Scenario Krigshjärta VII Vad kan jag spela, var utspelar sig lajvet och varför är det där? Synopsis Den Storjakowska handelsfederationen kallad Gillet och Cordoviens militärmakt har under många år stångat sig blodiga över kontrollen av Jorgala. Kriget verkade utan slut, men så under vinterhalvåret 319-320 slöts så äntligen ett vapenstillestånd i syfte att evakuera krigströtta soldater på bägge sidor av konflikten. I samband med detta drogs även en tillfällig gräns genom Jorgala. Gillet tog kontroll över de norra delarna medan Cordovien behöll sitt fäste i söder. Gillet i enlighet med önskemål från skaegiska flyktingar inledde en process för att återupprätta skaegiska bosättningar och många sydskaegi kunde återvända hem. För en tid verkade det som att en fredsprocess faktiskt var inledd. Men sommaren år 320 inleddes skärmytslingar kring den uppsatta gränsen och många fruktade att kriget åter skulle blossa upp med full kraft. Men det blev inget krig med full kraft. Istället började plötsligt märkliga rapporter komma in från fronten. Något hade inträffat. En sjukdom. En farsot spred sig bland soldaterna och orsakade total panik. En hittills okänd lungsjukdom med dödlig utgång hade tagit fäste längst hela fronten och stridigheterna avstannade tvärt. Sjukdomen började kallas blodlunga på grund utav de stora mängder blod som de drabbade hostade upp. Även andra symptom som förvirring och okontrollerat raseri dokumenterades. Kort efter sjukdomens uppkomst spred sig paniken så väl inom Cordoviens som Gillets led. Sedan började anklagelserna. Både sidor beskyllde varandra för sjukdomens utbrott och vapenskramlet överröstade snart alla försök till reson. I Gillets hemland Dönland började flera farmaceutiska företag arbeta med ett botemedel och snart florerade marknaden med flertalet mer eller mindre framgångsrika preparat. Som bäst kunde sjukdomen bromsas och priserna på medicinsk utrustning skenade. Inledningsvis höll sig Cordoviens styrande organ Salen passivt. De inledande rapporterna om farsoten avfärdades som propaganda och inga åtgärder vidtogs. Men till slut höjdes rösterna från den militära ledningen till den grad att en mindre kupp genomfördes. De Salsråd som avfärdad allvaret med sjukdomen avsattes och en medicinsk forskningskommission installerades. Flertalet forskningsstationer upprättades i så väl Cordovien som i Jorgala. Under processen upptäckte cordoverna att en stor del av den jorgalska befolkningen helt eller delvis verkade immuna mot blodslunga. Upptäckten ledde till att flertalet jorgaler mer eller mindre frivilligt transporterades till forskningsstationerna för närmare undersökningar. Många jorgaler var oförmögna att ge en förklaring men i historiska dokument återfanns en märklig berättelse. Under det forna Storjakowiska Imperiets ockupation av Jorgala så härjades armén av en sjukdom vars beskrivning var skrämmande lik blodlunga. Det berättades om en förbannelse frambringad av Jor, Jorgalernas gud, för att slå ner på ockupanterna. Informationen avfärdades snabbt som en folksaga men en särskild aktionsgrupp inom kommissionen bildades i hemlighet med syfte att gå till botten med berättelsen.
Det stod tidigt klart att det inte var i Jorgala utan i det Cordovska moderlandet som svaret på gåtan om blodslunga skulle stå att finna. Gamla skrifter berättade om en malmrik bergstrakt i norra Cordovien dit Imperiet skeppade jorgalska fångar i syfte att upprätta järnbruk. Platsen var sedan länge övergiven men sades numera husera ättlingar till de ursprungliga fångarna. Samma fångar som enligt skrifterna varit medlemmar i en numera försvunnen gren av den jorgalska tron. En fruktad grupp fanatiker som inte bara var ökända för att vara det dåvarande Imperiets mest hårdnackade motståndare, utan också förvaltare och utövare av den Jorgalska trons esoteriska element. En sedan länge bortglömd gren som fångarna enligt skrifterna fortsatte utöva i sin fångenskap, fram till sin ofrånkomliga död och lägrets förstörelse flera år senare. Aktionsgruppen grundade en utpost på platsen för det sagda fånglägret som kom att kallas Utpost 214. På platsen fortsatte cordoverna den forskning som imperiet startade för alla dessa år sedan. En arkeologisk utgrävning startades och snart därefter började man forsla dit jorgalska frivilliga för fortsatta studier. Det dröjde däremot inte länge innan man tappat kontakten med Utposten, forskarna var spårlöst försvunna. För kompanicheferna i Gillet är farsoten ett bestående hot men samtidigt en möjlighet. På grund av blodslunga står den jorgalska fronten i princip orörlig och kräver få resurser. Det framstår att Cordovien är uppenbart försvagat. I en handling av visst övermod tas därför ett beslut vars like inte skådats på årtionden. Ett direkt angrepp mot de Cordovska hemöarna. Gillet tror att man med en enda kraftansamling kan slå hål på Cordoviens hela militära infrastruktur genom att slå till mot dess malmproduktion. Man anser att ett rättskaffens slag mot Cordoviens krigsproduktion kommer att hindra att den jorgalska fronten förstärkts och kriget kommer därför kort efteråt att vara vunnet. Ivriga med sin plan sätter Gillets militära ledning samman operation Die Gerechte Faust. Den ekonomiska situationen har tack vare farsoten förbättrats genom att enorma summor investerats i Gillets forskningsavdelningar, flera medicinska företag stödjer operationen och intresserar sig