Inventering av fladdermöss inom Kastelholms planeområde, Sund 2010

2010 Inventering av fladdermöss inom Kastelholms planeområde, Sund 2010 Malin Tverin Rasmus Karlsson Nina Hagner-Wahlsten BatHouse 2010-11-22

Inventering av fladdermöss inom Kastelholms planeområde, Sund år 2010 INNEHÅLL 1 INLEDNING... 3 2 FLADDERMUSSKYDD... 3 3 FLADDERMUSEKOLOGI I KORTHET... 4 4 MATERIAL OCH METODER... 5 5 RESULTAT... 8 5.1. ARTER OCH OBSERVATIONER... 8 5.1.1. Kartering med handdetektor... 8 5.1.2. Kartering med automatiskt registrerande detektor... 11 5.1.3. Fladdermusarterna... 12 5.1.3. För fladdermöss viktiga flygrutter... 12 5.2. OMRÅDEN VIKTIGA FÖR FLADDERMÖSS... 13 5.2.1. Fladdermusområden, klass I... 13 5.2.2. Fladdermusområden, klass II... 21 5.2.3. Fladdermusområden, klass III... 22 6 DISKUSSION OCH KONSEKVENSBEDÖMNING... 23 7 REKOMMENDATIONER... 25 8 LITTERATUR... 27 Foton: Rasmus Karlsson och Malin Tverin. Pärmbild: Kastelholms slott. Foto Malin Tverin. Kartor: Ålands landskapsregering 2

1 Inledning Inventeringen av fladdermöss inom Kastelholms planeområde är utförd av F:ma BatHouse på uppdrag av Ålands landskapsregerings naturbyrå som en del av utredningsarbetet inför kommande markplanering inom området. Det undersökta planeområdet var ca 1000 ha stort. Inventeringen hade som mål att utreda vilka fladdermusarter som förekommer inom området och att lokalisera för fladdermöss viktiga lokaler, bland annat föröknings- och rastplatser, födosöksområden samt potentiella flygrutter (korridorer). I rapporten ingår, förutom en beskrivning av för fladdermöss viktiga områden, även rekommendationer om hur fladdermössens behov kan beaktas i samband med markplaneringen. FM Nina Hagner-Wahlsten, BatHouse, ansvarade för fladdermusutredningen, den utfördes av nat. stud. Rasmus Karlsson och nat. stud. Malin Tverin. 2 Fladdermusskydd Enligt lagen om naturvård (1998:82) 3 kap (Skydd av arter och biotoper) 14 (Fridlysning och partiell fridlysning (2002/2) är samtliga vilda däggdjur, med undantag för de djurarter som är föremål för jakt enligt jaktlagstiftningen, fridlysta. Exemplar av en djurart får inte avlägsnas, dödas eller påverkas på sådant sätt att artens fortplantning eller fortsatta existens äventyras (Ålands lagsamling). Sålunda är även alla fladdermusarter fridlysta på Åland. Finland anslöt sig till överenskommelsen om Europas fladdermöss (EUROBATS) år 1999. Överenskommelsen förpliktigar medlemsländerna att bland annat öka forskning kring och kartering av fladdermöss. Enligt EUROBATS -överenskommelsen skall medlemsländerna sträva till att bevara för fladdermössen viktiga födosöksområden. 3

