Tillskott av vitamin E till mjölkkor runt kalvning för att främja djurhälsan

Tillskott av vitamin E till mjölkkor runt för att främja djurhälsan Persson Waller K 1,2, Jensen SK 3, Meglia G 2, Lauridsen C 3, Emanuelson U 2, Hallén Sandgren C 4 1 Avdelning för lantbrukets djur, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Uppsala. 2 Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. 3 Afdeling for Husdyrsundhed, Velfærd og Ernæring, Danmarks JordbrugsForskning, Forskningscenter Foulum, Tjele. 4 Kalmar-Tjust Husdjur, Kalmar. Introduktion Juverhälsoproblem och andra infektionssjukdomar är tyvärr ganska vanliga hos mjölkkor vilket leder till ökade kostnader och minskad produktion. Låga nivåer av vitamin E (αtokoferol) hos djuren kan vara en bidragande orsak eftersom vitamin E är ett viktigt ämne för kroppen genom sin funktion som antioxidant med betydelse för kons immunförsvar (13). Sjukligheten hos våra mjölkkor är högst runt och tiden närmast efter. Under denna period minskar vitamin E nivåerna i blodet kraftigt bland annat på grund av utsöndring till råmjölken (4, 18). Kons behov av vitamin E måste täckas via fodret. Innehållet i fodret är dock ofta lågt under stallperioden varför tillskott av vitaminer i fodret rekommenderas. Upptaget från fodret kan emellertid påverkas negativt runt bl a genom minskad foderlust och sämre förmåga att transportera runt vitaminet i kroppen (5). Dessutom kan ökad stress runt göra att behovet av antioxidanter ökar ytterligare. Enligt vissa utländska rekommendationer bör därför extra tillskott av vitamin E ges runt för att upprätthålla motståndskraften mot infektionssjukdomar (12). Vitamintillskott innehåller vanligen syntetiskt vitamin E vars biologiska aktivitet är avsevärt lägre än hos naturligt vitamin E som finns i växter. Syntetiskt vitamin E består av lika delar av 8 olika stereoisomerer varav endast en (RRR-formen) återfinns i naturligt förekommande vitamin E. I handeln finns dock numera även fodertillskott som innehåller naturligt vitamin E. Det finns emellertid mycket få studier som undersöker huruvida extra tillskott av naturligt vitamin E under tiden runt en resulterar i högre vitaminnivåer hos kon. Ingen studie har undersökt hur fördelningen av olika stereoisomerer ser ut i blod och mjölk. Effekten av extra fodertillskott av vitamin E runt en på kornas juverhälsa har heller inte undersökts under svenska förhållanden. Mjölkkornas foderstater kan ju i vissa fall skilja relativt mycket mellan länder och det är känt att vissa fodermedel innehåller mer vitamin E än andra. Syftena med studien var därför att 1) undersöka om utfodring runt med extra tillskott av naturligt vitamin E i olika former kan ge högre vitaminnivåer och annorlunda fördelning av α-tokoferols stereoisomerer i blod och mjölk hos kon än motsvarande utfodring med syntetiskt vitamin E och 2) i en fältstudie undersöka om extra tillskott av vitamin E runt kan förbättra juverhälsan i ett antal besättningar med relativt hög behandlingsfrekvens för mastit. Valet av vitamintillskott i fältstudien baserades på fynden i den första delstudien. Material och metoder Delstudie 1 (10) Studien utfördes på Forskningscenter Foulum under stallsäsongen 2002-2003. Trettiosex kliniskt friska sinkor fördelades på fyra grupper à 9 kor. Korna var av Holsteinras och matchades i grupperna för laktationsnummer och stidpunkt. Alla kor sinlades enligt samma rutiner två månader före beräknad. Korna utfodrades med samma fullfoder både före och efter men i varierande mängd. Fullfodret bestod av 1

