Pollinatörer i insådda ettåriga blomremsor

Transkript

1 - en fältundersökning av förekomsten av blombesökande insekter i insådda blommande remsor i tre slättbygdsområden i Sverige Sören Eriksson och Maj Rundlöf Insådd blomremsa med honungsört (Phacelia tanacetifolia), blålupin (Lupinus angustifolius) och perserklöver (Trifolium resupinatum). Annelöv, Skåne, juni HS Konsult AB Box 412, Uppsala, Tel: hskonsult@hushallningssallskapet.se,

2 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning 3 2. Summary 4 3. Bakgrund Handlingsprogram för pollinatörer Humlor och vildbin Tambin Blomflugor Fjärilar 7 4. Material och metoder Försöksupplägg Val av örter, odlingsmetodik och gradering av vegetationsutveckling Inventering av blomresurser och blombesökare Dataanalys Resultat Beskrivning av vegetationsutveckling i blomremsorna Blombesökande insekter Blombesökande insekter Blombesökande insekter Effekter av region och år Humlornas fördelning mellan arter och kast Diskussion Gynnar de insådda örterna pollinatörer? Utvärdering av de olika örterna säsongerna Fortsatta studier Slutsatser Odlingsråd till lantbrukare Källor Appendix 31 Författare: Sören Eriksson, Hushållningssällskapet i ABCDUTWX-län/HS Konsult AB, och Maj Rundlöf, Biologiska institutionen vid Lunds universitet, i samarbete med Hushållningssällskapen i Väst, Malmöhus och Kristianstad. Uppdragsfinansiär: Jordbruksverket. Foton: Tagna av Sören Eriksson (bild nr 6,7,8,10,11,12,13) och Maj Rundlöf (bild framsida,1,2,3,4,5,8, 9). Tack till Erling Christensen för hjälp med fältinventeringar , Karin Hill och Christine Sandberg för detsamma 2011, Maya Johansson och Björn Cederberg för kontrollbestämning av en del av humlorna, HS Försökspatruller som hittat försöksfält, sått in remsorna och graderat dem i fält, Lars Danielsson för hjälp med analyserna av bestånds- och ogräsgraderingarna och Petter Haldén för synpunkter om upplägg och rapport under vägen. 2

3 1. Sammanfattning Slättbygdslandskap saknar i stort födoresurser för pollinerande insekter. Insådd av blommande remsor har blivit allt vanligare runtom i Europa, som en del av ländernas miljöstödsprogram och som ett sätt att öka tillgången på blomresurser. Länder som England, Österrike och Tyskland har exempelvis miljöstöd för blommande remsor. Flera andra länder, bl.a. Sverige har ersättning för blommande ytor som exempelvis trädor, vilka får sås in med en pollen/nektarbefrämjande gröda det första året. Tanken är att de delvis ska kompensera för det bortfall av blomning som de senaste årtiondena ägt rum i våra intensivt brukade jordbruksområden. Blommande remsor och liknande ytor har i majoriteten av studier hyst högre tätheter av pollinatörer och andra organismgrupper än vad rena spannmålsfält gjort. Den här studien har undersökt hur olika pollinatörer utnyttjar insådda remsor av ettåriga örter i intensivt odlade jordbruksområden i tre regioner i Sverige. Fyra olika örter, honungsört (Phacelia tanacetifolia), perserklöver (Trifolium resupinatum), fodervicker (Vicia sativa) och blålupin (Lupinus angustifolius) har såtts in i vårsådda fält i åkerdominerade jordbrukslandskap. Antalet pollinatörer, humlor, tambin, fjärilar, solitära bin och blomflugor, har inventerats vid tre-fem tillfällen under juni till augusti säsongerna Resultaten visade att blomremsorna lockade stora mängder pollinatörer, men att örterna skiljde sig åt i attraktionskraft. Honungsört och perserklöver lockade flest humlor, sett till både art- och individantal Tambin och fjärilar föredrog perserklövern. Blomflugorna uppvisade ingen preferens för någon av de insådda örterna. Fodervicker och blålupin lockade däremot få pollinatörer. Mängden pollinatörer i remsorna ökade med ökande blomfrekvens. Perserklöver och honungsört blommade mest och kompletterade varandra bra i blomningstidpunkt, då perserklövern började blommade senare och fortsatte långt in i augusti. Honungsörten var mest pålitlig odlingsmässigt, för att hålla nere ogräs. 3

4 2. Summary Contemporary agricultural landscapes often lack forage resources for pollinators. Flower strips are becoming increasingly common in Europe, as part of national agri-environmental schemes to enhance flower resource availability. England, Austria and Germany are countries which have such schemes, with financial compensation for establishing flower strips. Additional countries have compensation for other flower areas, such as fallows. The aim of the flower strips is to compensate for the loss of flower resources in intensively used agricultural regions which has occurred over the last decades. In a majority of comparative studies, the density of pollinators and other organism groups have been higher in flower strips and other similar areas compared to conventional cereal fields. The aim of this study was to investigate the benefit of sown strips with annual herbs in intensively used agricultural landscapes in three regions in Sweden. The different herbs, Phacelia tanacetifolia, Trifolium resupinatum, Vicia sativa and Lupinus angustifolius, were sown in or adjacent to the field border of spring sown fields in landscapes dominated by arable land. The number of pollinators; bumble bees, solitary bees, honey bees, butterflies and hoverflies, were surveyed during 3-5 occasions during June to August 2011 and The results indicate that the flower strips attract a high number of pollinators. The herbs differed in attractiveness. P. tanacetifolia attracted the highest number of bumble bees, both in numbers of species and individuals. Both honey bees and butterflies preferred T. resupinatum. Hoverflies showed no preference for any of the herbs. V. sativa and L. angustifolius attracted few pollinators. The number of flower visiting insects increased with increasing flower frequency in the strips. P. tanacetifolia and T. resupinatum had the highest flower frequency and complemented each other, as the former flowered earlier and the latter continued to flower into August. P. tanacetifolia was the most reliable to grow, in terms of plant and weed density. 4

5 3. Bakgrund Jordbrukets utveckling genom årtusendena har påverkat den europeiska floran och faunan, och många arter är idag beroende av jordbrukslandskapets öppna åkrar och betesmarker. Det svenska jordbruket har historiskt bidragit till att öka den biologiska mångfalden i vårt skogrika land. Pollinatörer är en av de djurgrupper som historiskt sett gynnats av människans odlade grödor och röjda hagmarker. På senare tid har däremot trenderna i jordbrukslandskapet varit negativa för många organismgrupper (Biesmeijer m.fl. 2006, Bommarco m.fl. 2012), vilket har många förklaringar. Intensifieringen av jordbruket med större brukningsenheter, effektivare och ensidigare odling och tätare grödor är några förklaringar (Stoate m.fl. 2001, Kremen m.fl. 2002, Rundlöf & Smith 2006). För humlor, bin och fjärilar är ett stort problem att det idag finns färre obrukade småbiotoper och att vallskörden sker tidigare, vilket bidrar till att mängden blommor minskat i odlingslandskapet (Pettersson m.fl. 2004, Carvell m.fl. 2006a). Tillgången på nektarresurserna, habitat med värdväxter och lämpliga boplatser blir helt enkelt för begränsad. Problemet med minskad blomning i intensiva jordbruksbygder har uppmärksammats från forskningshåll och från myndigheter. Flera länder i Europa försöker uppmuntra lantbrukare att anlägga blommande ytor, i form insådder i fältkanter eller på trädade fält, genom införandet av miljöstöd. Syftet är helt enkelt att öka blomningen i landskapet. I England, där det sedan länge finns stöd för så kallade pollen and nectar mixtures, vilka odlas i remsor i fältkanter, har dessa visat sig vara ett av de mest effektiva sätten att gynna pollinatörer på (Pywell m.fl. 2007). Flera olika typer av insådder finns, vilka antingen är ett- eller fleråriga. Pollen och nektarblandningar, med ett stort inslag av baljväxter, syftar till att öka stammarna av pollinatörer, medan ängsfröblandningar mer har ett bevarandesyfte att stärka upp den bredare biologiska mångfalden i landskapet. Ökad blomning kan även skapas genom att låta trädade partier växa igen med naturlig succession. I Sverige har vi inom Landsbygdsprogrammet stöd för mångfaldsträda, ett 5-årigt åtagande där spannmålsstubb lämnas obearbetad efter skörd, och sedan lämnas som träda under 5-årsperioden. Den får då en naturlig succession av örtogräs. Idag uppmuntras insådder med baljväxtrika blandningar på mångfaldsåkrar, just för att gynna pollinatörer och andra arter. Det finns däremot inget krav på insådd än (Jordbruksverket, hemsida). Även stöd för skyddszoner längs vattendrag har viss positiv effekt på insekter, främst fjärilar men nyttan begränsas av att de ofta domineras helt av olika gräsarter. Mer blomning skulle öka nyttan för biologisk mångfald i skyddszonerna. (Haldén m.fl. 2011). I en nyligen genomförd syntes av The Conservation Evidence project (Dicks m.fl. 2010)., vilket syftar till att sammanställa forskningsbevis om nyttan med olika bevarandeåtgärder har frågan om bevarandet av vilda bin tagits upp. Ett kapitel där handlar om insådder av blomrika ytor i odlingslandskapet. Fjorton studier runtom i Europa och Nordamerika har uppmätt betydande antal vilda bin i dessa ytor. Tio av dessa studier har haft med honungsört, och alla utom en har sett betydande antal vilda bin, fr.a. humlor här. I vissa fall har honungsörten ingått i en fröblandning, och ibland har den såtts i renbestånd. I en blandning där flera arter ingick, stod ändå honungsörten för % av alla blombesök (Carreck & Williams 1997). Honungsört har under ganska lång tid även odlats för sin dokumenterade goda effekt för tambiet, både nere på kontinenten och i Sverige. Även en nyligen gjord genomgång av Haaland m.fl. (2011), över europeiska försök med blommande remsor och deras effekter på insekter, säger att stora merparten av studierna visar signifikanta positiva skillnader mellan blommande remsor och intilliggande åkermark. För humlor visar flera studier att olika arter föredrar olika typer av blommande örter, en del föredrar annueller, medan vissa föredrar perenna växter, gärna inom ärtväxtfamiljer (Carvell m.fl. 2006b, Carvell m.fl. 2007). 5

