Skogen... Människan har sedan urminnes tider dragit nytta av det skogen ger. Vi har använt den till att bygga hus och båtar, till redskap och för värme kalla vintermåna- der. Under 1900-talet har den kommersiella virkes- och massaproduktionen utvecklats till en stark ekonomisk faktor. Samtidigt har samhällsutvecklingen medfört att skog och mark också fått betydelse för fritid och rekreation. Det finns också ett värde i att bevara skogen och de arter som lever där för deras egen existens skull, eller åt framtida generationer. Text och Foto Cicci Wik 2005
Skogen Miljön och Framtiden Förändringens vind i skogen Skogsbruket i Sverige har två viktiga mål i 2000-talets Sverige.Produktion och bevarande av biologisk mångfald. Från att enbart ha varit en av våra viktigaste råvaror har skogens biologiska mångfald idag fått samma värde som den svenska bruttonationalprodukten. Våtmarksområden är ofta värdelösa ur produktionens synvinkel. Men för den biologiska mångfalden är dessa områden mycket viktiga. Skogsbruket och vägbyggen har utarmat många våtmarksområden. Sverige har 9 miljoner hektar våtmark kvar idag. Det utgör tre fjärdedelar av de områden som fanns i början av 1800-talet. 1986 ändrades naturvårdslagen. Krav infördes på tillstånd för att avvattna. Men något generellt förbud blev det inte förrän 1994. När förbudet kom minskade utdikningen radikalt. Trots minskningen händer det fortfarande att områden med höga miljövärden dikas ut. En anledning kan vara att reglerna är otydliga. En annan att dagens gräv- maskiner är alltför effektiva och gräver djupare när de rensar befintliga diken. I naturvårdsverkets rapport Myllrande våtmarker från 2003 konstateras att skogsbruket ökat produktionen under de senaste tjugo åren trots att utdikningen minskat och våtmarkerna fredats. Anledningen är enligt naturvårdsverket att skogsbolagen ändrat brukningsmetoder och val av odlingsmaterial idag. Arbetsmetoderna i skogen är mer miljövänliga och s a mt i d i g t mer effektiva. Ändringarna i naturvårdslagen 1994 innebar också att skogsvårdslagen ändrades. I den nya lagen jämställs målet att bevara den biologiska mångfalden med målet att ha en fortsatt hög produktion. Det innebär att skogsbruket sedan dess tvingats ta större hänsyn till naturmiljön. När miljöbalken kom 1999 fick miljöfrågorna ordentligt genomslag. Enligt den ska alla beslut som berör markområden betraktas ur miljöhänseende. Miljökonsekvensbeskrivningar blev ett krav när miljöbalken infördes. De statliga ekonomiska styrmedel som fanns för skogsbruket förändrades också med den nya lagstiftningen. 1990 tog staten bort alla bidrag för att dika ut våtmarker och 1993 försvann bidragen till skogsvägbyggen. I stället för ekonomiskt stöd till ingrepp utvecklades bidrag för att bevara. Ett exempel på det är EU: s miljöstöd som är ett bidrag som ska gå till att återställa och anlägga våtmarker. Ytterligare ett exempel är LIP, lokala investeringsprogram där syftet är att ge bidrag till kommuners arbete med att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling. 34 000 hektar gamla diken rensades varje år mellan 1983 och 1985 och 20 000 hektar ny skogsmark avvattnades 1985. 1994 ändrades skogsvårdslagen. 1994 till 1996 avvattnades 370 hektar per år. 1999 kom miljöbalken som medförde krav på miljökonsekvenskbeskrivning i alla beslut som berör ett markområde.