klövergräsensilage (28 %), majsensilage (18 %), sockerbetspellets (10 %), kornhalm (3 %) och koncentrat (41 %). E-vitamininnehållet i fodret analyserades och beräknades ge ca 50 IE vitamin E/kg ts. Till grupp 1 gavs dessutom ett dagligt tillskott av 1000 IE syntetiskt vitamin E (all-rac-α-tokoferylacetat; SynAc), till grupp 2 gavs 1000 IE naturligt vitamin E i form av granulat (RRR-α-tokoferylacetat; NatAc) och till grupp 3 gavs 1000 IE naturligt vitamin E i micellerad form (RRR-α-tokoferol; NatAlc) från 3 veckor före beräknad till 2 veckor efter. Till grupp 4 (Kontroll) gavs inget extra tillskott. Blod-, mjölk- och foderprov analyserades för total mängd α-tokoferol och fördelning av olika stereoisomerer (RRR, RSS, RRS, RSR och de fyra 2S-formerna) av α-tokoferol. Foderprov togs vid tre tidpunkter under försöksperioden medan blodprov togs före start av tillskottsgiva, 14 och 7 dagar före beräknad, inom 24 timmar efter samt 3, 7 och 14 dagar efter. Mjölkprov togs som samlingsprov per ko från de två första mjölkningarna inom 24 timmar efter samt 7 och 14 dagar efter. Foderintag, mjölkproduktion och sjuklighet registrerades. Skillnader mellan behandlingsgrupper och förändringar över tid bearbetades statistiskt med hjälp av variansanalyser. Delstudie 2 Tjugoen besättningar i Kalmar-Tjust Husdjursförening ingick i studien. Vid uttagningen av besättningarna uppfyllde de följande kriterier: medlem i kokontrollen, minst 40 kor, mjölkproduktion över landsmedel, definierade utfodringsrutiner, möjlighet att utfodra individuellt samt mer än 25 % av korna behandlade för klinisk mastit per år. Studien genomfördes under stallsäsongen 2003-2004 med uppföljning av djurhälso- och kokontrolluppgifter till och med februari 2005. Besättningarnas vitamin E-status undersöktes via tankmjölksprov tagna före försökets start (oktober 2003). I varje besättning indelades kor som beräknades kalva under november till april i kontrollgrupp (K) eller försöksgrupp (F) efter udda respektive jämna öronnummer. Till F- korna gavs ett dagligt tillskott av 2400 IE naturligt vitamin E (RRR-α-tokoferylacetat; NatAc enligt delstudie 1) från 4 veckor före beräknad till 2 veckor efter. Samlingsmjölkprov för analys av α-tokoferol (och i vissa fall selen) togs av lantbrukaren dag 4 efter och frystes för senare analys. Djurägaren intervjuades om hur foderstaterna såg ut i allmänhet och rörande vitamintillskott i synnerhet för kor respektive kvigor/förstakalvare 1 månad före, under tillvänjning inför och 15 dagar efter. Utvärdering gjordes genom uppföljning av prevalens mastit, övriga sjukdomar samt utslagning (pga mastitrelaterade skäl eller övriga skäl) inom 2 och 9 månader efter. Dessutom studerades prevalens dödfödda kalvar (inklusive döda inom 24 timmar efter ), fruktsamhet (KFI, KSI, antal ins/serie) samt mjölkcelltal och -produktion vid första provningen efter. Effekten av behandling skattades efter korrektion för andra systematiska variationsorsaker dvs ras, faderns mjölkindex, laktationsnummer, smånad och days at risk. Besättning betraktades som en slumpmässig faktor. Statistisk bearbetning gjordes med hjälp av linjär, logistisk och poisson regression. Resultat och diskussion Delstudie 1 (10) Resultaten av den första delstudien visar att dagligt fodertillskott av naturligt acetatbundet vitamin E (NatAc) till mjölkkor runt gav högre blodnivåer av α- tokoferol hos korna än övriga fodertillskott och att alla tillskottsgrupper hade högre nivåer än kontrollgruppen som inte fick något tillskott alls (Tabell 1). Trots den positiva effekten av det naturliga vitamintillskottet sjönk dock blodnivån vid och 3 dagar efter för över hälften av djuren även i NatAc-gruppen under den nivå (3,0 mg/l) som 2