6 3.1 Handlingsprogram för pollinatörer I början av 2000-talet startades Svenska vildbiprojektet upp på SLU och Artdatabanken. Tanken var att få en kunskapshöjning om svenska vildbins förekomst och habitatkrav och föreslå åtgärder för att dels restaurera vildbinas miljöer och dels ta fram metoder för uthålligt nyttjande av vildbin som ekologisk resurs (Linkowski m.fl. 2004). En svensk litteratursammanställning över olika odlingsbara grödor och deras nyttoeffekter är Fröblandningar för den biologiska mångfalden i slättlandskapet som togs fram med ekonomiska medel från Jordbruksverket. Den är en genomgång av olika odlingsbara örter, både ett- och fleråriga, både ur ett odlingsperspektiv och vilka olika organismgrupper svensk och europeisk forskning visar att de kan gynna (Lindström 2010). De senaste åren har Jordbruksverket startat flera kampanjer för att öka förståelsen för pollinatörernas betydelse för jordbruket. Ett flertal broschyrer om hur man kan gynna honungsbin och humlor och deras betydelse för pollineringen av grödor som raps och klöverfrö har tagits fram. I ett nystartat projekt Mångfald på slätten har Jordbruksverket exempelvis skickat ut 1 kg utsäde till honungsört till alla Sveriges klöverfröodlare för att få dem att uppmärksamma nyttan med honungsörten (Jordbruksverkets websida - Mångfald på slätten) har Jordbruksverket också finansierat en åtgärdskatalog för lämpliga åtgärder avsedda att gynna biologisk mångfald i slättbygden (Smith m.fl. 2011), i vilken pollinatörer är en viktig målgrupp. 3.2 Humlor och vildbin I Sverige finns idag knappt 300 arter vildbin (289 st enligt Artdatabanken, SLU), vilka inkluderar humlor (cirka 40 arter), och solitära bin (cirka 250 arter), varav enligt Artdatabanken drygt hundra arter är med på rödlistan från 2010 (Bengtsson m.fl. 2010). Humlorna är ofta beroende av specifika värdväxter, lite beroende på hur lång tunga de har. Ärtväxter och korgblommiga växter är en viktig födoresurs för humlor i landskapet (Carvell m.fl. 2006a). Bland odlade växter inom jordbruket är klöver och åkerböna två betydelsefulla grödor för humlor, rödklövern fr.a. för långtungade arter (Pettersson m.fl. 2004). Humlornas långs tunga gör dem till bättre pollinatörer än t ex tambin, för blommor med djupa kronpipar, ex rödklöver (Pettersson m.fl. 2004). Både åkerböna och vitklöver är viktiga födoresurser för humlor genom en lång, utdragen blomning. En annan viktig födoresurs för humledrottningar är sälg tidigt på våren, som hjälper henne att bygga upp sina samhällen. Både landskapsheterogenitet och odlingsform påverkar art- och individrikedom av humlor, med ett rikare samhälle i heterogena jordbrukslandskap och på ekologiskt brukade gårdar (Rundlöf et al. 2008). Bild 1. Minskat antal fältkanter är en anledning till att humlorna minskat i antal. I försöken 2012 användes naturliga vägrenar och dikesrenar som kontroller. Här från Skåne, juli

7 3.3 Tambin Tambiet eller honungsbiet, Apis mellifera, har odlats länge i Sverige. Trenderna senaste decennierna är att antalet biodlare minskar, liksom antalet bikupor. Anledningen är flera, som lönsamhetsproblem och varroakvalstrets intåg i Sverige som slagit ut många samhällen. Man har på senare år sett en utbredd bidöd i vissa delar av världen, vilket förklaras delvis med varroakvalster och deras associerade virus. (Rahbek Pedersen 2009) Inom jordbruket är tambinas pollinering mycket viktiga för klöverfröodlare, där tambina är den effektivaste pollinatören för vitklöver. När det gäller rödklöver är humlorna effektivast, tack vare deras längre tunga. För oljeväxter som rybs, har man uppmätt skördeökningar på % och inom höstraps 5-10 % med en bra pollinering (Nätterlund 2007). 3.4 Blomflugor Ett stort släkte globalt sett, med cirka 350 arter påträffade i Sverige. De anses vara värdefulla som pollinatörer, delvis tack vare ett de ofta förekommer i stora mängder i fältkanter och andra blomrika miljöer i odlingslandskapet. De besöker flertalet olika växter, som producerar nektar. 3.5 Fjärilar Enligt Artdatabanken är trenderna för många arter dyster, och anledningarna knyts fr.a. till jordbrukets förändringar. Modern ensilageteknik resulterar i tidigare vallskörd och ett flerskördessystem vilket gör att vallen inte blommar i samma utsträckning som tidigare. En annan negativ förändring är ängarnas försvinnande, liksom att miljöstödsreglerna lett till mer ensidiga, hårdbetade hagmarker med en minskad variation i fältskiktet. Dessutom har reglerna de senare åren gjort att omfattande röjningar i träd- och buskskiktet ägt rum på många ställen. Artdatabankens slutsats är att åtgärder riktade mot ängar/betesmarker och skogsmarker är mer prioriterade än åtgärder i slättbygden. (Bengtsson m.fl. 2010). Bild 2. Rovfjärilen (Pieris rapae) var en av tre vanligaste fjärilsarterna, här på honungsört (Phacelia tanacetifolia) (Skåne, juni 2012). 7

