Musik, konstnärlig kandidat 2017

Flöjt var det här! En undersökning om hur spel på piccola och altflöjt påverkar flöjtspelandet. Karin Fahlén Musik, konstnärlig kandidat 2017 Luleå tekniska universitet Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Abstrakt I det här arbetet undersöker jag hur min embouchure och klang i flöjtspelet utvecklas genom att utöver min dagliga övning på flöjten lägga in spel på piccola och altflöjt. För att dokumentera utvecklingen gjordes två ljudinspelningar där jag spelar Sergei Prokofievs Sonat för flöjt och piano på flöjt. Den första ljudinspelningen gjordes i början av arbetet och den andra i slutet av arbetet. Mellan inspelningarna lade jag in olika långa set och följder av de olika instrumenten för att embouchuren skulle utmanas så mycket som möjligt. Resultatet av arbetet är att embouchuren blivit mer flexibel och uthållig vilket gjort att klangen är mer öppen och klar. Nyckelord: flöjt, piccola, altflöjt, embouchure, flexibilitet, klang

Innehåll 1 Inledning och bakgrund 1 1.1 Min bakgrund och skälen till arbetet......................... 1 1.2 Embouchuren..................................... 2 1.3 Flöjterna och de olika spelsätten........................... 2 1.3.1 Flöjten.................................... 2 1.3.2 Piccolaflöjten................................ 2 1.3.3 Altflöjten................................... 2 2 Syfte 4 3 Terminologi 4 4 Material och metod 5 4.1 Litteratur....................................... 5 4.2 Material på flöjten................................... 5 4.3 Material på piccolan................................. 6 4.4 Material på altflöjten................................. 6 4.5 Metod......................................... 6 5 Genomförande 7 5.1 Instudering av sonaten................................ 7 5.2 Inspelning nr 1.................................... 7 5.3 Spel på de andra flöjterna............................... 7 5.4 Perioden mellan inspelningarna............................ 7 5.5 Flöjtkör........................................ 8 5.6 Inspelning nr 2.................................... 8 5.7 Kortare utdrag av inspelningarna........................... 9 5.8 Genomgång av de olika klangfärgerna och embouchuren.............. 9 6 Vad fick jag ut av arbetet? 15 7 Tankar kring 16 7.1 Metod och material.................................. 16 7.2 Genomförandet.................................... 17 7.3 Vad jag fick ut av arbetet............................... 17 7.4 Fortsatt forskning................................... 17 2

8 Referenslista 18 8.1 Litteratur....................................... 18 8.2 Noter......................................... 18 9 Inspelningar 18

