Naturvårdsprogram för Tomelilla kommun

Naturvårdsprogram för Tomelilla kommun Allmän del Områdesbeskrivningar

Kungsörn i Fyledalen Titel: Naturvårdsprogram för Tomelilla kommun Dnr KS 2007.10334 Antaget i KF 10 maj 2010 66 Utgiven av: Tomelilla kommun Texter: Per Carlsson Beställningsadress: Tomelilla kommun Samhällsbyggnad Gustafs torg 16 273 80 Tomelilla Copyright: Innehållet i denna skrift får gärna citeras eller refereras med uppgivande av källan. Bilder få inte kopieras utan fotografernas tillstånd. Layout: Claes von Gegerfelt, cvg.se Tryckt: Tomelilla kommun Omslagsbild: Brösarps backar Foto: Per Carlsson sid: 5,8,12,17,24,27,28,29,31,35,36, 38,40,41,42,45,47,48,49,50,51,52,53,54, 55,56,57,61,63,68,69,71,74,75,76,77,78,81. Claes von Gegerfelt sid: Omslag, 6,9,11,18,19,22,32,41,43,44,80. Göran Gustvsson: sid: 2,9,40,41,47,49,53,55-57,59-67,69-73,77-79 Christer Persson sid: 8

I N N E H Å L L Del I Allmän del 1. Förord 4 2. Inledning 5 Naturvårdsprogrammets syfte 5 Internationella mål 5 Nationella miljömål 6 Sveriges 16 miljömål 7 Åtgärdsprogram för hotade arter 8 Vattenvårdskommittéer 9 Kommunens nuvarande engagemang i naturvård 10 3 Biologisk mångfald diversitet 10 Utdöendevågor 10 Bevarandemotiv 10 4. Naturförhållanden 13 Läge och klimat 13 Geologi 13 Prekambriskt urberg 13 Kambrosilurisk sandsten 14 Kvartärgeologi 14 Weichselistiden 14 Jordarter och jordartbildning 14 Moräner 14 Skånes berggrund (karta) 15 Skånes jordarter (karta) 16 Isälvslagringar 17 Issjösediment 17 Jordarter markanvändning 17 Bergtäkter, gruvor och grustäkter 18 5 Efter istiden från nomadliv till bofasthet 19 Jägarstenålder (12.000-6.200 B.P.) 19 Stenålder (6.200-3.800 B.P) 20 Bronsålder (3.800-2.500 B.P) 20 Järnålder (2.500-1.000 B.P) 20 Medeltid (1.000-450 B.P) 20 Nya tiden (450 - P) 21 6 Dagens landskap 23 Österlenslätten 23 Södra mellanbygden 23 Österlenska backlandskapet 23 Linderödsåsen 23 7 Skyddsvärda naturtyper och miljöer 24 Kulturlandskapet 24 Naturbetesmarken Utmarken 24 Ängen Inägan 25 Skogen 25 Lövskog 25 Jätteträd 26 Sumpskog 27 Barrskog 28 8 Vattenmiljöer 29 Våtmarker 29 Sjöar 30 Åar och vattendrag 30 9 Lagstiftning 33 9.1 Miljöbalken 33 Kap 1. Övergripande bestämmelser 33 Kap 2. Allmänna hänsynsregler 33 Kap 3. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden 33 Kap 4. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark- och vatten för vissa områden i landet 33 Kap 7. Skydd av områden 33 Kap 8. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växt arter 36 Plan- och bygglagen 36 10 Skyddsformer 37 Nationalparker 37 Naturreservat 37 Biotopskyddsområde förklarade av skogsvårdsstyrelsen 37 Naturminne 37 Djur- och växtskyddsområde 37 Strandskyddsområde 37 Landskapsbildsskydd 37 Övrigt 37 Natura 2000 37 Riksintresse naturvård och riksintresse friluftsliv 38 Del II Områdesbeskrivningar 39 11 Områden 39 12. Ordlista 83 13. Referenser 85 3

Förord Det landskap som vi ibland upplever som statiskt är under ständig förändring. Från att för 12.000 år sedan ha varit istäckt, återbeskogades landskapet och när människan övergick från nomadliv till bofasthet för ca 6.000 år sedan, ledde det så småningom fram till ett varierat och artrikt landskap. För 150 år sedan behövde en ökande befolkning mättas och för att få odlingsbar mark torrlades stora delar av det Skånska landskapet. Sjöar, våtmarker och bäckar försvann men även ängar och betesmarker togs i anspråk. Många djur- och växtarter fick svårt att klara sig. I förlängningen ledde torrläggningen även till att haven övergöddes, en effekt som ingen då hade kunskap om. Idag försöker vi med stora kostnader att återskapa många av dessa miljöer. Men förändringar kan också vara plötsliga, katastrofartade händelser som under loppet av några timmar förändrar hela landskapsbilden. Kända händelser är stormen 1967 och stormen Gudrun vintern 2005. Dagens landskapsförändringar har bl.a. sin upprinnelse i dålig lönsamhet hos småjordbruket. Tomelilla kommun, precis som andra kommuner i samma situation, är särskilt utsatta. Igenväxande ängar och betesmarker leder på många håll till att skogen åter sluter sig. Österlens stora dragningskraft är det vackra landskapet. Om det åter sluter sig kan turistnäringen påverkas. En förändring från det småskaliga mot det storskaliga, oavsett om det är öppet eller igenvuxet, kommer att påverka den biologiska mångfalden på ett negativt sätt. Vad det får för konsekvenser, kan vi endast gissa oss till. En studie har visat att barn under tolv år trivs bäst i det öppna savannliknande landskapet kanske en rest och ett minne från vårt ursprung på den afrikanska savannen. I studier har man mätt hur kroppen slappnar av i denna miljö. Blodtrycket sjunker, pulsen blir jämnare och musklerna slappnar av. Det öppna kulturlandskapet har alltså positiva hälsoeffekter vilka är svåra att ekonomiskt värdera. Den amerikanska biologen Edward O Wilson, som en gång myntade begreppet biologisk mångfald, har i sin bok, Livets mångfald, pekat ut världens Hot spots områden med extremt hög biologisk mångfald och som representerar hela jorden. Genom att i första hand lägga de stora naturvårdande insatserna på dessa områden så kan vi rädda en stor del av världens biologiska mångfald, menar Wilson. Syftet med Tomelilla kommuns naturvårdprogram är att öka förståelsen för vår natur och vilka processer som skapat den. Med ökad förståelse kan upplevelsen i naturen bli än större och respekten för den öka. Men syftet är också att direkt eller indirekt visa hur vi kan hjälpas åt att bevara och sköta naturen, så att kommande generationer kan glädjas och njuta på samma sätt som vi kan göra. Naturvårdprogrammet beskriver hur kommunens landskap har uppstått, geologiska förutsättningar, vad som är viktigt med biologisk mångfald, vilka naturtyper som hyser stor biologisk mångfald och vilken lagstiftning som styr naturvården. Under områdesbeskrivningar presenteras kommunens egna Hot spots. Förhoppningsvis väcker läsningen tankar och idéer om hur just du kan påverka för att behålla en levande landsbygd med öppna landskap och en hög biologisk mångfald. 4

