PM 2003:05. Konsumtion och Etik om företagens sociala ansvar och etisk märkning

PM 2003:05 Konsumtion och Etik om företagens sociala ansvar och etisk märkning

Innehållsförteckning 1. Uppdraget... 4 2. Sammanfattning... 5 3. Bakgrund... 8 3.1 Problembeskrivning... 8 3.2 Etisk märkning vad är det?... 9 3.3 Andra former för information om etisk hänsyn vid framställning och försäljning av varor och tjänster... 10 4. Internationella och nationella initiativ avseende företagens sociala ansvar... 12 4.1 Global compact ett initiativ av FN... 12 4.2 Socialt ansvar i offentliga sektorn en studie från världsbanken... 12 4.3 OECD:s riktlinjer för multinationella företag... 14 4.4 EU:s grönbok och meddelande om företagens sociala ansvar... 14 4.5 Global Reporting Initiative... 16 4.6 Projekt inom Nordiska ministerrådet... 17 4.7 Globalt ansvar ett svenskt regeringsinitiativ... 20 4.8 En djungel av standarder, normer och regelsystem... 21 5. Exempel på frivilligorganisationers initiativ... 23 5.1 Kyrkorna... 23 5.2 Världsbutikerna för Rättvis Handel... 23 5.3 Samverkansprojektet Rättvis handel... 24 5.4 Fair Trade Center... 24 5.5 Amnesty International Business Group... 24 5.6 TCO:s etiska modell... 25 5.7 LO:s Users Award... 26 5.8 Ett statligt bidrag till konsumentprojekt... 26 6. Exempel på andra initiativ... 27 6.1 Fallstudie av DressCode, en etiksatsning av fyra svenska företag... 27 6.2 Initiativ for etisk handel i Norge... 27 6.3 Ethical Trading Initiative... 28 7. Etikkrav i befintliga system för märkning av varor och tjänster... 29 7.1 Rättvisemärkt... 30 7.2 Forest Stewardship Council... 32 7.3 Naturens Bästa... 32 7.4 Turistnäringens initiativ mot sexuellt utnyttjande av barn... 33 7.5 Jämställdhetsmärkning... 34 7.6 KRAV... 34 7.7 Svanen... 35 7.8 EU Blomman... 35 8. Redovisning av etik i samband med varuprovning... 36 9. Kontroll av efterlevnaden... 39 9.1 Organ som certifierar och kontrollerar... 39 9.2 SA8000 En etisk standard... 39 9.3 AA1000 En standard som garanterar ett företags sociala ansvar... 40 9.4 Initiativ inom standardiseringsorganisationen... 40 10. Etik i marknadsföringen... 42 10.1 Finansiella placeringar... 43 11. Förslag till framtida arbete med etik inom konsumentpolitiken... 46 11.1 Märkningens roll som ett medel att förändra... 46 11.2 Krav på ett trovärdigt märke... 46 11.3 Märkning av produkt jämfört med märkning av företag... 48 11.4 Förslag till framtida åtgärder... 51

Bilaga 1 Etiska menyer...54 Bilaga 2 Förkortningar...65 Bilaga 3 Begrepp...66 Bilaga 4 Referenslitteratur...69 Konsumtion och etik om företagens sociala ansvar PM 2003:05 ISBN 91-7398-829-4 Konsumentverket 2003 Konsumentverket/KO PM 2003:05 3 (67)

1. Uppdraget Enligt Regleringsbrevet för 2003 har Konsumentverket i uppdrag att kartlägga vad som omfattas av begreppet etisk märkning samt göra en analys av hur det framtida arbetet med den etiska märkningen bör bedrivas inom ramen för konsumentpolitiken. Uppdraget bygger på Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005 (prop. 2000/01:135, 2001/02:LU28, rskr. 51) som antogs av riksdagen den 28 november 2001. Regeringen redovisade där bedömningen att miljömärkning och etisk märkning är viktiga verktyg för att konsumenterna ska kunna göra väl överlagda val på marknaden. Ett av de åtta delmålen i handlingsplanen är: Miljömärkningen och den etiska märkningen ska få större spridning. Ett mål som senare understryks ytterligare i utvärderingen av miljömålet i konsumentpolitiken (skr.2002/03:31, LU14, rskr.150). Konsumentverket/KO PM 2003:05 4 (67)

2. Sammanfattning Vad omfattas av begreppet etisk märkning, och hur bör det fortsatta arbetet på detta viktiga konsumentpolitiska område bedrivas? Hur ska den etiska märkningen få större spridning? Dessa frågor har varit utgångspunkter för Konsumentverkets uppdrag. Rapporten ger en bild av utvecklingen på marknaden under det senaste årtiondet där den etiska dimensionen växt i betydelse. Fokus har alltmer förskjutits från märkning av produkter till en märkning av företagens sociala ansvarstagande i en vidare bemärkelse. Det centrala är att företagen inte bara ser till den egna lönsamheten utan tar hänsyn till - och nogsamt beaktar - den påverkan som deras verksamhet har på människor. Detta gäller såväl medarbetare som lokalbefolkning, konsumenter eller andra. Hänsyn tas till såväl inre som yttre miljö. I begreppet sund företagsetik bör alltså många faktorer ingå. Det finns dock ännu inte internationella enhetliga riktlinjer för vad som krävs. De flesta företag och organisationer lutar sig därför mot internationella deklarationer/konventioner om mänskliga rättigheter och socialt ansvar, oavsett om det land där man verkar har erkänt dem och infört dem i nationell lagstiftning eller inte. Helt nyligen kom FN:s normer för det ansvar som på olika områden åvilar multinationella företag. På sikt kan de få betydelse för större enhetlighet. Det övergripande målet är att sträva mot det hållbara samhället. I idealtillståndet skulle inga produkter någonsin komma ut på marknaden som inte lever upp till långsiktig hållbarhet med avseende på ekonomiska, sociala och ekologiska förhållanden. Riktningen i utvecklingen är således tydlig men man inser lätt att det är en gigantisk uppgift att nå ett sådant mål - om det överhuvudtaget är möjligt. Det står därför klart att man under överskådlig tid framöver måste arbeta med flera metoder, däribland såväl märkning av varor och tjänster som märkning av företag och organisationer. Konsumenterna vill givetvis få ut mesta möjliga nytta av sina resurser. De har stort behov av tillförlitlig information om varor och tjänster på marknaden samt av trygghet och säkerhet. Det är viktigt att marknaden fungerar väl och kan tillgodose detta. I och med globaliseringen har produktionen flyttats allt längre bort från konsumenterna. Därmed har möjligheterna till insyn försämrats och osäkerheten ökat. I praktiken har företagens egen information ökat i betydelse. Många människor vill i sin roll som konsumenter påverka samhällsutvecklingen i önskad riktning. Informationssamhällets framväxt ställer nya vägar till förfogande för sådan påverkan och i motsvarande grad ökar företagens risker för negativ publicitet. Dessa förändringar, som i många avseenden är motstridiga, ställer nya krav på både företag och konsumenter, såsom exempelvis krav på nya anpassade regelsystem och ny typ av information. Det handlar alltså om en omfattande förändrings- och anpassningsprocess med många frågor utan självklara svar. På grund av den ökade osäkerheten hos både konsumenter och näringsliv har en större ödmjukhet och ett mer konstruktivt förhållningssätt gjort entré i umgänget dem emellan, med mer av problematisering, diskussioner och lärande, där alla parter bidrar utifrån sina erfarenheter. Mot denna bakgrund har ett antal förslag till insatser på konsumentpolitikens område utkristalliserat sig. Av stor betydelse i sammanhanget är att det bland konsumenterna finns höga ambitioner och en stark vilja att komma framåt. Resurserna för arbetet är dock mycket begränsade. Ansvaret måste visserligen delas mellan många olika sam- Konsumentverket/KO PM 2003:05 5 (67)