1 Inledning och bakgrund Flöjtister talar ofta och mycket om sin embouchur, alltså vad och hur man gör med munnen när man blåser ut luften. Embouchuren är en viktig komponent i flöjtspelet för att orka spela en längre stund och för att framställa klangidealet man har. Det kan ta flera år att bygga upp en bra embouchur med jämn klang över hela registret. Med jämn klang menar jag att tonen är koncentrerad oavsett vilket register man spelar i. Man brukar säga att en koncentrerad ton har en tät kärna. Det är vanligt för nybörjare att övre registret har en tät kärna medan lägsta registret har en mer luftig kärna. Det beror på att man inte övat upp styrkan som krävs i embouchuren för att ha en öppen spalt som är avslappnad men ändå har en viss spänning. Det jag menar är att det finns en balans i embouchuren där vissa muskler är avslappnade medan andra är spända. En tydligare förklaring kommer i avsnittet Embouchuren. 1.1 Min bakgrund och skälen till arbetet Jag började spela flöjt på kulturskola i Mora när jag var nio år. Anledningen till att jag spelar flöjt är för jag fick ljud i instrumentet på första försöket. Genom åren har jag varit med i olika barn- och ungdomsorkestrar som kulturskolan arrangerat. Jag övade i princip ingenting utan såg flöjtspelandet som en kul grej. När jag blev några år äldre började jag tröttna på flöjtspelandet för jag inte tyckte det var roligt att spela klassisk musik, vilket min lärare tyckte jag skulle göra. När denne lärare var föräldraledig fick jag en ny lärare som inte var utbildad flöjtlärare. Jag upptäckte då att jag var bättre på att spela flöjt än min nya lärare, trots att jag inte övat under åren. Det gav mig motivation till att fortsätta och när min tidigare lärare kom tillbaka var jag redo för den klassiska repertoaren. På gymnasiet började jag spela i Mora musikkår. Där fick jag ta ett större ansvar eftersom jag var ensam i min stämma och började öva. Eftersom mitt övande gav resultat fick jag ett ökat intresse av flöjtspelandet. Dessutom fick jag prova på att spela piccola i orkestern vilket även bidrog till ökat intresse. Efter gymnasiet sökte jag olika folkhögskoleutbildningar på flöjt och kom in på Framnäs folkhögskola. Ett år senare sökte jag till kandidatprogrammet på Musikhögskolan i Piteå och kom in. Efter julen år 2014, när jag gick mitt första år på musikhögskolan, överansträngde jag min embouchur vilket ledde till att jag inte kunde få någon ton på flöjten. Sedan dess har jag jobbat mycket med att bygga upp styrkan i embouchuren och blivit mer intresserad av den. I mitt arbete har jag fördjupat mig kring flexibiliteten i embouchuren. Jag har spelat en del piccolaflöjt och känt att det gett ökat flexibilitet och bättre klang till mitt flöjtspel. För att ta det ett steg längre tänkte jag lägga in mer spel på altflöjt för att få båda ändar av spektrat till det vanliga flöjtspelet. Skälet till området är tre anledningar. Den första är att jag tänker att piccolan kan ge bättre flexibilitet i den högre oktaven och altflöjten kan ge bättre flexibilitet i den lägre oktaven på flöjten. En kombination av instrumenten kan ge ökad flexibilitet över hela registret, vilket kan leda till bättre klang på flöjten. Den andra anledningen är att som flöjtist i en orkester förväntas man kunna spela piccola och altflöjt. Det kan hända att man ska spela alla tre instrumenten under samma konsert och 1

det finns orkesterstycken där man ska byta mellan flöjt och piccola på några få takter. Det betyder att man måste ha en flexibel embouchur för att kunna göra ett smidigt byte och inte sänka den musikaliska nivån. Den tredje anledningen är att jag vill uppmärksamma altflöjten. Jag tror det är vanligt att när man börjar spela flöjt spelar man flöjt i några år för att sedan börja med piccola och därefter har man ingen tid att lägga på altflöjten. Jag tycker det finns en sorts magi kring just instrumentet altflöjt, gällande klangen och att instrumentet är större än en vanlig flöjt. Det ger ett intryck av en sorts storhet och mäktighet, både hos de som tittar och lyssnar, och hos den som spelar. Ett exempel på det fick jag uppleva när jag spelade upp ett stycke och en av lyssnarna sa att den blev starstruck av instrumentet. 1.2 Embouchuren Embouchuren består av tolv muskler som i samverkan gör att läpparna bildar ett litet hål. För att kunna göra det måste mittpartiet av läpparna vara avslappnade och mungiporna spända. Samma muskler används när vi ler eller ser sura ur. Det är alltså mungiporna som kontrollerar öppningen på embouchuren. För att få en bra träff på luftströmmens placering ska mungiporna riktas nedåt. 1.3 Flöjterna och de olika spelsätten 1.3.1 Flöjten Flöjten är ett c-instrument och har registret c1 - d4. Embouchuren ska bilda ett hål som är ca 3 till 4 millimeter och täcka en tredjedel av anblåsningshålet på munstycket. Mitt klangideal är olika beroende på styckets karaktär. I stycket som jag valt till det här arbete är klangidealet en rik och fyllig ton på hela registret. Det innebär att tonen ska vara klar, tydlig och ha en tät kärna. 1.3.2 Piccolaflöjten Piccolaflöjten är mindre än flöjten och klingar en oktav högre. Skillnaden mellan piccola och flöjt är att embouchuren bildar ett mindre hål, vilket ger en smalare och mer koncentrerad luftstråle. Det betyder att jag måste spänna musklerna mer i embouchuren än på flöjten för att bilda en mindre spalt. Munplattan placeras högre upp på läppen jämfört med flöjten. Detta behövs då anblåsningshålet är mindre. Jämfört med flöjtens munstycke vrider jag piccolans munstycke mer mot mig för att få en bättre träff med luftströmmen. Det resulterar i att jag uppnår mitt klangideal som är en klar och tät ton. 1.3.3 Altflöjten Altflöjten är större än flöjten och klingar en kvart lägre. Embouchuren är avslappnad och hålet som embouchuren bildar är större än på flöjten för att anblåsningshålet är större. Munplattan placerar jag 2