Allmän del Inledning I Tomelilla kommuns översiktsplan är framtagandet av en naturvårdsplan en prioriterad åtgärd. I naturvårdsverkets rapport 4911 Planera för natur menar man att begreppet naturvårdplan är något missvisande och använder istället begreppet naturvårdsprogram. Hädanefter följs naturvårdverkets nomenklatur och detta dokument benämns för naturvårdsprogram. Naturvårdsprogrammet utgör en samlad redovisning av naturvårdens bevarandeintressen i Tomelilla kommun. Naturvårdsprogrammet byggs upp av två delar: Allmän del: Redovisning av dagens naturförhållanden, befintliga skydd och områdesbeskrivningar. Åtgärder: Angivande av åtgärder och mål för naturvården i Tomelilla kommun, presenteras i kommande miljömålsredovisning. Getingspindel, en värmekrävande art som nyligen etablerat sig i Sverige Naturvårds programmets syfte är: att presentera en aktuell samlad översikt över kommunens naturvärden och eventuella skydd att utgöra ett underlag för den fysiska planeringen på regional och kommunal nivå att ligga till grund för ställningstaganden i olika natur- och miljöfrågor att peka ut de områden som har stor betydelse för naturvård och friluftsliv att öka förståelsen hos allmänheten för naturen och fördjupa och bredda kunskapen om denna. Internationella mål Sverige har genom avtal förbundit sig att leva upp till ett antal naturvårdskonventioner. De tre viktigaste är: Konventionen om biologisk mångfald 1992 (Rio de Janerio) Målet är att den biologiska mångfalden skyddas och bevaras samt att alla delar av denna mångfald nyttjas på ett hållbart sätt. Uttryckt i punktform har konvention en följande mål: Bevarande av biologisk mångfald. Hållbart nyttjande av mångfaldens beståndsdelar. Rättvis fördelning av den nytta som kan utvinnas ur genetiska resurser. Fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG från 1979 om bevarandet av vilda fåglar). År 1979 beslöt EU-länderna att införa särskilda regler för skydd av fåglar, fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG). Fågeldirektivet berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna. Av dem finns 66 i Sverige. Varje medlemsland ska: Vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglera fågeljakten). Vidta särskilda åtgärder för fågelarter som är listade i direktivets bilaga 1. Bl.a. ska särskilda skyddsområden pekas ut. Skyddet kan också handla om att återställa livsmiljöer för fåglarna. Direktivet innehåller flera regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar. Habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG från 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda växter och djur). Habitat har en bred tolkning och innefattar allt från formationer i naturen till biotoper och växtsamhällen. Direktivet behandlar olika naturtyper och andra artgrupper än fåglar. Dock ingår inte lavar, mossor och svampar. Totalt listas över 170 naturtyper i bilaga 1 till habitatdirektivet, varav 88 finns i Sverige. 5

Varje medlemsland ska: Föreslå områden av gemenskapsintresse med dels berörda naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 1. Se till att nödvändiga åtgärder vidtas i områdena för att bevara arternas livsmiljöer så att de kan fortleva i livskraftiga bestånd och att naturtyperna bevaras långsiktigt. För både habitat- och fågeldirektivets områden gäller att medlemslandet ska se till att Natura 2000-områdena (se förklaring sid 37) får den skötsel de behöver, samt övervaka att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för berörda naturtyper och arter förblir gynnsamt. I en bilaga till direktivet listas cirka 700 skyddsvärda arter, varav 101 förekommer i Sverige. EU:s ramdirektiv för vatten Vatten är en av våra viktigaste naturresurser och ändå sker ett överutnyttjande i Europa. Vatten känner inga gränser och det är därför nödvändigt att arbetet med att komma till rätta med problemen sker på en internationell nivå. Ramdirektivet för vatten fastslogs av EU 2000 och innebär att omfattningen av vattenskyddet utvidgas till att gälla allt vatten. Det vill säga vattendrag, sjöar, kustvatten och grundvatten. Samtidigt fastställs klara mål för att allt vatten i Europa senast 2015 ha uppnått en god status. En annan nyhet är att arbetet med att uppnå målen genomförs inom definierade naturliga avrinningsområden och inte efter administrativa gränser. Sverige är uppdelat i 5 stycken vattendistrikt. Tomelilla kommun ingår i södra Östersjöns vattendistrikt och dess myndighet är placerad i Kalmar. Nationella mål I Rio hölls 1992 ett FN-möte där de allt mer akuta miljöfrågorna stod i centrum. Resultatet av mötet blev handlingsprogrammet Agenda 21 som anger riktlinjer för att uppnå hållbar utveckling genom att utrota fattigdom och undanröja hoten mot miljön. I Sverige som i flera andra länder fick arbetet med Agenda 21 stort genomslag på det lokala planet. För att kunna följa upp Riokonventionen enades Sveriges riksdag 1999 om 15 miljökvalitetsmål (sedan 2005 är det 16 stycken). Till dessa följer nationella delmål. Målen kommer att följas upp med 5 års mellanrum och kommer att brytas ner på läns- och kommunalnivå. Tomelilla kommun arbetar med att bryta ner de nationella målen på en lokal nivå. Avrinningsområden På en given plats i ett vattendrag kan man bestämma det landområde från vilket nederbörden förr eller senare kommer ut som vatten i vattendraget. Det kallas för vattendragets avrinningsområde vid den platsen. Det begränsas av en vattendelare som skiljer ett avrinningsområde från ett annat. Det är en gräns i naturen, som man kan rita ut på kartor genom att studera topografin (höjdnivåer). På den ena sidan av vattendelaren rinner vattnet ned i ett avrinningsområde, på den andra sidan i ett annat. Avrinningsområdet kan bestämmas för en godtycklig plats i vattendraget (www.smhi.se). 6

innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås. 2. Frisk luft Luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Sveriges 16 miljömål Miljökvalitetsmålen syftar till att: främja människors hälsa värna den biologiska mångfalden och naturmiljön ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga trygga en god hushållning med naturresurserna Generationsmålet Strävan är att vi till nästa generation ska ha löst de stora miljöproblemen. Det betyder att alla viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). För att vi ska nå generationsmålet krävs ett stort engagemang hos många aktörer i samhället. Här ses kommunernas arbete som avgörande, då förankringsarbetet ut mot samhällets olika aktörer är en viktig del i att nå ett lyckat resultat. Nedan presenteras de 16 beslutade miljömålen. Endast de mål som är relevanta ur naturvårdssynpunkt presenteras närmre. Uppgifterna är hämtade från den officiella miljömålsportalen www.miljömål.nu. 1. Begränsad klimatpåverkan Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som 3. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. 4. Giftfri miljö 5. Skyddande ozonskikt 6. Säker strålmiljö 7. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. 8. Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara, och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. 9. Grundvatten av god kvalitet Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. 10. Hav i balans, levande kust och skärgård 11. Myllrande våtmarker Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. 7