Skogen Miljön och Framtiden Från ägorna till köksbordet Per-Anders Eriksson har en gård och 50 hektar skog. Han tycker att skogsbruket fungerar bra. - Jag får bra stöd av skogsvårdsstyrelsen när det är något jag undrar över. Stora Ensos skogsarbetare sköter om allt det praktiska när det blir dags att avverka, säger han. Gården ligger i Mölnbacka strax utanför Deje, ungefär tre mil norr om Karlstad i Värmland. När Per-Anders inte är hemma på gården jobbar han på Stora Ensos fabrik i Forshaga. Där ytbehandlar han papp som ska gå till att förvara mjölk, juice och andra livsmedel i. Till exempel juicepaketen Per-Anders har i kylskåpet. Rullarna med papper kommer till Stora Enso från Skoghallsfabriken. Till Skoghall forslas mycket av den skog Stora Ensos skogsbolag avverkar och även en hel del av de träd Per-Anders avverkar hamna där. Femtio hektar är vad ett genomsnittligt familjeskogsbruk i Sverige äger. PerAnders har ärvt gården och skogen. När han var liten arbetade han ofta med sin far i skogen med röjning och gallring. Pappa var väldigt noga med att röja. Det är int så noga nu för tiden alla gånger. Jag tycker skogen var värd mer på den tiden än den är nu. Det var mycket pengar man fick för timret då. Så är det inte nu, säger Per-Anders. När han behöver råd och hjälp med skogen ringer han Hasse som jobbar på skogsvårdsstyrelsen. Det händer då och då att de båda tar en promenad över ägorna. Hasse kikar runt och kommer med goda råd vad han tycker Per-Anders ska göra. Ett område med gran står på ett ganska plant stycke jord. Det har nog varit åkermark här förut. Det ser man för det är inte så kuperat och inga stenar mellan träden. Det är inte bra för de här granarna har fått röta. Det är bättre för granar att stå i en sluttning. Jag måste nog avverka här snart innan rötan hunnit sprida sig upp i stammarna. Men det är inte så stor idé just nu när det finns så mycket stormfällt virke i Småland. Det är ju ingen efterfrågan direkt, säger Per-Anders. Ett område i en svag sluttning har just blivit gallrat av skogsfolk från Stora Enso. Förr i tiden gjorde man sådant själv. Det var mycket slitsamt och tog lång tid. Hästar drog stockarna till närmsta väg eller hela vägen till sågen. En granne till Per-Anders har haft häst ända till nyligen. Nu för tiden är det mest för att det är en kul grej. Det finns tävlingar i att dra stockar med precision. Hästarna blir bedömda efter hur lydiga de är och för kontakt en mellan häst och förare. För ett par år sedan kom en man från skogsvårdsstyrelsen till gården. Han tittade efter växter på marken och kunde med hjälp av dem avgöra hur näringsrik jorden är. Växtkraften mäts sedan i ett värde som kallas bonitet. På skogsvårdsstyrelsens hemsida finns en definition på bonitet: En ståndorts naturgivna virkesproducerande förmåga mätt som m3sk/ha och år. (m3sk/ha = kubikmeter skog per hektar) Ja, fråga inte mig hur han räknade ut det men min mark har en bonitet på 34 vilket är väldigt högt. Här är jorden mycket bra så skogen växer fortare här än på andra platser, säger Per-Anders.
Hänsynsfull skövling När Stora Ensos skövlar med sina stora maskiner i skogen där de drar runt ser det makabert ut men naturvärdet lika stort som produktionens i deras arbete. De stora skogsbolagen följer lagen idag och tar miljön på allvar. Jan Olsson är maskinförare i skogen. Skogsarbetarna fäller, kvistar och staplar trädstammar i högar. Arbetet görs med två maskiner. En maskin som kallas skördare fäller och kvistar träden. En skotare plockar upp stammarna och staplar dem i högar. Högarna med timmer hämtas sedan av timmerbilar som kör dem till pappersbruk och sågverk. De riktigt fina furorna blir brädor. En del av dem som är allra finast vill engelsmännen ha till fönsterbrädor. Då ska de helst vara utan kvistmärken. Barrträd av sämre kvalitet kallas barrmassa och skickas till pappersbruket för att bli pappersmassa. Idag klarar skogsmaskinerna att fälla, kvista och såga till ett träd på ungefär en halv minut. När Jan Olsson började arbeta i skogen för tjugo år sedan kunde maskinerna bara såga ner träden. Sedan använde skogsarbetarna motorsåg till att kvista och såga till. Det arbetet tog en halvtimma per träd ungefär. För Jan Olsson har arbetat i