Pollinatörer i blomrika kantzoner

Pollinatörer i blomrika kantzoner - en fältundersökning av förekomsten av pollinatörer i insådda blommande remsor i fältkanter i slättbygdsområden i Sverige Sören Eriksson och Maj Rundlöf Insådd honungsört (Vedby, Uppland, juli 2011). Strip of Phacelia tanacetifolia (Vedby, Uppland, July 2011). HS Konsult AB Box 412, 751 06 Uppsala, Tel: 018-56 04 00 hskonsult@hushallningssallskapet.se, www.hushallningssallskapet.se/hskonsult

Innehållsförteckning 1. Sammanfattning... 3 2. Summary... 3 3. Bakgrund... 4 3.1 Handlingsprogram för pollinatörer... 5 3.2 Humlor och vildbin... 5 3.3 Tambin... 6 3.4 Blomflugor... 6 3.5 Fjärilar... 6 4. Material och metoder... 7 4.1 Försöksupplägg... 7 4.2 Statistiska analyser... 11 5. Resultat... 11 5.1 Beskrivning av vegetationsutveckling i blomremsorna... 11 5.1.1. Blomning... 12 5.2 Pollinatörer i de olika remsorna... 14 5.2.1 Humlor... 15 5.2.2. Övriga pollinatörer... 16 6. Diskussion... 18 6.1 Utvärdering av de olika grödorna säsongen 2011... 18 7. Slutsatser... 19 8. Fortsatta studier... 20 9. Källor... 20 10. Appendix... 22 Författare: Sören Eriksson, Hushållningssällskapet i ABCDUTWX-län/HS Konsult AB, och Maj Rundlöf, Biologiska institutionen vid Lunds universitet/ekologiska institutionen vid SLU Ultuna, i samarbete med Hushållningssällskapen i Väst, Malmöhus och Kristianstad. Uppdragsfinansiär: Jordbruksverket. Foton: Alla foton tagna av Sören Eriksson, med undantag av bild t.v. på sid 8 som är tagen av Maj Rundlöf. Tack till Tack till Erling Christensen, Karin Hill och Christine Sandberg för hjälp med fältinventeringar. Tack till Lars Danielsson för hjälp med analyserna av bestånds- och ogräsgraderingarna. Tack till HS Försökspatruller som hittat försöksfält, sått in remsorna och graderat dem i fält. Tack även till Petter Haldén för synpunkter om upplägg och rapport under vägen. 2

1. Sammanfattning Insådd av blommande remsor har blivit allt vanligare runtom i Europa, i och med att fler länder nu har miljöstöd för detta. Länder som England, Österrike och Tyskland har exempelvis miljöstöd för blommande remsor. Flera andra länder har ersättning för blommande ytor som exempelvis trädor. Tanken är att de delvis ska kompensera för det bortfall av blomning som de senaste årtiondena ägt rum i våra intensivt brukade jordbruksområden. Blommande remsor och liknande ytor har i majoriteten av studier hyst högre tätheter av pollinatörer och andra organismgrupper än vad rena spannmålsfält gjort. Syftet med den här studien har varit att undersöka nyttan med insådda remsor av ettåriga örter i intensivt odlade jordbruksområden i tre regioner i Sverige. Tre olika örter, honungsört (Phacelia tanacetifolia), perserklöver (Trifolium resupinatum) och fodervicker (Vicia sativa) har såtts in i fältkanter på vårsådda fält ute i åkerlandskapet. Antalet pollinatörer, humlor, tambin, fjärilar, solitära bin och blomflugor, har inventerats vid tre-fyra tillfällen under juni till augusti2011. Resultaten visade att blomremsorna lockar stora mängder pollinatörer. De tre undersökta örterna skiljde sig åt i attraktionskraft. Honungsört lockade flest tambin och humlor, sett till både antal individer och antal humlearter. Perserklöver däremot lockade flest fjärilar. Fodervicker lockade få pollinatörer. Mängden pollinatörer i remsorna ökade ju mer blomantalet ökade. Perserklöver och honungsört blommade mest, och kompletterade varandra bra i blomningstidpunkt, i och med att perserklövern blommade länge, in i juliaugusti. Honungsört var mest odlingssäker, med tätast bestånd och minst ogräsmängd. Försöken kommer att fortsätta under 2012, delvis med nya örter som utvärderas. 2. Summary Flower strips are becoming increasingly common in Europe, as part of national agrienvironmental schemes. England, Austria and Germany are countries which have such schemes, with financial compensation for establishing flower strips. Additional countries have compensation for other flower areas, such as fallows. The aim with establishing flower strips is to compensate for the loss of flower resources in intensively used agricultural regions which has occurred over the last decades. The density of pollinators and other organism groups have been higher in flower strips and other similar areas compared to conventional cereal fields in a majority of comparative studies. The aim in this study was to investigate the benefit of sown strips of annual herbs in intensively used agricultural landscapes in three regions in Sweden. The different herbs, Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum and Vicia sativa, were sown adjacent to the field border of spring sown fields. The number of pollinators; bumble bees, solitary bees, honeybees, butterflies and hoverflies, were surveyed during 3-4 occasions during June to August 2011. The results indicate that the flower strips attract a high number of pollinators. The three herbs differed in attractiveness. The P. tanacetifolia attracted the highest number of bumble bees and honeybees, both in the number of individuals and the number of bumble bee species. The T. 3

resupinatum on the other hand was more attractive to butterflies. The V. sativa attracted few pollinators. The number of flower visiting insects increased with increasing flower frequency in the strips. P. tanacetifolia and T. resupinatum had the highest flower frequency and complemented each other, as the former flowered earlier and the latter continued to flower into August. P. tanacetifolia was the most reliable to grow, in terms of plant density and weed density. The project will continue during 2012, partly with evaluations of new herbs. 3. Bakgrund Jordbrukets utveckling genom årtusendena har påverkat den europeiska floran och faunan, och många arter är idag beroende av jordbrukslandskapets öppna åkrar och betesmarker. Det svenska jordbruket har historiskt bidragit till att öka den biologiska mångfalden i vårt skogrika land. Pollinatörer är en av de djurgrupper som historiskt sett gynnats av människans odlade grödor och röjda hagmarker. På senare tid har däremot trenderna i jordbrukslandskapet varit negativa för många organismgrupper, vilket har många förklaringar. Intensifieringen av jordbruket med större brukningsenheter, effektivare och ensidigare odling och tätare grödor är några förklaringar (Stoate et al 2001 m.fl.). För humlor, bin och fjärilar är ett stort problem att det idag finns färre obrukade småbiotoper och att vallskörden sker tidigare, vilket bidrar till att mängden blommor minskat i odlingslandskapet (Petterson m.fl. 2004). Nektarresurserna, antalet habitat med lämpliga värdväxter och tillgången på lämpliga boplatser blir helt enkelt för begränsad. Problemet med minskad blomning i intensiva jordbruksbygder har uppmärksammats från forskningshåll och från myndigheter. Flera länder i Europa försöker uppmuntra lantbrukare att anlägga blommande ytor, i form insådder i fältkanter eller på trädade fält, genom införandet av miljöstöd. Syftet är helt enkelt att öka blomningen i landskapet. I England, där det sedan länge finns stöd för så kallade pollen and nectar mixtures, vilka odlas i remsor i fältkanter, har dessa visat sig vara en av de mest effektiva sätten att gynna pollinatörer på (Pywell 2007 m.fl.). Flera olika typer av insådder finns, vilka antingen är ett- eller fleråriga. Pollen och nektarblandningar, med ett stort inslag av baljväxter, syftar till att öka stammarna av pollinatörer, medan ängsfröblandningar mer har ett bevarandesyfte att stärka upp den bredare biologiska mångfalden i landskapet. Ökad blomning kan även skapas genom att låta trädade partier växa igen med naturlig succession. I Sverige har vi inom Landsbygdsprogrammet stöd för mångfaldsåker, ett 5-årigt åtagande där spannmålsstubb lämnas obearbetad efter skörd, och sedan lämnas som träda under 5- årsperioden. Den får då en naturlig succession av örtogräs. Idag uppmuntras insådder med baljväxtrika blandningar på mångfaldsåkrar, just för att gynna pollinatörer och andra arter. Det finns däremot inget krav på insådd än (Jordbruksverket, hemsida). Även stöd för skyddszoner längs vattendrag har viss positiv effekt på insekter, främst fjärilar men nyttan begränsas av att de ofta domineras helt av olika gräsarter. Mer blomning skulle öka nyttan för biologisk mångfald i skyddszonerna. (Haldén 2011). I en nyligen genomförd syntes av The Conservation Evidence project, vilket syftar till att sammanställa forskningsbevis om nyttan med olika bevarandeåtgärder har frågan om bevarandet av vilda bin tagits upp. Ett kapitel där handlar om insådder av blomrika ytor i odlingslandskapet. Fjorton studier runtom i Europa och Nordamerika har uppmätt betydande antal vilda bin i dessa ytor. Tio av dessa studier har haft med honungsört, och alla utom en har 4

