Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder enligt EU-förordning nr 883/2004

Transkript

1 2014:26 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder enligt EU-förordning nr 883/2004 Rapport till regeringen: kartläggning enligt IAF:s regleringsbrev för 2014 Rättssäkerhet och effektivitet i arbetslöshetsförsäkringen

2 Dnr: 2014/242 Regeringen Arbetsmarknadsdepartementet STOCKHOLM Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder enligt EUförordningen nr 883/2004 Rapport till regeringen: kartläggning enligt IAF:s regleringsbrev för 2014 Regeringen har i regleringsbrevet för 2014 gett Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) följande uppdrag: IAF ska kartlägga ärenden där arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU-land för att villkoren för rätt till ersättning enligt den svenska lagstiftningen ska uppnås. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november Arbetslöshetskassorna har fått möjlighet att faktagranska rapporten. Beslut i detta ärende har fattats av Jan-Olof Dahlgren, generaldirektör. Ansvarig chef har varit Gunilla Wandemo, chef för granskningsenheten. Rapporten har utarbetats inom IAF av utredarna Sofia Biglert och Mats Söderström, granskningsenheten. I arbetet har även Atena Akrami och Emma Lagerström, verksjurister, rättsenheten samt Miaomiao Zhu och Stefan Andersson, utredare, analysenheten deltagit. I den slutliga beredningen har Jan- Olof Dahlgren, generaldirektör, Gunilla Wandemo, chef för granskningsenheten och utredarna Sofia Biglert och Mats Söderström deltagit. Katrineholm den 31 oktober 2014 Jan-Olof Dahlgren Generaldirektör Sofia Biglert Mats Söderström Utredare Utredare Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen Box Katrineholm 2 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Den fria rörligheten och tidigare insatser på området Syftet med kartläggningen Genomförande och urval av ärenden hur IAF har gått tillväga i uppdraget Uppdraget är begränsat till sammanläggningen av perioder Disposition Förutsättningar Samordning av de sociala trygghetssystemen i EU Reglerna i den svenska arbetslöshetsförsäkringen Rättspraxis i svenska domstolar av ärenden från EU/EES och Schweiz Olika typer av beslutsunderlag Större andel grundbelopp bland de som har arbetat utomlands Hur arbetslöshetskassorna tillämpade artikel Arbetslöshetskassorna sammanlade den anställningstid som institutionen i utlandet hade intygat Sammanläggning av försäkringsperioder från utlandet gav inkomstrelaterad ersättning Medlemskap i svensk arbetslöshetskassa under vistelse utomlands Otydligt om tid med avgångsvederlag är försäkrad period U1 var det vanligaste förekommande intyget Slutdiskussion Bilagor Bilaga 1: Tabell över populationen fördelat på arbetsland Bilaga 2: Tabell över populationen fördelat på arbetslöshetskassa Bilaga 3: Urval Bilaga 4: Tabeller med felmarginaler Bilaga 5: Artikel i EU-förordning nr 883/2204 Bilaga 6: Artikel 65 i EU-förordning nr 883/2204 Bilaga 7: Artikel 64 i EU-förordning nr 883/2204 Bilaga 8: Intyg SED U002 Bilaga 9: Intyg SED U017 Bilaga 10: Intyg PD U1 Bilaga 11: Intyg E301 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 3

4 Sammanfattning Uppdrag och syfte I regleringsbrevet för 2014 har Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) fått i uppdrag att kartlägga hur arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EUförordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som ersättningssökande har tjänat in i ett annat EU/EESland eller Schweiz för att uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt svensk lagstiftning. Regelverket för sammanläggning Personer som blir arbetslösa i ett EU/EES-land eller Schweiz kan tillgodoräkna sig anställning som de har haft i ett annat EU/EES-land eller Schweiz när de ansöker om ersättning, enligt artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt reglerna i det land där man söker ersättning. En person som söker ersättning i Sverige ska således uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt svensk lag. För att uppfylla villkoren för ersättning har de sökande rätt att tillgodoräkna sig anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare samt försäkringsperioder från annat EU/EES-land och Schweiz genom så kallad sammanläggning. Syftet med sammanläggningen är bland annat att principen om personers fria rörlighet ska kunna förverkligas. Resultatet från ärendekartläggningen har generaliserats från urvalen till populationerna. De redovisade resultaten är därför skattningar av urvalet för populationerna. Resultat Arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder från annat EU/EES-land och Schweiz på följande sätt: Sökande som hade intjänat perioder i annat EU/EES-land eller Schweiz fick tillgodoräkna sig dessa när de ansökte om ersättning i Sverige. Det fick de göra för att uppfylla både arbetsvillkoret och medlemsvillkoret. Arbetslöshetskassorna godtog den klassificering som arbetslandet hade gjort av en period, och i princip all relevant information i alla handlingar som en annan institution hade utfärdat. Det förekom fall där det fanns motstridiga uppgifter i intygen från arbetslandet. När arbetslöshetskassorna inte hade kompletterat uppgifterna utgick de från de uppgifter som var till fördel för den sökande. Det förekom också att arbetslöshetskassorna hade fått in uppgifter både från den sökande och från institutionen i arbetslandet. Det förekom fall av dessa där arbetslöshetskassorna utgått från uppgiften den sökande lämnat istället för uppgiften från institutionen i arbetslandet. 4 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