8 Slättlandskapet präglas idag av en dominans av ett fåtal vanliga arter, som är generalister, medan specialisterna försvunnit. Fjärilar har ofta höga krav på sin livsmiljö, med tillgång både till blomresurser som ger riklig nektartillgång, samt värdväxter till larverna, vilket ofta är helt olika örter. 4. Material och metoder 4.1 Försöksupplägg I tre regioner i Sverige; Skåne, Västra Götaland och Mälardalen, såddes 39 remsor med ettåriga örter in i fältkanter i vårsådda fält under åren 2011 (21 remsor) och 2012 (18 remsor) (figur 1). Under båda åren användes tre olika ettåriga örter, där honungsört (Phacelia tanacetifolia) och perserklöver (Trifolium resupinatum) användes båda åren, medan fodervicker (Vicia sativa) endast såddes in 2011 och blålupin (Lupinus angustifolius) endast Under 2012 såddes även en ruta med en blandning av honungsört, perserklöver och blålupin in på 6 av lokalerna, två i varje region. Varje upprepning omfattade 180*5 m alt. 150*6 m, d.v.s. totalytan för varje delruta blev minst 300 m2 (se figur i Eriksson och Rundlöf, 2011). Örternas inbördes ordning i remsan slumpades ut. Blomremsorna låg minst 1 km ifrån varandra i landskap (r = 1 km) där i genomsnitt 84 % (67-97 %) av jordbruksmarken användes för ettåriga grödor. Insådderna gjordes i kanterna eller inne i fält med vårspannmål, med undantag av ett fält vardera av åkerböna och vårraps under 2011). Remsorna placerades om möjligt mot fältkant till annan spannmålsåker. Dike, stenmur, mindre väg eller gräsremsa (ex skyddszon, markväg) emellan var tillåtet, men remsorna fick inte ligga upp mot allé, gårdsmiljö, skogsbryn, naturbetesmark eller annan artrik miljö. Som kontroll användes under 2011 grödan på själva fältet, som en förlängning av remsan. Kontrollrutorna 2011 var i de flesta fall spannmål, men inkluderade även raps och åkerböna i ett fall vardera. Under 2012 användes närliggande obrukade fältkanter till mindre vägar eller diken med naturligt förekommande vegetation som kontroller. Figur 1. Översikt över blomremsornas placering under 2011 (cirklar, N = 21) och 2012 (kryss, N = 18), i de tre regionerna Skåne, Västra Götaland och Mälardalen. 8

9 Bild 3 och 4. Blomremsorna hamnade ibland intill mindre väg eller som till höger en bit ut i fältet (Borgeby, Skåne). 4.2 Val av örter, odlingsmetodik och gradering av vegetationsutveckling De fyra örter som användes är alla ettåriga, ger rikligt med nektar (och pollen) och ska enligt litteraturen vara intressanta för pollinatörer. De arter som valdes var: Honungsört Phacelia tanacetifolia Honungsörten producerar både mycket nektar och pollen och är väldigt attraktiv för både tambin och vilda bin (Carreck & Williams 1997, Williams & Christian 1991, Carreck & Williams 2002). Den ska också locka till sig blomflugor (Lindström 2009). Honungsörten är lättodlad på de flesta jordar och sås med en vanlig såmaskin på ca 2 cm djup. Sådden kan ske så fort risken för nattfrost är över fram till mitten av juli. Honungsört producerar ett stort antal blommor. Den börjar blomma cirka åtta veckor efter sådd och blommar under 4-6 veckor. Där den odlas i stråk intill exempelvis klöverfröodlingar, brukar den oftast putsas ned då den riktiga grödan börjar blomma. Risken är annars att pollinatörerna föredrar honungsörten framför grödan. Enligt litteraturen konkurrerar den bra med ogräs genom sin snabba tillväxt (Fågelfors 2001, Carreck & Williams 2002). Bild 5. Jordhumlor (Bombus terrestris agg.) var de vanligaste blombesökarna på honungsört (Phacelia tanacetifolia). Skåne, juli

10 Perserklöver Trifolium resupinatum Perserklöver är en av flera ettåriga klöverarter som producerar pollen och nektar. Den är inte den som ger mest pollen och nektar av de ettåriga klöversorterna, men enligt en äldre svensk studie ger den medelmåttigt med pollen och lite men lättillgänglig nektar (Lindström 2010). I Svealand kan persisk klöver blomma sent, senare än rödklöver och vara ett bra komplement under sensommaren (Lindström 2010). Bild 6. Perserklöver (Trifolium resupinatum) i full blom vid sista inventeringen i början på augusti. Ransta, Vstm., Juli Fodervicker Vicia sativa Generellt anses arterna av släktet Vicia vara viktiga pollen- och nektarkällor för långtungade humlor (Lindström 2010). Carvell et al. (2006) menar också att fodervicker kan inkluderas i ettåriga blandningar för att ge extra nektar och en god födoresurs för långtungade humlor. Fodervicker trivs bäst på leriga jordar, men går även att odla i andra jordarter. Första gången de odlas på en plats bör utsädet ympas med bakterier. De behöver inte heller någon kvävegödsling, då de kvävefixerar själva. Blålupin Lupinus angustifolius Flera arter lupiner finns idag för odling, då fr.a. som proteingröda för mjölkkor. De ger rikligt med pollen, men bara sötlupin producerar nektar. De bör odlas på lättare, mullrika jordar och har djupa rotsystem som tål torka. Fröna måste ympas med bakteriekultur före sådd för att öka tillväxten. Konkurrensförmågan mot ogräs är tyvärr dålig. Bild 7. Arbetare av stenhumla (Bombus lapidarius) på besök i lupin (Lupinus angustifolius) Ransta, Vstm., Juli

11 Odlingsmetodik Insådderna gjordes under perioden 18 april-21 maj, med hjälp av Hushållningssällskapens regionala försöksavdelningar, då bra förutsättningar för sådd fanns. Rekommenderad utsädesmängd användes för arterna; 12 kg/ha för honungsört och perserklöver, 60 kg/ha för fodervicker och 200 kg/ha för blålupin. I mixen används 4 kg/ha honungsört, 4 kg/ha perserklöver och 65 kg/ha blålupin. Alla arter såddes samtidigt på respektive plats och med samma sådjup. Blomremsorna gödslades eller sprutades inte. Ett generaljordprov togs på varje försöksplats. Kontrollen 2011, som var samma gröda som resten av fältet sprutades och gödslades som vanligt. För kontrollen 2012, som var en riktig fältkant med naturlig vegetation, ex vägkant, styrdes inte skötseln alls av försöken. Slogs vägkanterna i övriga närområdet slogs även den del som var kontroll. Graderingar Uppkomstgradering genomfördes cirka 2-4 veckor efter uppkomst, under perioden 6 maj-1 juni. Säsongsvariationer vad gäller försommartorka i Mälardalen, då växtligheten avstannade, gjorde att uppkomstgraderingen senarelades där En skala på av förväntad uppkomst användes, där 100 innebar ett fullt bestånd. Ogräsgradering och beståndsgradering gjordes vid ett och samma tillfälle mellan 20 juni-2 juli i Västra Götaland och Skåne, samt juli i Mälardalen. Beståndsgradering utfördes enligt samma princip som uppkomstgraderingen, i en skala från av förväntad täthet. Mängden ogräs skattades enligt en skala om % av hela beståndet i försöksytorna, samt en procentuell fördelning av de fem vanligaste ogräsen Inventering av blomresurser och blombesökare Inventeringen av blombesökande insekter startades vid begynnande blomning i remsorna. Varje remsa inventeras minst 3-4 gånger 2011 och 4-5 gånger Inventeringarna upprepades med ungefär två veckors intervall och utfördes mellan 9:30 till 17:30. Inventeringar gjordes endast under tillfredsställande väderförhållanden, vilket innebar minst 16 C, minst 30 % sol, högst måttlig vind (enligt Beauforts vindskala) och inget regn den senaste timmen. Inventering gjordes längs transekter som var 1 meter breda och 40 meter långa, med en transekt per delruta. Transekten placerades i mitten av delrutan. Inventeraren gick långsamt längs med transekten och noterade samtliga insekter inom transekten. Insekter noterades separat för respektive transekt (40 x 1 m) och segment (10 x 1 m). De insekter som registrerades var tambin, vildbin (vilda, solitära bin), humlor, blomflugor och dagfjärilar. Förutom för blomflugor så har alla individer artbestämts, så långt möjligt, i fält. En del exemplar har samlats in för senare bestämning. Ibland har bara släkte eller artgrupp angivits, t ex för jordhumlor där framför allt arbetare och drottningar är omöjliga att med säkerhet artbestämma i fält. Gruppen jordhumlor omfattar därför arterna mörk jordhumla (Bombus terrestris), ljus jordhumla (Bombus lucorum), kragjordhumla (Bombus magnus) och skogsjordhumla (Bombus cryptarum). Under 2012 registrerades i Skåne och Mälardalen även de observerade humlornas kast (arbetare, drottningar och hanar). Inventeringsdatum, start- och sluttid, temperatur, andel sol av tiden och vindstyrka angavs för varje inventeringstillfälle och respektive försöksplats. 11