sett betydande antal vilda bin, fr.a. humlor här. (Dicks et. al. 2010). I vissa fall har honungsörten ingått i en fröblandning, och ibland har den såtts i renbestånd. I ett fall där flera arter ingick, stod ändå honungsörten för 87-99 % av alla blombesök (Carreck & Williams 1997). Honungsört har under ganska lång tid även odlats för sin dokumenterade goda effekt för tambiet, både nere på kontinenten och i Sverige. Även en nyligen gjord genomgång av Haaland (2011), över europeiska försök med blommande remsor och deras effekter på insekter, säger att stora merparten av studierna visar signifikanta positiva skillnader mellan blommande remsor och intilliggande åkermark. För humlor visar flera studier att olika arter föredrar olika typer av blommande örter, en del föredrar annueller, medan vissa föredrar perenna växter, gärna inom ärtväxtfamiljer (Carvell 2006, Carvell 2007). 3.1 Handlingsprogram för pollinatörer I början av 2000-talet startades Svenska vildbiprojektet upp på SLU och Artdatabanken. Tanken var att få en kunskapshöjning om svenska vildbins förekomst och habitatkrav och föreslå åtgärder för att dels restaurera vildbinas miljöer och dels ta fram metoder för uthålligt nyttjande av vildbin som ekologisk resurs (Linkowski m.fl. 2004). En svensk litteratursammanställning över olika odlingsbara grödor och deras nyttoeffekter är Fröblandningar för den biologiska mångfalden i slättlandskapet som togs fram medel ekonomiska medel från Jordbruksverksmedel. Den är en genomgång av olika odlingsbara örter, både ett- och fleråriga, både ur ett odlingsperspektiv och vilka olika organismgrupper svensk och europeisk forskning visar att de kan gynna (Lindström 2010). De senaste åren har Jordbruksverket startat flera kampanjer för att öka förståelsen för pollinatörernas betydelse för jordbruket. Ett flertal broschyrer om hur man kan gynna honungsbin och humlor och deras betydelse för pollineringen av grödor som raps och klöverfrö har tagits fram. I ett nystartat projekt Mångfald på slätten har Jordbruksverket exempelvis skickat ut 1 kg utsäde till honungsört till alla Sveriges klöverfröodlare för att få dem att uppmärksamma nyttan med honungsörten. Här har också demonstrationsgårdar för mångfaldsfrågor startats upp (Jordbruksverkets websida - Mångfald på slätten). 2011 har Jordbruksverket också finansierat en åtgärdskatalog för lämpliga åtgärder avsedda att gynna biologisk mångfald i slättbygden (Smith et al 2011), i vilken pollinatörer är en viktig målgrupp. De har även finansierat en studie, liknande vår om blomremsor, om pollinering i åkerböna under 2011. 3.2 Humlor och vildbin I Sverige finns idag knappt 300 arter vildbin (289 st enligt Artdatabanken, SLU), vilka inkluderar humlor (35-40 arter), och solitära bin (cirka 250 arter), varav enligt Artdatabanken drygt hundra arter är med på rödlistan från 2010 (Bengtsson m.fl. 2010). Humlorna är ofta beroende av specifika värdväxter, lite beroende på hur lång tunga de har. Ärtväxter och korgblommiga växter är en viktig födoresurs för humlor i landskapet. Bland odlade växter inom jordbruket är klöver och åkerböna två betydelsefulla grödor för humlor, rödklövern fr.a. för långtungade arter (Petterson m.fl. 2004). Humlornas långs tunga gör dem till bättre pollinatörer än t ex tambin, för blommor med djupa kronpipar, ex rödklöver (Petterson m.fl. 2004). Både åkerbönan och vitklövern är viktiga födoresurser för humlor genom en lång, utdragen blomning. En annan viktig födoresurs för humledrottningar är sälg, tidigt på våren, som hjälper henne att bygga upp sina samhällen. Landskapsheterogeniteten är viktig för 5

humlorna, kanske till och med lika viktig som odlingssystem som ekologiskt eller konventionellt, visar en svensk studie (Rundlöf et al. 2008). 3.3 Tambin Tambiet eller honungsbiet, Apis mellifera, har odlats länge i Sverige. Trenderna senaste decennierna är att antalet biodlare minskar, liksom antalet bikupor. Anledningen är flera, som lönsamhetsproblem och varroakvalstrets intåg i Sverige som slagit ut många samhällen. Man har på senare år sett en utbredd bidöd i vissa delar av världen, vilket förklaras delvis med varroakvalster och deras associerade virus. (Rahbek Pedersen 2009) Inom jordbruket är tambinas pollinering mycket viktiga för klöverfröodlare, där tambina är den effektivaste pollinatören för vitklöver. När det gäller rödklöver är humlorna effektivast, tack vare deras längre tunga. För oljeväxter som rybs, har man uppmätt skördeökningar på 10-15 % och inom höstraps 5-10 % med en bra pollinering (Nätterlund 2007). 3.4 Blomflugor Ett stort släkte globalt sett, med cirka 350 arter påträffade i Sverige. De anses vara värdefulla som pollinatörer, delvis tack vare ett de ofta förekommer i stora mängder i fältkanter och andra blomrika miljöer i odlingslandskapet. De besöker flertalet olika växter, som produceras nektar. 3.5 Fjärilar Enligt Artdatabanken är trenderna för många arter dyster, och anledningarna knyts fr.a. till jordbrukets förändringar. Modern ensilageteknik resulterar i tidigare vallskörd och ett flerskördessystem vilket gör att vallen inte blommar i samma utsträckning som tidigare. En annan negativ förändring är ängarnas försvinnande, liksom att miljöstödsreglerna lett till mer ensidiga, hårdbetade hagmarker med en minskad variation i fältskiktet. Dessutom har reglerna de senare åren gjort att omfattande röjningar i träd- och buskskiktet ägt rum på många ställen. Artdatabankens slutsats är att åtgärder riktade mot ängar/betesmarker och skogsmarker är mer prioriterade än åtgärder i slättbygden. (Bengtsson m.fl. 2010). Slättlandskapet präglas idag av en dominans av ett fåtal vanliga arter, som är generalister, medan specialisterna försvunnit. Fjärilar har ofta höga krav på sin livsmiljö, med tillgång både till blomresurser som ger riklig nektartillgång, samt värdväxter till larverna, vilket ofta är helt olika örter. 6

