Skogsstyrelsens form av hyggesfritt är detsamma som att skumma grädden och lämna blåmjölken till skogsägaren Mats Hagner

Transkript

1 1 Skogsstyrelsens form av hyggesfritt är detsamma som att skumma grädden och lämna blåmjölken till skogsägaren Mats Hagner UBICON Rapport ISSN UBICON, Blåbärsvägen 19, Umeå, Sweden. Tel Org.no:

2 2 Sammanfattning En skogsägare som jag kallar Karlsson var framgångsrik ägare till ett VVS-företag i Grönköping. I början på 2000-talet köpte han en fastighet intill Vänerns strand. Han ville jaga i egen skog utan kalhyggen. Det skulle finnas förtätningar där hjortar kunde gömma sig, och öppningar där han kunde se och skjuta hjortar. Han hade hört talas om att Hagner förordade plockhuggning. Jag besökte honom, men han tyckte att min trädmärkning blev för dyr. Södra åtog sig att plockhugga på Hagners vis. Skördarföraren lämnade alla stora träd med lågt värde. Dessa hade exempelvis: grova grenar ända nere på bottenstocken, dubbel stam, eller gamla barkskador. Mellan traktorernas stickvägar stod skogen ofta så tät att självgallring förekom. Naturskyddsföreningens folk var lyriska över alla stora träd med konstnärliga former. Karlsson var mycket nöjd. Han fick bra betalt för virket av Södra. Traktorvägarna blev bra skjutbanor och hjortarna kunde gömma sig i den täta skogen mellan luckor och traktorvägar. Jag kontaktade Södra som i ett officiellt brev förklarade att bolaget inte utfört avverkningen. De hade anlitat en traktorägare som i egen firma hjälpte till med avverkningarna. Skogsvårdsstyrelsens lokala tjänsteman undvek att yttra sig över gallringen. På fastigheten fanns det troligen kvar tillräckligt virkesförråd för att uppfylla kravet i virkesförrådsdiagrammet. Detta är ett exempel på hyggesfritt skogsbruk som kännetecknas av berikande gallring. När virkesköpare konkurrerar med varandra vinner den som skor sig maximalt. Att plocka russinen ur kakan ger både virkesköparen och skogsägaren största möjliga inkomst på kort sikt. Långsiktigt åstadkoms en genetisk försämring av virket. Industrin drabbas av allt sämre råvara, och luckighet leder till låg produktion. Skogsstyrelsen rekommenderar volymblädning utan krav på återväxtinsatser. Tidigare tillämpning av detta skogsbrukssätt ledde till det usla skogstillstånd som Sverige drabbades av på 1940-talet. Skogarna var glesa och de största träden hade usel virkeskvalitet. Om hyggesfritt skogsbruk skall tillåtas måste det kännetecknas av befriande gallring och berikande plantering. Sökord: hyggesfritt, volymblädning, luckhuggning, skogsträdsförädling, naturkultur, exempel. Bakgrund Skogsstyrelsen har beslutat sig för att tillåta hyggesfritt skogsbruk i alla former. Det enda krav som behållits är att den kvarlämnade kubikmassan stamvirke i medeltal skall uppnå den nivå som anges i virkesförrådsdiagrammet, bilaga 1 i skogsvårdslagen. Texten till diagrammet anger inte inom vilket område som virkesförrådet skall beräknas. Följande är ett exempel på hur illa de nya rekommendationerna kan fungera. En skogsägare äger 50 hektar. Han tillämpar hyggesfritt på hela fastigheten och låter en virkesköpare plocka mogna träd med stort värde, överallt. Mogna träd står tätt på två områden där det uppstår två stora luckor utan återväxt. Skogsägaren kan inte lagföras därför att det finns tät restskog på fastighetens andra delar. Detta gör att kravet i virkesförrådsdiagrammet uppfylls. Skogsstyrelsen har inget krav på återväxtåtgärder vid hyggesfritt skogsbruk, vilket gör att skogsägaren inte behöver plantera i de stora luckorna. Skogsägaren, som är 30 år och i behov av pengar, gläds åt att ha fått bra betalt och av att få slippa bekymmer med återväxt. Jag har själv varit inblandad i ett praktiskt exempel på hur snett det kan gå vid den typ av hyggesfritt skogsbruk som skogsmyndigheten nu tillåter. Jag kallar skogsägaren för Karlsson. Han hade dragit på sig stora lån vid köpet av skogen och behövde sälja virke. Eftersom hela affären handlade om att kunna jaga i egen skog och njuta lugnet i en jaktstuga på egen mark vid Vänerns strand, kontaktade han Mats Hagner som han läst om. Karlsson var noga med att han inte ville dra på sig kalhyggen, med alla bekymmer för återväxt. Jag erbjöd mig att märka träden som borde plockas ut för att restskogen skulle ge honom goda inkomster i framtiden. När Karlsson fick klart för sig att jag begärde 4000 kr/dag för trädmärkningen, beslöt sig Karlsson för att anlita någon virkesköpare som lovade att hugga i enlighet med vad jag förordade. Södra tog på sig jobbet och anlitade en entreprenör som inte var