3 Fladdermusekologi i korthet 13 fladdermusarter har påträffats i Finland, av dessa har 9 påträffats på Åland (situationen 2010, se bilaga 1). De är alla insektätande småfladdermöss (Microchiroptera) och kunskapen om deras biologi i Finland är ännu bristfällig. På sommaren bildar fladdermushonorna yngelkolonier (föröknings- och rastplatser) där de föder och tar hand om sina ungar. Kolonierna splittras i slutet på sommaren då ungarna blir självständiga. Hanarna lever på sommaren solitärt eller i mindre grupper. Lämpliga gömställen finns i håligheter i träd, i byggnader eller andra lämpliga skyddade och varma ställen. I regel skyr fladdermöss ljusa, öppna områden. Ofta används vägar, stränder med tät vegetation och mörka skogsstigar som förflyttningsrutter. Jaktområdena skall helst också vara mörka, skyddade och vindstilla. En art, nordiska fladdermusen, verkar inte vara lika krävande som andra arter som förekommer i Finland vad gäller förflyttnings- och jaktområden. Fladdermössen flyger på natten och vilar på dagen. Speciellt för dräktiga och lakterande honor är det viktigt att födosöksområdena är nära daggömställena. Under slutet av sommaren utnyttjar fladdermössen i högre grad även andra miljöer på jakt efter föda. De flesta arterna behöver även trygga flygrutter mellan daggömställena och jaktområdena. Under vintern hibernerar fladdermössen. Vi känner till endast ett fåtal övervintringsställen, lämpliga ställen är dock bl.a. källare, grottor, bunkrar och andra svala och fuktiga ställen med ett stabilt mikroklimat och med en temperatur som under vinterhalvåret hålls ovanför 0 C. Fladdermöss är långlivade och de förökar sig långsamt. Vanligtvis föder de endast en unge i året. Därför kan förstörandet av födosöksområden eller gömställen vara ödesdigert för dem. En del av våra arter flyttar söderut för att övervintra. Under migrationen, vilken sker under vår och höst, kan dessa arter påträffas längs migrationsrutterna. 4

4 Material och metoder Bakgrundsinformation om fladdermössens förekomst och utbredning inom utredningsområdet fanns enbart i form av muntliga uppgifter bland annat av Torsten Stjernberg och Nina Hagner-Wahlsten. Nordost om utredningsområdet, i Finby, gjordes en mindre kartering av fladdermöss 2009 (Hagner-Wahlsten 2009a) där nordisk fladdermus, Brandts/ mustaschfladdermus och trollfladdermus påträffades. Fältarbetet planerades med hjälp av kartor och flygfoton samt rekognoseringar i terrängen under dagtid. Inventeringsrutterna planerades så att de täckte de för fladdermöss lämpliga områdena på hela området. Större kala bergsområden, åkrar och öppna golfbanor kringgicks eftersom deras betydelse för fladdermöss är sekundär. Inventering i Kastelholm utfördes under perioden juni till augusti 2010 vid totalt 4 karteringstillfällen. Varje karteringstillfälle bestod av 2-3 inventeringsnätter. Totalt utfördes fältarbete under 10 dagar/nätter. Under varje karteringsnatt utfördes arbetet av 2 (en gång 3) personer, vilket gör att det totala antalet karteringsnätter uppgick till 21. Fältarbetet skedde huvudsakligen till fots, vissa vägsträckor med cykel. Karteringsområdet samt karteringsrutterna är presenterade på karta 1. Karteringstillfällena under juni och juli strävade till att lokalisera fladdermössens föröknings- och rastplatser samt födosöksområdena under förökningstiden. Karteringstillfällena under augusti strävade till att lokalisera födosöksområdena under hösten (efter förökningsperioden), eventuella svärmningsområden och att få antydningar om eventuell migration. Fladdermöss utnyttjar olika födosöksområden under olika delar av året, därför bör kartering ske under flera olika tillfällen under sommaren. Inventeringstillfällena inleddes ca 45 minuter efter solnergången och fortsatte fram till gryningen (inte i augusti) då fladdermusaktiviteten avtog. Inventeringarna utfördes enbart då vädret var lämpligt för kartering, d.v.s. vid uppehållsväder, då temperaturen var minst 5 C och vinden högst måttlig. Karteringen utfördes i huvudsak med ultraljudsdetektorer, även kallad fladdermusdetektorer, med vilken fladdermössens högfrekventa orienteringsläten kan registreras. En handburen detektor (modell Pettersson D240x) användes under karteringsrutterna. Lätena bandades vid behov med en 5

digital bandspelare (Edirol R-09). Arterna artbestäms antingen i fält eller efteråt genom att analysera ljudupptagningar med ljudanalysprogrammen BatSound I mån av möjlighet gjordes även synobservationer av fladdermössen, flygmönster och jaktbeteende är i vissa fall viktiga för artbestämningen. Karta 1: Karteringsområdet (avgränsat med röd linje) samt karteringsrutterna (svarta). Vid samtliga tillfällen användes även 2-3 st automatiskt registrerande detektorer (AnaBat SD1/SD2 CF) i samband med karteringarna. Apparaterna kan lämnas i fält under en hel natt. Data från flygande fladdermöss registreras på ett 6

minneskort och ljudfilerna analyseras efteråt med analysprogrammet AnaLook. Placeringen av AnaBat-detektorerna visas på karta 2. Karta 2. Placeringen av de automatiskt registrerande AnaBat-detektorerna. Fladdermöss kan inte alltid artbestämmas enbart på basen av ljud- eller synobservationer. Artparet Brandts fladdermus respektive mustaschfladdermus är mycket snarlika och kan särskiljas enbart på basen av anatomiska skillnader. Fladdermöss har inte fångats för närmare artbestämning av dessa arter, därför behandlas de i rapporten som en art kallad Brandts/mustaschfladdermus. 7