skogen sedan 1984. Idag går arbetet betydligt snabbare. Skotaren samlar in timret som skördaren har sågat ner och kvistat av och lägger det bakpå. Stockarna körs sedan till en uppsamlingsplats där timmerbilen tar hand om det. hundra år sedan, innan motorsågens intåg tog arbetet ännu längre tid. Då använde man häst i skogen och sågade för hand. Så mycket snabbare än det går nu kan man nog inte göra jobbet. Det är en -Folk tycker att vi bara förstör, men vi gör så gott vi kan för att vara rädda om miljön... hel del att hålla koll på när man arbetar och det måste man ju hinna med, säger Jan Olsson. Tre arbetslag anställda av Stora Enso arbetar i ett distrikt från Fryken upp till Ekshärad. Efter en omorganisation i mars 2004 sålde Stora Enso 1 542 000 hektar produktiv skogsmark till Bergvik skog AB. Det är ett skogsförvaltningsbolag som startades i samband med köpet. Stora Enso äger 43 procent resten av aktierna ägs av ett flertal mindre ägare, bland annat försäkringsbolag och fonder. När ett av Bergviks skogsområden ska avverkas får arbetslagen från Stora Enso ta hand om det. Ända till för tio år sedan gjorde vi avverkningsplaner själva. Det innebär att man går omkring och tittar i området som ska avverkas för att planera hur arbetet ska utföras. Nu finns det speciellt anställd personal som gör det. När vi får kartan över avverkningsområdet kan vi se var det finns våtmarker och till exempel kolbottnar, säger Jan Olsson och visar på en karta hur det ser ut. Skogsarbetarna måste ta särskild hänsyn till mycket när de ska avverka ett område. Sumpmarksområden är utmärkta med röda ränder. Dit åker ingen maskin alls eftersom det är geologiskt och biologiskt viktiga områden som inte ska avverkas. En annan märkning är i form av en liten svart droppe. Den symboliserar en kolbotten. Det är rester efter en gammal kolmila. Sådana har ett högt kulturvärde och skogsarbetarna tar hänsyn till sådana värden också. Ofta kan man se var de är när man är ute och går i skogen. Det är en upphöjning på sådana platser. När vi kommer till en kolmila avverkar vi stammarna kring kolmilan en bit upp så att det lämnas en ring av stubbar där. Det gör vi för att ingen av maskinerna ska köra över milan för då skulle den bli förstörd, säger Jan Olsson. Alla skogsarbetare som är anställda hos Stora Enso går regelbundet utbildningar i natur och miljö. Att utföra arbetet i skogen på rätt sätt är viktigt. - Vi är certifierade enligt både FSC och PECF, säger Jan Olsson. Fram till slutet av 1990-talet var lönsamhet i skogsbruket viktigare än natur och miljö men det har svängt. Idag är det lika viktigt att ta hänsyn till djur, växter och vattenvägar som det är att få ut mesta möjliga av produktionen. Vi lämnar alltid kvar enstaka tallar när vi avverkar. På två hektar lämnar vi kvar ungefär 20 tallar. De blir frötallar som fröar av sig så att det kommer nya träd där vi tagit de gamla. En del träd sågar vi av en bit upp också. Det blir en stubbe som är några meter hög. Det är ofta folk undrar över det där. De tycker det ser konstigt ut. Vi gör så för att småkryp ska få så kallad död ved att föröka sig i. Fåglar äter insekterna som flyttar in i träden, säger Jan Olsson. I baracken där skogsarbetarna brukar ta rast sitter ett papper på väggen som handlar om vattendrag. Det är en anvisning om hur en bäck ska bedömas, om den är viktig för området måste skogsarbetarna vara försiktiga så de inte förstör den med sina maskiner. Folk tycker att vi bara förstör, men vi gör så gott vi kan för att vara rädda om miljön och städa efter oss, säger Jan Olsson.
Det är noga med märkningen av timret. Varje hög måste ha fyra lappar enligt certifieringsreglementet. En skördare sågar ner trädet, kvistar det och sågar det i rätt längder på en halv minut. 2/3 av alla vägar i Sverige är enskilda vägar av dem är de flesta skogsvägar. År 2003 var 95 procent av skogen tillgänglig från allmän väg eller skogsbilväg, det vill säga från en kilometers avstånd. (Undantaget nationalparker, större naturreservat och skog utmed fjällkedjan.) Nya metoder i skogsbruket har gjort arbetet mer miljövänligt samtidigt som produktionen har ökat Skogspolitiken ändrades 1994. Då jämställdes miljömål med produktionsmål, båda blev lika viktiga.