hällssektorer, men det står klart att konsumentsektorn här står inför nya och mångfasetterade arbetsfält, som kommer att kräva stora insatser. När många människor vill vidga sin konsumentroll och ta etiska hänsyn är det viktigt att denna strävan bemöts konstruktivt. Det är då nödvändigt att konsumentpolitiken vidgas till att omfatta detta viktiga område och att nya resurser tillförs i erforderlig omfattning. Förslag Grunden för trovärdig och användbar information om etiskt hänsynstagande är att den bygger på kontrollerbara uppgifter som kan jämföras. Regelsystem bör utvecklas i internationell samverkan. Detta kan ske bl.a. i standardiseringsorganisationerna men även inom andra organ, som antar egna regler för krav på produkter och deras framställning. Det är ur ett hållbarhets- och effektivitetsperspektiv viktigt att konsumentaspekterna kommer med på ett tidigt stadium i detta arbete. Förutsättningarna bör förstärkas för konsumenterna att delta i standardiseringsarbetet. Det behövs ett institutionaliserat forum för de frivilligorganisationer som arbetar med frågor om etik och konsumtion. Staten måste tillhandahålla resurser för att tillförsäkra dem möjligheter till erfarenhetsutbyte och metoddiskussioner på samma sätt som sker för näringslivet inom Globalt Ansvar. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att utöka de medel som Konsumentverket kan fördela som bidrag till organisationer för konsumentprojekt. Konsumenternas kunskaper behöver öka inom det etiska området för att deras möjligheter att agera på marknaden och främja en hållbar utveckling skall förbättras. I detta syfte föreslås att resurser avsätts för information och utbildning om konsumtion och etik med inriktning på olika målgrupper. En mer samlad information bör övervägas. Modern teknik ger stora möjligheter att förmedla kunskap på ett slagkraftigt sätt. Statsmakterna bör uppmuntra och stödja organisationernas samarbete för utformning av enhetliga regelsystem för information om etiskt hänsynstagande t.ex. i form av etisk märkning inom EU. För att underlätta marknadens effektivitet är det viktigt att vidareutvecklingen av arbetsmetoder och kriterier sker i en samordnad process och leder till att godkännande inom ett märkningssystem kan medge godkännande även inom andra system. Den svenska organisationen Rättvisemärkt har redan uppnått en internationell samordning av sina arbetsmetoder och kriterier. Det är emellertid svårt att få fram medel för att genomföra den avslutande fasen, nämligen att införa det internationella märket och marknadsföra nyordningen gentemot konsumenterna. För att åstadkomma ett större genomslag på marknaden än idag bör det rättvisemärkta sortimentet utökas till att omfatta fler varor. De initiala kostnaderna för kriterieutveckling delas idag mellan länderna, där flera har statligt stöd för utvecklingsarbetet. Sverige hör till de länder som ger minst bidrag till verksamheten, medan t.ex. Danmark, Finland och Nederländerna ger flera gånger mer. Kriterier finns redan utarbetade för fler varor än de som nu finns märkta på den svenska marknaden, men märkning på nya produktgrupper medför kostnader. Ett statligt stöd behövs för att övergå till ett internationellt märke och för att märka fler varor. Detta skulle på relativt kort tid kunna åstadkomma synliga resultat på marknaden. Konsumentverket/KO PM 2003:05 6 (67)

Mer kunskap behövs om den roll som samhället, företagen och konsumentorganisationerna bör och kan spela för en positiv utveckling vad gäller socialt ansvar och etik i handeln. De samhällsekonomiska konsekvenserna av olika vägval bör belysas, där kostnader och vinster för konsumenter, producenter och leverantörer ingår. Frågan om samarbetsmöjligheter och effektivitetsvinster i samband med etisk märkning bör samtidigt belysas. Konsumentverket föreslår därför att regeringen tar initiativ till vidare utredning av området. I det sammanhanget kan det också finnas skäl att se över marknadsföringslagens bestämmelser om informationskrav. Konsumentverket/KO PM 2003:05 7 (67)