5 Resultat 5.1. Arter och observationer Under inventeringen påträffades 4 fladdermusarter i Kastelholm: nordisk fladdermus, Brandts/mustaschfladdermus, vattenfladdermus och trollfladdermus. Trollfladdermus observerades endast en gång i en av de automatiskt registrerande detektorerna. 5.1.1. Kartering med handdetektor I samband med fältkarteringarna med handdetektor gjordes totalt 293 observationer. De är presenterade i tabell 1, diagram 1 och på karta 3. Tabell 1: Fladdermusobservationerna i Kastelholm under hela inventeringsperioden 2010. DATUM Brandts/mustaschfladdermus vattenfladdermus nordisk fladdermus SUMMA 7-8.6. 8 7 90 105 28-30.6. 7 3 86 96 19-20.7. 2 63 65 16-17.8. 6 21 27 SUMMA 21 12 260 293 De flesta observationerna var av arten nordisk fladdermus, en art som förekommer allmänt på Åland (T. Stjernberg, muntlig information). Nordisk fladdermus observerades under alla karteringstillfällen, arten förekom i så gott som alla inventerade biotoper. Få observationer gjordes på hällmarker. Under inventeringen i juli hittades en förökningskoloni i Kastelholms slott. Kolonin bestod av ett femtiotal nordiska fladdermöss. 8

antal observationer 120 Fladdermusobservationer med handdetektor 2010 100 80 60 40 20 nordisk fladdermus vattenfladdermus Brandts/mustaschfladdermus 0 7-8.6. 28-30.6. 19-20.7. 16-17.8. datum Diagram 1: Antalet fladdermusobservationer artvis under fältkarteringarna med handdetektor 2010. Under inventeringsperioden juni-augusti konstaterades att nordiska fladdermöss klart prefererade olika jaktområden under olika delar av sommaren. I juni var Kungsgårdsallén på norra sidan av Slottssundet i aktiv användning, så var även områden längs Kastelholms näs och Tjudnäsvägen. I juli prefererades inte längre Kungsgårdsallén, fladdermössen var då mer sporadiskt utspridda. I augusti kunde en dylik fördelning av prefererade jaktområden inte längre observeras och antalet observationer hade överlag sjunkit markant. 9

Karta 3. Fladdermusobservationerna på Kastelholms planeområde 2010. 10

5.1.2. Kartering med automatiskt registrerande detektor Totalt registrerades 1216 fladdermusobservationer med de automatiskt registrerande detektorerna (tabell 2). Det absolut högsta antalet observationer registrerades under början av juni, vilket troligen beror på att detektorerna då var placerade där fladdermössen var mest aktiva. Den enda observationen av trollfladdermus var registrerades i detektor nummer 3 vid Kastelholms allé i början av juni. Detta var troligen en migrerande individ. Artgruppen Brandts, mustasch- och vattenfladdermus är svåra att skilja i en AnaBat-detektor. Dessa benämns i tabell 2 med namnet Myotis sp. Tabell 2: Antalet fladdermusobservationer under fältkarteringarna med automatiskt registrerande AnaBat-detektorer 2010. Datum nr nordisk fladdermus Myotis sp. trollfladdermus Sammanlagt 7.6.2010 1 53 53 7.6.2010 2 16 35 51 8.6.2010 3 571 21 1 593 8.6.2010 4 187 1 188 28.6.2010 5 89 1 90 28.6.2010 6 20 20 29.6.2010 7 11 11 29.6.2010 8 1 2 3 30.6.2010 9 38 38 30.6.2010 10 1 1 19.7.2010 11 1 2 3 19.7.2010 12 10 1 11 19.7.2010 13 1 1 20.7.2010 14 2 2 20.7.2010 15 0 16 16 20.7.2010 16 47 36 83 16.8.2010 17 31 2 33 16.8.2010 18 8 8 16.8.2010 19 0 17.8.2010 20 0 17.8.2010 21 6 2 8 17.8.2010 22 2 2 Sammanlagt 1086 128 1 1216 11