4. Material och metoder 4.1 Försöksupplägg Placering I tre regioner i Sverige; Skåne, Västra Götaland och Mälardalen, såddes 21 remsor med ettåriga örter in i fältkanter i vårsådda fält. Tre olika ettåriga örter användes; honungsört (Phacelia tanacetifolia), perserklöver (Trifolium resupinatum) och fodervicker (Vicia sativa). Varje upprepning omfattade 180*5 m alt. 150*6 m, d.v.s. totalytan för varje delruta blev minst 300 m2. Varje ört såddes i renbestånd (60*5 alt 50*6 m), direkt intill varandra (figur 1). Örternas inbördes ordning i remsan slumpades ut. Upprepningarna låg minst 1 km ifrån varandra i landskap med minst 70 % åker i närheten. Insådderna gjordes i kanterna av främst vårspannmål, med undantag av ett fält vardera av åkerböna och vårraps. Remsorna placerades om möjligt mot fältkant till annan spannmålsåker. Dike, stenmur, mindre väg eller gräsremsa (ex skyddszon, markväg) emellan var tillåtet, men remsorna fick inte ligga upp mot allé, gårdsmiljö, skogsbryn, naturbetesmark eller annan artrik miljö. Som kontroll användes grödan på själva fältet, som en förlängning av remsan helt enkelt. Kontrollrutorna var i de flesta fall spannmål, men inkluderade även raps och åkerböna. Figur 1. Schematisk bild över remsornas upplägg och var insekts- och blomfrekvensinventeringar gjordes. Figure 1. Schematic sketch of the flowers strips and where the insect density and flower frequency were surveyed. Blomremsorna hamnade ibland intill mindre väg eller längs med ett större dike, ibland med 6 m skyddszon intill. T.v. Borgeby, Skåne, t.h. Myrby,Uppland. The flowerstrips were sometimes established alongside a smaller road) or as in right; alongside a larger ditch, here with a 6 meter protection zone (Left Borgeby, Skåne/Scania, Right Myrby, Uppland). 7

Val av örter De tre örter som valdes är alla ettåriga, ger rikligt med nektar (och pollen) och är intressanta för pollinatörer. De såddes i renbestånd för att lättare kunna se skillnader i attraktionskraft mellan de tre örterna. De arter som valdes var: Honungsört (Phacelia tanacetifolia) Honungsörten producerar både mycket nektar och pollen och är väldigt attraktiv för både tambin och vilda bin (Carreck & Williams 1997, Williams & Christian 1991, Carreck & Williams 2002). Den ska också locka till sig blomflugor (Lindström, 2009). Honungsörten är lättodlad på de flesta jordar och sås med en vanlig såmaskin på ca 2 cm djup. Sådden kan ske så fort risken för nattfrost är över fram till mitten av juli. Honungsört producerar ett stort antal blommor och blommar under 4-6 veckor. Där den odlas i stråk intill exempelvis klöverfröodlingar, brukar den oftast putsas ned då den riktiga grödan börjar blomma. Risken är annars att pollinatörerna föredrar honungsörten framför grödan. Enligt litteraturen konkurrerar den bra med ogräs genom sin snabba tillväxt (Fågelfors 2001, Carreck & Williams 2002). Jordhumla var den vanligaste humlan på honungsört. Bombus terrestris was the most frequent visitor of Phacelia tanacetifolia. Perserklöver Trifolium resupinatum Perserklöver är en av flera ettåriga klöverarter som producerar pollen och nektar. Den är inte den som ger mest pollen och nektar av de ettåriga klövrarna, men enligt en äldre svensk studie av Hansson (1991) ger den medelmåttigt med pollen och lite men lättillgänglig nektar (Lindström 2010). Den sås antingen på våren eller tidigt på hösten året innan. Höstsådd av perserklöver ger en tidigare blomning, redan på försommaren (Lindström 2010). I Svealand kan persisk klöver blomma sent, senare än rödklöver och vara ett bra komplement (Lindström 2010). 8

Perserklöver i full blom vid sista inventeringen, början på augusti. Trifolium resupinatum in full flowering during the last survey round, in the beginning of August. Fodervicker Vicia sativa Generellt anses arterna av släktet Vicia vara viktiga pollen- och nektarkällor för långtungade humlor (Lindström 2010). Carvell et al. (2006) menar också att fodervicker kan inkluderas i ettåriga blandningar för att ge extra nektar och en god födoresurs för långtungade humlor. Fodervicker trivs bäst på leriga jordar, men går även att odla i andra jordarter. Första gången de odlas på en plats bör utsädet ympas med bakterier. De behöver inte heller någon kvävegödsling, då de kvävefixerar själva. Vickern blommade sämre än övriga örter, och konkurrerade dåligt med ogräs (Vedby, Uppland). Vicia sativa exhibited lower flower frequency than the other herbs and did not compete well with weeds (Vedby, Uppland). 9

