Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen

2014:25 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen Rapport till regeringen enligt IAF:s regleringsbrev för 2014 Rättssäkerhet och effektivitet i arbetslöshetsförsäkringen

Dnr: 2014/106 6.2 Regeringen Arbetsmarknadsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen Rapport till regeringen enligt IAF:s regleringsbrev för 2014 Regeringen har i regleringsbrevet för 2014 gett Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) följande uppdrag: IAF ska redogöra för de beslut som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser samt kartlägga hur arbetslöshetskassorna bedömer huruvida den arbetssökande kan anses vara aktivt arbetssökande eller inte med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser. Kartläggningen ska avse perioden den 1 januari till den 31 mars 2014. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2014. Arbetslöshetskassorna har fått möjlighet att faktagranska rapporten. Beslut i detta ärende har fattats av Jan-Olof Dahlgren, generaldirektör. Ansvarig chef har varit Gunilla Wandemo, chef för granskningsenheten. Rapporten har utarbetats inom IAF av utredarna Joakim Lindström, (uppdragsledare t.o.m. 13 juli 2014), Tuula Forsberg, (uppdragsledare fr.o.m. 14 juli 2014), Christel Johansson och Jenny Eriksson, granskningsenheten. Ett flertal medarbetare från granskningsenheten har deltagit vid ärendekartläggningen. I arbetet har även utredaren Fredrik Bonander, analysenheten och verksjuristen Elida Ramsten, rättsenheten deltagit. I den slutliga beredningen har Jan-Olof Dahlgren, generaldirektör och Gunilla Wandemo, chef för granskningsenheten samt utredarna Tuula Forsberg, Christel Johansson och Jenny Eriksson deltagit. Katrineholm den 30 september 2014 Jan-Olof Dahlgren Generaldirektör Tuula Forsberg Utredare granskningsenheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen Box 210 641 22 Katrineholm www.iaf.se 2 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 1 Inledning... 7 1.1 Uppdraget... 7 1.2 Syfte och frågeställningar... 8 1.3 Metod och genomförande... 9 1.4 Urvalet av ärenden... 9 1.5 Rapportens disposition och ordförklaringar... 10 2 Regelverket... 12 2.1 Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas ansvar vid underrättelser... 12 2.2 Grunder för underrättelser efter den 1 september... 12 3 Hanterade underrättelser januari till och med mars 2014... 15 4 Arbetslöshetskassornas systemstöd och rutiner för att hantera underrättelser... 18 4.1 Arbetslöshetskassornas systemstöd... 18 4.2 Arbetslöshetskassornas rutiner... 19 5 IAF:s ärendekartläggning... 26 5.1 Underrättelseorsaker och innehållet i underrättelserna... 26 5.2 Arbetslöshetskassornas handläggning av underrättelser... 27 5.3 Analys av skillnader mellan grupp A och B... 32 5.4 Arbetslöshetskassornas dokumentation och underlag vid bedömning av en underrättelse... 34 6 Slutdiskussion... 35 7 Käll- och litteraturförteckning... 39 8 Bilagor... 40 Bilaga 1: Förteckning över lagrum... 40 Bilaga 2: Urval som identifierades i uppdrag 1... 43 Bilaga 3: Underrättelseorsaker i respektive grupp A och B... 46 Bilaga 4: Tabeller med felmarginaler för grupp A och B... 47 Bilaga 5: Tabeller om fördelning av antalet hanterade, beslutade och avskrivna underrättelser januari till och med mars 2014... 52 Bilaga 6: Kartläggningsmall för ärendekartläggningen... 55 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 3

Sammanfattning IAF har i regleringsbrevet för 2014 fått två uppdrag som tillsammans ska kartlägga hela processen från att Arbetsförmedlingen granskar en aktivitetsrapport och skickar en underrättelse till att arbetslöshetskassan fattar ett beslut. Det första uppdraget 1 (uppdrag 1), som redovisades den 8 augusti 2014, gick ut på att kartlägga vilka åtgärder Arbetsförmedlingen hade vidtagit utifrån innehållet i de aktivitetsrapporter som arbetssökande med arbetslöshetsersättning hade lämnat in. Inom uppdrag 1 identifierade IAF underrättelser som hade skickats med anledning av Arbetsförmedlingens granskning av aktivitetsrapporter. Denna rapport redovisar det andra av de två uppdragen, att redogöra för de beslut som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser. I detta uppdrag ska IAF även: kartlägga hur arbetslöshetskassorna bedömer huruvida den arbetssökande kan anses vara aktivt arbetssökande eller inte med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser. 2 För att få med ärenden från fler arbetslöshetskassor, och för att dessutom få flera underrättelseorsaker att ingå som ofta förknippas med bristande arbetssökande, har IAF valt att inkludera ytterligare beslut i kartläggningen. IAF har genomfört en ärendekartläggning i arbetslöshetskassornas ärendehanteringssystem ÄGA. I samband med ärendekartläggningen har IAF också kartlagt arbetslöshetskassornas rutiner genom intervjuer med samtliga arbetslöshetskassor. Resultaten som summeras i sammanfattningen och rapportens slutdiskussion kommer både från uppdrag 1 och detta uppdrag. Arbetslöshetskassornas beslutsunderlag Den ärendekartläggning av underrättelser och de intervjuer som IAF har genomfört i detta uppdrag visade att det underlag som Arbetsförmedlingen hade skickat i flera fall inte var tillräckligt för att arbetslöshetkassorna skulle kunna fatta beslut. Behovet av underlag från Arbetsförmedlingen gällde särskilt när underrättelseorsaken var att den arbetssökande inte var aktivt arbetssökande. Eftersom bristande underlag kan leda till att arbetslöshetskassornas handläggningstider blir längre konstaterar IAF att det är viktigt att arbetslöshetskassorna så snart som möjligt får det underlag de behöver för att utreda en underrättelse. I uppdrag 1 konstaterade IAF att förlängda handläggningstider kan leda till svårigheter att säkerställa en koppling mellan handling och åtgärd som intentionen är i regeringens proposition 3. 1 IAF:s rapport 2014:22 Arbetsförmedlingens vidtagna åtgärder utifrån innehållet i aktivitetsrapporter 2 Regleringsbrev för budgetåret 2014 avseende Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 3 Proposition 2012/13:12, Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen, sid. 29 4 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