5.1.3. Fladdermusarterna Artparet Brandts/mustaschfladdermus påträffades relativt få gånger, de flesta observationerna var på Stornäset vid inventeringsområdets östra och västra gräns. Av detta artpar har hittills endast Brandts fladdermus med säkerhet påträffats på Åland. Inom inventeringsområdet i Stornäset förekommer flera områden som konstaterades vara idealiska för arterna, d.v.s. relativt gles grandominerad blandskog eller fuktiga sänkor med stora lövträd. Ändå var observationerna av artparet förhållandevis få på dessa områden. Det förefaller därför osannolikt att det förekommer förökningskolonier av denna art i Sund inom det inventerade området. Vattenfladdermus påträffades sporadiskt vid vattenbassänger på Kungsgårdens golfbana, vid Sundsvägens bro, vid en sommarstugestrand i Sundby och vid södra stranden av Tjudnäs träsk. Vattenfladdermus förekom mindre allmänt än väntat. Det förefaller därför osannolikt att det förekommer förökningskolonier av denna art inom utredningsområdet. Trollfladdermus observerades endast en gång, vilket var överraskande. Trollfladdermus är en migrerande art, den har påträffats sporadiskt tidigare på Åland, bl.a. i Sund, Mariehamn, Jomala skärgård, Hammarlands skärgård och Eckerö. Observationer har gjorts både i maj och i augusti, d.v.s. under artens migrationstider. Överraskande var att öppna områden så som golfbanor utnyttjades som jaktområden av nordiska fladdermöss. I regel skyr fladdermöss öppna arealer som jaktområden eller flygrutter. Man kunde ändå under inventeringen konstatera att öppna områden användes både för förflyttning och jakt, speciellt av nordisk fladdermus. Det förefaller också att de flesta individerna som observerats norr om Kastelholms slott skulle komma från förökningskolonin i slottet. 5.1.3. För fladdermöss viktiga flygrutter Under hela inventeringsperioden konstaterades att fladdermössen regelbundet använde vissa rutter då de förflyttade sig till och från sina jaktområden. Dessa har markerats på karta 4. 12

5.2. Områden viktiga för fladdermöss I presentationen av resultaten har följande principer följts då de olika områdenas betydelse för fladdermössen klassificerats. Klass I: Klass II: Klass III: Föröknings- eller rastplats. Bör bevaras, störning och negativ påverkan är förbjudet enligt Ålands lagsamling. Viktigt födosöksområde eller flygrutt. Skall beaktas i samband med markplanering (EUROBATS -överenskommelsen). Övrigt område som används av fladdermöss. Områdets betydelse för fladdermöss skall i mån av möjlighet beaktas i samband med markplanering. Områden av klass I, II och III samt flygrutter inom inventeringsområdet är utritade på karta 4. 5.2.1. Fladdermusområden, klass I Fladdermössens föröknings- och rastplatser kan finnas i håligheter eller sprickor t.ex. i träd, men de kan också finnas i byggnader. Inom utredningsområdet finns såväl områden med äldre träd som stugor (t.ex. stugor och äldre gårdsbyggnader) som kan hysa lämpliga gömställen för fladdermöss. En försökningskoloni med ca 50 nordiska fladdermöss konstaterades hålla till på vinden i norra delen av Kastelholms slott (område 1, karta 4; bild 1 och 2). Vid närmare undersökning av koloniplatsen 18.8. kunde konstateras att kolonin redan splittrats för säsongen eftersom inga djur påträffades. Detta är normalt beteende för fladdermöss, kolonin samlas i juni och splittras i augusti då ungarna blivit flygga och självständiga. Stora mängder avföring på golvet (bild 4) visade dock tydligt var fladdermössen hållit till, nämligen utrymmet längs takstolarna på vinden (bild 3). Avföringen fanns i högar under dessa. Även några förolyckade ungar som hittades på vinden (bild 5 och 6) visat att det var 13

Karta 4. Fladdermusområden av klass I, II och III samt flyygrutter inom Kastelholms planeområde. 14