12. Levande skogar Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. 13. Ett rikt odlingslandskap Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt djur- och växtliv Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Åtgärdsprogram för hotade arter I delmålen för levande sjöar och vattendrag, hav i balans, myllrande våtmarker, levande skogar och ett rikt odlingslandskap ingår att ta fram åtgärdsprogram för hotade arter. För delmål 1 och 2 till ett rikt djur- och växtliv är framtagandet av åtgärdsprogram centrala. Dessa är även en del i arbetet med att uppnå en gynnsam bevarandestatus för arter upptagna i habitat- och fågeldirektivet. Idag anses ca 5 % av Sveriges djur, växter och svampar vara så hotade att de riskerar dö ut. För att stoppa utrotningen av hotade arter arbetar naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna med att ta fram åtgärdsprogram. Vissa inriktar sig på livsmiljöer som hyser många arter medan andra är inriktade endast mot en art. Satsningen på att ta fram åtgärdsprogram rör ungefär 210 program och över 500 arter. Målet fram till 2015 är att andelen hotade arter skall ha minskat med 30 %. Tomelilla kommun hyser många sällsynta och artrika miljöer vilket gör att ett stort antal åtgärdsprogram berör kommunen. Bland dessa kan särskilt nämnas åtgärdsprogram för rikkärr och sandstäpp. Ett åtgärdsprogram fungerar som ett vägledande dokument och fastställs av Naturvårdsverket. Innehållet i åtgärdsprogrammen består av en översikt om den hotade arten, artgruppen eller naturtypen och vilka åtgärder som krävs för att bevara den. Programmen ska även peka ut var ansvaret för genomförandet ligger samt var kostnaderna ska tas. Sist i åtgärdsprogrammen finns en plan för att följa upp åtgärderna. Lövgroda en art som tidigare omfattats av åtgärdsprogram men vars population nu anses stabil. Foto: Christer Persson. 8

Vattenvårdskommittéer Tomelilla kommun är delad i sex större avrinningsområden. Från norr till söder: Julebodaåns, Verkeåns, Kävlingeåns, Nybroåns, Tommarpsåns och Kabusaåns avrinningsområden. I Tomelilla kommun är Nybroåns avrinningsområde det största. Tomelilla kommun deltar i sammanlagt i tre olika vattendragsorganisationer: Nybroåkommittén, Kävlingeåns vattenvårdsförbund samt det nybildade Österlens vattenvårdsförbund. Nybroåkommittén har som syfte att genom kemiska och fysikaliska undersökningar mäta vattenkvaliteten och därefter komma med förslag på åtgärder i avrinningsområdena. Österlens vattenvårdförbund kommer att ha ungefär samma inriktning som Nybroåkommitten. Tomelilla kommun deltar även i Kävlingeåprojektet vilket är ett åtgärdsprogram som syftar till att minska miljöproblemen i vattendragen och sjöarna inom Kävlingeåns avrinningsområde. Projektet har sedan starten 1995 anlagt en mängd dammar och våtmarker i avrinningsområdet. Havsöring på väg upp i Nybroån för att leka. I och med EU:s införande av vattendirektivet kommer det att bildas vattenråd för flera av avrinningsområdena. Ett vattenråd är en frivillig sammanslutning av aktörer inom ett huvudavrinningsområde, som gemensamt strävar efter att nå ett helhetsperspektiv för områdets vattentillgångar. Hallamölla Skånes högsta vattenfall med sina sammanlagda 23 meter 9

Kommunens nuvarande engagemang i naturvård Tomelilla kommun har en kommunekolog anställd på Team Samhällsbyggnad. Bland kommunekologen arbetsuppgifter kan nämnas: svara för kommunens räkning på remisser angående naturvårdsfrågor. representera kommunen i olika vattenvårdsförbund svara för kommunens räkning på våtmarksprojekt granska bygglov i eller i närheten av värdefull/skyddad natur miljögranska detaljplaner representera kommunen i arbetsmarknadsprojekt som inkluderar naturvård initiera och driva naturvårdsprojekt Sedan många år tillbaka deltar kommunen tillsammans med länsstyrelsen, skogsstyrelsen och Simrishamns kommun i ett landskapsvårdsprojekt. Projektet delfinansieras av Tomelilla kommun. I kommunerna jobbar arbetslagen med underhåll av staket, parkeringsplatser, stängselövergångar och vandringsleder främst inom skyddade områden. Här har bland annat utförts naturvårdsinriktade röjningar i Kronoskogen, byggts en led och utsiktspunkt vid Laxtrappan i Skogsbacken, gjorts övergångar in på de södra delarna av Brösarps backar. Staket och angöringsplatser till de nya naturreservaten har gjorts i ordning. Slyrester vid Borstakärrs våtmarker har tagits bort och man har även röjt för en fiskväg förbi Smedtorpsdammen. Biologisk mångfald diversitet Biologisk mångfald delas upp i tre olika nivåer: 1. Variation mellan olika ekosystem 2. Variation mellan arter 3. Genetisk variation inom arter Biologisk mångfald är variationen bland allt levande. Evolutionen har genom årmiljonerna skapat en enorm mångfald av olika arter. Gjorda uppskattningar landar på en siffra mellan 5 och 100 miljoner arter. Dessa har anpassat sig till omgivningen och dess krav. Många arter har också dött ut av naturliga orsaker till exempel bristande förmåga att anpassa sig till förändrade villkor eller konkurrens av en bättre anpassad art. Inom varje art finns en stor variation av gener och varje individ har en unik uppsättning gener. Det är denna variation som är grundförutsättningen för evolutionen hos arten och därmed uppkomsten av nya arter. I en föränderlig värld är det bra att ha en bred bas att stå på. Det den som är bäst anpassad till rådande omständigheter som överlever och får möjlighet att föra sina gener vidare. Kunskapen om den genetiska variationen inom arter är oftast bristfällig. Den sista nivån är variationen mellan och inom ekosystem. Vissa ekosystem är väldigt artrika medan andra är naturligt artfattiga. Utdöendevågor Arter dör ut och nya arter bildas det är en naturlig process. Ibland inträffar större förändringar som får enorma konsekvenser för livet på jorden. Mest känd är dinosauriernas försvinnande för 65 miljoner år sedan. Den teori som är mest anammad är att en meteorit slog ner på jorden och vid kollisionen fördes så mycket stoft ut i atmosfären att solstrålarna fick svårt att nå marken. Dessa nya villkor klarade däggdjuren bättre - de var med andra ord bättre anpassade för de nya livsbetingelser som uppstått. Sedan början av livets historia och fram till idag, har jorden drabbats av flera liknande utdöendevågor. Sammanlagt känner vi till 5 stycken. En 6:e våg sveper just nu över jorden och det speciella med denna våg är att den är orsakad av en enda art människan. Bevarandemotiv Vi är en del av jorden och den är en del av oss. De doftande blommorna är våra systrar; hjorten, hästen, den stora örnen dessa är våra 10