anses behövas för att immunsystemet ska fungera på bästa sätt (19). Detta tyder på att det behövs ett större dagligt tillskott även av naturligt vitamin E än vad som användes i denna studie för att uppnå optimala nivåer vid. Oberoende av grupp var vitaminkoncentrationen högre i råmjölk (medel 6,3 mg/kg) än i mjölk dag 7 (medel 0,9 mg/kg) och dag 14 (medel 0,8 mg/kg) efter. Mjölkkoncentrationen skiljde inte signifikant mellan grupperna men råmjölksnivån tenderade att vara högre i NatAlc- än i SynAc-gruppen. Resultaten visade också att biotillgängligheten för den naturliga (RRR) formen av vitamin E är mycket högre än för syntetiskt framställda former. Detta ledde till anrikning av denna form av vitamin E i blod och mjölk till mer än 86 % av den totala koncentrationen i alla grupperna. Hos kontrollkorna och de kor som fått tillskott av naturligt vitamin E var andelen RRR-α-tokoferol i plasma och mjölk över 98 % av totala mängden α-tokoferol. Man kan spekulera att en hög andel av RRR-formen i mjölken är bättre för kalven på grund av en högre biologisk aktivitet hos denna form men detta måste undersökas närmre. Tabell 1. Plasmakoncentration (mg/l) av α-tokoferol hos 36 mjölkkor som fått dagligt tillskott av inget vitamin E (Kontroll), all-rac-α-tokoferylacetat (SynAc), RRR-αtokoferylacetat (NatAc) eller RRR-α-tokoferol (NatAlc) från ca tre veckor före till 14 dagar efter. Både grupp och tid hade signifikant (p<0.001) påverkan på koncentrationen Dagar relativt Kontroll SynAc NatAc NatAlc P-värde (n=9) (n=9) (n=9) (n=9) -24* 2,2±0,3 2,5±0,3 2,6±0,2 2,2±0,3 0,67-16 2,5±0,2 3,3±0,3 3,8±0,4 3,1±0,5 0,13-9 2,4±0,3 b 2,9±0,3 ab 3,9±0,4 a 3,2±0,4 ab 0,01 0 1,9±0,2 2,5±0,3 2,9±0,2 2,4±0,3 0,13 3 2,0±0,2 (b) 2,1±0,3 (ab) 2,8±0,2 (a) 2,6±0,4 (ab) 0,08 7 2,2±0,2 b 2,5±0,3 ab 3,4±0,3 a 2,6±0,4 ab 0,05 14 2,6±0,3 3,4±0,4 4,0±0,5 2,9±0,5 0,14 * Vid denna tidpunkt fick alla kor samma foder innehållande syntetiskt vitamin E. a,b Värden med olika bokstav inom samma rad är signifikant skilda (p<0,05) eller (a,b) tenderar att skilja (0,05<p<0,1). Delstudie 2 Baserat på resultaten från den första delstudien användes naturligt acetatbundet vitamin E (NatAc) som vitamintillskott i fältstudien. För att åstadkomma en högre vitaminnivå hos djuren vid ökades mängden tillskott från 1000 IE/dag till 2400 IE/dag. Försöksbesättningarnas storlek, produktion samt juverhälsa vid tiden för urval av besättningar ges i Tabell 2. Före försöksstart (okt 2003) var tankmjölkens medel(sd)- koncentration av α-tokoferol 1,36 (0,41) mg/l. Detta var något högre än lands- och regionmedel för perioden (14) och 72 % av besättningarna låg på en nivå som anses hög (7). Tabell 2. Medel (SD) av antal kor, årsproduktion per ko, mastitincidens och tankcelltal i samband med urvalet (juni 2003) av 21 besättningar som ingick i delstudie 2 Antal kor Kg mjölk Mastitincidens 12 mån (%) Tankcelltal/ml 12 mån 50 (8) 9507 (877) 32 (7) 218 000 (56 000) Besättningarnas utfodringsrutiner presenteras i Tabell 3-5. Alla besättningarna gav vallensilage till både kvigor och kor (Tabell 3). Dräktiga kvigor och sinkor fick oftast fri tillgång av vallensilage 1 månad före medan de fick från 5 kg ts/dag till fri tillgång 3