3 3 juridiskt knuten till Södra. Entreprenören fick troligen följande anvisning av Södra: plocka alla stora träd med högt virkesvärde. Lämna alla stora träd som är defekta eller är mycket grovgreniga i bottenstocken. När jag senare besökte Karlsson passade jag på att även få med den lokala delen av naturskyddsföreningen. Det visade sig att Karlsson var mycket belåten över resultatet. Han hade fått mycket bra betalt av Södra. Öppna luckor och traktorvägar passade bra för att se och skjuta villebrådet. Hjortarna kunde gömma sig i alla täta skogspartier. Naturskyddsföreningen tyckte det hade blivit en vacker skog med imponerande stora träd med konstnärliga former. Jag kontaktade skogsvårdsstyrelsen och bad dem att syna vad Södra ställt till med, men jag hörde aldrig av dem. Jag skrev till Södras chef och fick ett skriftligt svar. Där stod Vi har inte utfört denna avverkning. Södra hade säkert av sin advokat fått reda på att bolaget kunde undkomma ansvar, genom att skylla på entreprenören, eftersom han tog på sig avverkningsuppdraget i egen regi. Figur 1. Karlssons skog. En traktorväg och en lucka som Karlsson var glad åt, därför att han på denna plats lätt kunde fälla hjortar, som av hunden skrämdes ut från den täta dungen bakom den stora tallen. Svenska sågverk kan inte göra några brädor av den grova tallen nr 1, därför att grova döda grenar är invallade i sågtimret. Sågen vill inte heller försöka göra brädor av tallen med dubbel stam nr 2.

4 4 Figur 2. Karlssons skog. Grenbildningen i denna tall vittnar om att den växte fritt från början. Grenarna nära marken hann bli grova innan skogen blev så tät att grenarna dog. Tallen har också en genetiskt bunden defekt i form av liten grenvinkel. Genom att den nu friställts och lever vidare kommer den att sprida sina dåliga gener till kommande generationer av tall. Figur 3. En friställd tall med värdelöst virke i Karlssons skog. Den har givetvis lämnats kvar därför att virkesköparen inte ville kosta på sig att avverka och frakta bort stammen, som inte duger till något annat än billig massaved. När tallen nu har befriats från konkurrens av större träd kommer den att bli grövre. Grenen som sticker ut till vänster är död. Grenens ruttna virke med omgivande bark kommer att vallas in i tallens nedersta timmerstock. Om ett sågverk gör brädor av stocken kan virket inte säljas, därför att kvistarna faller ur brädorna och bildar hål. Brädorna är också försvagade av att fibrerna kröker sig runt de stora kvistarna.

5 5 Figur 3. En dominant stor lutande gran i Karlssons skog. Långsiktigt utför en klok skogsägare befriande gallring i stället för berikande gallring. Tillväxtresurserna fokuseras till den grovgreniga och krokiga grova granen. Hade Karlsson varit klok skulle han tagit bort de två större granarna och befriat den mindre granen som har en rak stam och mycket få och klena kvistar. Den skulle i så fall ha producerat en timmerstock med kvistfritt värdefullt virke i sin mantelyta. Sådant virke förädlas till dyrbara lister. Figur 4. Stora luckor med gräs fanns rikligt i Karlssons skog. När jag föreslog att han skulle utföra berikande plantering sa han att han absolut ville behålla dem öppna för att ha möjlighet att se och skjuta hjortar. När jag föreslog att han skulle glesa ut de övertäta delarna av skogen för att undvika självgallring, sa han. Nej, där gömmer sig hjortarna på dagen. Min hund skrämmer fram dem.