3. Bakgrund 3.1 Problembeskrivning Marknadsekonomin bygger på att konsumenterna beaktar vad de får för priset och därmed gynnar producenter med hög effektivitet. För att inte företagens vinstintresse ska gå ut över de anställda eller miljön har Sverige antagit regler och riktlinjer för arbetsmiljö och miljöpåverkan. Uppföljning av reglerna ska garantera att inhemska produkter inte framställts på ett oetiskt sätt. Reglerna är i stort sett lika inom EU och flertalet västländer även om efterlevnad och kontroll varierar mellan branscher och regioner. Idag importeras emellertid cirka 16 procent 1 av våra varor från länder utanför västvärlden. Fördelen för konsumenterna i väst är att utvecklingsländerna kan erbjuda varor till lägre priser till följd av lågt löneläge. Risken är dock stor att man pressar priserna alltför hårt, så att produkterna inte kan framställas utan att de som arbetar i produktionen utsätts för omänskliga förhållanden. På samma sätt finns på många håll en tendens att kortsiktigt överbelasta natur och miljö. Ett sätt att motverka en sådan utveckling är att konsumenterna i västvärlden ges möjligheter att välja att handla märkta varor och tjänster eller sådana som kommer från företag som genom ett utbyggt kontrollsystem kan garantera deras ursprung med avseende på hög etik inom alla led från råvara till försäljning. Konsumenternas möjligheter att genom sitt konsumtionsval bidra till önskad utveckling är beroende av tillgång till kunskap och information om produkter, tjänster och företagsbeteenden. I och med globaliseringen och de multinationella företagens framväxt, som innebär att en stor del av produktionen sker i andra länder, och ofta långt bort, har det blivit mycket mer komplext att få tillgång till tillförlitlig information. Med den kraftiga ökningen av varuflödet har konsumenterna förlorat kännedom om och insikter i produktions- och distributionsprocesserna. Konsumenternas möjligheter att själva göra kvalitetsbedömningar har försämrats och därmed även förutsättningarna för övervägda val. Utvecklingen innebär växande behov av nya lösningar i myndigheternas arbetsmetoder för att kunna stödja konsumenterna i deras strävan mot en hållbar konsumtion. Problemet kan inte lösas utan ett vidgat samarbete med andra aktörer myndigheter, företag och organisationer både inom och utom landets och EU:s gränser. Intressant i sammanhanget är att informationssamhällets framväxt och Internet har gett konsumenter en möjlighet att protestera och agera mot företag som man finner inte uppfyller olika berättigade krav. Genom organisationer och nätverk kan man snabbt nå många individer över hela världen. Uppmaningar att bojkotta varor och därigenom rösta med plånboken, men också direkta protester mot multinationella företag eller nationella regeringar kan snabbt åstadkomma betydande effekter. Ett exempel på en aktion som initierats av en enskild individ är kampanjen mot sportklädesföretaget Nike för dess dåliga arbetsförhållanden i Asien. Över Internet spred sig protesterna på mycket kort tid bland aktivister till stora delar av världen. 1 Källa SCB Utrikeshandeln i löpande priser 2002. Import från Västeuropa, USA, Canada, Japan, Australien och Nya Zeeland är borträknad. Det ska dock påpekas att import till andra länder inom EU, som distribueras vidare till Sverige, inte är inräknad i denna statistik. Konsumentverket/KO PM 2003:05 8 (67)

3.2 Etisk märkning vad är det? Etisk märkning är ett sätt att driva på utvecklingen mot ökad etisk hänsyn i handeln med varor och tjänster. För att klargöra märkningens möjligheter och begränsningar är det nödvändigt att också behandla de många andra initiativ som startats i avsikt att nå samma mål. Därför beskriver rapporten också ett antal sådana initiativ vid sidan av olika typer av märkning. Det konsumentpolitiska arbetet är baserat på etiska värden som innefattar såväl konsumenters skyldigheter som rättigheter till t.ex. skydd och information. Att utöka innehållet i konsumentpolitiken med ytterligare etiska aspekter ligger nära till hands. Krav på etik i samband med varor och tjänster får dock inte betraktas isolerat utan måste ses som en del i ett större sammanhang tillsammans med andra värden som funktionalitet, kvalitet och prisvärdhet. Området kan inte heller begränsas enbart till vad man i mer traditionell mening menar med etisk märkning, nämligen en märkning på produkterna. För att påverka marknaden är det nödvändigt att komplettera med andra styrmedel. Etisk märkning kan nå konsumenterna på flera vägar. I första hand avses att produkter förses med ett märke, som visar att de tillverkats enligt de regler märkningsordningen föreskriver. En annan typ av märkning är när ett tillverkande företag införlivar etiska värden och socialt ansvar i styrningen av sin verksamhet. Då kommer uppgiften om tillverkare att signalera till konsumenten att varan är framställd med beaktande av etiska krav. Slutligen kan handelsföretag välja att endast sälja produkter framställda med etisk hänsyn. Genom val av butik garanteras konsumenten att etisk hänsyn tagits. Etiska värden kommer i denna rapport att omfatta alla aspekter, från att produktionen i alla led följt lagar och regler som redan finns till att positionerna flyttats fram genom att högre mål ställts upp. Dessa mål är baserade på de värderingar som utgör grunden för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling. Exempel på sådana aspekter framgår av Etiska menyer, se bilaga 1. Företagens följsamhet till i bilagan nämnda standarder, normer eller regelsystem avser att på sikt leda till en hållbar utveckling. Det finns ingen entydig definition på vad som ska avses med socialt ansvar eller etisk märkning. Begreppen karaktäriseras snarare med ett antal kriterier som innehåller olika komponenter av socialt ansvar. I litteraturen möter man ett antal olika beskrivningar av vad som ingår i ansvaret. Det vanligaste begreppet är Corporate Social Responsibility (CSR) som anspelar på att företagen anses ha ett socialt ansvar i samband med sin verksamhet omfattande arbetsmiljö, hälsa och säkerhet samt relationer till det lokala samhället. I synnerhet handlar den aktuella samhällsdiskussionen om de multinationella företagens verksamhet i utvecklingsländer. Ett annat något mer förenklat uttryck är Corporate Responsibility (CR). Senare har man allt oftare i litteraturen använt uttrycket Organisational Social Responsibility (OSR) för att spegla uppfattningen att det sociala ansvaret även gäller olika organisationers verksamhet och inte specifikt företagens. Samma krav och förväntningar kan riktas till både privata och offentliga institutioners verksamhet vad avser deras verksamhet, ledningssystem och rapportering av sin verksamhet. I en referensgrupp som diskuterar en svensk hållning i frågan inför en eventuell ISO standardisering på området har man beslutat sig för att hävda beteckningen Social Responsibility (SR) eller på svenska Socialt Ansvar. Eftersom utvecklingsarbetet inom Konsumentverket/KO PM 2003:05 9 (67)