IAF uppmärksammade i uppdrag 1 vissa brister i Arbetsförmedlingens dokumentation vid handläggningen av de arbetsökandes aktivitetsrapporter. IAF konstaterar nu också att om Arbetsförmedlingen inte dokumenterar det som ligger till grund för en underrättelse kan det finnas en risk för att arbetslöshetskassan inte får det beslutsunderlag som krävs för att den ska kunna utreda underrättelsen. Detta kan leda till att underrättelsen lämnas utan åtgärd i brist på underlag eller att arbetslöshetskassan fattar beslut om åtgärd på ett ofullständigt underlag. Hanteringen av flera underrättelser för samma arbetssökande under en kort tidsrymd Regeländringarna i arbetslöshetsförsäkringen den 1 september 2013 medförde bland annat att underrättelseorsakerna blev flera. Detta ledde till att arbetslöshetskassorna fick hantera stora volymer av underrättelser från Arbetsförmedlingen. Dessutom kan flera underrättelser förekomma för en och samma arbetssökande inom en kort tidsperiod. IAF har därför frågat om arbetslöshetskassornas rutiner i situationer där Arbetsförmedlingen har lämnat flera underrättelser för en och samma sökande under en kort tidsrymd. Arbetslöshetskassornas svar visar att rutinerna ser olika ut. Det vanligaste svaret var dock att arbetslöshetskassorna lägger samman flera underrättelser i ett beslut. Flertalet arbetslöshetskassor uppgav att åtgärden ska vara handlingskorrigerande och ska ge den sökande en möjlighet att bättra sig. IAF har under intervjuerna uppfattat detta som att arbetslöshetskassorna stödjer sig på propositionen 2012/13:12 när de lägger samman underrättelser. Arbetslöshetskassornas uppfattning om vad som är det handlingskorrigerande tillfället skiljer sig dock åt. En del arbetslöshetskassor ser kommuniceringen som det handlingskorrigerande tillfället, andra arbetslöshetskassor anser att det är beslutet. Första dagen för en åtgärd IAF:s kartläggning visar även att rutinerna skiljde sig åt mellan arbetslöshetskassorna när det gäller beslutsdatum för åtgärd i förhållande till händelsedatum i underrättelsen. Det var få ärenden där dessa två datum var det samma. Det vanligaste var att arbetslöshetskassorna hade registrerat beslutsdatumet för avstängningen dagen efter händelsedatumet i underrättelsen. IAF har även noterat att datumet för en åtgärd skilde sig åt när underrättelseorsaken var att den arbetssökande inte hade varit aktivt arbetssökande vilket framgick av aktivitetsrapporten. Det förekom att arbetslöshetskassan hade registrerat beslutsdatumet för åtgärd dagen efter händelsedatumet i underrättelsen, men också att beslutsdatumet var den första dagen efter den månad som aktivitetsrapporten avsåg. Enligt Arbetsförmedlingens rutin ska aktivitetsrapporten lämnas in mellan den 1:a och den 14:e i varje månad och omfatta aktiviteter som den arbetssökande hade genomfört månaden innan. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 5

Hanteringen av underrättelser skiljer sig åt IAF konstaterar slutligen att underrättelserna handlades på olika sätt när det gäller att lägga samman flera underrättelser i ett beslut. Vidare har IAF kontstaterat skillnader i arbetslöshetskassornas hantering när det gäller det första datumet för åtgärd särskilt i samband med underrättelseorsaken inte aktivt sökt lämpliga arbeten. Detta kan leda till att arbetssökande i likartade situationer kan tilldelas olika många åtgärder och/eller att rätten till ersättning upphör vid olika tidpunkter. IAF kan kontstatera att dessa olikheter i tillämpningen inte är tillfredsställande och det finns skäl att överväga om regelverket ger tillräckligt stöd för en enhetlig tillämpning av det nya regelverket. 6 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

1 Inledning Den 1 september 2013 genomfördes en rad regeländringar inom arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat ska den som är arbetslös regelbundet redovisa vilka åtgärder han eller hon har vidtagit för att ta sig ur sin arbetslöshet. Redovisningen ska ske i en så kallad aktivitetsrapport. Regeringen motiverar ändringen så här i sin proposition: Med en sådan skyldighet tydliggörs även att det är den sökande som ytterst har ansvar för sin situation och för att visa aktivitet i arbetssökandet. 4 De nya reglerna innebär fler grunder för Arbetsförmedlingen att lämna underrättelser till arbetslöshetskassorna, och till följd av detta har antalet underrättelser ökat kraftigt. Åtgärdsgrunderna innebär sammantaget att den som förlänger tiden i arbetslöshet, orsakar sin egen arbetslöshet eller missköter sitt arbetssökande riskerar att arbetslöshetskassan fattar ett beslut om en åtgärd. Åtgärden består antingen av en varning, en eller flera avstängningsdagar eller att ersättningsrätten upphör. De nya åtgärdsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen innebär också att åtgärderna trappas upp när en sökande upprepar åtgärdsgrundande handlingar inom respektive åtgärdsgrupp. Regeringen skriver i samma proposition: Syftet med regeländringarna är att den sökande ska ges möjlighet att ändra ett handlingssätt som inte stämmer överens med villkoren i försäkringen. En individuell bedömning får därför göras från fall till fall när det gäller att bedöma vad som är ett tillfälle. 5 Vad gäller tillämpningen av de nya åtgärdsreglerna skriver regeringen: En avstängning bör, som idag, inledas vid tidpunkten för det avstängningsgrundande förhållandet. 6 1.1 Uppdraget IAF har i regleringsbrevet för 2014 fått i uppdrag att redogöra för de beslut som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser samt kartlägga hur arbetslöshetskassorna bedömer huruvida den arbetssökande kan anses vara aktivt arbetssökande eller inte med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser. Kartläggningen ska avse perioden den 1 januari till den 31 mars 2014. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2014. I regleringsbrevet har IAF även fått i uppdrag att kartlägga Arbetsförmedlingens vidtagna åtgärder utifrån innehållet i aktivitetsrapporter. Det uppdraget redovisades den 8 augusti 2014 och benämns i denna rapport som uppdrag 1 7. 4 Prop. 2012/13:12 sid. 29 5 Ibid, sid. 38 6 Ibid, sid. 43 7 IAF:s rapport (2014:22) Arbetsförmedlingens vidtagna åtgärder utifrån innehållet i aktivitetsrapporter Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 7