5 De som hade haft oförsäkrat arbete i annat EU/EES-land eller Schweiz fick ersättning med grundbeloppet. Det oförsäkrade arbetet lade arbetslöshetskassorna till grund för hela eller delar av arbetsvillkoret och/eller normalarbetstiden. Arbetslöshetskassorna bedömde omständigheter och händelser som skett utomlands enligt svensk lag. Det innebär bland annat att de hoppade över tid som är att se som överhoppningsbar enligt svenska regler. I vissa fall hoppade arbetslöshetskassorna dock över tid med arbetslöshetsersättning i arbetslandet och tid med U2-resa trots att det inte är överhoppningsbar tid enligt svenska regler. Trots att de sökande hade haft avbrott i försäkringsperioden i upp till 33 dagar bedömde arbetslöshetskassorna att de hade haft en sammanhängande försäkringsperiod. Det gjorde att de uppfyllde villkoret för inkomstrelaterad ersättning. Den sökande ska ha 12 månader sammanhängande medlemskap för att ha rätt till inkomstrelaterad ersättning enligt svenska regler. Det finns en Kammarrättsdom som godkänt avbrott i försäkringsperioden i 3 dagar. Sökande som hade haft oförsäkrade perioder utomlands och samtidigt varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa fick inkomstrelaterad ersättning i enlighet med svensk rättspraxis. Enligt förordningen kan man bara omfattas av lagstiftningen i ett land åt gången, huvudregeln är att man är försäkrad i arbetslandet. Andelen sökande som blev beviljade grundbelopp är högre för de som hade arbetat i annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden jämfört med alla ersättningstagare. Skillnaden är mer än dubbelt så stor. Särskilt tydlig är skillnaden bland de som är 55 år eller äldre. Provisoriska beslut kan förkorta handläggningstiden Om arbetslöshetskassorna måste vänta på intyg från institutionen i arbetslandet kan handläggningstiden för ärenden från EU/EES-land och Schweiz bli långa. Arbetslöshetskassan kan förkorta handläggningstiden genom att fatta provisoriska beslut enligt tillämpningsförordningen. Det förekom att arbetslöshetskassorna fattade provisoriska beslut i väntan på underlag från institutionen i arbetslandet. Slutsats Arbetslöshetskassorna tillämpade sammanläggning i huvudsak i enlighet med artikel 61.1 i EU-förordningen. Sökande som hade tjänat in perioder i ett annat EU/EES-land eller Schweiz fick tillgodoräkna sig dessa för att få ersättning i Sverige. Det förkom fall där arbetslöshetskassorna inte utgick från de uppgifter som institutionen i arbetslandet intygat, och i undantagsfall förekom det att arbetslöshetskassorna hoppade över tid som inte är överhoppningsbar enligt svenska regler. Arbetslöshetskassorna tillämpade svensk rättspraxis. Detta framgår av att medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under tid med oförsäkrat arbete i Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 5

6 annat EU/EES-land och Schweiz berättigar till inkomstrelaterad ersättning. När det gäller sammanläggning av försäkringsperioder för att uppfylla medlemsvillkoret har IAF noterat att arbetslöshetskassorna gjorde sammanläggningen till fördel för de sökande i vissa avseenden. Denna slutsats drar IAF eftersom att exempelvis vissa sökande hade beviljats inkomstrelaterad ersättning trots avbrott i försäkringen i upp till 33 dagar. IAF kan konstatera att när arbetslöshetskassorna tillämpar regelverket om sammanläggning gör de i huvudsak likadant. 6 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

7 1 Inledning Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har i regleringsbrevet för budgetåret 2014 fått följande uppdrag: IAF ska kartlägga ärenden där arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU-land för att villkoren för rätt till ersättning enligt den svenska lagstiftningen ska uppnås. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november Den fria rörligheten och tidigare insatser på området Fri rörlighet för personer inom EU är en grundläggande rättighet och medlemsstaternas sociala trygghetssystem ska samordnas för att underlätta rörligheten mellan länderna. Arbetslöshetsförsäkringen är en del av det sociala trygghetssystemet. Det är dock medlemsländerna som själva utformar sina nationella trygghetssystem vilket innebär att det finns olika typer av trygghetssystem i EU-länderna. Det ställer krav på att de olika nationella trygghetssystemen samordnas för att undvika att personer som rör sig över gränserna går miste om intjänade rättigheter, blir dubbelförsäkrade eller förlorar rätten till ersättning. Andra utredningar på området I juli 2014 beslutade regeringen att tillsätta en utredning som bland annat kommer att omfatta arbetslöshetsförsäkringen ur ett internationellt perspektiv. Uppdraget ska vara redovisat senast den 1 mars I kommittédirektivet 1 konstaterar man att medlemsvillkoret är centralt i den svenska arbetslöshetsförsäkringen, eftersom det är ett krav som de sökande måste uppfylla för att få inkomstrelaterad ersättning. Utredningen ska bland annat belysa vad medlemskapet innebär för den enskilde ur ett unionsrättsligt perspektiv. Detta mot bakgrund av att det har utvecklats en praxis utifrån en Regeringsrättsdom 2 som konstaterar att medlemskap i en arbetslöshetskassa är självständigt reglerad i förhållande till frågan om försäkringsskydd (se vidare avsnitt 2.3 i rapporten). Parlamentariska socialförsäkringsutredningen 3 ifrågasatte i ett delbetänkande om det är rimligt att gränsarbetare kan välja att vara oförsäkrade i arbetslandet och 1 Kommittédirektiv Svensk social trygghet i en internationell värld. Dir. 2014:109 2 RÅ 2008 ref. 90, mål nr SOU 2011:74 - I gränslandet - social trygghet vid gränsarbete i Norden. Delbetänkande av Parlamentariska socialförsäkringsutredningen, Stockholm Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 7