kraftigt för Cordoviens forskning i området kring Utpost 214. Segrar Gillet så kommer enorma medicinska landvinningar att erövras, för att inte tala om ett förmodat enormt krigsbyte från cordovska metallbruk och smedjor. För många dönländska legosoldater uppenbarar sig plötsligt möjligheten att få strida på cordovsk jord, något som endast de åldrade och ärrade veteranerna kan skryta om. Blodslungans härjningar till trots så fylls skeppen snart av knektar berusade av krigslust. Under vapenskrammel, hurrarop och trummors dån styr åter skeppen mot Cordovien med historiens vindar i seglen. Samtidigt, på andra sidan havet, börjar Cordovien kalla hem stora mängder trupp från Jorgala. Efter åratal av krig har moralen börjat falla hos de en gång så stolta Cordovska fänikorna. Revolutionen som skulle svepa över världen som en skogsbrand har svalnat och efterlämnat sig krigströtta, skadade och instabila veteraner som inget annat vill än att komma hem. Tusentals Cordovska gardister strömmar hem över havet mot en tid av välbehövlig vila, kärlek och lugn i ett hemland som inte sett krig på många år. Lite vet de att deras erfarenhet och disciplin åter kommer att bli avgörande i en ännu större kamp än den de just lämnat när de kort efter sin hemkomst åter kommer marschera i strid. Men när klockorna klämtar och fyrarna tänds marscherar den ändlösa Cordovska armén inte med skräck och fara i blicken, utan med en ilska som inte setts sedan innan revolutionen. För även om kampen i Jorgala börjat kunna ifrågasättas, så är det få som tvekar att försvara
moderlandet. Motiverade av överlevnad, fostran och patriotiskt raseri står den Cordovska armén redo att försvara landssjälen mot de som med krut och eld kommer farandes under ondskans svartgula segel. Men frågan på allas läppar är simpel kommer det räcka den här gången? Länet Comté du Nord Länet Comté du Nord som Krigshjärta 7 utspelar sig i är ett glesbefolkat län vars egentligen enda värde är de stora mineraltillgångar som finns i Toulonne-bergen. Även om de västra delarna är tätare bebodda har de centrala och östra delarna av länet kommit att ge det dess rykte. Comté du Nord har alltid varit den plats dit Cordover som inte passar in flyr. Laglösa, oliktänkande och kriminella har länge tagit sin hemvist i länets stora skogar, och även om de aldrig stört någon så är de en svart fläck på Cordoviens samvete. Det är ett vildt landskap som förutom en brist på bördig mark även plågas av vilddjur och troll. Geografi Comté du Nord är det nordligaste av länen på den Cordovska huvudön Nevheim och gränsar i syd mot länet Toulonne samt bergsmassivet Toulonnebergen som naturligt separerar länen. I väst, öst och nord har Comté du Nord en lång kuststräcka och till fots är det på den västra vägen man färdas för att komma till Comté du Nord från Cordoviens inland. Vattenvägen från Dönland landstiger man i den nordöstra staden Sillhavn som har den enda hamnen i den delen av landet. Klimatet är på de flesta platser tempererat med stora skogar, träsk och myrar. Odlingsbar mark är svårfunnen och skog täcker majoriteten av det hög och lång-land som sträcker sig ner från bergen norrut mot kusten. Länets högland är känt för sina många sjöar och vackra landskap, men mer så är det känt för de troll och laglösa som bebor dessa områden och sällan vill bli störda. Fiske, bergsbruk och skogsbruk är länets naturliga tillgångar. I Sillhavn finns stora masugnar som bearbetar malmen till metall som sedan skickas västerut med skepp eller vagn till länets huvudstad Vaestervijk där det tillfaller industrin. Även fisk och timmer skickas denna väg. Utpost 214 är belägen fyra dagars marsch sydväst från Sillhavn, i höglandet nära bergen. Det är också i detta område som de flesta gruvor finns. Historia Comté du Nord koloniserades tidigt av skaegiska bosättare under Imperiets tid. Dessa använde sig mer än gärna av trälar för att bedriva skogs och bergsbruk och än idag är de flesta bosättningar, framförallt i öst, kvar från denna tid. Enorma massor med Imperiets slavar, framförallt från Jorgala skickas hit för att bryta malm åt Imperiet. Framförallt skickades de värsta av Imperiets motståndare hit. När Imperiet så föll tappade området kontakten med Dönland och föll under skaegisk kontroll. Efter att Cordovien skapades flyttade många Cordover till Comté du Nords, då glesbebodda, västra delar där länets tätbefolkade områden idag ligger. De få skaegi som då bodde i Vaestervijk assimilerades snabbt in, men de östligare områdena bjöd på betydligt mer motstånd. Under de första femtio åren av Cordoviens historia
utkämpades här flera krig mot de Skaegiska furstarna, men efter att ett förbund slutits med trollen kunde Cordovien ta kontroll över området. Det är först sedan den Cordovska revolutionen som Comté du Nords östra delar återigen börjat bryta malm. Den industri som finns i Sillhavn är nybyggd, och de flesta som bor i området nu är Cordover som flyttat dit från Vaestervijk de senaste 20 åren. Oro över fredlösa och troll i området gjorde att Cordovien stationerade trupp i Sillhavn för att kunna bibehålla ordningen. Denna trupp var dock knappt en fänika stark och utgjorde sällan ett hot för de fredlösa då de ändå bara vaktade vägen mellan bergsbruken och Sillhavn. Även om Cordovien på grund av bergsbruket länge haft trupp stationerad i östra Comté du Nord så var det först när Blodslungan utbröt som man på riktigt