I denna rapport redovisar IAF sin kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut i de underrättelser som Arbetsförmedlingen har lämnat efter att ha följt upp de sökandes aktivitetsrapporter. Avsikten är att uppdrag 1 och detta uppdrag tillsammans ska kartlägga hela underrättelseprocessen. Därför redovisar IAF i slutet av denna rapport resultat från båda uppdragen. 1.2 Syfte och frågeställningar I enlighet med 2014 års regleringsbrev har syftet med detta uppdrag varit att utifrån Arbetsförmedlingens underrättelser redogöra för de beslut som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av de underrättelser som Arbetsförmedlingen lämnat och som ingår i IAF:s uppdrag 1 att kartlägga Arbetsförmedlingens vidtagna åtgärder med anledning av innehållet i aktivitetsrapporter, och kartlägga hur arbetslöshetskassorna bedömer om en arbetssökande är aktivt arbetssökande. IAF har även i detta uppdrag valt att kartlägga beslut som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av underrättelser som ofta förknippas med bristande arbetssökande. För att uppnå syftet ska följande frågeställningar besvaras: 1. Vilka rutiner för hantering av underrättelser från Arbetsförmedlingen har arbetslöshetskassorna? 2. Vilka beslut har arbetslöshetskassorna fattat med anledning av de underrättelser som lämnats i de ärenden som ingår i IAF:s uppdrag 1. 3. Vilka beslut har arbetslöshetskassorna fattat med anledning av de underrättelser som ofta förknippas med bristande arbetssökande under perioden 1 januari till 31 mars 2014? 4. Hur bedömer arbetslöshetskassorna huruvida en sökande anses vara aktivt arbetssökande eller inte och hur dokumenterar arbetslöshetskassorna sina bedömningar? 5. Vilket underlag använder arbetslöshetskassorna när de bedömer om en sökande är aktivt arbetssökande eller inte? 8 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

1.3 Metod och genomförande IAF har kartlagt ärenden på arbetslöshetskassorna med en särskilt framtagen kartläggningsmall som svarar mot uppdragets syfte och frågeställningar. När det gäller arbetslöshetskassornas hantering av underrättelser från Arbetsförmedlingen har IAF kartlagt områdena arbetslöshetskassornas bedömningar av underrättelseorsaken arbetslöshetskassornas kommuniceringar och kompletteringar av uppgifterna i underrättelserna arbetslöshetskassornas beslut med anledning av den inkomna underrättelsen. Dessutom har IAF under perioden 13 maj 17 juni 2014 intervjuat företrädare för samtliga arbetslöshetskassor om deras hantering av underrättelser från Arbetsförmedlingen. Arbetslöshetskassorna har fått möjlighet att faktagranska minnesanteckningarna från dessa intervjuer. Den beskrivande statistiken om det totala antalet underrättelser som arbetslöshetskassorna hanterade under perioden 1 januari till 31 mars 2014 har hämtats från IAF:s databas ASTAT. 1.4 Urvalet av ärenden Avsikten med detta uppdrag är att, tillsammans med uppdrag 1 kartlägga hela underrättelseprocessen från det att Arbetsförmedlingen skickar en underrättelse till det att arbetslöshetskassan fattar ett beslut. De underrättelser som identifierades i det första uppdraget utgör grupp A. I detta uppdrag följer IAF processen hos arbetslöshetskassorna i denna grupp. Urvalet av ärenden och beräkningar framgår av bilaga 2. För att så många arbetslöshetskassor som möjligt skulle ingå i urvalet, och för att dessutom få flera underrättelseorsaker att ingå, har IAF även tagit fram en kompletterande grupp underrättelser. I denna grupp (grupp B) ingår beslut fattade med anledning av en relevant underrättelse som ofta förknippas med bristande arbetssökande. Som en konsekvens av urvalet kom grupp A att omfatta 23 arbetslöshetskassor medan grupp B omfattar 27 arbetslöshetskassor. 1.4.1 Kriterier för grupp A och B Grupp A består av 379 underrättelser som identifierades i uppdrag 1. Underrättelserna hade skickats med anledning av Arbetsförmedlingens granskning av aktivitetsrapporter som hade lämnats in digitalt av arbetssökande i januari, februari eller mars 2014. Grupp A innehåller de två Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 9

underrättelseorsakerna inte sökt anvisat lämpligt arbete och inte aktivt sökt lämpliga arbeten. Grupp B består av 390 slumpvis utvalda beslut som arbetslöshetskassorna hade tagit med anledning av en underrättelse från Arbetsförmedlingen. De har sådana underrättelseorsaker som ofta förknippas med bristande arbetssökande. 8 Urvalet avser perioden januari till och med mars 2014. En närmare beskrivning av samtliga underrättelseorsaker där IAF har markerat de orsaker som ingår i grupp A och de orsaker som IAF har valt för grupp B finns i bilaga 3. 1.4.2 Ärendekartläggningen IAF:s avsikt har varit att generalisera resultaten från urvalen till populationerna. I bilaga 4 har de tabeller som presenteras i rapporten kompletterats med felmarginaler för respektive uppgift. Syftet med uppdraget har varit att beskriva hur arbetslöshetskassorna har handlagt underrättelser från Arbetsförmedlingen. Det har inte varit att bedöma om arbetslöshetskassorna har handlagt underrättelserna korrekt. 1.5 Rapportens disposition och ordförklaringar Kapitel 2 beskriver regelverket som reglerar Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas ansvar vid underrättelser samt de grunder för underrättelser som gäller från den 1 september 2013. Kapitel 3 redogör för statistik om antalet underrättelser som arbetslöshetskassorna hanterade under samma period som IAF:s kartläggning avser. Kapitel 4 beskriver arbetslöshetskassornas systemstöd och rutiner för att hantera underrättelser. Rutinbeskrivningarna grundar sig på de intervjuer IAF genomfört. Resultaten från IAF:s ärendekartläggning redovisas i kapitel 5 och i slutet av kapitlet (5.3) redovisas en analys av skillnader mellan grupp A och B. Kapitel 6 är en slutdiskussion om kartläggningen både i uppdrag 1 och detta uppdrag. 8 Detta innebär att besluten har baserats på underrättelseorsakerna: står inte till arbetsmarknadens förfogande, inte medverkat till att upprätta en handlingsplan, inte sökt anvisat lämpligt arbete, inte aktivt sökt lämpliga arbeten, avvisat ett lämpligt erbjudet arbete, uppenbarligen vållat att en anställning inte kommit till stånd och avvisat en anvisning till arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd. 10 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

