14. marrask-08 Tämän nettilehtisen julkaisija on Suomikeskus http://www.suomikeskus.se Till:Granskande media För kännedom: Sveriges regering Sverigefinska Delegation Sverigefinska Riksförbundet Vittne sökes Vädjan till media, instanser och institutioner som har intresse och möjlighet att följa upp hur ett språk som har nationellt och internationellt skydd kan försvinna inför våra ögon. Utgångspunkt Vi anser att Sverige har på ett systematiskt sätt åsidosatt sina åtaganden, som landet har förbundit sig till för att förverkliga Europarådets ramkonvention för nationella minoriteter och den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Historik Gemensam historia mellan Sverige och Finland ser helt olika ut när det gäller deras minoritetsspråk. I Sverige eliminerades finska språket utan strider i Värmland och Dalarna under 18- och 19- hundratalet. Finskan överlevde i Stockholm och i Tornedalen genom andningshål till och från Finland. Efter andra världskriget stärktes finskas ställning i Sverige genom invandring från Finland. Suomikeskus- Finska Centret Blackevägen 1, 417 16 Göteborg Liisa Kirjavainen Hyväri: 031-23 38 61 070-952 10 75 Kari Aro 031-23 38 61 070-816 09 64 - Avtal om fri nordiskt arbetsmarknad trädde i kraft år 1954. - Flera bilaterala avtal har tecknas mellan Sverige och Finland om rätten att använda det egna språket i kontakter med myndigheterna. Länderna har dock gjort helt olika tolkningar Varför? - 1975 års Hemspråksreform möjligtgjorde tvåspråkiga klasser i grundskolan. -Gällde alla invandrare. - Antalet finskspråkiga elever beräknades uppgå till c a 30 000 elever i grundskolan. - OBS! Hemspråksreformen gav inga individuella rättigheter utan kommuner kunde - om den ville -starta tvåspråkiga klasser.
den ville -starta tvåspråkiga klasser. - Nedmontering av tvåspråkiga klasser började år 1981 med regering Fälldins sparpaket. - 1981: Finska och svenska regeringar kom överens om att påskynda den pågående kulturarvsutredningen när det gäller sverigefinnar för att säkerställa fortsatt undervisning på finska i grundskolan. - Trots dåvarande skolminister Bengt Göranssons motstånd startade ett antal kommuner tvåspråkiga undervisningar på högstadiet. Resultat av Kultursarvsutredning gav Pedagogisk Utvecklingsverksamhet för finskspråkiga elever - så kallad PUFF. Den pågick några år utan någon som helst ledning eller målsättning, vilket var anmärkningsvärt. - Åren mellan 1984-87 var tid för Sista striden om finska språket med många skolstrejker. Bland annat i Köping, Göteborg, Mölndal, Rinkeby och Haparanda för att nämna några exempel. - OBS: Notera att detta har hänt under vår tid i Sverige och att det handlar om kamp för grundläggande mänskliga rättigheter. Sverigefinska Riksförbundet - 1987 insåg Sverigefinska Riksförbundet att man hade förlorat kampen mot myndigheterna om finskspråkig undervisning i skolorna och i en motion från Göteborg till förbundsstämma föreslog man att vi sverigefinnar skulle se oss som nationell minoritet och att våra rättigheter skulle vara lagstadgade. - Riksförbundets styrelsen fick i uppdrag att förbereda frågan till nästa förbundsstämma. En arbetsgrupp tillsattes för att bland annat undersöka möjligheter att starta egna friskolor för att rädda vad som räddas kan. -1990 antog riksförbundets förbundsstämma ett principprogram som möjliggjorde sverigefinnarnas minoritetsförklaringen. Den undertecknades av flera sverigefinska organisationer den 7 mars 1992 i Axvalla folkhögskola. Kapplöpning med tiden - De Europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk öppnades för undertecknande 1992. Ingen visste vid den här tidpunkten om detta skulle hjälpa finska språket i Sverige. - Svenska regeringen tillsatte två kommittéer för att utreda frågan. Samtidigt raserade kommunerna den tvåspråkiga undervisningen ort efter ort i stora delar i Sverige. På tiotal orter, där kommunen avsåg att lägga ner undervisningen med hänvisning på minskat elev underlag, startade finska föreningar egna friskolor. -1999 beslutade den svenska riksdagen att underteckna Europarådets ramkonvention för skydd för nationella minoriteter och europeiska stadgan för skydd för historiska minoritetsspråk. Kravet vid undertecknandet var att varje minoritet och varje språk som avsågs nämndes vid namn. Finskan var ett av dessa språk.
- Nu hade Sverige åtagit sig att skydda finska språket i Sverige och ge den de resurser som det behövde för att kunna överleva och utvecklas. - I sin första rapport till Europarådet 2001, konstaterar den svenska regeringen bland annat följande: Beslutet gav språken en särskild status och var ett viktigt steg i arbetet att återställa vad som tidigare hade blivit motarbetat under perioder av försvenskning och assimilations politik. Tydligen var rapporten avsedd för Europarådet och för Finland, men i själva verket utgjorde det startskottet för nedläggning för resten av finskspråkig undervisning i landet. Ytterligare upplysningar: Delegationen för den sverigefinska minoriteten i Göteborg Tarmo Ahonen, ordförande Liisa Kirjavainen Hyväri, sekreterare Tel. +46 31 322 17 20 Tel. +46 31 23 38 61 tarmo.ahonen@comhem.se suomikeskus@sverigefinskaskolan.org Finska Centret Kari Aro Tel. +46 708160964 kari.aro@swipnet.se Bilaga till dokumentet Vittne sökes 2008-10-06
Fakta och frågor Enligt SCB uppgår antalet sverigefinnarna till ca 450 000 personer och utgör därmed den största minoritetsgruppen i Norden. (Antalet finlandssvenskar är ca 290 000 personer) I slutet av 70 talet fanns det nära 30 000 finskspråkiga elever i den svenska grundskolan. I dag är siffran under 1000 elever och majoriteten av dessa går i sverigefinska friskolor. Detta innebär att ingen av personer som är under 30 år har fått undervisning på finska och att nedräkningen för språket har därmed börjat. Kan detta vara sant? 1) Hur kan ett språk som åtnjuter både nationellt och internationellt skydd försvinna under så kort tid i en civiliserad stat? 2)Vad hände med Sveriges implementering av konventionerna? 3) På vilket sätt har Sverige reagerat på de påpekande som man har fått från ministerrådet? 4) Varför har man valt att överlåta sverigefinnarnas grundläggande mänskliga rättigheter till kommunerna och inte lagstifta om den? 5) Vad är finska språkets status i framtiden? I fall språket finns kvar. 6) Vem eller vilka bär ansvaret av den förda politiken?
Enligt vår uppfattning är det ingen som bry sig om vad Sverige gör med sina minoriteter och minoritetsspråk. Vittne söks!! Vi hoppas att någon opartisk instans skulle dokumentera vår existens, kamp och försvinnande och att detta borde göras nu, när vi fortvarande själva kan berätta om kampen om de grundläggande mänskliga rättigheter, som Europarådet har garanterat oss. Men som vi aldrig fick!