Manus Världskoll-presentation Svenska FN-förbundet Uppdaterad 2014-02-04 Bild 1 65 %, en klar majoritet, av alla svenskar tror att mindre än hälften av världens befolkning har tillgång till rent vatten. Rätt svar är att nästan 9 av 10 har tillgång till rent vatten, och att två miljarder människor fått tillgång till rent vatten bara sedan 1990. Det är fler än vad som bor i Europa och Indien tillsammans. Många svenskar tror att medelåldern i Vietnam är 55 år. Det stämde i slutet på sjuttiotalet, nu är det 75 år, lika högt som medellivslängden i delstaten Mississippi. Man tror att färre än hälften av alla unga i Tanzania kan läsa och skriva, men det rätta svaret är åtta av tio. Bild 2 Millenniemålen är 8 stycken mätbara mål som handlar om att förbättra livet för människor runt om i världen. De är satta på global basis, vilket alltså innebär att de ska uppnås för hela världen. Målen mäts mellan 1990 och 2015 då de ska vara uppnådda. Nu tänkte jag kort berätta om hur millenniemålen kom till och vilka de här målen är. Sen tänkte jag gå in lite mer i detalj på några områden och titta på hur utvecklingen sett ut just där. Millenniemålen antogs genom Millenniedeklarationen vid Millennietoppmötet i New York den 6-8 september år 2000. Det var FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan som tog initiativet till detta möte. Antagandet av millenniemålen föregicks av flera månader av diskussioner, förhandlingar och möten. Millennietoppmötet var den dittills största sammankomsten av världsledare. Samtliga då 191 medlemsländer i FN deltog. Deklarationen är inte juridiskt bindande, men väl moraliskt och politiskt. Den är skriven i vi-form och innehåller ganska spektakulära löften från stats- och regeringschefernas sida. Bild 3 Målen är: 1. Fattigdom och hunger ska halveras 2. Alla barn ska gå i grundskolan 3. Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas 4. Barnadödligheten ska minska 5. Mödradödligheten ska minska 6. Spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar ska hejdas
7. Säkra en hållbar utveckling 8. Globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i utvecklingsländerna. Bild 4 Man valde de härmålen för att det fanns tillräckligt med data/underlag för att kunna mäta förändringar över tid. Varje mål är uppdelat i delmål och det finns indikatorer till varje mål för att de ska kunna mätas. Målen sattes som de gjorde, t.ex. att halvera fattigdom och hunger, och minska barnadödligheten med 2/3, för att det fanns trender som visade att det var möjligt att uppnå dessa nivåer. Millenniemålen mäts i siffror och statistik vilket så klart har sina problem och det är något som vi ska återkomma till senare. Varje år publicerar FN en rapport som beskriver läget mål för mål och länderna rapporterar själva till FN, via FN:s utvecklingsprogram UNDP. Nu har jag berättat kort om vad millenniemålen är för något och vilka dessa mål är. Jag ska inte gå in på alla mål i detalj men jag ska prata om hur utvecklingen i världen ser ut inom tre olika områden: fattigdom, skolgång och hiv. Bild 5 I det första millenniemålet ingår både halverad fattigdom och halverad hunger i millenniemål ett, och det är för att dem är nära sammankopplade. De som har pengar att köpa mat går sannolikt inte hungriga, även om det kan vara så också. Egentligen lyder det första målet att man ska utrota extrem fattigdom och hunger, men målet som är satt till 2015, att halvera hunger och extrem fattigdom, är så kallade delmål. Nu kommer jag fokusera på fattigdom men jag kommer säga några ord om hunger senare. Det känns ganska självklart att det är viktigt att slippa leva i fattigdom. Har man pengar är det lättare att skaffa sig sjukvård, ett bra hem, rent vatten, utbildning och annat som är viktigt för människor. Att vara fattig kan innebära att man inte har råd med dessa viktiga saker vilket så klart kan få väldigt många negativa bieffekter. Fattigdom blir därför ett problem som kan leda till mycket annat dåligt. Bild 6 När man mäter fattigdom så betyder fattigdom att leva på mindre än $2 om dagen, och extrem fattigdom betyder att man försöker överleva på mindre än $1.25 om dagen. Det är alltså väldigt lite pengar det handlar om. Millenniemål nummer ett handlar om att halvera andelen människor som lever i extrem fattigdom. Och hur ser läget i världen ut egentligen? Under 2012 började det faktiskt rapporteras om att delmålet med att halvera andelen extremt fattiga runt om i världen är nått. Idag lever bara 22 % av människorna i utvecklingsländerna i extrem fattigdom, alltså på mindre än $1.25 om dagen. Delmålet om att halvera andelen extremt fattiga i världen är alltså uppnått, flera år före deadline 2015. Detta har lyckats uppnås trots att världen drabbades av finanskris 2008 vilket ledde till att utvecklingen saktade ner. Hade finanskrisen inte drabbat världen hade andelen fattiga antagligen varit ännu lägre.