på samma ställe på läppen som flöjten. Munstycket vrider jag bort från mig för att luftströmmen ska träffa bättre då embouchuren är avslappnad. Det gör att luftströmmen är bred och fluffig i kanterna, vilket betyder att det går åt mer luft än när jag spelar på de andra flöjterna. För att få fram rätt känsla i embouchuren brukar min flöjtlärare, Sven-Erik Sandlund säga tänk att du blåser varm luft. Mitt klangideal är en mer luftig ton jämfört med de andra flöjterna. Skillnaderna mellan luftströmmen på de olika instrumenten visas i bilden här. 3

2 Syfte Syftet är att undersöka hur min embouchure och klang i flöjtspelet utvecklas genom att lägga till spel på piccola och altflöjt. Mina forskningsfrågor är: Vilka tydliga skillnader kommer jag känna i min embouchur genom att lägga in piccola- och altflöjtspel? Hur förändras klangen på flöjten av den här metoden? 3 Terminologi Flöjt I det här arbetet kommer jag syfta till tvärflöjten när jag använder begreppet flöjt. Embouchure Läpparna. Flexibilitet Spalt Sonaten Med flexibilitet menar jag att kunna göra snabba förändringar i embouchuren, till exempel spela stora intervaller utan att klangen påverkas. Hålet som embouchuren, läpparna, bildar. När begreppet sonaten används syftar jag till Sonat för flöjt och piano av Prokofiev, 1960. 4

4 Material och metod 4.1 Litteratur Följande böcker har jag läst för att få reda på vad embouchuren består av, hur författaren tycker man ska placera läpparna på munplattan och om luftströmmen. Flöjt av James Galway. Övningar för flöjt av Anders Ljungar-Chapelon. The Embouchure av Maurice M Porter. Fløjtespil 1, Trin for trin av Henrik Svitzer. 4.2 Material på flöjten Materialet jag använde för att besvara syftet var Sergei Prokofievs Sonat för flöjt och piano (1960). Det stycket valdes främst av tre anledningar. Den första anledningen är för att stycket innehåller partier där man ska spela svagt på höga toner och starkt på låga toner, något av det jobbigaste för embouchuren då den måste spännas olika, beroende på vilket av alternativen man spelar. Spelar man svagt på höga toner ska luftstrålen vara smal på bredden och hög på höjden. Embouchuren bildar då en öppning stor som ett knappnålshuvud. När man spelar starkt på låga toner bildar embouchuren en bred (på bredden) och låg (på höjden) luftstråle. Den andra anledningen till att stycket valdes är att den innehåller flöjtens hela tonomfång, från ettstrukna C till fyrstrukna D. I en passage i stycket är det ett intervall på tre oktaver vilket kräver den största embouchure-flexibilitet (J. Galway sid. 107) för att embouchuren inte är den samma när man spelar låga toner jämfört med höga toner. Tredje anledningen är att stycket är ett känt och populärt flöjtstycke som är bra att ha i sin repertoar. Stycket tar cirka åtta minuter att spela vilket är ganska långt för att vara ett flöjtstycke. Jag har spelat stycken som är längre men vanligtvis har jag spelat stycken som tar runt fyra minuter att spela. I stycket som jag valt till det här arbetet spelar jag nära gränsen till mitt max. Med nära mitt max menar jag att jag får jobba mer med stödet för att få in tillräckligt med luft. Luften gör att jag 5