12 Samtidigt som insekterna inventerades noterades även blomfrekvensen, som ett mått på tillgängliga blomresurser. Blomfrekvensen mättes i samma transekter som insekterna inventerades i 4 stycken 50*50 cm rutor per transekt. För varje växtart noterades antalet enheter i blom och den genomsnittliga storleken (ytan) av artens blomenheter. På så sätt kan den totala täckningsgraden av blommor räknas ut som en procentsats av hela ytan, genom att multiplicera antalet med storleken på blomenheter och sedan dividera med rutans yta. I Mälardalen registrerades inte blomtäckningsgrad i kontrollrutan Bild 8. Inventeringsutrustning med insektshåv,50*50 cm ruta och protokoll. Skåne, juli Dataanalys Det insamlade datamaterialet, från tre regioner och över två år, har delats upp i fem delar beroende på vilken frågeställning som ska besvaras: 1. Hur ser förekomsten av blomresurser ut i de olika rutorna i blomremsorna över säsongen, regioner och år? Här används genomsnittlig täckningsgrad av blommor i de olika rutorna insamlade vid varje besök på lokalerna och över de två åren. 2. Hur svarar de blombesökande insekterna mot de växter som såddes in 2011? Här används all data insamlad 2011, med medelvärden uträknade för varje lokal och typ av ruta i blomremsan och kontrollen. 3. Hur svarar de blombesökande insekterna mot de växter som såddes in 2012? Här används all data insamlad 2012, med medelvärden uträknade för varje lokal och typ av ruta i blomremsan och kontrollen. 4. Finns det någon skillnad i täckningsgrad av blommor och abundans och artrikedom av blombesökande insekter mellan blomremsorna beroende på år (temporal varians) eller region (spatial varians)? Till den här jämförelsen har vi använt data från remsor med honungsört och perserklöver, eftersom dessa rutor förekommer på alla lokaler under båda åren. Medelvärden uträknade för varje lokal och typ av ruta i blomremsan 5. Slutligen undersökte vi fördelningen av olika humlearter och kast blomremsorna. För artjämförelsen använde vi all data och för kastjämförelsen data från Skåne och Mälardalen För den första frågeställningen har vi bara grafiskt visat hur mängden blomresurser varierar över säsongen, år och regioner i de olika typerna av rutor i blomremsor och kontroller. 12

13 För att undersöka hur de blombesökande insekterna svarade mot de olika tillförde blomresurserna i remsorna under de två åren separat (frågeställning 2 och 3) och hur blomresursfördelningen och insekternas utnyttjande av dem varierade beroende på år och region (frågeställning 4) analyserades datan statistiskt i SAS 9.2 för Windows (SAS Institute Inc., Cary, NC) genom att använda linjära mixade modeller (proc MIXED). I de separata analyserna av artrikedomen av humlor och individrikedomen av humlor, tambin, fjärilar och blomflugor för de två åren (frågeställning 2 och 3), inkluderades täckningsgraden av blommor och typen av ruta som förklarande variabler. Genom att inkludera täckningsgraden av blommor som covariat visar testerna på hur populära de olika örterna är hos insekterna istället för att till stor del spegla den stora variationen i blomfrekvens. Lokalidentitet inkluderades som random variabel, och för modellerna för humlor och tambin även interaktionen mellan lokalidentitet och täckningsgrad av blommor för att tillåta olika lutning på sambandet mellan blomresurser och blombesökande insekter mellan de olika lokalerna. Beslutet att inkludera eller eliminera lokalidentitet*täckningsgrad baserades på AIC, där modellen med lägst AIC valdes. I de fall där det fanns en signifikant skillnad (P < 0,05) mellan de olika typerna av rutor testades skillnaderna genom parvisa jämförelser (kontraster). För att undersöka hur förekomsten av blomresurser och blombesökande insekter varierade mellan insådda örter över år och regioner (frågeställning 4), inkluderades år, region, ruttyp och interaktionerna mellan år och ruttyp och region och ruttyp som förklarande variabler. Även här inkluderades lokalidentitet som random variabel, och för insektsmodellerna även interaktionen mellan lokalidentitet och täckningsgrad av blommor. Fanns en signifikant interaktion mellan typen av ruta och år eller region användes slice -tillvalet för att undersöka var skillnaderna låg. Fanns en signifikant skillnad mellan regionerna testades skillnaderna genom parvisa jämförelser (kontraster). För den femte frågeställningen summerade vi alla observerade humleindivider som kunnat bestämmas till art och undersökte hur antalet individer fördelade sig mellan arter. För att undersöka fördelningen av individer mellan arter och kast gjorde vi samma sak för data från Skåne och Mälardalen Antal frihetsgrader estimerades med Kenward-Roger-metoden. Bestånds- och ogräsgradering analyserades med hjälp av Fishers s LSD Multiple_Comparison Test. Jordprover för respektive försöksplats analyserades på lättlösligt P, K, Ca, Mg, ph, mullhalt, lerhalt och sandhalt. 5. Resultat 5.1 Beskrivning av vegetationsutveckling i blomremsorna 2011 hade perserklöver och fodervicker högre täckningsgrad av ogräs och lägre beståndstäthet i juli jämfört med både kontrollen och honungsört. Även 2012 hade honungsörten mindre ogräs och högre beståndstäthet jämfört med perserklöver och blålupin (figur 2). De vanligaste ogräsen varierade mellan regionerna, men målla, pilört, dån, tistel och åkersenap hörde, inte oväntat, till de mest frekventa arterna hade lupin högst täckningsgrad av ogräs och lägst beståndstäthet. Perserklövern blommade betydligt mer, och hade något mindre problem med ogräs 2012 än 2011, vilket kan förklaras med ett blötare år som gynnade klövern. 13

14 Täckningsgrad ogräs 2011 Planttäthet juni-juli ,00 120,00 % 70,00 40,00 % 90,00 60,00 10,00 30,00-20,00 Fodervic Honungsört Kontroll Perserklöver 0,00 Fodervic Honungsört Kontroll Perserklöver a) b) Täckningsgrad ogräs 2012 Planttäthet juni-juli 2012 % 100,00 75,00 120,00 90,00 50,00 % 60,00 25,00 30,00 0,00 Blålupin Honungsört perserklöver 0,00 Blålupin Honungsört Perserklöver c) d) Figur 2. T.v. täckningsgraden (% av total mängd grönmassa) av ogräs och t.h. planttätheten (% av förväntat maximalt bestånd), båda graderade i juni-juli månad, 2011 (a och b) och 2012 (c och d). Fodervickern och blålupinen blommade betydligt mindre än både honungsörten och perserklövern, och under en kortare tid (figur 3). Perserklöver hade lång utdragen blomning och honungsörten kort, intensiv blomning på cirka 4-5 veckor. En skillnad i blomningstidpunkt var att honungsörtens blomning slutade mycket tidigare än perserklöverns som fortsatte blomma långt in i augusti (se även figur över blomningsfrekvenser i Eriksson och Rundlöf, 2011). Perserklövern blommade mer frekvent 2012 än 2011, speciellt i Västra Götaland och Mälardalen. I den mixade rutan höll sig blomförekomsten relativt hög över tiden, tack vare att honungsörtens tidiga intensiva blomning avlöstes av perserklöverns senare blomtopp. Blålupinen blommade mycket sparsamt i den mixade rutan. I kontrollrutan 2011, som var den intilliggande grödan, förekom nästan inga blomresurser alls. Under 2012 däremot, då kontrollrutan låg i en obrukad fältkant till en liten väg eller ett dike, fanns det låga men ganska jämna blomförekomster över säsongen. 14

15 Figur 3. Täckningsgrad (%) av blommor i de olika rutorna (kontroll = intilliggande gröda 2011 och obrukad fältkant 2012, Phacelia = honungsört (Phacelia tanacetifolia), Trifolium = perserklöver (Trifolium resupinatum), Vicia = fodervicker (Vicia sativa), Lupinus = blålupin (Lupinus angustifolius), mixad = en blandning av honungsört, perserklöver och blålupin) i blomremsorna över åren 2011 (a, c, e) och 2012 (b, d, f) och i de tre regionerna Skåne (a, b), Västra Götaland (c, d) och Mälardalen (e, f). I Mälardalen registrerades inte blomtäckningsgrad i kontrollrutan Staplarna visar medelvärden per lokal och felstaplarna SE. 15

