Utbyggnad av slutförvaringsanläggningen för kärnbränsle Program för miljökonsekvensbedömning
2
Förord Förord Detta MKB-program, som gäller den planerade utbyggnaden av slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle i Olkiluoto, har utarbetats av Pöyry Energy Oy på uppdrag av Posiva Oy (nedan Posiva). MKB-programmet är den projektansvariges, dvs. Posivas, plan för miljökonsekvensbedömningen och för hur information och delaktighet ska organiseras. Utifrån MKB-programmet och utlåtandena om detta, utarbetas en miljökonsekvensbeskrivning i MKB-förfarandets senare skede. Kontaktmyndighet vid MKB-förfarandet är arbets- och näringsministeriet. MKB-projektgruppen vid Posiva ansvarar för MKB-förfarandet. Säkerhetschef Markku Friberg är projektchef. MKB-programmet har utarbetats vid Pöyry Energy Oy:s konsultationsenhet. FM Päivi Koski är konsultens projektledare. DI Pirkko Seitsalo och TkL Jaakko Savolahti har deltagit i utarbetandet av MKB-programmet. Eurajoki, 25 April 2008 Posiva Oy 3
Kontaktuppgifter Kontaktuppgifter Projektansvarig: Posiva Oy Postadress: Olkiluoto, FI-27160 Euraåminne Telefon: +358 2 8372 31 Kontaktperson: Markku Friberg, tfn +358 2 8372 3730 E-post: markku.friberg@posiva.fi Kontaktmyndighet: Arbets- och näringsministeriet Postadress: PB 32, FI-00023 Statsrådet Telefon: +358 10 606 000 Kontaktperson: Jaana Avolahti, tfn +358 10 60 64836 E-post: jaana.avolahti@tem.fi Internationellt samråd: Miljöministeriet Postadress: PB 35, FI-00023 Statsrådet Telefon: +358 20 490 100 Kontaktperson: Seija Rantakallio E-post: seija.rantakallio@ymparisto.fi Mer information om projektet lämnas också av: MKB-konsult: Pöyry Energy Oy Postadress: PB 93, FI-02151 Esbo Telefon: +358 10 3311 Kontaktperson: Päivi Koski E-post: paivi.koski@poyry.com 4
Sammanfattning Sammanfattning Posiva Oy, hädanefter Posiva, har inlett ett förfarande för miljökonsekvensbedömning (MKB-förfarande) angående en utbyggnad av den slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle som finns i Olkiluoto. Slutförvaringsanläggningen byggs ut med 3 000 ton uran, utöver de 9 000 uranton som är under planering. Efter utbyggnaden ryms 12 000 ton använt uranbränsle i slutförvaret. Vid MKB-förfarandet bedöms miljöeffekterna av byggandet av och verksamheten i den utbyggnadsdel som omfattar 3 000 uranton. Som nollalternativ utvärderas en situation där man låter bli att förverkliga projektet, dvs. att man kan placera 9 000 ton uran i Olkiluotos slutförvar. Invånarna, medborgar- och miljöorganisationer samt övriga berörda på projektets verkningsområde har möjlighet att ta ställning till MKB-programmet och det planerade projektet. Arbets- och näringsministeriet (ANM), som fungerar som kontaktmyndighet vid kärnkraftsprojekt, kungör att bedömningsprogrammet är framlagt till påseende på anslagstavlorna i kommunerna i verkningsområdet samt i dagstidningar och på ANM:s webbplats. I samband med kungörelsen förklaras närmare hur man kan ge synpunkter på projektet. Utgående från MKB-programmet och de åsikter och utlåtanden som framförts om detta sammanställs en MKBbeskrivning. MKB-beskrivningen innehåller uppgifter om projektet och dess alternativ samt en enhetlig bedömning av miljöeffekterna av dessa. I beskrivningen sammanställs uppgifter om redan existerande samt under förfarandet utförda miljöutredningar. Utifrån utredningarna och övriga data skildrar och utvärderar MKB-beskrivningen projektets konsekvenser för bl.a. luftkvaliteten, grundvattnet, vattendragen, berggrunden, jordmånen, växtligheten och djurlivet samt landskapet och bebyggelsen på det sätt som MKB-lagstiftningen förutsätter. Utvärderingen av effekterna på människorna och samhället är en viktig del av bedömningen av projektets miljökonsekvenser. Under tiden för MKB-förfarandet anordnas informations- och diskussionstillfällen för allmänheten. Vid dessa tillfällen har alla möjlighet att framföra sina åsikter och få information om projektet och dess konsekvenser för miljön. ANM anhåller om utlåtanden om både MKB-programmet och MKB-beskrivningen från flera olika håll och ger också sitt eget utlåtande om dessa. Om bedömningen av de gränsöverskridande miljökonsekvenserna har avtalats i det s.k. Esboavtalet (67/1997). Parterna i avtalet har rätt att delta i sådana förfaranden för bedömning av miljökonsekvenser som görs i Finland, om de skadliga miljökonsekvenserna av det projekt som bedöms sannolikt kommer att beröra staten i fråga. Miljöministeriet ansvarar för de praktiska arrangemangen när det gäller att internationellt informera om bedömningen av gränsöverskridande miljökonsekvenser. Miljöministeriet meddelar grannstaternas miljömyndigheter om att ett MKB-förfarande inleds samt tar reda på huruvida staterna i fråga vill delta i MKB-förfarandet. Avsikten är att projektets MKB-förfarande skall vara avslutat i början av år 2009. En utbyggnad av slutförvaringsanläggningen förutsätter ett av statsrådet taget och av riksdagen stadfäst principbeslut samt tillståndsbeslut enligt flera olika lagar. Om projektet framskrider till ett skede där man beslutar sig för att ansöka om ett principbeslut och de nödvändiga tillstånden, bifogas bedömningsbeskrivningen av miljökonsekvenserna till ansökan om principbeslut och tillståndsansökningarna. 5
Innehåll Innehåll Förord... 3 Kontaktuppgifter...4 Sammanfattning... 5 Innehåll...6 Ordlista... 8 1 Projektet...11 1.1 Projektansvarig...11 1.2 Projektets syfte och dess motivering...11 1.3 Bakgrund för projektet...11 1.4 Anläggningens läge och markbehov...13 1.5 Projektets tidsplan...13 1.6 Anknytning till andra projekt, planer och program... 14 2 MKB-förfarande...17 3 Plan för information och deltagande...21 3.1 Uppföljningsgruppens arbete...21 3.2 Informations- och diskussionsmöten om det planerade projektets miljökonsekvenser...21 3.3 Presentation av miljökonsekvensprogrammet och internationellt hörande... 22 3.4 Kontaktmyndighetens utlåtande om MKB-programmet... 22 3.5 Framläggande av miljökonsekvensbeskrivningen... 22 3.6 Kontaktmyndighetens utlåtande om MKB-beskrivningen... 22 3.7 Övrig kommunikation... 22 4 Bedömningsalternativ... 25 4.1 Förverklingsalternativet... 25 4.2 Nollalternativet... 25 4.3 Nuläge... 25 4.4 Avgränsningar i miljökonsekvensbedömningen... 25 4.5 Alternativ som lämnats utanför granskningen...26 5 Beskrivning av lutförvaringsanläggningen...29 5.1 Planeringssituationen...29 5.2 Principer för planeringen av slutförvaringen...29 5.3 Forskningsverksamhet och gjorda utredningar... 30 5.4 Mängden använt bränsle... 30 5.5 Beskrivning av slutförvaringsanläggningen och -tekniken...31 5.5.1 Säkerställande forskningsfas...31 5.5.2 Byggnadsfas...31 5.5.3 Driftsfas... 32 5.5.4 Stängningsfas och återtagbarhet av det slutförvarade bränslet...33 6 Miljöns nuvarande tillstånd...35 6.1 Funktioner och markägande i Olkiluotos omgivning...35 6.2 Planläggningssituationen... 36 6.3 Nuvarande landskap och kulturmiljö... 39 6