bröder. Bergskammarna, saften i ängsgräset, ponnyns kroppsvärme och människans allt tillhör samma familj. Vadhelst som drabbar jorden, drabbar också jordens söner. Om människorna spottar på jorden spottar de på sig själva. Detta vet vi. Jorden tillhör inte människan; människan tillhör jorden. Detta vet vi. Allting är sammanlänkat som blodsband inom en familj. Allting hör ihop. Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den. Vadhelst hon gör mot väven, gör hon mot sig själv. Detta är en del av Suquamihövdingen Seattles budskap till den amerikanska regeringen som övertog den mark hans folk brukat sedan urminnes tider. Dessa ord skrevs ned för 150 år sedan men det var inte förrän på 60-70-talet som den civiliserade människan i högre grad uppmärksammade den negativa påverkan vi har på miljön. Seattles ord är i högsta grad aktuella. Vad ska vi då ha mångfalden till, och varför är det så angeläget att vi bromsar takten på utdöendet? Inom naturvårdsbiologin brukar man föra fram fyra olika huvudmotiv: estetiska, ekonomiskt/nytto, etiska livsuppehållande. Estetiska Naturen har under årtusenden varit en källa för inspiration och avkoppling. Åtskilliga är de konstnärer, poeter och musiker som låtit sig inspireras av naturen. Mångfaldskonventionens definition av biologisk mångfald Med biologisk mångfald menas: Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive bl a landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka de ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. Fyleån 11

Ett rikt varierande landskap har en avkopplande inverkan på oss. Det är vetenskapligt bevisat att barn som växer upp med tillgång till naturupplevelser mår mycket bättre. Många djur visar upp en enastående skönhet. Under vintermånaderna är det många som matar fåglar och väntar på att det ska lysa rött från en domherres bröst vid fågelbordet. Tomelilla kommun är en populär plats bland fågelskådare. Till Fyledalen kommer folk från hela norra Europa för att få se kungsörn och havsörn cirkla runt i termiken som skapas i dalen. På 70-talet var Fyledalen en av de säkraste platserna att se den då mycket sällsynta röda gladan (se faktaruta sid 32). Under semestern passar många på att snorkla för att få uppleva ett korallrev i Thailand eller varför inte en tångbank i Bohuslän. Ett rikt landskap har stor dragningskraft på turism och friluftsliv. Detta gynnar både hälsa och ekonomi. Anledningen till att Österlen är ett populärt område att förlägga semestern eller att ha ett sommarboende i är ju bland annat för det vackra landskapet. Det är därför en kommunal angelägenhet att bevara och skydda den vackra naturen i sydöstra Skåne. Ekonomisk/nytto För att kunna nyttja våra naturresurser är det nödvändigt med fungerande ekosystem. Det är ekosystemen som förser oss med mat men också råmaterial till andra produkter. Minst en tredjedel av de aktiva komponenterna i mediciner kommer direkt ifrån eller har utvunnits ur kemiska delar av svamp, växter eller andra organismer. Ta till exempel den slumpartade upptäckten av mögelsvampen Penicillium, en upptäckt som revolutionerande läkekonsten. Många komponenter till nya mediciner är ännu inte upptäckta. Alla våra sädesslag men även ris och majs har vi förädlat från vilda släktingar. Det finns mängder av nya fenomen, arter, ekologiska samband som väntar på att bli upptäckta och som kan gagna oss i framtiden. Men i och med skövling, förgiftning och fragmentering av naturen försvinner dagligen ett hundratal arter som aldrig kommer att kunna återskapas eftersom vi inte ens känner till deras existens. Ett annat exempel är de naturliga reningssystemen i våra vattendrag och våtmarker som inte fungerar som de borde göra. Detta leder till övergödning av Östersjön vilket i sin tur påverkar fiskbestånden och därigenom fiskenäringen. Etiska Etiska motiv är naturligtvis svåra, för att inte säga omöjliga, att mäta i ekonomiska termer eller bedömas ur vetenskapliga termer. Har vi inte ett moraliskt ansvar att bevara och skydda naturen och dess värden för kommande generationer? Det är detta moraliska ansvar som styr miljömålsarbetet (se miljömål sid 7). Idag har vi stora kunskaper om den negativa påverkan, vi har och har haft på naturen och då borde det också vara vårt ansvar, att använda oss av denna kunskap, för att i görligaste mån ställa till rätta och förbättra, vad vi en gång har fördärvat. Livsuppehållande Detta är på inget sätt det minst betydelsefulla motivet. Precis som indianhövdingen Seattle insåg för 150 år sedan är vi helt beroende av fungerande ekosystem. Vi är till exempel helt beroende av fotosyntetiserande organismer, antingen direkt eller indirekt. Det är dessa som fångar solenergin och därmed gör den tillgänglig för andra organismer däribland oss själva. Men fotosyntesen tar även bort koldioxid från atmosfären och ersätter den med syre. Biologiska processer påverkar även jordmånsbildning, temperaturen, nederbörden etc. Biologisk mångfald handlar alltså även om vår fysiska överlevnad. Även om vi idag har stor kunskap finns det få långvariga studier om sambanden och bräckligheten i ekosystem. Vad är det som gör att ett ekosystem kollapsar och vilka konsekvenser får det? 12