området i högsta grad bedrivs internationellt är användningen av engelska uttryck vanliga. Märkning i relation till hållbar utveckling Det övergripande perspektivet gällande etisk märkning ligger i begreppet hållbar utveckling, ett begrepp som kommer att vara styrande i den följande framställningen. Åtgärder som möter dagens behov utan att förhindra framtida generationers möjligheter att möta sina behov. Så definierades hållbarhet 1987 av Brundtland-kommissionen, FN:s världskommission för utveckling och miljö. Detta är den mest vedertagna definitionen av begreppet och den som också används av de flesta företag internationellt. Begreppet hållbar utveckling innefattar långsiktighet i tänkandet och medför att aktörer med beslutsfunktioner, såväl privata som offentliga, förväntas ta ett ansvar även för de långsiktigare verkningarna av sina beslut. Detta ansvar begränsar sig inte enbart till traditionellt ekonomiska aktiviteter utan inbegriper i lika hög grad frågor om etik och moral, där hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet samt sociala aspekter måste vägas in. Etisk märkning kan med denna utgångspunkt betraktas som överordnad miljömärkningen. I FN:s program för det fortsatta genomförandet av Agenda 21 slås fast att hållbar utveckling omfattar tre dimensioner; den ekonomiska, den ekologiska och den sociala dimensionen. För att uppnå hållbar utveckling måste de tre dimensionerna integreras, eftersom de på ett naturligt sätt direkt påverkar varandra. Begreppet hållbar utveckling innefattar alltså att alla människor ska leva under goda livsvillkor. En avgörande faktor för det fortsatta genomförandet av Agenda 21 är att kvinnor ges samma möjligheter som män. Programmet betonar vikten av att utarbeta strategier för att uppnå en jämställd hållbar utveckling. Under paraplyperspektivet hållbar utveckling får frågor om etik och moral en central betydelse även vid granskning av det sätt på vilket produktion och distribution av varor och tjänster sker. Av samma skäl kommer etiska och moraliska frågor att ställas vid granskning av förhållanden i samband med konsumtionen och omhändertagande av restprodukterna. En lika viktig och komplex fråga är hur detta ska kommuniceras till konsumenterna. På världstoppmötet om hållbar utveckling, Johannesburg september 2002, framstod särskilt avsnittet om Globalisering och handel som en av de nya stora utmaningarna. Frågan om företagens roll i arbetet för hållbar utveckling lyftes framåt jämfört med Riokonferensen 10 år tidigare. Bland de åtaganden som man kom överens om i implementeringsplanen som antogs av regeringarna vid mötets slut var dels att etablera ett tioårigt ramverk av program för hållbar konsumtion och produktion, dels att driva på företagens ansvarstagande. 3.3 Andra former för information om etisk hänsyn vid framställning och försäljning av varor och tjänster För att möta konsumenternas krav har frågan om företagens utvidgade globala ansvar växt sig allt starkare i näringsliv och politik, i Sverige och i världen i övrigt. Vid sidan av de etiska märkningssystemen har flera initiativ av andra slag tagits i syfte att redovisa företagens sociala ansvar. Frågan sattes på agendan på allvar i samband med FN:s generalsekreterare Kofi Annans tal 1999 om Global Compact. En uppmaning gick ut till näringslivet att förbättra levnadsvillkoren för människor både på kort och lång sikt inom den sfär där företag kan påverka. Konsumentverket/KO PM 2003:05 10 (67)

Dagens näringsliv bör t.ex. följa och främja de internationella riktlinjer och principer som finns riktade till företag, FN:s Global Compact och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. De hållbarhetsredovisningar som företag och organisationer arbetar med skiljer sig ofta åt. Det är många faktorer som måste vägas in för att man ska kunna jämföra företag från olika delar av världen. Det räcker inte med enbart den ekonomiska informationen, utan också sociala, etiska och miljömässiga faktorer måste beaktas vid bedömningen av hur hållbar företagets produktion är. Detta arbetar man med inom Global Reporting Initiative, GRI. Inom den internationella organisationen för standardisering (ISO) pågår för närvarande ett arbete med att se på möjligheterna att få fram standarder som medger ett utvidgande av certifieringssystemen till att även innefatta företagens sociala ansvar. Inom EU har företagens sociala ansvar diskuterats brett utifrån en s.k. grönbok i frågan som kommissionen presenterade 2001. I ett meddelande i juli 2002 följer kommissionen upp frågan om företagens sociala ansvar, och detta var också en prioriterad fråga under det danska ordförandeskapet i EU. Det bör nämnas att en ambition att vidga kontaktytan och få med viktiga intressentgrupper i utvecklingsarbetet, s.k. partnerskap, har varit särskilt framträdande under den senare tidens utveckling inom området. Konsumentverket/KO PM 2003:05 11 (67)

4. Internationella och nationella initiativ avseende företagens sociala ansvar 4.1 Exempel på arbete inom FN-systemet Global compact Vid World Economic Forum i Davos 1999 uppmanade FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, näringslivet att ta ett globalt ansvar. Kofi Annan lanserade The Global Compact (compact = avtal), som innefattar mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga frågor och miljöskydd. Global Compact baseras på internationella överenskommelser, såsom ILO:s konventioner och FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Generalsekreteraren uppmanade näringslivet att stödja och respektera nio principer, se bilaga 1. De nio punkterna är egentligen inte mer än grova riktlinjer och kräver definiering och utvidgning för att kunna genomföras av det enskilda företaget. Arbetet att ta fram och förankra verksamma uppförandekoder ( code of conduct ) innebär en stor utmaning. För att ansluta sig till Global Compact krävs att företagets VD skriver ett brev till FN:s generalsekreterare där han/hon uttrycker ett klart åtagande att främja Global Compact och dess nio principer samt en vilja att vara aktiv. Ett dokument bifogas som årligen ska revideras för att visa hur man arbetar för Global Compacts mål. Medverkan innebär inte något godkännande från FN. Någon särskild kontroll av att anslutna företag verkligen efterlever normerna finns inte, utan tanken är att det ska vara en självgenererande och självreglerande process 2. Underkommissionens arbete Den 13 augusti 2003 antog underkommissionen till FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genéve ett förslag till en uppsättning av mer detaljerade normer för multinationella företag och andra företag. I ett dokument finns nu samlat mänskliga rättighetslagar, standarder och god praxis. Normerna med kommentarer stöder sig på relevanta principer från internationella avtal och andra internationellt erkända överenskommelser och riktlinjer som rör arbetsliv, miljö- och konsumentskydd samt bekämpning av korruption. Syftet med normerna är att tillhandahålla tydliga riktlinjer för åtgärder från företagens sida. Normerna kan även få en överbryggande effekt på de problem som finns med en stor mängd olika, ibland motstridiga och icke bindande uppförandekoder, som används idag. www.unglobalcompact.org www.unhchr.ch/data.htm 4.2 Socialt ansvar i offentliga sektorn en studie från världsbanken Världsbanken har publicerat en studie 3 av den offentliga sektorns roll för att stödja framväxten av fler företag som tar sociala hänsyn i sin verksamhet. Förutom att vara en kartläggning av den praxis på området som vuxit fram på olika håll i världen är studien 2 I juli 2003 var sexton svenska företag anmälda till Global Compact: Axfood AB, CSK Sustainability, Electrolux, Ericsson, Folksam, Hennes & Mauritz AB, ICA Handlarnas AB, ITT Flygt AB, Josab International, Lindex AB, Skanska AB, Stadium AB, Swedbank, The SAS Group, Volvo Car Corporation, Volvo Group. 3 Public sector roles in strengthening corporate social responsibility, October 2002. Konsumentverket/KO PM 2003:05 12 (67)

