Efter regn kommer sol Kan deliberativ demokrati påverka kommuner att nå hållbar utveckling? Axel, 6 år, Sweden. På Cypern är en solfångare på hustaket en lika vanlig bild som den av det svenska huset med skorsten något som barnen i respektive land kan. Examensarbete för Soluppgång i Väst GU, Statsvetenskapliga institutionen VT 2008 Förkortad version av uppsatsarbete om 30 poäng Författare: Luisa Beneduce Varför skiljer det sig mellan olika kommuner när det gäller satsning på solenergi? Vad beror dessa skillnader på? Det är en fråga som ställs i undersökningen av Västra Götalands 49 kommuner. Idag är det allt mer kommunens ansvar att arbeta med miljö- och klimatfrågor så att en hållbar utveckling främjas. Därför blir kommuner intressanta att undersöka för att kunna uttala sig om orsaker till en ojämn fördelning av omfattning klimat- och solenergiarbete. Förklaringarna till en sådan ojämn fördelning mellan kommuner kan vara många. Det kan exempelvis ha att göra med politisk vilja, om det finns en tydlig politisk styrning mot hållbar utveckling eller ett stort miljöintresse i kommunen. Det kan även tänkas ha att göra med om det i kommunen finns personer som brinner för miljö dvs. eldsjälar som trycker på för en energiförändring. Ytterligare en förklaring är och huruvida kommunen är olika tekniskt innovativa. Det kan kopplas till om det finns tekniska skällor, i form av exempelvis tekniska högskolor eller tekniskt skickliga hantverkare i kommunen. Slutligen kan ekonomiska
faktorer påverkar kommuner att satsa olika mycket på klimat och solenergi. Metod och teori För att kunna uttala mig om skillnader mellan olika kommuner görs en kvantitativ studie genom ett frågeformulär som skickats ut till en energirådgivare eller miljösamordnare i varje kommun. Valet att använda energirådgivare/miljösamordnare kommer av att de sitter på en position i kommunen som innebär en form av expert om miljö- och energifrågor. Jag anser även att deras arbete ger dem en relativt god inblick i invånares, kommunpolitikers samt privata aktörers attityder och agerande. Två indikatorer används för att beskriva kommuners grad av hållbarhet. En kommun är mer hållbar om kommunen har ett jämförelsevis omfattande klimatarbete och en jämförelsevis stor mängd solenergi. Resultaten av svaren jämförs dels mot mängden solenergi i varje kommunen dvs. kommuninvånarnas antal ansökta och beviljade solvärmebidrag och dels mot hur omfattande kommunens generella klimatarbete är. Det senare måttet är från Naturvårdsvekets klimatindex över svenska kommuners klimatarbete. Av Västra Götalands 49 kommuner har 44 svarat vilket är en svarsfrekvens på 89,8 %. Måttet mängden installerad solenergi berör alla 49 kommuner. Naturvårdsverkets klimatindex berör 34 av Västra Götalands läns 49 kommuner vilket ger en svarsfrekvens på 69,4 %. Hållbar utveckling och samtal För att söka svar på orsaker till varför kommuner skiljer sig i satsningen på solenergi och dess omfattning klimatarbete utgår undersökningen i teorier om hållbar utveckling och samtalsdemokrati. Enligt teorier om hållbar utveckling ligger en stor del i förklaringen till att vi kan nå hållbar utveckling i själva arbetssättet. Teorin menar att det finns metoder att arbeta och nå som bättre tar in förståelsen om hållbar utveckling då begreppet i sig kräver en förståelse om helheten. Det är därför viktigt att en om hållbar utveckling består av något annat än en ren miljö eftersom det krävs ett helhetstänkande. Att nå ett sådant helhetsperspektiv kommer av att lyfta fram diskussionen/samtalet i kommunarbetet, policyprocessen och olika undervisningssammanhang. Genom diskussionen kan individer få en djupare förståelse om miljön, den gemensamma omgivningen och konsekvenserna av vårt handlande. Därför blir det intressant att empiriskt studera kommunens arbete med målet att nå hållbar utveckling och huruvida det finns arbetssätt eller strukturer i kommunen som bättre implementerar hållbar utveckling. Likt teorin om hållbar utveckling menar teorin om samtalsdemokrati att aktörers samtal med varandra kan skapa ökad förståelse dels för varandra och dels för den specifika situation som man samtalar om. Demokratin innebär att samtal används som en metod att skapa förändring och goda beslut. Frågan kvarstår om det kan vara så att de kommuner som innehar de samtalsmekanismer som anses centrala för hållbar utveckling och samtalsdemokrati även har ett mer omfattande klimatarbete och satsar mer på solenergi? Tenderar de vara mer hållbara kommuner? Syfte Undersökningen vill testa om kommuner som i högre grad tillämpar samtalsdemokrati dvs. deltar och är mer kommunikativa emellan medborgare, tjänstemän och kommunpolitiker samt privata aktörer, har ett mer omfattande klimatarbete och en högre mängd