Naturförhållanden Läge och klimat Tomelilla kommun är beläget i den sydöstra delen av Skåne och ingår i den region som är mer känd som Österlen. Den södra delen av kommunen präglas av ett intensivt jordbrukslandskap medan den norra delen utgörs av ett omväxlande skogs- och jordbrukslandskap som sträcker sig upp på Linderödsåsens södra sluttningar. Den södra delen av kommunen är till stora delar mjukt kuperad medan nivåskillnaderna i norr är mer markerade och i sydost blir landskapet mer flackt. Klimatet i Tomelilla är av kusttyp men med något mer utpräglade årstidvariationer än i kustområdena. Geologi Berggrunden i ett område har stor betydelse för jordarterna, vilka i sin tur har stor betydelse för markanvändningen. Tomelilla kommun, liksom Skåne i övrigt, kan grovt sett delas upp i två olika berggrundsområden. I norr finns det prekambriska urberget och i söder den faneroozoiska sedimentära berggrunden. Tomelilla kommun ligger i sydöstra delen av den centrala lerskifferslätten som är belägen mellan urbergshorstarna Romeleåsen och Linderödsåsen. Prekambriskt urberg Skånes urberg tillhör de sydvästra delarna av den Baltiska skölden och kan delas upp i ett östligt och ett västligt område. Dessa områden åtskiljs av den så kallade Protoginzonen. Protoginzonen delar det gnejsdominerade Sydvästsverige från den granitdominerade berggrunden i Blekinge och Småland. Den nordöstra delen av Skånes berggrund består dock till största delen av gnejs som är kiselsyrarik och fattig på basiska näringsämnen. Gnejs bildades när vulkaniska och andra bergarter utsattes för veckning och uppvärmning under prekambruim för ca 1.500 miljoner år sedan. Till stora delar är urberget täckt av mäktiga sedimentära bergarter. Urberget går bland annat i dagen i våra horstar: Söderåsen, Hallandsåsen, Romeleåsen, Kullaberg, Nävlingeåsen och Linderödsåsen. Genom mellersta Skåne, i nordväst sydostlig riktning, sträcker sig Tornquistzonen. I denna tektoniska zon har berggrundsrörelserna varit kraftiga och förkastningar har bildat horstar och gravsänkor. Rörelsernas riktning och kraft märks tydligast i riktningen på de skånska horstarna. I sprickor har glödhet magma trängt upp, stelnat och bildat diabas. Genom Skåne går flera hundra diabasgångar i nordväst sydostlig riktning. Dessa bildades för mellan 250-350 miljoner år sedan. Diabas vittrar lättare än gnejs och granit vilket i urbergsterräng kan leda till dalstråk. I terräng av sedimentära bergarter kan diabasgångarna bilda åsar. Ett exempel på en sådan ås ligger ca 1 km öster om Bollerup (se vidare under områdesbeskrivningar). Eon Milj. år Period 2 Kvartär 65 Tertiär 63 Ma 140 Krita 75 Ma 195 Jura 55 Ma 225 Trias 30 Ma 280 Perm 55 Ma 345 Karbon 65 Ma 395 Devon 50 Ma 435 Silur 40 Ma 500 Ordovicium 65 Ma 570 Kambrium 70 Ma Tabell 1: Geologiska tidsperioder. Ma (mega-annum) = miljoner år Fanerozokium 13

Kambrosilurisk sandsten De kambriosiluriska sedimentära bergarterna bildades för mellan 570-400 miljoner år sedan i de grunda hav som i omgångar täckte Skåne. Skånes geografiska läge ändrades mellan kambrium och silur från 40 och 60 grader sydlig bredd till strax söder om ekvatorn. Floder och älvar förde ut lera och sand som under tryck och kemiska processer cementerade. Böljeslagsmärken visar att havet de avsattes i var grunt, troligtvis inte mer än några tiotals meter. Kambrosiluriska sedimentbergarter sträcker sig från Söderåsens sydöstra delar ut mot kusten mellan Sandhammaren och Skillinge. Dessa består huvudsakligen av svarta och grå skiffrar. Lagerföljden är mäktigast, upp till 1.000 meter eller mer, i sydväst och tunnar ut mot nordost. Sydväst om Fyledalsförkastningen saknas kambriosiluriska bergarter och ersätts där av yngre sedimentära bergarter. Kvartärgeologi Kvartärgeologi behandlar de geologiska processer som skapat landskapet under de senaste två miljoner åren. I naturvårdsprogrammet berörs bara den delen av kvartära tiden som spelat störst roll för dagens landskap och markanvändning nämligen den senaste istiden. Weichselistiden Jordens klimat har skiftat åtskilliga gånger under årmiljonernas gång. Kalla perioder med stora nedisningar har växlat med varmare avsmältningsperioder. Längden på dessa perioder har varierat. Under den senaste årmiljonen har jorden haft 8 större nedisningsperioder om vardera ca 100.000 år. Perioderna emellan, så kallade mellanistider eller interglacialer har varat mellan 10.000-20.000 år. Det normala under den senaste årmiljonen har alltså varit ett istidsklimat. Den senaste istiden i det nordeuropeiska nedisningsområdet kallas för Weichselistiden och mellanistiden som föregick denna kallas för Eeminterglacialen. Pollenanalyser visar att en klimatförändring som innebar en övergång mot ett kallare klimat inleddes för ca 100.000 år sedan. Detta var början på Weichselistiden. Vägen mot ett istäckt Skandinavien följde inte en enkel klimatkurva utan tillfälliga varma perioder avbröt isbildningen vid flera tillfällen. För ca 30.000 år sedan nådde isen Skåne och för ca 20.000 år sedan nådde inlandsisen sin största utbredning. Dess södra gräns gick över mellersta Jylland via norra Tyskland och vidare över Baltikum. Isen nådde på flera håll en mäktighet av flera kilometer. Denna enorma mängd is band upp mycket vatten och ytan på världshaven låg därför lägre än idag. Dess tyngd pressade ner marken minst 800 meter jämfört med dagens läge. Än idag reser sig marken sakta från Småland och norr ut. I Skåne har landhöjningen i princip upphört. Jordarter jordartsbildning För 20.000 år sedan blev klimatet varmare och isen började dra sig tillbaka. Men inte heller avisningen, deglaciationen, följde en enkel klimatkurva utan isen gjorde flera nya framstötar. Under isens framryckning hade sten och block brutits loss från den underliggande berggrunden. Beroende på berggrundens beskaffenhet, bland annat hur lätteroderat materialet var, så finfördelades stenen och blocken i olika grad inuti isen. Tomelilla kommun består till stora delar av fyra jordartsområden (se kartskiss Skånes jordarter): 1. Isälvsavlagringar har bildats av strömmande smältvatten och är en sorterad jordart. 2. Moränlera har bildats av inlandsisen där berggrunden består av sedimentära bergarter. 3. Sandig-moig morän har bildats av inlandsisen där berggrunden består av urberget. 4. Issjösediment har bildats i issjöar framför isfronten. Moräner Moräner kallas de sediment som avsatts direkt från glaciäris, där smältvattnet långsamt dränerats bort utan att föra med sig partiklar. Detta innebär att moränerna inte är sorterade eftersom isen för med sig allt från stora block till små lerpartiklar. I norra Skånes urbergsområden bildades en grövre morän som är mer näringsfattig än den ler och kalkhaltiga morän som bildades i områden med sedimentär berggrund. De 14

