Debatt VK Text till bilagt foto 690 kb. Hyggesfritt 30 år efter senaste gallringen hos Rune Holmström i Arjeplog. En underbar skog för alla. Nu stundar en ny skörd av högklassigt grovt timmer. Notera de klena kvistarna på tallen till vänster. Den kommer också att ge värdefullt timmer. 1
Hyggesfritt är bäst. Mats Hagner, professor emeritus, SLU. 2009-03-21 Replik på Kalhuggning är bäst i VK 19 mars 2009. Naturkultur är en princip som innebär att man skall skörda träd eller plantera där åtgärden leder till långsiktigt maximal avkastning av alla nyttigheter. Beslutet skall bygga på all tillgänglig kunskap och på hänsyn till alla värden. Jag läser vetenskapliga rapporter och studerar vad som hänt i mina egna försök. Praktiska tester på egen skog och på andras fastigheter har även gett mig en ansenlig erfarenhet. Min syntes har blivit att maximal avkastning fås när skog består av stora och små träd i blandning. Dominanta träd skall stå glest, men ändå så tätt att de med sin konkurrens reducerar tillväxten hos alla mindre träd. Denna struktur är också typisk för en naturlig skog som stått opåverkad av brand, storm och människor under lång tid. En naturlig struktur är en garanti för bevarad biodiversitet och den är optimal för rekreation, jakt och renskötsel. Om inkomsten från virke skall maximeras skall denna naturliga struktur upprätthållas genom att mogna träd skördas i upprepade gallringar. Utgifterna för återväxt minimeras om friställda halvstora och små träd betraktas som naturlig föryngring. Där luckor uppstår sätter man plantor i mossan utan markberedning, men bara ifall naturliga plantor saknas. I luckan växer de planterade träden långsamt på grund av konkurrensen från de stora träden utanför luckan. Virkesvolymen, som saknas i de hämmade småträden, tillgodogör man sig snart genom att skörda de grova stammarna utanför luckan. Elfving och hans doktorand Rickard Jakobsson har nämligen visat att det inte försvinner någon virkesvolym när stora och små tallar konkurrerar med varandra. Överlevnaden hos plantorna i luckorna är initialt bättre än på kalhygget. Kristina Wallertz har nämligen visat att snytbaggarna, som normalt äter bark på planterade plantor, även äter bark på ytliga rötter från levande träd. Planterade plantor, som senare dör av konkurrensen från de stora träden, var satta i en så liten lucka att den helt disponerades av de stora träden runt luckan. Skogsägaren bör inte upprepa misstaget att plantera i en så liten lucka. Klorofyllet i blad bildar socker av solenergi och det omvandlas till ved i stammar grenar och rötter. Huvuddelen av sockret går emellertid ut genom rötterna till bakterierna i marken. Dessa använder energin till att vittra fram näringsämnen ur sten och multnande växtdelar. Elfving och Lundqvist lever med missuppfattningen att man skall ta bort träd för att få fart i marken. Det var en av de gamla falska hypoteserna som motiverade kalhyggesbruket. Nu vet vi att den snabbaste näringsfrigörelsen sker inne i den skuggiga svala skogen. Drivkraften är solenergin och när bladytan fångar allt solljus maximeras aktiviteten i ekosystemet. Så länge träd inte är fullvuxna satsar de så mycket som möjligt på tillväxt. När de lyckats nå maximal höjd börjar de använda energi åt sexuella förlustelser och volymtillväxten minskar. Vi som säljer timmer låter träden ändå stå kvar en tid, eftersom sågverken betalar väldigt bra för grovt virke. Tyvärr har författarna inte förstått att en stor mängd virke i form av stammar missgynnar skogens produktion av ved. Stammarna lyfter bladytan allt högre upp i luften och det går åt energi för att hålla liv i allt större stammar. Maximal tillväxt finns därför i en skog med full bladyta men med liten mängd stamvirke. Därför är det fullt logiskt att Björn Elfving skrivit att 2