6.4 Klimatets och luftkvalitetens nuläge...40 6.5 Beskrivning av vattendragen... 41 6.6 Jordmåns- och berggrundsförhållandena i Olkiluoto... 41 6.7 Grundvattnet... 43 6.8 Flora och fauna...44 6.9 Nuläget inom Olkiluotos skyddsområden... 45 6.10 Människor och samfund i Olkiluotos omgivning... 47 6.11 Trafiken... 47 6.12 Bullret inom Olkiluotoområdet idag... 47 7 Miljökonsekvensbedömningen och de tillämpade metoderna...49 7.1 Allmänt...49 7.2 Konsekvensbedömning...49 7.2.1 Bedömning av effekter under byggnadsfasen...49 7.2.2 Bedömning av transporterna av använt kärnbränsle och övrig trafik...49 7.2.3 Bedömning av effekter på markanvändning, kulturarv, landskap, byggnader och konstruktioner...49 7.2.4 Bedömning av effekter på jordmån och berggrund samt grundvatten... 50 7.2.5 Bedömning av effekter på luft och luftkvalitet...51 7.2.6 Bedömning av effekter på vattendrag...51 7.2.7 Bedömning av effekter av avfall och restprodukter samt av hanteringen av dessa...51 7.2.8 Bedömning av buller- och vibrationseffekter...51 7.2.9 Bedömning av effekter på växt- och djurliv samt skyddsområden...51 7.2.10 Bedömning av effekter på utnyttjande av naturresurser...51 7.2.11 Bedömning av effekter på människor...51 7.2.12 Bedömning av effekter på samhällsstruktur, områdesekonomi och Euraåminne kommuns image... 52 7.3 Bedömning av konsekvenser i undantags- och olyckssituationer... 52 7.4 Bedömning av långtidssäkerheten... 52 7.5 Bedömning av effekter av anknytande projekt...53 7.6 Bedömning av nollalternativets effekter...53 7.7 Jämförelse av alternativen...53 8 Lagstiftning om och anvisningar för slutförvaring av kärnbränsle...55 9 Tillstånd, planer, anmälningar och beslut som gemonförandet av projektet förutsätter...57 9.1 Planläggning...57 9.2 Miljökonsekvensbedömning och internationellt hörande...57 9.3 Beslut och tillstånd enligt kärnenergilagen...57 9.3.1 Principbeslut...57 9.3.2 Byggnadstillstånd... 58 9.3.3 Driftstillstånd... 58 9.4 Anmälningar enligt Euratomfördraget... 58 9.5 Övriga tillstånd... 59 10 Åtgärder för att mildra skadeverkningar... 61 11 Asäkerhetsfaktorer... 61 12 Uppföljning av projektets... 61 13 Litteratur... 63 Baskartor: Lantmäteriverket tillståndsnr. 48/MLL/08, Affecto Finland Oy, Tillstånd L 7630/08 7
Ordlista Ordlista Aktivitet ANM Använt bränsle Bentonit Bränsleknippe Detaljplan EUTOM Frigörelsebarriär HIM Hydrogeokemisk modell Hydrologisk modell IAEA ICRP Inkapslingsanläggning Joniserande strålning Jonisering Kapsel KBS-3H KBS-3V Aktivitet anger antalet kärnsönderfall som sker i ett radioaktivt ämne inom en viss tid. Enheten för aktivitet är becquerel (Bq), som betecknar ett sönderfall per sekund. Arbets- och näringsministeriet, till vilket handels- och industriministeriets uppgifter överfördes den 1 januari 2008. Kärnbränslet sägs vara använt när det avlägsnats från reaktorn. Det använda bränslet är kraftigt strålande. En lerart som finns i naturen och som bildats genom sedimentation av vulkanisk aska. En av bentonitlerans specialegenskaper är att den utvidgar sig till följd av att den blir fuktig (vattnig). Bentoniten har planerats för användning som buffertmaterial mellan kapseln och berggrunden samt som ett fyllningsmaterial i slutförvaringsutrymmena. Ett bränsleknippe består av bränslestavar, där uranet som skall användas som kärnbränsle placerats. Bränslestavarna sammanhälle av spridare och ändplattan. I fråga om vissa bränsletyper har knippet ett metallhölje som kallas för bränslebox. I detaljplanen ges detaljerade bestämmelser om hur områdesanvändningen skall ordnas. Europeiska unionens (EU) organ för atomenergi, European Atomic Energy Community, som Finland är medlem i. Syftet med frigörelsebarriären är att förhindra att radionukliderna sprids i slutförvaringssystemet. Kapseln, buffertbentoniten eller berggrunden är exempel på frigörelsebarriärer. För frigörelsebarriären används också benämningen utsläppsbarriär. Handels- och industriministeriet, vars uppgifter överfördes till arbets- och näringsministeriet (ANM) den 1 januari 2008. En modellbeskrivning av grundvattnets kemiska egenskaper och av processerna som påverkar dessa. Modellbeskrivning av grundvattnets fysikaliska egenskaper och förhållanden samt strömning. Internationella atomenergiorganet (International Atomic Energy Agency). Internationella strålskyddskommissionen (International Commission on Radiological Protection). En anläggning där använt kärnbränsle inkapslas i en slutförvaringskapsel. Elektromagnetisk strålning och partikelstrålning som förorsakar jonisering direkt eller indirekt. Förändringar i atomens elektronuppbyggnad, som kan förorsaka förändringar i molekylerna, t.ex. i DNA. Teknisk frigörelsebarriär avsedd för slutförvaring av använda bränsleknippen, består av kopparmantel, botten och lock samt en inre del av gjutjärn. En principlösning för slutförvaringen, grundar sig på principen om flera barriärer där den första frigörelsebarriären, dvs. kapseln, placeras i horisontalt läge i berggrunden (H=horizontal, dvs. horisontal). En principlösning för slutförvaringen, grundar sig på principen om flera barriärer där den första frigörelsebarriären, dvs. kapseln, placeras i vertikalt läge i berggrunden (V=vertical, dvs. vertikal). 8
