TSL 2011-3767 Konsekvensutredning 1(6) Konsekvensutredning Revidering av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:155) om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten 1. Vad är problemet och vad ska uppnås? Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:155) om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten trädde i kraft under 2010. Efter detta har Transportstyrelsen gjorts uppmärksam på att de krav som ställs enligt 32 om skärmning av högintensiva ljus inom en radie av 5 km inte är möjlig eller rimlig att åstadkomma med dagens armaturer då skärmarna skulle komma att bli orimligt stora. Transportstyrelsen har därför behövt förtydliga tillämpningen av regeln. Skrivningen i våra föreskrifter (32 ) leder emellertid ändå till en stor mängd frågor och kan även leda till orimliga kostnader när branschen ska försöka uppfylla kraven. Det är därför nödvändigt att justera kravet i 32 så att det blir tydligt och går att tillämpa. Ett lämpligt sätt att omarbeta kravet i 32 är att införa en rekommendation från Annex 14 i föreskriften. Denna beskriver att högintensiva ljus som installeras på nivåer under 150 meter ska riktas uppåt för att undvika störningar för omgivande bebyggelse. Detta sammantaget gör att synbarheten för lågt flygande luftfartyg ökar i förhållande till tidigare lydelse, eftersom uppåtriktade ljus kommer att synas bättre för den som flyger på eller över 150 meter över mark- eller vattenytan. Ljusen kommer även att synas under 150-metersnivån ut till 5 kilometer från hindret, till skillnad från eventuellt avskärmat ljus. Eftersom ljusen nu riktas uppåt bör risken för bländning minska för den som använder NVIS (system för ljusförstärkning under mörker) och flyger lägre än 150 meter över mark- eller vattenytan. I och med att vindkraftverken blir allt högre ökar differensen mellan rotorns högsta läge och vindkraftverkets högsta fasta punkt där hinderljuset sitter. Därmed ökar den del av hindret som inte är hindermarkerat. Transportstyrelsen har därför för avsikt att återgå till kravet att högsta läget ska markeras på vindkraftverk där hinderljusets placering är på en nivå av 150 meter eller högre. 150 meter över mark- eller vattenytan är också lägsta flyghöjd för VFR-trafik utanför tätbebyggt område, vilket ökar konfliktrisken mellan vindkraftverk och luftfartyg och gör att kravet på synlighet ökar. Idag finns det ett fåtal vindkraftverk i Sverige som är 135 meter i tornhöjd, men inom ett par år är det
TSL 2011-3767 Konsekvensutredning 2(6) troligt att det kommer att finnas vindkraftverk som har en tornhöjd på 150 meter eller högre. Eftersom det i dagsläget inte är helt klart vilka tekniska lösningar som är mest lämpliga för att markera vindkraftverk med den tornhöjden, har Transportstyrelsen gjort bedömningen att det mest effektiva sättet att hantera dessa vindkraftverk på är genom beslut i varje enskilt fall. I praktiken förekommer även idag ofta en dialog mellan Transportstyrelsen och den som har för avsikt att uppföra ett vindkraftverk, varför beslutsförfarandet inte torde uppfattas som tidskrävande eller betungande. Detta gör att handläggningstiden av ansökningsärendet inte behöver bli så lång. Det har inkommit önskemål från branschen om en möjlighet att använda högintensiva ljus för markering av vindkraftverk på nivåer under 150 meter, vilket ger flexibilitet och i vissa lägen kan vara kostnadseffektivt. I praktiken tillämpas detta redan för vindkraftverk på 150 meter, vilka idag inte markeras på högsta punkt utan på en nivå därunder (högsta fasta punkt). En sådan möjlighet kommer därför att införas i 12 i föreskriften. Vid förra översynen av regelverket infördes ett villkorat krav att föremål kan behöva markeras på mellanliggande nivåer om föremålet inte är tillräckligt framträdande mot omgivningen. Detta krav bör även gälla för vindkraftverk och läggs därför till i 12. Föreskriftsförslaget förväntas ge följande effekter: Minskad administrativ börda både för myndigheten och för marknaden eftersom den nuvarande lydelsen i våra föreskrifter leder till en stor mängd frågor och även kan leda till orimliga kostnader för branschen vid försök att uppfylla kraven. Lättnader för marknaden i de fall där erfarenheter har visat att lättnader kan införas utan att detta gör avkall på flygsäkerheten. En något utökad kravbild som bidrar till att flygsäkerheten bibehålls på en acceptabel nivå. Nedan följer de huvudsakliga ändringarna i föreskrifterna: Var i föreskriften Vad föreslås 12 Införande av möjlighet att använda högintensiva ljus på nivåer under 150 m för markering av vindkraftverk med en totalhöjd på mellan 110 och 150 meter. 12 Införande av nytt krav för vindkraftverk som kan påverka flygsäkerheten negativt genom att inte vara tillräckligt framträdande mot omgivningen. Dessa ska även markeras på ytterligare nivåer. 25 Införande av nytt krav för vindkraftverk vars högsta fasta punkt överstiger 150 meter. För dessa ska beslut om markering inhämtas från Transportstyrelsen i varje enskilt fall.