Skånes berggrund Från SGUs berggrundsdatabas Skåne län. SGU serie Ba 43. Sveriges geologiska undersökning (SGU). Medgivande: 30-2121/2007 sedimentära bergarterna är modermaterialet till den bördiga moränleran i södra delen av Tomelilla kommun. Isälvsavlagringar Isens smältvatten samlades i tunnlar och sprickor och rörde sig mot iskanten. Under denna transport sorterades materialet i olika fraktioner. Finare och därigenom lättare material som lerpartiklar fördes vidare medan sand, grus och sten avlagrades där isälvarna rann fram. Transporten av material i isens smältvatten har gett upphov till de isälvsavlagringar vilka Österlen är väldigt rik på. Isälvsavlagringarna utgör idag åsar, kullar och fält med grovt sorterat material. Samhället Tomelilla är byggt på en större isälvsavlagring som kallas Smedstorpsfältet. I området har man länge brutit grus i täkter. Smedstorpsfältet är också en av anledningarna till förekomsten av den mycket hotade och sällsynta grodarten lökgroda (se områdesbeskrivningar Tryde groddjur). Spår efter smältvattenkanaler och tunnlar finns också kvar i landskapet i form rullstensåsar som till exempel Listarumsåsen (se om- 15

Skånes jordarter Från SGUs jordartsdatabas Skåne län. 2000. SGU serie Ba 55. Sveriges geologiska undersökning (SGU). Medgivande: 30-605/2006 16

rådesbeskrivningar). I dessa kan man se det tyngre, grövre materialet i botten och det lättare, finare materialet överst. Om man tittar på jordartskartan så ser man att samtliga isälvsavlagringar och erosionsdalar i området viker av mot Fyledalen (se områdesbeskrivningar sid 40). Dalen, vars botten ligger 50 meter under det omkringliggande landskapet eroderades ut av de enorma vattenmängder som när isen drog sig tillbaka, rann här igenom på sin väg mot Vombsänkan och havet. Det vill säga att vattnet rann åt motsatt håll jämfört med idag. Issjösediment När isen smälte dämdes issjöar upp mellan iskanten och Linderödsåsen. I dessa sjöar sedimenterade mindre partiklar som sand och grus. Dessa sediment betecknas som issjösediment. I issjöarna lämnade den tillbakagående isen stora block av is. När sjöarna tömdes på vatten låg dessa, ibland enorma, dödisblock länge kvar i landskapet där de sakta smälte undan. Efter avsmältningen bildades då gropar på de platser där dödisen legat. Det är bland annat denna process som skapat det kuperade sandområdet i Brösarps backar (se områdesbeskrivningar Verkeån sid 43). Jordarter markanvändning Beroende på jordarternas olika ursprung och därigenom även dess kornstorlek uppvisar de olika fysikaliska och kemiska egenskaper. Ju mer korn finfördelas ju större blir deras sammanlagda yta. Som exempel kan tas en kubisk sten med 1 dm sida. Denna har en yta av endast 6 dm². Delas stenen i mindre bitar, ökar den sammanlagda ytan av bitarna. Samma sten nedbruten till korn av lerstorlek har en total yta som närmar sig ett halvt hektar (5.000 m²). Växternas möjligheter att ta upp näringsämnen ur mineralkornen är beroende av rötternas angreppsyta. Finare material möjliggör för växten att effektivare ta upp näring. En jordart med finare kornstorlek (moränlera) har dessutom en bättre vattenhållande förmåga än en med grövre kornstorlek (sandig-moig morän). Moräner som innehåller lättvittrade mineraler har ofta höga järn-, magnesium-, krom- och kobolthalter. Vanligtvis är ph-värdena ganska höga vilket har stor betydelse för markens bördighet och dess förmåga att neutralisera surt nedfall. I områden med sura graniter och porfyrer, innehåller moränerna svårvittrade mineraler som binder upp kalium, natrium, bly och ofta volfram. Här är ph-värdena ganska låga. Det är dock inte endast kornstorleken som begränsar växternas näringsupptag, det mesta av näringen recirkuleras då växterna förmultnar. Brösarps backar 17

Den näringsfattiga och blockrika sandigamoiga moränen som bildats i områden med gnejsberggrund lämpar sig bäst för skogsbruk. Den finns i kommunens norra del och det är där vi idag ser skogsbruket som den främsta näringen. Den näringsrika och lerhaltiga moränleran som bildats genom nedbrytning av sedimentära bergarter lämpar sig utmärkt för spannmålsodling. Som tidigare nämnts finns dessa jordar i kommunens mellersta och södra delar och det är här vi finner det intensiva jordbruket. På grund av den rika förekomsten av issjösediment och isälvsavlagringar är grusförekomsterna i kommunen jämförelsevis stora. Här finns flera nedlagda grustag där specifika biologiska värden finns samlade (se områdesbeskrivningar under Tryde, Ljungavången och Högaborg). I den östra delen av kommunen finns ett område som är avsatt som riksintresse för värdefulla ämnen och mineral (se vidare under lagstiftning, Miljöbalken 3 kap). Bergtäkter, gruvor och grustäkter Kommunens mest kända historiska bergtäkt ligger i Andrarum. Brytningen i Andrarum hade sin storhetstid under 1700-talet då över 800 människor bodde i samhället. Här utvanns alun som användes för garvning inom läderindustrin, betning av garn före färgning, samt som blodstoppare inom medicinen. Alunen utvanns ur alunskiffer, vilka är lerskiffrar med ett högt organiskt innehåll och som bildades under Kambrium. Alunskiffer är kalkfattig men insprängt i den finns ibland fossilrika kalkkonkretioner i form av orstensbollar. I Onslunda bröts flusspat (fluorit) och blyglans som hade avsatts av hett grundvatten i sprickor. Flusspaten användes vid framställning av aluminium i den svenska försvarsindustrin under andra världskriget. Skifferlager vid Alunbruket Storskaligt jordbrukslandskap 18