Bild 1: Kastelholms slott, norra längan, östra gaveln. Fladdermössen har kolonin på vinden längs hela längan, och flyger ut genom en liten glugg längst upp i gaveln, precis under taklinjen. Foto: Rasmus Karlsson. 15

Bild 2: Östra gaveln. En fladdermus har precis flugit ut (syns till vänster i bilden, röd pil) medan en annan håller på att krypa ut (syns till höger om gavelns mitt, gul pil). Foto: Malin Tverin. fråga om en förökningskoloni. Enligt drifttekniker Tage Andersson (muntlig information) skall avföringen första gången ha tömts ut 1974. Senast har avföringen tömts ut för ca 10 år sedan (Rolf Tuomikoski, timmerman, muntlig information). Avföring på golvet har alltså samlats sedan dess och mängden avföring tyder på att kolonin är rätt stor. Kolonins existens har således med säkerhet känts till sedan 1974, men spillningens mängd tyder på att fladdermössen hållit till i norra längan under en längre tid, eftersom mängden spillning rapporterats vara mindre för 10 år sedan än år 1974. Fladdermöss är platstrogna och samma djur kommer att återkomma till kolonin år efter år. Kolonin använder en fönsterspringa i östra gaveln som utflygningsglugg (bild 2). För hålla kajor ute har många gluggar till utrymmet täppts till med hönsnät. Detta utgör inget hinder för fladdermössen eftersom fladdermössen klart prefererade gluggen mot öster. För kajorna är fladdermössens glugg för liten och den behöver således inte täppas igen. 16

Bild 3: Fladdermuskolonin vistas uppe vid takstolarna längs med hela vindens längd. Foto: Malin Tverin. Bild 4: Högarna med spillning visar tydligt var fladdermössen vistats. Foto: Malin Tverin. 17

Bild 5: På golvet på vinden låg några döda ungar. Det händer att ungar faller ner när de är nyfödda, deras chans att överleva då är väldigt liten. Foto: Malin Tverin. Bild 6: Närmare bild på en död unge. Foto: Rasmus Karlsson. Fladdermössen flög i alla riktningar när de på kvällen gav sig ut på jakt efter föda (bild 7). Dock verkar de flesta använda sig av en rutt rakt västerut (bild 8), vilken leder till Kungsgårdsallén (bild 10). I allén jagade tiotals individer i början av sommaren. En annan rutt löpte längs Slottssundets östra strandlinje och vidare till Kungsgårdsallén (bild 9). Fladdermöss använder ofta landmärken så som buskar, träd och annan växtlighet för orientering och i detta fall verkar de följa strandlinjens vegetation. Senare på sommaren användes en västlig rutt längs Slottsvägen (bild 8). Ett fåtal fladdermöss flög också rakt österut från kolonin. 18

Bild 7: Vy norrut från gaveln. En del fladdermöss använder en flygrutt åt detta håll. Foto: Malin Tverin. Bild 8: Flygrutten västerut från kolonin. Strandlinjens buskage och växtlighet är viktiga för fladdermössens flygrutter. Foto: Malin Tverin. 19

Bild 9: Vy från Kastelholms slott mot sydväst. Största delen av fladdermössen i kolonin flög över Slottssundet, längs med strandlinjens växtliget mot golfbanorna väster om Slottssundet. Foto: Malin Tverin. Bild 10: Kungsgårdsallén. De stora askarna samt annan växtlighet fungerar som flygkorridor, skydd och jaktområde för nordiska fladdermöss. Foto: Rasmus Karlsson. 20

