Exploration Report 2006-06-14-1 - Prospekteringsmetoder 1 Blockletning och berggrundsgeologisk kartläggning I prospekteringsarbetet ingår blockletning och geologisk kartläggning av berggrunden ofta som ett första steg. Vid blockletning letar men efter mineraliserade och omvandlade block. Malmgeologiskt intressanta block karteras och provtas med hammare (Fig 1). Provet skickas sedan på analys för bestämning av metallinnehållet. Vid påträffandet av mineraliserade block söker man sig vidare i mot den isrörelseriktningriktning som inlandsisen hade. Vid påträffandet av flera block i isrörelsens riktning kan en så kallad blocksans definieras. Genom att följa blocksvansen hoppas man hitta fram till blockens ursprung och därmed mineraliseringen (Fig 2). Vid geologisk kartläggning letas hällar upp i terrängen. Hällarna karteras och intressanta hällar provtas för analys av metallinnehållet. Den geologiska informationen sammanställs därefter på kartor tillsamman med all övrig tillgänglig information så som geofysisk och geokemi. Blockletning och geologisk kartläggning medför ingen markskada. Fig 1. Blockletning. Fig 2. Generaliserad bild som avbildar hur en blocksvans från en mineralisering kan förekomma. Lappland Goldminers AB (publ) Box 96. SE 921 22 Lycksele, Sweden Tel +46(0)950-275 00, Fax +46 950 275 29, info@lgold.se, www.lapplandgoldminers.com Org.nr 556544-3339
2(6) 2 Geofysisk mätning Översiktlig geofysisk mätning från flygplan eller helikopter ger grunden för kartläggning av geologin inom stora områden - ofta flera kvadratmil. Resultaten vägleder prospektören till platser med lovande geologiska förutsättningar. Geofysisk mätning på marken genomförs när ett lovande område för prospektering avgränsats. Det går att mäta många olika egenskaper i marken. Vanligen mäts intensiteten i det magnetiska fältet som är det fält man använder för att t ex orientera med. Det magnetiska fältet avslöjar hur berggrunden är uppbyggd, också i områden där berggrunden är helt täckt av jord. Ibland mäts motståndet mot elektrisk ledning i marken det kallas resistivitetsmätning många malmmineral har lågt motstånd. Förutom de två metoderna som nämnts finns flera andra att välja på, allt efter problemställning. Ett arbetslag förbereder de geofysiska mätningarna i det intressanta området. Det första steget är att sätta ut stakkäppar eller snitslar med lagom avstånd från varandra för att mätningsteknikerna enkelt ska kunna orientera sig vid mätningens genomförande. Ibland kan utsättningen av detta s.k. staksystem kräva viss siktröjning längs några viktiga linjer som bär upp staksystemet. Modern GPSteknik har dock minskat behovet av röjning något. Vid mätning går sedan en eller flera mätningstekniker fram i terrängen och bär på mätinstrumenten (Fig 3). När det magnetiska fältet mäts behövs bara en person som bär magnetometern med sig. Mätningsteknikern går längs en linje som helst ska vara så rak som möjligt stannar upp var 5:e eller 10:e meter och avläser ett mätvärde. Vid mätning av elektrisk ledningsförmåga kan mätgruppen bestå av tre till fyra personer. Mätningsteknikerna och geofysikerna kontrollerar mätdatas kvalité på kvällen och sänder dem sedan per e-post till en central bearbetningsenhet där data också kan tolkas. Ur mätresultaten kan geofysikern berätta en del om hur berggrunden är uppbyggd och ibland också var mineralisering kan finnas. Sådana indikationer på mineralisering kallas ofta för geofysiska anomalier. I regel undersöks dessa anomalier med grävning eller borrning. Fig 3. Exempel på mätning av motståndet mot elektrisk ledning i marken
3(6) Geofysisk mätning är en förhållandevis kostnadseffektiv teknik med tanke på hur mycket information den ger över en stor yta. Kostnaden är beroende av mätmetod. Kostnaden för mätning av magnetiskt fält är ganska låg medan mätmetoder som är personalkrävande har en högre kostnad. Mätning av det magnetiska fältet inom en kvadratkilometer kostar i regel under 100 000 kr. 3 Ytmoränprovtagning Ytmoränprovtagning kan utföras på olika sätt, dels med spade och dels med en handhållen borrmaskin. Vid spadprovtagning grävs ett hål i marken tills man når opåverkad mineraljord, den så kallade C-horisonten, som provtas (Fig 4). Det grävda hålet blir vanligtvis 0.5 1 m djupt. Provet samlas upp i en provpåse varefter gropen återställs med det uppgrävda materialet. Vid provtagning med handhållen borrmaskin borras ett litet hål i jorden (ca 5 cm i diameter) ned till önskat djup, vanligtvis någon till några meter, varefter borrningen avbryts och provet samlas upp i en påse. Provtagaren som sitter längst ned på borrsträngen utgörs av en så kallad genomströmmningsprovtagare som fångar upp provet på det djup där borrningen avbryts. Ytmoränprovtagning åstadkommer i regel inga markskador. Fig 4. Schematisk skiss som illustrerar en genomskärning i en normal svensk jordart, så kallad podsol. Vid moränprovtagning provtas den opåverkade mineraljorden. 4 Jordborrning och ytbergsprovtagning Jordborrning och ytbergsprovtagning kan utföras t.ex. då ett intressant område har identifierats med hjälp av geologisk kartering, geofysiska mätningar och/eller blockfynd. En mindre, ofta bandgående borrmaskin körs till borrplatsen (Fig 5). Bästa möjliga väg används, helst på hårt underlag och gärna i samråd med markägaren. Vissa områden som våtmarker kan av naturliga skäl endast borras under vintern då marken är frusen. Ibland packas snön genom att köra exempelvis snöskoter eller traktor längs transportvägen innan borrmaskinen körs fram. Borrmaskinen provtar jordlagren, vanligen på 0-20 meters djup. Oftast tar man även prov av översta ytan av berget, bergfragment som kallas bergchips eller borrkax (Fig 6). I vissa fall avverkas enstaka träd för att borrmaskinen ska kunna ta sig fram. Jordproverna och bergproverna läggs i förpackningar och transporteras iväg till ett arkiv för geologisk kartering och skickas sedan till ett laboratorium för analys av metallinnehållet.