Efter istiden från nomadliv till bofasthet I det följande kapitlet ges en kortfattad beskrivning av de olika perioder som format Tomelilla kommun. Från det att isen för 12.000 år sedan drog sig tillbaka, via ett skogsbeklätt landskap för 6.500 år sedan fram till dagens, delvis intensivt uppodlade jordbrukslandskap. Jägarstenålder (12.000-6.200 B.P.) Isens framfart över landskapet utplånade så gott som alla spår efter växter, människor och djur. Genom att studera pollenanalyser (se faktaruta) och de delar av Nordvästeuropa som inte berördes av inlandsisen, har vi kunnat skapa oss en bild av den flora och fauna som kan ha funnits tidigare. Troligtvis var de skogar som täckte Skåne betydligt artrikare än dagens ädellövskogar. Pollenanalys Pollenanalys är en av de viktigaste metoder som används för att kunna beskriva hur landskapet har förändrats från den senaste istiden fram till idag. Genom att med mikroskop studera pollen som ansamlats i torvmossar kan vi få en uppfattning om vilka växter som fanns under en bestämd tidsperiod. Pollen är väldigt motståndskraftiga mot nerbrytning och kan klara sig i syrefria miljöer i åtskilliga tusen år. Forskarna borrar sig ner i mossarna och kan på så sätt nå ner till perioden då isen täckte Skåne. Borrkärnornas olika lager representerar tiden fram till idag. Via kol-14 metoden ålderbestäms de olika lagren. Pollenanalyserna användas sedan för att göra pollendiagram och genom att studera dessa går det att sluta sig till vilken typ av klimat som rådde. Pollensammansättningen visar också om landskapet hölls öppet och om det odlades några sädesslag. I isavsmältningens spår började återkoloniseringen av Skåne. För ca 17.000 år sedan hade isen blottlagt de första landområdena i Skåne. Flora och fauna följde den tillbakadragande isen och kunde utnyttja den nu blottlagda marken. Klimatet i isens närhet var närmast tundraliknande. Eftersom ingen urlakning hade hunnit ske, var det ett högt näringsinnehåll. Detta i kombination med avsaknad av beskuggning gjorde att konkurrenssvaga växter gynnades. Denna typ av växter finner vi idag i fjällen, i alvarsmarker på Öland och på Asiens stäpper. Eftersom Sverige, via Danmark, hade landkontakt med övriga Europa följde snabbt en invandring av däggdjur i isens spår. Vanligast var ren, men man har även funnit skelett efter jättehjort, visent och mammut. Med renen följde människan. Renen var troligtvis människans vanligaste bytesdjur och de äldsta boplatsfynden ca 12.000 år gamla är från samma tidsperiod. Dessa fynd ligger ofta i anslutning till sjöar och vattendrag. Sedan människans intåg så har den biologiska mångfalden på flera olika sätt påverkats. Många stora däggdjur som jättehjort och mammut dog ut i Nordeuropa redan i istidens slutskede och kanske spelade människans jakt en stor roll i detta. Efter den primära kolonisationen av mossor, lavar och örter etablerade sig dvärgbjörk och dvärgvide. Fynd av däggdjur som älg, skogshare, mellansork, varg, björn, järv, desmanråtta och sisel finns från ca 12.000 år sedan. För mellan ca 15.000 och 12.000 år sedan skiftade klimatet mellan perioder av arktiskt klimat och somrar med en medeltemperatur runt 10 C. För ungefär 12.000 år sedan inträffade en klimatförbättring som innebar att fjällbjörkskogar återigen bredde ut sig. En sista kall period för 10.000 år sedan markerar slutet på Weichselistiden. Då inleds post- 19

glacialtiden och klimatförbättringen gick allt snabbare. Isen smälte med en hastighet av 150-200 meter om året. Det rådde stäppartade förhållanden och nya däggdjur som vildhäst och uroxe invandrade. Återigen vandrade björken in och bildade örtrika skogar och efter några hundra år följdes den av tallen som kunde etablera sig i den ljusa björkskogen. I de leriga och näringsrika jordarna i Skåne etablerade sig hasseln och konkurrerade ut björken. Men på de fattigare jordarna behöll tall/björkskogarna sin dominans. Något efter hasseln kom alen. Den kunde konkurrera ut björk, vide och sälg på våta marker längs sjöar och vattendrag. Därefter etablerade sig alm, ek, lind och ask. Hasseln trängdes undan till skogsbryn och gläntor. En ny invandring av däggdjur följde med tall/hasselskogarnas utbredning. Kronhjort, vildsvin men troligtvis även rådjur, räv, utter, grävling, mård, loddjur, och vildkatt spred sig över landskapet. För ca 6.000 år sedan spred sig bruket att odla vilda grässlag hit från Orienten. Fastän människan fortsatte att jaga, fiska och samla, så tog bruket att odla och hålla boskap över alltmer. Denna övergång från ett nomadliv till ett mer bofast liv har sedan dess i högsta grad påverkat vår natur och den biologiska mångfalden på ett fundamentalt sätt. Stenåldern (6.200-3.800 B.P.) Klimatet var visserligen fortsatt behagligt och fuktigt men kulmen på värmeperioden var nådd och en viss försämring hade inträffat. Människan började öppna landskapet för att möjliggöra odling av spannmål. Träden togs bort med bland annat ringbarkningsteknik och svedjebruk. På den röjda marken odlades vete, korn eller hirs. Det alltmer öppna landskapet gynnade boskapsskötseln Man började hålla sig med får, getter och nötboskap som kunde utnyttja åkrarna när de efter ett par års uppodling var utarmade på näringsämnen. Bronsålder (3.800-2.500 B.P.) Under bronsåldern intensifierades brukandet av markerna. Mängden betesmarker ökade och betesdjuren blev fler. Landskapet blev mer och mer öppet. Skogarna användes för bete och blev mer öppna än de tidigare varit. Fortfarande var basen i ekonomin kreatursskötsel. Under bronsåldern samlades bebyggelsen och en utveckling mot byar kunde skönjas. Landskapet som växte fram gav utrymme åt en allt högre biologisk mångfald. På grund av det mer varierade landskapet ökade mängden olika livsutrymmen (biotoper). Nya arter av djur och växter som var anpassade till ett mer öppet landskap invandrade söderifrån. Vid den här tiden invandrade två nya trädslag till Skåne bok och avenbok. Järnålder (2.500-1.000 B.P.) Under järnåldern blev jordbruket allt viktigare och fick så småningom större betydelse än kreatursskötseln. Runt övergången mellan bronsålder och järnålder inträffade en klimatförsämring. Det blev kallare, fuktigare. Ett klimat liknande det vi har idag. Det sämre klimatet gjorde att det troligtvis blev foderbrist under vinterhalvåret och man började stalla in djuren under vintern. Förändringen har i mångt och mycket stått sig in i våra dagar. Vinterfodret tog man från ängsmarker. Uttrycket äng är åkers moder kommer från detta brukningssätt. Ängsmarkerna tillsammans med åkern hägnades in för att skyddas mot betesdjuren. På så sätt uppstod in- och utmarker. Från utmarken togs bland annat ved och virke. Förr spreds gödseln från kreaturen i betesmarkerna på ett naturligt sätt men nu fick man den samlad och kunde utnyttja den för att tillföra åkern näring. För att klara behovet av gödsel krävdes ängs- och betesarealer som var många gånger större än åkerarealen. Förhållandet mellan åker/bete och äng var ungefär 1/25. Medeltid (1.000-450 B.P.) Medeltiden karaktäriseras av ett liknande klimat som det vi har idag: kallt och fuktigt. Troligtvis nådde den köldtåliga granen Skåne norrifrån under den här perioden. Under medeltiden togs nya marginella områden i bruk. Nya tiden (450 - P.) Sveriges befolkning växte kraftigt under slutet av 1700-talet och behovet av åkermark för att mätta befolkningen ökade. För att klara detta var det nödvändigt att effektivisera jordbruket. Jakob Faggot, som var inspektor på lantmäterikontoret, ansåg att man måste börja med att bilda större enheter genom sammanslagning 20