intresserade sig för området. Fler fänikor skickades dit och Utpost 214 etablerades för ett halvår sedan. Men efter Utpost 214 s bygge trappades snabbt problemen med de laglösa samt trollen upp och flera gardister fick sätta livet till på grund av överfall och bakhåll. Till det så för bara ett par månader sedan tappade man kontakten med Utpost 214. Salen beslutade sig då för att skicka en större expedition till Sillhavn och ta reda på vad som hänt och en gång för att slå ut patrasket ur skogarna, men innan armén hunnit fram landsteg Gillet i Sillhavn. Krigsläget Sedan Gillet landsteg för fyra veckor sedan i Sillhavn har de slagit en kil in mot Utpost 214 och de malmrika trakterna där omkring. Gillet har tack vare sin flotta kontroll över den norra och östra kuststräckan, men deras landsatta trupp är ännu begränsad och de kontrollerar därför enbart den smala väg som sträcker sig från Sillhavn upp mot det höglandsbelägna Utpost 214. Den första delen av Operation Die Gerechte Faust gick lugnt till. Gillet landsteg och ockuperade Sillhavn utan förluster. Den Cordovska garnisonen kapitulerade snabbt och inom bara ett par dagar hade de andra fänikorna i området effektivt bekämpats. Närmaste Cordovska styrka fanns enligt information i Vaestervijk nästan tre veckor därifrån. Gillet trodde att de var säkra, men fick snabbt problem med laglösa och troll som hatade knektar lika mycket som cordover. Operationen som skulle gå snabbt drog ut på tiden - när man äntligen nådde fram till Utpost 214 kom rapporten att den Cordovska styrkan var bara några dagar bort. Huvudstyrkan av Gillets trupp avmarscherade mot Sillhavn dit Cordovien är på väg för att stänga hamnen. Men ett ensamt kompani lämnades kvar i Utpost 214 utan understöd för att utvinna Cordovium och ta reda på vad som hände, uppdraget är simpelt utvinn så mycket Cordovium som möjligt och hitta ett botemedel. Därefter, ryck tillbaka och förstärk Sillhavn så fort det bara går. Om Cordovsk trupp anländer, nedkämpa dem. Cordovien mobiliserade för några månader sedan delar av hemlandets försvarsarmé för att säkra situationen i östra Comté du Nord. Framförallt hemförlovade veteraner och nya rekryter avdelades då man ansåg att
överväldig makt skulle skrämma hela landets laglösa från att någonsin avvika och fly norrut. Uppdraget var menat att vara enkelt och snabbt. In, säkra området och därefter kämpa ner de laglösa. Armén samlades i Vaestervijk och skulle därefter avmarschera mot Sillhavn, men knappt hade man anlänt till Vaestervijk innan nyheterna om Gillets landstigning anlände. Ingen i Cordovien räknade med att Gillet skulle anfalla Cordovien på nytt. Där vissa gardister tvekat över kampanjen i Jorgala finns det ingenting heligare än att försvara fosterlandet. Den stora truppen avmarscherade för att återta Sillhavn men sedan man hört att Gillet lämnat trupp i Utpost 214 avdelades en fänika för att säkra området. Uppdraget är att slå fiendestyrkan, ta reda på vad som hände med Utpost 214 och utvinna så mycket Cordovium som möjligt. Inga förstärkningar kommer anlända så fänikan står själv mot Gillets trupp. Om Blodslunga Blodslunga är namnet på den farsot som brutit ut i Minea och skördat otaliga människoliv. Exakt när sjukdomen bröt ut har ej fastställts, men den har under det senaste året gått hårt fram i nästan alla delar av den civiliserade världen. Minea är på många håll en smutsig och hård värld och utbrott av smittsamma sjukdomar är relativt vanliga men det som gör blodslunga unik i sammanhanget är dels bredden på spridningen men också sjukdomens aggressivitet och människans oförmåga att effektivt skydda sig mot den. Mycket av detta beror givetvis på bristen på kunskap kring sjukdomen men vad som fastställts säkert är att de första fallen av blodslunga påträffades i Jorgala för ungefär två år sedan samt att den nästan uteslutande drabbade den ickejorgalska befolkningen. Landets urbefolkning visade sig resistenta eller helt immuna - så även människor med enbart en jorgalsk förälder. I delar av Dönland har hela städer satts i karantän och rädslan för sjukdomen har slagit hårt mot t.ex. handeln medan Cordovien initialt förnekade rapporterna rörande sjukdomen och avfärdade den som Dönländsk skrämselpropaganda. Ställda inför faktum så agerade man däremot snabbt och inledde med hjälp av Danna Gil en omfattande forskning kring sjukdomen. Tack vare detta lyckades Cordovien betydligt bättre med att stävja dess spridning och även om det ännu inte finns ett botemedel mot blodslunga så är Cordovien inte alls lika allvarligt drabbat som många andra delar av Minea. Det samt att Cordovien har en stor jorgalsk befolkning samt flera län vars invånare är ättlingar till Jorgaler har bidragit till att landet är långt från lamslaget. Gillet anar att Cordovien kommit längre i sin forskning kring sjukdomen (någonting som troligen stämmer) och vill åt forskningsmaterialet i Utpost 214 till varje pris. Om sjukdomen Blodslunga är en lungsjukdom som förutom att den drabbade hostar upp blod dessutom påverkar sinnet och långsamt driver den sjuke till sinnesförvirring och i vissa fall rent vansinne. Sjukdomen smittar genom fysisk beröring, förtäring av smittat livsmedel och vatten, samt i viss mån fysiska objekt som varit i kontakt med redan smittade personer. Det lungblod som sjukdomens offer hostar upp anses vara den smittsammaste substansen och behandlas mycket varsamt.