8 ändå få tillgång till den svenska inkomstbortfallsförsäkringen. IAF ansåg i sitt remissvar till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att det finns skäl att ändra den svenska lagstiftningen så att det inte blir möjligt att vara oförsäkrad i arbetslandet och ändå få tillgång till den svenska inkomstbortfallsförsäkringen. Detta för att säkerställa att svenska regler om medlemsvillkor harmonierar med EU-rätten 4. IAF har tidigare skrivit rapporter på området IAF granskade år 2009 EU/EES-ärenden på några arbetslöshetskassor. 5 Granskningen gjordes på så kallade sammanläggningsärenden. I ärendena hade arbetslöshetskassorna lagt samman en anställning i ett annat EU/EES-land med en anställning i Sverige för att den sökande skulle bli berättigade till arbetslöshetsersättning. Granskningen visade bland annat att det fanns en stor osäkerhet på arbetslöshetskassorna om hur de skulle tillämpa regelverket när de beräknade ersättning efter anställning i annat land. Granskningen 2009 utförde IAF utifrån regelverket i EG-förordning nr 1408/71 6 Den 1 maj 2010 började EU-förordning nr 883/ att tillämpas. IAF betonade därför i rapporten vikten av att arbetslöshetskassorna arbetade med implementeringen av den nya EU-förordningen för att det inte skulle finnas någon osäkerhet kring beräkningen. I regleringsbrevet för 2012 fick IAF i uppdrag att kartlägga hur arbetslöshetskassorna beräknade arbetslöshetshetsersättning i sammanläggningsärenden enligt EU-förordning 883/ Artikel 62 i förordningen reglerar hur arbetslöshetskassorna ska göra beräkningen. Artikeln berör personer vars rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige helt eller delvis är grundat på arbete i ett annat EU-land, och där arbetslöshetskassorna sammanlagt ärenden enligt förordningens artikel I rapporten 2012 kunde IAF konstatera att arbetslöshetskassorna tillämpade vissa delar av regelverket likadant, men att det också fanns olikheter i tillämpningen. IAF konstaterade också att de största skillnaderna i hur 4 Remissvar avseende SOU 2011:74 I gränslandet Social trygghet vid gränsarbete i Norden, Dnr:2012/74 M1. 5 IAF:s rapport 2010:12, Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av EU/EESärenden 6 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Artikel 67 reglerar sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder och artikel 68 reglerar beräkning av förmåner. (artikel 67 och 68 i EU-förordningen 1408/71 motsvarar artikel 61 och 62 i EU-förordningen nr 883/2004) 7 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. 8 IAF:s rapport 2012:15, Arbetslöshetskassornas beräkning av arbetslöshetsersättning enligt EUförordningen 9 Bestämmelserna i den nu gällande EU-förordningen skiljer sig delvis från de tidigare bestämmelserna, bland annat omfattar EU-förordningen 883/2004 även egna företagare. 8 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

9 arbetslöshetskassorna tillämpade artikel 62 uppstod i de delar av beräkningen som inte finns reglerad. När arbetslöshetskassorna inte tillämpade artikeln likadant kunde det få stora konsekvenser för den ersättningssökandes dagsförtjänst. 1.2 Syftet med kartläggningen I regleringsbrevet för 2014 har IAF fått i uppdrag att kartlägga hur arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att villkoren för rätt till ersättning enligt den svenska lagstiftningen ska uppnås. Uppdragets syfte ska uppnås genom att besvara följande frågeställningar: Hur har arbetslöshetskassorna sammanlagt perioder med anställning eller verksamhet som egenföretagare från annat EU/EES-land eller Schweiz? Hur har arbetslöshetskassorna sammanlagt försäkringsperioder från annat EU/EES-land eller Schweiz? Hur har arbetslöshetskassorna behandlat oförsäkrade perioder i annat EU/EES-land eller Schweiz? 1.3 Genomförande och urval av ärenden hur IAF har gått tillväga i uppdraget IAF har kartlagt ärenden där arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som ersättningssökande har intjänat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt svensk lagstiftning. I kartläggningen har det ingått ett urval av ärenden där sökande har fått en ersättningsperiod beviljad under Populationen har bestått av ärenden där de sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz innan arbetslösheten. Den totala populationen bestod av ärenden varav 880 ärenden kunde härledas till ett EU-land och 670 ärenden till ett EES-land eller Schweiz (se bilaga 1). Ärendena i populationen var fördelade på 21 arbetslöshetskassor (se bilaga 2) och 26 länder. Alla arbetslöshetskassor och länder som fanns med i populationen är också representerade i urvalet. Den övervägande majoriteten i populationen har arbetat i Danmark eller i Norge innan arbetslösheten. Urvalet omfattar både sökande med grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning samt anställda och egenföretagare. I rapporten behandlar IAF anställda och egenföretagare på samma sätt eftersom tillämpningen inte skiljer sig. Ärenden där de sökande varit egenföretagare har också varit mycket få. I rapportens kapitel 3 och 4 benämns dessa som anställda vilket innebär att begreppet anställda innefattar egenföretagare. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 9

