Glömda Stigar Den elfte delen i kampanjen I Skuggan av Pelarberget maj 2011

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Glömda Stigar Den elfte delen i kampanjen I Skuggan av Pelarberget 17-20 maj 2011"

Ulrika Lindqvist
för 8 år sedan
Visningar:

1 Glömda Stigar Den elfte delen i kampanjen I Skuggan av Pelarberget maj 2011 Allmän Stämningstext Hon dansade genom skogen med färgglada sidenband virvlande runt sig, dekorationer hon fått sända till Pelarnejd från Grönskans dal. Hennes kinder hade fått en härligt rosig färg och i det långa, blonda håret som rörts till av vinden hade små kvistar och blad fastnat. Hon kom fram till värdshuset där det var fullt med rörelse. En liten pojke stod och vinglade på en gammal trästege med ett lina full av vimplar i händerna. På marken stod Tyra och försökte se till att han satte upp den på rätt ställe. Kors och tvärs sprang människor med korgar fyllda av äpplen, bröd och annat gott, det var många som gärna ville hjälpa till med förberedelserna inför de kommande festligheterna. Solen stod högt på den vackert blå himlen och en bit bort hördes Ulf stämma genom björkarna: Hitåt! Seså, raska på nu! Vi måste hinna ställa i ordning alla bänkar och bord innan det femte glaset för då kommer spelmännen och sagoberättarna hit och då kommer inte ett öra lyssna på vad jag säger. FARAK! För sjuttielfte gången, ställ ner kruset och hjälp till att bära! Farak, som för tillfället var djupt försjunken i sitt stop, förstod till slut att han blivit tilltalad. Typiskt, tänkte han, reste blicken och vinglande upp från stenen, svarandes med en lite retlig men vänlig stämma.

Hon kom fram till värdshuset där det var fullt med rörelse. En liten pojke stod och vinglade på en gammal trästege med ett lina full av vimplar i händerna.

2 Jodå Ulf, jag ska, men alla vet att er cider smakar som bäst på vårkanten och alla vet att jag arbetar bäst med lite sprutt i kroppen! Ulf suckade men han kunde inte förmå sig att vara arg en sån här strålande dag. Ryktet om det stundande gästabudet hade spridit sig som en löpeld och han hade haft händerna fulla i flera dagar. Snart skulle hela värdshuset fyllas av festglada och ljudet av dansande fötter och glada tillrop skulle fylla den på nytt grönskande skogen. Förråden var proppfyllda av mat och det fanns cider i överflöd. Mellan träden såg han plötsligt en grön liten varelse, det var Kurf! Den kom kilandes över solvarm jord och stannade framför Maria och sträckte fram en stor bukett vitsippor för att sedan med ett lustig kurrande försvinna tillbaka in i skogen. Maria skrattade och ropade ett glatt tack till knyttet och gick sedan med ett stort leende på läpparna för att sätta blommorna i en vas. Det vankades fest i Pelarnejd. Ett gästabud med mat, sagor, sång och uppträdanden i sommarens tidiga dagar. Väl behövligt, tyckte nog många, för vintern hade varit sträng. Dom verkade bli allt längre, vintrarna, det oroade dom gamla för dom visste vad det kunde innebära. Under vintern kommer det invånarna i Pelarnejd till kännedom att Ärkerhertig Ros av Wilone hållit ett tal för Wilones adel senhöst år Ryktet bekräftas när ett pergament anländer, undertecknat och beseglat med ärkehertigens sigill. I solens år 1670 Två val hade vi för att lösa problemen med Pelarnejds styre. Vi valde diplomati. Tyvärr valde Pelarnejd inte detsamma. De valde att dräpa en av våra diplomater samt en medföljande bard. Den andra diplomatens öde är okänt. Han har inte funnits varken levande eller död. En mindre grupp soldater från Örnen sändes ut för att ta fast Pelarnejds rövarkonung Loward. Onda mörkeralver klev dock emellan. Sedan dess har flera sammanstötningar skett. Vi kan gott säga att vi nu står i krig mot dessa onda varelser. Må Kel'Adar stå på våran sida! Relationen med med svartbloden, Fânkôg Ranâz, är bräcklig. Jag bedriver diplomati med deras hövding Tôgash och hoppas avstyra ett krig. Vet dock, ni nobla adel, att vara redo att möta upp svartbloden och försvara vårat stolta rike ifall det behövs.

Snart skulle hela värdshuset fyllas av festglada och ljudet av dansande fötter och glada tillrop skulle fylla den på nytt grönskande skogen.