16 5.2. Blombesökande insekter Totalt över åren hittades 16 arter av humlor, varav 4 snylthumlor. Totalt observerades 5635 artbestämda humlor över de två åren. Av övriga grupper så sågs ett mindre antal solitärbin (31 ex), stora mängder tambin (6227 ex) och 19 arter fjärilar (1352 ex). Bland fjärilarna var vitfjärilar (kål-, raps- och rovfjäril), mindre tåtelsmygare, nässelfjäril och påfågelöga vanligast med över 30 exemplar vardera per år. Mer sällsynt förekommande var slåttergräsfjäril, luktgräsfjäril, kamgräsfjäril, pärlemorfjäril ssp, citronfjäril och blåvinge ssp. Ett exemplar av almsnabbvinge i Mälardalen samt fyra exemplar av bastardsvärmare i Västergötland var de enda fynden av rödlistade fjärilar som gjordes i inventeringen. Bild 9 och 10. T.v. Stensnylthumledrottning (Bombus rupestris) på honungsört (Phacelia tanacetifolia) Skåne, juni T.h. Vallhumlehanne (Bombus subterraneus) på perserklöver (Trifolium resupinatum) Vstm., aug Blombesökande insekter 2011 Antalet individer av humlor, fjärilar och kanske även tambin var positivt relaterat till täckningsgraden av blommor (tabell 1). Artrikedomen av humlor och individrikedomen av blomflugor kunde inte förklaras av blomfrekvensen. Alla grupper utom blomflugor uppvisade olika tätheter beroende på typ av inventerad ruta, trots att hänsyn tagits till täckningsgraden av blommor (tabell 1, figur 4). Antalet humlearter var högre i honungsörten och perserklövern jämfört med både kontrollrutan och fodervickern, men det fanns ingen skillnad mellan kontrollrutan och fodervickern (tabell 2, figur 4). Artantalet var också högre i honungsörten än i perserklövern. Humlorna var fler i honungsörten än i någon av de andra rutorna, och mellan de andra rutorna fanns ingen skillnad i humletäthet. Tambina var fler i perserklövern än i både kontrollrutan och fodervickern, men det fanns ingen skillnad i täthet mellan de andra rutorna. Fjärilarna var fler i perserklövern än i någon av de andra rutorna, och mellan de andra rutorna fanns ingen skillnad. 16

17 Tabell 1. Antal humlearter och individer av humlor, tambin, fjärilar och blomflugor i relation till täckningsgraden av blommor (blom%) och typen av ruta; insådda växtart eller kontrollruta (den intilliggande grödan) under För täckningsgraden av blommor anges riktningen på effekten inom parantes efter P-värdet. Vid signifikant skillnad i art- eller individrikedom mellan rutorna (P < 0,05) finns information om vilka rutor som skiljer sig åt i tabell 2. humlearter humlor tambin fjärilar blomflugor %blom F df 0,80 1, 74 5,78 1, 34 3,50 1, 24 4,89 1, 75 0,32 1, 69 P (effekt) 0,37 (-) 0,022 (+) 0,074 (+) 0,030 (+) 0,57 (-) ruttyp F df 27,37 3, 62 9,98 3, 45 5,15 3, 54 15,25 3, 62 2,49 3, 61 P <0,0010 <0,0010 0,0033 <0,0010 0,069 Tabell 2. Skillnad i artrikedom av humlor och individrikedom av humlor, tambin och fjärilar mellan de olika typerna av insådda rutor och kontrollrutor (den intilliggande grödan) 2011, när hänsyn tagits till täckningsgrad av blommor. Efter P-värdet anges riktningen på effekten, där det finns en signifikant skillnad (P < 0,05) mellan rutorna. Kon (K) = kontroll, Pha (P) = honungsört (Phacelia tanacetifolia), Tri (T) = perserklöver (Trifolium resupinatum), Vic (V) = fodervicker (Vicia sativa). humlearter humlor tambin fjärilar Kon vs Pha F df 71,67 1, 67 18,88 1, 72 0,23 1, 46 0,30 1, 68 P (effekt) <0,0010 (P>K) <0,0010 (P>K) 0,63 0,59 Kon vs Tri F df 29,88 1, 59 0,11 1, 47 11,53 1, 52 36,64 1, 59 P (effekt) <0,0010 (T>K) 0,74 0,0013 (T>K) <0,0010 (T>K) Kon vs Vic F df 3,64 1, 59 0,47 1, 36 0,03 1, 47 0,64 1, 59 P 0,061 0,50 0,86 0,43 Pha vs Tri F df 22,83 1, 67 22,70 1, 71 0,42 1, 48 15,00 1, 67 P (effekt) <0,0010 (P>T) <0,0010 (P>T) 0,52 <0,0010 (T>P) Pha vs Vic F df 50,96 1, 67 18,15 1, 72 0,18 1, 46 <0,01 1, 68 P (effekt) <0,0010 (P>V) <0,0010 (P>V) 0,67 0,99 Tri vs Vic F df 12,72 1, 59 0,06 1, 46 10,47 1, 52 27,66 1, 59 P (effekt) <0,0010 (T>V) 0,81 0,0021 (T>V) <0,0010 (T>V) Figur 4. Artrikedom av humlor och individrikedom av humlor, tambin, fjärilar och blomflugor (arter eller individer per 10 m 2 ) i de olika rutorna (kontroll = intilliggande gröda, Phacelia = honungsört (Phacelia tanacetifolia), Trifolium = perserklöver (Trifolium resupinatum), Vicia = fodervicker (Vicia sativa)) under Staplarna visar medelvärden per lokal, baserade på modelluppskattningar med täckningsgraden av blommor som covariat, och felstaplarna SE. 17

18 5.4. Blombesökande insekter 2012 Antalet individer av humlor, tambin och fjärilar var positivt relaterat till täckningsgraden av blommor (tabell 3). Artrikedomen av humlor och individrikedomen av blomflugor kunde dock inte förklaras av blomfrekvensen. Alla grupper utom blomflugor uppvisade olika tätheter beroende på typ av inventerad ruta, trots att hänsyn tagits till täckningsgraden av blommor (tabell 3, figur 5). Antalet humlearter var högre i honungsörten än i någon av de andra rutorna (tabell 4, figur 5). Artantalet var också högre i perserklövern och den mixade rutan än i blålupinen, men det fanns ingen skillnad mellan perserklövern och den mixade rutan. Det fanns heller ingen skillnad i antalet humlearter mellan kontrollrutan och perserklövern, blålupinen eller den mixade rutan. Humlorna var fler i både honungsörten och den mixade rutan än i kontrollrutan, perserklövern och blålupinen. Däremot fanns ingen skillnad i humletäthet mellan honungsörten och den mixade rutan eller mellan perserklövern, blålupinen och kontrollrutan. Tambina var fler i perserklövern än i både kontrollrutan, honungsörten och blålupinen, men det fanns ingen skillnad i täthet mellan perserklövern och den mixade rutan. I den mixade rutan fanns fler tambin än i både kontrollrutan och blålupinen. Däremot fanns ingen skillnad mellan kontrollrutan och honungsörten eller blålupinen eller mellan honungsörten och blålupinen eller den mixade rutan. Fjärilarna var fler i kontrollrutan och i perserklövern jämfört med i honungsörten och den mixade rutan. Det fanns även fler fjärilar i blålupinen än i den mixade rutan. Däremot fanns ingen skillnad i fjärilsantalet mellan kontrollrutan och perserklövern eller blålupinen, mellan blålupinen och perserklövern eller den mixade rutan eller mellan honungsörten och den mixade rutan. Tabell 3. Antal humlearter och individer av humlor, tambin, fjärilar och blomflugor i relation till täckningsgraden av blommor (blom%) och typen av ruta; insådda växtart eller kontrollruta (obrukad fältkant) under För täckningsgraden av blommor anges riktningen på effekten inom parantes efter P-värdet. Vid signifikant skillnad i art- eller individrikedom mellan rutorna (P < 0,05) finns information om vilka rutor som skiljer sig åt i tabell 4. humlearter humlor tambin fjärilar blomflugor %blom F df 2,90 1, 11 6,99 1, 20 10,60 1, 16 10,27 1, 12 2,89 1, 55 P (effekt) 0,12 (+) 0,016 (+) 0,0050 (+) 0,0074 (+) 0,095 (+) ruttyp F df 7,87 4, 50 5,43 4, 53 5,30 4, 58 4,84 4, 60 2,39 4, 57 P <0,0010 0,0010 0,0011 0,0019 0,061 18