av ensilaget 15 dagar efter. Mängd E-vitamin- och selentillskott via mineral- och kraftfoder varierade ganska kraftigt mellan besättningarna (Tabell 4-5). I medeltal ökade tillskottet ca 2,5 gånger (vitamin E) respektive ca 1,8 gånger (selen) från 1 månad före till 15 dagar efter med något lägre giva till kvigorna/förstakalvarna än till korna. Vid tiden före var vitaminnivåerna i medeltal ca 2,5 ggr lägre än nuvarande NRC-rekommendation (80 IE/kg ts) men vid 15 dagar efter låg tillskottet över NRC-rekommendation (20 IE/kg ts). De flesta besättningar gav selentillskott över den nivå, 0,3 mg Se/kg ts, som rekommenderas av NRC (12). De anger dock också att varje ko bör äta ca 6 mg/dag för att upprätthålla bra plasmanivåer men de flesta besättningar gav lägre tillskott före. Tabell 3. Antal (%) besättningar (n=21) som gav olika slags grovfoder och/eller fullfoder till kor och kvigor/förstakalvare runt Kor Kvigor/förstakalvare Grovfoder 1 mån före Tillvänjnin 15 dgr 1 mån före Tillvänjning 15 dgr efter g efter Vallensilag 21 (100) 21 (100) 21 (100) 21 (100) 21 (100) 21 (100) e Majsensila 1 (5) 1 (5) 1 (5) 1 (5) 1 (5) 1 (5) ge Hö/halm 15 (71) 18 (85) 18 (85) 11 (52) 18 (85) 18 (85) Fullfoder 0 (0) 3 (14) 3 (14) 0 (0) 3 (14) 3 (14) Tabell 4. Mängd (mg) tillskott av vitamin E som gavs i basfoderstaten via mineralfoder och kraftfoder till kor och kvigor/förstakalvare runt i försöksbesättningarna (n=16-18) 1 Kor Kvigor/förstakalvare Tillskott av vitamin E 1 mån före Kalvning 15 dgr efter 1 mån före (n=17) Kalvning 15 dgr efter (n=18) (n=17) Medel 386 664 957 322 569 882 SD 289 577 381 207 607 355 Median 367 538 900 360 435 850 Range 0-1170 150-2820 570-2050 0-690 150-2820 450-1950 1 Från vissa besättningar fanns ofullständiga data för vissa parametrar och tidpunkter. Tabell 5. Mängd (mg) tillskott av selen som gavs i basfoderstaten via mineralfoder och kraftfoder till kor och kvigor/förstakalvare runt i försöksbesättningarna (n=16-18) 1 Kor Kvigor/förstakalvare Tillskott av selen 1 mån före Kalvning 15 dgr efter 1 mån före (n=17) Kalvning 15 dgr efter (n=18) (n=17) Medel 4,5 6,3 8,5 4,2 5,4 7,4 SD 2,7 2,4 2,6 2,6 2,2 2,4 Median 4,4 5,9 9 4,3 5,3 7,3 Range 0-8,0 3,2-10,8 4,4-12,8 0-8,0 2,4-9,0 3,6-12,2 1 Från vissa besättningar fanns ofullständiga data för vissa parametrar och tidpunkter. 4

Totalt uppfyllde 196 respektive 203 st kor kriterierna för F-kor och K-kor. Mjölkprov insamlades dag 4 efter från ca hälften av korna (14 besättningar, minst 3 kor/grupp och besättning) och koncentrationen α-tokoferol var 36 % högre hos F-korna jämfört med K-korna (Tabell 6) vilket visar att vitamintillskottet höjde F-kornas E- vitaminnivå. I alla besättningar sågs en högre nivå hos F-kor jämfört med K-kor men ökningen per besättning varierade mellan 14 och 57 %. Från ett mindre antal djur analyserades mjölkproverna också för selen och innehållet skiljde inte mellan grupperna (Tabell 6). En högre koncentration av vitamin E i mjölken kan vara positivt för mjölkens kvalitet (3) och också för kalvens immunförsvar eftersom transporten av vitamin E från ko till kalv via placentan är begränsad (17). Sehestad et al (16) observerade att antikroppsproduktionen kom igång snabbare efter vaccinering hos kalvar som fått extra vitamin E efter födseln. Selenkoncentrationen i mjölk varierade kraftigt mellan besättningarna och tydde inte på bristtillstånd men var i flertalet fall lägre än vad som anses optimalt (15). Tabell 6. Medelkoncentration (SD) av α-tokoferol (mg/l) och selen (μg/kg) i samlingsmjölkprov tagna dag 4 efter från kontrollkor (K) och försökskor (F) som fått extra vitamin E i fodret runt. Prov insamlade från 14 (α-tokoferol) respektive 12 (selen) besättningar Analys K Antal K-kor F Antal F-kor P-värde* α-tokoferol 2,0 (1,7) 97 3,2 (2,4) 108 <0,001 Selen 16,7 (4,0) 58 17,1 (5,0) 71 NS * Jämförelse mellan grupperna gjord med Students t-test. Medelvärden för några hälso- och produktionsparametrar ges i Tabell 7. Den statistiska analysen visade ingen signifikant skillnad mellan F- och K-kor i sjukdomsprevalens (mastit och övriga sjukdomar) eller utslagning pga juverhälsoproblem inom 2 och 9 mån efter. Mjölkproduktionen (kg mjölk) och mjölkcelltalet