Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Andorra 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Andorra är en av Europas mikrostater ett furstendöme beläget i den pyreneiska bergskedjan mellan Spanien och Frankrike. Landet fick först 1993 en egen konstitution och har sedan dess gradvis moderniserats och internationaliserats. Av de 76 875 invånarna (2004) är endast en tredjedel andorranska medborgare. Samtidigt tar Andorra emot nio miljoner turistbesök årligen, vilket medför ett stort behov av utländsk arbetskraft. Samhällets uppbyggnad präglas därför av en strävan att bevara landets särart och samtidigt vara konkurrenskraftigt. Tidigare har inkomsterna till stor del kommit från landets ställning som skatteparadis, från handel med konsumentvaror och från bankverksamhet. Regeringen arbetar dock på att få bort denna stämpel genom att införa ett striktare regelverk, ökad öppenhet och dubbelbeskattningsavtal. Istället satsar man på turism, särskilt vintertid. Respekten för mänskliga rättigheter (MR) är god. De klagomål som framförs rör främst gästarbetarnas och de utländska medborgarnas situation. En rad centrala FN-konventioner om MR trädde i kraft i förhållande till Andorra i slutet av 2006. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Andorra är medlem i FN sedan 1993 och är part till följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet (2006) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (2006) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt (1997 respektive 2002) Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr (december 2006) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn (1996 respektive 2001) Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (öppnades för undertecknande 2007 undertecknad i mars 2007) Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) (2001) Andorra är sedan 1993 också medlem av Europarådet och har ratificerat den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) Andorra är inte part till följande FN-konventioner: Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances (öppnades för undertecknande 2007) Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1966 Andorra har inte fått besök av någon av FN:s olika specialrapportörer. 2 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr respekteras. Fängelserna håller internationell standard och MR-övervakare tillåts besöka de intagna.
3 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades 1990. Den sista avrättningen ägde rum 1943. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns inga uppgifter om inskränkningar i rätten till frihet och personlig säkerhet. En nationell poliskår svarar för att upprätthålla säkerheten. Polisen kan anhålla en person upp till 48 timmar utan att ange brottsmisstanken, därefter krävs beslut om häktning för fortsatt frihetsberövande. Juridiskt biträde måste inte förordnas omedelbart, vilket är gängse bland Europarådets medlemsstater, utan först inom 24 timmar. Det förekommer inga kända inskränkningar av rörelsefriheten. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Andorras rättsväsen består av en domstol för tvistemål (Tribunal de Batlles), en domstol för brottmål (Tribunal de Corts), en högsta domstol (Tribunal Superior de la Justícia d'andorra) och en konstitutionsdomstol (Tribunal Constitucional). Domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Domare utses av ett oberoende rättsligt råd (Consell Superior de la Justícia) bestående av fem medlemmar som övervakar rättsväsendets funktion. Domare utses på sex år med möjlighet till förlängning. Domaryrket är oförenligt med andra offentliga uppdrag liksom med utövandet av andra kommersiella, industriella och professionella aktiviteter. Det finns också en Ombudsman som granskar enskildas klagomål mot de andorranska myndigheterna: ämbetet El Raonador del Ciutadà inrättades 1998 och innehas sedan 2004 av Pere Canturri Montanya. Straffbarhetsåldern höjdes 2005 från 16 till 18 år. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Samtliga friheter är inskrivna i konstitutionen och respekteras i praktiken. Det finns två dagstidningar: Diari D'Andorra och El Periódico de Andorra, ett nationellt radio- och TV-bolag samt privata radio- och TV-stationer. Det finns
4 särskilda band mellan staten och den katolska kyrkan av historiska skäl, men religionsfriheten respekteras. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Andorra formades som stat på 1200-talet och har haft ett parlament sedan 1419. Det var dock först genom antagandet av en konstitution 1993 som landet tog steget in på den internationella scenen. Andorra är ett furstendöme med unik styrelseform ämbetet som statschef utövas formellt av två samregerande furstar (Copríncipes): Frankrikes president och biskopen i den närbelägna spanska staden Seu d'urgell. Den lagstiftande makten innehas av generalrådet (Consell General) vars 28 ledamöter utses i allmänna val som hålls vart fjärde år. 14 av ledamöterna utses med hela landet som valkrets medan landets sju kommuner/församlingar utser två ledamöter var. För närvarande är 7 ledamöter i generalrådet kvinnor, vilket motsvarar 25 procent. Det senaste valet hölls i april 2005 med deltagande av fem politiska partier. Rösträttsåldern är 18 år och endast andorranska medborgare har rösträtt. Antalet röstberättigade personer var 16 022 och valdeltagandet 80 procent. Regeringen har den verkställande makten och är ansvarig inför generalrådet. Regeringschefen, för närvarande liberalen Albert Pintat, utses av generalrådet och utser därefter själv sina ministrar, vilka inte samtidigt får vara ledamöter i generalrådet. För närvarande har regeringen 12 medlemmar, varav 4 kvinnor däribland utrikesministern. Regeringschefen får inneha ämbetet högst två mandatperioder i följd. För att bli medborgare i Andorra måste man ha minst en förälder som är medborgare i landet. Personer med uppehållstillstånd i Andorra kan förvärva medborgarskap efter att ha varit stadigvarande bosatta i landet i 25 år. Barn som är födda av utländska medborgare med uppehållstillstånd i Andorra och som bott hela sitt liv i landet kan få andorranskt medborgarskap vid 18 års ålder. Dubbelt medborgarskap är inte tillåtet. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Det finns knappast någon arbetslöshet i Andorra. Utländska gästarbetare, ofta från Latinamerika, kommer till landet på tidsbegränsade arbetstillstånd för sysselsättning inom turistnäringen. Den kritik när det gäller mänskliga rättigheter som tidigare riktats mot Andorra har gällt diskriminering vid urvalet av gästarbetare, att personer med hälsoproblem inte beviljas arbets- och