Isolering och karantän samt desinfektering med sprit eller kokande vatten har visat sig vara effektivt i syfte att hindra spridningen. Vissa läkemedel kan tillfälligt bromsa symptomen eller åtminstone lindra dem. Någon permanent behandling är ännu inte känd. Det finns en uppsjö av preparat och huskurer världen över med varierande resultat. De mest effektiva medicinerna är mycket kostsamma. Jorgaler och Danna Gil är i stort sett immuna mot sjukdomen men kan fortfarande bära på smittan. I delar av världen har massmord på jorgaler utförts av vidskepliga folkuppbåd som sett de immuna jorgalerna som smittospridare. Hur spelar vi på Blodslunga på lajvet? Till att börja med så måste vi nämna att spela smittad är något som är upp till spelaren, du kan när du vill låta dig själv bli drabbad och ingen kan tvinga dig. Det är alltså helt frivilligt om man vill spela sjuk under arrangemanget men effekterna av att spela sjuk kommer generera en stor mängd spel till det vardagliga spelet och kan således ge en extra krydda. Smittade karaktärer kommer garanterat att behandlas annorlunda av sina medspelare. Viktigt att nämna är dock att detta aldrig får medföra en blockering eller passivisering av spelet det ska vara roligt att spela smittad och att sättas ensam i karantän är sällan kul. Fiktionellt så innebär krigsallvaret vid fronten tillåter att t.ex. smittade soldater inte tas ur aktiv tjänstgöring - med undantag för de spelare som faktiskt så önskar för sin egen spelupplevelses skull. Det är tillåtet att låta en karaktär avlida av sjukdomen om så önskas men detta skall kommuniceras till spelledningen som kan hitta en ny karaktär åt dig. Spelmoment Smink. En drabbad spelare kommer behöva sminka sig för att påvisa att denne drabbats av sjukdomen. Sminkningen intensifieras beroende på vilket stadie av sjukdomen som spelaren befinner sig i. Det smink som behövs är följande: o o o Blekhet. Den drabbades hud bleknar och antar en lätt gulaktig ton. Sminkas i två nivåer beroende på sjukdomsstadiet. Hålögdhet och senare lätt rödögdhet. Sminkas i två nivåer beroende på sjukdomsstadiet med rött smink runt ögonen. Blodig hosta. En drabbad spelare bär med sig en lite behållare teaterblod och kan vid valda tillfällen låta hosta upp detta, alternativt hosta i blodig näsduk. Hosta alltid med blod så att det är uppenbart för omgivningen att karaktären drabbats av blodslunga, och inte att spelaren fått astmaanfall. Medicin. En smittad karaktär kommer behöva få tillgång till diverse bromsande och lindrande läkemedel. Inom Gillet kommer dessa behöva köpas och inom Cordovien ransoneras mediciner
efter tillgång. I Cordovien kan detta dessutom komma att generera en svart marknad för läkemedel vilket kan bli intressant. Sinnesförvirring. En smittad spelare som befinner sig i sjukdomens senare skede bör spela på viss sinnesförvirring. Förslag på detta kan vara paranoia, problem med närminnet, diverse fobier som t.ex. plötslig mörkrädsla samt okontrollerade utbrott. Spelmekanik för blodslunga Som beskrivet i dokumentet för spel och strids-mekanik så finns det i vissa utposter rollspelslådor utplacerade. Dessa lådor innehåller tryckta kort med texter som informerar enskilda spelare hur de kan välja att spela när de befinner sig på platsen. T.ex. känslor som spelaren upplever på den givna platsen. I dessa lådor finns även kort som är öronmärkta för just spelare som drabbats av blodslunga. Blodslungakorten skall enbart läsas av sjukdomsdrabbade (tänk på att du när som helst kan låta din karaktär drabbas av blodslunga) och beskriver vilket skede av sjukdomen de nu befinner sig i samt förslag på sinnesförvirring som spelaren kan välja att spela ut den närmaste tiden. Det finns även starka fiktions och rollspelsmoment kring dessa kort, då flera av dem ger spelaren tillgången till små glimtar om sanningen kring Utpost 214. Rollspelslådorna kommer också innehålla smink och teaterblod för de som vill fylla på sina personliga förråd. Blodslungas roll i scenariot Farsoten har ett syfte som drivkraft bakom scenariot. Både Gillet och Cordovien vet att den som kontrollerar ett eventuellt botemedel kommer ha överhanden i kriget. Kunskap och material som rör blodslunga är därför väldigt värdefull och många uppdrag och händelser kommer vara direkt kopplade till forskningen samt framställningen av ett botemedel. viktigt det är att detta spelas upp. Även karaktärer som valt att inte drabbas av sjukdomen skall bemöta den med stort allvar. I långa loppet handlar kriget i Cordovien inte enbart om militära framgångar utan även om att säkra framtiden för de respektive kulturerna. Alla karaktärer har vänner eller familj som smittats eller dött av sjukdomen och att finna ett botemedel mot den är numera en humanitär uppgift på global skala den rör alla levande människor. Sjukdomen har på många sätt helt ritat om den spelplan som vi är vana vid att hantera på Krigshjärta och vi vill därför belysa hur Om blodslungans första utbrott och Jors barns ursprung Det Storjakowiska imperiet drev under sin storhetstid en omfattande ockupation av Jorgala. Ockupationen kom som följd av ett långvarigt krig mot de skaegiska folken som imperiet till slut gick som segrare ur. De skaegiska folken slöt sig efter sitt nederlag till kejsardömet och svor lojalitet till kejsaren. För att ersätta de resurser som förbrukats under den långa kampanjen i Skaegi beslutade sig därför imperiet för att tåga mot Jorgala i syfte att erövra och sedan brandskatta landet. Jorgala var vid tiden för invasionen ett betydligt starkare land än vad vi känner idag - men dess militära styrka kunde inte mäta sig med de kejserliga legionerna, som dessutom förstärkts med skaegiska hirdar. Den regelrätta krigsföringen blev därför kortvarig och det jorgalska försvaret kapitulerade snabbt. Vad imperiet dock inte räknat med var motståndet från den jorgalska civilbefolkningen.