3 Så snart relationen med mörkeralver och svartblod har förbättrats kommer vi att skicka in trupper i Pelarnejd. En belöning för infångande utav Pelarnejds rövarkonung Loward, anklagad och rättmätigt dömd för högförräderi, utfästs härmed. Belöningen för Loward, död eller levande, är 100 vita stenar. Tillsammans kommer Wilone gå ur denna kamp starkare än riket stått någonsin tidigare. Vi kommer vara ett enat folk med hjältar vandrande bland oss. Förrädarna kommer straffas och vi kommer att stå segrande! Georg von Ros Ärkehertig Av Wilone I en annan del av Wilone vandrade Alagastus den Heliga fram och tillbaka mellan kyrkbänkarna. Han knöt handen så hårt att det smycke han bar på, en solpyramid, gick sönder. Prästen fräste av ilska. De dyrbara gåvorna han hade skänkt till den lilla stadens nybyggda kyrka, hade blivit stulna under transport genom mörkeralvernas marker. Reliker från de gamla templen i norr var åtrådda, inte bara av människor. Alagastus insåg att han inte kunde sända nästa transport samma väg. Bland hyllmeter av skrifter grävde han fram en karta och såg att det fanns en väg bortom såväl mörkeralvers som svartblods domäner via Pelarnejd. Prästen sjönk ned vid sitt skrivbord. Han kände till den problematiska relationen mellan Wilone och rövarmarken Pelarnejd. Alltjämnt förväntade sig dock Kardinal Bettna att gåvorna skulle överräckas, Bettna hade själv poängterat vikten av att de kom fram, han verkade närmast besatt utav det hela. Det var inget annat att göra än att försöka. Alagastus höjde pennan och författade ett brev som han sände med en brevduva till Kardinalen. Svaret kom i försommarens soliga dagar: han var av Ärkehertigen given både välsignelse och eskort för att transportera relikerna genom Pelarnejd. Kardinal Bettna visar prov på oväntat stort inflytande, tänkte Alagastus.

Tillsammans kommer Wilone gå ur denna kamp starkare än riket stått någonsin tidigare. Vi kommer vara ett enat folk med hjältar vandrande bland oss.

4 Utanför tiden steg ett skri, innan svart tanke och dold kraft sipprade fram ur världens fyra länder. Innan disor, onyx och aural tog plats i minnenas hov, innan skog och berg, land och hav, innan sol och måne, innan gudarna steg upp med ett skri började jakten. Alltsedan dess har den rasat. Det ryktas att sierskor och orakel nu spår att de jagade rör sig mot Pelarnejd. Enligt de gamla legenderna förkunnar detta den femte ålderns början. I profetiorna skogsalven Súlion studerat och nu låtit sända efter står att åldern ska börja med att ljus kastas över glömd stig. Lustigt det, för Willhelm drömtydare sägs ha drömt om att det i Pelarnejd finns fyra glömda stigar och att en speciell lykta leder bäraren in på de fyra dolda stigarna. Bland knytt, vättar, tomtar, troll, dryader och oknytt talas om att en mörk varelse ska kliva fram. Varelsen sägs komma för att samla alla skuggans varelser och leda dom in på de glömda stigarna. Kusligt är det. Kurf vet att hålla sig nära gruvan i sådana tider. Vid gruvan strömmar magin stark, magikerna känner det men få vet att det har med elementen att göra de sju frön som såddes för en ny värld. Sedan den gamla

Det ryktas att sierskor och orakel nu spår att de jagade rör sig mot Pelarnejd. Enligt de gamla legenderna förkunnar detta den femte ålderns början.

5 högalvskonungen Míldras steg fri ur sitt fängelse i Malströmmen har denne talat om de sjus uppvaknande, element med kraft att resa portar mellan riken. En morgon när nattdimman ännu ligger tung mellan träden, kan man se tre underliga personer smyga ut från andarnas hus. De tre bär horn som sticker ut från huvudena, kläderna påminner om djurhudar. De rasslar med något i händerna och mumlar. Den ena böjer sig ner och luktar sig fram som ett djur. De tre rör sig sedan i små cirklar bort mot Azaleas glänta, innan de försvinner in i dimman som håller gläntan fången. Välkomna att vara med och avgöra Pelarnejds framtid!

De tre bär horn som sticker ut från huvudena, kläderna påminner om djurhudar. De rasslar med något i händerna och mumlar.

Relevanta dokument

Eftertext Glömda Stigar. Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck:

Eftertext Glömda Stigar. Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck: Eftertext Glömda Stigar Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck: Det åligger en Stålmod att se till så att Loward inte startar