Högsta produktion bör i princip uppnås om man kan hålla ett bestånd evigt medelålders, dvs ta ut de mogna träden och fylla på med nya träd i lagom takt. (Jag lämnar kopia på skrivelsen från Elfving till VK:s redaktör så att han kan kontrollera att detta uttalande är sant). Varför Elfving väljer att uttala motsatsen i debattartikeln är oförklarligt. Vi forskare använder ordet idealbonitet för en produktionsnivå som aldrig kan uppnås. Detta beror på att vi skördar träd och därmed minskar bladytan i skogen. I skogsstyrelsens rapport 23, 2008 med titeln Naturkultur redovisas att man redan 5-12 år efter plockhuggning av mogna träd, i en tallskog nära polcirkeln, uppnådde 85 % av produktionen i en orörd parcell. I den kalhuggna, markberedda och planterade parcellen var produktionen under samma period 0 %. I ett gallringsförsök i granskog i Jämtland, fann Lundqvist, Elving m. fl., att volymproduktionen, redan inom 10 år efter plockhuggning av mogna träd, var 93 % av produktionen i två orörda parceller. Efter att man skördat samma kubikmassa i form av omogna småträd var produktionen endast 48 %. Lars Lundqvist redovisade volymproduktionen i elva blädade ytor i Dalarna-Västerbotten. I dess ytor skördade forskarna mogna träd vart tionde år under tiden 1920-1980. I medeltal uppnådde ytorna en volymproduktion på 94 % av idealboniteten. Jag drar av dessa försök slutsatsen att man behåller en hög volymproduktion genom att plocka mogna stora träd och friställa omogna mindre träd. Min syntes överensstämmer alltså med Elfvings, men jag har dessutom insett att ekonomi, miljö och mångbruk gagnas av ett sådant skogsbruk. Lars Lundqvist drog tyvärr en felaktig slutsats av materialet från blädningsytorna och påstod att tillväxten var stor när ytorna hade en stor mängd stamvirke. Statistikern Sören Holm och jag har vid fördjupad analys av materialet bevisat att motsatsen gäller (se skogsbiblioteket). Lundqvist erbjöds medverka i en korrekt rapportering, men han avböjde. Han vägrade dessutom att lämna ut siffermaterialet från sitt doktorsarbete. Detta är allmän handling och skall lämnas till var och en som önskar få det. Universitetets ledning på alla nivåer stödde senare Lundqvist i dennes vägran och ärendet antog skandalösa proportioner när det förts ända upp till regeringsrätten (läs redogörelse på skogsbiblioteket). Egendomligt nog stals min dator från mitt låsta arbetsrum. Polisen fann dock min dator på Lundqvists kontor innan innehållet var förstört. Elfving stödjer Lundqvist och hävdar i debattartikeln att tillväxten ökar med mängden stamvirke. Detta är synnerligen egendomligt eftersom Elfving själv genomfört samma analys på materialet från blädningsytorna och konstaterat att Holm och jag har räknat rätt. Hyggesfritt skogsbruk resulterar i skog med en blandning av stora och små träd. Sådan skog får inte skapas i Sverige enligt en föreskrift i 6 skogsvårdslagen. Detta har författarna tydligen inte förstått. Lagen måste därför moderniseras eftersom Rickard Jakobsson och Mikael Nilsson visat att högsta avkastning uppstår när stora träd blandas med små träd. Det bästa sättet att uppfylla kravet på hög avkastning, som uttalas i 1, är att skapa en naturlig skog, där glest stående dominanter håller tillbaka tillväxten i mindre träd. Detta leder också till en kvalitetsdaning av de mindre träden som skapar få och klena grenar på den nedre delen av stammen (se foto). Hyggesfritt skogsbruk ger industrin mycket virke med hög kvalitet. 3
Skogsägarna i Sverige kommer i framtiden att få svårt att tjäna pengar på det usla timmer, som skapades under det halva sekel då skogsvårdslagen tvingade alla till kalhyggesbruk. Man kommer inte att förstå hur regeringen kunde acceptera att man förstörde levande och trivsam skog för efterkommande generationer och för djur och växter, samtidigt som man spädde på växthuseffekten genom kalhuggning och fornminnesförstörande markberedning. 4
5