Två system i konflikt Skogsägarförbundet ville inte kompromissa och hoppade av samarbetet kring en svensk skogsmiljöstandard 1998. I stället arbetade de fram en egen standrad som SNF, svenska naturskyddsföreningen nu kritiserar. De anser att skogsägarnas standard är alltför styrd av ekonomiska intressen och att det går ut över natur och miljö. Det svenska skogsbruket har idag främst två miljöcertifieringssystem. FSC, Forest Stewardship Council och PEFC, Pan European Forest Certification. FSC bildades 1993 på särskilt initiativ från bland andra WWF, värdsnaturfonden. FSC är en internationell organisation Jonas Rudberg är skogshandläggare på SNF. Foto SNF som består av medlemmar från ett antal olika intresseorganisationer. Bland annat miljöintressen, ekonomiska och sociala intressen. De ska på jämbördig basis verka för ett miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. Organisationen ska dessutom fördela beslutsmakten lika mellan intressen från nordliga och sydliga länder. Intresseorganisationerna kommer idag från 54 länder. Stater och statliga organ får inte medverka. Det är för att slippa den tröghet som dessa ofta har i beslutsfattande. En av FSCs viktigaste uppgifter är att stödja och godkänna nationellt utvecklade och anpassade FSC-standarder. I Sverige var det världsnaturfonden och svenska naturskyddsföreningen som tog initiativ till att utveckla en svensk FSC-standard. Alla skogliga intressenter deltog, exempelvis de stora skogsbolagen, branschorganisationerna, fackförbunden, svenska kyrkan, samerna och möbelkedjorna Ikea och Kinnarps. Politiker och statliga organisationer fick inte medverka. Det blev flera förhandlingar och kompromisser innan de 1998 kom fram till en standard som kunde godkännas internationellt. Greenpeace och Skogsägarnas riksförbund ville däremot inte kompromissa i vissa av sakfrågorna och hoppade av samarbetet. Skogsägarnas riksförbund valde i stället att utarbeta en egen standard, PEFC, Pan European Forest Certification, tillsammans med Sågverkens Riksförbund. PEFC-standarden har inneburit en del kontroverser sedan dess. Men det har förekommit försök att hitta överbryggande lösningar mellan de båda alternativen. I andra länder har det nya näringsunderstödda systemet PEFC tagit över och dominerar över FSC men så är det inte i Sverige. Här är det FSC som är störst. SNF kritiserar PEFC på tre viktiga punkter. Ekonomiska intressen dominerar systemet och det saknar stöd hos miljöorganisationer och samer. Öppenheten. Eftersom skogens skötsel har ett stort samhällsintresse vill SNF att det ska vara offentligt vilka markägare som är PEFC-certifierade och att dokument som rör kontroller, regelsystem och checklistor ska lämnas ut offentligt. PEFC ställer lägre krav på skogsbruket än FSC.
Skogen Miljön och Framtiden Enligt Per Sandberg som arbetar med miljö och naturvård på Mellanskog är PEFC och FSC mer eller mindre identiska. Den största skillnaden enligt honom är att PEFC saknar den paragraf som handlar om hänsyn till minoritetsgruppers rätt till fri väg i det Fjällnära området. Alla parter i frågan om samernas rättigheter i det här området har sina bestämda åsikter och ingen vill ge sig. Vi har många medlemmar som äger fjällnära skog och vi måste värna om deras intressen. Det var därför vi valde att använda PEFC i stället för FSC. Men den verkliga konflikten för våra medlemmar rör så kallade nyckelbiotoper. Det händer att myndigheter och naturvänner vill bestämma över ett område med högt naturvärde och det upplevs ibland som mycket kränkande av markägaren. Det har hänt att större delen av en skogsägares areal anses vara nyckelbiotop. Naturligtvis finns det även exempel där skogsägare är överens med myndigheter och naturvänner om ett områdets naturvärde. Är man överens upprättas ett naturvårdsavtal som ger markägaren ersättning för intrånget. Men det finns alltså flera fall där markä- gare behöver hjälp att hävda rätten till sin skogsmark, säger Per Sandberg på Mellanskog. Skogsägarna anser att SNF letar fel och brister i PEFC för att det inte är deras miljöcertifieringssystem. De kan inte förstå att deras miljöarbete skulle syfta till högre vinster i första hand. Men SNF anser att avsaknaden av repressentanter med en bakgrund utanför skogsnäringen är skäl nog att kritisera PEFC. - Vi har bjudit in SNF till att vara delaktiga och påverka PEFC-standraden flera gånger. Deras kunskap om naturens värden och miljön skulle göra nytta i vårt arbete med att förbättra PEFC. Men tyvärr har de vi frågat fått direktiv uppifrån att de inte ska delta tillsammans med skogsägare som företräder PEFC, säger Per Sandberg på Mellanskog. Den inställningen tyder på en förlegad syn. Att våra så kallade specialkunskaper skulle hjälpa dem är ju lika dumt som att vi skulle be dem marknadsföra oss, säger Jonas Rudberg skogshandläggare på SNF.