Men det är ändå en positiv utveckling: nu är det är faktiskt första gången någonsin som antalet och andelen fattiga minskat i alla delar av världen samtidigt, även i Afrika söder om Sahara som har störst andel fattiga. Bild 7 Utvecklingen mellan regionerna varierar och ett rätt imponerande exempel på utveckling är Kina. I Kina levde 60 % av befolkningen, en bra bit över hälften, i extrem fattigdom år 1990. Bild 8 Bara 20 år senare, år 2010, hade siffran fallit till 12 % vilket så klart är en jätteminskning på väldigt kort tid. Bild 9 Men trots att vi globalt sett lyckats halvera fattigdomen sedan 1990 finns det fortfarande massor med utmaningar. Fattigdom är också ett knepigt problem eftersom själva fattigdomen i sig försvårar för människor att ta sig ur den: fattigdom leder till dålig hälsa och låg utbildning vilket i sin tur gör det svårare att få ett arbete som kan ge en god inkomst. Och även fast det skett utveckling i den här frågan så är de fortfarande 970 miljoner människor, alltså nästan en miljard, som kommer att leva i extrem fattigdom när millenniemålen ska vara uppfyllda år 2015. Man får också komma ihåg att det också finns väldigt många människor i världen som lever på väldigt lite pengar och även om många tagit sig ur den extrema fattigdomen är det sannolikt att de fortfarande försöker klara sig på väldigt lite pengar. Bara för att man kommit över $1.25 om dagen så kan man fortfarande ha det väldigt svårt. Utvecklingen mellan olika delar av världen är också ojämn. Afrika söder om Sahara är det område med störst andel extremt fattiga även om andelen extremt fattiga minskat även här. Bild 10 Ett väldigt positivt exempel på fattigdomsbekämpning är Rwanda. I Rwanda är en stor del av befolkningen fattiga och för fem år sedan levde nästan 57 % av landets invånare under fattigdomsgränsen. Men på bara fem år har man lyckats minska siffran till knappt 45 %. Det kanske ser lite ut, och det är så klart fortfarande alldeles för många, men det är ändå en helt otrolig minskning på bara fem år. Att få ner fattigdomen så mycket på så kort tid är en utveckling som man kan jämföra med Kina, Thailand och Vietnam som brukar vara länder man talar om som praktexempel när det gäller att motarbeta fattigdom. Bild 11 FN och de olika FN-organen gör väldigt mycket olika arbete för att bidra till att minska fattigdomen i världen. Ett intressant exempel på vad FN gör är att FN:s utvecklingsprogram UNDP gett sitt stöd till ett projekt att odla mangos i Mali. Mango är en jättepopulär frukt runt om i världen men förut har det varit svårt att odla den i Mali och exportera den till Europa eftersom insekter som förstört skördarna. UNDP har hjälpt odlarna få bort insekterna från frukten och få den att hålla internationell standard. På det sättet har man lyckats fyrdubbla mangoexporten i landet på bara tre år och det ger Mali stora extrainkomster. Det finns också en könsaspekt i den här industrin eftersom de flesta som
jobbar på mangoodlingarna och med mangoförsäljning är kvinnor så det här ger dem en extra möjlighet att få en inkomst. Det är alltid bra eftersom det är erkänt att kvinnor oftare spenderar sina pengar på att hjälpa familjen, ser till att barnen går i skolan etc. Man kan faktiskt till och med se sambandet att fler barn går i skolan i de familjer med en mamma som jobbar inom mangoindustrin! Det var alltså lite om fattigdom. Fattigdomsminskningen i världen är på väg åt rätt håll och man har som sagt lyckats halvera andelen extremt fattiga sedan 1990. Nu ska jag prata lite om ett annat tema, nämligen utbildning. Bild 12 När man pratar om utveckling så brukar utbildning nämnas som en av de absolut viktigaste faktorerna. Utbildning bidrar i väldigt hög utsträckning till massvis med andra positiva saker, och hjälper också till att uppfylla andra millenniemål. En person med en utbildning har större möjlighet att få ett betalt arbete och har på så sätt bättre förutsättningar för att kunna försörja sig själv. När familjer inte har möjlighet att skicka alla sina barn till skolan utan blir tvungna att välja är det oftast flickor som inte får gå i skolan. Men det finns många bra anledningar att skicka flickor till skolan. En flicka som får gå i skolan föder färre barn och löper mindre risk att drabbas av hiv och andra sjukdomar. Och om en flicka själv fått gå i skolan är det mycket större chans att hennes egna barn också får gå i skolan. Barn till mammor som har en utbildning löper också mindre risk att svälta och att drabbas av sjukdomar. Millenniemål 