Odlingsmetodik Insådderna gjordes under perioden 19 april-10 maj, med hjälp av Hushållningssällskapens regionala försöksavdelningar. Rekommenderad utsädesmängd användes för arterna; 12 kg/ha för honungsört och perserklöver samt 60 kg/ha för fodervicker. Alla arter såddes samtidigt på respektive plats och med samma sådjup. Blomremsorna gödslades och sprutades inte alls. Ett generaljordprov togs på varje försöksplats. Kontrolldelen sköts däremot som grödan på resten av fältet med sprutning och gödsling som vanligt. Graderingar Uppkomstsgradering genomfördes cirka 2-4 veckor efter uppkomst, under perioden 6-22 maj. På grund av långvarig försommartorka i Mälardalen, då växtligheten avstannade, så väntade man lite med graderingen där, fram till mitten på juni, cirka 6 veckor efter sådd. En skala på 0-100 av förväntad uppkomst användes, där 100 innebar ett fullt bestånd. Ogräsgradering och beståndsgradering gjordes vid ett och samma tillfälle mellan 20-27 juni i Västra Götaland och Skåne, samt 19-20 juli i Mälardalen. Även här försenade torkan tillväxten i Mälardalen. Beståndsgradering utfördes enligt samma princip som uppkomstgraderingen, i en skala från 0-100 av förväntad täthet. Mängden ogräs skattades enligt en skala om 0-100 % av hela beståndet i försöksytorna, samt en procentuell fördelning av de fem vanligaste ogräsen. Blomfrekvens och planttäthet Samtidigt som insekterna inventerades noterades även blomfrekvensen. Blomfrekvensen mättes i samma transekter som insekterna inventerades i 4 styck 50*50 cm rutor per transekt (se schematisk bild i figur 1). Blomfrekvensinventeringen baserade sig på antalet och storleken på vid just det tillfället blommande blomenheter, vilka räknades separat för varje inventeringsruta. Inventeringar av pollinatörer Inventeringen av blombesökande insekter startades vid begynnande blomning. Ambitionen var att varje gröda skulle inventeras minst tre gånger vardera. Inventeringarna upprepades med två-tre veckors intervall och utfördes mellan 9:30 till 17:30. För att inventeringen skulle bli av så fanns ett krav på bra väder, vilket innebar minst cirka 17ºC, minst ca 30 % sol, högst måttlig vind (enligt Beauforts vindskala) och inget regn den senaste timmen. Inventering gjordes längs transekter som var 1 meter breda och 40 meter långa, med en transekt per delruta (se figur 1). Transekten placerades i mitten av delrutan. Inventeraren gick långsamt längs med transekten och noterade samtliga insekter inom transekten. Insekter noterades separat för respektive transekt (40 x 1 m) och segment (10 x 1 m). De insekter som inventerades är tambin, vildbin (vilda, solitära bin), humlor, blomflugor och dagfjärilar. Förutom för blomflugor så har alla individer artbestämts, så långt möjligt, i fält. En del exemplar har samlats in för senare bestämning. Ibland har bara släkte eller artgrupp angivits, ex för jordhumlor där arterna är svåra att artbestämma i fält. Jordhumlekomplexet består av 4 arter (Bombus terrestris, B. lucorum, B. magnus och B. cryptarum), som är omöjliga att skilja åt i fält. Temperatur, andel sol av tiden och vindstyrka angavs för varje inventeringstillfälle och respektive försöksplats. 10

Total_t_ckning_av_ogr_s Plantt_thet_juni_juli 4.2 Statistiska analyser Bestånds- och ogräsgradering analyserades med hjälp av Fisher's LSD Multiple-Comparison Test. Jordprover för respektive försöksplats analyserades på lättlösligt, P, K, Ca, Mg, ph, mullhalt, lerhalt och sandhalt. Data för pollinatörer och blomfrekvenser har analyserats med SAS 9.2 för Windows. Tätheter av insekter (antal blombesökande individer per 10 m 2 ) och blomfrekvenser (antal blomenheter per 0,25 m 2,) analyserades med PROC MIXED. Datan log-transformerades före analyserna för att uppnå normalfördelade residualer. För att hantera den hierarkiska designen, med flera regioner, inventeringsomgångar och inventeringsrutor inkluderades slumpfaktorer; lokalidentitet och lokalidentitet tillsammans med inventeringsomgång och inventeringsruta. Antal frihetsgrader estimerades med Kenward-Roger-metoden. Vid jämförelser mellan regioner och inventeringsomgångar valdes de två inventeringsomgångar ut som hade högst blomfrekvens, för att få data som är jämförbar mellan de tre regionerna. Det innebar inventeringsomgång 1 och 2 i Skåne och omgång 2 och 3 i de två andra regionerna. Artrikedom av humlor analyserades med data summerad över alla inventeringsomgångar, dvs artrikedom per lokal och typ av blomremsa. Endast blombesökande individer inkluderades. Artrikedomsdatan analyserades med PROC GLM. Arter inom jordhumlekomplexet (B. terrestris, B. lucorum, B. magnus och B. cryptarum) räknas som en art i analysen. Från insamlade exemplar vet vi dock att åtminstone B. terrestris och B. lucorum förekommer i materialet. 5. Resultat 5.1 Beskrivning av vegetationsutveckling i blomremsorna Perserklöver och fodervicker har högre täckningsgrad av ogräs och lägre beståndstäthet i juli jämfört med både kontrollen och honungsört (figur 2). De vanligaste ogräsen varierade mellan regionerna, men målla, pilört, dån, tistel och åkersenap hörde, inte oväntat, till de mest frekventa arterna. Means of Total_t_ckning_av_ogr_s Means of Plantt_thet_juni_juli 100,00 120,00 70,00 90,00 40,00 60,00 10,00 30,00-20,00 Fodervic Honungsö Kontroll Perserkl F_rs_ksled 0,00 Fodervic Honungsö Kontroll Perserkl F_rs_ksled Figur 2. T.v. täckningsgraden (% av total mängd grönmassa) av ogräs och t.h. planttätheten (% av förväntat maximalt bestånd), båda graderade i juni-juli månad. Figure 2. Left; cover of weeds (% of total crop cover) and right; plant establishment both registered in June- July. 11

En del remsor av fr.a. fodervicker, men även perserklöver, hade rejäla problem med ogräs, här fodervicker (Mälby, Uppland). There were problems with weeds in some of the flower strips, particularly in strips with Vicia sativa, but also strips with Trifolium resupinatum (Mälby, Uppland). 5.1.1. Blomning Fodervickern blommade mindre än de övriga, och under en kortare tid. Perserklöver hade lång utdragen blomning och honungsörten kort, intensiv blomning på cirka 4-5 veckor. En skillnad i blomningstidpunkt var att honungsörtens blomning slutade mycket tidigare än perserklöverns som fortsatte blomma långt in i augusti (figur 3). 12

Figur 3. Genomsnittlig blomfrekvens (antal blomenheter per 0,25 m 2 ) i de tre typerna av blomremsor (honungsört, perserklöver, fodervicker) i (a) Skåne, (b) Västra Götaland och (c) Mälardalen över de 3-4 inventeringsomgångarna under sommaren 2011. Observera de olika skalorna på både y- och x-axlarna. Figure 3. Average flower frequency (number of flower units per 0.25 m 2 ) in the three different types of flower strips (Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa) in (a)skåne/scania, (b) Västra Götaland and (c) Mälardalen over the 3-4 survey rounds during the summer of 2011. När de två inventeringsomgångar då blomremsorna hade högst blomfrekvens inom respektive region jämfördes fanns det en interaktion mellan inventeringsomgång och typ av blomremsa (F 2, 40 = 68,03, P < 0,0010). Vid båda inventeringsomgångarna fanns det en skillnad i blomfrekvens mellan typerna av blomremsor (F 2, 60 = 43,68, P < 0,0010 respektive F 2, 60 = 103,76, P < 0,0010), men mönstret skilde sig åt mellan typerna av blomremsor. Under första omgången var blomfrekvensen högre i både honungsörten (F 1, 60 = 83,56, P < 0,0010) och perserklövern (F 1, 60 = 8,30, P = 0,0055) än i fodervickern, och högre i honungsörten än i perserklövern (F 1, 60 = 39,18, P < 0,0010) (figur 4). Under andra omgången var blomfrekvensen fortfarande högre i både honungsörten (F 1, 60 = 110,64, P < 0,0010) och perserklövern (F 1, 60 = 189,98, P < 0,0010) än i fodervickern, men nu var istället blomfrekvensen högre i perserklövern än i honungsörten (F 1, 60 = 10,66, P = 0,0018) (figur 4). 13