Naturskydd en djungel av lagar och direktiv I Värmlands län finns idag 84 naturreservat och 2 kulturreservat. Länsstyrelsen är normalt förvaltare för de reservat man beslutat om. Det finns flera olika typer av naturskydd med olika bakgrunder och riktlinjer. Alla syftar de till att bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000 Natura 2000 är ett nätverk som är en del av EU:s naturvårdspolitik som i sin tur har rötter i flera internationella överenskommelser. Den viktigaste av dem är konventionen om biologisk mångfald. Den antogs i miljökonferensen i Rio 1992. Natura 2000 innebär att alla EUländer ska arbeta för att bygga upp ett nätverk som gemensamt ska arbeta för att naturtyper och arter inom ländernas Markägarna har lovat se till att fler betesdjur går i kanten av Norra Hyn för att hålla den öppen. gränser ska ha en så kallad gynnsam bevarandestatus. Det innebär att man arbetar för att de ska finnas kvar långsiktigt. Ramsarområden Ramsarområden kallas skyddsvärda våtmarksområden som ingår i Ramsarkonventionen. Konventionen kallas så efter Ramsar i Iran som var den plats som konventionen antogs på. Ramsarkonventionen handlar om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar. Det är den första konvention som behandlar bevarande av och hållbart utnyttjandet av en naturresurs. Och det är den enda konventionen som behandlar just våtmarker. Sverige blev medlem 1974 och konventionen trädde i kraft året därpå. I maj 2005 hade 145 länder anslutit sig till och skrivit på konventionen. I Värmland finns det bara ett Ramsarområde. Det heter Kilsviken och ligger delvis i Kristinehamns kommun och delvis i Gullspångs kommun. Det vill säga både i Värmlands och Västra Götalands län. Kilsviken blev Ramsarområde 1988 och det utvidgades 2001. Under åren 1971 till 1991 bildades tre naturreservat här och Kilsviken ingår delvis i nätverket Natura 2000. Naturreservat Det kan finnas olika skäl att bilda ett naturreservat men ofta handlar det om områden där naturvärdet redan är känt på olika sätt och finns dokumenterat. Till exempel kan det vara ett Ramsarområde eller ett område som dokumenterats i Natura 2000. Men det händer att det är allmänheten eller ideella organisationer som tar initiativ till reservatsbildning. Det första steget efter att ett intitiativ tagits är att markägaren får veta vad som är på gång. Nästa steg är att samla in uppgifter om arealens olika värden. Då tar man även hänsyn till historisk användning, produktiv användning, friluftsliv och kulturmiljövärden förutom de rent biologiska aspekterna. När alla uppgifter om markens värden är insamlade samlas berörda parter för att i samråd försöka komma fram till en skötselplan för området. I en sådan står vilka föreskrifter som ska gälla i området och var gränserna går. När det är klart kommer man överens om ett avtal för intrångsersättning där markägaren får ersättning för skogsmark som till exempel inte längre får avverkas. Innan beslut fattas om att bilda naturreservatet får markägarna sedan chans att uttala sig och komma med synpunkter. Det finns möjligheter för myndigheter att fatta beslut om reservatsbildning innan intrångsersättningen bestämts men då är det viktigt att hela tiden hålla markägare och andra berörda parter informerade om vad som händer. Beslutet kan överklagas.