10 IAF har gjort ett slumpmässigt urval av ärenden hos de 9 arbetslöshetskassor som hade fler än 50 ärenden. Antalet ärenden i urvalet för de 9 arbetslöshetskassorna har IAF bestämt utifrån en felmarginal på 4 procent. Felmarginalen är ett mått på den statistiska osäkerhet som uppstår när slutsatser om en population dras på ett urval (se bilaga 3). På de 12 arbetslöshetskassor som hade färre än 50 ärenden kartlade IAF alla ärenden. De andelsskattningar som redovisas i rapporten är viktade så att samtliga arbetslöshetskassor ges samma vikt i resultaten från granskningen. I urvalet föll 13 ärenden bort på grund av olika registreringsfel. Efter bortfallet har kartläggningen baserats på 549 ärenden fördelade på 21 arbetslöshetskassor. IAF har gjort kartläggningen på plats hos de 21 arbetslöshetskassor som hade ärenden som motsvarade urvalet. 1.4 Uppdraget är begränsat till sammanläggningen av perioder Kartläggningen är begränsad till sammanläggningen av perioder. Den omfattar därför inte andra delar av regelverket, till exempel hur arbetslöshetskassorna har beräknat normalarbetstid och normalinkomst. Kartläggningen omfattar inte heller hur de sökande fått inträde i den svenska försäkringen. Det vill säga om arbetslöshetskassan bedömt dem som inflyttade, gränsarbetare, oäkta gränsarbetare eller som att de har omfattats av den nordiska konventionen. Detta eftersom sammanläggningen av perioder inte omfattar hur de sökande fått inträde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen. 1.5 Disposition Avsnitt 2 beskriver förutsättningarna för sammanläggning av perioder. Avsnittet beskriver reglerna i EU-förordningen och i den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Avsnittet beskriver även rättspraxis på området. I avsnitt 3 redovisar IAF statistik över andelen sökande som fått grundbelopp. Både för de som haft en anställning i annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden och för alla som påbörjat en ersättningsperiod under Avsnitt 4 beskriver hur arbetslöshetskassorna har tillämpat artikel 61.1 i EUförordning 883/2004. Det vill säga hur de har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt de svenska reglerna. I avsnitt 5 diskuterar IAF resultaten av kartläggningen. 10 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

11 2 Förutsättningar I det här avsnittet redogör IAF för vilka regler som är tillämpliga i ärenden där en sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz innan arbetslösheten. I rapportens fortsatta delar benämns EU/EES-land och Schweiz ibland som utland. I avsnittet är både EU-rätt, svensk lagstiftning och praxis är tillämplig. 2.1 Samordning av de sociala trygghetssystemen i EU För att underlätta för medborgare i EU har medlemsländerna samordnat sina olika system för social trygghet i EU-förordning nr 883/2004 (fortsättningsvis förordningen ). Bestämmelserna gör att personer som flyttar mellan länderna eller som bor och arbetar i skilda länder får ett skydd om de blir arbetslösa som de inte skulle ha haft om enbart nationella regler hade tillämpats. Även EESländerna och Schweiz tillämpar förordningen Tillämplig lagstiftning En person som omfattas av förordningen ska endast omfattas av ett lands lagstiftning. När en person har arbetat i ett eller flera länder inom EU/EES eller Schweiz framgår det i artikel i förordningen vilket lands lagstiftning som ska tillämpas (se bilaga 5). Det är de så kallade lagvalsreglerna, och de styr vilket lands försäkring en person ska tillhöra. Huvudregeln är att en person som har anställning eller bedriver verksamhet som företagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i det landet. Syftet med lagvalsreglerna är att se till att de personer som omfattas av förordningen har skydd i försäkringssystemet i ett medlemsland. EU/EES-länderna och Schweiz kan således inte själva bestämma i vilken utsträckning de ska tillämpa sin egen lagstiftning. En person som enligt förordningens lagvalsregler ska omfattas av svensk lagstiftning är därmed även hänvisad till den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Att den svenska lagstiftningen ska tillämpas innebär emellertid inte att personen automatiskt omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen. För att omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen krävs att personen uppfyller villkoren för att få göra det Grundläggande förutsättningar för sammanläggning Ett första krav för att få ersättning är att de ersättningssökande tillhör försäkringssystemet i det land där de ansöker om ersättning. Det kräver vanligtvis att det senaste arbetet de hade var i det landet. Personer som arbetslöshetskassorna bedömer som gränsarbetare, oäkta gränsarbetare och personer som omfattas av den nordiska konventionens femårsregel är dock undantagna från detta arbetskrav. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 11

12 Reglerna för gränsarbetare och oäkta gränsarbetare finns i artikel 65 i förordningen (se bilaga 6). Grundtanken är att personer som har arbetat i ett annat land än där de har varit bosatta ska ha möjlighet att söka ny anställning i sitt bosättningsland och omfattas av arbetslöshetsförsäkringen där. Dessa personer kan därför ansöka om arbetslöshetsersättning i ett EU/EES-land eller Schweiz utan att deras senaste arbete var utfört där. En gränsarbetare eller oäkta gränsarbetare som är helt arbetslös och ersättningsberättigad har alltså rätt till inträde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen. 10 En oäkta gränsarbetare kan även välja att omfattas av arbetslandets försäkring, det vill säga det land där han eller hon hade arbete senast. 11 De nordiska länderna har slutit en konvention 12 som komplement till den europeiska förordningen om samordning av reglerna om social trygghet, som bland annat omfattar arbetslöshetsförsäkringen. Den nordiska konventionens femårsregel 13 innebär att personer som har omfattats av den svenska arbetslöshetsförsäkringen, och därefter har bott och arbetat i ett annat nordiskt land, kan återinträda i den svenska försäkringen om de återvänder till Sverige inom fem år. När personer som återkommer till Sverige och omfattas av den nordiska konventionen ska de inom 8 veckor ansöka om inträde i en arbetslöshetskassa i Sverige 14. Det innebär att personer som senast omfattades av ett annat nordiskt lands arbetslöshetsförsäkring under vissa förutsättningar kan söka arbetslöshetsersättning i Sverige Sammanläggningsprincipen De som blir arbetslösa i ett EU/EES-land eller Schweiz, men som inte har arbetat där i tillräcklig omfattning för att få arbetslöshetsersättning, kan tillgodoräkna sig anställning som de har utfört i ett annat land enligt artikel 61.1 i förordningen. Möjligheten att lägga samman tidsperioder i olika länder för att kvalificera sig för ersättning gäller försäkringsperioder, anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare. Sammanläggningen innebär alltså att de sökande kan använda anställningar, tid som egenföretagare och tid som de varit försäkrade i ett land för att bli beviljade ersättning i ett annat land. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt reglerna i det land där man söker ersättning. Det innebär att en person som ansöker om svensk arbetslöshetsersättning ska uppfylla villkoren för rätt till ersättning i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Personen har dock rätt att tillgodoräkna sig anställningar som han eller hon har haft i annat EU/EES-land 10 Artikel 65.2 EU-förordning nr 883/2004 samt 2 IAF:s föreskrifter om övergång mellan stater, IAFFS 2005:6 som ändrats genom IAFFS 2010:3 11 Artikel 65.2 andra stycket EU-förordning nr 883/ Lag (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet 13 Nordisk konvention om social trygghet, Kapitel 3 Artikel 10 (Konventionen trädde i kraft den 1 maj 2014, SFS 2014:164). 14 Administrativt avtal till Nordisk konvention om social trygghet, Artikel 8 arbetslöshetsförmåner: Undantag från krav på fullgjorda perioder. 12 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