vid första provningen efter samt fruktsamheten skiljde inte heller signifikant mellan grupperna. Däremot var prevalensen dödfödda kalvar (inklusive döda inom 24 timmar efter födseln) signifikant (p=0.035) lägre i F-gruppen än i K-gruppen (OR=0,38; 95 % konfidensintervall 0,15;0,95). Besättningens tankmjölksnivå före försöksstart, K-kornas vitamin- och selennivå 4 dagar efter påverkade inte resultaten. Table 7. Medel och 95 % konfidensintervall (CI) för prevalens veterinärbehandlad klinisk mastit inom 2 (M2) och 9 (M9) månader efter, prevalens andra veterinärbehandlade sjukdomar inom 2 (Ö2) och 9 (Ö9) månader efter, prevalens dödfödd kalv (DFK) samt mjölkcelltal (lnscc) och daglig mjölkproduktion (kg/d) vid första provning efter för kontrollkor (K; n=203) och försökskor (F; n=196) som fått extra vitamin E i fodret runt K-kor F-kor Variabel Medel Lägre CI Övre CI Medel Lägre CI Övre CI M2 0,11 0,07 0,16 0,11 0,07 0,16 M9 0,19 0,14 0,25 0,23 0,17 0,29 Ö2 0,10 0,07 0,15 0,09 0,05 0,14 Ö9 0,16 0,11 0,22 0,12 0,08 0,17 SB 0,06 0,03 0,11 0,03 0,01 0,06 lnscc 1,96 1,87 2,06 1,89 1,81 1,98 Kg/d 35,0 33,7 36,2 35,6 34,2 37,0 5

Varför såg vi ingen positiv effekt av extra tillskott av vitamin E på frekvensen mastit? I litteraturen finns studier som visar att antalet kliniska mastiter minskar om man ger extra vitamin E runt men också studier som inte sett någon sådan effekt (1, 6, 7, 11). Dessa studier är ffa gjorda i Nordamerika och det finns inga eller mycket få liknande studier gjorda i Europa. Det är möjligt att behovet av extra vitamin E kan variera mellan länder/regioner bland annat på grund av skillnader i utfodring och oxidativ stress. Alla besättningarna i vår studie använde ensilage vilket i allmänhet innehåller mer vitamin E än hö/halm. Innehållet i ensilage kan dock variera betydligt beroende på lagring mm. De flesta besättningarna gav även tillskott av vitamin E i basfoderstaten. Mängden tillskott var i de flesta fall högre än vad som tidigare rekommenderats i Sverige (15 IE/kg ts) men lägre än vad NRC rekommenderar (12) och vad som är nuvarande svensk rekommendation under sinperioden (ca 80 IE/kg ts). Detta tillsammans med ett bra grovfoder kan ha inneburit att vitaminnivån redan var tillräckligt bra och att extra tillskott inte kunde tillföra något ytterligare. Detta stöds av det faktum att E-vitamininnehållet i tankmjölksproverna vid starten av studien och mjölkprov från K-korna strax efter var relativt högt men motsägs av att upptaget av vitamin E ökade i försöksgruppen eftersom mjölken innehöll högre nivåer 4 dagar efter. Vitamintillskottet innebar inte heller någon påverkan på mjölkens celltal i vår studie. Detta stämmer med vissa andra studier medan andra fann sänkt celltal (1, 6, 7, 11). Enligt Allison and Laven (1) har man i tidigare studier där man sett en positiv effekt på mastitfrekvensen ffa observerat detta i samband med omgivningspatogener. I Sverige är det vanligast med juverspecifika bakterier i samband med klinisk mastit vilket också kan ha påverkat resultaten. Infektionspanoramat på denna studies gårdar under försöksperioden är dock inte känt. Den enda positiva hälsoeffekten som framkom i studien var en lägre prevalens dödfödda kalvar i vitamin E gruppen. Oss veterligen har detta inte rapporterats tidigare hos nötkreatur men en minskning av antalet dödfödda griskultingar har rapporterats i samband med E-vitamintillskott (9). Orsaken till vårt fynd är inte klar men det är möjligt att vitamintillskottet haft en positiv effekt på moderns immunstatus, livmoderns funktion och/eller överföring av näringsämnen till fostret. I andra studier har man sett att E- vitamintillskott kan