Figur 4. Blomfrekvens (antal blomenheter per 0,25 m 2 ) i de tre typerna av blomremsor (honungsört, perserklöver, fodervicker) över de två inventeringsomgångar då högst blomfrekvens registrerades (omdrev 1 och 2 i Skåne och omdrev 2 och 3 i Västra Götaland och Mälardalen). Staplarna visar medelvärden och felstaplarna SE. Figure 4. Flower frequency (number of flower units per 0,25 m 2 ) in the three types of flower strips (Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa) over the two survey rounds with the highest registered flower frequency (round 1 and 2 in Scania and round 2 and 3 in Västra Götaland and Mälardalen). Bars represent means and error bars SE. 5.2 Pollinatörer i de olika remsorna Tätheten av blombesökande humlor (F 3, 56,8 = 118,36, P < 0,0010), tambin (F 3, 56,0 = 21,42, P < 0,0010), fjärilar (F 3, 58,7 = 14,60, P < 0,0010) och blomflugor (F 3, 52,6 = 9,89, P < 0,0010) skilde sig åt mellan de olika typerna av inventerade remsor. Högre tätheter av humlor, tambin och fjärilar uppmättes oftast i honungsört och perserklöver jämfört med både fodervicker och kontroll (tabell 1 och 2). Honungsörten hade de högsta tätheterna för humlor och bin, medan det för fjärilar var högst tätheter i perserklövern (tabell 1 och 2). För blomflugor var också tätheterna högre i remsorna än i kontrollerna, men de skiljde sig inte åt mellan de olika typerna av remsa (tabell 1 och 2). För solitära bin kunde inga skillnader alls mätas (F 3, 47,6 = 2,00, P = 0,13), möjligen på grund av litet material (enbart 20 individer noterades totalt). En del regionala skillnader kunde också ses i blomningsfrekvens och individantal, men dessa skillnader analyserades inte vidare. Tabell 1. Täthet (individer per 10 m 2 ) av blombesökande humlor, vildbin, tambin, fjärilar och blomflugor i de tre typerna av blomremsor (honungsört, perserklöver, fodervicker) och i kontrollrutor. Medelvärden ± SE. För statistiska jämförelser se tabell 2. Table 1. Density (individuals per 10 m 2 ) of flower visiting bumble bees, solitary wild bees, honeybees, butterflies and hoverflies in the three types of flower strips (Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa) and in control strips. Means ± SE. For statistical comparisons see table 2. humlor vildbin tambin fjärilar blomflugor medel SE medel SE medel SE medel SE medel SE honungsört 7,33 0,76 0,06 0,04 4,79 1,24 0,56 0,11 1,30 0,42 perserklöver 0,37 0,03 0,02 0,01 2,27 0,74 1,04 0,19 0,90 0,24 fodervicker 0,18 0,04 0 0 0,17 0,06 0,21 0,07 1,70 0,99 kontroll 0,02 0,01 0 0 0,03 0,02 0,05 0,02 0,01 0,01 14

Tabell 2. Jämförelse av tätheten humlor, tambin, fjärilar och blomflugor mellan kontrollrutor och de tre typerna av blomremsor (honungsört, perserklöver, fodervicker). För genomsnittliga tätheter se tabell 1. Table 2. Comparisons of the density of bumble bees, honeybees, butterflies and hoverflies between the control strip and the three types of flower strips (Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa) For means ± SE see table 1. humlor tambin fjärilar blomflugor kontroll honungsört kontroll perserklöver kontroll fodervicker honungsört perserklöver honungsört fodervicker vs vs vs vs vs perserklöver vs fodervicker F (ddf) P F (ddf) P F (ddf) P F (ddf) P 224,98 (59,8) 5,23 (54,1) 0,95 (68,6) 224,32 (46,6) 225,39 (63,6) 1,80 (57,3) < 0,0010 43,68 (58,4) 0,026 18,29 (52,9) 0,33 0,28 (66,9) < 0,0010 8,17 (46,3) < 0,0010 42,63 (63,2) 0,19 16,13 (57,1) < 0,0010 10,90 (59,9) < 0,0010 31,10 (54,9) 0,60 0,42 (68,0) 0,0064 6,55 (49,8) < 0,0010 8,15 (66,3) < 0,0010 28,42 (60,5) 0,0016 23,91 (52,3) < 0,0010 21,94 (49,5) 0,52 20,12 (58,0) 0,014 0,10 (46,7) 0,0058 0,09 (58,1) < 0,0010 < 0,01 (54,5) < 0,0010 < 0,0010 < 0,0010 0,75 0,77 1,00 Mängden humlor (F 1, 144 = 74,48, P < 0,0010), tambin (F 1, 152 = 67,30, P < 0,0010) och fjärilar (F 1, 128 = 14,61, P < 0,0010) var positivt relaterade till blomintensiteten i blomremsorna, vilket inte var fallet för solitära bin (F 1, 98 = 1,47, P = 0,23) och blomflugor (F 1, 111 = 0,19, P = 0,67). 5.2.1 Humlor Totalt hittades 2306 artbestämda individer av nio arter humlor, samt två eller fler arter ur gruppen jordhumlor (B. terrestris, B. lucorum, B. magnus och B. cryptarum). Av jordhumlearterna hittades med säkerhet både mörk och ljus jordhumla. En art av snylthumlor noterades. Tätheter av de olika arterna i de tre olika blomremsorna redovisas i tabell 3. Tabell 3. Täthet (individer per 10 m 2 ) av olika arter/artgrupper av blombesökande humlor i insådda remsor av honungsört, perserklöver och fodervicker. Medelvärden och SE. Table 3. Density (individuals per 10 m 2 ) of different species/species groups of flower visiting bumble bees in sown strips of Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum and Vicia sativa. Medelvärden och SE. honungsört perserklöver fodervicker Kontroll medel SE medel SE medel SE Medel SE trädgårdshumla 0,057 0,020 0,014 0,007 0,009 0,006 hushumla 0,008 0,008 0 0 0,005 0,005 stenhumla 0,447 0,114 0,139 0,032 0,037 0,014 åkerhumla 0,023 0,010 0,007 0,005 0 0 0,004 0,004 ängshumla 0,049 0,018 0,010 0,008 0 0 gräshumla 0 0 0 0 0 0 blåklockshumla 0,004 0,004 0 0 0 0 vallhumla 1,409 0,470 0,024 0,013 0,019 0,011 0,0012 0,0012 haghumla 0,042 0,021 0,007 0,005 0 0 jordhumlor* 5,258 0,757 0,135 0,029 0,093 0,044 0,008,008 jordsnylthumla 0,011 0,011 0 0 0 0 obestämd humla 0,027 0,010 0,031 0,016 0,014 0,008 * inkluderar arterna Bombus terrestris, B. lucorum, B. magnus och B. cryptarum 15