TSL 2011-3767 Konsekvensutredning 3(6) 32 En lättnad genom att ett krav på skärmning av högintensiva ljus som inte är tekniskt möjligt/rimligt att åstadkomma med dagens armaturer tas bort. 32 Införande av ett nytt krav som innebär att högintensiva ljus som installeras på nivåer under 150 meter ska riktas uppåt för att undvika störningar för omgivande bebyggelse. (Rekommendation i Annex 14.) Över 151 meter 0º 122 151meter 1º 92 122 meter 2º Lägre än 92 meter 3º 2. Vilka alternativa lösningar finns och vad blir effekterna om någon reglering inte kommer till stånd? 2.1. Alternativa lösningar Transportstyrelsen gör bedömningen att alternativet till den föreslagna föreskriften är att inte uppdatera föreskriften. 2.2. Effekter om reglering inte kommer till stånd Enskilda och företag som berörs av föreskriften har haft vissa svårigheter att tillämpa delar av föreskriften. Detta innebär att det finns uppenbara risker för att föreskriften tillämpas på ett felaktigt sätt och att hindermarkeringskraven åsidosätts eller blir felaktigt utförda. Detta kan få till följd att flygsäkerheten påverkas negativt och att onödiga kostnader kan uppkomma. Dessutom innebär otydligheterna i föreskriften att enskilda och företag måste lägga tid på att förstå och tillämpa föreskriften. Om högintensiva ljus som installeras på nivåer under 150 meter inte riktas uppåt kan störningar för omgivande bebyggelse öka. Vindkraftverken blir högre och högre och differensen mellan rotorns högsta läge och vindkraftverkets högsta fasta punkt blir allt större. Detta innebär att om man fortsätter att bara markera högsta fasta punkten kommer hinderljusets synlighet att minska i förhållande till rotorns högsta läge, vilket påverkar flygsäkerheten negativt. 3. Vilka berörs av regleringen? Enskilda och företag som uppför olika former av byggnadsverk med höjder som överstiger 45 meter över mark- eller vattenyta.
TSL 2011-3767 Konsekvensutredning 4(6) 4. Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser medför regleringen och hur ser de olika konsekvenserna ut för de övervägda regleringsalternativen om man jämför? 4.1 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Införande av en regel som innebär att högintensiva ljus som installeras på nivåer under 150 meter ska riktas uppåt för att minska störningar för omgivande bebyggelse kommer att öka kostnaderna för branschen. Enligt uppgifter från branschen innebär dock de nya kraven ingen påtaglig kostnadsökning. När beställning av nya vindkraftverk görs specificeras inte kostnaden för hinderljus, då dessa ingår i totalkostnaden. Transportstyrelsen kan därför endast konstatera att kravet troligtvis inte kommer att medföra några större kostnadsökningar, baserat på branschens egna uppskattningar. Kravet på att uppförare av vindkraftverk vars högsta fasta punkt överstiger 150 meter över mark- eller vattenytan ska inhämta beslut om markering från Transportstyrelsen i varje enskilt fall kan komma att öka kostnaden för företagen. Idag finns inga vindkraftverk av den här storleken i Sverige och teknik för markering saknas enligt branschen. Transportstyrelsen ser dock i dagsläget ingen alternativ lösning till hantering av vindkraftverk av denna storlek. I de fall där det identifieras ett behov av att markera ett vindkraftverk på mellanliggande nivå kan detta medföra en ökad kostnad som, beroende på om det krävs ljus eller dagermarkering, kan uppgå till ca 20 000 kronor per vindkraftverk. Transportstyrelsen bedömer dock att det endast i undantagsfall kommer att krävas markering på mellanliggande nivåer. 4.2 Jämförelse av konsekvenser av de olika regleringsalternativen Alternativet till föreslagen föreskrift är att inte uppdatera föreskriften. Konsekvenser för detta alternativ redovisas i avsnitt 2.2 ovan. 5. Överensstämmer regleringen med eller går den utöver de skyldigheter som följer av EG-rättslig reglering eller andra internationella regler Sverige ska följa? Den föreslagna föreskriften strider inte mot internationella regler. De internationella föreskrifter som ligger till grund för föreskriften är Annex 14 till Chicagokonvektionen, Aerodromes. EG-rättslig reglering på området saknas. Föreskriftsförslaget innebär att en icke bindande rekommendation från Annex 14 till Chicagokonventionen införs som ett krav. Detta sker eftersom den riktning av ljus som rekommenderas i Annex 14 innebär att störningen av högintensivt ljus minskar för omgivande bebyggelse. Det innebär också att synligheten av de högintensiva ljusen ökar för luftfartyg, vilket är positivt ur flygsäkerhetssynpunkt då luftfartygen blir varse ljusmarkeringarna tidigare. Att