kan hålla klangen genom hela fraser. Jag måste också jobba mer med stödet för att hålla det tryck som behövs till luftstrålen i utblåset. Trycket behövs för att dels få en bred och stark ton på låga registret och dels för att få ljud på de högsta tonerna. Att hålla ett högt tryck i utblåset innebär att embouchuren måste spännas extra för att hålla emot trycket. Är spalten för stor är tonernas kärna inte lika tät som jag vill. 4.3 Material på piccolan På piccola studerade jag material från piccolalektioner med min flöjtlärare Sven-Erik Sandlund. Exempel på material var olika stycken för flöjt och piano och orkesterutdrag. Jag valde inget särskilt stycke här eftersom jag inte kommer studera samma stycke under arbetets gång. Det jag vill få ut av piccolaspelet är dels en tightare embouchure, alltså att jag kan spänna musklerna till att göra ett mindre hål, och dels att få längre uthållighet i musklerna i embouchuren till att orka spela längre. 4.4 Material på altflöjten På altflöjt använde jag Monolog nr.1 av Erland von Koch (1977) som övningsstycke för att tonomfånget rör sig mest i mellanregistret men har även partier i låga och höga registret. Jag hade en tanke om att om jag spelar det mesta av tiden på låga- och mellanregistret kanske det kan hjälpa till att få en bättre klang på låga registret på flöjten. En annan tanke var att när jag spelar på låga registret på flöjt vill jag ha en avslappnad embouchure, vilket jag har när jag spelar altflöjt. En tredje tanke var att det går åt mycket luft när jag spelar på altflöjten. Det kan bidra till att det går lättare att spela starka låga toner på flöjten eftersom det också kräver mycket luft. 4.5 Metod För att dokumentera arbetet spelade jag in Sonat för flöjt och piano (Prokofiev, 1960) två gånger. Den första inspelningen gjordes i början av arbetet och den andra inspelningen gjordes i slutet av arbetet. Inspelningarna gav mig möjlighet att jämföra klangen. På mina flöjtlektioner noterade jag kommentarer som Sven-Erik Sandlund gav, gällande klangen och embouchuren. För att få svar på om jag kommer känna någon tydlig skillnad i embouchuren kommer jag efter första inspelningen inte spela på sonaten förrän någon vecka före andra inspelningen. 6

5 Genomförande I det här avsnittet kommer jag i kronologisk ordning gå igenom hur genomförandet av arbetet såg ut. Därefter kommer ett kortare avsnitt från båda inspelningarna där klangen jämförs. 5.1 Instudering av sonaten Jag började med att lägga det mesta av övningstiden på flöjten och öva in Sonat för flöjt och piano (Prokofiev, 1960). Det tog lång tid att överkomma de tekniska problemen med embouchuren som stycket kräver. Mina två största problem med stycket var för det första att få till de olika klangfärgerna och för det andra att orka spela genom hela stycket utan avbrott. 5.2 Inspelning nr 1 Den första inspelningen av sonaten ägde rum 9:e november 2016 i E 109, ett lektionsrum på Musikhögskolan i Piteå. Medverkande var jag på flöjt, Nigar Charkazova på piano och Adrian Emilsson som ljudtekniker. Det gjordes två inspelningar för att jag sedan skulle kunna välja den variant jag tyckte bäst om. Mina egna tankar efter inspelningen var att jag blev trött i embouchuren och inte orkade hålla det klangideal som jag ville. 5.3 Spel på de andra flöjterna Jag lade den mesta av tiden på flöjten men spelade även piccola varje dag jag övade. Jag delade upp övningen på piccolan i korta tidsintervaller över dagen för att inte överanstränga embouchuren. Altflöjten lade jag in en dag i veckan några veckor in i arbetet för att bekanta mig med instrumentet och för att inte bli för påverkad av spelsättet när jag spelar altflöjt. Jag började med långa toner på låga och mellanregistret för att hitta mitt klangideal. 5.4 Perioden mellan inspelningarna Efter den första inspelningen började jag lägga in mer spel på altflöjten. Till en början var det några dagar i veckan, cirka 20 minuter sammanlagt per dag. Allteftersom satte jag in korta tidsintervaller varje dag där jag även varvade med de andra instrumenten. Varvningen mellan instrumenten såg ut som sådan: flöjt piccola flöjt altflöjt flöjt piccola flöjt och så vidare. Att jag lade in flöjt mellan piccolan och altflöjten beror på att jag inte ville överanstränga embouchuren. Jag var noga med att vila mellan intervallerna på de olika instrumenten för att embouchuren skulle hinna återhämta sig innan det var dags att spela igen. Vilan var mellan fem till sju minuter. Jag värmde alltid upp på flöjten eftersom jag är mest van vid det instrumentet och det är det instrumentet jag prioriterat i arbetet. 7