13 eller Schweiz för att uppfylla villkoren. Syftet med sammanläggningen är bland annat att principen om personers fria rörlighet ska kunna förverkligas. Artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 Den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning förvärv, bibehållande, återfående eller varaktighet av rätt till förmåner grundas på antingen fullgjorda försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall i nödvändig utsträckning beakta de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar. Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen Arbetslandet avgör klassificeringen av perioder Vad en försäkrings- respektive anställnings- och egenföretagarperiod är definieras i förordningens artikel 1 t och 1 u. Enligt dessa artiklar är det den lagstiftning som var tillämplig när den sökande fullgjorde perioden som avgör hur den ska klassificeras. I de flesta fall är detta arbetslandets lagstiftning. Detta innebär att arbetslöshetskassorna ska ta hänsyn till en försäkrings-, anställningseller egenföretagarperiod som den sökande har fullgjort enligt ett annat lands lagstiftning. Det oavsett om den hade varit en försäkrings-, anställnings- eller egenföretagarperiod landet där ansökan om ersättning sker. Artikel 1 t och 1 u i EU-förordning nr 883/2004 Försäkringsperiod: avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, såsom de definieras eller erkänns som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med försäkringsperioder. Anställningsperiod eller period som egenföretagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder som egenföretagare Sammanläggning för att uppfylla arbetsvillkor och medlemsvillkor Om de sökande uppfyller ett arbetsvillkor enligt svenska regler genom att lägga samman perioder med anställning från utlandet, kan de beviljas ersättning med Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 13

14 grundförsäkringen i Sverige (se avsnitt 2.2). För att ha rätt till inkomstbortfallsförsäkringen måste arbetet dock klassificeras som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i det land där de utfört arbetet, det vill säga arbetslandet (se avsnitt 2.3 för följden av att vara medlem i svensk arbetslöshetskassa under tid med arbete utomlands). Om de sökande inte har beviljats inträde i en arbetslöshetskassa i Sverige eller inte uppfyller villkoret för inkomstrelaterad ersättning, betalas ersättning ut med grundbeloppet. Det gäller även de som får lägga samman försäkringsperioder från utlandet Likvärdiga omständigheter eller händelser Vissa omständigheter eller händelser som inträffat i ett annat medlemsland ska behandlas som om de hade inträffat i det land vars lagstiftning ska tillämpas enligt artikel 5 b i förordningen. Det innebär att när arbetslöshetskassan lägger samman perioder från arbetslandet ska omständigheter och händelser bedömas enligt ALF. Exempelvis ska de ta hänsyn till tid som enligt ALF är att se som överhoppningsbar även om det har ägt rum i annat EU/EES-land eller Schweiz. Artikel 5 b i EU-förordning nr 883/2004 Om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning rättsverkningar uppstår genom vissa omständigheter eller händelser, skall den medlemsstaten beakta liknande omständigheter eller händelser som inträffar inom en annan medlemsstats territorium som om dessa hade inträffat inom det egna territoriet Provisorisk beräkning av förmåner och avgifter Om en person är berättigad till en förmån enligt förordningen kan arbetslöshetskassorna göra en provisorisk beräkning av förmåner enligt artikel 7 i tillämpningsförordning nr 987/ Detta gäller om de uppgifter om situationen i arbetslandet saknas som krävs för att slutgiltigt kunna fastställa förmånen. En förutsättning är att det är möjligt att göra en provisorisk beräkning utifrån de uppgifter som arbetslöshetskassa har, och att den sökande har begärt att arbetslöshetskassan ska göra en provisorisk beräkning. När de uppgifter som krävs sedan kommer in ska arbetslöshetskassan beräkna om förmånen. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas även i dessa ärenden enligt reglerna i det land där personerna ansöker om ersättning. 15 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. 14 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