5 uppehållstillstånd, men under året som gått har någon sådan diskussion inte rapporterats. Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar. Andorra är inte medlem i den Internationella arbetsorganisationen ILO och har inte heller ratificerat någon av ILO:s konventioner om mänskliga rättigheter. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den andorranska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt tillgänglig för alla invånare. Enligt Världshälsoorganisationen WHO:s statistik över världens länder har Andorra och Sverige ungefär samma siffror i fråga om hur stor andel av den totala budgeten som regeringen spenderar på hälsosektorn (7,1 procent), hur stort bidraget är per invånare (2 453 US-dollar) och antalet läkare per invånare (3,7). Befolkningen i Andorra har den högsta medellivslängden i världen. Den sammanvägda genomsnittliga åldern för män och kvinnor vid dödsfallet är 83.5 år. 12. Rätten till utbildning Skolgången är kostnadsfri och obligatorisk mellan 4-16 år. Omkring 35 procent av barnen går i fransk grundskola, 35 procent i spansk och bara 29 procent i andorranska skolor. Skolbyggnader byggs och underhålls av andorranska myndigheter, som också betalar för de andorranska lärarna medan de spanska och franska lärarna betalas privat av föräldrarna. Skolorna följer den spanska läroplanen och deras slutbetyg erkänns av det spanska utbildningssystemet. Ett universitet inrättades 1997. Universitet ägnar sig främst åt distansutbildning. Det finns två högskolor, med sjuksköterske- respektive datautbildning. Efter gymnasieexamen beger sig alltså den som vill läsa vidare oftast utomlands, främst till Spanien (Katalonien) eller Frankrike. Läskunnigheten är 100 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Andorra har dubbelt så hög bruttonationalprodukt per invånare som genomsnittet i Europa och det finns ingen arbetslöshet, vilket lockar inte bara spanjorer, fransmän och portugiser att flytta dit utan också andra utländska gästarbetare som sysselsätts inom turistnäringen.
6 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Frågor om kvinnors rättigheter handläggs av hälso-, välfärds- och familjeministeriet inom vilket det finns en särskild statssekreterare med ansvar för familjefrågor, inklusive jämställdhets- och kvinnofrågor. Konstitutionen förbjuder diskriminering men samhällssynen är fortfarande förhållandevis traditionell med stereotypa uppfattningar om kvinnors och mäns olika roller i hemmet, på arbetet och i samhällslivet även om kvinnor börjat ta mer plats också i det politiska livet. Våld mot kvinnor polisanmäls i liten utsträckning men rapporteras till lokala frivilligorganisationer (kvinnojourer) som Andorran International Women's Association (AIWA) och Andorran Women's Association (AAW). Våld mot kvinnor faller under den allmänna strafflagen. Det finns en statlig hotline för kvinnor som utsatts för våld liksom medicinska och psykologiska resurser. Prostitution är inte tillåtet. Abort är inte tillåtet men hälsovården täcker kostnaden för att utföra abort i Frankrike eller Spanien. Barnomsorg tillhandahålls utan kostnad. Det första valet i Andorra hölls 1933 men kvinnlig rösträtt infördes inte förrän 1970 och kvinnlig valbarhet 1973. 15. Barnets rättigheter Myndigheterna arbetar aktivt med lärarutbildning och projekt för att sprida kunskapen om barns rättigheter i skolorna. Andorra är part till barnkonventionens tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter trots att landet inte har några väpnade styrkor. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk I Andorra är andorranerna själva i minoritet de egna medborgarna utgör endast 23 500 av de 76 875 invånarna (2004), eller cirka 30 procent. Övriga större befolkningsgrupper är spanjorer (43 procent), portugiser (11 procent) och fransmän (7 procent). Andorra är det enda land i världen med katalanska
7 som enda officiella språk, men utbildning erbjuds också på spanska och franska. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Den fråga om diskriminering på grund av sexuell läggning som uppmärksammats i Andorra gäller att homosexuella inte tillåts som blodgivare. 18. Flyktingars rättigheter Andorra har inte ratificerat FN:s flyktingkonvention och det finns ingen möjlighet att söka asyl i landet. Det finns heller inget mottagningssystem för invandrare. Regeringen samarbetar dock med FN:s flyktingkommissarie och frivilligorganisationer inom området. Under 2006 tog Andorra för första gången emot invandrare av humanitära skäl. Det var fem eritreaner, som ingick i en större grupp av afrikanska migranter och som hade räddats av en spansk fiskebåt på Medelhavet utanför Malta. 19. Funktionshindrades rättigheter Funktionshindrade medborgare har rätt till pension och gratis sjukvård. Lagstiftningen påbjuder att nya byggnader ska vara anpassade för personer med funktionshinder. All form av diskriminering av funktionshindrade inom utbildningsväsendet och statliga institutioner är förbjuden. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett tiotal frivilligorganisationer på MR-området, varav de mest aktiva arbetar med kvinnofrågor. Röda korset är representerat i landet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det genomförs inga egentliga internationella insatser för att främja mänskliga rättigheter i Andorra.