2, att alla barn ska gå ut grundskolan, är ett högt ställt mål och kommer inte att uppnås. För att det skulle vara möjligt att alla världens barn skulle ha en grundskoleutbildning år 2015 så skulle alla barn varit tvungna att vara inskrivna i skolan år 2009, men så var det inte. Men däremot så sker det ändå ganska stora framsteg på det här området runt om i världen. Bild 13 Det börjar faktiskt fler barn i skolan idag än det har gjort någonsin tidigare nio av tio barn i utvecklingsländerna börjar grundskolan. Den allra största ökningen har faktiskt skett i Afrika söder om Sahara. Där ökade andelen barn som börjar grundskolan från 58 % år 1999 till 77 % år 2011. I Afrika söder om Sahara lyckades man minska andelen barn som inte börjar skolan samtidigt som antalet barn i skolåldern ökade väldigt mycket under den här perioden vilket gör det ännu mer imponerande. I regel kan man säga att det är vanligare att pojkar får en utbildning istället för flickor. Men en väldigt god nyhet, som egentligen hör till millenniemål 3 (att öka jämställdhet och stärka kvinnors ställning) har skett: Bild 14 Nu är det lika många flickor som pojkar som börjar skolan världen över. Idag går det 97 flickor på 100 pojkar i skolan världen över, och det räknas som att det är jämlikt av FN eftersom det faller inom marginalen +/- 3 procent. År 1990 var siffran bara 89 flickor per 100 pojkar, så ökningen har gått ganska fort också.
Det är fortfarande 57 miljoner barn världen över som inte börjar skolan och över hälften av dessa finns i Afrika söder om Sahara. Ett problem är också att när vi talar om 9 av 10 barn i världen börjar skolan så handlar det just om att de börjar skolan. Ett problem för många barn är att de inte har möjligheten att gå färdigt hela grundskolan. En viktig del av det här millenniemålet är ju också så klart att barnen inte ska hoppa av utan faktiskt slutföra sin utbildning. I Afrika söder om Sahara hoppar nästan ett av tre barn av skolan innan sista klass. I utvecklingsländerna i helhet däremot fortsätter 9 av 10 av de barn som börjar grundskolan till sista klass. Det kan finnas flera orsaker till att barn hoppar av skolan. Fattigdom kan vara en orsak till att barn inte får gå i skolan, även i länder där skolan är gratis. För föräldrar kan det ses som en förlorad potentiell inkomst att barnen går i skolan. Om de går i skolan kan de inte hjälpa till hemma eller arbeta och tjäna pengar. Ett problem med att ha ett mål om att Alla elever ska gå i grundskolan är att det inte egentligen säger någonting om kvaliteten på utbildningen. I många länder kan det vara svårt att få ihop tillräckligt många utbildade lärare. Det innebär att man antingen måste göra klasserna väldigt stora, eller att man måste anställa outbildade lärare. Båda dessa alternativ är något som bidrar till att dra ner kvaliteten på utbildningen. Det kan också vara brist på material och bra lokaler vilket gör att kvaliteten på hela utbildningen dras ner. Trots att det fortfarande är problem med att många barn inte börjar skolan och att vissa barn som börjar skolan hoppar av så finns det mycket som går åt rätt håll. Som jag sa tidigare så har det aldrig börjat fler barn i skolan världen över. Och andelen barn som går klart grundskolan världen över är faktiskt en siffra som också ökar. Bild 15 Tanzania är ett jättebra exempel på hur ett land kan lyckas med att locka barn till skolan. År 1999 började inte ens hälften av barnen i Tanzania i skolan. Bild 16 Men bara tio år senare var samma siffra över 98 %! Det är en helt makalös utveckling på väldigt kort tid, och det visar på att det verkligen går att uppnå väldigt bra resultat på bara några år. Bild 17 En bra sak som FN gör genom livsmedelsprogrammet World Food Programme är att ge barn skolmat. Det här är en bild från Kambodja. Från början var syftet med att ge barn skolmat att bekämpa undernäring hos barn. WFP valde att ge barn gratis skolmat eftersom skolan är en plats där många barn samlas. Men efter ett tag visade det sig att det fanns fler positiva effekter av att ge barn skolmat än att hindra undernäring: skolmaten gjorde att barnen presterade mycket bättre i skolan eftersom de slapp vara hungriga och hade lättare att fokusera på skolarbetet. Och dessutom så ökar andelen barn i skolan med 25 %. Genom WFP så får många barn med sig mat att ta hem till familjen. Bild 18 Det sjätte millenniemålen lyder egentligen att stoppa spridningen av hiv/aids och andra allvarliga sjukdomar som t.ex. malaria, men just nu tänkte jag fokusera på hiv/aids.