installerad solenergi. Undersökningen vill alltså få svar på om: Kommunens grad av hållbarhet kan kopplas till mängden samtal, deltagande och kommunikation i kommunen. Men även om: Kommunens grad av hållbarhet kan kopplas till mängden om solenergi samt mängden intresse och engagemang för klimat- och solenergifrågor. Resultatredovisning I Västra Götalands 44 av 49 kommuner visar det sig att det är av betydelse att kommuner frekvent samtalar, deltar och kommunicerar mellan och inom olika aktörsgrupper. Det betyder att kommuner som har en struktur som inbjuder och uppmuntrar till samtal, deltagande och kommunikation når ett mer omfattande klimatarbete och samtidigt påverkar invånarna att installera mer solenergi. Att kommuner satsar på att arbeta mer kommunikativt; att deltagande och samtal sker mer frekvent tenderar att ge effekten, en hållbarare kommun. Genom att dela upp kommunen i fyra aktörsgrupper kan man få svar på hur avgörande mängden samtal blir dem emellan och om det är centralt för kommunens hållbarhet hur nära och frekvent man möts upp. De aktörsgrupper som studeras i kommunerna är gruppen invånare, tjänstemän, politiker och privata aktörer i form av företag och representanter från näringslivet. Låt oss mer detaljerat se över resultatet. Det visar sig nämligen att då vissa grupper inom kommunen mer frekvent använder sig av samtalsmetoden tenderar kommunen vara mer hållbar. På frågan om hur ofta tjänstemannen träffas i sitt arbete med andra tjänstemän, invånare, politiker och privata aktörer kan vi se hur svaren har fördelat sig i nedan figur. Figur 1. Fördelning av mängden kommunikation/deltagande i kommunen (medelvärdet på en skala 1-5) Politiker Sällan eller aldrig Invånare Dagligen 1 2 3 4 5 P. Aktörer Det visar sig att invånare är den grupp som tjänstemannen träffar mest frekvent. Resultatet av undersökningen visar även att i de kommuner där tjänstemän och invånare träffas ofta arbetar kommunen både mer omfattande med sitt generella klimatarbete men framförallt söker invånare fler stöd och installerar jämförelsevis mer solenergi. Nära kommunikation mellan kommunala tjänstemän och invånare blir alltså av stor betydelse för ett utvecklande av solenergi. På frågan om hur mycket tjänstemannen anser att det samtalas i kommunen om solenergi visar det sig att även om politiker anses samtala minst frekvent om solenergi tenderar deras samtal skapa ett mer omfattande klimatarbete och en jämförelsevis högre installation av solenergi bland kommuninvånarna. Även om det anses vara invånare som samtalar mest frekvent, (se figuren på nästa sida), är det alltså först då politiker visar sig samtala med varandra om alternativet solenergi som både omfattningen klimatarbete ökar och invånare installerar mer solenergi.
Figur 2. Fördelning av mängden samtal om solenergi i kommunen (medelvärdet på en skala 1-7) Samtalas Politiker P. Aktörer Samtalas Inte mycket 1 2 3 4 5 6 7 Invånare En betydande påverkan sker alltså då tjänstemän och invånare frekvent träffas och kommunicerar. Framförallt syns detta på att det installeras mer solenergi. Samtidigt blir det av betydelse att även politiker är aktiva och samtalar med varandra i miljöfrågor. I det här fallet att de samtalar om solenergi. Kommuner med politiker som är aktiva och som samtalar om solenergi har ett mer omfattande klimatarbete och mer solenergi. Genom att träffas och föra ett samtal i grupper och om bestämda situationer kan man nå ökad hållbarhet. Förståelsen för varje enskild aktörs situation och det man samtalar om ökar men även kännedomen om kommunens mål. Här ser jag att tjänstemannen har en viktig roll som medlare mellan invånare och politiker. Att det krävs samtalande, intresserade politiker blir tydligt då det kommer till beslut i kommunarbetet. Att ha intresserade och lyhörda politiker skapar ett flitigt kommunalt arbete men når inte hela vägen till medborgaren utan att tjänstemannen som medlare följer upp med ett nära arbete mot invånaren. Eller tvärt om, då en tät dialog sker mellan tjänstemän och invånare kommer även politiker att samtala mer och skapa effekten av ett ökat installerande av solenergi. Politiska samtal bekräftar delvis ett accepterande av invånarnas energival och kommunen kan skapa en helhetsbild av vart man vill nå i sin energiutveckling. Genom att använda samtalsmetoden så som samtalsdemokratin förklarar den blir kommunen en enhet som mer slagkraftigt kan nå ett gemensamt mål. Kan man uppmuntra kommuner att föra ett samtal med varandra, även om det på sätt och vis kan tyckas både tidskrävande och arbetskrävande för de enskilda aktörer kommer belöningen att bli en reell förändring mot ökad hållbarhet. Frågan kvarstår dock om det verkligen är så att själva samtalet mellan invånare och tjänstemän samt bland kommunpolitiker påverkar kommunen att bli mer hållbar? Kan det snarare vara så att en större och ett större intresse för klimatoch solenergifrågor gör att kommuner skiljer sig åt och i olika grad främjar hållbar utveckling? Till viss del hänger dessa faktorer ihop men har inte någon självklar koppling till varandra. Kunskap kan ju finnas utan att man för den delen har en struktur i kommunen som inbjuder till samtal. Politiskt miljöintresse kan vara betydande även i de fall en kommun skulle samtala mycket. Det betyder att om samtal sker utan att individer har intresse av att lyssna till samtalet är det rimligt att tro att det hindrar målet med själva samtalandet. Hur ser en och intresset ut för klimat- och solenergifrågor i kommunerna? Tittar vi på mängden om solenergi i kommunen och hur den påverkar hållbarheten visar det sig att tjänstemän och politiker som har om solenergi påverkar kommunen att installera solenergi (se figuren på nästa sida).