Några veckor efter första inspelningen började jag göra olika variationer gällande tid och varvningar med instrumenten för att påfresta embouchuren på olika sätt. Dock har jag lagt mest antal minuter på flöjt eftersom det är huvudinstrumentet. Nedan kommer en lista över de olika varianterna jag gjorde i mitt övande på de olika instrumenten. Fem minuter på varje instrument, utan vila. Varvningen kunde vara: piccola altflöjt flöjt piccola flöjt altflöjt piccola piccola Tio minuter på varje instrument, tre till sju minuters vila mellan seten. Tio minuter på varje instrument, utan vila. Tio minuter vardera på piccola och altflöjt, därefter 20 min på flöjt. 15 min på varje instrument, både med och utan vila mellan seten. 20 min på varje instrument, både med och utan vila mellan seten. Den mest påfrestande varianten för läpparna var seten som var fem minuter långa där ordningsföljden för instrumenten inte var densamma. Jag blev förvånad över hur lätt det var att ställa om embouchuren mellan de olika instrumenten. Någon större förändring i klang noterade jag inte så länge jag la mest tid på flöjten. 5.5 Flöjtkör I mitten av januari blev det mer spel på altflöjten då jag började spela altflöjt i en flöjtkör. En flöjtkör är en grupp, fem personer eller fler, där alla spelar sina stämmor på olika flöjter. Repetitionen varade i två timmar med en liten rast inkluderad. Efter två veckor blev det svårare att spela låg och mellanregistret på flöjten. Det var svårare att träffa rätt med luftstrålen och klangen blev mer luftig liknande klangidealet jag har på altflöjten. Sven-Erik påpekade också förändringen i klangen. För att få tillbaka klangen jag haft på låga och mellanregistret på flöjten la jag mer tid på att göra tonbildningsövningar på just de registren. Jag spelade på som vanligt med flöjten och piccolan men spelade mindre på altflöjten. 5.6 Inspelning nr 2 Några veckor innan den andra inspelningen av sonaten tog jag upp stycket igen och upptäckte att min klang och embouchurens flexibilitet förändrats. Det var lättare att göra språng mellan olika oktaver men jag behövde öva på en del klangliga partier. Speciellt klangen som startar stycket. Dock var det nu lättare att hitta den rätta klangen än innan den första inspelningen. Skillnaden i embouchuren var att jag nu orkade hålla en öppnare spalt. 8