De gudsfruktiga och tålmodiga jorgalerna försvårade allvarligt imperiets ockupation och trots att de formellt höll kontrollen över landet så kunde civilbefolkningen inte kuvas. De kejserliga legionerna började därför att med våld slå ner på civilisterna vilket bara genererade ett ännu hårdare motstånd samt resulterade i att en omfattande motståndsrörelse uppstod under ledning av en kvinna vid namn Aliya bat Ahaz. Denna mystiska kvinna hade förmågan att ena sitt folk genom sin nästan hypnotiska utstrålning och ledde dem genom ett framgångsrikt gerillakrig mot de kejserliga legionerna. Under den nästan femton år långa ockupationen gäckade Aliya kejsardömet och undkom alla kejserliga försök att gripa henne. Under de sista åren intensifierades motståndskampen och kejsardömet satte in allt hårdare insatser till att försöka krossa jorgalernas kampvilja. Hela samhällen skövlades och otaliga jorgaler mördades hänsynslöst. Under dessa mörka dagar framträdde ett märkligt sällskap ur skuggorna i form av en religiös sekt kallad Jors barn. Denna extrema gren av den jorgalska religionen hade under lång tid förmodats vara utdöd men visade sig nu plötsligt återuppstånden. Sektens plötsliga uppdykande sågs inte med blida ögon av de övriga jorgalerna eftersom de tidigare förknippats med mörka och förbjudna aspekter i dyrkan av Jor. Men extremister blir alltid populära i en motståndsrörelse. Jors barn stödde dock Aliya i hennes kamp och det visade sig att sektens medlemmar var formidabla kämpar som helt orädda kastade sig in i strider mot alla odds. Motståndet nådde till slut sin ände då det jorgalska folket till slut inte orkade stå emot imperiets allt våldsammare framfart. Aliya och resterna av hennes mest lojala krigare flydde till en fästning kallad Kyressa och fick där utstå en omfattande belägring av kejserliga trupper. Efter nästan ett halvår av stridigheter föll till slut fästningen och i en slutgiltig kraftansträngning ledde Aliya sina kämpar i ett sista angrepp. Aliya och majoriteten av hennes krigare stupade. Kort efter striden försvann dock Aliyas döda kropp till imperiets stora förtret. De kvarvarande medlemmarna i Jors barn fängslades i väntan på att föras till Jakow för att visas upp inför kejsarens hov. Men kort efter att Kyressa fallit började plötsligt de kejserliga legionerna att drabbas av en märklig sjukdom. Detta kom att bli de första dokumenterade fallen av blodlunga. Den jorgalska befolkningen verkade dock immun och det började talas om att detta var Jors straff mot ockupanterna. De vidskepliga legionerna lät sig skrämmas av dessa berättelser och planerna på att föra de fängslade sektmedlemmarna till Jakow avbröts. Man valde istället att föra fångarna till den nya världen. Till ett land kallat Cordovien och ett län kallat Comté du Nord. Spelbara Gillesroller Till Krigshjärta VII satsar vi på de klassiska och väletablerade koncepten och försöker begränsa ner specialroller och koncept så mycket det bara går. Den vanliga soldaten står i fokus och de specialroller som förekommer runt omkring kommer vara i begränsad mängd samt ha tydliga funktioner som gynnar strids- och rollspelet.
Den här delen av dokumentet handlar om de roll- och grupp-koncept som går att spela i Gillet samt den utrustning som dessa koncept använder. För fiktion och information om dessa garden och karaktärer refererar vi till Gillets fiktionsbok. Som går att hitta här Gillesboken. Gillets krigsmakt representerar dels Mineas kanske mest moderna armé. Rent teknologiskt är den vida överlägsen men har samtidigt svårt att mäta sig med t.ex. Cordoviens krigsmakt när det kommer till rena antal soldater som den förfogar över. För att kompensera detta har Gilles-armén utvecklats för att kunna agera mer taktiskt och göra det mesta av de resurser den förfogar över. Fotknektar Majoriteten av Gillets väpnade styrkor består av så kallade Fotknektar. Fotknektar rekryteras ofta i hela kampgrupper från Dönlands många legosoldatskompanier och de som erbjuds anställning hos Gillet anses ofta vara duktiga på sitt arbete. Dönländska fotknektar strider traditionellt i täta formationer med pikar och skjutvapen. Inom Gillet existerar fortfarande denna taktik men samtidigt är fotknektarna tränade att dels strida i mindre formationer och dels kunna hantera många fler situationer som slagfältet kan kräva av dem. Fotknektar bär precis som majoriteten av Gillets styrkor ingen uniform. Kläder är valfria men följer över lag det Dönländska soldatmodet med slitsade kläder i grälla färger. Fotknektar rustar sig relativt lätt och bär oftast bara ett bröstharnesk samt en hjälm. Beväpningen reflekterar fotknektens mångsidighet på slagfältet. Därför bär knektarna ofta både ett armborst tillsammans med sköld och närstridsvapen, alternativt ett stångvapen. Grundkravet för en fotknekt är kläder av dönländskt snitt samt harnesk, hjälm och närstridsvapen. Knektens kampgruppstillhörighet skall indikeras av en armbindel med kampgruppens nummer i romerska siffror. Bilder på fotknektar går att hitta här Bilder och inspiration Jaeger Gillets lätta infanteri kallas Jaeger. Utrustningsmässigt liknar de fotknektar med undantaget att de inte bär rustning till förmån för ökad mobilitet. Jaegers har precis som Gillets andra trupper en bred roll på slagfältet och agerar ofta så väl spejare som understöd. Jaegerknektar strider främst med skjutvapen och rör sig fördelaktigt i tätare terräng. På grund utav detta har deras kläder ofta något dovare färger än t.ex. fotknektarna. En jaeger förväntas spendera lång tid ute i fält och bär därför ofta med sig mer utrustning, gärna fästa i stridsselar och fältryggsäckar. Ett återkommande plagg hos jaegers är en mössa kallad jaegerbarett. Grundkravet för en jaeger är armborst, bärbar fältutrustning samt kläder av dönländskt snitt. Kampgruppstillhörighet skall indikeras av en armbindel med kampgruppens nummer i romerska siffror. Bilder på jaeger går att hitta här Bilder och inspiration