också avsedd som idégivare till regeringar i utvecklingsländer för att kunna driva på utvecklingen. I rapporten beskrivs tio olika aktivitetsområden för den offentliga sektorns arbete för CSR, se bilaga 1. Rapporten identifierar fyra nyckelroller som kan användas enskilt eller kombineras på olika sätt för att försöka höja nivån för sektorns sociala ansvarstagande. Dessa är lagstiftning, riktlinjer avseende innehållet, överenskommelser med intressentgrupper samt en stödjande roll genom t.ex. publicering eller offentliggörande på andra sätt. Man konstaterar att det nu aktuella CSR-programmet är relativt omoget. Termen CSR har ännu inte riktigt kommit till användning i många delar av den offentliga sektorn, vare sig i industriländer eller utvecklingsländer. Många av de aktiviteter som belyses i rapporten har inte uttryckligen genomförts som CSR-initiativ, men stödjer ändå företagens sociala ansvarstagande. Offentliga myndigheter som inte använder uttrycket CSR behöver inte nödvändigtvis göra mindre än de som använder denna term. För de offentliga organen är uppgiften att identifiera prioriteringar och stimulansåtgärder som är meningsfulla i det lokala och nationella sammanhanget och att bygga på befintliga initiativ och förmågor. Det finns en klar möjlighet för offentliga myndigheter i utvecklingsländerna att använda sig av det intresse som finns för företagens sociala ansvarstagande vid fastställandet av mål och prioriteringar i den offentliga sektorn. Ett primärt mål för den offentliga sektorn är t.ex. att främja handel av hållbara varor och tjänster. Fem nyckelteman för det framtida arbetet med att stärka de offentliga myndigheternas CSR-relaterade roll i utvecklingsländerna redovisas: Att bygga upp en medvetenhet om innehållet i det aktuella CSR-programmet hos utvecklingsländernas myndigheter, inklusive en förståelse för övergripande drivkrafter, nyckelspelare och effektiva påtryckningsmedel samt genomföra länderspecifika utvärderingar av CSR-programmets påverkan på handel och investeringar. Åtgärder som möjliggör för offentliga institutioner i utvecklingsländerna att bli effektivare aktörer när det gäller att definiera villkor i CSR-debatten och ställa krav på berörda standarder. Innehållet i CSR-programmet har till nu i stor utsträckning formats av multinationella företag, konsumenter, investerare och regeringar baserade i utvecklade länder. Arbeta för att bygga en stabil och transparent miljö för att stimulera CSRinvesteringar, inklusive åtgärder för att stärka baskriterier för social, miljörelaterad och ekonomisk styrning. Åtgärder för att engagera den privata sektorn mer direkt i den offentliga policyutveckling som gäller leveranser av gemensamma varor/tjänster (till exempel program för nationell hållbar utveckling eller strategier för fattigdomsminskning). Stöd till offentliga sektorns instanser att utveckla ramverk för utvärdering av lokala eller nationella prioriteringar i relation till CSR. Svårigheterna för den offentliga sektorn i utvecklingsländerna att engagera sig i frågan om företagens sociala ansvar ska inte undervärderas. Men möjligheterna är påtagliga och det finns, enligt den här rapporten, ett överflöd av goda exempel att stödja sig på. Konsumentverket/KO PM 2003:05 13 (67)

4.3 OECD:s riktlinjer för multinationella företag OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) bildades 1960 och utgör ett forum för diskussion mellan de industrialiserade medlemsstaternas regeringar om ekonomisk politik i vid bemärkelse 4. År 1976 beslutade OECD:s ministerråd i en deklaration om vissa riktlinjer för internationella investeringar och multinationella företag. Riktlinjerna är frivilliga och kan inte genomdrivas med rättsliga medel. De får ändå auktoritet eftersom de är gemensamma rekommendationer från OECD-ländernas regeringar till de multinationella företagen. Översyn av riktlinjerna har gjorts ett antal gånger 5. I samband med den senaste revideringen år 2000 gjordes mer genomgripande förändringar. Riktlinjerna stöder sig på kärnan i begreppet hållbar utveckling ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Bland annat har en rekommendation om mänskliga rättigheter lagts till samt ett kapitel om bekämpande av mutor och ett om konsumentskydd. För information om riktlinjerna, se bilaga 1. OECD:s medlemsländer har åtagit sig att främja att riktlinjerna används genom så kallade Nationella Kontaktpunkter. Den svenska kontaktpunkten lyder under UD 6. 4.4 EU:s grönbok och meddelande om företagens sociala ansvar Europeiska kommissionen presenterade den 18 juli 2001 en grönbok med titeln Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar 7. Syftet med grönboken var dels att initiera en debatt om företagens sociala ansvar som begrepp, dels att fastställa hur man kan inrätta ett partnerskap för utarbetande av en europeisk ram för främjande av företagens sociala ansvar. Här följer en kort redovisning av diskussionen inom unionen: Företagens sociala ansvar går främst ut på att företagen beslutar sig för att frivilligt medverka till ett bättre samhälle och en renare miljö. I en tid då Europeiska unionen strävar efter att identifiera sina gemensamma värderingar genom att anta en stadga om grundläggande rättigheter, börjar flera europeiska företag allt tydligare förstå sitt sociala ansvar och betrakta det som en del av sin identitet. Denna utveckling reflekterar de allt större förväntningar som de europeiska medborgarna och intressenterna har på företagens roll i det nya och föränderliga samhället av idag. Detta är i linje med det centrala budskapet i EU:s strategi för hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001, enligt vilken ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och miljöskydd på lång sikt ska gå hand i hand. Allt fler europeiska företag främjar strategier för socialt ansvar som svar på en rad sociala, miljömässiga och ekonomiska påtryckningar. Syftet är att sända en signal till de olika intressenter som de samverkar med: anställda, aktieägare, investerare, konsumen- 4 Följande stater är medlemmar i OECD: Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, USA och Österrike. Därutöver finns tre observatörsländer Argentina, Brasilien och Chile. 5 Översyner har gjorts 1979, 1982, 1984, 1991 och 2000. 6 www.utrikes.regeringen.se/fragor/_handel_old/oecd/nationella/oecd_riktlinjer.htm 7 KOM (2001)366, juli 2001 Konsumentverket/KO PM 2003:05 14 (67)