6 6 Figur 5. Karlssons skog. En i ekonomiskt avseende mogen tall nr 1, bredvid en väg. Den har ett lågt värde på grund av de grova döda grenarna som vallats in i timmerstocken. Värdeökningen i procent överstiger inte den räntenivå som Karlsson betalade på sina stora lån. Han bör omedelbart ta pengarna från den stora tallen och minska sina egna lån. En kunnig skogsägare skulle givetvis ha sett att det alldeles till vänster om den stora tallen, fanns en kvalitetsdanad mindre tall nr 2, som han kunde befria genom att plocka bort nr 1. Figur 6. Ett vackert parti i Karlssons skog, där Södra lämnade sex mindre tallar. Om syftet hade varit att optimera det långsiktiga värdet av trädodlingen, borde tillväxtresurserna ha fått koncentreras till enbart fyra av de sex synliga tallarna. Nr 1 och 3 borde ha skördats för att öka skogsägarens netto.

7 7 Figur 7. Ett exempel på kontinuerligt skogsbruk hämtat från Västerbottens kustland. Här har utförts befriande gallring i stället för berikande gallring. En nöjd skogsägare sitter på stubben efter den tall som gav en mycket stor inkomst. Han lämnar dominanten, nr 1, därför att den ger god ränta på sitt eget värde. Han tar bort nr 2 på grund av stora och många kvistar. Han utser nr 3 till en rekryt därför att den har få och klena grenar inom det som skall bli en bottenstock. Nr 4 är en huvudkonkurrent till nr 1 och den skall avverkas i morgon, därför att den har en sprötkvist på 2 m höjd. Virkesproduktionen är nedsatt på grund av att en stor del av bladytan tagits bort genom gallringen. Virkesproduktionen och skogsägarens långsiktiga nettovinst är dock väldigt mycket högre än om han hade plockat bort alla träd, markberett och planterat. Vid gallring gäller det att förstå hur de närmaste träden konkurrerar med varandra. Skogsägarens beslut måste grunda sig på egenskaper hos de träd som konkurrerar om samma tillväxtresurser. Kontinuerligt skogsbruk med sikte på hög värdeproduktion, är inte beroende av några bestånds-data. Slutsatser Skogsskötarna i början på 1900-talet gick i den fälla som kallas dimensionshuggning, utan återväxtplikt. Om skogsskötarna nu inte skall falla i samma fälla, måste man förhindra den typ av hyggesfritt som skogsmyndigheten rekommenderar. De flesta skogsägare bor i tätorter långt från sin egen skog. De har ärvt sin skog och har ingen anledning att lära sig mycket om skogsbruk, eftersom deras huvudsakliga inkomst kommer från arbetet i staden. Många skogsägare lockas därför att göra som Karlsson, dvs. acceptera virkesköparens lockande erbjudande. Man kan inte skylla på virkesköparna när det nu går snett. Skogsmyndigheten rekommenderar dimensionshuggning. Konkurrensen om virket kommer att leda till att den köpare som erbjuder det bästa villkoret också får skriva på kontraktet. Det bästa villkoret är liktydigt med att skumma grädden och lämna blåmjölken till skogsägaren. Denne förstår inte den långsiktiga effekten av plockhuggningen, och kan lätt övertygas om att allt är OK när virkesköparen hänvisar till att de usla och förvridna träden har lämnats för miljöns skull. Skogsindustrin, inklusive skogsägareföreningarna och LRF måste informeras om faran med skogsstyrelsens uppslagna dörr. Södra vann kortsiktigt genom att lura en okunniga skogsägare. De forskare, som arbetar med skogsträdsförädling hos Skogforsk, måste agera kraftfullt mot vad som nu leder till skogsträdsförsämring.

8 8 Visselblåsaren Mats Hagner är 82 år. Han sitter snart med sin visselpipa i de sälla jaktmarkerna, och därifrån hörs inte den ilskna signalen. Då följer några decennier innan de negativa konsekvenserna av det man nu kallar hyggesfritt, blir så tydliga, att man tvingas att återgår till det destruktiva trakthyggesbruket. Forskare och miljöaktivister orkar inte läsa min lärobok Naturkultur. Därför var jag länge ensam om den revolutionerande tanken att plockhuggning bör utföras *utan tanke på beståndets egenskaper och *kännetecknas av en kombination av befriande gallring och berikande plantering. Bland forskarna i skogsskötsel tyckts jag vara ensam om att inse att energin från solen inte fastnar i trädstammarna utan i bladen. Ju mer trädstammar, desto mindre energi blir det över för tillväxt. Kanske måste det passera ett eller två sekel, innan någon åter råkar komma på samma originella idéer. Det är min förhoppning att hen i så fall har bättre pedagogisk förmåga än jag, vilket då gör det möjligt att finna gehör för Naturkultur ända uppe bland politiker.