reducera frekvensen kvarbliven efterbörd hos kor ffa om den ursprungliga vitaminnivån var lägre än optimalt (8). I vår studie var antalet fall av kvarbliven efterbörd mycket lågt i båda grupperna men det kan inte uteslutas att detta beror på underrapportering eftersom dessa fall ofta inte åtgärdas av veterinär. Den positiva effekten av vitamin E på kvarbliven efterbörd anses troligen bero på stimulering av neutrofilernas aktivitet men vitamin E har betydelse även för t ex epitelcellernas funktion. Den allmänt positiva effekten av vitamin E på neutrofilernas funktion hos moderdjuret innebär också att hennes allmänna immunstatus under dräktigheten förbättras vilket kan innebära att fler näringsämnen kan föras över till fostret med positiv effekt på dess tillväxt och välmående. Överföring av vitamin E till fostret har ansetts ske i liten skala (17) eftersom nyfödda kalvar har inga eller mycket låga vitaminnivåer i blodet men nyligen visade Capper et al (2) att extra tillskott av vitamin E till tackor under sen dräktighet gav signifikant ökat innehåll av vitamin E i fostrens vävnader trots att man inte kunde upptäcka vitamin E i fostrets plasma. Lammen från de tackor som fått extra tillskott hade högre födelsevikt och tackorna hade högre vitaminnivåer i plasma, kolostrum och mjölk. Vitamin E är viktigt även för utvecklingen av skelettmuskulatur och ett lågt intag av selen och/eller vitamin E under sen dräktighet kan leda till sjukdomen nutritionell muskeldegeneration (se t ex 1). Den relativa betydelsen av selen och vitamin E för att skydda mot denna sjukdom är dock inte helt klar. Sjukdomen kan bland annat yttra sig i form av dödfödda kalvar eller kalvar som dör efter ett fåtal dagar. I vår studie obducerades inte dödfödda kalvar varför vi inte vet om de led av muskeldegeneration eller inte. 6

Sammanfattande konklusion Resultaten visar att dagligt fodertillskott av naturligt acetatbundet vitamin E till mjölkkor runt gav högre E-vitaminnivå i blodet än tillskott av syntetiskt acetatbundet vitamin E, alkoholformen av naturligt vitamin E eller inget tillskott. Inga skillnader i mjölkens innehåll uppmättes dock. Oberoende av vitamintillskott var biotillgängligheten av den naturliga RRR-stereoisomeren mycket högre än övriga stereoisomerer vilket ledde till en anrikning av denna form av α-tokoferol i mjölk till mer än 86 % av den totala koncentrationen. Detta innebär att biotillgängligheten av RRR-αtocopherol, jämfört med andra stereoisomerer, är mycket högre hos nötkreatur än vad man ansett hittills. Resultaten från fältstudien tyder inte på att extra dagligt tillskott av vitamin E (2400 IE RRR-α-tokoferylacetat) utöver den vanliga foderstaten under veckorna runt hade någon effekt på kornas juverhälsa, övrig hälsa eller fruktsamhet i de besättningar som ingick i studien. Däremot var risken för att få en dödfödd kalv eller en kalv som dör inom 24 timmar lägre i den grupp som fick tillskott. Orsaken till denna positiva effekt är inte klarlagd varför fler studier behövs inom detta område. Effekten av en ökad andel av den naturliga formen av vitamin E i mjölken på kalvens hälsa under de första levnadsmånaderna behöver också studeras. Mastit är en multifaktoriell sjukdom som inte löses enkelt genom att ge extra fodertillskott av vitamin E. Det kan dock troligen finnas besättningar där låga vitamin E nivåer har betydelse och där detta bör undersökas. Betydelsen av grovfodret för kornas E- vitaminstatus behöver också studeras närmre. Tack Författarna vill tacka Stiftelsen Lantbruksforskning för finansiering av projektet, Pharmalett A/S (Danmark) för vitamin E-produkterna samt Lars B Gildberg, Kristina Karlsson, Elsebeth L Pedersen, Karin Thunberg, Mette Würst och Patrik Öhagen för teknisk och statistisk assistans. Referenser 1. Allison RD, Laven RA. 2000. Effect of vitamin E supplementation on the health and fertility of dairy cows: a review. Vet Rec 147: 703-708. 