Ordlista KPA-lager Körtunnel MKB Natura 2000 Naturens bakgrundsstrålning NT Nuklid ONKALO Principen om många barriärer Radioaktiv Radioaktivitet Radionuklid STUK Transportbehållare Upparbetning Uran VLJ-grotta VU YVL-direktiv Mellanlager för använt kärnbränsle. En donlägig tillfartsväg (ramp) med lutningen 1:10 från markytan till slutförvaringsnivån i berggrunden, den huvudsakliga trafikförbindelsen för det underjordiska forskningsutrymmet. Miljökonsekvensbedömning. Ett nätverk av naturskyddsobjekt enligt EU:s naturdirektiv, med syftet att skydda i synnerhet den europeiska naturens hotade, sällsynta eller karakteristiska naturmiljöer samt växter och djur Strålning som härstammar från naturens radioaktiva ämnen och från rymden. Missgynnad (rödlistningskategori). Atom eller atomkärna med ett visst antal protoner (Z) och neutroner (N). Ett underjordiskt utrymme för forskning av slutförvaringsanläggningens berggrund. Genomförande av slutförvaringen på så sätt, att radionukliderna måste tränga igenom flera på varandra följande oberoende barriärer, innan de kan komma ut i den levande naturen. Ett radioaktivt ämne innehåller atomkärnor som kan omvandlas eller sönderfalla av sig själva till andra kärnor. I samband med sönderfallet uppstår normalt joniserande strålning (t.ex. alfa-, beta- och gammastrålning). Se radioaktivitet. Atomkärnans (nuklidens) eganskap att själv kunna omvandlas till en annan kärna (nuklid). En radioaktiv kärna kan utsända en alfa- eller betapartikel och omvandlas till en ny kärna som i sin tur kan avge elektromagnetisk strålning. Mutationen kallas radioaktivt sönderfall. Varje atomkärna (nuklid) har en för denna karakteristisk sönderfallskonstant (halveringstid). Radioaktiv nuklid. Se nuklid. Strålsäkerhetscentralen. Strålskyddad, specialtillverkad behållare avsedd för transport och kortvarig förvaring av använt kärnbränsle. Förutom strålskyddet är behållaren ett mekaniskt och värmetekniskt skydd under transport, hantering och lagring. Också termen flyttbehållare kan användas. Separering av nyttiga nuklider ur använt kärnbränsle. Det som återstår är fissionsprodukterna och en del av transuranerna. Grundämne med den kemiska beteckningen U. Det finns 0,0004 procent uran i jordskorpan, dvs. fyra gram per ton. Alla uranisotoper är radioaktiva. Största delen av natururanet utgörs av isotopen U-238, och den har en halveringstid på 4,5 miljarder år. Uran-235, som lämpar sig som kärnbränsle, består till 0,72 procent av natururan. Dess halveringstid är 700 miljoner år. Slutförvaringsutrymme för låg- och medelaktivt driftavfall. Hotad (rödlistningskategori). Myndighetsdirektiv som publiceras av strålsäkerhetscentralen och i vilket kravnivån för strålnings- och kärnsäkerhetstillsynen beskrivs. Säkerhetskraven gällande användningen av kärnenergi beskrivs i YVL-direktivet. 9
1 Projektet 1 Projektet Posiva Oy, nedan Posiva, utreder en utbyggnad på 3 000 ton uran av slutförvaringsutrymmet för använt kärnbränsle i Olkiluoto, så att slutförvaringsutrymmet skulle rymma 12 000 uranton använt bränsle i stället för de 9 000 uranton som sedan tidigare är under planering. Posiva har inlett miljökonsekvensbedömning (MKBförfarande) av en utbyggnad av sin slutförvaringsanläggning, och bereder sig sålunda på slutförvaring av det använda kärnbränslet från sina ägares (Teollisuuden Voima Oyj, nedan TVO, och Fortum Power and Heat, nedan Fortum) eventuella nya kärnkraftverksprojekt. Enligt Posivas ägares pågående MKB-projekt uppskattas den totala mängden använt kärnbränsle öka till cirka 12 000 uranton. En utbyggnad av slutförvaringsanläggningen förutsätter ett MKB-förfarande. Inga byggbeslut har fattats och någon egentlig planering av utbyggnadsprojektet har inte heller inletts. En utbyggnad av slutförvaringsanläggningen kräver ett principbeslut av statsrådet och ratificering av detta i riksdagen. MKBbedömningen måste vara färdig innan en eventuell ansökan om principbeslut för utbyggnad av slutförvaringsutrymmet kan inlämnas. Den senaste heltäckande miljökonsekvensbedömningen av Posivas slutförvaringsanläggning gjordes i samband med MKB-förfarandet för slutförvaringsanläggningen år 1999. Den MKB som då genomfördes täcker slutförvaringen av 9 000 uranton. För tillfället bereder Posiva en uppdaterad utredning av slutförvaringsanläggningens miljökonsekvenser, i vilken tyngdpunkten ligger på miljökonsekvenserna av slutförvaringen av använt kärnbränsle från den nya kärnkraftverksenheten (FIN6). Denna ifrågavarande utredning fungerar som utgångspunkt för den MKB-beskrivning som utarbetas i detta MKB-förfarande. 1.1 Projektansvarig Posiva grundades år 1995 och är en expertorganisation inom kärnavfallshantering. Posivas uppgift är att fastställa, planera och leda nödvändigt forsknings-, utvecklings-, planerings- och byggnadsarbete samt att genomföra slutförvaringen. Posiva ägs av TVO (ägarandel 60 %) och Fortum (ägarandel 40 %). Posiva sköter undersökningarna av slutförvaringen av ägarnas använda kärnbränsle, byggandet och användningen av slutförvaringsanläggningen samt nedläggningen av anläggningen efter användningen. År 2007 hade Posiva cirka 70 anställda. Bolagets omsättning uppgick till 47 miljoner euro år 2007. Bolaget verkar i Olkiluoto i Euraåminne. 1.2 Projektets syfte och dess motivering I kärnenergilagen (990/1987) regleras, att kärnavfall som uppstått i Finland i samband med eller till följd av användning av kärnenergi, måste hanteras, lagras och förvaras på ett sätt som är avsett att vara permanent i Finland. Enligt lagen måste kärnkraftsbolagen sköta åtgärderna i hanteringen av det avfall de producerat och se till att åtgärderna förbereds på ett korrekt sätt samt svara för åtgärdskostnaderna. Posivas båda ägare, TVO och Fortum, har under åren 2007 2008 genomfört ett MKB-förfarande gällande byggandet av en ny kärnkraftverksenhet. Båda bolagen har meddelat att de möjligtvis går vidare och lämnar in en ansökan om principbeslut. Om projekten genomförs, skulle dessa anläggningsenheter vara Posivas ägares sjätte och sjunde i Finland. Det MKB-förfarande som Posiva genomförde 1998 1999 omfattade slutförvaringen av använt kärnbränsle från sex anläggningsenheter. Ifall både TVO och Fortum går vidare och lämnar in en ansökan om principbeslut, måste Posiva genomföra ett MKB-förfarande där också en eventuell sjunde kärnkraftverksenhet beaktas. Man uppskattar att den sjunde kraftverksenheten skulle ge upphov till cirka 3 000 uranton använt kärnbränsle. Posiva beslöt att i början av år 2008 inleda ett MKB-förfarande för en utbyggnad på 3 000 uranton av slutförvaringsanläggningen, som därefter skulle rymma 12 000 uranton använt kärnbränsle, i stället för tidigare 9 000 ton. 1.3 Bakgrund för projektet Posiva har genomfört ett MKB-förfarande för slutförvaringsanläggningen under åren 1998 1999. Handels- och industriministeriet konstaterar i sitt utlåtande om bedömningsbeskrivningen (1/815/98, 5.11.1999), att Posiva har 11