1.5.3 Ord som är centrala för redovisningen i rapporten: Arbetssökande: I rapporten används orden arbetssökande och sökande synonymt. Underrättelse: I rapporten används till största delen benämningen underrättelse vilket innebär underrättelse om ifrågasatt ersättningsrätt. Ett Af meddelande innebär det samma som en underrättelse. Åtgärd: I rapporten används till största delen benämningen åtgärd efter en underrättelse. Åtgärd innefattar arbetslöshetskassans beslut om varning, avstängning eller att ersättningsrätten upphör (avslag) efter en underrättelse från Arbetsförmedlingen. Benämningen sanktion efter en underrättelse om ifrågasatt ersättningsrätt har en liknande innebörd. Åtgärdstrappa: I rapporten används orden åtgärdstrappa och sanktionstrappa synonymt. Det syftar till den upptrappning av åtgärder som arbetslöshetskassan beslutar om då den arbetssökande upprepar en åtgärdsgrundande handling inom samma åtgärdsgrupp. Med samma åtgärdsgrupp menas att den sökande bedöms ha misskött sitt arbetssökande, förlängt sin tid i arbetslöshet eller orsakat sin arbetslöshet. Lägga samman underrättelser: I rapporten används till största delen benämningen lägga samman underrättelser. Detta innebär att arbetslöshetskassan inkluderar flera underrättelser för samma sökande i ett beslut om åtgärd. Att bunta ihop underrättelser har samma innebörd som att lägga samman underrättelser. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 11

2 Regelverket I detta kapitel ges en kort redogörelse för det regelverk som gäller från och med den 1 september 2013 och som är relevant för denna rapport. En sammanställning av de aktuella lagrummen finns i bilaga 1. Kapitlet inleds med en kortare redogörelse för ansvarsfördelningen inom arbetslöshetsförsäkringen mellan Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. 2.1 Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas ansvar vid underrättelser Arbetsförmedlingen ansvarar för att kontrollera att de som söker arbetslöshetsersättning står till arbetsmarknadens förfogande och är aktivt arbetssökande. Om det kan antas att en sökande som får eller begär arbetslöshetsersättning inte uppfyller de villkor som uppställs i 9 eller 11 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF), eller inte följer reglerna i 43-43 b ALF, ska arbetsförmedlaren skyndsamt underrätta arbetslöshetskassan. 9 Arbetslöshetskassorna ansvarar för att utreda de underrättelser som kommer in från Arbetsförmedlingen och att fatta beslut om åtgärd. 10 2.2 Grunder för underrättelser efter den 1 september Från och med den 1 september 2013 ska Arbetsförmedlingen enligt 16 förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skyndsamt underrätta arbetslöshetskassan och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen om det kan antas att en arbetssökande som får eller begär arbetslöshetsersättning 1. missköter arbetssökandet, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar arbetslösheten enligt 43 43 b lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, eller 2. inte uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning enligt 9 eller 11 samma lag. Om Arbetsförmedlingen har underrättat en arbetslöshetskassa om att en sökande inte besökt eller tagit kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör vid överenskommen eller på annat sätt beslutad tidpunkt, ska Arbetsförmedlingen skyndsamt kalla honom eller henne till ett nytt besök eller en ny kontakt. 9 16 Förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten 10 Prop. 2012/13:12 s. 29 12 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

Enligt 9 ALF har en sökande rätt till ersättning vid arbetslöshet som 1. är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och 3. även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande. Lag (2013:152). 2.2.1 Åtgärdsgrunder och sanktioner om den sökande missköter sitt arbetssökande Arbetsförmedlingen ska underrätta arbetslöshetskassan om det kan antas att en arbetssökande har misskött sitt arbetssökande enligt 43 ALF. En sökande ska varnas om han eller hon 1. utan godtagbart skäl inte medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan, 2. utan godtagbart skäl inte lämnat en aktivitetsrapport till den offentliga arbetsförmedlingen inom utsatt tid, 3. utan godtagbart skäl inte besökt eller tagit kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör vid överenskommen eller på annat sätt beslutad tidpunkt, 4. utan godtagbart skäl inte sökt anvisat lämpligt arbete, eller 5. inte aktivt sökt lämpliga arbeten. Om sökanden missköter arbetssökandet enligt första stycket vid upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon stängas av från rätt till ersättning. Avstängningstiden ska vara 1 ersättningsdag vid det andra tillfället, 5 ersättningsdagar vid det tredje tillfället och 10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Vid ett femte fall av misskötsamhet under ersättningsperioden, har sökanden inte rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Lag (2013:152). 2.2.2 Åtgärdsgrunder och sanktioner om den sökande förlänger tiden i arbetslöshet Arbetsförmedlingen ska underrätta arbetslöshetskassan om det kan antas att en arbetssökande har förlängt tiden i arbetslöshet enligt 43 a ALF. En sökande ska stängas av från rätt till ersättning i 5 ersättningsdagar, om han eller hon utan godtagbart skäl 1. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete, 2. genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att en anställning inte kommit till stånd, eller Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 13

3. avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivitetsstöd lämnas. Om sökanden förlänger tid i arbetslöshet enligt första stycket i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon stängas av från rätt till ersättning i 10 ersättningsdagar vid det andra tillfället och i 45 ersättningsdagar vid det tredje tillfället. Om något sådant förhållande upprepas en fjärde gång under samma ersättningsperiod, har sökanden inte rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Lag (2013:152). 14 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