Den andra inspelningen av sonaten gjordes den 23:e februari 2017 i samma lokal som första inspelningen. Jag valde att göra så eftersom jag ville ha samma förhållanden mellan inspelningarna för att kunna göra en rättvis analys av inspelningarna. Personer som medverkade var samma som vid första inspelningen. Även den här gången gjordes två inspelningar så jag kunde välja den bästa. Mina tankar efter inspelningen var att jag nu var trött i embouchuren på ett annat sätt än gången innan. Jag tycker själv att jag låg närmre mitt max den här gången. Jag tror skillnaden var att jag orkade ha en mer öppen spalt nu vilket leder till att det går åt mer luft. 5.7 Kortare utdrag av inspelningarna Nedan kommer två korta avsnitt från inspelningarna för att presentera skillnaden i klangen mellan dem. För att höra hela inspelningar finns de längst bak i arbetet under Inspelningar. Kort version, inspelning 1. https://youtu.be/ybdmcyjrkau Kort version, inspelning 2. https://youtu.be/n4tfwbg5fe0 Avsnitten kommer från takt 21-38 som visas i noter under Genomgång av de olika klangfärgerna och embouchuren. Den största och tydligaste skillnaden mellan inspelningarna hörs i flöjtens första ton i de olika insatserna. I inspelning nr.1 är tonen platt, trång och låter som att den är framtvingad. I inspelning nr.2 har tonen ett större djup, den är mer luftig, öppen och låter inte framtvingad. Skillnaderna som jag beskrivit gäller genomgående i båda inspelningarna. Jag tänker mig att tonerna i de olika inspelningarna ser ut på följande vis: 5.8 Genomgång av de olika klangfärgerna och embouchuren I det här avsnittet har jag delat upp sonaten i mindre partier och beskrivit klangfärger och problem som jag stötte på. Under texten finns noter på det partiet jag berört. I noterna kan man även se mina anteckningar från instuderingen. Klangfärgen som inleder stycket är öppen och klar. En utmaning för embouchuren sker mellan takt 7-8 då man ska gå från d3 till d1, ett intervall på två oktaver. På d3 får man dels spänna embouchuren för att få ton och sedan får man spänna extra för att artikulationen på tre korta stötar ska höras tydligt. Efter det ska man blixtsnabbt ändra till en öppen och avslappnad embouchure för att få till en bred och fyllig klang på d1. Spänner man embouchuren för mycket på d1 spricker tonen. Mitt problem i det inledande partiet var att min embouchur var för tight, jag spände den för 9

mycket som när jag spelar piccola, vilket gjorde att tonen blev forcerad. Med det menar jag att tonen blev tunn, kvävd och ansträngd. Därefter kommer ett parti, takt 17-20, då man ska spela starkt på låga registret. Här var det lätt att få till klangfärgen men svårt att få fram den volym som krävdes för att höras genom pianostämman. Det svåra är att när jag spelar starkt ligger jag på mer med luften, luftströmmen går snabbare, och spänner magmusklerna vilket gör att embouchuren måste spännas mer för att hålla emot trycket som bildas av luftströmmen. Samtidigt kan jag inte spänna embouchuren för mycket för då spricker tonen. Takt 21-38. Det här partiet består av svaga toner på högt register som är jobbigt för embouchuren. Det som är svårt i detta parti är att behålla en öppen klang, öppen embouchure, och samtidigt spela svagt. Mitt problem här var att jag inte hade tillräckligt högt lufttryck för att ha en öppnare embouchure, större hål. För att kompensera för det dåliga lufttrycket spände jag embouchuren för mycket vilket ger ett mindre hål som leder till en forcerad ton. Med forcerad menar jag att tonen blev liten, tunn och kvävd. 10

Takt 42-51. Klangfärgen här ska vara bred, generös och man ska spela starkt. Det innebär att luftspalten ska vara bred och smal. Även här råder en fin balans i hur mycket man ska spänna embouchuren. Man måste spänna för att artikulationen ska bli tydlig men samtidigt vara avslappnad för att få till en generös klang. Här var mitt största problem att få till dynamiken. Jag hade embouchuren bra spänd för att få fram artikulationen men det ledde också till att klangen inte blev generös. Ibland kan det vara så att ju mer man pressar och försöker spela starkt desto svagare blir det. 11

Takt 52-65. Även här är klangfärgen bred och generös. Skillnaden mot föregående parti är att det här partiet innehåller längre toner, vilket gör att embouchuren är mer öppen och det går åt mer luft. Mitt problem även här var att få till den starka dynamiken och samtidigt ha tillräckligt med luft för att spela hela frasen i samma dynamik. Takt 66-75. Här gick det ganska fort att hitta klangfärgen som ska vara öppen och lätt. Det som var svårt var att få fram d1 i takt 70 då flexibiliteten i embouchuren inte riktigt fanns. 12