Hiv/aids är allvarligt eftersom det bidrar till att väldigt många människor drabbas av sjukdom och död. Och eftersom det drabbar så många människor hårt så får det också stora konsekvenser. Spridningen av hiv skiljer sig mycket åt mellan olika regioner och länder, och till och med inom länder, och det gör att sjukdomen drabbar områden olika mycket. Hiv kan drabba alla men infektionen är vanlig i åldersgruppen 15-50 år. Just den här åldersgruppen är också den som brukar vara mest ekonomiskt aktiv och när dessa människor drabbas av hiv/aids gör det att det får extra allvarliga konsekvenser. Hiv/aids-relaterade dödsfall är faktiskt den vanligaste orsaken till att kvinnor i barnafödande ålder dör världen över. Hiv/aids blir särskilt allvarligt när det gör att barn förlorar sina föräldrar. Totalt världen över så uppskattar man att över 17 miljoner barn förlorat en eller båda sina föräldrar på grund av hiv/aids. Förr var det vanligt att dessa barn inte fick gå i skolan men de senaste åren har det här glappet minskat, bland annat p.g.a. att länder slopat skolavgifter som vi pratade kort om tidigare. När en familjemedlem blir sjuk eller dör till följd av hiv/aids förlorar familjen någon som kunde hjälpa till med att tjäna pengar, ta hand om familjen och så vidare. Det gör att sjukdomen ofta för med sig många negativa konsekvenser för flera människor. Fler människor än någonsin tidigare lever med hiv idag. Men vad beror det på egentligen? En bidragande anledning är faktiskt att fler och fler också får tillgång till behandling och mediciner. De senaste åtta åren har antalet människor som får behandling mot hiv/aids ökat tretton gånger om. Det är en jätteutveckling. Fortfarande är det bara drygt hälften av alla runt om i världen som man tror behöver behandling som får det, så det finns mycket kvar att göra. Men det är en trend som går åt rätt håll. Totalt världen över lever ungefär 34 miljoner människor med hiv/aids. Antalet människor som har sjukdomen ökar år för år. Bild 19 Men antalet människor som varje år dör på grund av sjukdomen minskar faktiskt, och har minskat sedan mitten av 2000-talet. Och antalet nya hiv-infektioner minskar faktiskt också. De flesta länderna där antalet nya infektioner minskar ligger i Afrika söder om Sahara, och det är det område som är hårdast drabbat av hiv/aids. En väldigt viktig del av att kunna hindra spridningen av hiv/aids är att människor känner till sjukdomen och har lite grundläggande kunskap om den. Men många människor runt om i världen har dålig koll på hiv/aids och det försvårar såklart arbetet med att försöka stoppa sjukdomen. Bild 20 Hiv/aids är väldigt ojämnt spritt över världen. I Rwanda är ungefär 170 000 människor infekterade. Bild 21 I England ungefär 95 000 människor. Bild 22
Och i Sverige är bara ungefär 5000 människor drabbade av hiv/aids, trots att vi har nästan lika många invånare som Rwanda. Det är faktiskt så att 95 % av alla drabbade bor i utvecklingsländer. Som jag nämnde tidigare så minskar också antalet nya infektioner sett till hela världen, men det här är också något som är ojämnt spritt mellan olika områden och länder. I Östeuropa och Asien har faktiskt de nya infektionerna ökat ganska kraftigt de senaste tio åren. Men om man tittar på frågan med ett globalt perspektiv är det faktiskt så att det går i rätt riktning. Fler och fler lever med hiv/aids men det beror på att fler och fler överlever tack vare ökad tillgång till mediciner. Antalet dödsfall i hiv/aids minskar och det gör antalet nya infektioner också. Zimbabwe är ett exempel på ett land som lyckats väldigt bra med att bekämpa hiv/aids. Mellan 1997 och idag har man nästan lyckats halvera andelen människor med hiv från 26 % till 14 %. Väldigt bra jobbat på så kort tid. När det sker en sådan här stor minskning kan det vara många faktorer som spelar in. I Zimbabwe handlade det framförallt om att man lyckats öka kunskapen om hiv/aids så att människor faktiskt får rätt information om sjukdomen, hur den sprids och