Värmländska naturvärden Rustad strandskog När Klarälven svämmar över trivs flera hotade arter i Karlstad kommuns senaste naturreservat, Rustad strandskog. Vid Klarälvens strand öster om Grava kyrka i Karlstad kommun ligger Rustad strandskog. Det är det senaste tillskottet naturreservat i Karlstad. Det blir regelbundet översvämning i här när Klarälven har högvatten och det gynnar flera arter, bland annat mandelpil, svämmossa, strutbräken och mindre hackspett. En rödlistad art som trivs i Rustad är daggvide. Att en art är rödlistad betyder att den är hotad. Sådana listor har upprättats sedan 80-talet men sedan år 2000 uppförs de i enlighet med internationella kriterier i ett system med sex kategorier för olika grad av sällsynthet och risk för utdöende. Att Rustad nu blir naturreservat innebär en rad förbud. Till exempel blir det förbjudet att gallra, röja och plantera. Inte heller får man kalka eller använda kemiska bekämpningsmedel. Det är också förbjudet att dika ut och köra motordrivna fordon i området. För besökare gäller att de inte får skada växtligheten eller fånga ryggradslösa djur. Vy över Norra Hyn mellan Kil och Forshaga. Norra Hyn Skogsvårdsstyrelsen har röjt vass, buskar och sly. Fågellivet vid sjön som höll växa igen har fått det bättre. Naturreservat blev det inte denna gången men kanske i framtiden. Norra Hyn är en fågelrik sjö mellan Kil och Forshaga. Sjön har länge varit på väg att växa igen. Sly och buskar har mer och mer tagit över i sjökanten och på en holme ute i sjön. För att få tillgång till sjön och försöka komma till rätta med problemet lade Kils och Forshagas kommuner in ett förslag till Länsstyrelsen i slutet av 80-talet om att bilda ett naturreservat i området. Några privata skogsägare motsatte sig detta. Det skulle bli ett för stort intrång på deras mark tyckte de. Efter långa diskussioner har nu kommunen, länsstyrelsen och markägarna beslutat att området ska skyddas trots att det inte blir naturreservat. Forshaga kommun ansökte om pengar hos Länsstyrelsen för att röja sly och buskar och det fick de. Under våren 2005 har röjningsarbetet pågått för fullt. Nu när buskarna är borta på holmen i sjön får bland annat skrattmåsen lättare att häcka utan att kråkorna kan lurpassa på deras bon från någon buske i närheten. Att området ändå någon gång i framtiden blir naturreservat är inte omöjligt. Det har en unik fauna och gör det värdefullt så ingen vet vad som kommer att ske i framtiden, säger Lennart Mattsson på Skogsvårdsstyrelsen i Forshaga. Havsvalladalen Ett aktuellt område där förhandlingar pågår sedan ett år tillbaka om att bilda naturreservat är Havsvalladalen i norra Värmland. Markägaren, då var det Stora Enso och idag är det Bergvik skog, vill avverka i området och svenska naturskyddsföreningen vill bevara det. I maj månad 2005 ligger ärendet hos en arbetsgrupp som tillsammans ska komma fram till hur området ska skyddas. Havsvalladalen är ett område på över 3 000 hektar tallnaturskog som ligger i nordligaste Värmland mellan Höljessjön och Örsjön. I söder gränsar det till naturreservatet Brånberget och en stor grannaturskog runt Havssjön. Här finns många väldigt gamla träd av flera olika sorter och det finns många sällsynta lavar i området. Havsvalladalen har en naturtyp som nästan är borta i Sverige vilket gör att det är unikt. Vi vill bevara hela området och Bergvik skog vill avverka. Än så länge har inte Länsstyrelsen kommit med något förslag om naturreservat, säger Kristoffer Stighäll projektledare på SNF för projektet Vitryggig hackspett. Naturen i Havsvalladalen är en mosaik av blockmarker, sumpskogar, myrar, bäckar och tallnaturskog, vilket tillsammans skapar mycket höga naturvärden. Här finns också partier med mestadels gran- eller lövskog, särskilt asp och sälg. Totalt finns det mer än 80 signalarter, det vill säga arter som signalerar att ett område har högt naturvärde. Drygt 30 av dem finns med på den nationella rödlistan med hotade arter. Det handlar bland annat om sex fågelarter, nio mossor, 16 svampar och hela 38 lavar. Den starkt hotade grenlaven finns här på sin sydligaste kända lokal i landet. Stora delar av skogen i Havsvalladalen är självföryngrad efter brand och opåverkad sedan huggningar för över 100 år sedan. Det finns rikligt med torrträd, högstubbar och brandstubbar. Skogsbrand är därför tänkt att vara en av de främsta skötselmetoderna för det nya reservatet. Havsvalladalen ägs av Bergvik Skog. När bolaget under förra året ville avverka i området satte SNF stopp för det. Efter diskussioner där skogsägaren, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och SNF medverkade sköts avverkningen upp. Länsstyrelsen fick i uppdrag att dokumentera området och komma med förslag om att omvandla området till naturreservat. På ett möte i november 2004 bildades en arbetsgrupp där markägaren och länsstyrelsen ingår. Det är meningen att den ska komma fram till hur Havsvalladalen kan skyddas på bästa sätt. Det ska ske både genom reservatsbildning och modifierade skogsbruksmetoder. Under tiden arbetsgruppen är aktiv sker inga avverkningar alls i området.