5.2.2. Fladdermusområden, klass II Ett viktigt födosöksområde är ett område där det regelbundet jagar fladdermöss eller ett område där det under en viss tid jagar ett större antal fladdermöss, speciellt om det är flera arter som utnyttjar området. Inom utredningsområdet har 9 delområden markeras som klass II områden. Delområdena är numrerade 2-10 och är utritade på karta 4. Område 2 Området består av stranden och gårdsplanen intill en sommarstuga i Sundby. Här jagade vattenfladdermöss längs stranden nordiska fladdermöss på sommarstugans gård. Vägen som leder till sommarstugan utgör en flygkorridor till stranden. Biotopen är ytterst lämplig även som jaktområde för Brandts/mustaschfladdermus. Område 3 Strandpromenaden med närliggande områden söder om Kastelholms slott med stora lönnar och askar. Här jagade regelbundet nordisk fladdermus. Område 4 Vid Kungsgårdallén jagade ett stort antal nordiska fladdermöss under juni och juli. Allén utgör också en viktig flygrutt för fladdermössen (bild 10). Område 5 Området utgörs av vattenbassängerna på Kungsgårdens golfbana. Vid dessa jagade vattenfladdermöss. Område 6 Området utgörs av en mörk mindre skogsväg. Den användes som flygrutt och jaktområde av såväl nordiska fladdermöss som Brandts/mustaschfladdermöss. Område 7 Utgörs av Tjudnäs träsks södra strand och det intilliggande skogsområdet. Stranden utgjorde vattenfladdermössens jaktområde. Dessutom utnyttjades området som flygrutt av nordiska fladdermöss samt Brandts/mustaschfladdermöss. 21

Område 8 Utgörs av naturstigens östra del. Längs stigen jagade både nordiska fladdermöss och Brandts/mustaschfladdermöss. Område 9 Utgörs av naturstigens västra del. Längs stigen jagade både nordiska fladdermöss och Brandts/mustaschfladdermöss. Område 10 I den relativt glesa barrskogen jagade både nordiska fladdermöss och Brandts/mustaschfladdermöss. Inom samtliga områden gjorde man observationer under hela inventeringsperioden. 5.2.3. Fladdermusområden, klass III Ett område tillhörande klass III används av fladdermöss men individ- och artantalet är lägre än inom klass II eller så utnyttjas området enbart under en kortare tid av året. Inom utredningsområdet har 5 delområden markeras som klass III områden. Delområdena är numrerade 11-15 och är utritade på karta 4. Område 11 Inom området påträffades nordisk- och Brandts/mustaschfladdermus. Område 12 Området användes som förflyttnings- och jaktkorridor av nordiska fladdermöss under juli och augusti. Området användes även i något starkare vind. Område 13 Inom området jagade nordiska fladdermöss i juni, medan området inte var lika frekventerat i juli och augusti. 22

Område 14 Inom området jagade nordiska fladdermöss i juni, medan området inte var lika frekventerat i juli och augusti. Området utgör även en del av flygrutten fladdermössen från kolonin i Kastelholm använde. Område 15 Område utgjorde nordiska fladdermössens jaktområde i juli och augusti. De jagade då främst ovanför vägar, i gläntor och vid gårdsplan längs med vägen. 6 Diskussion och konsekvensbedömning Resultaten avvek något från de förväntade i den undersökta miljön. Speciellt avsaknaden av Brandts/mustaschfladdermöss förvånade, likaså den ringa förekomsten av vattenfladdermus och trollfladdermus. Fladdermöss jagar inom olika områden beroende på insekttillgången, vilken kan variera med tiden på dygnet, tid under sommaren samt med vädret. Inventeringsresultaten skall därför ses som ögonblicksbilder av den verkliga situationen. Ett större antal ögonblicksbilder, d.v.s. fler inventeringsnätter, ger en tydligare och mera korrekt bild av den verkliga situationen. Antalet inventeringstillfällen under sommaren 2010 kan dock anses vara tillräckligt för att uppnå de givna målsättningarna. Enligt inventeringsplanerna skulle det första karteringstillfället vara i slutet av maj. Då uppdragsgivarens beslut om att projektet skulle genomföras kom relativt sent, måste det första karteringstillfället skjutas upp till början av juni. Därefter utfördes arbetet i enlighet med planerna. Den något förskjutna starten torde inte ha inverkat märkbart på resultaten. Vädret var gynnsamt under alla karteringsnätterna. I augusti måste dock den tredje karteringstillfället inhiberas på grund av kraftigt regn. Fladdermusobservationerna är markerade med punkter på kartorna. Antalet punkter är inte direkt jämförbart med det faktiska antalet individer. Fladdermöss är rörliga djur som kan jaga inom större områden under en natt, därför är det fullt möjligt och rentav troligt, att en del av närliggande observationer kan 23