Stormknektar Stormknektar är specialister på frontangrepp och hit and run -taktik. De är kanske de av Gillets trupper som sticker ut mest på slagfältet. Ursprungligen utfördes de riskfyllda uppdragen av knektar som på något sätt kommit i onåd med sina befäl och stormknekt var ett annat ord för straffkommendering. Med tiden kom truppen att utvecklas i takt med att Gillets teknologiska forskningsavdelning Arsenalen tog till sig begreppet. Idag är stormknektar snarare en form av elitsoldater som rekryteras bland de mest dödsföraktande och erfarna knektarna. Stormknektar är lätt rustade för ökad mobilitet och kompenserar sin sårbarhet genom att ofta anfalla sina försvarare genom slöjor av rök från granater och krutvapen. Rökgranaten har blivit ett signum för stormknekten och pga detta bär de alla skyddsmasker för att obehindrat kunna strida i områden som helt täckts av rök eller giftrök. Beväpningen varierar stort men över lag föredrar stormknektar enkla och robusta enhandsvapen tillsammans med en mindre sköld. Vissa stormknektar bär även pistoler och handkanoner och ett anfall inleds ofta med att en salva avfyras för att tvinga försvarare att ta skydd innan angreppet. Precis som jaegers bär ofta stormknektar stridsselar för att obehindrat kunna bära med sig granater och annan ammunition samt att ha något att fästa skyddsmaskerna i. Grundkraven för en stormknekt är kläder av dönländskt snitt, skyddsmask och närstridsvapen. Kampgruppstillhörighet skall indikeras av en armbindel med kampgruppens nummer i romerska siffror. Bilder på stormknektar går att hitta här Bilder och inspiration Dubbelsoldare De knektar som tjänstgjort länge i allmänhet och inom Gillet i synnerhet kommer med tiden att bygga upp en ansenlig personlig förmögenhet. De mest välbetalda av dessa veteraner kallas för Dubbelsoldare. Ett begrepp som generellt indikerar att deras sold åtminstone är dubbelt så hög som en vanlig soldats. Dessa knektar kan genom sina tillgångar kosta på sig dyrare utrustning för att förhoppningsvis kunna förbättra sina överlevnadschanser och på så sätt kunna åta sig fler lönsamma åtaganden. Dubbelsoldare bär därför tunga, dyra rustningar och vapen att matcha dessa. Dubbelsoldare slår sig ofta samman i egna kampgrupper och kompanier där gärna strider i främsta ledet för att bevisa sin överlägsna stridserfarenhet. Att visa sin rikedom utåt är allt för en dubbelsoldare. De bär därför pråliga kläder av dönlänskt snitt och smyckar sig gärna med dyrbarheter, så väl köpta som erövrade. Vapnet som föredras över allt annat är tvåhandssvärdet. Dels för att det effektivt nedgör vilken fienden som helst men också för att en dubbelsoldares rustning gör att de sällan behöver bry sig om att gömma sig bakom en sköld. Grundkravet för en dubbelsoldare är en halvplåt och tvåhandsvapen. Med halvplåt menas harnesk, gorget och axlar, lår eller underben samt handskar eller underarmar. Dubbelsoldare kan dock rusta hur tungt de vill. Bilder på dubbelsoldare går att hitta här Bilder och inspiration
Gillets Auxilia Även om kärnan av Gillets trupper består av Dönländska knektar anställer Gillet även en mängd trupper från regionerna intill Dönland. Ibland sker även dessa rekryteringar lokalt där en truppstyrka råkar befinna sig och officerare inom Gillets ges ofta mandat att förhandla sådana anställningar löpande om situationen kräver. Denna tradition stammar från det forna imperiets dagar då den kejserliga armén hade för vana att fylla ut sina led med hjälptrupper från erövrade områden. Dessa kom att kallas Auxilian. Begreppet lever kvar i viss mån även om många soldater idag tjänar Gillet under mer organiserade former. Soldater med kulturell bakgrund utanför Jakowern får i regel mindre gynnsamma kontrakt framförhandlade och därmed något lägre sold. Detta speglar även historien då en hjälpsoldat inte kunde förvänta sig samma förmåner som en kejserlig legionär. Således är titeln Auxilia en sanning med modifikation då det finns en mängd undantag från regeln, men av tradition lever termen ändå kvar. Vissa gillesarméer klumpar därför in kompanier från t.ex. Skaegi, Hessbrand och Urman under begreppet Auxilia. Hessbrännare Det skogrika och glesbefolkade Hessbrand hör förvisso till Dönland rent geografiskt, men regionen sticker ändå ut tack vare en egen kultur och språk. Hessbrand är underordnat Jakowen så väl teknologiskt som ekonomiskt och dess invånare har en betydligt lägre levnadsstandard. Huruvida detta beror på Jakows påverkan är osagt men Hessbrand har onekligen tjänat Jakowern väl som en kostnadseffektiv rekryteringsbas för kroppsarbetare och soldater. Hessbrändska soldater har ofta sin bakgrund som rena arbetare och någon renodlad krigarkultur har aldrig slagit rot. Hessbrännarens främsta vapen är överlevnadsförmåga. De som valt att gå i vapenför anställning inom Gillet tjänar väl som främst lätt infanteri och understöd. Hessbrand har länge prisats för sina skickliga bågskyttar, sprungna ur en rik jägartradition. I övrigt kan en hessbrännare ta vilken plats som helst på fältet beroende på utbildning och tillgång till utrustning. Hessbrännare utmärker sig genom att vara stoiska men samtidigt temperamentsfulla och hårdnackade. Krig är för dem ett grovarbete precis som vilket annat och saknar helt romantiskt skimmer. Hessbrändska soldater klär sig betydligt enklare än dönlänska knektar. Åtsittande och tajta kläder utan slitsar och i betydligt enklare material är temat. Slitstarkt och praktiskt. De vapen och den rustning som förekommer beror helt på vad den enskilde soldaten har tillgång till och det finns därför ingen praxis även om pilbågen är överrepresenterad. Kampgruppstillhörighet skall indikeras av en armbindel med kampgruppens nummer i romerska siffror. Bilder på hessbrännare går att hitta här Bilder och inspiration
Skaegiska väringar Det nordliga Skaegi kuvades tidigt av de kejserliga legionerna och har sedan dess haft nära band till Dönland - så även efter att Imperiet fallit. Skaegi är inflytelserik handelspartner vars folk sedan dess tagit poster inom Gillets inre. Det är därför inte märkligt att soldater av skaegisk härkomst ofta syns bland de dönländska knektarna. Skaegi har en lång tradition av krigföring som omfattar kulturella, ekonomiska och religiösa aspekter. Att hyra ut sin svärdsarm har funnits som begrepp långt innan Gillet och således är det inte märkligt att skaegiska hirdar stått till sitt förfogande sen Gillets grundande. Skaegiska soldater kallas väringar och utmärker sig genom en kombination av ren stridslust och disciplin. De föredrar vildsinta närkamper i täta formationer med sköldar, yxor och spjut. En typisk väring är klädd i traditionella skaegiska kläder som de bär med stolthet även om dräkten utanför Skaegi kan betraktas som ett mycket föråldrat mode. Väringar beväpnar sig gärna med allahanda närstridsvapen, dock är yxor och svärd kombinerat med rikt dekorerade rundsköldar ofta överrepresenterade. Ringbrynja över gambeson är en vanlig rustningstyp även om det på senare tid blivit populärt med brigandin och