NÄR PÅSKHAREN BLEV JULTOMTE

Transkript

1 NÄR PÅSKHAREN BLEV JULTOMTE av Kjell Dellert Jultomten funderade. Han funderade på vilken sorts snöre han skulle ta till julklappen han hade framför sig på bordet. Rött skulle visserligen vara trevligt och speciellt jul-likt. Å andra sidan skulle det kanske inte synas tillräckligt tydligt mot presentpapperet, som också gick i rött. Kanske vore det gröna snöret bättre? Eller det blå? Tomten kliade sig i skägget. Egentligen hade han inte tid att fundera överhuvudtaget det var julafton om två dagar och han hade massor av paket kvar att slå in. Inte hade saken blivit bättre av att en av smånissarna gick och drog på sig en förkylning när han var ute och tränade renarna att flyga över kyrktornet. Nu fick de andra tomtarna jobba ännu snabbare för att hinna färdigt. Det var viktigt att inget barn blev utan julklapp på julafton. Jultomten suckade, valde det röda snöret och la sedan paketet i en av de stora tygsäckarna som stod uppställda efter väggen i tomteverkstaden. -Nä, muttrade han och reste sig omständligt från stolen. Innan jag slår in ett enda paket till måste jag ha mig ett glas julmust och en hembakad pepparkaka. Tomtemor och nissarna log där de satt runt bordet och slog in paket. De visste att julmust och pepparkakor var det bästa tomten visste och nog tyckte de att han var väl värd det, så hårt som han jobbat den senaste tiden. Tomten sträckte på sig, men fick omedelbart böja sig igen för att komma ut genom stugdörren. Han var ganska lång och det var svårt att få dörrhålet att räcka till. Utanför Tomtens stuga låg snön tjock, vit och gnistrande kall sådär som den brukar göra på julkort, du vet, men sällan i verkligheten. Vägen till brygghuset, där julmusten och pepparkakorna fanns, var inte särskilt lång, och snart satt tomten med ett glas skummande, kall dryck i ena handen och en pepparkaksgris i den andra. Han satt en liten stund med slutna ögon och pustade ut. Sedan sa han till sig själv att det inte dög att sitta där och lata sig när det var så mycket jobb kvar att göra. Han suckade och började sin korta promenad tillbaka till tomteverkstaden. Nu råkade det hitta på att hända så, att en av smånissarna just hade slagit in en tung traktor av trä i ett grönt paket med vitt papperssnöre om. Han borde då ha vänt sig om och försiktigt lagt ner paketet i en av julklappssäckarna, men som du vet är det inte alltid så lätt för barn att göra precis det rätta. Den här tomtenissen ville i stället visa att han minsann kunde slänga ner paketet i säcken utan att titta, så han vände sig inte alls om. Han kastade det tunga paketet bakåt, över axeln och väntade på frasandet från juklappspapper när paketet la sig tillrätta i säcken. Det kom inget frasande. I stället kom ett litet tjong och ett Aj och en stor duns. Jultomten, som just klivit in genom dörren, hade råkat få paketet med traktorn rakt i huvudet, och det bar sig inte bättre än att han svimmade! Tomtemor och alla smånissarna hjälptes åt att bära Jultomten till hans säng. De var förstås ganska oroliga, och allra mest orolig var nog den tomtenisse som slängt paketet i huvudet på Tomten. Efter en kort stund öppnades Jultomtens ögon och han såg sig förvirrat omkring. - Glad Påsk! utbrast han efter ett par ögonblick. Tomtemor och nissarna tittade på varandra. Vad menade tomten? Glad Påsk? Det var ju snart jul! Jultomten satte sig upp i sängen. Han såg strålande glad ut. - Glad Påsk på er allesammans! Har påskliljorna slagit ut ordentligt? Då ingen svarade hoppade Tomten vigt upp ur sängen. Han riktigt bubblade av arbetslust.