av små. Förslaget rörde endast ägorna och inte själva bebyggelsen. Denna typ av skifte benämns storskifte och fick ett litet genomslag i dåvarande Kristianstads län. Det var först efter att Rutger Maclean på Svaneholms slott genomfört det så kallade enskiftet på sina ägor, som skiftesreformen slog igenom fullt ut. Detta innebar att byarna splittrades upp och gårdarna flyttades ut på slätten. Efter skiftena förändrades markanvändningen på ett markant sätt. Mellan 1805 till 1914 så ökade andelen åker från 13 till 54 %. Detta gjordes bland annat genom sjösänkningar, utdikningar av våtmarker och genom uppodling av ängs- och betesmarker. Landskapet blev mer monotont och en stor negativ förändring av den biologiska mångfalden i landskapet inleddes. Bild: Större våtmarksområde utanför Tryde som idag är utdikat. Våtmarken uppstår delvis under perioder med hög nederbörd. Förändringarna har fortsatt mot ett allt mer storskaligt landskap. Endast rester finns kvar av det småskaliga artrika landskap, som var vanligt bara för 50 år sedan. Ändrade konsumtionsmönster gör att det idag är svårt för småjordbruk att konkurrera på en alltmer global marknad. Konsekvenserna blir att landskapet blir svårt att hålla öppet med hjälp av betande djur. Detta gäller speciellt små betesmarker i kommunens norra och mellersta delar. Sänkningarna av sjöar och utdikningen av våtmarker var en av de största förändringarna av kulturlandskapet. När sjöar sänktes och våtmarker torrlades uppstod ett behov av att öka avrinningen. Detta åstadkoms genom att åar och bäckar rätades, breddades och fördjupades. Man la även en del av vattendragen i rör. På så sätt vann man ur brukarsynpunkt ett flertal fördelar: man slapp köra runt dikena, man kunde odla marken ovanpå dikena och vattnet rann undan ännu snabbare. I början av 1900-talet började man att täckdika, vilket innebar att system (ofta fiskbensliknande) med först sten och sedan tegelrör grävdes ner i åkermarken. Dräneringen av åkermarken bidrog till att odlingsförutsättningarna förbättrades betydligt, men den ökade avrinningen innebar i sin tur ytterligare behov av fördjupning och breddning av åar och bäckar. Idag uppstår liknande problem då andelen hårdgjorda ytor som till exempel vägar, parkeringsplatser och tak ökar i samband med exploatering. Rören klarar inte av att svälja den ökade mängden vatten och ofta blir kostnaderna för att åtgärda problemen väldigt höga. I och med befarade klimatförändringar med ökade nederbördsmängder väntas dessa problem öka. Klimatförändringarna kommer p.g.a. en väntad temperaturhöjning medföra stor påverkan på den biologiska mångfalden. Effekter syns redan på växters och djurs reproduktion, etablering av värmekrävande arter, växtsäsongens längd, fördelning och storlek hos populationer, utbrott samt förekomst av skadeorganismer och sjukdomar. Vilka effekter den ökande temperaturen får på ekosystemnivå är svåra att förutse. 21

Faktaruta Övergödning Konsekvenserna av människans utsläpp av föroreningar i form av gifter och avloppsvatten uppmärksammades redan i början av 1900-talet. Vattendrag stank och fungerade ibland som spridare av sjukdomar. Den ständiga tillförseln av näringsämnen orsakade övergödning (eutrofiering) i sjöar och hav. Sjöarnas naturliga igenväxningsprocess påskyndades och algblomningar blev vanligare. De näringsämnen som orsakar övergödning är främst kväve och fosfor. Resultatet i insjöar blir mycket förenklat att planktontillväxten blir stor vilket gynnar planktonätande fisk som mört och braxen och missgynnar rovfisk som gädda och gös. Vid kraftig tillförsel av näringsämnen, i både sjöar och hav, kan den massiva tillväxten av alger orsaka syrefria bottnar när de döda algerna bryts ner. Bottendjur och fisk dör om tillståndet håller i sig. I värsta fall bildas svavelväte som är mycket giftigt. Sammantaget kan sägas övergödning får stora negativa konsekvenser för djur och växter Den första åtgärden som vidtogs var att man började sortera bort skräp på reningsverken. Detta gjordes via mekaniska filter i form av galler. Förbättringarna var omedelbara men långt ifrån tillräckliga. Fortfarande fanns näringsämnen lösta i vattnet som fortsatte att göda insjöar och hav. På 1950-talet lärde man sig tekniken att biologisk rena avloppsvatten genom mikroorganismer. På 1960-talet kom fosforhaltiga tvätt- och diskmedel ut på marknaden. Eftersom det oftast råder brist på fosfor i naturliga sjösystem gjorde tillförseln att problemen kvarstod. På 1970-talet började man att kemiskt rena vattnet genom att fälla ut fosforn. Fortfarande sker läckage av näringsämnen till våra vattendrag, sjöar och hav. En av de stora källorna idag är jordbruket. Visserligen har jordbruket alltid läckt näring men förr i tiden fanns fler våtmarker och sjöar. I dessa miljöer återförs kvävet, via bakteriella processer (denitrifikation) på botten, till atmosfären och i lugnt vatten kan partikelbundet fosfor sedimentera. Även enskilda avlopp bidrar med gödande ämnen. Tomelilla kommun arbetar sedan 2001 med att inventera enskilda avlopp för att identifiera sådana som inte är godkända och sedan ställa krav på åtgärder. 22