2. Capper JL, Wilkinson RG, Kasapidou E, Pattinson SA, Mackenzie AM, Sinclair LA. 2005. The effect of dietary vitamin E and fatty acid supplementation of pregnant and lactating ewes on placental and mammary transfer of vitamin E to the lamb. Br J Nutr 93: 549-557. 3. Charmley E, Nicholson JWG. 1994. Influence of dietary fat source on oxidative stability and fatty acids composition of milk from cows receiving a low or high level of dietary vitamin E. Can J Anim Sci 74: 657-664. 4. Goff JP, Stabel JR. 1990. Decreased plasma retinol, alpha-tocopherol and zinc concentration during the periparturient period: effect of milk fever. J Dairy Sci 73: 3195-3199. 5. Herdt TH, Stowe HD. 1991. Fat-soluble vitamin nutrition for dairy cattle. Vet Clin North Am Food Anim Prac 7: 391-345 6. Hemingway RG. 1999. The influences of dietary selenium and vitamin E intakes on milk somatic cell counts and mastitis in cows. Vet Res Comm 23: 481-499. 7. Knudsen BS, Kermansen JR, Jensen SK, Kristensen T, Nielsen MO. 2001. E-vitamin till mælkekoer forekomst og function samt vitaminstatus og sammenhæng till hyppigste produktionssygdomme i økologiske besætninger. DJF rapport Husdyrbrug nr. 27, Dansk JordbrugsForskning, Tjele, Denmark. 8. LeBlanc SJ, Duffield TF, Leslie KE, Bateman KG, TenHag J, Walton JS, Johnson WH. 2002. The effect of prepartum injection of vitamin E on health in transition dairy cows. J Dairy Sci 85: 1416-1426. 7

9. Mahan DC. 1994. Effects of dietary vitamin E on sow reproductive performance over a five-parity period. J Anim Sci 72: 2870-2879. 10. Meglia GE, Jensen SK, Lauridsen C, Persson Waller K. 2006. α-tocopherol concentration and stereoisomer composition in plasma and milk from dairy cows fed natural or synthetic vitamin E around calving. J Dairy Res, 73: xx-xx, in press. 11. Moyo N, Nielen M, Kruitwagen C, Beynen AC. 2005. Vitamin E supplementation and udder health: A meta-analysis. In: Ed H Hogeveen, Mastitis in dairy production Current knowledge and future solutions, Wageningen Academic Publishers, The Netherlands, 159-165. 12. NRC 2001. Nutrient requirements of dairy cattle. 7 th revised edition. National Academy Press, Washington, D.C. USA. 13. Persson Waller K. 2004. E-vitamin till mjölkkor runt. Djurhälso- och utfodringskonferens, Nynäshamn 24-26/8 2004, Svensk Mjölk, Eskilstuna, 67-73. 14. Persson Waller K, Jensen SK. 2005. Screening av tankmjölkens innehåll av vitamin E i besättningar i Sverige och Danmark 2002-2003. Svensk Mjölks rådgivarsajt. 15. Puls R. 1994. Mineral levels in animal health. Diagnostic data. Sherpa International, Clearbrook, Canada. 16. Sehestad J, Jørgensen C, Mortensen SB, Jensen SK, Vestergaard M, Koch P, Jungersen G, Eriksen L. 2004. Effect of oral α-tocopherol and zinc on plasma status, IGF-1 levels, weight gain and immune response in young calves. J Anim Feed Sci, 13, Suppl. 1, 609-612. 17. Van Saun RJ, Herdt TH, Stowe HD. 1989. Maternal and fetal vitamin E concentrations and selenium-vitamin E interrelationships in dairy cattle. J Nutr 119: 1156-1164. 18. Weiss WP, Todhunter DA, Hogan JS, Smith KL. 1990. Effect of duration of supplementation of selenium and vitamin E on periparturient dairy cows. J Dairy Sci 73: 3187-3194 19. Weiss WP, Hogan JS, Todhunter DA, Smith KL. 1997. Effect of E-vitamin supplementation in diets with a low concentration of selenium on mammary gland health of dairy cows. J Dairy Sci 80: 1728-1737 8