2 - Men vad väntar ni på? sa han otåligt till tomtemor och nissarna. Sätt igång att värpa ägg, du mamma. Och ni ungar hämtar påskris. Det börjar bli bråttom. Om ett par dagar är det påskafton! - Påskafton? sa tomtenissen som kastat traktorpaketet. Det är ju julafton i övermorgon! Då gav Tomten upp ett enormt, bullrande skratt. - Ha ha ha! Ho ho ho! He he he! Du är rolig du, nisse lille! Trodde du att du kunde skoja med mig va? Å nej, jag vet nog att det snart är påsk. - Men du är ju jultomten... försökte tomtemor. Då skrattade Tomten om möjligt ännu högre. - Hoo hooo hooo, haaa, haaa, haaa! Jultomten! Försök inte med mig! Jag vet nog att jag är en påskhare. Det är ju därför jag måste fylla alla barnens påskägg med godis så att de får dem på påskaftons morgon. Seså, mamma. Har du värpt några ägg ännu? - Värpt ägg? sa tomtemor som började bli lite irriterad på sin snurrige gubbe. Jag är ju en tomte! Hur i all världen ska jag kunna värpa ägg? - Tomte! sa Tomten. Det var då ett väldigt tjat om tomtar! Jag kan uppskatta ett skämt, det kan jag visst det. Men nu får det vara färdigskämtat för annars hinner vi inte få allting klart till påskafton! Du är ingen tomte utan en höna, det vet jag mycket väl. Han tittade på tomtenissarna. Och ni är små kycklingar. Kvidevitt på er! Seså! Sätt igång och måla påskägg! Och hämta ris! Och koka godis! Och värp ägg, hönskrälle! Med dessa ord klev Tomten med stora kliv fram till kylskåpet och grabbade tag i en morot som han genast stoppade i munnen och började gnaga på. - Härligt! Morötter är det bästa vi påskharar vet! sa Tomten och svalde. Så såg han sig omkring. - Men så här ser ut! Det ser ju ut som en tomteverkstad här. Har jag inte sagt åt er ungar att leka i era egna rum och inte härinne. Ordna till det här nu så går jag ut och börjar plocka ris. Tjingeling och Glad Påsk på er! Med dessa ord försvann Tomten ut genom stugdörren och var borta. - Vad ska vi ta oss till? sa tomtemor och såg på nissarna. Tomten har blivit helt tokig av slaget i huvudet. Gör vi inte som han säger så blir han väl arg men vi kan väl inte ge oss till att börja måla påskägg två dagar före julafton! - Nä, sa en av nissarna. Då hinner vi ju inte slå in alla julklapparna och en massa barn blir jätteledsna! - Slå in! sa tomtemor förtvivlat. Vi lär väl inte få dela ut dem heller. Han envisas väl med att vi ska dela ut påskägg i stället. Kan ni tänka er så besvikna barnen ska bli när de får påskägg i stället för julklappar! - Vi gör så här, sa den äldsta tomtenissen: Tomtemor börjar måla de där gamla påskäggen som vi har liggande på vinden. Ni andra fortsätter slå in julklappar så fort ni bara kan. Själv tar jag skidorna och åker bort till påskharen. Han bor ju inte så långt bort. Han kanske kan tala förstå nd med Tomten. Sagt och gjort. Tomtemor plockade fram de gamla påskäggen som de fått från påskharen för många år sedan och började måla dem. Hon kände sig lite fånig när hon gjorde det, men det var förstås bara för att ha något att visa Jultomten om han dök upp igen helt plötsligt. Smånissarna slog in klappar för glatta livet, medan de då och då höll utkik genom fönstret så att Tomten inte skulle komma och överraska dem mitt i julbestyren. Den äldste tomtenissen satte på sig sina skidor och skidade snabbt iväg genom skogen. Efter en halvtimme var han framme vid påskharens gamla stubbe. Han knackade ivrigt på dörren, men ingenting hände. - Påskhare! Kom och öppna! Det är bråttom! Så småningom hördes steg innanför dörren. En sömnig röst mumlade:

3 - Vad är det? Jag ligger och sover! Det är väl inte påsk ännu? - Nej, det är snart jul! men Tomten har blivit tokig. Han tror att han är påskharen. Du måste komma och hjälpa oss. Det var tyst en stund. Så gled dörren upp och påskharen stack ut huvudet. Hans ögon var sömniga och han var klädd i nattskjorta och nattluva. Han höll ett brinnande stearinljus i tassen. - Vad var det du sa att du sa, sa du? - Klä på dig och följ med så berättar jag på vägen, sa tomtenissen otåligt. - Åja, jag måste väl åtminstone få äta en morot innan jag går, sa påskharen och drog igen dörren efter sig. Tomtenissen gick oroligt av och an utanför stubben och trampade upp en gång i snön medan han väntade på den sömniga haren. Till slut kom ändå påskharen, klädd i tjocka vinterkläder, med en lång halsduk om halsen och en för stor toppluva på huvudet. Han muttrade något om att han behövde sin vintersömn, men tog ändå på sig skidorna och följde tomtenissen. När de två nått fram till Tomtens stuga hade påskharen fått höra hela historien och det var inte utan att också han blev lite orolig. De klev in i tomteverkstaden och väntade. Ingen tomte kom. Det blev kväll och det blev natt och till slut blev det åter dag. Dagen före julafton. Då kom Tomten in genom dörren. Han var snöig från topp till tå, han bar ett jättefång björkris i famnen och han var strålande glad. - Det var ett förskräckligt påskväder vi har fått! frustade han. Djup snö som på själva julafton. Ha ha ha! Det tog sin tid att gräva fram påskriset. Hoppas ni inte blev alltför oroliga! Hur har det gått med äggvärpningen, höna? Och påskäggsmåleriet? Och godiskokningen? Tomtemor rodnade. - Jo.. jag har värpt några stycken ägg... Och målat en hel del. - Bra! Bra! - Och jag har gjort påskgodis! sa en av nissarna och visade en jätteskål med knäck, ischoklad och brända mandlar. - Det här ser riktigt bra ut, sa Tomten belåtet. Vi blir nog klara till påskafton. - Det ser inte ett dugg bra ut! Utbrast påskharen som förvirrat hade lyssnat till samtalet. Du har ju blivit alldeles galen, Tomten! Det är ju jag som är påskharen. Känner du inte igen mig! Du är ju Jultomten! Du har bråttom nu att göra färdigt alla julklapparna! - Vad pratar den där lille tomtenissen om? undrade Tomten förstrött medan han provsmakade julknäcken. - Jag är ingen tomtenisse! fräste påskharen och blev röd i ansiktet av ilska. Jag är en påskhare! Och i morgon är det julafton! Du må ste sätta fart och jobba! - Javisst ja! sa Tomten och slog sig för pannan. Jag måste ju jobba! - Just det! sa påskharen belåtet. Då kanske jag kan återgå till min varma säng och... - Jag måste ju se till att alla påskkärringarna har kommit iväg till Blåkulla! Det är ju långfredagen idag och en del av kärringarna brukar försova sig, det vet jag. Fortsätt jobba nu så ger jag mig iväg och väcker sovande påskkärringar. Med de orden lämnade tomten stugan. - Vad ska vi göra? sa tomtemor olyckligt. Det kommer inte att bli någon jul i år! - Visst blir det jul, försäkrade på skharen sedan han hämtat sig frå n förvå ningen. Jag ser ingen annan rå d än att jag få r vara jultomte. Ni har väl en extradräkt nå gonstans? - Jo, men den passar nog inte dig! sa en av nissarna. - Prat! Tror ni att det bara är häxor som kan trolla? Ta fram dräkten och ett lösskägg, om det finns. Jag ska nog se till att jag kan ha grejerna. Och fortsätt slå in paket! Ni vill väl inte låta barnen vänta? Det jobbades hela dagen och hela natten. När klockan slog midnatt och det blev julafton la tomtemor ner det sista paketet i en proppfull säck. Då hade tomtenissarna redan lastat de