Figur 3. Fördelning av mängden om solenergi i kommunen (medelvärdet på en skala 1-7) Mycket liten Politiker P. Aktörer Mycket stor 1 2 3 4 5 6 7 Invånare Även om aktörers påverkar kommuninvånare att installera mer solenergi är dess påverkan svagare. Det innebär att oavsett mängden om solenergi blir samtalet av större betydelse för om en kommun satsar mer på både det generella klimatarbetet men framförallt på solenergin. Att endast inneha genom utbildning räcker inte här. För att få verklig förståelse för solenergins relevans behövs frekvent samtal mellan individer med olika erfarenheter, er och åsikter. På så sätt kan något gemensamt komma ur samtalet som skapar en gemensam vilja, ökad och förståelse för varandras åsikter. Den andra frågan handlar om mängden engagemang och miljöintresse i kommunen samt hur villiga olika aktörsgrupper är att lyssna till tjänstemannens klimat- och energiarbete? Till skillnad från mängden s påverkan syns politisk vilja ha en egen stark betydelse för hur omfattade kommuner arbetar med klimatfrågor och installerar solenergi. En påverkan som sker utan att det nödvändigtvis sker ett frekvent samtal. Figur 4. Fördelning av mängden engagemang för solenergi i kommunen (medelvärdet på en skala 1-7) Politiker Mycket liten Mycket stor P. Aktörer 1 2 3 4 5 6 7 Invånare De kommuner som inte är miljöintresserade eller inte har ett genuint politiskt engagemang och intresse för klimat- och solenergifrågor kan naturligtvis riskera hindra samtalets effekt på klimat- och solenergiarbetet samt försvåra kommunens möjlighet att nå en ökad hållbarhet. Med andra ord kan man säga att kommuner som har klimat- och solenergiintresserade politiker satsar mer på klimat och solenergi. I de fall vi studerar politikers intresse blir det svårare att uttala sig om samtalets verkliga effekt och att det inte är politisk vilja som påverkar hållbarheten i kommunen. Frågan om vad samtal som metod skapar eller vad samtal som metod kräver av sina samtalande aktörer i fråga om engagemang och intresse är svårt att avgöra. Man kan säga att samtalsmetoden och de krav den ställer på aktivt deltagande med frekventa möten och en nära kommunikation blir både tidskrävande och arbetskrävande för kommunarbetet. Utan engagerade, intresserade och villiga politiker kanske inte ett mer frekvent samtal kan skapa ökade satsningar på
solenergi. Samtidigt kan man inte utesluta att det är samtalsmetoden som skapar ett ökat engagemang och intresse hos aktören. I slutändan visar sig både politiskt intresse och samtal mellan tjänstemän och invånare samt bland politiker har lika stor betydelse för den skillnad som syns mellan hur mycket kommuner satsar på att installera solenergi och stärka sitt klimatarbete. Jag vill passa på att tacka alla som har deltagit i undersökningen och till den hjälp som jag har fått med material och korrigeringar. För intresserade finns ytterligare material samt frågeformulär och källhänvisning att hitta i orginaluppsatsen på Soluppgång i Västs hemsida: www.soluppgangivast.se Luisa Beneduce Öckerögatan 6A 41452 Göteborg Tfn: 031-12 79 02/ 0703-50 41 35 E-post: (beneduceluisa@hotmail.com)