15 Artikel 7 tillämpningsförordning nr 987/2009 Om en person i enlighet med grundförordningen är berättigad till en förmån eller skyldig att betala en avgift och den behöriga institutionen inte har alla de uppgifter om situationen i en annan medlemsstat som krävs för att slutgiltigt beräkna beloppet för förmånen eller avgiften, ska institutionen, om inte något annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, på den berörda personens begäran provisoriskt fastställa denna förmån eller beräkna denna avgift, om detta är möjligt på grundval av de uppgifter som den institutionen förfogar över. 2. En ny beräkning av förmånen eller avgiften ska göras när alla de styrkande underlag eller handlingar som krävs har överlämnats till den berörda institutionen Rätt att söka arbete i annat medlemsland med bibehållen ersättning En sökande som uppfyller vissa villkor har rätt att under en begränsad period söka arbete i ett annat EU/EES-land eller Schweiz utan att förlora rätten till arbetslöshetsersättning enligt artikel 64 i förordningen (se bilaga 7). Det innebär exempelvis att en sökande från Sverige kan resa utomlands med bibehållen ersättning från Sverige för att söka arbete under en viss period. Rätten till ersättning prövas enligt nationell lagstiftning. En sökande som reser från Sverige måste således uppfylla kriterierna för ersättning enligt ALF för att kunna använda denna möjlighet. En sådan resa intygas på intyg U2, och benämns fortsättningsvis som U2-resa Sammanfattning av samordningen av de sociala trygghetssystemen i EU Förordning samordnar medlemsländernas olika system för social trygghet. Även EES-länderna och Schweiz tillämpar denna förordning. En person som omfattas av förordningen ska endast omfattas av ett lands lagstiftning, och enligt huvudregeln ska man omfattas av försäkringen i arbetslandet. Det innebär att de som blir arbetslösa, men som inte har arbetat eller varit egenföretagare i tillräcklig omfattning för att få arbetslöshetsersättning i det land som de söker ersättning i, kan tillgodoräkna sig arbete som de har utfört i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt reglerna i det land där ansökan om ersättning sker. Ett första krav för att få ersättning är att de som söker ersättning tillhör försäkringssystemet i det land där de gör ansökan. Detta kräver vanligtvis att de sökande senast har arbetat där. För att arbete som de har utfört i ett annat land ska kunna tillgodoräknas för rätt till ersättning i inkomstbortfallsförsäkringen måste arbetet klassificeras som en försäkringsperiod. Vissa omständigheter eller händelser som inträffat inom ett annat EU/EES-land eller Schweiz ska behandlas som om dessa hade inträffat i det land vars lagstiftning ska tillämpas (till exempel överhoppningsbar tid). Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 15

16 2.2 Reglerna i den svenska arbetslöshetsförsäkringen När någon söker ersättning i Sverige efter att ha arbetat utomlands prövas rätten till ersättning enligt svenska regler. För att vara berättigad till ersättning i Sverige efter att ha arbetat utomlands ska de sökande således uppfylla de regler som finns för rätt till ersättning i Sverige. Ramtid och arbetsvillkor När arbetslöshetskassorna bedömer rätten till arbetslöshetsersättning och räknar ut storleken på ersättningen utgår de från en ramtid på tolv månader. Ramtiden avser de tolv månaderna närmast före den månad när den ersättningssökande anmälde sig som arbetslös på Arbetsförmedlingen. 16 Ramtiden kan dock förlängas om det ingår tid i den som enligt reglerna kan hoppas över, så kallad överhoppningsbar tid. 17 För att de ersättningssökande ska ha rätt till arbetslöshetsersättning måste de ha arbetat i en viss omfattning under ramtiden, det vill säga ha uppfyllt ett arbetsvillkor. Normalarbetstid Arbetslöshetskassan ska fastställa en normalarbetstid för den som har rätt till arbetslöshetsersättning. Normalarbetstiden utgör den genomsnittliga arbetstiden under ramtiden, normalt sett den genomsnittliga arbetstiden per vecka. I princip ska arbetslöshetskassan räkna med all tid som den ersättningssökande har förvärvsarbetat under ramtiden, förutsatt att arbetet kan tillgodoräknas enligt arbetslöshetsförsäkringen. Även tid med sjuklön från arbetsgivaren och tid med socialförsäkringsförmåner från Försäkringskassan ska arbetslöshetskassan under vissa förutsättningar räkna med. 18 Förvärvsarbete avser även tid med semester eller ledighet med lön av någon annan anledning än sjukdom, barns födelse eller tjänstgöring i totalförsvaret. Även tid med avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön räknas som tid med förvärvsarbete. 19 Grundförsäkring och inkomstbortfallsförsäkring Arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller villkoren för rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till den som har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst 12 sammanhängande månader under förutsättning att arbetsvillkoret har uppfyllts under tiden som den sökande har varit medlem i arbetslöshetskassan. 20 Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster, ett så kallat grundbelopp. Ersättning a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring a-b lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 16 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

17 enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster, så kallad inkomstrelaterad ersättning Rättspraxis i svenska domstolar av ärenden från EU/EES och Schweiz I detta avsnitt presenterar IAF några domar som är viktiga för förståelsen av denna rapport. Medlemskap i svensk arbetslöshetskassa under arbete i annat land Regeringsrätten ansåg i en dom att en sökande hade upprätthållit sitt medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under tid med försäkrat arbete i Spanien. Enligt förordningens lagvalsregler bryts försäkringstillhörigheten med Sverige så fort den sökande börjar arbeta i Spanien. Detta eftersom man bara kan tillhöra ett lands försäkring och enligt huvudregeln omfattas man av arbetslandets lagstiftning. Dock ansåg Regeringsrätten att den sökande hade upprätthållit sitt medlemskap i arbetslöshetskassan i Sverige eftersom den sökande hade fortsatt att betala medlemsavgiften och arbetslöshetskassan inte hade fattat något beslut om utträde. Regeringsrätten konstaterar i domen att frågan om medlemskap i arbetslöshetskassorna är självständigt reglerad i förhållande till frågan om försäkringsskydd. Regeringsrätten menar att som reglerna är konstruerade finns det inte något hinder för den enskilde att vara medlem i en arbetslöshetskassa, även om medlemskapet av någon anledning inte skulle medföra rätt till försäkringsskydd. Regeringsrätten konstaterade även att frågan om medlemskap är en associationsrättslig fråga som inte omfattas av reglerna i förordningen. 22 Med hänvisning till denna Regeringsrättsdom fann Kammarrätten att en sökande som fortsatt att vara medlem i arbetslöshetskassan i Sverige under en tid med oförsäkrat arbete i Danmark, hade rätt till inkomstrelaterad ersättning i Sverige. Denna dom har följts av flera Kammarrättsavgöranden som konstaterat att bibehållet medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under oförsäkrat arbete i Danmark ger rätt till inkomstbortfallsförsäkringen. 23 Sammanhängande medlemskap när den sökande haft kortare avbrott i försäkringsperioden För att uppfylla medlemsvillkoret krävs att den sökande har varit försäkrad under en period som är sammanhängande. Det finns dock ett Kammarrättsavgörande som säger att ett kortare avbrott i försäkringsperioden kan godkännas. En förutsättning är att den sökande har gjort vad han eller hon har kunnat för att få en sammanhållen period. I domen från Kammarrätten hade den sökande börjat lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 22 RÅ 2008 ref. 90, mål nr Kammarrätten i Stockholms domar av den 29 januari 2009 i mål nr , den 13 februari 2009 i mål nr och den 16 mars 2009 i mål nr Kammarrätten i Göteborgs dom den 2 november 2009 i mål nr Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 17