3 Hanterade underrättelser januari till och med mars 2014 Detta kapitel innehåller beskrivande statistik om antalet underrättelser som arbetslöshetskassorna hanterade under perioden januari till och med mars 2014. Detta innebär att samtliga 19 underrättelseorsaker ingår i statistiken, se bilaga 3 där samtliga orsaker framgår. Kapitlet syftar till att ge en bild av omfattningen av antalet underrättelser som respektive arbetslöshetskassa hanterade och fattade beslut om under den period som ärendekartläggningen avser. Statistiken grundar sig på uppgifter som har hämtats från IAF:s databas ASTAT. I bilaga 5 redovisas tabeller som hör till respektive diagram i detta kapitel. Diagram 1: Antalet underrättelser som har hanterats av arbetslöshetskassorna i januari mars 2014 fördelat per arbetslöshetskassa. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 15

Diagram 1 visar det totala antalet underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt som arbetslöshetskassorna hanterade. 11 Att hantera innebär att fatta beslut om åtgärd, underrättelse utan åtgärd, delvis åtgärd 12, avvisning (till exempel inte medlem) eller avskrivning. Diagram 2: Antalet beslut i januari mars 2014 fördelat per arbetslöshetskassa. Diagram 2 visar det totala antalet beslut som arbetslöshetskassorna fattade från januari till och med mars 2014 efter underrättelser från Arbetsförmedlingen. Beslut innebär här åtgärd, underrättelse utan åtgärd eller delvis åtgärd. 11 Antalet hanterade underrättelser är inte det samma som antalet skickade underrättelser från Arbetsförmedlingen under samma period. 12 Delvis åtgärd är en registreringsmöjlighet i arbetslöshetskassornas ärendehanteringssystem ÄGA. 16 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

Diagram 3: Antalet avskrivna ärenden januari mars 2014 fördelat per arbetslöshetskassa. Diagram 3 visar det totala antalet underrättelser som arbetslöshetskassorna avskrev från januari till och med mars 2014 fördelade per arbetslöshetskassa. Som framgår av diagram 3 avskrev arbetslöshetskassorna en större andel av de hanterade underrättelserna under den aktuella perioden. En av anledningarna till detta var att arbetslöshetskassorna under denna period administrerade många underrättelser för arbetssökande som inte var aktuella för arbetslöshetsersättning. Därför infördes i april 2014 en teknisk lösning för att hantera det stora antalet underrättelser som Arbetsförmedlingen skickar till arbetslöshetskassorna, den så kallade reservoaren. Se vidare avsnitt 4.1.1. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 17

4 Arbetslöshetskassornas systemstöd och rutiner för att hantera underrättelser I detta kapitel ges inledningsvis en kortare beskrivning av arbetslöshetskassornas systemstöd i de delar det är aktuellt för denna rapport. I resten av kapitlet redogör IAF för arbetslöshetskassornas rutiner för att hantera underrättelser från Arbetsförmedlingen. 4.1 Arbetslöshetskassornas systemstöd Arbetslöshetskassorna använder sig av ärendehanteringssystemet ÄGA och handlägger där de underrättelser som Arbetsförmedlingen skickar elektroniskt till dem. IAF har i denna del hämtat information kring de tekniska förutsättningarna för ÄGA från Arbetslöshetskassornas samorganisations (SO:s) beslutsstöd. När en underrättelse kommer in till arbetslöshetskassan skapas ett ärende i ÄGA. Om kassamedlemskap saknas och den sökande finns i arbetslöshetskassan Alfas databas hamnar underrättelsen hos dem. Av underrättelsen framgår, utöver ärendets ID-nummer, bland annat orsaken till underrättelsen i form av en paragrafhänvisning samt vilket datum händelsen inträffade. Det finns även utrymme för arbetsförmedlaren att med egna ord skriva en motivering till varför underrättelsen skickas. Till underrättelsen går det också att bifoga en eller flera bilagor. Arbetslöshetskassan kan via ÄGA begära en elektronisk komplettering 13 som Arbetsförmedlingen i sin tur kan svara på. Arbetsförmedlingen kan också på eget initiativ skicka kompletterande handlingar till en tidigare skickad underrättelse. Positiva meddelanden 14 kan Arbetsförmedlingen skicka antingen fristående eller koppla dem till redan befintliga underrättelser. Dessa meddelanden kan undanröja flera tidigare orsaker till en underrättelse. När arbetslöshetskassorna ska fatta beslut enligt 43 43b ALF efter en underrättelse har de möjlighet att besluta om att innehålla ersättning motsvarande det förväntade antalet avstängningsdagar som beslutet kan innebära. I ÄGA görs detta genom att arbetslöshetskassan registrerar ett preliminärt beslut. När arbetslöshetskassan efter utredningstiden fattar ett definitivt beslut i ärendet uppdateras informationen om beslutet i ÄGA och de uppdaterade uppgifterna skickas till IAF:s databas ASTAT. 15 13 Så kallad Af komplettering 14 Dessa kan ändra förutsättningarna i redan skickade underrättelser. 15 SO:s beslutsstöd AF Meddelande 2013-08-23, sid 1-3 18 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

4.1.1 Förändringar i hanteringen under våren 2014 Efter september 2013 fick arbetslöshetskassorna administrera en mängd underrättelser för sökande som varken hade rätt till eller ansökte om arbetslöshetsersättning. Därför infördes det under våren 2014 en teknisk lösning för att hantera det stora antalet underrättelser som Arbetsförmedlingen skickade till arbetslöshetskassorna, den så kallade reservoaren. I korthet innebär lösningen att en underrättelse lagras i reservoaren tills en sökande faktiskt gör anspråk på arbetslöshetsersättning genom att skicka in ett kassakort till arbetslöshetskassan. Reservoaren togs i drift i april 2014 vilket innebär att det urval som ligger till grund för denna kartläggning inte har påverkats av den hanteringen. Under intervjuerna med representanter från arbetslöshetskassorna framgick det att deras arbete har påverkats av införandet av reservoaren. Det arbetssätt som präglade handläggningen under den period som ligger till grund för denna kartläggning har med tiden vidareutvecklats. Kartläggningen avser perioden januari mars 2014, en tidsperiod då reservoaren ännu inte fanns, medan intervjuerna genomfördes i maj och juni 2014. Flera av arbetslöshetskassorna beskrev i intervjuerna hur de ständigt arbetar med att vidareutveckla sina rutiner för att hantera underrättelser. 4.2 Arbetslöshetskassornas rutiner I detta avsnitt redogör IAF för arbetslöshetskassornas rutiner för att hantera underrättelser. Uppgifterna om arbetslöshetskassornas rutiner kommer från de intervjuer som IAF gjorde i samband med kartläggningsbesöken på arbetslöshetskassorna och i några fall via telefon. Intervjuerna gjordes under perioden 13 maj 17 juni 2014 med representanter från samtliga arbetslöshetskassor. 4.2.1 Arbetslöshetskassornas rutiner för hantering av underrättelser Samtliga 28 arbetslöshetskassor uppgav att de använde sig av någon form av rutiner vid handläggningen av underrättelser, vissa hade utförliga skriftliga rutiner medan andra enbart hade muntliga rutiner. Fem arbetslöshetskassor uppgav att de i första hand utgick från egna rutiner medan två arbetslöshetskassor uppgav att de endast använde sig av SO:s rekommendationer. Det stora flertalet arbetslöshetskassor uppgav dock att de använde sig av egna framtagna rutiner i kombination med SO:s rekommendationer. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 19