i vissa fall tyngre rustningar. Detta kompletteras ofta med en traditionellt konisk hjälm. Sjukvårdare & läkare Kampgruppstillhörighet indikeras av en armbindel med kampgruppens nummer i romerska siffror. Bilder på skaegiska väringar går att hitta här Bilder och inspiration Gillets sjukvård i fält förlitas på privata initiativ precis som mycket annat. Det finns således ingen centralt organiserad sjukvård. Istället hyr varje regemente in ett sjukvårdskompani att hantera fältvården. Detta gör att den vård som ges kan variera stort beroende på hur mycket regementet har råd att betala. Många kompanier har egna fältvårdare i form av medicinskt kunniga soldater men detta räcker oftast bara till första förband och liknande. Som sjukvårdare på Krigshjärta VII kommer du att jobba mycket med fakeblod, smink och annan rekvisita för att gestalta en snygg fältsjukvård, arrangemanget kommer köpa in en viss mängd smink och fakeblod men det kommer vara mer kvantitet än kvalitet. Sjukvårdsgrupper bör därför ta med sig det mesta av rekvisitan själva. Sjukvårdarna har även en väldigt viktig spelmässig funktion nämligen att inleda spelarnas läketid så att de får tillbaka sina KP och kan strida på nytt. Läs mer om hur detta går till i Speldesigndokumentet. Organiserade sjukvårdsgrupp kommer finnas på Krigshjärta 7 och det finns ett externt dokument som beskriver organisationen och spelet kring dessa. Läs mer i detta dokument Gillets fältsjukvård
Spelbara Cordovroller Till Krigshjärta VII satsar vi på de klassiska och väletablerade koncepten och försöker begränsa ner specialroller och koncept så mycket det bara går. Den vanliga soldaten står i fokus och de specialroller som förekommer runt omkring kommer vara i begränsad mängd samt ha tydliga funktioner som gynnar strids- och rollspelet. Den här delen av dokumentet handlar om de roll- och gruppkoncept som går att spela i Cordovien samt den utrustning som dessa koncept använder. För fiktion och information om dessa garden och karaktärer refererar vi till Cordoviens fiktionsbok som går att hitta här: Cordovboken. Folksoldater Cordovska folksoldater är ett helt nytt koncept som aldrig spelats tidigare på ett storlajv i Krigshjärtakampanjen. Folksoldaterna är (mer eller mindre frivilliga) cordovska civilister som rekryterats från gårdar och samhällen i området. De kan bygden och terrängen väl men är sämre utrustade och tränade än gardister. De är indelade i den cordovska armén och fungerar organisatoriskt på samma sätt som gardister. Folksoldater bär inte uniform utan bär istället en helgrön armbindel samt en gradvimpel fastsydd på kläderna. Den gröna nyansen och storleken på armbindeln varierar mellan olika folksoldater då dessa armbindlar oftast är tillverkade av soldaterna själva. Många folksoldater bär gambeson och hjälm, men det är inte ett krav. Under detta bär de civila cordovkläder (läs mer om dräktskick i Cordovboken). Folksoldaternas befäl har rekryterats på samma sätt som folksoldaterna och ser därför likadana ut med undantag för gradvimpeln. Det är vanligt med accessoarer (gärna i färgen grön) hos folksoldaterna. Ofta bär de små symboler som visar fanans nummer eller var de kommer ifrån. Även struthättor, halsdukar och annat dekorativt i grön eller annan färg är vanligt. Vi vill dock uppmuntra folksoldater att undvika grönt och gult i kombination då dessa färger är associerade med Falkgardet. Folksoldater har tillgång till en mer varierad beväpning än de flesta andra koncept. De strider främst med spjut, armborst och pilbåge, men även pålyxor, glavar och enhandsvapen samt sköldar förekommer. Det är ofta väldigt blandad beväpning i en rote. Falkgardet Falkgardet är Cordoviens standardinfanteri, den tjocka ryggraden som leder krigsmaskineriet framåt. Karaktärer i Falkgardet är antingen veteraner från kampanjen i Jorgala eller nya rekryter från Cordovien som knappt sett strid ännu. Nytt för Krigshjärta VII är att falkrotar nu får blanda alla typer av falkar i samma rote, men de måste inte.
När falkgardister inte är i fält bär de vapenrock och civil cordovklädsel (läs mer om dräktskick i Cordovboken) samt en grön pillerburksmössa. Befäl bär röd pillerburksmössa. Bilder på falkgardister och deras uniform går att hitta här Bilder och inspiration Slagfalk Slagfalken är ett medeltungt rustat närstridsinfanteri som kämpar med en rad olika taktiker och vapen. Grundkravet för slagfalkar är gambeson, gröngul och kampanjspecifik vapenrock med gradvimpel samt hjälm, men de kan även bära ringbrynja eller harnesk i plåt eller lamell. Enstaka soldater kan även ha begränsat skydd på underarmarna såsom exempelvis jackchains samt underarms- eller smalbensplåtar. Det viktiga är att inte bli för tungt rustad. De flesta slagfalkar slåss med närstridsvapen och sköldar av varierande storlek, men en del slåss även med spjut. Skyttefalk Skyttefalken är Cordoviens lätta avståndsinfanteri som slåss med pilbåge eller armborst. Nytt för Krigshjärta VII är att skyttefalkar inte längre behöver ha uniformsgambeson. Det går bra med en vanlig gambeson samt en gröngul vapenrock av valfritt snitt. Grundkravet för skyttefalkar är en stukad pillerburksmössa, gradvimpel samt uniformsgambeson alternativt gambeson med en gröngul vapenrock över. Vissa skyttefalkar bär hjälm och mindre detaljrustning såsom armbågskoppar eller ringbrynjehuvor, men det är vanligare med helt orustade skyttar. Skyttefalkar slåss med pilbåge eller armborst. Många bär även närstridsvapen, men dessa är oftast av den mindre typen såsom dolkar eller handyxor. Befäl bär ofta svärd. Värnfalk Värnfalken är en mindre vanlig falksoldat som specialiserat sig på artilleri, ingenjörskonst och närstrid. De är också med mycket få undantag de enda cordovska soldater som använder krut. Nytt för Krigshjärta VII är att värnfalkar uppmuntras använda sig av rökgranater och krut i större utsträckning än tidigare. Grundkravet för värnfalkar är densamma som för slagfalkar. Det är däremot mycket vanligare med lätt rustade värnfalkar då dessa ofta bär på verktyg för att kunna bygga fortifikationer samt hantera sitt krut. De flesta värnfalkar slåss med handkanoner eller armborst, men flera använder även små sköldar och enhandsvapen. Deras stora fördel är däremot alltid sina belägringsvapen; värnfalkarna har en vid arsenal beståendes av katapulter, ballistor samt en och annan kanon. Tvåhandsvapen är mycket ovanligt. Många värnfalkar trär förkläden av tjockt skinn över sina uniformer för att hindra slitage på Cordoviens färger.