Tre humlearter dominerar kraftigt i blomremsorna; jordhumlor, vallhumla och stenhumla (figur 4). Artrikedomen var allra högst i honungsört (jämfört med perserklöver F 1, 58 = 59,29, P < 0,0010 och fodervicker F 1, 58 = 106,53, P < 0,0010), samt högre i perserklöver än i fodervicker (F 1, 58 = 6,87, P = 0,011) (figur 5). Fördelning mellan arterna trädgårdshumla hushumla stenhumla åkerhumla ängshumla gräshumla blåklockshumla vallhumla haghumla jordhumlor* trädgårdssnylthumla jordsnylthumla obestämd humla Figur 4. Fördelning mellan humlearterna i de insådda blomremsorna. Totalt antal observationer av artbestämda humlor var 2306 stycken. *Jordhumlor har i figuren räknats som en art. Figure 4. The distribution of bumble bees species in the flower strips. The total number of bumble bees determined to species were 2306 individuals. *The group of Bombus terrestris, B. lucorum, B. magnus and B. cryptarum has been counted as one species. Figur 5. Artrikedomen av blombesökande humlor i de insådda remsorna med honungsört, perserklöver och fodervicker. Gruppen jordhumlor (B. terrestris, B. lucorum, B. magnus och B. cryptarum) har i figuren räknats som en art. Staplarna visar medelvärden och felstaplarna SE. Figure 5. The species richness of flower visiting bumble bees in the three types of flower strips (Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa). The group of Bombus terrestris, B. lucorum, B. magnus and B. cryptarum has been counted as one species. Bars represent means and error bars SE. När humletätheten i blomremsorna under de två inventeringsomgångar då remsorna hade högst blomfrekvens inom respektive region (omdrev 1 och 2 i Skåne och omdrev 2 och 3 i Västra Götaland och Mälardalen) jämfördes fanns det en interaktion mellan inventeringsomgång och typ av blomremsa (F 2, 41,3 = 10,50, P < 0,0010). Vid båda inventeringsomgångarna var tätheten av blombesökande humlor högre i honungsörten än i både perserklövern (omdrev 1 eller 2: F 1, 40 = 194,82, P < 0,0010; omdrev 2 eller 3: F 1, 40 = 33,58, P < 0,0010) och fodervickern (omdrev 1 eller 2: F 1, 40 = 182,58, P < 0,0010; omdrev 2 eller 3: F 1, 40 = 29,82, P < 0,0010) (figur 6). Besöksfrekvensen var lika låg i perserklövern som i 16

fodervickern under båda inventeringsomgångarna (omdrev 1 eller 2: F 1, 40 = 0,20, P = 0,66; omdrev 2 eller 3: F 1, 40 = 0,47, P = 0,50; figur 6). Tätheten av blombesökande humlor var i honungsörten högre under den första/andra inventeringsomgången än under den andra/tredje inventeringsomgången (F 1, 20 = 10,15, P = 0,0046; figur 6). Däremot var humletätheten i perserklövern högre under den andra/tredje inventeringsomgången än under den första/andra inventeringsomgången (F 1, 20 = 8,28, P = 0,0093; figur 6). Figur 6. Genomsnittlig humletäthet (antal humlor per 10 m 2 ) i de tre typerna av blomremsor (honungsört, perserklöver, fodervicker) över de två inventeringsomgångar då högst blomfrekvens registrerades (omdrev 1 och 2 i Skåne och omdrev 2 och 3 i Västra Götaland och Mälardalen). Staplarna visar medelvärden och felstaplarna SE. Figure 6. Bumble bee density (number of bumble bees per 10 m 2 ) in the three types of flower strips (Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa) over the two survey rounds with the highest registered flower frequency (round 1 and 2 in Scania and round 2 and 3 in Västra Götaland and Mälardalen). Bars represent means and error bars SE. 5.2.2. Övriga pollinatörer Utöver humlor så sågs ett mindre antal solitärbin (20 ex), stora mängder tambin (1985 ex) och 12 arter fjärilar (630 ex). Bland fjärilarna var vitfjärilarna (kål-, raps- och rovfjäril), mindre tåtelsmygare, nässelfjäril och påfågelöga vanligast (över 35 ex vardera). Mer sällsynt förekommande var slåttergräsfjäril, luktgräsfjäril, kamgräsfjäril, pärlemorfjäril ssp, blåvinge ssp och almsnabbvinge. Ett exemplar av almsnabbvinge var det enda fyndet av en rödlistad art som gjordes i inventeringen. Fjärilarna hade högst tätheter i perserklöver, följt av honungsört (tabell 1 och 2). För tambin så hade honungsörten högre tätheter än övriga grödor, inklusive kontrollen (tabell 1 och 2). Perserklöver i sin tur lockade mer än fodervicker och kontroll. För tambin är skillnaden i täthet betydligt mindre mellan honungsört och perserklöver än den är för humlorna (tabell 1). Perserklövern lockar hälften så mycket tambin som honungsörten, medan den bara lockar en tjugondel så mycket humlor som honungsörten gör. Blomflugor hade högre tätheter i blomremsorna än i kontrollerna, men det fanns inga skillnader remsorna emellan (tabell 1 och 2). De förekom i relativt stora mängder dock (cirka 3600 ex noterade). 17

6. Diskussion Våra studier styrker tidigare resultat att ettåriga blomremsor, insådda med rätt grödor, attraherar stora mängder humlor, bin, fjärilar och blomflugor. Jämfört med en tidigare studie gjord på gräsdominerade skyddszoner längs diken i intensivt odlade slättbygder i Syd- och Mellansverige (Haldén 2010), så uppmättes betydligt högre tätheter av fjärilar och humlor i remsorna av honungsört och perserklöver. En viktig egenskap hos bra pollinatörsväxter är riklig blomning, gärna under en så lång tidsperiod som möjligt. Individantalet i både denna studie och den på skyddszonerna var starkt förknippat med blomintensiteten. Redan vanliga arter dominerade kraftigt i blomremsorna. Det här sammanfaller med flera andra studier runtom i Europa (Haaland et al. 2011), vilket begränsar blomremsors nytta för bevarandet av biologisk mångfald. Anledningen till detta är delvis att många idag ovanliga arter är spridningsbegränsade och/eller kräver specifika värdväxter. De allmänna arterna, ofta generalister, hittar lättare till och nyttjar tillfälliga nya habitat bättre. 6.1 Utvärdering av de olika grödorna säsongen 2011 Honungsört Honungsört var odlingssäker och konkurrerade bra med ogräsen. Den skiljde sig inte ens från kontrollen i planttäthet och ogräsmängd trots att den inte sprutats alls, till skillnad från kontrollen. Honungsörten lockade flest individer av både humlor och tambin och flest antal arter av humlor. Tätheter på som mest 28 humlor per 10m 2, uppmättes vid första inventeringsomgången i Skåne, som var den enda som gjordes vid full blom där. För Västra Götaland och Mälardalen var motsvarande högstasiffror, vid 2:a inventeringstillfället i de bägge regionerna, 8 respektive 5 humlor per 10 m 2 (Appendix 1.) För tambin så var inte honungsörten lika överlägset bra som den verkade vara för humlorna. Honungsörten lockade dubbelt så mycket tambin som perserklövern, medan den lockade tjugo gånger så mycket humlor som perserklövern. Honungsörten lockade inte lika mycket fjärilar som perserklövern. Blomningen är riklig men begränsad i tiden och var i stort sett slut vid månadsskiftet juli/augusti i alla regionerna. Sen sådd gjorde att ett par remsor i Västra Götaland blommade in i augusti. Perserklöver Perserklövern var lättodlad, men mer utsatt för ogräs än exempelvis honungsörten. Den började blomma lite senare, men blommade sedan både rikligt och länge, långt in i augusti. Flera av remsorna var i full blom då inventeringarna avslutades i mitten på augusti. Perserklövern lockade det högsta antalet fjärilar, dubbelt jämfört med honungsörten, och hälften så mycket tambin som honungsörten. En intressant notering var att av de tre vanligaste humlorna, jord- sten- och vallhumla, så verkade stenhumlan uppskatta klövern mest. Både vallhumla och jordhumlor hade mer än 30 gånger högre täthet i honungsörten än i klövern, medan stenhumlan bara var 3 gånger vanligare där. 18