Avsnittet mellan takterna 76-83 är det jobbigaste partiet i hela stycket. Lufttrycket måste ligga på max dels för att det är en stark dynamik och dels för att jag ska få ljud på de allra högsta tonerna i takt 81 och framåt. Från fjärde slaget i takt 81 och framåt måste embouchuren vara flexibel. I början av uppgången som består av två trioler ska embouchuren inte vara för spänd för då överblåser jag. På de tre högsta tonerna måste embouchuren spännas och stödet måste vara max för att jag ska få ljud. Därefter måste jag blixtsnabbt slappna av i alla muskler för att kunna ta in luft och börja på nästa uppgång med en inte allt för spänd embouchure. 13

Takt 88-115. Samma klang och embouchure som de tre inledande partierna av stycket. 14

Takt 119-122. Utmaningen här var de snabba oktavsprången i takt 119 som kräver en flexibel embouchure då man ska växla mellan bred och smal spalt till smal och hög spalt. Det var även svårt att få med klangen i uppgången f#1-a3, takt 121, då min embouchure spände sig för mycket från mellanregistret upp till a3. Takt 126-128. Samma klang som partiet som börjar på takt 21. Det som var svårt här var att få ljud på B 3. Den svaga dynamiken lurar mig till att inte använda tillräckligt med luft som behövs för att få fram något ljud. 6 Vad fick jag ut av arbetet? Resultatet av arbetet är att min embouchur har blivit mer flexibel och uthållig. Jag känner själv att en tydlig förändring har skett. Det går snabbare att hitta det klangideal jag har utan att jag måste värma upp och göra tonbildningsövningar innan jag börjar öva på ett stycke. Innan arbetet var jag nästan rädd att börja spela på piccolan utan att ha först värmt upp på flöjten men nu har den rädslan försvunnit. Jag känner att jag kan spela på vilken av flöjterna när som helt utan att vara orolig för om embouchuren ska hålla eller om jag ska överanstränga den. Beroende på vilken klang jag vill ha på flöjten kan jag använda mig av de olika spelsätten jag har när jag spelar piccola och altflöjt. Vill jag ha en tätare ton med mycket kärna använder jag mig mer 15

av samma muskler i embouchuren som när jag spelar piccola, alltså att jag gör spalten mindre. Vill jag ha en mer luftig ton gör jag spalten större och är mer avslappnad i embouchuren, som när jag spelar altflöjt. Klangen har också förändrats till att vara mer fyllig. Jämför man inspelningarna på sonaten är tonen i andra inspelningen tätare och klarare. Att ge ett direkt svar på varför klangen har förändrats är svårt, det är många små faktorer som avgör hur klangen blir. För att nämna några kan det vara hur luftstrålen träffar hålet i flöjten, hur mycket av anblåsningshålet jag täcker med läppen eller vilket tryck jag har på luften när jag blåser ut. Som jag skrev i avsnittet Flöjtkör förändrades klangen på flöjt av att spela altflöjt. Det kan vara något att ha i bakhuvudet för den som planerar att spela mycket altflöjt. Eftersom jag inte spelade lika mycket piccola som altflöjt kan jag inte ge något tydligt svar på om klangen förändrades tydligt av piccolan. Av tidigare erfarenheter har jag upplevt att piccolan har gett flöjten en tätare och klarare klang på höjden men spelade jag för mycket piccola någon dag var embouchuren trött och utsliten dagen efter. Det jag har kommit fram till efter att ha genomfört arbetet är att en jämn fördelning, gällande tid, mellan piccola och altflöjt är det bästa för att komplettera det vanliga flöjtspelet gällande embouchure och klang. 7 Tankar kring 7.1 Metod och material Att spela in kanske inte ger en helt rättvis bild om hur det låter. Det lämnar ute små detaljer i klangen. Å andra sidan är det omöjligt för någon att lyssna på ett genomspel och sedan komma ihåg alla detaljer för att några månader senare jämföra med ett nytt genomspel. Stycket jag valde att arbeta med på flöjten, sonaten, var ett bra val tycker jag. Jag fick jobba med flexibiliteten i hela stycket vilket var vad arbetet skulle handla om. Gällande piccolan tycker jag att jag gjorde ett bra val med att inte hålla fast vid ett stycke utan göra det som jag gjorde på lektioner. Det gjorde att jag inte stannade i utvecklingen på piccolan och jag tappade inte motivationen till att öva. På altflöjten kunde jag ha valt ett till stycke för i slutändan blev det tråkigt att nöta på samma stycke när jag fått till den klang jag ville ha. Hade jag haft något mer stycke att fortsätta med kunde jag ha utvecklat klangen mer på altflöjten tror jag. Eftersom jag inte spelat altflöjt innan det här arbetet var det svårt att i förhand planera hur lång tid det skulle ta för mig att lära mig stycket jag valde. Jag tycker det var ett bra antal instrument att ha med i undersökningen med tanke på tiden för arbetet. Jag hade spelat en del piccola innan arbetet och var bekväm med det instrumentet, vilket gjorde att det kändes lättare att börja med altflöjten som var ett nytt instrument för mig. Om jag inte hade spelat varken piccola eller altflöjt innan arbetet hade det varit för mäktigt att börja med två nya instrument samtidigt. Trots att de är flöjter och har många likheter är skillnaderna stora gällande embouchur och hur mycket luft som går åt när man spelar. 16