Skogsvårdsstyrelsen satsar på värdefull produktionsskog Skogsvårdsstyrelsen ska anta 80-10-10 modellen i sitt framtida arbete med de båda målen som gäller i den svenska skogspolitiken. I 80 procent av skogsbruket ska produktion och miljö samsas, i tio procent ska miljöhänsyn väga tyngre och i tio ska den dominera. Det statliga målet Levande skogar innebär egentligen två mål, produktion och miljö. I vissa fall står de båda i konflikt med varandra men inte i alla. I framtiden ska skogsvårdsstyrelsen förhålla sig till avvägningen mellan målen enligt 80-10-10 modellen. 80 står för procentandelen som ska gälla produktionsskog med god generell standard. Det innebär att de huvudsakliga riktlinjer som finns idag ska finnas kvar. Men det kommer att krävas väsentliga förbättringar eftersom det förekommer brister. Den första tian står för procentandelen produktionsskog med förstärkt hänsyn. Det innebär en utveckling av nygamla skötselmetoder för till exempel tätortsnära skogar, sumpskogar, löv och lövinblandade skogar, skogar i skärgård eller fjäll, kontinuitetsskogar, skötsel runt fornminnen, konsekvenser av EU: s vattendirektiv m.m. men även nya naturvårds- instrument för att komplettera de nuvarande. Den sista tian står för procentandelen skog där naturvårdsmålen helt får dominera. De arealer som gäller här är främst sådant som redan har områdesskydd men även sådan skog som skogsbruket frivilligt avsätter och nödvändig hänsyn till nyckelbiotoper. Här krävs mycket öppenhet och samarbete mellan skogsbrukets olika parter. Först och främst ska skogsvårdsstyrelsen fokusera på den första tian. Skogsfakta Totalt har vi i 27 miljoner hektar skogbärande mark i Sverige. 23,4 miljoner hektar är produktiv skogsmark. Resten är vad som i skogsammanhang kallas impediment, det vill säga mark utan ekonomiskt värde. Ungefär hälften av den produktiva skogsmarken ägs av privata markägare. Den andra hälften ägs av större aktiebolag, staten, kyrkan, kommuner, landsting med flera. Svensk skogspolitik Riksdagen har fastställt två lika värdefulla mål, ett miljömål och ett produktionsmål. Skogen är en viktig inkomstkälla för Sverige. Skogsprodukter för 110 miljarder exporterades under 2002 från Sverige. Men skogen ger också människor natur och kulturupplevelser. Idag växer skogens betydelse i arbetet för ett hållbart samhälle. 93 procent av den produktiva skogsmarken brukas idag. Det är skogsvårdslagen, miljöbalken, kulturminneslagen och plan och bygglagen som reglerar all verksamhet i skogen.
Skogsverket ett nytt statligt verk Maggi Mikaelsson, utredare i den statliga Skogsutredningen 2004. Hon föreslår i ett delbetänkande att skogsvårdsorganisationen görs om till ett nytt statligt verk, Skogsverket. Trots centraliseringen ska det nya verket arbeta regionalt tillsammans med länsstyrelserna med att nå miljökvalitetsmålen. Det finns en stor samstämmighet i att den här grunden som lades fast i skogspolitiken för tio år sedan ska ligga fast, säger Maggi Mikaelsson. I delbetänkandet som Maggi Mikaelsson lämnat till statsrådet Ulrica Messing föreslår hon en omorganisation av dagens skogsvårdsorganisation. Idag är SVO, skogsvårdsorganisationen, uppdelad i Skogsstyrelsen och tio regionala skogsvårdsstyrelser. Varje skogsvårdsstyrelse är i sin tur indelad i 62 skogsvårdsdistrikt. Till det kommer skogsvårdsstyrelsen på Gotland som till och med 2006 ingår i Länsstyrelsen på försök. Maggi Mikaelsson vill samordna organisationen i ett centralt Skogsverk. Lagtillsynen ser lite olika ut i olika delar av skogsvårdsorganisationen och ur rättsäkerhetssynpunkt för den enskilde skogsägaren så är det inte så lyckosamt. Det är inte klart utrett vad det betyder att vara chefsmyndighet och det skapar en lite oklar situation, säger Maggi Mikaelsson. Det nya skogsverket ska till exempel hitta ett bra sätt att samarbeta med Länsstyrelserna eftersom de har en del gemensamma uppgifter. Både skogsvårdsstyrelserna och Länsstyrelserna arbetar till exempel med att naturskydd. Skogsvårdsstyrelserna ansvarar för biotopskydd medan Länsstyrelserna ansvarar för naturreservat. Det har uppstått ett glapp där man känt att ingen riktigt har ansvar. Biotopskydden är ganska små och naturreservaten är ofta ganska stora och så blir det ett mellanrum där som inte någon riktigt har tagit ansvar för. Det här har väldigt mycket att göra med att det är olika myndigheter. Det finns egentligen ingen anledning att det ska vara ett bekymmer och det här behöver man prata mer med varandra om helt enkelt, säger Maggi Mikaelsson. Det regionala arbetet som dagens skogsvårdsstyrelser gör är viktigt och det ska fortsätta i det nya skogsverket. Maggi Mikaelsson tänker sig att det ska finnas regionala råd som arbetar med att utveckla de olika regionerna. Ett av skogsvårdsstyrelsernas uppdrag anser hon ska upphöra. Det gäller den så kallade rotpoststämp- lingen, vilket innebär att Skogsvårdsstyrelsen ger service åt skogsägare som får sina bestånd skog uppmätta innan avverkning. Stammarna mäts i omkrets och höjd för att det ska bli lättare för skogsägaren att kunna ta betalt av virkesköparen. Service i form av kompetensutveckling och hjälp med att upprätta gröna planer anser Maggi Mikaelsson kan fortsätta vara en del av Skogsverkets arbetsuppgifter. Maggi Mikaelsson är statlig offentlig utredare i Skogsutredningen 2004. Hon vill göra om SVO till Skogsverket.