Stenhumlan uppskattade perserklövern. Bombus lapidarius on Trifolium resupinatum. Fodervicker Fodervickern konkurrerade sämre med ogräs, och blommade tidigt och under en kort period. Blomningen var inte heller alls lika riklig som för honungsört och perserklöver. Den lockade få pollinatörer, med undantag av blomflugor. För dessa arter kan det också ha varit tillgången på ogräs som lockade dit dem. Flertalet blomflugor verkade mer uppehålla sig och ta skydd nere i fodervickern. 7. Slutsatser Ettåriga insådda blomremsor, skulle kunna fungera som en viktig födoresurs för flera grupper av pollinatörer. Resultaten visar att om rätt örter sås in och etableringen är god så attraheras stora mängder humlor, bin, fjärilar och blomflugor till remsorna. Ettåriga blomremsor är ett snabbt sätt att öka mängden blommande örter i slättlandskapet och man kan styra blomningen dit man vill, om man som lantbrukare exempelvis tänker odla grödor som är pollinatörsberoende. Nackdelen är att de kräver årlig sådd, jordbearbetning etc., vilket gör dem mer arbetskrävande. Man kan med rätt insådder skapa högkvalitativa ytor som tar liten areal i anspråk, vilket är en viktig aspekt i naturvårdsarbetet i slättbygderna, där åkermarken idag är värdefull ur brukningssynpunkt. Som komplement till befintliga miljöer som åkerholmar, bryn, dikesrenar, skulle blomremsor kunna fungera som ett nätverk och binda ihop bra miljöer med varandra. Två arter, jordhumla och tambi, dominerade kraftigt i blomremsorna (borträknat från blomflugorna). Är det bara tambi och jordhumlor man vill gynna så räcker honungsört långt. Vill man gynna fler olika arter humlor och framför allt fjärilar så bör man använda blandningar med fler ingående örter. Carvell et al. (2006), visade till exempel att olika humlearter har olika preferenser när det gäller nektarkällor. Långtungade humlor föredrog rödklöver hellre än annueller, vilka lockade flest korttungade arter som jordhumlor. En slutsats av studien är att både honungsört och perserklöver är intressanta örter att så in och att de kompletterar varandra bra i blomningstidpunkt. Däremot verkar inte fodervicker vara ett bra alternativ, då den konkurrerar dåligt med ogräs och hade en mycket kort blomningsperiod. Honungsörtens blomning slutade mycket tidigare än perserklöver, som fortsatte blomma långt in i augusti. Den utdragna och sena blomningen är ett av de främsta skälen till att perserklöver kan vara ett bra komplement att samodla med honungsörten. Dessutom lockade den flest 19

antal fjärilar. Försöken tyder också på att perserklövern blev mer och mer intressant i och med att honungsörten blommade över. I ett parallellt demoförsök på Hidinge gård, utanför Örebro, samodlades perserklöver, fodervicker och honungsört. Här växte klövern upp igenom honungsörten och tog över rollen som nektarproducent i remsan, när honungsörten blommat över. Putsning av grödan här förlängde blomningssäsongen ytterligare. Mix av perserklöver, fodervicker och honungsört. T.v del som putsades i juli och t.h. en oputsad del (Hidinge gård, Örebro, 19 september, 2011). Flower strips containing Phacelia tanacetifolia,trifolium resupinatum and Vicia sativa. To the left, a strip cut in July and to the right an uncut strip (Örebro, September 20119 8. Fortsatta studier Under nästa år, säsongen 2012, kommer studien fortsätta, för att få en bättre kunskap om vilka grödor som är mest intressanta, dels för pollinatörerna och dels ur odlingssynpunkt. Fortsatt fokus kommer att bli på ettåriga insådder. Fler örter kommer att provas i försöken. 9. Källor Bengtsson, B-Å. m.fl. 2010. Fjärilar i Sveriges rödlistade arter 2010. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Carvell, C., Westrich, P., Meek, W. R., Pywell, R. F. & Nowakowski, M. 2006. Assesssing the value of annual and perennial forage mixture for bumblebees by direct observations and pollen analysis. Apidologie 37: 326-340. Carvell, C., Meek, W. R., Pywell, R. F., Goulson, D., & M, Nowakowski, M. 2007. Comparing the efficiency of agri-environment schemes to enhance bumble bee abundance and diversity on arable field margins. Journal of Applied Ecology 44: 29-40. Careck, N. L. & Williams, I. H. 1997. Observations on two commercial flower mixtures as food sources for beneficial insects. Journal of Agricultural Science 128: 397-403 Careck, N. L. & Williams, I. H. 2002. Food for insect pollinators on farmland: insect visits to flowers of annual seed mixtures. Journal of Insect Conservation 6: 13-23. 20

Dicks, L.V., Showler, D, A & Sutherland, W. J. 2010. Bee conservation - Evidence for the effects of interventions. Synopses of conservations evidence series. Haaland, C., Naisbit, R. E., Bersier, L. 2011. Sown wildflower strips for insect conservation: a rewiew. Insect Conservation and Diversity. 4: 60-80. Haldén, P. 2010. Biologisk mångfald på skyddszoner. Utvärdering av skyddszoner i slättlandskapet. SJV. Rapport 2001:6. Jordbruksverket 2011. Laddas ned på: http://www.sjv.se/amnesomraden/miljoochklimat/ettriktodlingslandskap/mangfaldpaslatten. 4.e01569712f24e2ca09800012316.html Lindström, S. 2010. Fröblandningar för den biologiska mångfalden på slätten. SJV Rapport 2010. Laddas ned på. http://www.sjv.se/download/18.4b2051c513030542a9280004684/fr%c3%b6blandningar+s om+gynnar+f%c3%a5glar+och+insekter.pdf Linkowski, W., Cederberg, B., & Nilsson, A. 2004. Vildbin och fragmentering - Kunskapssammanställning om situationen för de viktigaste pollinatörerna i det svenska jordbrukslandskapet. Svenska Vildbiprojektet, Artdatabanken, SLU. Uppsala. Nätterlund, H. 2007. Öka skörden med honungsbin och jordhumlor. Jordbruksinformation 21-2007. Jordbruksverket. Pettersson, M.W., Cederberg, B., Nilsson, A. 2004. Grödor och vildbin i Sverige. Kunskapssammanställning för hållbar utveckling av insektspollinerad matproduktion och biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Svenska Vildbiprojektet, Artdatabanken, SLU, Uppsala. Pywell, R. F., Meek, W. M., Carvell, C & Hulmes, L. 2007. The SAFFIE project: enhancing the value of arable field margins for pollinating insects. Aspects of Applied Biology 81: 239-246. Rahbek Pedersen, T (Red.). 2009. Massdöd av bin samhällsekonomiska konsekvenser och möjliga åtgärder. Rapport 2009:24. Jordbruksverket Rundlöf, M., Nilsson, H. & Smith, H. G. 2008. Interacting effects of farming practice and landscape context on bumble bees. Biological Conservation 45: 813-820. Smith, H. G., Jönsson M. A. & Rundlöf, M. 2011. Vetenskapliga stöd för effekter av åtgärder avsedda att gynna biologisk mångfald i slättbygden. SJV Rapport. 2011. Laddas ned på: http://www.sjv.se/download/18.6f9b86741329df6fab480001234/%c3%85tg%c3%a4rdskat alog+slutversion.pdf Stoate, C., Boatman, N., Borralho, R. J., Carvalho, C. R., de Snoo, G.R. & Eden, P. 2001. Ecological impacts of arable intensification in Europe. Journal of Environmental Management 63, 337-365. Williams, I. H & Christian, D. G. 1991. Observations on Phacelia tanacetifolia Bentham as a food plants for honey bees and wild bees. Journal of Apicultural Research, 30: 3-12. 21