ter, offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer. Det är ett sätt för företagen att investera i sin framtid, och de väntar sig att deras frivilliga engagemang kommer att bidra till att öka företagets lönsamhet. Genom att ta på sig ett socialt ansvar och göra frivilliga åtaganden som går utöver de vanliga kraven i lagstiftning och avtal, som de ändå är tvungna att följa, kan företagen höja standarden på social utveckling, miljöskydd och respekt för grundläggande rättigheter och välja en form av företagsstyrning som förenar olika aktörers intressen i en övergripande strategi för kvalitet och hållbarhet. Europeiska unionen intresserar sig för företagens sociala ansvarstagande eftersom de på ett positivt sätt kan bidra till det strategiska mål som man fattade beslut om i Lissabon i maj 2000: att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Samrådet om grönboken visar att det finns stöd för tanken på EU-åtgärder som syftar till att främja ett socialt ansvarstagande bland företagen. I juli 2002 publicerade kommissionen en uppföljning av grönboken i ett meddelande om företagens sociala ansvar näringslivets bidrag till en långsiktigt stabil utveckling 8. Där redovisas bl.a. de olika marknadsparternas syn och krav på företagens sociala ansvarstagande. Parterna har olika syn på bland annat följande punkter: Företagen betonar att det sociala ansvarstagandet bör vara frivilligt och integreras i åtgärderna för en långsiktigt stabil utveckling och att innehållet bör fastställas på global nivå. Fackliga organisationer och andra intresseorganisationer betonar att frivilliga initiativ inte är tillräckliga för att skydda arbetstagarna och de medborgerliga rättigheterna. De förespråkar införande av ett regelverk med minimistandarder för att skapa rättvisa konkurrensvillkor. Investerarna framhåller behovet av ökad öppenhet och insyn när det gäller företagens praxis, värderingsorganisationernas metoder och förvaltningen av investeringsfonder som gör socialt ansvarsfulla investeringar och pensionsfonder. Konsumentorganisationerna betonar att det som vägledning för konsumenternas köpbeslut behövs tillförlitlig och fullständig information om de etiska, sociala och miljömässiga förhållanden som råder vid produktion av och handel med varor och tjänster. Rådet betonar i en resolution av den 3 december 2001 att en europeisk strategi för företagens sociala ansvar skulle komplettera de åtgärder som idag vidtas på lokal och nationell nivå och ge dem ett mervärde. Europaparlamentet föreslår att företagens sociala ansvar integreras på alla områden där EU har befogenhet att vidta åtgärder (särskilt regionalt och socialt stöd) samt att ett flerpartsforum för företagens sociala ansvar inrättas på EU- 8 Bryssel den 2 juli 2002, KOM(2002)347 slutlig. Konsumentverket/KO PM 2003:05 15 (67)

nivå. Europaparlamentet efterlyser redovisning av tre resultatområden för att se till att även det sociala och miljömässiga resultatet redovisas och att de mänskliga rättigheterna beaktas. Initiativ för socialt ansvarstagande från arbetsgivarnas sida har en lång tradition i Europa. Vad som skiljer dagens tolkning av företagens sociala ansvar från tidigare initiativ är att man satsar på strategisk styrning och på att utveckla instrument i detta syfte. Detta innebär att berörda aktörers förväntningar och principen om löpande förbättringar och innovation sätts i centrum av affärsstrategierna. Det är viktigt för trovärdigheten att främjandet av företagens sociala ansvar på internationell nivå sker med utgångspunkt i internationella standarder och godkända instrument. Dessa godkända instrument är idag av två slag, dels OECD:s riktlinjer för multinationella företag dels finns det utöver företagens sociala ansvar olika internationella avtal som regeringarna måste stödja och följa upp. Grundläggande arbetslivsnormer och ILO:s grundläggande konventioner ska integreras i företag med etiska regler. Eftersom det finns belägg för att företag som tar ett socialt ansvar skapar ett värde för samhället genom att de bidrar till en mer stabil utveckling på lång sikt, bör de offentliga myndigheterna föra en politik som främjar socialt och miljömässigt ansvarsfulla metoder inom företagen. Metoderna och instrumenten bör präglas av öppenhet och grundas på tydliga och kontrollerbara kriterier eller riktmärken (benchmarking). Den offentliga politiken kan bidra till att utveckla en handlingsram för att främja öppenhet och därmed även metodernas trovärdighet. Riktlinjer för företagens sociala ansvar kan också innebära att företagen skapar ett större värde för samhället när det gäller innovation. Innovativa metoder, som syftar till att skapa bättre arbetstillfällen, tryggare och mer arbetstagarvänliga arbetsplatser, integrering av ett jämställdhetsperspektiv samt innovation eller teknologiöverföring till lokalsamhällen och utvecklingsländer, leder till en ur ett nord- sydperspektiv mer rättvis ekonomisk och social utveckling. www.europa.eu.int/comm/off/green/index_sv.htm www.europa.eu.int 4.5 Global Reporting Initiative Global Reporting Initiative (GRI) etablerades 1997 med syftet att arbeta fram riktlinjer för företags redovisning rörande hållbar utveckling, dvs. miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter. CERES (Coalition for Environmentally Responsible Economics) låg bakom bildandet. CERES är en internationell organisation med ett tiotal större företag och organisationer som medlemmar. Riktlinjerna har arbetats fram genom medverkan från företag, fackliga organisationer, universitet, redovisnings- och revisionsorganisationer och andra intressenter från en lång rad olika länder. Två svenska företag deltog i arbetet, Esab AB och ITT Flygt AB. GRI har sitt huvudkontor i Amsterdam, Nederländerna. Nya reviderade riktlinjer presenterades sommaren 2002. Målet är att skapa riktlinjer som kan få allmän acceptans, som är globalt tillämpbara och som får samma ställning som de riktlinjer som idag finns avseende finansiell redovisning. I riktlinjerna anges ca 110 olika indikatorer som behandlar ett mycket vitt spektrum av uppgifter, omfattande allt från avloppshantering till mänskliga rättigheter och arbetsrätt. Konsumentverket/KO PM 2003:05 16 (67)