7.2 Genomförandet Det var svårt att lägga till tid på piccola och altflöjt men ändå behålla mest tid till flöjten. Det gjorde att vissa dagar när jag hade många lektioner hann jag inte spela på piccolan och altflöjten eftersom jag prioriterade flöjten först. I början av arbetet var det besvärligt att få tid till altflöjten för att jag inte ägde en egen. Det var flera elever som delade på skolans altflöjt vilket gjorde att jag inte kunde använda den när jag ville. Efter att jag skaffat mig en egen altflöjt flöt arbetet på bättre. Att jag spelade altflöjt i flöjtkören hade sina för- och nackdelar. Nackdelarna var att embouchuren blev mer påverkad än vad jag trodde vilket gav en för luftig klang på flöjten. Fördelarna var att jag fick spela mer än planerat på altflöjten. Det gjorde att jag snabbt vande mig med instrumentet och jag fick öva på att variera klangen med hjälp av de stycken vi spelade i flöjtkören. 7.3 Vad jag fick ut av arbetet Den exakta anledningen till att min embouchur blivit mer flexibel och klangen fylligare är svårt att veta. Eventuellt kan det bero på den naturliga utvecklingen, att jag har blivit bättre på det jag övat på. Musklerna i embouchuren har fått större variation än tidigare vilket gjort att det låter bättre eftersom jag är i bättre form. En annan anledning kan vara att jag börjat använda mer luft i och med att jag spelat mer altflöjt. Att använda mer luft kan i de flesta fall göra att klangen blir bättre när man spelar flöjt. Personligen skulle jag rekommendera den här övningsmetoden eftersom jag själv känt en stor förbättring i embouchuren. Det är även skönt efter ett ansträngande övningspass att i några minuter spela altflöjt för att få spänningarna i embouchuren att släppa efter. Det blir som en sorts stretching för läpparna så de inte blir stela dagen efter. 7.4 Fortsatt forskning Förslag på fortsatt forskning: Spela samma stycke på alla tre flöjterna för att tydligare få fram skillnader eller likheter i spelsättet. Lägga till fler flöjter, till exempel basflöjt. 17

8 Referenslista 8.1 Litteratur Galway, James. Översättning: Mazetti-Nissen, Eva (1983). Flöjt. Corona AB. Malmö. Ljungar-Chapelon, Anders (1986). Övningar för flöjt. Malmö: Copyright Anders Ljungar- Chapelon. Porter, Maurice M. (1980). The Embouchure. London: Boosey and Hawkes. Svitzer, Henrik (1986). Fløjtespil 1, Trin for trin. Danmark: Svitzers Musikforlag. 8.2 Noter Koch, Erland von (1977). Monolog nr. 1. Stockholm: AB Carl Gehrmans Musikförlag. Prokofiev, Sergei (1960). Sonata for flute and piano opus 94. (Sonat för flöjt och piano, egen översättning). Hamburg: Edition Sikorski. 9 Inspelningar Hela sonaten, inspelning 1. https://youtu.be/sc-9aioic-m Hela sonaten, inspelning 2. https://youtu.be/oaf4lqftj2e 18