4(6) Fig 5. Exempel på jordborrmaskin. Jordborrning och ytbergsprovtagning är liksom diamantbergborrning en relativt dyr prospekteringsmetod. Vanligtvis kostar borrningen 200-300 kronor per meter. Avståndet mellan proverna varierar vanligtvis från 10-400 m. Syftet med denna typ av provtagning är att testa av ett större område, i vilket man har indikationer på att det finns mineraliseringar. Förhöjda koncentrationer av intressanta metaller kan leda ett steg vidare i prospekteringsarbetet, vilket då vanligtvis blir diamantbergborrning. Fig 6. Principskiss som illustrerar ytbergprovtagning och moränprovtagning.
5(6) 5 Diamantbergborrning Diamantbergborrning utförs oftast som det sista steget i prospekteringsarbetet. Ett intressant område har med hjälp av geologisk kartering, markgeofysiska mätningar och/eller jordborrning och ytbergsprovtagning identifierats och skall undersökas. En borrmaskin kör till borrplatsen. Bästa möjliga väg väljs, helst på hårt underlag och gärna i samråd med markägaren. Vissa områden som t.ex. våtmarker kan av naturliga skäl endast borras under vintern då marken är frusen. Ibland packas snön genom att köra ex. snöskoter längs transportvägen innan borrmaskinen körs fram. Vanligen borras ett eller flera borrhål som är ca 5 cm i diameter och några 10-tals till några hundra meter djupa. Vatten behövs till borrningen och tas från närliggande vattendrag eller borrhål eller transporteras till borrplatsen i en tank. I vissa fall avverkas enstaka träd för att borrmaskinen ska kunna ta sig fram. Borrkronan som är belagd med små diamanter skär ut en cylindrisk borrkärna ur berget. När kärnröret är fullt tas det upp och töms. Borrkärnorna läggs i speciella lådor och transporteras därefter till ett borrkärnearkiv för geologisk kartering och provtagning. Mineraliserade delar av borrkärnan skickas till ett laboratorium där metallinnehållet analyseras. Fig 7. Exempel på diamantbergborrmaskin Diamantbergborrning är en dyr men nödvändig prospekteringsmetod. Ett borrhål kostar i regel mellan 500 och 1000 kr per meter. Borrkronan som innehåller små industridiamanter kostar ungefär 3500 4000 kronor per styck. Beroende på bergartens fysiskaliska egenskaper räcker en borrkrona olika länge, allt ifrån några 10-tals meter till några 100-tals meter.
6(6) 6 Reverce cirkulation borrning (RC) eller hammarborrning RC-borrning kan jämföras med diamantbergborrning, vad gäller storlek på borrmaskin och i vilket prospekteringsskede som det utförs i. Till skillnad från diamantbergborrning, som enbart baserar sig på rotation, utgör RC-borrningstekninken av hammarborrning (rotation och slag). RC-borrning kan utföras både torrt och med vatten. Principen går ut på att man med tryckluft blåser upp bergartsfragment som kallas bergchips eller borrkax (Fig 8). Vanligtvis samlar man upp borrkaxet för varje borrad meter i stora säckar. Dessa prov karteras och en mindre men representativ del av provet skickas sedan på analys av metallinnehållet. RC-borrningstekniken är i regel snabbare och något billigare än diamantbergborrning. Vanligtvis borras grövre hål (10-20 cm i diameter) med RC-tekniken vilket leder till att man får större provmängd per borrad meter. Hållängder varierar i regel från några tiotals meter upp till ett par hundra meter. Fig 8. Principskiss för RC-borrning som visar flödet av tryckluft och bergartsfragmenten (borrkax).