1 Projektet granskat projektet och dess alternativ enligt ministeriets utlåtande om MKB-programmet. I bedömningen tog man hänsyn till en eventuell ändring av mängdes kärnbränsle som skall slutförvaras på så sätt, att den maximala mängden motsvarade 9 000 ton uran. Grundlösningen i bedömningen var slutförvaring av det använda kärnbränsle som producerades vid anläggningsenheterna Olkiluoto 1 och 2 samt Lovisa 1 och 2 under fyrtio års drift, dvs. cirka 2 600 ton uran. En situation där driftåldern för de ovan nämnda enheterna skulle vara 60 år var också föremål för bedömning. I detta fall skulle den totala mängden använt bränsle uppgå till cirka 4 000 ton uran. Vidare hade man i bedömningen tagit hänsyn till en situation, där man i slutförvaringsanläggningen skulle placera det använda kärnbränsle som producerats vid de ovan nämnda fyra anläggningsenheterna och dessutom använt kärnbränsle från ytterligare två nya anläggningsenheter i Finland. I december 2000 fattade statsrådet, på basis av Posivas ansökan, ett principbeslut, enligt vilket byggandet av en slutförvaringsanläggning i Euraåminne i Olkiluoto, skulle vara i enlighet med samhällets helhets intresse. Statsrådet konstaterade att förutsättningarna för ett principbeslut uppfyllts, eftersom Euraåminne kommun i januari 2000 beviljat tillstånd för byggande av en slutförvaringsanläggning i Olkiluoto. Även Strålsäkerhetscentralen biföll projektet i sin preliminära säkerhetsbedömning. I och med det principbeslut som statsrådet fattade och som riksdagen ratificerade i maj 2001, har Posiva koncentrerat undersökningarna till Olkiluoto. Enligt principbeslutet kan man vid anläggningen hantera och slutförvara en mängd använt kärnbränsle som motsvarar högst 4 000 ton uran. År 2002 fattades ett principbeslut om den femte kärnkraftverksenheten, OL3, som byggs i Finland. På basis av Posivas tidigare ansökan fattade man i samband med detta ett principbeslut om en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle, så att även använt kärnbränsle från OL3 kan placeras i denna. Detta principbeslut möjliggör byggandet av slutförvaringsutrymmen för högst 2 500 tu använt kärnbränsle. I kombination med statsrådets principbeslut i december 2000 kan således en mängd använt kärnbränsle som motsvarar högst cirka 6 500 ton uran sammanlagt hanteras och slutförvaras i den aktuella anläggningen. I det utvidgade principbeslutet konstateras, att det MKB-förfarande som genomförts för slutförvaringsanläggningen täcker projektet i sådan omfattning, att man i anläggningen kan hantera och placera det använda kärnbränsle som uppkommer när de fyra anläggningsenheterna samt eventuellt två nya anläggningsenheter är i drift. Posiva har i sitt brev av den 29 maj 2007 bett handelsoch industriministeriet (HIM) om ett utlåtande om huruvida Posiva, till följd av sina ägares eventuella sjätte kärnkraftverksenhet och enligt MKB-lagen, måste genomföra ett nytt MKB-förfarande för sitt projekt gällande slutförvaring av använt kärnbränsle. HIM gav sitt utlåtande om behovet av ett MKB-förfarande den 25 oktober 2007. HIM konstaterade i sitt utlåtande, att det MKB-förfarande som Posiva genomförde 1998 1999 täcker miljökonsekvensbedömningen av slutförvaringen av använt kärnbränsle från en sjätte kärnkraftverksenhet. Det förutsätter ändå att den totala mängden bränsle som skall slutförvaras uppgår till högst 9 000 ton uran. Uppskattningen i MKB-förfarandet 1998 1999 av det använt kärnbränslet från en sjätte anläggningsenhet i MKB-förfarandet 1998 1999 ingår inte i de nuvarande principbesluten, utan kräver ett separat principbeslut om slutförvaringen enligt kärnenergilagen. För övervägandet av ett principbeslut kräver HIM att en uppdaterad utredning av slutförvaringsanläggningens miljökonsekvenser bifogas till en eventuell ansökan om principbeslut. Tyngdpunken i utredningen skall ligga på de miljökonsekvenser som slutförvaringen av använt kärnbränsle från en ny kärnkraftverksenhet ger upphov till. Principbeslutet är inte ett slutgiltigt beslut för byggandet av anläggningen, för detta behövs ännu ett byggnadstillstånd som beviljas av statsrådet. Enligt HIM:s beslut 9/815/2003 från år 2003 skall man i fråga om slutförvaringen av använt bränsle framskrida på ett sådant sätt, att materialet som krävs för ansökan om byggnadstillstånd är färdigt vid utgången av år 2012. I samma beslut uppställde ministeriet ett nytt etappmål för år 2009, då en lägesrapport om materialet för ansökan om byggnadstill- 12
1 Projektet Bild 1 1 Euraåminnes och Olkiluotos läge. Euraåminne är beläget vid riksväg 8. stånd skall framläggas. En uppdaterad utredning om anläggningens miljökonsekvenser skall bifogas till ansökan om byggnadstillstånd. Posiva genomför MKB-förfarandet för den utbyggnad av slutförvaringsanläggningen som omfattar 3 000 tu använt kärnbränsle. Man uppskattar att denna mängd bränsle uppkommer vid FIN7-enheten under dess livs cykel. Slutförvaringen av det använda kärnbränslet från den nya kärnkraftverksenheten inleds tidigast på 2070-talet. 1.4 Anläggningens läge och markbehov Posivas slutförvaringsanläggning är belägen på ön Olkiluoto i Euraåminne kommun vid Finlands västkust (Bild 1-1). Avståndet till den närmaste staden, Raumo, är cirka 13 kilometer fågelvägen och cirka 25 kilometer landsvägsledes. Avståndet mellan Björneborg och Olkiluoto är cirka 54 kilometer landsvägsledes. Från riksväg 8 är avståndet till slutförvaringsanläggningen cirka 14 kilometer. Slutförvaringsanläggningens närmaste grannstat är Sverige, som ligger cirka 200 km västerut från slutförvaringsanläggningen. Området för slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle är beläget i den centrala delen av ön Olkiluoto. Byggnadsarealen ovan jord, dvs. arealen av byggnaderna, vägarna, lagren och fälten inom området för slutförvaringsanläggningen, omfattar totalt cirka 20 hektar. Den underjordiska anläggningsdelen kräver en areal på cirka 250 hektar. 1.5 Projektets tidsplan Man har inte fattat beslut om utbyggnad av slutförvaringsanläggningen eller om inlämnande av ansökan om principbeslut till statsrådet. Forsknings- och planeringsskedet, som är inriktat på beredskap för byggande av slutförvaringsanläggningen, fortsätter till år 2012. Under åren 2013 2020 utarbetar man de detaljerade planer för slutförvaringsanläggningen, som krävs för, genomförandet och byggande av anläggningen. Slutförvaringen av det använda kärnbränslet skall inledas år 2020. På bild 1 2 har man utifrån beräkningar fastställt en tidsplan för slutförvaringen, som inkluderar inverkan av anläggningsenheterna som är i drift och av OL3-enheten som är under byggnad. Dessutom har man på bilden visat en uppskattning av de nya anläggningsenheternas inverkan på tidsplanen för slutförvaringen. Inkapslingen av det använda kärnbränslet från den nya kärnkraftverksenheten skulle inledas tidigast på 2070-talet. 13