Miljömålet Levande skogar Miljökvalitetsmålet Levande skogar Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturvärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation. Miljömålsrådets rapport som kom 2004 om hur miljökvalitetsmålen utvecklas är i många avseenden ganska upplyftande läsning. Men skog tar lång tid. Därför hinner inte de förbättringar som görs bli synliga förrän efter den utsatta tiden 2020. Skogsbruket har under lång tid likriktat skogslandskapet och det tar tid att återställa det. Det är inte bara tidsperspektivet som hotar mångfalden i skogen. Även luftföroreningar och lokalt alltför höga uttag av biomassa är ett hot. Än så länge är det alltför osäkert om luftföroreningarna kommer att minska tillräckligt. Det är särskilt i södra Sverige som nedfallet av främst kväveföreningar är stort. Det man tar från skogen måste man tillföra och ett högt uttag av biomassa kräver kompensation. Ett sätt att kompensera är att återföra aska för att motverka försurningen. Långsiktigt skydd av skogsmark Delmål 1 Ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010 2003 var anslaget för biotopskydd och naturvårdsavtal 170 miljoner kronor och 2004 minskade den summan till 150 miljoner kronor. Behovet bedöms vara 250 miljoner. Halva målperioden har snart gått men det är bara 20 procent av arealmålet som har uppnåtts. För att nå ända fram krävs tillräckliga anslag och att länsstyrelserna förstärker sina organisationer för reservatsbildning så att antalet ökar. Skogsägarnas frivilliga avsättning av mark ser däremot ljus ut. 2002 hade 990 000 hektar skogsmark avsatts frivilligt. Det är osäkert hur det är med långsiktigheten och kvaliteten så det måste följas upp. Men det ser ändå ljust ut. Den största orsaken till att delmålet inte ser ut att nå tidsramen är anaturreservat. Förstärkt biologisk mångfald Delmål 2 Mängden död ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog skall bevaras och förstärkas till år 2010 på följande sätt: mängden hård död ved skall öka med mins 40 procent i hela landet och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad, arealen äldre lövrik skog skall öka med minst tio procent, arealen gammal skog skall öka med minst fem procent, arealen mark föryngrad med lövskog skall öka. Om det här målet nås beror nästan enbart på hur skogen sköts. Det här målet ser betydligt ljusare ut. Det finns en osäkerhet när det gäller arealen äldre lövrik skog men det kan behövas mer rådgivning till skogsägarna i den frågan. Skydd av kulturmiljövärden Delmål 3 Skogsmarken skall brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010. För närvarande skadar skogsbruket fornlämningar och kulturlämningar alldeles för mycket. Det är tidskrävande att inventera skogen på sådant och än så länge har bara 20 procent av skogsmarken inventerats. Trots digital kartteknik och förbättrad riktad rådgivning från skogsvårdsstyrelserna blir det svårt att nå målet. Åtgärdsprogram för hotade arter Delmål 4 Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Efter att noggrant ha undersökt vilka hotade arter som har behov av riktade åtgärder bedöms att det finns ett 60-tal skogslevande arter. Dessa är nu fördelade i 30 åtgärdsprogram och målet bedöms som om det går att nå.