TSL 2011-3767 Konsekvensutredning 5(6) införa rekommendationen från Annex 14 som ett krav är ett sätt att skriva om 32, vilken har visat sig inte vara tekniskt möjlig att uppfylla. 6. Behöver särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns det behov av speciella informationsinsatser? Föreskriften bör kunna träda i kraft så snart som möjligt. Kravet på att uppförare av vindkraftverk vars högsta fasta punkt överstiger 150 meter över mark- eller vattenytan ska inhämta beslut om markering från Transportstyrelsen i varje enskilt fall kommer inte att tillämpas omgående eftersom inga vindkraftverk med den här höjden finns i Sverige idag. Branschen bör därför inte stöta på några problem att anpassa markeringen i takt med att vindkraftverken blir högre och högre. En övergångsbestämmelse kommer att införas, vilken innebär att befintliga markeringar av vindkraftverk inte omgående behöver ändras i enlighet med de nya kraven i föreskriften. 7. Kan regleringen få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt? 7.1. Hur många företag berörs, i vilka branscher är företagen verksamma samt hur stora är företagen? Ett femtiotal olika vindkraftsföretag kan komma att påverkas av regelförändringen. 7.2. Vilken tidsåtgång kan regleringen föra med sig för företagen och vad innebär regleringen för företagens administrativa kostnader? Föreslagen föreskrift innehåller endast mindre justeringar jämfört med nu gällande föreskrift, vilket medför att företagens tidsåtgång för att anpassa sig till föreskriftsförslaget bedöms som ringa. En faktor som kan medföra ökning i tidsåtgång för företagen är dock kravet i 25 på att en ansökan ska göras för beslut om markering av vindkraftverk i varje enskilt fall då vindkraftsverkets högsta fasta punkt överstiger 150 meter över mark- eller vattenytan. Ansökningsförfaranden av liknande slag har tillämpats förr vid tillståndsgivning och erfarenheten säger att det tar ca 20 timmar att handlägga en sådan ansökan. Tidsåtgången för verksamhetsutövaren beror främst på vilka uppgifter som myndigheten kommer att begära in samt hur den sökande har tänkt sig att uppfylla kraven i föreskriften. Som beskrevs tidigare kommer förfarandet troligtvis att innefatta en löpande dialog mellan myndigheten och den sökande, vilket i praktiken redan sker med den nuvarande regleringen. Det föreslagna förfarandet kommer därför inte att bli särskilt mer tidskrävande än det nuvarande.
TSL 2011-3767 Konsekvensutredning 6(6) 7.3. Vilka andra kostnader medför den föreslagna regleringen för företagen och vilka följdändringar av verksamheten kan företagen behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen? Transportstyrelsen bedömer att det inte uppstår några andra kostnader för företag utöver de som anges i avsnitt 4.1, eller att företag på något annat sätt behöver ändra verksamheten till följd av föreslagen föreskrift. 7.4. I vilken utsträckning kan regleringen komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen? Transportstyrelsen bedömer att konkurrensförhållandena inte kommer att påverkas. 7.5. Hur kan regleringen i andra avseenden komma att påverka företagen? Transportstyrelsen bedömer att förändringarna inte kommer att påverka företag i andra avseenden. 7.6. Behöver särskild hänsyn tas till små företag vid reglernas utformning? Transportstyrelsen bedömer att det inte finns behov att ta särskild hänsyn för små företag. Om ni har några frågor med anledning av konsekvensutredningen eller synpunkter ni vill framföra får ni gärna kontakta oss: Sofia Tersmeden, projektledare Telefon: 010-495 36 41 sofia.tersmeden@transportstyrelsen.se Tomas Åkerlund, sakkunnig Telefon: 010-495 37 04 tomas.akerlund@transportstyrelsen.se Christer Erlandsson, sakkunnig Telefon: 010-495 40 45 christer.erlandsson@transportstyrelsen.se Anna Maria Johansson, jurist Telefon: 010-495 36 29 annamaria.johansson@transportstyrelsen.se