The 2003 Benchmark Survey of Global Environmental and Social Reporting 9, en undersökning av världens 100 största företag, gjord av konsultföretaget CSR Network, visade att många inspireras av Global Reporting Initiatives riktlinjer och 39 procent av företagen refererar till GRI. De nya riktlinjerna ska bättre än tidigare kunna användas av företag som komplement till vanliga finansiella redovisningar. Förbättringarna omfattar bland annat bättre sociala och ekonomiska indikatorer och enklare sätt att jämföra information i rapporterna. Avsikten är att göra det enklare för företag att rapportera om sitt hållbarhetsarbete, och att öka trovärdigheten för de medverkande företagen. Ett problem i detta avseende är att det inte finns internationella riktlinjer för hur en rapport ska verifieras. Därför väljer många företag och organisationer att vänta med en ofta mycket kostsam tredjepartsverifiering. Under det senaste årtiondet har allt fler företag börjat offentliggöra information om det sociala och miljömässiga resultatet. Att redovisa tre resultatområden med ekonomiska, sociala och miljömässiga indikatorer håller på att bli etablerad god praxis. I denna tidiga experimentfas kan flexibilitet säkerställa att rapporteringen är avpassad för det enskilda företaget. Ett ökat samförstånd om de uppgifter som ska lämnas, rapporteringsformat, använda indikatorer samt utvärderingens och revisionsförfarandets tillförlitlighet skulle dock göra det möjligt att på ett mer meningsfullt sätt rangordna och informera om företagens resultat inom olika sektorer och när det gäller företag av liknande storlek. De riktlinjer som utarbetats genom Global Reporting Initiative är ett bra exempel på riktlinjer för rapportering som kan ligga till grund för ett sådant samförstånd. GRI har fått ökad betydelse sedan Europeiska kommissionen i sitt meddelande om en strategi för en hållbar utveckling (av den 15 maj 2001) har uppmanat alla börsnoterade bolag med minst femhundra anställda att dela in sina årsredovisningar i de tre resultatområdena. Kommissionen uppmanar flerpartsforumet att utarbeta gemensamma riktlinjer och kriterier för mätning, rapportering och garantier, som ska finnas tillgängliga senast kring halvårsskiftet 2004. www.globalreporting.org 4.6 Projekt inom Nordiska ministerrådet Också inom det nordiska samarbetet har man intresserat sig för de etiska frågorna. En utredning rörande livsmedel är ett resultat av tvärsektoriellt samarbete mellan några av Nordiska Ministerrådets sektorer: Livsmedel, Fiske, Miljö, Konsument samt Jord- och Skogsbruk. Tidigare har konsumentsektorn genomfört mer generella studier av inställningen till etisk konsumtion. Etisk märkning på livsmedel I rapporten om etisk märkning på livsmedel 10 framhåller man att undersökningar visar att konsumenterna har en starkare hållning till djurens väl, miljöskydd och ekologi och i mindre grad till mänskliga rättigheter och att de vet om att deras köpbeslut kan ha en inverkan på hur livsmedel produceras. 9 www.csrnetwork.com/csr/source/default.asp 10 TemaNord 2003:527 Konsumentverket/KO PM 2003:05 17 (67)

Vidare framhåller man att forskarna i samband med undersökningar har dragit slutsatsen att medborgarna hyser en önskan att påverka utvecklingen. En rad undersökningar visar att det är en klyfta mellan konsumenternas attityder och deras handlingar. Förbrukarnas konkreta handlingar bestäms av pris, tillgänglighet, hälsa och smak, som är viktigare motiv än t.ex. etik. Företagens intresse för etiska hänsyn under produktion och handel är ett marknadsorienterat svar på samhällsutvecklingen och konsumenternas attityder. Näringslivet är uppmärksamt på att marknaden kan reagera mycket negativt, om metoderna för produktion och handel betraktas som oansvariga av det civila samhället. Märkning är ett marknadsinstrument, som används av marknadens parter, dvs. konsumenterna, producenterna och handeln. Till detta kommer att märkningen kan användas av myndigheterna som ett konsumentpolitiskt instrument, dels för att garantera konsumentinformation, dels för att påverka samhällsutvecklingen i en önskad riktning. Trots betänkligheter för att märkningen kan bli oöverskådlig och dyrbar är det uppenbart, att det finns konsumentgrupper som har ett behov av information om etiska förhållanden i varuproduktionen. Utredningen visar att frivillig märkning kan fungera på marknadens villkor inom lagstiftningens ramar utan särskilda allmänna regler och särskild offentlig administration. Andra frivilliga märkningar kan vara i detalj reglerade i lagstiftning. T.ex. ekologisk märkning tills vidare är märkning av ägg frivillig vad gäller produktionsmetoderna, men om äggen märks ska EU-förordningens bestämmelser vara uppfyllda. Lagstiftningen om den inre marknadens förhållanden i EU har alltid som mål att förbättra marknadens funktion, och ekologi- och äggreglerna ska således tillförsäkra producenterna och handeln rimliga konkurrensvillkor och förbrukarna korrekt information. Utredningen visar att lagstiftning är ett krävande redskap. Erfarenheterna från EUförordningarna visar, att det är en vansklig och tidskrävande uppgift att fastställa kriterierna, och att kontrollsystemet lägger på näringsliv och myndigheter ett omfattande arbete i form av registreringar, räkenskaper och kontrollbesök. Det enda lagstadgade krav på märkning i EU som motiveras av etiska aspekter är märkning på livsmedel som framställts med genteknik. Därutöver kommer märkning av ägg med produktionsmetoder att bli obligatoriskt i EU från årsskiftet. Utredningen finner att obligatorisk märkning av livsmedels etikrelaterade egenskaper har införts när märkning har varit ett markant önskemål från konsumenterna, när märkning är viktigt för marknadens funktion och när det inte finns tillräckliga incitament för producenter och handel att tillämpa frivillig märkning. För varje märkningsordning är det nödvändigt att etablera en kontroll. Det finns olika sätt att organisera kontrollen, från att anlita en oberoende revisor, institut eller organisation till att använda ett speciellt certifieringsorgan, som arbetar efter internationella ISOoch CEN-standarder. Erfarenheterna från EU-märkningsordningar visar att kontrollen blir administrativt tyngre när märkningen övergår från frivillig märkning till reglerad eller obligatorisk märkning. Konsumentverket/KO PM 2003:05 18 (67)