härhöra sig från en och samma individ. En del av observationerna kan bestå av flera individer. Punkterna symboliserar därför snarare det område fladdermössen utnyttjar an det faktiska antalet individer. Delar av Kastelholms planeområde består av golfbanans gräsmattor och av kalhyggen. Dessa anses oftast vara av mindre värde för fladdermöss. Under denna utredning har dock även delar dessa områden undersökts. I sydvästra delarna av utredningsområdet förekommer äppelplanteringar. Dessa områden var inhägnade och kunde inte inventeras närmare. Trollfladdermus är en migrerande art. Den enstaka observationen av denna art tyder på att trollfladdermöss flyger via Kastelholm under sin migration, åtminstone på våren. Vidare undersökningar är nödvändiga för att utreda i vilken mån trollfladdermöss utnyttjar denna rutt. Förökningskoloni i Kastelholms (nordisk fladdermus) slott var till sin storlek betydande. En uppföljning av kolonin skulle även vara faunistiskt intressant. För att i framtiden kunna planera och utföra reparationsarbeten i utrymmet, skulle en undersökning om när fladdermössen anländer och lämnar platsen vara nödvändig. Eventuella reparationsarbeten skall ske då fladdermössen inte är på plats och inte kan bli störda. Under den sista inventeringen i augusti deltog biträdande naturvårdsintendent Inkeri Ahonen i karteringen. Under besöket fick Ahonen en inblick i utförandet av inventeringen och information om fladdermöss och deras biologi. 24

7 Rekommendationer Rekommendationer för område 1 Vinden i norra längan av Kastelholms slott är en förökningsplats för fladdermöss. Enligt lagen om naturvård (1998:82) 3 kap (Skydd av arter och biotoper) 14 (Fridlysning och partiell fridlysning (2002/2) får exemplar av en djurart inte avlägsnas, dödas eller påverkas på sådant sätt att artens fortplantning eller fortsatta existens äventyras. Där av följer att särskild hänsyn bör tas till fladdermössen i samband med åtgärder som utförs på vinden. Alla de på Åland förekommande fladdermusarterna finns inkluderade i artlistan till bilaga VI(a) till EU:s habitatdirektiv. Enligt direktivet är störandet och förstörandet av dessa arters föröknings- och rastplatser förbjudet. Reparationsarbeten och annan vistelse på vinden bör undvikas under den tid fladdermössens frekventerar utrymmet. Den exakta tidpunkten är ännu inte känd, men torde vara högst 15.5. 31.8. Speciellt känslig är perioden 15.6. -15.7. då ungarna föds fladdermössen sköter sina ungar. Gluggen i östra gaveln (bild 2), vilken används som ut- och inflygningshål av fladdermössen, skall under inga omständigheter täppas till. Landskapsregeringens miljöbyrå kontaktas innan reparations- eller andra åtgärder görs på vinden Rekommendationer för område 2-10 Träd- och buskbestånden längs Slottssundets stränder bevaras så att den skyddande effekten kvarstår (bild 8,9).. Skärmens bredd bör i mån av möjlighet vara minst 10-15 m, beroende på träd- och buskbeståndet. 25

Större gluggar i skogsbrynet mot havet bör undvikas. Askarna längs Kungsgårsallén (bild 10) samt träden längs Slottsvägen bör bevaras. Vid områdena 8 och 9 bör omfattande skogsavverkningar unvikas. Rekommendationer för områden 11-15 Strandvegetationen längs stränderna bör i mån av möjlighet bevaras. Större, äldre träd bör om möjligt bevaras. Allmänna rekommendationer Även vid de övriga stränderna bevaras en skärm med träd och buskar mot havet som vindskydd. Nordisk fladdermus jagar ofta vid skogsbrynen längs stränderna, medan vattenfladdermöss gynnas av att stränderna skuggas av träd och buskar som gör stränderna mörkare. Friluftsstigar minskar inte områdenas lämplighet för fladdermöss. Friluftsstigar bör inte vara belysta under fladdermössens aktiva tid 15.5. 30.8. Inom områden där äldre, större träd fälls, kan förlusten av potentiella gömställen kompenseras med artificiella gömställen, d.v.s. fladdermusholkar. Inför ombyggnads- eller reparationsarbeten bör byggnaderna granskas för att kontrollera om det förekommer fladdermöss i dem. Ifall föröknings- eller rastplatser påträffas, bör undantagslov fås av landskapsregeringens miljöbyrå innan arbetet kan påbörjas. En eventuell förlust av gömställen kan kompenseras med fladdermusholkar. 26