10. Appendix 1. Försöksplatser i de 4 regionerna, med information om lokalid, försöksvärd, kontaktuppgifter, insåningsdatum och koordinater (RT 90 2,5 gon V) Region Lokalid Försöksvärd Insådd datum X (RT90) Y (RT90) Skåne M HC0753 Bengt Hellerström, Annelöv 2011-04-19 6193458 1325954 Skåne M HC0754 HS, Borgeby gård, Bjärred 2011-04-19 6182000 1326821 Skåne M HC0755 HS, Borgeby gård, Bjärred 2011-04-19 6183558 1327060 Skåne M HC0756 HS,Borgeby gård, Bjärred 2011-04-19 6208499 1318124 Skåne L HC0757 Magnus Bengtsson, Tomellilla 2011-04-20 6154063 1390048 Skåne L HC0758 Christianssons Västergård, Hammenhög 2011-04-20 6153422 1392677 Skåne L HC0759 HS Sandby gård, Borrby 2011-04-20 6146717 1397027 Skåne L HC0760 HS Sandby gård, Borrby 2011-04-20 6146039 1398205 Väst HC 0747 Uno Carlsson, Brålanda 2011-05-04 6495524 1299377 Väst HC 0748 HS Logården. Grästorp 2011-05-20 6473423 1314470 Väst HC 0749 Dick Andersson, Brålanda 2011-04-26 6497250 1301392 Väst HC 0750 Jan Erik Falk, Brålanda 2011-04-26 6493829 1303210 Väst HC 0751 Inge Jonsson, Vara 2011-04-24 6463873 1336725 Väst HC 0752 Bo Hötomt, Vara 2011-04-24 6467257 1331484 Väst Ryda Rydaholms gård, Grästorp 2011-05-20 6466295 1328279 Uppsala HC0739 Magnus Ivedal, Grillby 2011-05-05 6612304 1582840 Uppsala HC0742 Magnus Ivedal, Grillby 2011-05-05 6613292 1583628 Uppsala HC0743 Sörby gård, Västerås 2011-05-06 6613236 1549248 Uppsala HC0745 HS, Brunnby gård, Västerås 2011-05-06 6611152 1548200 Uppsala HC0746 HS, Brunnby gård, Västerås 2011-05-06 6610004 1547364 Uppsala HC0744 Mats Löfgren, Vedby gård; Västerås 2011-05-05 6613936 1552084 22

2. Täthet (individer per 10 m2) av blombesökande insekter och blomfrekvens (blomenheter per 0,25 m2) i insådda remsor med honungsört, perserklöver och fodervicker i Skåne, Västra Götaland och Mälardalen. Blomremsorna inventerades under 3 (endast 2 i fodervickern i Mälardalen) inventeringsomgångar. Medelvärden och SE. Region Remsa Omgång humlor vildbin tambin fjärilar blomflugor blomfrekvens medel SE medel SE medel SE medel SE medel SE medel SE Skåne honungsört 1 28,19 4,08 0 0 13,53 4,78 0,47 0,19 3,13 1,60 52,13 4,79 Skåne honungsört 2 4,78 1,58 0,22 0,22 0,69 0,62 0,28 0,12 5,47 2,51 12,66 1,60 Skåne honungsört 3 1,28 0,27 0 0 0,31 0,19 0,16 0,09 1,84 0,73 3,88 0,89 Skåne perserklöver 1 0,56 0,19 0,13 0,07 0,38 0,19 0,59 0,59 2,44 1,49 4,03 1,12 Skåne perserklöver 2 0,91 0,32 0 0 0,47 0,37 1,06 0,71 2,03 0,66 24,22 5,70 Skåne perserklöver 3 0,94 0,24 0,06 0,04 2,91 1,09 0,72 0,39 2,69 0,97 28,53 6,33 Skåne fodervicker 1 0,81 0,25 0 0 0,56 0,32 0 0 8,16 6,52 5,69 2,84 Skåne fodervicker 2 0,19 0,06 0 0 0,06 0,06 0,38 0,31 1,88 0,32 0,16 0,09 Skåne fodervicker 3 0,03 0,03 0 0 0,09 0,09 0,22 0,22 0,69 0,29 0,03 0,03 Mälardalen honungsört 1 2,33 0,43 0 0 2,04 0,73 0,29 0,14 0 0 26,46 5,58 Mälardalen honungsört 2 5,21 2,23 0,08 0,08 18,17 9,40 0,21 0,12 0 0 47,69 6,91 Mälardalen honungsört 3 4,13 1,10 0 0 1,33 0,88 0,08 0,08 0 0 13,00 5,00 Mälardalen perserklöver 1 0 0 0 0 0,08 0,05 0,33 0,22 0,04 0,04 5,04 1,61 Mälardalen perserklöver 2 0 0 0,04 0,04 0,71 0,21 0,21 0,04 1,04 0,68 17,90 2,59 Mälardalen perserklöver 3 0,54 0,21 0 0 3,04 1,53 1,79 0,68 0 0 33,04 3,49 Mälardalen fodervicker 1 0 0 0 0 0,29 0,25 0,21 0,10 0 0 6,83 1,98 Mälardalen fodervicker 2 0,04 0,04 0 0 0,04 0,04 0 0 1,00 0,90 4,15 0,92 Västra Götaland honungsört 1 3,64 1,61 0 0 1,04 0,73 0,93 0,54 0,29 0,29 38,45 7,35 Västra Götaland honungsört 2 7,75 1,99 0,25 0,25 4,71 2,32 0,64 0,26 0 0 83,04 15,70 Västra Götaland honungsört 3 7,86 3,30 0 0 4,18 1,30 1,50 0,59 0 0 36,79 15,42 Västra Götaland perserklöver 1 0 0 0 0 0,14 0,07 0,11 0,07 0 0 5,90 1,73 Västra Götaland perserklöver 2 0,04 0,04 0 0 0,18 0,14 0,36 0,16 0 0 28,00 9,85 Västra Götaland perserklöver 3 0,11 0,07 0 0 2,25 0,89 1,64 0,50 0,14 0,14 46,11 10,25 Västra Götaland fodervicker 1 0,04 0,04 0 0 0,11 0,07 0,11 0,07 0 0 8,60 3,81 Västra Götaland fodervicker 2 0,07 0,07 0 0 0,07 0,05 0,18 0,14 0 0 8,64 2,41 Västra Götaland fodervicker 3 0,08 0,08 0 0 0,08 0,08 1,08 0,17 0 0 1,83 1,59