När underrättelseorsaken var att den sökande inte aktivt sökt lämpliga arbeten, uppgav arbetslöshetskassorna att de oftare behövde kompletterande uppgifter för sin utredning. Exempelvis uppgav en arbetslöshetskassa att: "Vid underrättelse om att sökanden ej är aktiv saknas ofta underlag." En annan arbetslöshetskassa beskrev: Om vi utgår ifrån de vanligast förekommande underrättelserna som gäller att den sökande inte skickat in aktivitetsrapporten i tid eller missat ett möte enligt överenskommelse behövs inte särskilt mycket underlag. När det gäller huruvida den sökande är att ses som aktivt arbetssökande eller inte, där saknar vi ofta det underlag vi behöver. Då skulle man kanske vilja ha en handlingsplan, aktivitetsrapporten, kanske daganteckningar som på något sätt visar vad man diskuterat tidigare kring vad man förväntar sig av den sökande för att den ska ses som aktivt arbetssökande. Det underlaget saknar vi väldigt ofta. Arbetsförmedlingen har dock blivit bättre på att motivera och skriver mer utförliga motiveringar till varför den sökande inte är att ses som aktivt arbetssökande. En tredje arbetslöshetskassa gav exempel på underlag som arbetslöshetskassan oftast saknar när det gäller underrättelseorsaken utan godtagbart skäl inte sökt anvisat lämpligt arbete : [ ] anvisningen ska skickas med. Kassan vill även att Arbetsförmedlingen skickar mer underlag vid bedömningen av aktivitetsrapport, t.ex. antal lediga jobb. När underrättelsen rör 9 framgår det inte alltid av underrättelsen vad hindret är. Vissa arbetslöshetskassor framförde också att det inledningsvis, under hösten 2013, hade funnits vissa svårigheter att få underlag eller kompletterande svar från Arbetsförmedlingen. Arbetslöshetskassorna angav dock att detta med tiden har blivit bättre. I den uppföljning IAF genomförde i september 2013 gav arbetslöshetskassorna ett liknande svar 17. 4.2.3 Flera underrättelser under en kort tidsrymd Som framgår i inledningen har arbetslöshetskassorna efter regeländringarna att hantera stora volymer underrättelser. Flera av dessa underrättelser kan gälla för en och samma arbetssökande under en kort tidsrymd. IAF har därför vid intervjuerna ställt frågor om arbetslöshetskassornas rutiner i situationer där Arbetsförmedlingen lämnade flera underrättelser för en och samma sökande under en kort tidsrymd 18. IAF ställde följande frågor: Vad bedömer arbetslöshetskassan vara en kort tidsrymd då flera underrättelser inkommer under en kort tid? Vad är arbetslöshetskassans rutin i dessa situationer? 17 IAF ställde ett antal frågor till arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingen den 26 september 2013, Begäran om lägesrapport om tillämpningen av det nya regelverket efter den 1 september, dnr 2013/189. 18 IAF har inte definierat vad en kort tidsrymd är. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 21

Inkommer en ny underrättelse innan beslut har fattats rörande en tidigare underrättelse inom samma sanktionstrappa, bakar kassan ihop underrättelserna i ett beslut. Om orsaken till underrättelserna är liknande och avser en kort tidsrymd, kan arbetslöshetskassan bunta ihop besluten och bara fatta ett beslut som avser alla underrättelser i ärendet. Arbetslöshetskassan gör en bedömning av om underrättelserna har varit handlingsstyrande i varje enskilt ärende [ ] Den vanligast förekommande rutinen när kassorna lägger samman underrättelser var att fatta beslut med anledning av den första underrättelsen, för att sedan avskriva de efterföljande underrättelserna. En arbetslöshetskassa uppgav att de endast lade samman underrättelser som kom in för samma sökande under samma dag. En arbetslöshetskassa som inte hade rutinen att lägga samman motiverade sitt förfarande på följande sätt: "[ ] följer det som står i propositionen ganska strikt och tillämpar inte någon form av sammanläggning av Af-meddelanden. [ ] När man läser själva lagtexten så har a-kassan inte hittat något annat än där det står att man kan sammanlägga bara om Af-meddelanden kommer samma dag och händelserna som rapporteras sker i samma sanktionstrappa." 4.2.4 Det handlingskorrigerande tillfället Flera arbetslöshetskassor uppgav att de har tagit fasta på innehållet i proposition 2012/13:12 när det gäller hur de nya åtgärdsgrunderna i arbetslöshetsförsäkringen bättre ska svara mot ett handlande som inte stämmer överens med villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. 21 Flertalet arbetslöshetskassor uppgav också att åtgärden ska vara handlingskorrigerande 22 och ge den sökande en möjlighet att bättra sig. IAF har under intervjuerna uppfattat det som att arbetslöshetskassorna stödjer sig på propositionen när de lägger samman underrättelser. Arbetslöshetskassorna hade olika uppfattningar om vilket tillfälle i handläggningen som har en handlingskorrigerande effekt. Vissa ansåg att kommuniceringen 23 till den sökande var handlingskorrigerande medan andra ansåg att det var beslutet 24. Några av arbetslöshetskassorna hade ändrat sin rutin för vilket tillfälle i handläggningen som var handlingskorrigerande. Exempelvis förde en arbetslöshetskassa fram: 21 Prop. 2012/13:12, sid. 28 22 Handlingskorrigerande innebär att den arbetssökande ska ha en möjlighet att ändra ett handlingssätt som inte stämmer överens med villkoren i försäkringen. 23 Det som kassan skickar till den sökande efter att ha mottagit underrättelsen och som innehåller en beskrivning av vad som hänt och vilken följd detta eventuellt kommer att få. 24 Det beslut som skickas i form av ett brev till den sökande där eventuell åtgärd framgår. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 23