1 Projektet 1.6 Anknytning till andra projekt, planer och program Olkiluoto kärnkraftverk TVO:s kärnkraftverksenheter OL1 och OL2 är belägna i den västra delen av Olkiluoto i Euraåminne. Enheterna byggdes under åren 1973 1980. Båda kraftverksenheternas nominella eleffekt är 860 MW. Dessutom håller man på att bygga kärnkraftverksenheten OL3, som kommer att få en nominell eleffekt på cirka 1 600 MW. Den planeras tas i kommersiell drift år 2011. Lovisa kärnkraftverk Lovisas nuvarande kärnkraftverksenheter LO1 och LO2 är belägna på Hästholmen i Lovisa, cirka 80 km österut från Helsingfors. Båda anläggningsenheterna i Lovisa har en nominell eleffekt på cirka 490 MW. TVO:s och Fortums MKB-förfaranden Posivas båda ägare, TVO och Fortum, genomförde under åren 2007 2008 ett MKB-förfarande gällande byggandet av en ny kärnkraftverksenhet. TVO utredde en utbyggnad av Olkiluoto kärnkraftverk med en fjärde anläggningsenhet och Fortum en utbyggnad av Lovisa kärnkraftverk med en tredje anläggningsenhet. Båda kärnkraftverksenheterna skulle ha en eleffekt på 1 000 1 800 MW. Båda bolagen har meddelat att de möjligtvis går vidare och lämnar in en ansökan om principbeslut. Riksomfattande mål för områdesanvändningen Markanvändningsplanerna och planläggningssituationen för området presenteras i kapitel 6.2. DRIFTEN AV KÄRNKFTVERKEN Loviisa 1-2 Olkiluoto 1-2 Olkiluoto 3 FIN6 / FIN7 2000 2020 2040 2060 2080 2100 2120 FÖRBEREDELSE FÖR SLUTFÖRVARINGEN Byggandet av ONKALO, kompletterande undersökningar och planering Byggandet och idrifttagandet av slutförvaringsanläggningen Ansökan om byggnadstillstånd 2012 Ansökan om drifttillstånd 2018 SLUTFÖRVARING Loviisa 1-2 Olkiluoto 1-2 Olkiluoto 3 FIN6 / FIN7 NEDLÄGGNING OCH STÄNGNING Bild 1 2 Planerade driftstider för TVO:s kärnkraftverksenheter i Olkiluoto och Fortums kärnkraftverksenheter i Lovisa samt tidsplanerna för slutförvaringsverksamheten i fråga om använt kärnbränsle från dessa. 14
15 1 Projektet
2 MKB-förfarande 2 MKB-förfarande Anläggningarna för hantering, lagring och slutförvaring av kärnavfall som uppkommit i produktionen av kärnenergi omfattas av lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning (MKB-lagen 468/1994), och för dessa skall en miljökonsekvensbedömning genomföras. Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning eller MKB-förfarandet, har som mål att främja bedömningen av miljökonsekvenser och det kontinuerliga uppmärksammandet av dessa i planeringen och beslutsfattandet. Dessutom är målet att ge ökade möjligheter för medborgarna att få information och delta samt framföra sina åsikter om projektet. Vid MKB-förfarandet fattar man alltså inte beslut gällande projektet eller avgöranden i fråga om tillståndsärenden, utan syftet är att generera information som kan ligga till grund för kommande beslut. De delaktiga i Posivas MKB-förfarande framgår av bild 2-1. MKB-förfarandet omfattar en programfas och en beskrivningsfas. Programmet för miljökonsekvensbedömning (MKB-programmet) är en plan för behövliga utredningar och arrangemang för bedömningsförfarandet. I början av MKB-förfarandet lämnas MKB-programmet till den berörda kontaktmyndigheten. Arbets- och näringsministeriet (ANM) är kontaktmyndighet i projekt som gäller kärnanläggningar enligt kärnenergilagen. ANM informerar om var MKB-programmet är framlagt bl.a. via lokala tidningar och på ANM:s webbsidor. I kungörelsen anges även den tidsperiod inom vilken medborgarna kan ge sina synpunkter på MKBprogrammet. ANM sammanställer utlåtanden om och synpunkter på MKB-programmet och ger sitt eget utlåtande. Utifrån MKB-programmet samt framförda synpunkter och utlåtanden utarbetas en miljökonsekvensbeskrivning eller MKB-beskrivning. Arbets- och näringsministeriet (kontaktmyndighet) Posiva Oy (projektansvarig) Miljöministeriet (internationellt hörande) MKB-FÖRFANDE MKB-uppföljningsgruppen Pöyry Energy Oy (MKB-konsult) Media Strålsäkerhetscentralen (STUK) Säkerhetsteknikcentralen (TUKES) TVO Fortum Euraåminne kommun Andra myndigheter och experter Medborgar- och miljöorganisationer Grannar och invånare i näromgivningen Fack- och intressebevakningsorganisationer Privata medborgare Bild 2 1 Deltagande parter i Posivas MKB-förfarande. 17
2 MKB-förfarande MKB-beskrivningen innehåller uppgifter om projektet och en enhetlig bedömning av projektets miljökonsekvenser utifrån resultaten av bedömningsförfarandet. MKBbeskrivningen omfattar: bedömningsalternativ miljöns nuvarande tillstånd alternativens och nollalternativets miljökonsekvenser samt betydelsen av dessa jämförelser av de bedömda alternativen metoder för förebyggande och begränsande av skadliga miljökonsekvenser ett förslag till uppföljningsprogram för miljökonsekvenserna hur deltagandet och interaktionen organiserats under MKB-förfarandet hur ANM:s utlåtande om MKB-programmet har beaktats vid bedömningen. När MKB-beskrivningen färdigställts har medborgarna möjlighet att lämna synpunkter på beskrivningen. Dessutom lämnar olika myndigheter sina utlåtanden om MKBbeskrivningen. MKB-förfarandet avslutas när ANM ger Posiva sitt utlåtande om MKB-beskrivningen. Tillståndsmyndigheterna och den projektansvarige använder miljökonsekvensbeskrivningen och ANM:s utlåtande som underlag i sitt beslutsfattande. MKB-förfarandets centrala faser och tidsplan framgår av bild 2-2. Arbetsfas 2008 2009 MKB-förfarande 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 1 2 Första fasen Utarbetande av bedömningsprogrammet Bedömningsprogrammet till myndighetern Bedömningsprogrammet framlagt Kontaktmyndighetens utlåtande Andra fasen Utarbetande av bedömningsbeskrivningen Bedömningsbeskrivningen till kontaktmyndigheten Bedömningsbeskrivningen framlagd Kontaktmyndighetens utlåtande Deltagande och växelverkan Uppföljningsgrupp Möte för allmänheten Myndighetsförhandling Bild 2 2 Tidsplan för MKB-förfarandet. 18