Slutsatser: Den nordiska utredningens kartläggning av etiska livsmedelsmärken visar att det redan finns allmänt erkända märkningsordningar, som täcker några av de etiska kriterierna som är aktuella i livsmedelsproduktionen. Det gäller särskilt det ekologiska märket och fairtrade-märket. Utredningen drar slutsatsen att de befintliga märkningarna bör upprätthållas och stärkas inom de existerande ramarna. I samband med denna utredning har det inte framkommit något som talar för organisatoriska förändringar av de befintliga märkningarna. Projektgruppen har på grund av detta kommit till slutsatsen att det för närvarande inte finns grund för att föreslå etablering av ett allmänt etikmärke för livsmedel i Nordiska Ministerrådets regi. Projektgruppen har lagt vikt vid att det finns alternativa vägar att utveckla andra informationsmetoder än märkning, t.ex. databaser, för att ge förbrukarna möjligheter att välja livsmedel utifrån etiska värden. Utvecklingen av konsumentinformation om etik bör baseras på en rad olika informationsmetoder, dvs. märkning, elektronisk information, dialog och samhällsdebatt och synnergieffekten mellan dem. Utredningen mynnar ut i en rad konkreta förslag till gemensamma nordiska initiativ, som siktar på att främja konsumentinformation om etiska förhållanden i livsmedelsproduktionen. Konsumenternas känsla för etik, 2001 Rapporten Forbrugernes fornemmelse for etik redovisar resultaten av ett projekt finansierat av Nordiska ministerrådet 11. I projektet deltog representanter från samtliga Nordiska länder. Projektet innefattade dels en teoretisk analys av konsumenters motiv att ta etiska hänsyn i sin konsumtion, dels en kartläggning av Nordiska initiativ inom området företags samhällsansvar. I rapporten definieras fyra möjliga motiv för konsumenten att ta etiska hänsyn. Det handlar dels om offentliga motiv (i betydelsen en form för kollektivt politiskt deltagande), dels om tre privata motiv. Dessa är det sociala motivet genom att man uttrycker tillhörighet till en grupp. Omsorgsmotivet innebär att man vill bry sig om medmänniskor (och djur). Njutningsmotivet innebär att man känner gott samvete. Några slutsatser/rekommendationer från rapporten är att en nordisk etisk märkning inte är lämplig att införa, etiska aspekter bör beaktas i offentlig upphandling, det är lämpligt att påverka och samarbeta med detaljhandeln, etiska aspekter bör presenteras i produkttester, samt att det är lämpligt att stärka dialogen mellan konsumenterna och näringslivet om etiska aspekter. 11 TemaNord 2001:583. Konsumentverket/KO PM 2003:05 19 (67)

Den etiske konsumenten i Norden, 2003 Med erfarenheterna från ovan nämnda projekt genomfördes under 2002-2003 ett nytt projekt 12. I detta projekt, vars rapport har titeln Den etiske forbruger i Norden: hvordan engageres forbrugerne i etisk forbrug?, genomfördes i varje land två s.k. fokusgruppintervjuer med konsumenter. Syftet var att testa den teoretiska analysen i det föregående projektet, och se hur konsumenterna resonerar kring etiska aspekter på konsumtionen. Varje fokusgruppintervju innebar att en grupp på cirka 10 personer diskuterade relativt fritt och att en diskussionsledare förde upp ämnen för diskussion. I varje land bestod en grupp av personer med högskoleutbildning och den andra gruppen hade högst gymnasieutbildning. I rapporten konstateras bl.a. följande: Nordiska konsumenter är engagerade i moraliska och etiska problemställningar, även om det inte är aspekter som ligger högst i prioritet vid inköp. Etisk konsumtion har en tendens att bli oöverskådlig, ansträngande och besvärlig. Det finns stora överensstämmelser mellan konsumenternas syn på dessa frågor i de nordiska länderna, men också vissa skillnader. Från materialet i rapporten ges i korthet följande rekommendationer för vad de nordiska konsumentorganisationerna/-myndigheterna bör fokusera på: Uppträda som trovärdiga vägledare. Konsumenterna är engagerade, men har svårt att orientera sig på området. Fokusera på människodimensionen av etisk konsumtion, dvs. förhållandena för människorna i produktionen. Ge konsumenterna konkreta exempel på att etiska konsumtionsval kan ge förbättringar för de människor som producerar varorna. Det är meningsfullt att arbeta med etik inom konsumtionen på nordisk nivå. Konsumentorganisationerna/-myndigheterna har en viktig roll som länk mellan företagen och konsumenterna. Ett arbete med etikmärkning bör bygga på en avgränsning av etikbegreppet. Väljer man en märkning som fokuserar på människodimensionen bör man hitta en annan beteckning än etik. 4.7 Globalt ansvar ett svenskt regeringsinitiativ Globalt Ansvar är namnet på det regeringsinitiativ som presenterades av statsministern i mars 2002. Uppgiften är att främja näringslivets efterlevnad av de internationella riktlinjer och principer som etablerats för företagens ansvar i frågor om mänskliga rättigheter, korruption, miljö och socialt ansvar. Globalt Ansvar ska vara en plattform för att samla olika aktörer och ge utrymme att diskutera också de svåra frågorna. Ett nätverk och nödvändiga servicefunktioner ska byggas upp. Globalt Ansvar har som mål att kunna bistå med kunskap om internationella regelverk, informera och förmedla kontakt till expertis på olika sakfrågor i departement, verk och ambassader, förmedla exempel på hur enskilda företag arbetar med frågorna, informera om utveckling i hantering av företagens sociala ansvar i andra länder, EU och 12 Ej publicerad. Konsumentverket/KO PM 2003:05 20 (67)