Vi har tittat på förarbeten till lagen och det ska vara handlingskorrigerande. Vi har diskuterat lite fram och tillbaka och från början tittade vi på om det är kommunicerat. Vi har tänkt om nu och även haft diskussioner med SO. Arbetslöshetskassan anser nu att det är beslutstillfället som är det handlingskorrigerande tillfället och där genom får man titta på om den sökande har fått ett beslut och så vidare. Då kan vi eventuellt lägga ihop de meddelanden som rör samma trappa (paragraf) och då lägga dessa ihop i en sanktion. 4.2.5 Kommunicering i samband med underrättelser Arbetslöshetskassornas rutiner när de kommunicerade sina beslut skilde sig åt. I de fall där Arbetsförmedlingen hade skickat flera underrättelser inom en kort tidsrymd, uppgav vissa att de hade som rutin att kommunicera samtliga underrättelser till den sökande. Andra arbetslöshetskassor uppgav att de endast kommunicerade den underrättelse som ligger till grund för en eventuell åtgärd. Till exempel uppgav en arbetslöshetskassa att de hade följande rutin: "Arbetslöshetskassan kommunicerar samtliga Af-meddelanden, men fattar beslut i det äldsta Af-meddelandet och nästa avskriver vi. Skulle det visa sig att medlemmen begär omprövning, och det första beslutet (sanktionen) upphävs, kan kassan gå direkt till beslut i nästa Af-meddelande som redan har kommunicerats." En annan arbetslöshetskassa uppgav till skillnad från arbetslöshetskassan ovan, att de oavsett utfall i den första underrättelsen avskrev de underrättelser som bedömdes ha kommit in kort efter den första underrättelsen: "Det skulle bli en konstig princip om man i vissa fall tog upp ett ärende bara för att det ena föll. IAF noterade vid ärendekartläggningen att det var en arbetslöshetskassa som gick snabbt till beslut, mer eller mindre omgående. Vid intervjun uppgav den arbetslöshetskassan: Vi började med att kommunicera i början men fick aldrig in något svar, det tog sådan tid innan det blev klart. 25 4.2.6 Beslutsdatum och flera underrättelseorsaker i samma underrättelse Vartefter IAF besökte arbetslöshetskassorna och kartlade ärenden blev det tydligt att rutinerna skilde sig åt mellan dem när det gällde beslutsdatum för åtgärd i förhållande till händelsedatum 26 i underrättelsen. Vid ärendekartläggningen framgick det att första dagen för en åtgärd ofta inte var densamma som händelsedatumet i underrättelsen. IAF valde därför, vid intervjuerna, att ställa 25 Arbetslöshetskassan har i augusti 2014 uppgett till IAF att de numera har börjat kommunicera med den enskilde. 26 Händelsedatum innebär det datum då händelsen som föranledde underrättelsen inträffade, se vidare avsnitt 5.1 andra stycket. 24 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

frågor om detta till en del av arbetslöshetskassorna. Dessa arbetslöshetskassor uppgav att första dagen för avstängning var: dagen efter det händelsedatum som Arbetsförmedlingen uppgett i underrättelsen första vardagen efter aktivitetsrapportens giltighetsperiod i ärenden med underrättelseorsak inte aktivt sökt lämpliga arbeten IAF redovisar ytterligare resultat om beslutsdatum i avsnitt 5.2.5. Under intervjuerna framkom det också att flera underrättelseorsaker i samma underrättelse antingen inte var ett problem eller inte förekom alls. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 25

5 IAF:s ärendekartläggning Som det beskrivs i inledningen är avsikten med detta uppdrag att tillsammans med uppdraget Arbetsförmedlingens vidtagna åtgärder utifrån innehållet i aktivitetsrapporter 27 (uppdrag 1) kartlägga hela underrättelseprocessen från att Arbetsförmedlingen skickar en underrättelse till att arbetslöshetskassan fattar ett beslut. IAF har kartlagt 379 underrättelser som Arbetsförmedlingen har skickat med anledning av granskning av aktivitetsrapporter (grupp A). Dessa ärenden kommer från uppdrag 1. IAF har valt att kartlägga ytterligare 390 beslut (grupp B) som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av Arbetsförmedlingens underrättelser för att få med ärenden från flera arbetslöshetskassor och ytterligare underrättelseorsaker som ofta förknippas med bristande arbetssökande. IAF har använt samma kartläggningsmall för båda grupperna, A och B. Ärendekartläggningen har visat att arbetslöshetskassorna i vissa fall inte har vidtagit någon åtgärd utan avskrivit underrättelser av olika anledningar Resultaten från ärendekartläggningen har generaliserats från urvalen till populationerna. De siffror som redovisas i detta kapitel är beräkningar av resultaten för respektive population. För att tydliggöra att de redovisade siffrorna är skattningar använder IAF begreppet beräknar i redovisningen. De tillhörande felmarginalerna redovisas i bilaga 4. Resultaten för grupp A och B är i flera delar väldigt lika och därför har IAF valt att huvudsakligen redovisa och analysera resultatet för grupp A. I avsnitt 5.3 redovisas delar av resultatet för grupp A och B i relation till varandra. 5.1 Underrättelseorsaker och innehållet i underrättelserna Arbetsförmedlingen ska i underrättelsen, enligt handläggarstödet, beskriva vad som har hänt och orsaken till att den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsersättning kan påverkas. Det kan till exempel vara uppgifter om tillgången på lediga arbeten när den sökande har uppgett att han eller hon inte funnit några lediga arbeten att söka. Arbetsförmedlingen kan också bifoga handlingar och i efterhand komplettera en underrättelse med ytterligare handlingar eller uppgifter. Arbetsförmedlingen ska i underrättelsen ange händelsedatum. Detta datum anger när händelsen som föranledde underrättelsen inträffade, eller det datum då Arbetsförmedlingen gjorde bedömningen som låg till grund för underrättelsen. 28 27 IAF:s rapport 2014:22 28 Arbetsförmedlingens handläggarstöd AFHS 49/2011, Meddelande till arbetslöshetskassan, 2013-11-06 26 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF

IAF beräknar att det framgick en underrättelseorsak i 98 procent av de underrättelser som Arbetsförmedlingen skickade till arbetslöshetskassorna, och i resterande 2 procent framgick fler än en underrättelseorsak. Detta bekräftades även i de intervjuer som IAF genomförde i samband med ärendekartläggningen. 5.2 Arbetslöshetskassornas handläggning av underrättelser I detta avsnitt presenteras resultatet för grupp A. Avsnittet innehåller bland annat orsaker till underrättelserna, de beslut som arbetslöshetskassorna hade fattat med anledning av underrättelserna, vilket beslutsunderlag arbetslöshetskassorna hade i samband med sina beslut och vilken tidpunkt som var den första dagen för en åtgärd. 5.2.1 Orsaker till underrättelserna IAF beräknar att i de flesta fall (91 procent) var underrättelseorsaken att den sökande inte var aktivt arbetssökande. I 7 procent av underrättelserna beräknar IAF att underrättelseorsaken var att den sökande inte hade sökt anvisat arbete. 5.2.2 Preliminärt beslut att innehålla arbetslöshetsersättningen Arbetslöshetskassorna har enligt 66 ALF rätt att under vissa förutsättningar innehålla ersättningen tills man slutligt har prövat frågan om den sökandes rätt till ersättning med högst det belopp som kan komma ifråga i arbetslöshetskassans slutliga beslut. Denna hantering syftar till att undvika återkrav i samband med beslut om åtgärd efter en underrättelse. I samband med att arbetslöshetskassorna tog emot underrättelserna, beräknar IAF att de fattade beslut om att innehålla ersättning i väntan på utredning i 31 procent av ärendena. 5.2.3 Beslut med anledning av underrättelser IAF har kartlagt vilka beslut arbetslöshetskassorna fattade efter underrättelser från Arbetsförmedlingen. Dessa underrättelser hade Arbetsförmedlingen skickat med anledning av innehållet i aktivitetsrapporter som de granskat. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 27

5.2.5 Kommunicering av uppgifterna i underrättelsen och arbetslöshetskassornas beslut IAF beräknar att arbetslöshetskassan hade kommunicerat uppgifterna i underrättelsen med den sökande i 87 procent av ärendena. 30 Arbetslöshetskassorna begärde komplettering från den sökande, Arbetsförmedlingen eller båda i 90 procent av ärendena. I 51 procent av ärendena hade den sökande kommit in med en förklaring till det inträffade som lett till underrättelsen eller skickat in någon form av intyg. Detta innebär att den sökande inte besvarade kommuniceringen, eller på annat sätt kontaktade arbetslöshetskassan, i cirka hälften (49 procent) av ärendena enligt IAF:s beräkning. IAF har vidare jämfört arbetslöshetskassornas beslut när den sökande hade svarat på kommuniceringen alternativt inte svarat. 30 IAF har i kartläggningen betraktat kassornas kommunicering som en möjlighet för den arbetssökande att inkomma med ytterligare uppgifter. Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF 29

Följande exempel illustrerar det IAF har sett i ärendekartläggningen och förtydligar konsekvensen av olika tillämpning. Arbetsförmedlingen skickar en underrättelse till arbetslöshetskassan efter att den 14 november 2013 ha granskat den sökandes aktivitetsrapport och funnit att han eller hon inte sökt arbete aktivt under oktober månad. Arbetslöshetskassan gör bedömningen att det är aktuellt med en åtgärd. Enligt en arbetslöshetskassa var den första dagen för åtgärd dagen efter, det vill säga den 15 november 2013. Enligt en annan arbetslöshetskassa var första dagen för åtgärd den 1 november 2013. Av 45 ALF andra stycket framgår att avstängningstiden ska räknas från och med den dag då det förhållande som anges i 43 43 b ALF inträffat. 5.2.7 Återkrav till följd av beslut om åtgärd Ett återkrav innebär att arbetslöshetskassan begär tillbaka arbetslöshetsersättning från en sökande som inte haft rätt till ersättningen. För att undvika återkrav i samband med beslut om åtgärd efter skickad underrättelse från Arbetsförmedlingen har arbetslöshetskassorna enligt 66 ALF rätt att under vissa förutsättningar innehålla ersättning. Detta gäller i avvaktan på beslut i ärenden om rätt till ersättning med högst det belopp som kan komma i fråga i det slutliga beslutet. IAF beräknar att arbetslöshetskassorna fattade beslut om återkrav av redan utbetald arbetslöshetsersättning med anledning av en underrättelse från Arbetsförmedlingen i 3 procent av ärendena. Kartläggningen visar att hanteringen av återkravsärenden skilde sig åt. Det förekom ärenden där arbetslöshetskassan förutom beslut om åtgärd även fattade beslut om återkrav, i andra fall fattade arbetslöshetskassan endast ett beslut om återkrav. 5.3 Analys av skillnader mellan grupp A och B I detta avsnitt presenterar IAF delar av resultaten för grupp A och B i relation till varandra. Som framgår i avsnitt 1.4 skiljer sig urvalskriterierna åt mellan grupp A och grupp B. För grupp A har IAF i uppdrag 1 identifierat två underrättelseorsaker, och för grupp B har IAF valt sju underrättelseorsaker. Därmed finns det vissa skillnader i spridningen av underrättelseorsaker mellan grupp A och B. Vid kartläggningen visade det sig dock att både grupp A och B huvudsakligen består av underrättelser där underrättelseorsaken är inte aktivt sökt lämpligt arbete. Andelen underrättelseorsaker i respektive grupp framgår av tabell 6. 32 Kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen, IAF