19 2 MKB-förfarande
3 Plan för information och deltagande 3 Plan för information och deltagande Ett av MKB-förfarandets centrala mål är att främja informationsgången gällande det planerade projektet och förbättra medborgarnas möjligheter att delta i processen. Information och interaktion vid MKB-förfarandet har beskrivits i följande avsnitt enligt MKB-förfarandets olika faser. 3.1 Uppföljningsgruppens arbete En grupp bestående av representanter för olika intressegrupper har bildats för att följa upp MKB-förfarandet. Gruppens syfte är att främja utbytet av information mellan den projektansvariga, myndigheterna och de övriga intressegrupperna. Följande parter har kallats till uppföljningsgruppen: Raumo stad Euraåminne kommun Eura kommun Kiukais kommun Lappi kommun Luvia kommun Nakkila kommun Arbets- och näringsministeriet (ANM) Strålsäkerhetscentralen (STUK) Länsstyrelsen i Västra Finlands län Sydvästra Finlands miljöcentral Västra Finlands miljötillståndsverk Satakundaförbundet Säkerhetsteknikcentralen (TUKES) Satakunda naturskyddskrets Satakunda TE-central Satakunda räddningsverk Rauman seudun kehitys Oy Fortum TVO. Uppföljningsgruppen går vid sina möten igenom hur arbetet med miljökonsekvensbedömningen fortskrider och framför synpunkter på MKB-programmet och miljökonsekvensbeskrivningen samt sammanställningen av de olika utredningarna som stöder denna. Uppföljningsgruppen sammanträdde en gång under MKB-programfasen. Mötet hölls den 8 april 2008. Under mötet presenterades projektet, MKB-förfarandet samt ett utkast till MKB-program för representanterna i uppföljningsgruppen. Under uppföljningsgruppens möte väcktes diskussion om bl.a. definitionen av nollalternativet, effekterna av trafiken på det potentiella verkningsområdet, hur täta slutförvaringskapslarna är, markanvändningsbehovet för slutförvaringsanläggningen samt metoderna för bedömning av effekterna på berggrunden och grundvattnet. Kommentarer och förtydliganden som framkommit vid och efter mötet beaktades i största möjliga mån vid utarbetandet av MKB-programmet i de fall de berör MKBprogrammet. I övrigt beaktas kommentarerna vid genomförandet av MKB-förfarandet och i samband med MKBbeskrivningen. Nästa gång sammanträder uppföljningsgruppen för att behandla utkastet till MKB-beskrivningen. 3.2 Informations- och diskussionsmöten om det planerade projektets miljökonsekvenser Ett invånarmöte ordnades för invånarna och semesterinvånarna i Olkiluotos näromgivning den 19 mars 2008 på Vuojoki herrgård i Euraåminne. Under mötet presenterades projektet och MKB-förfarandet. Invånarna kunde ställa frågor om och ge kommentarer på projektet. Under mötet diskuterades följande frågor: nya projekt som planeras i Olkiluoto, markanvändningen och slutförvaringsanläggningens läge i Olkiluoto, upparbetningen av använt kärnbränsle, temperaturhöjningen i berggrunden till följd av slutförvaringen, strålningseffekterna av slutförvaringsanläggningen, inkapslingsanläggningens läge, elkonsumtionsprognoserna och elproduktionssätten samt berggrundens lämplighet för slutförvaring. När miljökonsekvensprogrammet och -beskrivningen färdigställts, ordnar ANM och Posiva tillsammans öppna informations- och diskussionsmöten för allmänheten. Vid dessa möten har allmänheten möjlighet att framföra synpunkter på arbetet med miljökonsekvensbedömningen och huruvida det är tillräckligt omfattande. Det första mötet för allmänheten anordnas den 20 maj 2008 i Euraå- 21
3 Plan för information och deltagande minne. Allmänheten har möjlighet att få information om och diskutera kring MKB-förfarandet med representanter för ministeriet och Posiva samt med de personer som utarbetat MKB-programmet. Följande informations- och diskussionsmöte anordnas under MKB-beskrivningsfasen. Under MKB-förfarandet ordnar Posiva smågruppsmöten för invånarna i Olkiluoto. I samband med dessa möten får olika intressegrupper, om de så önskar, framföra synpunkter på frågor och miljökonsekvenser som är viktiga för dem. 3.3 Presentation av miljökonsekvensprogrammet och internationellt hörande ANM informerar om framläggandet av bedömningsprogrammet via Euraåminne kommuns och närkommunernas informationstavlor, områdets viktigaste tidningar och de viktigaste rikstidningarna. I kungörelsen anges var bedömningsprogrammet finns framlagt under bedömningsförfarandet. Skriftliga synpunkter på MKB-programmet bör lämnas till arbetsoch näringsministeriet inom utsatt tid. Tiden börjar den dag kungörelsen offentliggörs och enligt MKB-lagen är den minst 30 dagar och högst 60 dagar lång. ANM begär därtill in utlåtanden om MKB-programmet från flera olika håll. Miljöministeriet ansvarar för de praktiska arrangemangen vid ett internationellt hörande enligt konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (67/1997) som träffats inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE). Miljöministeriet underrättar närbelägna staters miljömyndigheter om att MKBförfarandet angående Posivas utbyggnadsprojekt av slutförvaringsanläggningen har inletts och undersöker deras intresse att delta i MKB-förfarandet. Till meddelandet fogas MKB-programmet översatt till svenska och/eller engelska samt ett sammanfattande dokument om MKB-programmet på andra nödvändiga språk. 3.4 Kontaktmyndighetens utlåtande om MKB-programmet ANM sammanställer de utlåtanden och synpunkter som lämnats om MKB-programmet. Kontaktmyndigheten ger sitt eget utlåtande om MKB-programmet inom en månad efter att tiden för framläggandet av programmet har gått ut. Utlåtandet kommer att vara framlagt på samma platser som MKB-programmet var. Utifrån MKB-programmet samt de framförda synpunkterna och utlåtandena och kontaktmyndighetens utlåtande, utarbetas sedan en miljökonsekvensbeskrivning. 3.5 Framläggande av miljökonsekvensbeskrivningen ANM meddelar om framläggandet av miljökonsekvensbeskrivningen efter att Posiva har överlämnat denna för framläggande. Framläggandet sker på samma sätt som i fråga om bedömningsprogrammet. Tiden för inlämning av synpunkter och utlåtanden till kontaktmyndigheten börjar löpa från och med kungörelsedagen och enligt MKB-lagen är den minst 30 dagar och högst 60 dagar. 