så vidare. Nu har jag pratat lite mer ingående om fattigdom, utbildning och hiv/aids och jag tänkte nämna kort hur det går för de andra millenniemålen också. Bild 23 Som jag nämnde förut så består millenniemål 1 både av att halvera andelen extremt fattiga och av att halvera andelen hungrande människor. Och fattigdomen har jag redan pratat om: nu är det första gången någonsin fattigdomen minskar över hela världen, och målet att halvera andelen extremt fattiga jämfört med 1990 är faktiskt uppnått! När det gäller den andra delen av det här målet, att halvera andelen hungrande människor, går det tyvärr inte lika bra. Undernäringen i världen har inte minskat i samma takt som den extrema fattigdomen. I alla utvecklingsländer har undernäringen minskat från 20 % 1990 till 15 % 2010. Så det är en minskning, men den går väldigt långsamt. Och i Afrika söder om Sahara har faktiskt antalet undernärda ökat i absoluta tal de senaste tio åren, bland annat på grund av att befolkningen ökat och på grund av livsmedelskrisen som gjorde att matpriserna ökade väldigt mycket. Totalt runt om i världen räknar man med att ungefär en miljard människor hungrar. Bild 24 Millenniemål 2 om att alla barn ska gå i skolan har jag redan pratat om så vi kan hoppa förbi det. Bild 25 Millenniemål 3 handlar om att öka jämställdhet och stärka kvinnors ställning. Jag nämnde tidigare kort att världen lyckats uppnå jämlikhet i grundskolan, att lika många flickor som pojkar börjar i skolan. Det är så klart jättebra nyheter och det är en viktig förutsättning för att världen ska bli mer jämlik på andra områden. Förhoppningsvis kan det här i längden leda till att kvinnors ställning stärks också ekonomiskt, socialt och så vidare. I det som kallas secondary education, i Sverige säger man ju gymnasiet, är det globalt något färre flickor som börjar skolan, men det skiljer sig mycket åt mellan olika delar av världen. I Afrika söder om Sahara t.ex. går det 83 flickor på 100 pojkar på gymnasienivå.
Men i Latinamerika är det faktiskt tvärtom, där går betydligt fler flickor än pojkar på gymnasiet. Men sett till hela världen är det alltså vanligare att det är flickor som blir utan utbildning efter grundskolan. Det kan finnas många anledningar till detta men det kan t.ex. vara för att denna utbildning ofta är dyrare och då kan familjer tvingas välja och man kanske inte anser att man får lika bra avkastning om man låter en flicka gå i skolan, flickor är helt enkelt värda mindre. Tidiga giftermål kan också vara ett hinder. I övrigt så mäter man jämställdheten genom att titta på hur många kvinnor som sitter i parlamenten världen över. Andelen kvinnor i parlament världen över har nästan dubblats sedan mitten av 1990- talet men idag är ändå bara en av fem i världens parlament kvinnor. I vissa länder finns lagar som bestämmer att ett visst antal i parlamentet måste vara kvinnor. I Senegal var det val till landets nationalförsamling förra året och nu är över 40 % av representanterna är kvinnor. Det är faktiskt fler än i t.ex. Finland, Norge, Tyskland och de flesta andra länder. Bild 26 Millenniemål fyra handlar om barnadödlighet. Definitionen av barnadödlighet är barn som dör innan sin femårsdag. Målet är att minska barnadödligheten i världen med två tredjedelar mellan 1990 och 2015. Det har gjorts en hel del framsteg i den här frågan och trots att befolkningen i världen ökat har man lyckats minska barnadödligheten de senaste tjugo åren: från över 12 miljoner barn 1990 till knappt 7 miljoner barn idag. Det är fortfarande en bra bit kvar till målet dock, och precis som med mycket annat så skiljer det mycket mellan olika delar av världen, och det kan också vara stora skillnader inom samma land. Barnadödlighet är högre på landsbygden än i städer, och den är också högre hos fattiga familjer än hos rika familjer. Men nedgången som sker är ändå bevis på att utvecklingen går åt rätt håll. Det har visat sig att barnadödligheten minskar om mammor har en utbildning, även om det bara är på