18 arbeta i Danmark den 1 juli och blev medlem i dansk arbetslöshetskassa från och med den 4 juli, avbrottet varade alltså i 3 dagar Olika typer av beslutsunderlag När arbetslöshetskassorna handlägger ärenden där den sökande före arbetslösheten har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz använder de intyg som utfärdats av en behörig institution i arbetslandet. Intyget använder institutionerna när en sökande vill tillgodoräkna sig försäkringsperioder och perioder med anställning och verksamhet som egenföretagare från arbetslandet. SED-intyg har ersatt E-blanketter för att intyga anställnings- och försäkringsperioder SED-blanketter infördes i samband med att förordning 883/2004 började tillämpas under våren SED-blanketterna U002 och U017 är tänkta att ersätta tidigare blankett E301 för uppgifter om försäkrings- och anställningsperioder samt perioder med verksamhet som egenföretagare. SED står för strukturerade elektroniska dokument och ska i framtiden skickas elektroniskt mellan medlemsländerna. I väntan på att det elektroniska utbytet av socialförsäkringsinformation 25 kommer igång, använder medlemsländerna SEDblanketterna i pappersformat (se bilaga 8-9). Det finns skillnader i blankett E301 och i SED-intygen I blankett E301 kan den behöriga institutionen fylla i både arbetsperioder och perioder som likställs med arbetsperioder. Denna möjlighet finns inte i SEDintygen. I SED-intygen fyller institutionen endast i period med försäkrad anställning eller försäkrat egenföretagande. Möjligheten att fylla i perioder som likställs med arbetsperioder är borttagen. En annan skillnad är att det i SED-intygen är tydligare specificerat vilken typ av försäkrad tid som institutionen ska intyga att den sökande har haft, exempelvis sjukperiod eller utbildningsperiod. I blankett E301 fyller institutionen själv i vilken typ av försäkrad period det har varit (se bilaga 11). Ett portabelt dokument återger de uppgifter som finns i datasystemen Ett annat dokument som togs fram i samband med att de nya förordningarna började gälla var dokumentet PD U1 (se bilaga 10). Dokumentet är tänkt som en kvittens i pappersform på de uppgifter som kommer att finnas i de elektroniska dokumenten. PD U1 innehåller således också information om försäkrings- och anställningsperioder samt perioder med verksamhet som egenföretagare. Arbetslöshetskassorna ska godta all relevant information i alla handlingar 24 Kammarrätten i Stockholms dom av den 30 september 2009 i mål nr Electronic Exchange of Social Security Information (EESSI). 18 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

19 Det finns ett beslut 26 från den administrativa kommissionen 27 som säger att medlemsländerna under en övergångsperiod ska godta all relevant information i alla handlingar som en annan institution har utfärdat. Enligt beslutet ska den vägledande principen vara gott samarbete mellan institutionerna, pragmatism och flexibilitet. Det allra viktigaste ska vara att garantera en friktionsfri övergång för medborgare som utnyttjar sina rättigheter i enlighet med de nya förordningarna. Denna övergångsperiod gäller fortfarande. Intyg som förekommer i kartläggningen Intyg SED U002, SED U017, PD U1 och E301 aktuella för rapporten. Intygen innehåller uppgifter om försäkringsperioder, anställningsperioder och perioder med verksamhet som egenföretagare. SED U002 Intyget används för personer som måste arbeta sig in i försäkringen (se avsnitt 2.4). SED U017 Intyget används för personer som är undantagna arbetskravet, det vill säga gränsarbetare och oäkta gränsarbetare (se avsnitt 2.1). PD U1 är en kvittens på SED U002 och SED U017. E301 är den blankett som tidigare användes, och som vissa institutioner fortfarande använder. I den här rapporten använder IAF fortsättningsvis benämningarna U002, U017, U1 och E Administrativa kommissionens beslut E1 av den 24 april Administrativa kommissionen har bland annat i uppgift att tolka förordningens bestämmelser och att främja samarbetet mellan medlemsstaterna. Den består av en regeringsrepresentant från varje medlemsland. Kommissionen spelar en viktig roll för samordningen och utgör ett forum för diskussion. Medlemsstaterna kan till exempel diskutera tolkningen av bestämmelserna och söka praktiska lösningar på tillämpningsproblem. Administrativa kommissionen kan fatta beslut och ge rekommendationer. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 19