8 Litteratur De Jong, J, & Ahlén, I. (1996): Artantal och populationstäthet hos fladdermöss. Entwistle A.C. et al. 2001: Habitat management for bats. Joint Nature Conservation Committee. Peterborough. UK. 48 s. Hagner-Wahlsten, N. 2009 a: Inventering av fladdermöss vid Bengt Karlssons planerade vindkraftverk i Sund, Åland. Karteringsrapport. 12 s. Hagner-Wahlsten, N. 2009 b: Inventering av fladdermöss på Svinö holme i Mariehamn 2009. karteringsrapport. Mariehamns stad. 26 s. Hagner-Wahlsten, N. 2009 c: Inventering av fladdermöss vid Ålands Vindenergi Andelslags planerade vindkraftspark i Eckerö, Åland 2009. Karteringsrapport. 31 s. Hagner-Wahlsten, N. 2009 d: Inventering av fladdermöss vid Ålands Elandelslags planerade vindkraftspark Stenarna, Åland 2009. Karteringsrapport. 23 s. [online], Kyheröinen, E-M, Osara, M. & Stjernberg, T. 2009: Agreement on Conservation of Bats in Europe. Update to the national implementation report of Finland, 2009. Inf.EUROBATS.MoP5.19. 16 s. URL: http://www.eurobats.org/documents/pdf/national_reports/n at_rep_fin_2009.pdf. Hänvisat 21.11.2010. Kyheröinen, E.-M. 2004 a: Lepakoiden (Chiroptera: Vespertilionidae) elinympäristönvalinta ja saalistusaktiivisuus Etelä-Hämeen maisemamosaiikissa. Pro gradu tutkielma. Helsingin yliopisto, bio- ja ympäristötieteiden laitos. 50 s. 27

Lacki, M.L., J.P. Hayes & A. Kurta (ed) 2007: Bats in Forests, Conservation and Management. The John Hopkins University Press. Baltimore.329 s. Lappalainen, M. 2002: Lepakot salaperäiset nahkasiivet. Tammi, Helsinki. 207 s. Limpens, H.J.G.A., P. Twisk & G. Veenbaas, 2005: Bats and road construction. Rijkswaterstaat, Arnhem, the Netherlands. 24 s. Mitchell A.J. 2004: Bat mitigation guidelines. English Nature. 74 s. Mitchell-Jones, A. & McLeish, A.P. (toim.) 2004: Bat worker s manual. 3 rd edition. Joint Nature Conservation Committee. Parsons, K. & al 2007: Bat Surveys Good Practice Guidelines. Bat Conservation Trust, London. 82 s. Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (toim.) 2001: Suomen lajien uhanalaisuus 2000. Ympäristöministeriö ja Suomen ympäristökeskus, Helsinki. 432 s. Russ, J.: The Bats of Britain and Ireland. Echolocation Calls, Sound Analysis and Species Identification. Alana Books. 1999. 80 s. Rydell, J. 1989: Feeding activity of the northern bat Eptesicus nilssoni during pregnancy and lactation. Oecologia (1989) 80:562-565. Sierla, L., Lammi, E., Mannila, J. & Nironen, M. 2004: Direktiivilajien huomioon ottaminen suunnittelussa. Suomen Ympäristö 742. Ympäristöministeriö. 113 s. Söderman, T. 2003: Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi kaavoituksessa, YVA-menettelyssä ja Natura-arvioinnissa. Ympäristöopas 109:1 196. 28

BILAGA 1. Fladdermusarter I Finland och på Åland, situationen våren 2010. artnamn vetenskapligt namn påträffats i Finland påträffats på Åland påtr. vid Kastelholm nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii x x x mustaschfladdermus Myotis mystacinus x Brandts fladdermus Myotis Brandtii x x x vattenfladdermus Myotis daubentoni x x x fransfladdermus Myotis nattereri x dammfladdermus Myotis dasycneme x långörad fladdermus Plecotus auritus x x gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus x x stor fladdermus Nyctalus noctula x x trollfladdermus Pipistrellus nathusii x x x pipistrell Pipistrellus pipistrellus x x dvärgfladdermus Pipistrellus pygmaeus x x sydfladdermus Eptesicus serotinus x 29