Lejongardet Lejongardet är Cordoviens tunga infanteri. De består av tungt rustade soldater som assisterar Falkgardet för att kunna kontra annan tung trupp samt Gillets skyttar. Karaktärer i Lejongardet kan liksom sina medsoldater i de andra garderna vara veteraner från Jorgala, men en och annan ny rekryt finns även här även om det är ovanligt. Vanliga lejonrotar består ofta till hälften av tungt rustade lejon och till hälften av medeltungt rustade väpnare som antingen skall bli lejon eller är nöjda med sin plats som väpnare. När lejongardister inte är i fält bär de vit pillerburksmössa, vapenrock samt civil cordovklädsel (läs mer om dräktskick i Cordovboken), men många föredrar att behålla gambesonen och plåtbenen på. Bilder på lejongardister och deras uniform går att hitta här Bilder och inspiration Lejon Lejongardister bär tung rustning och närstridsvapen av olika slag. Inget lejon är det andra likt, vissa har massvis med rustning, andra offrar skydd för mobilitet och rustar ner. Grundkravet för lejon är gambeson, hjälm samt plåt i form av bröstplåt eller visbyharnesk, axlar, lår och/eller underben samt handskar och/eller underarmar. Över eller under bröstplåten bärs en kampanjspecifik vapenrock i rött och vitt. Lejon får rusta hur tungt de vill men uppmuntras att anpassa sig efter situationen. De vapen som används av lejon varierar kraftigt, men tvåhandsvapen såsom glavar eller tvåhandssvärd brukas ofta så även mindre sköldar och rejäla enhandsvapen. Väpnare Lejonväpnare användes ursprungligen för att assistera lejonen med att rusta på, men numera är de en lika vital del av gardet. De tenderar att bära lättare rustning än lejonen själva men är trots det oftast lika tungt rustade som slagfalkar. Grundkravet för väpnare är gambeson, vapenrock med gradvimpel samt hjälm. Över gambesonen bär samtliga väpnare någon form av rustning på bröst och bål såsom ringbrynja, harnesk eller lamellpansar. Det är också förhållandevis vanligt att väpnare bär mindre rustning även på ben och armar, såsom exempelvis jackchains, smalbensplåtar och/eller underarmsplåtar - men tyngre rustade väpnare än så är ovanligt.
Ulvgardet Ulvgardet är Cordoviens lätta och mobila spaningsinfanteri men de har även en rad taktiska funktioner på och kring ett slagfält. De består främst av lätt rustade soldater som assisterar de övriga gardena med spaning och mobilitet för att kunna anfalla fienden i flanken eller ryggen. Ulvgardet bär naturnära färger för att synas sämre i skog och terräng. Deras vapenrock är brun, oftast i skinn/läder och under den bärs en grön kjortel eller cotehardie. Pillerburken är brun. Gradvimpeln är brun och bärs oftast i bältet. I lägret bär ulvgardister samma dräkt som i fält (läs mer om dräktskick i Cordovboken). Ulvar får bära gambeson och brynja/plata samt hjälm det förekommer men är ovanligt. Många ulvar bär däremot läderskenor på armar och ben mest för att skydda sig emot fall och snårskog som ofta kommer i vägen, snarare än att ge något faktiskt skydd i strid. Många ulvar favoriserar pilbågen, men har även svärd eller yxor som enhandsvapen, gärna kombinerat med bucklare. Ett fåtal ulvar bär större sköldar och enhandsvapen och struntar i avståndsvapen helt. Bilder på ulvar och deras uniform går att hitta här Bilder och inspiration Sjukvårdare & läkare Cordovien har en omfattande och avancerad sjukvård som ofta har både mer resurser och kunnande än Gillets motsvarighet. De flesta läkare har studerat medicin vid ett högre läroverk, men sjukvårdare utbildas normalt i fält. Även sjukvården är indelad i den cordovska armén sjukvårdare och läkare bär uniform och gradvimpel men är ofta obeväpnade. Som sjukvårdare på Krigshjärta VII kommer du att jobba mycket med fakeblod, smink och annan rekvisita för att gestalta en snygg fältsjukvård, arrangemanget kommer köpa in en viss mängd smink och fakeblod men det kommer vara mer kvantitet än kvalitet. Sjukvårdsgrupper bör därför ta med sig det mesta av rekvisitan själva. Sjukvårdarna har även en väldigt viktig spelmässig funktion nämligen att inleda spelarnas läketid så att de får tillbaka sina KP och kan strida på nytt. Läs mer om hur detta går till i Speldesigndokumentet. Sjukvårdare och läkare bär blå sjukvårdsuniform samt gradvimpel och blå pillerburksmössa. I övrigt bär de civila cordovkläder (läs mer om dräktskick i Cordovboken). Bilder på sjukvårdare och deras uniform går att hitta här Bilder och inspiration