20 3 Större andel grundbelopp bland de som har arbetat utomlands I detta kapitel redovisar IAF andelen av de som haft en anställning i utomlands under ramtiden som fått grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning, samt alla som fått en ersättningsperiod beviljad under Statistiken i kapitlet är hämtad ur IAF:s databas ASTAT och omfattar samtliga ersättningstagare. Tabell 1: Andelen i procent som fått grundbelopp respektive inkomstrelaterad ersättning som haft anställning i annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden, och fått en ersättningsperiod beviljad under Andel sökande i procent som arbetat i annat EU/EESland eller Schweiz under ramtiden och fått en ersättningsperiod beviljad under Ålder Andel sökande som fått grundbelopp Andel sökande fått inkomstrelaterad ersättning Totalt -24 år år år år Totalt Tabell 2: Andelen i procent som fått grundbelopp respektive inkomstrelaterad ersättning av alla som och fått en ersättningsperiod beviljad under Andel sökande i procent och fått en ersättningsperiod beviljad under Ålder Andel sökande som fått grundbelopp i procent Andel sökande fått inkomstrelaterad ersättning Totalt -24 år år år år Totalt Vid en jämförelse av totalen för tabell 1 och tabell 2 framgår att andelen som fick grundbelopp är högre för de som arbetade i ett annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden. Vid jämförelsen mellan tabellerna framgår också att det gäller för alla åldersintervaller. Tabellerna visar också att skillnaden i andelen med grundbelopp blir större i de högre åldersintervallerna och är som störst i åldersintervallet 55 och äldre. 20 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

21 Totalt sett var det mer än dubbelt så många som fick grundbelopp av de som arbetat utomlands under ramtiden jämfört med alla ersättningstagare. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 21

22 4 Hur arbetslöshetskassorna tillämpade artikel 61.1 För att kunna beskriva arbetslöshetskassornas sammanlagda perioder med anställning och försäkringsperioder samt vilka intyg de använde i handläggningen har IAF kartlagt 549 ärenden. Kartläggningen har utgått från arbetslöshetskassornas handläggning. I detta kapitel redovisar IAF resultaten från denna kartläggning. Resultatet från ärendekartläggningen har generaliserats från urvalen till populationerna. De siffror som redovisas i detta kapitel är beräkningar av resultaten för respektive population och omges av en felmarginal. För att tydliggöra att de redovisade siffrorna är skattningar använder IAF begreppet beräknar i redovisningen. De tillhörande felmarginalerna redovisas i bilaga 4. För att ge en mer innehållsrik bild av arbetslöshetskassornas handläggning har IAF valt att redovisa intressanta exempel från de ärenden som utgjort urvalet i kartläggningen. Dessa exempel är inte nödvändigtvis representativa för populationen. 4.1 Arbetslöshetskassorna sammanlade den anställningstid som institutionen i utlandet hade intygat Eftersom beräkningen av ersättningens storlek sker utifrån det svenska regelverket, får det betydelse för de sökandes normalarbetstid och arbetsvillkor hur arbetslöshetskassorna sammanlägger deras anställningar. Arbetslöshetskassorna sammanlade anställningstid i enlighet med förordningens artikel 61.1 när de sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Det innebär att arbetslöshetskassorna i princip sammanlade perioder med försäkrad och oförsäkrad anställning i alla fall som institutionen i arbetslandet hade intygat för att fastställa arbetsvillkoret och normalarbetstiden. Det förekom både försäkrat och oförsäkrat arbete i kartläggningen. IAF beräknar att i 94 procent hade sökande haft försäkrad anställning utomlands under ramtiden. I 6 procent 28 beräknar IAF att de sökande endast hade haft oförsäkrat arbete. Det förekom dessutom att sökande hade haft både försäkrad och oförsäkrad anställning under ramtiden. 28 I ett ärende har arbetslöshetskassan Vision återkommit till IAF efter genomförd kartläggning och påtalat att de gjort om beräkningen på så sätt att tid med oförsäkrat arbete ingår i beräkningen av normalarbetstiden. 22 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

23 4.1.1 Arbetslöshetskassorna tillämpade överhoppningsbar tid även för perioder intjänade i annat EU/EES-land eller Schweiz När det fanns en annan försäkrad sysselsättning än anställning på intygen, hade arbetslöshetskassorna bedömt tiden som antingen överhoppningsbar eller som försäkrad diversetid. När de sökande hade haft exempelvis sjukpenning eller föräldrapenning hoppade arbetslöshetskassorna över tiden när de fastställde normalarbetstiden. Det innebär att arbetslöshetskassorna behandlade händelser som inträffat i utlandet som om de inträffat i Sverige. Det förekom fall där det fanns tid med arbetslöshetsersättning i utlandet eller U2- resa. Vanligtvis beräknade arbetslöshetskassorna dessa som försäkrad diversetid när de hade fastställt normalarbetstiden och arbetsvillkoret, med vissa undantag. I undantagen beräknade arbetslöshetskassorna tiden som överhoppningsbar, trots att det inte är förenligt med reglerna om överhoppningsbar tid i ALF. 29 I vissa fall intygade den behöriga institutionen i utlandet att de sökande hade haft perioder med endast frivillig försäkring. Arbetslöshetskassorna beräknade då sådan tid som försäkrad diversetid. Det gällde främst ärenden från Danmark Provisoriska beslut som förkortar handläggningstiden Arbetslöshetskassorna kan göra en provisorisk beräkning av förmåner enligt tillämpningsförordningen 30. I avvaktan på att de fick in underlaget från den behöriga institutionen i arbetslandet var det två arbetslöshetskassor som hade använt sig av provisoriska beslut. De hade beräknat arbetsvillkor och normalarbetstid samt fattat beslut om ersättning utan att räkna med arbetet från utlandet. 4.2 Sammanläggning av försäkringsperioder från utlandet gav inkomstrelaterad ersättning Sammanläggningen av försäkringsperioder har betydelse för om de sökande blir berättigade till grundbelopp eller inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning i Sverige. En sökande har rätt till inkomstrelaterad ersättning efter 12 månaders sammanhängande medlemskap i en arbetslöshetskassa enligt svensk lagstiftning (se avsnitt 2.2). En försäkringsperiod i utlandet motsvarar medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa. I tabellen nedan framgår i hur stor del av fallen som Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 30 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 23