grundskolenivå, så det är ett till exempel på en positiv effekt av utbildning. Det bevisar också att ett effektivt sätt att jobba mot barnadödlighet kan vara att stärka kvinnors ställning och se till att de får tillgång till utbildning. Bild 27 Millenniemål 5 handlar om mödrahälsan. Ett av målen är att minska andelen kvinnor som dör på grund av sin graviditet eller förlossning med tre fjärdedelar till 2015. Det här målet är tyvärr det som ligger sämst till av alla millenniemål. Även fast det gjorts vissa framsteg på det här området de senaste tjugo åren så dör ungefär 300 000 kvinnor i samband med förlossning eller graviditet varje år. Det är fler människor än det bor i Malmö. Bild 28 Millenniemål 6 gäller bland annat att minska hiv/aids, som jag redan pratat om. Men det gäller också att bekämpa malaria och andra sjukdomar. När det gäller malaria är det en fråga som Unicef jobbat mycket med och Unicef har bland annat delat ut myggnät att ha över sängen som varit väldigt effektivt för att minska malaria. Mellan år 2000 och 2010 så minskade faktiskt andelen som dog av malaria med 25 %. Det betyder alltså att en
av fyra som skulle dött i malaria år 2000 överlever idag. Det är en utveckling som går åt rätt håll även om det fortfarande finns mycket att jobba på. Bild 29 Millenniemål 7 handlar om att säkerställa en miljövänlig och hållbar utveckling. I det här målet ingår att implementera principer om hållbar utveckling i länders politik (koldioxidutsläpp, skogsskövling, hur vattenresurserna används ), minska förlusten av biologisk mångfald, halvera andelen människor utan tillgång till rent vatten och sanitet och slutligen förbättra förhållandena för minst 100 miljoner människor i slum (till 2020). Mycket kortfattat kan man om hållbar utveckling säga att koldioxidutsläppen runt om i världen fortsätter att öka, och dessa utsläpp är ojämnt mellan olika länder. Höginkomstländer tenderar att släppa ut mycket mer än låginkomstländer. Angående biologisk mångfald så har man gjort olika satsningar från FN-håll för att motverka minskningen av biologisk mångfald men den biologiska mångfalden fortsätter tyvärr att minska trots dessa insatser. Detta millenniemål går väldigt dåligt men en väldigt positiv nyhet är att delmålet om att halvera andelen människor utan tillgång till rent vatten faktiskt redan har uppnåtts, flera år före deadlinen 2015! Två miljarder har fått tillgång till rent vatten sedan 1990, det är en väldigt viktig utveckling för otroligt många människor. Bild 30 Slutligen så handlar millenniemål 8 om att utveckla ett globalt partnerskap för utveckling. I korthet handlar det om att man ska öka samarbetet mellan rika och fattiga länder genom ökat bistånd, rättvisare handel och lättade skuldbördor. Det här målet handlar alltså om de rika ländernas ansvar för millenniemålen. FN har som målsättning att biståndsgivarländerna ska ge 0,7 % av sin bruttonationalinkomst till bistånd. Bara Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Sverige levde upp till det målet (Sverige har som ambition att ge 1 % och brukar ge däromkring). Totalt ger alla utvecklade länder bara 0.31 % av sin BNI som bistånd, så man skulle alltså kunna dubbla biståndet och fortfarande inte leva upp till FN:s målsättning! Internationellt sett så sjunker också biståndet i världen. Det beror framförallt på grund av att det är ekonomisk kris i olika delar av världen och länder måste spara pengar. Det får stora konsekvenser för hur mycket biståndspengar som olika länder ger. Det här var alltså en kort sammanfattning om hur det går med resten av millenniemålen. Efter 2015 kommer FN ta fram nya mål och arbetet med detta pågår just nu. Ännu är inget helt bestämt. Bild 31 Gå in på FN-förbundets sajt Världskoll.se för mer fakta om läget i världen. Bild 32
Gilla Världskoll på Facebook. Bild 33 Ladda ner FN-förbundets app Världskoll till Android och Iphone. Det är ett quizspel som du spelar själv eller mot dina kompisar för att få koll på vem som kan mest om världen.