19 Tabell 4. Skillnad i artrikedom av humlor och individrikedom av humlor, tambin och fjärilar mellan de olika typerna av insådda rutor och kontrollrutor (obrukade fältkanter) 2012, när hänsyn tagits till täckningsgrad av blommor. Efter P-värdet anges riktningen på effekten, där det finns en signifikant skillnad (P < 0,05) mellan rutorna. Kon (K) = obrukad kant som kontroll, Pha (P) = honungsört (Phacelia tanacetifolia), Tri (T) = perserklöver (Trifolium resupinatum), Lup (L) = blålupin (Lupinus angustifolius), Mix (M) = en blandning mellan honungsört, perserklöver och blålupin. humlearter humlor tambin fjärilar Kon vs Pha F df 17,44 1, 64 17,50 1, 62 1,29 1, 63 10,24 1, 60 P (effekt) <0,0010 (P>K) <0,0010 (P>K) 0,26 0,0022 (K>P) Kon vs Tri F df 1,04 1, 52 1,29 1, 54 13,06 1, 59 0,17 1, 58 P (effekt) 0,31 0,25 <0,0010 (T>K) 0,68 Kon vs Lup F df 2,06 1, 44 0,06 1, 48 0,02 1, 56 1,19 1, 58 P 0,16 0,81 0,90 0,28 Kon vs Mix F df 1,63 1, 60 6,49 1, 58 4,17 1, 43 5,00 1, 50 P (effekt) 0,21 0,014 (M>K) 0,047 (M>K) 0,030 (K>M) Pha vs Tri F df 18,38 1, 51 16,78 1, 55 6,09 1, 50 15,34 1, 60 P (effekt) <0,0010 (P>T) <0,0010 (P>T) 0,017 (T>P) <0,0010 (T>P) Pha vs Lup F df 28,68 1, 59 16,56 1, 62 1,54 1, 65 4,31 1, 66 P (effekt) <0,0010 (P>L) <0,0010 (P>L) 0,22 0,042 (L>M) Pha vs Mix F df 5,00 1, 48 0,41 1, 51 1,83 1, 62 <0,01 1, 62 P (effekt) 0,030 (P>M) 0,52 0,18 0,99 Tri vs Lup F df 6,48 1, 51 1,82 1, 54 15,34 1, 50 2,50 1, 59 P (effekt) 0,014 (T>L) 0,18 <0,0010 (T>L) 0,12 Tri vs Mix F df 0,60 1, 51 4,42 1, 54 0,10 1, 62 6,94 1, 64 P (effekt) 0,38 0,038 (M>T) 0,76 0,011 (T>M) Lup vs Mix F df 4,48 1, 57 6,59 1, 59 4,33 1, 56 2,18 1, 61 P (effekt) 0,039 (M>L) 0,013 (M>L) 0,042 (M>L) 0,15 Figur 5. Artrikedom av humlor och individrikedom av humlor, tambin, fjärilar och blomflugor (arter eller individer per 10 m 2 ) i de olika rutorna (kontroll = obrukad fältkant, Phacelia = honungsört (Phacelia tanacetifolia), Trifolium = perserklöver (Trifolium resupinatum), Lupinus = blålupin (Lupinus angustifolius), mixad = en blandning av honungsört, perserklöver och blålupin) under Staplarna visar medelvärden per lokal, baserade på modelluppskattningar med täckningsgraden av blommor som covariat, och felstaplarna SE. 19

20 5.5. Effekter av region och år Det fanns en skillnad i täckningsgraden av blommor mellan honungsörten och perserklövern, men storleken på skillnaden berodde på år eftersom det fanns en interaktion mellan år och typ av ruta (tabell 5, figur 6a). Honungsörten hade en högre blomtäckningsgrad än perserklövern båda åren, men skillnaden var betydligt större 2011 (F 1, 35 = 41,33, P <0,0010) än 2012 (F 1, 35 = 5,79, P = 0,022). Honungsörten blommade lika frekvent båda åren (F 1, 68 = 0,03, P = 0,86), medan perserklövern blommade betydligt bättre under 2012 (F 1, 68 = 10,43, P = 0,0019). Blomningsfrekvensen i rutorna berodde på regionen (tabell 5, figur 6a). Över lag var täckningsgraden av blommor högre i Västra Götaland jämfört med både Skåne (F 1, 35 = 25,17, P <0,0010) och Mälardalen (F 1, 35 = 21,41, P <0,0010). Mellan Skåne och Mälardalen fanns ingen skillnad (F 1, 35 = 0,04, P = 0,84). Figur 6. Täckningsgrad (%) av blommor (a), artrikedom av humlor (b) och individrikedom av humlor (c) och tambin (d) i rutor med honungsört (Phacelia (Phacelia tanacetifolia)) och perserklöver (Trifolium (Trifolium resupinatum)) i de tre regionerna (Skåne, Västra Götaland och Mälardalen) under åren 2011 och Staplarna visar medelvärden per lokal, för insekterna baserade på modelluppskattningar med täckningsgraden av blommor som covariat, och felstaplarna SE. 20

21 Tabell 5. Antal humlearter och individer av humlor och tambin i relation till täckningsgraden av blommor (blom%), typen av ruta (honungsört (Phacelia tanacetifolia) och perserklöver (Trifolium resupinatum)), år (2011 och 2012), region (Skåne, Västra Götaland och Mälardalen) och interaktionerna mellan år och region och typ av ruta. För täckningsgraden av blommor anges riktningen på effekten inom parantes efter P-värdet. %blom humlearter humlor tambin %blom F df 7,53 1, 20 4,18 1, 35 8,56 1, 32 P (effekt) 0,012 (+) 0,049 (+) 0,0063 (+) År F df 4,05 1, 35 5,04 1, 32 0,07 1, 7 3,35 1, 36 P 0,052 0,032 0,80 0,075 region F df 15,60 2, 35 12,75 2, 32 18,51 2, 19 0,51 2, 38 P <0,0010 <0,0010 <0,0010 0,60 ruttyp F df 37,68 1, 35 27,77 1, 41 28,01 1, 49 2,45 1, 56 P <0,0010 <0,0010 <0,0010 0,12 år*ruttyp F df 6,83 1, 35 6,88 1, 33 0,03 1, 24 3,29 1, 43 P 0,013 0,013 0,86 0,077 region*ruttyp F df 1,62 2, 35 0,96 2, 32 22,6 2, 53 5,45 2, 39 P 0,21 0,39 <0,0010 0,0082 Både art- och individrikedomen av humlor och individrikedomen av tambin var positivt relaterade till täckningsgraden av blommor (tabell 5). Artantalet av humlor berodde på region, typ av insådd ört och eventuellt även år, men skillnaden mellan år var beroende på vilken typ av ruta som jämfördes (tabell 5, figur 6b). Artrikedomen av humlor var högre 2012 än 2011, men bara i honungsörten (F 1, 57 = 10,72, P = 0,0018). I perserklövern var det ingen skillnad i artrikedom av humlor mellan åren (F 1, 47 = 0,26, P = 0,61). Vi hittade fler humlearter i blomremsorna i Skåne (F 1, 38 = 25,21, P <0,0010) och Mälardalen (F 1, 39 = 13,17, P <0,0010) än i Västra Götaland, men det fanns ingen skillnad mellan Skåne och Mälardalen (F 1, 25 = 2,08, P = 0,16). Mängden humlor i blomremsorna förklarades av en interaktion mellan region och ört (tabell 5). Individrikedomen av humlor i honungsörten varierade mellan regionerna, med fler humlor i Skåne jämfört med i Västra Götaland (F 1, 52 = 29,06, P <0,0010) och Mälardalen (F 1, 19 = 27,79, P <0,0010, figur 6c). Det var bara i Skåne det fanns signifikant fler humlor i honungsörten jämfört med i perserklövern (F 1, 51 = 63,11, P <0,0010), även om det fanns en tendens till ett liknande mönster i Västra Götaland (F 1, 61 = 3,37, P = 0,071). I Mälardalen var det däremot ingen skillnad (F 1, 15 = 1,27, P = 0,28). Antalet humlor i blomremsorna var inte beroende av år och det fanns ingen interaktion mellan år och typ av insådd ört (tabell 5). Även antalet tambin i blomremsorna förklarades av en interaktion mellan region och ört (tabell 5), med fler tambin i perserklövern än honungsörten endast i Västra Götaland (F 1, 49 = 8,33, P = 0,0058, figur 6d). I Skåne (F 1, 46 = 1,07, P = 0,31) och Mälardalen (F 1, 42 = 1,26, P = 0,27) fanns ingen skillnad i antalet tambin mellan de två insådda örterna. Även interaktionen mellan år och ört bidrog till att förklara antalet tambin (tabell 5). Det fanns fler tambin i perserklövern än i honungsörten, men endast 2012 (F 1, 37 = 7,49, P = 0,0096) inte 2011 (F 1, 57 = 0,01, P = 0,93), och det var bara i perserklövern (F 1, 46 = 7,94, P = 0,0071), inte honungsörten (F 1, 63 <0,01, P = 0,95), som det fanns fler tambin 2012 jämfört med Humlornas fördelning mellan arter och kast Totalt över åren hittades 16 arter av humlor, varav 4 snylthumlearter (tabell 6). År 2012 hittades alla 16 arter, medan endast 11 arter, varav 2 snylthumlearter, observerades 2011 (figur 7). Den vanligaste arten består av artgruppen jordhumlor, där de ingående arterna mörk jordhumla, ljus 21

