Vaknade av ett kraftigt surr i morse och jag undrade. Vad är det nu då? En flygare var på besök; Måste ha ätit grovup eftersom den var så stor. Öppnade balkongdörren så flög den ut. Som tack titta den strax tillbaka. Men verkade ångra sig och försvann bort. Eftersom himlen var som en enda stor sol bar jag åter ut kaninburen på balkongen. Jag öppnade gallerdörren så den kunde springa fritt och glad i hågen skuttade Sotis iväg och hoppade upp i smultronplanterna och åter igen nerschasad. Vet ni hur oskyldig en kanin kan se ut? Det vet jag!! Fast det är också komiskt.
Sedan lades sig Sotis ner i solen och såg avslappnad ut. För dagen har varit helt underbar härligt solig. I allafall på vår balkong och jag tror jag börjar bli brun. Men inte undra på som solen bränner. Ha nu en fortsatt härlig avslappnande skön helg allihopa. Det här inlägget publicerades fredag 1 maj, 2009 För första gången på mycket länge så längtar jag inte hem till Härjedalen. Trivs ju bättre än bra här i staden, rent av överraskande bra.
Har snart varit här i 5 år så det har satt sina spår. Bästa med staden är nog att man har en annan frihet att vara fri och billigare är maten, boendet (om man hittar något boende vill säga) och elen.visste ni att man får minst 20 kvm mer för samma hyra här i jämfört med Funäsdalen. Man kan undra varför? Bostadsbrist är det på både orterna. Dessutom ett annat klimat, tänker på dessa härliga växter som får balkongen att blomstra utan man behöver flytta växter in och ut. Nära till allt möjligt. Det kommer jag att sakna. Däremot ligger staden långt efter i naturupplevelser även om jag är fullt medveten om att jag har väl inte direkt flänkt runt omkring här och gått på upptäcksfärd. Utan jag har varit fullt sysselsatt med annat. Ni ska se att jag blir nog en stadsmänniska permanent vad det lider. Så kan jag göra som många andra som flyttat ifrån Härjedalen. Vara turist på heltid i mitt egna landskap under semestern. Vad glad jag skulle bli om det började regna pengar från skyn. Då kunde jag stanna här och hoppa över att flytta hem. Tänk om man hade en sådan tur. Men innan jag hade reagerat så hade väl alla andra kutat ut och plockat upp slantarna.. *LER* kanske lika bra det. Ha en fortsatt trivsam helg. Det här inlägget publicerades lördag 2 maj, 2009
Kocken!! Jo, det är sonen min yngsta en riktigt duktig kock. Idag åt vi hamburgare med bröd som han fixa själv från grunden. De ni!!! Annat det än MacDonald och BurgerKing kan jag absolut lova. Man blir riktigt bortskämd. Då vet man också att han inte svälter när han en dag tar steget ut till eget boende. Han stack ner på cykel till Willys här i stan och köpte det han behövde. Innan han kom hem hörde jag från balkongen ambulansen som for bort genom och så stoppade sirenerna helt plötsligt. Snacka om att ett mammahjärta blev oroligt. Man vet ju aldrig hur snabbt saker och ting ändras här i livet och när något sådant nyss har hänt. Så är man ännu mer vaken för att livet faktiskt är till låns. Så var rädd om varandra och ha nu en fortsatt trevlig kväll. Det här inlägget publicerades söndag 3 maj, 2009 Hundtävling I september 2006 fick jag följa med en kompis till en annorlunda tävling som inte jag då visste ens fanns i Härjedalen. (så är det mycket därbortigenom) Vi åkte till Tännäs och på en äng i närheten av Ljusnan inte långt från Tännäs Fiskecentrum höll tävling till. Jag tror (men rätta mig om jag har fel) att föreningen och arrangörerna var Västra Härjedalens Brukshundsklubb som arrangerade klubbmästerskap i Agility. Men vem som stod som
segrare.. Ja, det minns jag då rakt inte men däremot glädjen som fanns hos människa likväl som hund. Ha de gott. Det här inlägget publicerades torsdag 7 maj, 2009 Historik sommaren 2006 En av mina sällsynta semestrar drog jag äntligen år 2006 till min moster Stina i Karlstad på en rundtur som jag sent ska glömma. Förutom de jordgubbar vi åt varje dag fick jag en historisk återspegling på min mammas liv i Karlstad av min spänstiga moster. Som jag följde så gott jag (LER) kunde. Till Karlstad kom jag när solen var på det allra bästa humöret denna sommar och solen strålade från en klarblå himmel, och det var varmare än varmt. Köpte en vägkarta vid prästbyråkiosken och fylld av övertygelsen att finna rätt travade jag rakt in i centrum, och trevade mig fram och till sist passerade jag en bro med utsikt mot Karlstads äldsta stenbro. Så strax var jag framme, vad skönt att slippa ryggsäcken där bland annat (LER) regnkläderna låg. Moster hon har varit med om allt möjligt i sitt verksamma liv dessutom härligt annorlunda äventyr i sin ungdom. Arbetade bland annat uppe på en av STF fjällstationer länge och väl en sommar innan det var dags att åka ner till civilisationen. Jag är verkligen glad och tacksam att jag hann med det, medan hon kunde berätta än den ena historien om min mammas liv som jag tyvärr inte han ta del av medan min egna mor levde. Men nog var det också så, att jag var ung
och hade annat intresse för ögona. Så det blir som det blir. Jag är troligtvis inte ensam eller vad säger ni? Givetvis är moster också en del av mammas liv, som lillasyster. Min mamma hette Birgit f. Olsson hon var född 1916 i Göteborg innan familjen flyttade vidare till Karlstad. För precis som nu, styrs man av arbetssituationen och flyttar dit det finns arbete. Här min morfar Sture, pappa Olov och mormor Ellen, året var omkring 1957 vid Svegs centralstation i Härjedalen. Min morfar hette Sture Leander Olsson f. 1893-08-16 och kom från Stenestad, Hultahus det ligger i Skåne och arbetade som Snickeriförman í Karlstad där han bland annat inredde båtar. Min mormor hette Ellen Kristina Nilsson f. 1893-01-18 kom från Viken 30 A i Karlstad, Värmland. Mamma såg sitt ljus i Göteborg, men sedan flyttade familjen strax vidare till Karlstad och bodde där en tid på Älvrosgatan där mammas lillasyster moster Stina föddes, inte långt från kvarteret Norrstrand. Där även syskona Inga, Sven och Nisse fanns med.