3.6 Kontaktmyndighetens utlåtande om MKB-beskrivningen MKB-förfarandet avslutas när ANM gett sitt utlåtande om MKB-beskrivningen. Detta sker inom två månader efter utgången av tiden för inlämning av synpunkter och utlåtanden. 3.7 Övrig kommunikation Posiva informerar om projektet genom pressmeddelanden och på Posivas webbsidor. Tidningen Posiva Tutkii som utges av Posiva, används också i informations syfte. Även två sammanfattade informationsbroschyrer kommer att utarbetas. Den första sammanfattningen görs när MKB-programmet färdigställts. I denna presenteras projektet, MKB-programmet samt förloppet av det kommande MKB-förfarandet. Den andra sammanfattningen görs när MKB-beskrivningen färdigställts. I denna presenteras projektet samt de centrala resultaten av miljökonsekvensbedömningen. Under tiden för MKB-förfarandet kan information även erhållas på Olkiluotos besökscenter, där material om MKB-förfarandet och resultat från miljökonsekvensbedömningen finns framlagt. Både MKB-programmet och MKB-beskrivningen kommer att finnas framlagda på Posivas (www.posiva.fi) och ANM:s (www.tem.fi) webbsidor. 22
23 3 Plan för information och deltagande
4 Bedömningsalternativ 4 Bedömningsalternativ 4.1 Förverklingsalternativet Som huvudsakligt alternativ granskas en utbyggnad på 3 000 uranton av slutförvaringsanläggningen. Efter utvidgningen rymmer slutförvaringsanläggningen 12 000 uranton använt kärnbränsle, istället för de 9 000 uranton som är under planering sedan tidigare. Utbyggnaden gäller enbart de underjordiska slutförvaringsutrymmena. 4.2 Nollalternativet Som nollalternativ granskas en situation där Posivas slutförvaringsanläggning inte byggs ut och högst 9 000 ton uran kan placeras i slutförvaringsanläggningen. Enligt nollalternativet kan använt kärnbränsle från sex kärnkraftverksenheter placeras i Olkiluotos slutförvaringsanläggning. I detta fall skulle det använda bränslet från en sjunde kärnkraftverksenhet lagras i vattenbassänger i lagret för använt kärnbränsle. Man uppskattar att slutförvaringen av använt kärnbränsle från sex kärnkraftverksenheter avslutas år 2120, varefter slutförvaringsutrymmet stängs. 4.3 Nuläge Posivas tidigare MKB-beskrivning, beskrivningen av miljöns nuläge samt de uppskattade förändringarna till följd av förverkligandet av en slutförvaringsanläggning på 9 000 uranton utgör utgångspunkten för granskningen av genomförandealternativet. Posivas nuvarande och planerade verksamhet beskrivs utifrån den tidigare MKB-beskrivningen samt forsknings- och planeringsinformationen under de senaste åren. Miljöns nuläge och de uppskattade förändringarna beskrivs utifrån tillgängligt material om miljöns tillstånd. 4.4 Avgränsningar i miljökonsekvensbedömningen Vid MKB-förfarandet bedöms i huvudsak miljökonsekvenserna av de funktioner som bedrivs på anläggningstomten och av transporterna av använt kärnbränsle. Trafiken under utbyggnaden av anläggningens underjordiska del och under slutförvaringsverksamheten i denna, utgör tillsammans med transporterna av använt kärnbränsle exempel 25
4 Bedömningsalternativ på verksamhet som sträcker sig utanför området. Även konsekvenserna av dessa funktioner kommer att granskas i tillräcklig omfattning. Vid MKB-förfarandet bedöms också om projektet har konsekvenser utanför Finlands gränser. I detta skede bedömer man att projektet inte kommer att få några betydande konsekvenser i grannländerna. Kombinationseffekterna av projektet och andra kända planerade projekt granskas i samband med miljökonsekvensbedömningen. Bedömningen av de kombinationseffekter som kan uppstå med de befintliga funktionerna inom området kommer att ingå som en del av granskningen. Med potentiellt verkningsområde avses här ett för varje typ av konsekvens definierat område, där den aktuella miljökonsekvensen utreds och bedöms. Områdets omfattning beror på den granskade miljökonsekvensen. Verkningsområdet avser i sin tur området där miljökonsekvenser enligt utredningsresultaten bedöms komma till uttryck. Verkningsområdet är sannolikt betydligt mindre än det potentiella verkningsområdet. Det potentiella verkningsområde definier så stort att inga betydande miljökonsekvenser bedöms uppträda utanför området. Om det under utredningsarbetet skulle framkomma att någon miljökonsekvens har ett verkningsområde som är mer omfattande än man på förhand antagit, kommer det potentiella verkningsområdet för den aktuella konsekvensen att omdefinieras. Den slutliga definitionen av verkningsområdena erhålls alltså som ett resultat av det utredningsarbete som utförs i samband med miljökonsekvensbeskrivningen. 4.5 Alternativ som lämnats utanför granskningen Vid omhändertagandet av använt kärnbränsle finns det två huvudsakliga metoder: bränslet mellanlagras ända tills det antingen slutförvaras eller upparbetas. Vid upparbetningen separeras klyvbart uran och plutonium ur bränslet. Det bränsle som används i Finland upparbetas inte, och det finns heller inte någon upparbetningsanläggning för använt kärnbränsle i Finland. Enligt kärnenergilagen måste det använda kärnbränsle som producerats i Finland hanteras, lagras och placeras på ett sätt som är avsett att vara permanent i Finland. Upparbetningen är inte ekonomiskt lönsam i Finland. Anläggningsutbyggnaden skulle genomföras först efter en lång tid, och i teorin kan upparbetningen i framtiden bli ett realistiskt alternativ, om användningen av kärnenergi ökar. De olika formerna av upparbetning är föremål för forskning, men idag utgör de inga realistiska alternativ i den finländska kärnavfallshanteringen. Även i alla framtida upparbetningsalternativ kommer det att uppstå kärnavfall, som måste slutförvaras, och det går inte att förutspå exakt hur stora mängder det är fråga om eller hur stor volym slutförvaringsanläggningen måste ha. I bedömningsbeskrivningen presenteras en översikt över nuläget av upparbetnings- och nuklidtransmutationsteknikerna samt över framtidsutsikterna för dessa. 26
27 4 Bedömningsalternativ