22 jordhumla, kragjordhumla och skogsjordhumla är omöjliga att med säkerhet skilja åt i fält. Även vallhumla och stenhumla var vanligt förekommande i blomremsorna under båda åren. Figur 7. Fördelning mellan humlearter över åren 2011 (11 arter, varav 2 snylthumlearter) och 2012 (16 arter, varav 4 snylthumlearter). Totalt observerades 2125 respektive 3510 artbestämda humlor över de två åren. *Gruppen jordhumlor omfattar arterna mörk jordhumla (Bombus terrestris), ljus jordhumla (Bombus lucorum), kragjordhumla (Bombus magnus) och skogsjordhumla (Bombus cryptarum). Tabell 6. Täthet (genomsnittligt antal individer per 10 m 2 ) av olika arter/artgrupper av blombesökande humlor i de olika rutorna (kontroll = intilliggande gröda eller obrukad fältkant, Phacelia = honungsört (Phacelia tanacetifolia), Trifolium = perserklöver (Trifolium resupinatum), Vicia = fodervicker (Vicia sativa), Lupinus = blålupin (Lupinus angustifolius), mixad = en blandning av honungsört, perserklöver och blålupin). *Gruppen jordhumlor omfattar arterna mörk jordhumla (Bombus terrestris), ljus jordhumla (Bombus lucorum), kragjordhumla (Bombus magnus) och skogsjordhumla (Bombus cryptarum). art kontroll Phacelia Trifolium Vicia Lupinus mixad klöverhumla (Bombus distinguendus) trädgårdshumla (Bombus hortorum) hushumla (Bombus hypnorum) ljunghumla (Bombus jonellus) jordhumlor* vallhumla (Bombus subterraneus) åkerhumla (Bombus pascuorum) ängshumla (Bombus pratorum) gräshumla (Bombus ruderarius) blåklockshumla (Bombus soroeensis) stenhumla (Bombus lapidarius) haghumla (Bombus sylvarum) jordsnylthumla (Bombus bohemicus) åkersnylthumla (Bombus campestris) stensnylthumla (Bombus rupestris) sydsnylthumla (Bombus vestalis) obestämd humla (Bombus sp.) Under 2012 registrerades humlornas kast i Skåne och Mälardalen (figur 8). Majoriteten av de observerade individerna var arbetare (84 %). Ungefär en femtedel av observationerna var hanar och drottningarna utgjorde mindre än 1 % av observationerna. För både arbetare och hanar tillhörde majoriteten gruppen jordhumlor, efterföljt av stenhumla. Tredje vanligaste arten bland arbetarna var vallhumla. För hanarna utgjorde stensnylthumla och jordsnylthumla de tredje och 22

23 fjärde mest förekommande arterna. Drottningarna fördelades sig lika mellan jordhumlegruppen och vallhumla, med stenhumla på tredje plats. Figur 8. Fördelning mellan humlearter över kasten (arbetare, drottningar och hanar) i data från Skåne och Mälardalen Totalt observerades 2292 arbetare (84 %), 14 drottningar (<1 %) och 436 hanar (16 %) som kunde bestämmas till art. *Gruppen jordhumlor omfattar arterna mörk jordhumla (Bombus terrestris), ljus jordhumla (Bombus lucorum), kragjordhumla (Bombus magnus) och skogsjordhumla (Bombus cryptarum). För hanarna fördelade sig jordhumlorna i 68 % ljusa jordhumlor (B. lucorum/magnus) och 32 % mörka jordhumlor (B. terrestris/cryptarum), med total dominans av den mörka gruppen i Skåne och av den ljusa gruppen i Mälardalen. 6. Diskussion 6.1. Gynnar de insådda örterna pollinatörer? Vår studie visar att insådda remsor med ettåriga växter attraherar stora mängder blombesökande insekter, framförallt humlor och tambin. Valet av ört att så in påverkar vilka typer av pollinatörer som attraheras (Carreck & Williams 1997, Carvell m. fl. 2011). En viktig egenskap hos bra pollinatörsväxter är riklig blomning, gärna under en så lång tidsperiod som möjligt. Av de insådda örterna blommade honungsört och perserklöver mest frekvent, där honungsörten blommade mycket intensivt men under en kortare period och perserklövern mindre intensivt men under en längre period. För de flesta insektsgrupper, med undantag av blomflugorna, fanns det ett starkt samband mellan blomfrekvens och antalet blombesökare. I våra studier uppmättes betydligt högre tätheter av fjärilar, tambin och humlor i remsorna av honungsört och perserklöver än i fodervicker och blålupin, även efter att vi kontrollerat för variationen i tillgängliga födoresurser. Tillgången på födoresurser är en faktor som begränsar humlesamhällenas tillväxt och förmåga att reproducera sig (Pelletier & McNeil 2003, Westphal m.fl. 2009). Utifrån vår studie kan vi inte dra slutsatsen att blomremsorna har gynnat humlepopulationen, men eftersom de tillför mer blomresurser kan de antas att de har en positiv påverkan. Speciellt i jordbrukslandskap där tillgången på blommor är begränsad kan insådda blomremsor locka till sig många blombesökande insekter (Heard m.fl. 2007, Carvell m.fl. 2011) Även om många arter totalt sett sågs var det ett fåtal arter som dominerade kraftigt i blomremsorna. För humlorna stod jordhumlorna (artkomplex med totalt fyra arter) för nästan 2/3 av blombesöken. Det samma gällde för fjärilarna, att några redan allmänna arter stod för 23