4 andra säckarna på den förtrollade släden och selat renarna framför den. Av Jultomten syntes inte ett spår. Då gav tomtemor Tomtens reservdräkt till påskharen, och en av nissarna lämnade över ett lösskägg som han gjort av bomull. Påskharen mumlade något och strödde ett magiskt pulver mellan sina öron. Ögonblicket därpå var han lika stor som Jultomten och dräkten och skägget passade perfekt. - Du må ste stoppa in öronen i luvan, sa tomtemor. På skharen gjorde det och blev faktiskt ganska lik Jultomten. - Ha ha ha! skrattade han prövande men det lät inte så bra. - Jag få r öva mig i släden, muttrade på skharen, vinkade adjö och försvann ut i mörkret. - Måtte det gå bra! sa tomtemor. Om jag bara visste var min tomtegubbe har tagit vägen! Tomtarna gick fram till fönstret och såg hur den magiska släden, med påskharen vid tömmarna, lyfte mot natthimlen. Det såg verkligen ut som om det var Tomten själv som satt där i släden. Just i det ögonblicket kom den riktige Jultomten springande på den mörka gården. - Jag hittade inte en enda påskkärring! ropade han. de har väl gett sig av allihop. Men nu har jag bråttom. Påskäggen måste ut. Men nu var det så, att Jultomten råkat glömma att han var för lång för att gå rak in genom den lilla stugdörren. Full av iver att få hämta påskäggen som skulle delas ut, sprang han mot dörren och slog huvudet så hårt i dörrposten att han svimmade igen. Återigen hjälptes tomtemor och nissarna åt att bära in i Tomten till sängen. - Vad blir han den här gången då? En midsommarstång? undrade tomtemor för sig själv medan de väntade på att Tomten skulle vakna. Så slog Tomten upp sina blå ögon och såg sig förvirrat omkring. - God jul...sa han försiktigt. - Är du ingen påskhare längre? undrade tomtemor. - Påskhare? Vad pratar du om? sa Tomten. Var är alla julklapparna? De måste ju ut till barnen! Barnen få r inte bli ledsna! Tomten hoppade ur sängen och sprang fram för att bära ut säckarna till släden men de var ju borta. - Säckarna är borta! ropade Tomten. Nå gon har stulit barnens julklappar! Jag hinner aldrig göra nya på bara några timmar! Vad ska jag ta mig till? Alla barn kommer att bli väldigt besvikna när inte Tomten kommer! - Tomten kommer med julklappar! försäkrade tomtemor och gav sin gubbe en riktigt stor kram. Hon var så glad att han hade blivit sig själv igen att hon nästan ville gråta. Det tog en ganska lång stund att förklara för Tomten vad som hade hänt. När han förstod blev han förstå s glad för att på skharen hade hjälpt till, men lite ledsen blev han också. Han tyckte så mycket om att dela ut julklappar till barnen, och nu skulle han gå miste om det den här julen. Knappt hade han tänkt det, så hördes ett välbekant ljud på gården. Det var renarna och den magiska släden som å tervände. Tomten, tomtemor och nissarna sprang fram till fönstret. På skharen, i tomtekläder, kom springande mot stugan. - Han är verkligen mycket lik mig, sa Tomten. Undrar vad han vill. - Jag glömde tre säckar kvar på gården! ropade påskharen. Jag måste hämta dem! Då sprang Tomten ut på gården. - Stopp! Jag tar över nu! Jag är mig själv igen! Tack så mycket för din hjälp! Påskharen blev glad. Glad att Tomten var som han skulle igen, och glad att han själv slapp spela jultomte. Det är ju ändå den riktiga jultomten som man vill ha besök av på julafton. Sent på julaftonskvällen återvände Tomten. Då stod julbordet dukat med de härligaste skinkor, korvar, köttbullar och andra läckerheter. På hedersplatsen satt påskharen, nu så liten

5 som vanligt igen. Det var den allra första gången som Tomten och påskharen åt julmiddag tillsammans(det vill säga, påskharen åt förstås bara morötter). - Vad kan jag göra för dig som tack för hjälpen? undrade Tomten. - Ingenting, svarade påskharen. Det var trevligt att prova på ditt jobb. Men nu vill jag allt gå hem till mig och sova. Annars får nog inte barnen sina påskägg i tid till våren. - I så fall kommer jag och hjälper dig! sa Tomten. Och så skrattade de båda två så det bullrade. - S L U T -