Kul att huset fanns kvar. En tanke slog mig. Har jag inte berättat det här förut Skrattar skulle inte förvåna mig. Någon som minns??? Jag återkommer Ha de fortsatt gott i helgen.. Det här inlägget publicerades fredag 8 maj, 2009 Gissa vem som är hockyproffs av dessa gossar;
Nu är det inte den gossen som om 22 dagar tar sin efterlängtade student i Östersund. Om det blir något arrangemang då får man väl se. Men när 1976 års gymnasieelever tog studenten i Sveg, då fick de åka skottkärra från kyrkan som inträde till livet utanför av eleverna som ännu inte hade avslutad sin utbildning. De ni såg kul ut.. ska se om jag hittar någon bild om jag får tid. Ni vet jag har ju benet stående mellan två orter och spagat är inte riktigt min starka sida. Det är nog så mösamt att ta sig upp.. (LER). Så här går det som för runt. Så man hinner knappt med sig själv. Ingen vet när jag återkommer till denna blogg mer än att jag återkommer när jag får tid. Ja vet skulle ha skrivit fortsättningen om Värmland men det får bli sedan.*l* kanske. Ni vet sommaren är ju i på frammarsch även så i fjällen ser jag i webkameran för sjön har visst sköljt och metrologen lovar sol hela nästa vecka. Så underbart skönt det är innan dessa förbask. *L* surris kommer fram både här och där. Ha de gott allihopa och var nu snäll med varandra. Britt-Marie Det här inlägget publicerades torsdag 14 maj, 2009 1 kommentar to Gissa vem som är 1. Peter säger: onsdag 20 maj, 2009 kl. 18:00 Hej min vän! Kul att få läsa din blogg. Nu är det inte hänryckningens tid riktigt än men gökotta är ju inte så dumt det heller,ellr hur? Varma hälsningar från ett sommarfagert Blekinge. Peter (Alias UlfS och några ytterligare nicknamn) Trött, trött och trött Så kan jag sammanfatta min vecka efter det vi varit hemma i Funäsdalen i 10 dagar och rotat på. Som tur var kom vännen med en vän till räddning när den stora transporten satte igång dessa dagar. Tack och lov för denna ovanligt stor lägenheten som har dessutom en bra planlösning. Nu när snart tre ska urk! samsas där, det blir en prövning sanna mina ord. Men allt går, som måste gå, så har mitt liv varit hela tiden. Så varför klaga., när man kan klaga på (LER) kroppen istället. För kroppen har fått spunk och fingrarna de värker som aldrig förr. Fattar inte vad det ska vara bra för. Men å andra sidan så gör det rätt så ont i ryggen också. Så det kan vara så att det är en kedjereaktion av något som hänt. (Skrattar bara för att jag är sån)..och vem har lust att sitta på akuten Ni vet tillfälligt boende, är ju hänvisad dit i landstingets politiska ingemansland.
Trevligare då att jag tog mig till Erika idag, just det på IDUN som gjorde mig fager som alltid från typ en käring till en nja.. jooo.. ung tös. Samtidigt klipptes man som kvinna i stolen bredvid av den nya frisörskan Elin som hyr sin egna stol där. Hon kunde absolut konsten att hålla i saxen i rätt riktning, för huj vilket elegans hon hade. Medan Erika undrade varför jag stapplade mig fram och det undrar jag också. Jag som är så ung, alert och spänstig.. (LER) Borde inte jag lik Kängu studsa fram? Tydligen har något gått fel. Fjädringen verkar vara tillfälligt ur funktion. Så jag återkommer när energin åter tar form. Vill ju inte svika mina bloggläsare även om jag ständigt undrar var i hela friden ni kommer ifrån när jag så kommer på att glutta i statistiken. Ha de nu gott så gott det går. Britt-Marie Det här inlägget publicerades onsdag 27 maj, 2009 Förr i världen var tuberna större Se själv; Men när jag stod där och vänta i förra veckan på att Funäsdalens Åkeri skulle komma, så hade tuberna tack och lov krympt. Dessutom visste chauffören var man skulle skruva för att få av slangen till svetsutrustningen eller vad det heter. Han fick fixa det själv, (LER) annars hade vi nog stått där än.
Jag tackar för all hjälp även om allt börjar kännas så där svårt nu igen om igen.för sonen sade: Jag saknar pappa. Då föll en tår från min kind. Det här inlägget publicerades söndag 31 maj, 2009 http://fjallwebb.se