24 merparten av observationerna. Det här sammanfaller med flera andra studier runtom i Europa (Haaland m.fl. 2011), vilket begränsar blomremsors nytta för bevarandet av biologisk mångfald. Anledningen till detta är delvis att många idag ovanliga arter är spridningsbegränsade och/eller kräver specifika värdväxter. De allmänna arterna, ofta generalister, hittar lättare till och utnyttjar tillfälliga nya habitat bättre. En art som förekom mer allmänt i blomremsorna än i både naturliga fältkanter och rödklöverfröodlingar var vallhumlan (figur 9). T ex var hälften av de funna drottningarna i studierna vallhumla. Förekomsten av jordhumlor och stenhumla stämde väl med hur det ser ut i rödklöverfröodlingar, medan jordhumlorna är jämförelsevis mindre dominant i naturliga fältkanter. Ett par, i naturliga fältkanter relativt allmänna arter, åkerhumla, gräshumla och haghumla, verkar inte lockas till de insådda remsorna i någon större utsträckning. Figur 9. Fördelning mellan humlearter i (a) obrukade kantzoner i Skåne (Rundlöf et al. 2008) och (b) rödklöverfröodlingar i hela Sverige (Bommarco et al. 2012). *Gruppen jordhumlor omfattar arterna mörk jordhumla (Bombus terrestris), ljus jordhumla (Bombus lucorum), kragjordhumla (Bombus magnus) och skogsjordhumla (Bombus cryptarum) Utvärdering av de olika örterna säsongerna Honungsört Honungsört var både odlingssäker och konkurrenskraftig med ogräs. Honungsörten lockade totalt sett flest individer av humlor och flest antal arter av humlor. Allra tydligast var det i Skåne, där honungsörten lockade klart flest humlor uppnåddes tätheter på som mest 28 humlor per 10m 2, uppmättes vid första inventeringsomgången i Skåne. För Västra Götaland och Mälardalen var motsvarande högstasiffror, vid 2:a inventeringstillfället i de bägge regionerna, 8 respektive 5 humlor per 10 m 2. För tambin så var perserklövern bättre sett över båda åren. Honungsörten lockade inte lika mycket fjärilar som perserklövern. Blomningen är riklig men begränsad i tiden och var i stort sett slut vid månadsskiftet juli/augusti i alla regionerna. Sen sådd gjorde att blomningen försköts ett par veckor framåt. Ett område där delar av honungsörten och perserklövern råkade bli ogräsbekämpat, med försvagade plantor som följd, kom igen och blommade rikligt två-tre veckor efter resten av den remsan. Samma effekt skulle troligen fås med putsning av grödan. 24

25 Bild 11. Insådd honungsört (Phacelia tanacetifolia) (Vedby, Uppland, juli 2011). Perserklöver Perserklövern var lättodlad, men mer utsatt för ogräs än exempelvis honungsörten. I Skåne verkade tillväxten vara betydligt sämre och blomantalet lägre. Den var också utsatt för ett hårt viltbete i Skåne, vilket gjorde att mängden blommor minskade. Den började blomma senare än honungsörten, men blomningen var riklig och pågår långt in i augusti. Det betydligt blötare året, 2012, blommade perserklövern rikligare i både Västergötland och Mälardalen än under Perserklövern lockade båda åren mest fjärilar bland de insådda örterna. För tambin så lockade klövern flest individer under 2012 och lika mycket som honungsörten under Bland humlorna så var honungsörten mest populär. Det var tydligt att både tambin och humlor sökte sig till perserklövern när honungsörten började blomma över. En intressant notering var att av de tre vanligaste humlorna, jord- sten- och vallhumla, så verkade stenhumlan uppskatta klövern mest. Bild 12. Tambina (Apis mellifera), här ett exemplar av rasen Buckfast, föredrog perserklövern (Trifolium resupinatum). Brunnby, Vstm, juli Fodervicker Fodervickern konkurrerade sämre med ogräs, och blommade tidigt och under en kort period. Blomningen var inte heller alls lika riklig som för honungsört och perserklöver. Den lockade få 25

26 pollinatörer, med undantag av blomflugor. För dessa arter kan det också ha varit tillgången på ogräs som lockade dit dem. Flertalet blomflugor verkade mer uppehålla sig och ta skydd nere i fodervickern. Blålupin Blålupin var svårodlad och hade stora problem med ogräs. Ympningen blev ojämn, vilket resulterade i svaga bestånd på flera håll, med ljusa, klena plantor. Sorten blommade över snabbt, förutom på ett par ställen med kraftiga bestånd, där sidogrenarna förlängde blomningen. Få pollinatörer sågs i blålupinen Fortsatta studier Insådda blomremsor har både i den här studien och i många andra liknande studier (e.g. Carreck & Williams 1997, Carvell m. fl. 2011) visat sig locka stora mängder blombesökande insekter, men inga studier har visat vilken påverkan remsorna har på pollinatörernas populationsdynamik. Det skulle vara mycket intressant att veta hur blomremsor påverkar förekomsten av blombesökande insekter utanför den insådda remsan. Det skulle också vara värdefullt att veta hur blomremsor påverkar samhällstillväxten hos humlor och reproduktionsförmågan hos både humlor och solitärbin. Slutligen skulle det, ur lantbrukarens synvinkel, vara intressant att veta om insådda blomremsor kan bidra till bättre pollinering i grödor som är beroende av insektspollinering Slutsatser Ettåriga insådda blomremsor, skulle kunna fungera som en viktig födoresurs för flera grupper av pollinatörer. Resultaten visar att om rätt örter sås in och etableringen är god så attraheras stora mängder humlor, bin och fjärilar till remsorna. Däremot verkar inte blomflugorna i lika stor utsträckning attraheras till insådderna. Ettåriga blomremsor är ett snabbt sätt att öka mängden blommande örter i slättlandskapet och man kan styra blomningen dit man vill, om man som lantbrukare exempelvis tänker odla grödor som är pollinatörsberoende. Nackdelen är att de kräver årlig sådd, jordbearbetning etc., vilket gör dem mer arbetskrävande. Man kan med rätt insådder skapa högkvalitativa ytor som tar liten areal i anspråk, vilket är en viktig aspekt i naturvårdsarbetet i slättbygderna, där åkermarken idag är värdefull ur brukningssynpunkt. Som komplement till befintliga miljöer som åkerholmar, bryn, dikesrenar, skulle blomremsor kunna fungera som ett nätverk och binda ihop bra miljöer med varandra. Av de fyra insådda örterna är honungsört och perserklöver mycket intressanta för pollinatörer ur flera organismgrupper. Fodervicker och blålupin lockade däremot inte många insekter. För humlorna var honungsörten mest attraktiv, och det var också honungsörten som lockade flest humlearter, även om perserklövern lockade fler humlearter än fodervicker och blålupin. Tambina föredrog perserklöver över de andra insådda örterna och den naturliga vegetationen i kontrollrutorna. Fjärilarna föredrog också perserklövern över de andra insådda örterna. År 2012 syns det att kontrollkanterna med naturlig vegetation drog lika mycket fjärilar som perserklövern och mer än honungsörten. Blomflugorna visade ingen preferens för någon av de insådda örterna jämfört med kontrollrutorna, så för att attrahera blomflugor behövs troligtvis andra växtarter sås in. 26

27 Eftersom det är viktigt att skapa en utdragen blomning, som ger blomresurser under en stor del av säsongen, visar resultaten att en mix av lämpliga örter är ett bra alternativ. Blandningen av honungsört, perserklöver och blålupin fungerade nästintill utmärkt i Mälardalen och Västergötland, men sämre i Skåne, där honungsörten tog över för mycket och skuggade bort perserklövern. I mixen, liksom i renbestånd, blommade blålupinen mycket sparsamt, så den kan uteslutas utan att förlora i mängden blomresurser. En fördel då är att man slipper ympning. I blandningen kompletterade honungsörten och perserklövern varandra bra och gav blomresurser under lång tid. Bild 13. Mixen med honungsört (Phacelia tanacetifolia), perserklöver (Trifolium resupinatum) och blålupin (Lupinus angustifolius) skapade en gröda som blommade under lång tid (Brunnby, Vstm, juli 2012) Odlingsråd till lantbrukare Vill man öka blomningen i slättlandskapet, kan ettåriga insådder vara ett bra alternativ. Fördelen är att tar lite areal i anspråk och ger snabba positiva effekter. Tänk på att: Välj rätt örter med riklig blomning och som står emot ogräs bra. Honungsört och perserklöver var klart bäst i våra studier i båda avseendena. Blålupin och fodervicker lockade få pollinatörer. Använd gärna två eller flera arter i mix, då med både tidigt och sent blommande arter. Honungsört och perserklöver var tillsammans en bra kombination i Mälardalen och Västra Götaland (använd då ca 4 kg/ha i utsädesmängd vardera). Honungsörten får inte bli för tät så den skuggar bort klövern. Var noga med såtidpunkt och jordbearbetning m.m. för att få en bra etablering. Rotera gärna runt insådderna på fälten för att minska ogräsproblemen på sikt. Våra försök gav betydligt sämre resultat när en remsa odlades på samma plats två år i rad. Tänk på att få till rätt sådjup då utsädesblandning med olika fröstorlekar används. 27