5 Beskrivning av slutförvaringsanläggningen 5 Beskrivning av slutförvaringsanläggningen 5.1 Planeringssituationen 1. Berggrund 2. Betonitbuffert 3. Kapsel 4. Fyllnadsmaterial Bild 5 1 Principen om många barriärer för slutförvaringen. De olika frigörelsebarriärerna säkrar varandra. Utvecklandet av en slutförvaringslösning inleddes i början av 1980-talet, strax efter att kärnkraftverken togs i drift. Arbetet har avancerat stegvis, enligt ett program som fastslogs år 1983. Under åren 1983 1999 genomfördes undersökningar av förvaringsplatser och år 1999 valdes Olkiluoto i Euraåminne som slutförvaringsplats bland fyra alternativ. Perioden mellan år 2000 och 2012 är ett forsknings-, utvecklings- och planeringsskede med fokus på Olkiluoto. Perioden karakteriseras av byggandet av ett underjordiskt forskningsutrymme som kallas ONKALO, och av den underjordiska forskning som genomförs i detta. Med de underjordiska undersökningarna ökar man kunskaperna om slutförvaringsutrymmet på så sätt, att de är tillräckliga för ansökan om byggnadstillstånd år 2012. Undersökningarna ovan jord fortsätter parallellt med den underjordiska forskningsverksamheten. Under åren 2013 2020 utarbetar man de detaljerade planer som krävs för genomförandet av slutförvaringsanläggningen. Under denna tid byggs de byggnader ovan jord som anläggningen kräver, och de underjordiska hjälputrymmena samt de första slutförvaringsutrymmena. Man har för avsikt att inlämna ansökan om driftstillstånd för slutförvaringsanläggningen senast vid utgången av år 2018. Målet är att inleda provdriften av anläggningen år 2019. Avsikten är att inleda slutförvaringsverksamheten under år 2020. De detaljerade planerna för den utbyggnad som nu bedöms, blir aktuella först om tiotals år, kanske t.o.m. om hundra år. För tillfället på går detaljerad konsept planering. Anläggningen planeras samtidigt på mycket olika nivåer: en del planeras på konceptnivå, en del mycket detaljerat. Under de senaste åren har nya komponenter och lösningar tagits med i planeringen av anläggningen. Man vill hålla planerna flexibla även med tanke på kommande ändringar. 5.2 Principer för planeringen av slutförvaringen Konceptet om långtidssäkerhet i fråga om lösningen för slutförvaringen grundar sig på principen om många barriärer, dvs. på flera frigörelsebarriärer som säkrar varandra på så sätt, att bristande funktionsförmåga i en frigörelsebarriär inte riskerar långtidssäkerheten. Frigörelsebarriärerna omfattar kapsel, buffertbentonit, fyllning i slutförvaringstunneln och obrutet berg runt slutförvaringsutrymmena. De tekniska grundlösningarna, t.ex. kapseln och buffertmaterialet runt kapseln, är likadana i både horisontal- och vertikallösningarna (se bild 5-5). Principen om många barriärer i fråga om slutförvaringen presenteras i bild 5-1. Syftet med den gas- och vattentäta kapseln är att isolera bränslet inne i kapseln. Slutförvaringskapslarna är massiva metallbehållare med en inre del av klotgrafitjärn och ett yttre skal av koppar. Bränsleknippena packas i kapselns inre del. Kapselns inre del fylls med inert gas (t.ex. argon eller helium), för att bromsa upp och minimera den inre korrosionen på kapseln till följd av fukt och strålning. Kopparkapselns lock och yttre skal blir tätt förslutna för att det grundvatten som strömmar i berggrunden inte skall komma i kontakt med den inre delen av gjutjärn eller med det använda bränslet. På detta sätt säkrar man isoleringen och hindrar nukliderna att komma ut i grundvatt- 29
5 Beskrivning av slutförvaringsanläggningen net och vidare ut i geosfären och biosfären. De enskilda kopparkapslarna installeras i berggrunden på cirka 400 meters djup i vertikala hål eller horisontalförvaringstunnlar som borrats i bottnen av de sprängda slutförvaringstunnlarna. Komprimerad bentonitlera används som buffertmaterial. Användningen av bentonit i slutförvaringsutrymmena grundar sig bl.a. på bentonitens förmåga att utvidgas när den kommer i kontakt med vatten och på dess låga vattenledningsförmåga. Slutförvaringstunnlarna och centraltunnlarna fylls efter slutplaceringen (installeringen av kapseln och buffertmaterialet); fyllningen fortsätter stegvis under anläggningens hela drifttid. Som avslutning på slutförvaringsverksamheten fylls dessutom slutförvaringsutrymmets tekniska utrymmen och förbindelser till markytan, t.ex. körtunneln och schakten. Berget isolerar det slutförvarade bränslet från den organiska miljön. Det skyddar kapslarna mot externa influenser, skapar mekaniskt och kemiskt stabila förhållanden i slutförvaringsutrymmet samt begränsar mängden grundvatten som kommer i kontakt med slutförvaringskapslarna. Forskningsresultat visar att grundvattnet på flera hundra meters djup i berget är nästan syrefritt och dess strömning obetydlig, därför är dess frätande effekt på både kapslarna och det använda kärnbränslet ytterst liten. Om det använda bränslet på grund av någon oförutsägbar orsak skulle komma i kontakt med grundvattnet, skulle största delen av de ämnen som löser sig från bränslet bli kvar i bentonitbufferten som omger behållaren och i berggrunden. Dessutom bromsar berget effektivt upp strålningen från kapslarna, eftersom redan två meter berg räcker för att dämpa strålningen till en nivå som motsvarar naturens bakgrundsstrålning. 5.3 Forskningsverksamhet och gjorda utredningar Posiva har gott om forskningsinformation som kumulerats om Olkiluoto redan under några decennier. Informationen omfattar forskningsdata om bland annat områdets berggrund, omgivningens vatten, flora, fauna och väderförhållanden. Information om utredningar som gjorts finns på Posivas webbsidor på adressen www.posiva.fi/ tietopankki.html. På basis av uppföljningsprogrammet i MKB-beskrivningen som blev färdig år 1999 har man gjort flera uppföljningsundersökningar och utredningar. Dessa utredningar inkluderar bland annat en imageutredning (Corporate Image Oy 2007) och en utredning om de ekonomiska effekterna (Laakso m.fl. 2007). 5.4 Mängden använt bränsle Man uppskattar att den mängd använt bränsle som kumuleras från de nuvarande kraftverksenheterna i Olkiluoto och Lovisa sammanlagt kommer att motsvara cirka 4 000 ton uran (tu). Det använda bränslet från OL3-anläggningsenheten, som är under byggnad, uppskattas uppgå till sammanlagt cirka 2 500 tu. TVO:s eller Fortums plane- Bild 5 2 Utkast till den underjordiska anläggningsdelen. Slutförvaringsutrymmena för de nuvarande anläggningarna och anläggningen som är under byggnad har markerats med grönt, utbyggnaden av den underjordiska anläggningsdelen för en bränslemängd som motsvarar 9 000 tu med rött, och en utbyggnad för en bränslemängd som motsvarar 12 000 tu med blått. 30