SOFT-anvisning TA 505 Kartnormen Version: 20110101 Beslutad av: SOFT den 7 december 2011 Träder i kraft: 1 januari 2011 Ersätter: Information på orientering.se Innehåll 1. Introduktion... 1 2. Generella krav... 1 3. Kartnorm... 4 4. Kartteckendefinitionen... 10 5. Layout... 25 6. Symboler på banpåtryck... 26 7. Kompletterande symboler... 27 SOFT-anvisning
Internationella Kartnormen i svensk bearbetning Orientering finns idag över hela världen. Ett gemensamt förfarande vid tolkning och framställning av orienteringskartor är en grundval för rättvisa tävlingsförhållanden och sportens framtida expansion. Ändamålet med "Internationell norm för orienteringskartor (ISOM)" är att erbjuda en kartnorm som ska kunna användas i hela världen, trots de vitt skilda situationer som råder i olika länder. Denna norm bör läsas i anslutning till de grundregler som gäller för orienteringstävlingar. För internationella tävlingar godkännes avvikelser från denna norm enbart efter tillstånd från IOF:s kartkommitté (IOF 2.1 Orientering och kartan Orientering är en sport i vilken löparen besöker ett antal kontrollpunkter på kortast möjliga tid, vägledd endast av karta och kompass. Som i alla former av sport, är det nödvändigt att se till att samtliga tävlande tävlar under samma förhållanden. Ju bättre kartan är, desto bättre uppfylls detta krav. Ur den tävlandes synvinkel är en detaljerad och läsbar karta ett pålitligt hjälpmedel för att bestämma vägval och finna rätt väg fram till kontrollen. Allt som påverkar framkomligheten är viktig information: kupering, branter, vatten, tät skog. Stig- och vägnätet visar var framkomlighet och kartläsning är lättast. En detaljerad redovisning av olika framkomlighetsalternativ hjälper också löparen att fatta rätt beslut. Justerad 2008-03-15 1. Introduktion 2. Generella krav MC). För andra orienteringstävlingar måste tillstånd ges av respektive lands nationella kartkommitté. För andra typer av orientering finns det tilläggsnormer som baserar sig på denna norm. Denna norm gäller från och med 2008-03- 15, med förtydligande rekommendationer för svenska förhållanden. Dessutom har normen kompletteras med ytterligare rekognoseringsoch digitaliseringsanvisningar. Tillägg och förtydliganden mot den internationella normen är skrivna med kursiv text. Skickligheten i vägvalsplanering och kartläsning förlorar sitt värde om kartan inte ger en sann bild av terrängen, eller är alltför svårläst. En bra karta är därför en nödvändig förutsättning för en rättvis tävling. Inga tävlande ska gynnas eller missgynnas på grund av fel i kartan. Banläggarens mål är att lägga en bana där den avgörande faktorn för resultatet blir orienteringsskickligheten. Detta kan uppnås endast om kartans detaljer har mätts in med tillräckligt stor noggrannhet, urvalet är konsekvent och kartan är tydlig och läsbar under tävlingsförhållanden. Ju bättre karta desto bättre möjligheter har banläggaren att lägga bra och rättvisa banor, för elit såväl som för nybörjare. Val av kontrollpunkter och kontrollutsättning, ställer bestämda krav på kartan. Kartan måste ge en komplett, riktig och detaljerad bild av terrängen. För ett viktigt arrangemang
måste den vara aktuell i alla avseenden som kan påverka resultatet av tävlingen. Om kartan inte är aktuell måste den uppdateras och förbättras. Kartritarens uppgift är att avgöra vilka föremål som ska tas med, och hur de ska redovisas på kartan. En kontinuerlig kontakt med sporten är viktig för den grundläggande förståelsen av kraven på orienteringskartan: dess innehåll, krav på noggrannhet, detaljeringsnivå och läsbarhet. 2.2 Innehåll En orienteringskarta är en detaljerad topografisk karta. Kartan ska redovisa de föremål som är tydliga i terrängen för en tävlande i löpfart. Den måste visa alla föremål som skulle kunna påverka kartläsning eller vägval - terrängformer, stenar och branter, markens beskaffenhet, löpbarhet, huvudsaklig markanvändning, hydrografi, byggnader väg- och stignät, andra kommunikationsleder och föremål av betydelse ur kartläsningssynpunkt. Terrängens form är en av de mest betydelsefulla aspekterna på orienteringskartan. Behovet av korrekt användning av höjdkurvor för att visa en tredimensionell bild av terrängen, dess form och höjdskillnader, kan inte överskattas. Gränser mellan olika marktyper ger kartläsaren värdefulla referenspunkter. Det är viktigt att kartan visar begränsningar och övergångar mellan sankmark, fast mark, blockterräng, öppen mark och tät skog. Framkomligheten och terrängens öppenhet påverkar vägval och löphastighet. Kartan måste därför innehålla information om dessa faktorer. Vägar och stigar ska klassificeras. Det ska framgå hur passerbara sankmarker, vattendrag, branter och tät skog är. Markens beskaffenhet och förekomsten av öppna ytor ska redovisas. Tydliga vegetationsgränser ska också vara markerade, eftersom de är användbara vid kartläsningen. Kartan ska innehålla allt som är tydligt i terrängen och som är av värde ur kartläsningssynpunkt. I detaljrik terräng kan detta krav dock bli oförenligt med en läsbar karta, varför kartritaren även måste bemöda sig om att bibehålla kartans tydlighet och läsbarhet. Detta sker genom att till exempel beakta symbolernas storlek på kartan vid valet av generaliseringsnivå. Kartan bör även innehålla några geografiska namn för att hjälpa den tävlande att passa kartan mot norr. Namnen ska skrivas i väst-östlig riktning samt placeras så att de inte döljer viktiga detaljer. Bokstävernas typsnitt ska vara enkelt. Meridianer och Rikets nät ska läggas in enligt anvisningar i kapitel 4.6 och 5.2. 2.3 Noggrannhet Huvudregeln är att löpare i tävlingsfart inte ska kunna uppfatta någon felaktighet i kartan. Kartans noggrannhet som helhet beror på noggrannhet vid inläggning (läge, höjd och form) och noggrannhet vid digitalisering. Lägesnoggrannheten på en orienteringskarta måste vara likvärdig med den som erhålls med kompass och stegning. Ett föremåls läge måste mätas in så exakt att en tävlande som använder kompass och stegning inte uppfattar någon skillnad mellan karta och verklighet. Generellt är 5 procent avvikelse i avstånd mellan närbelägna föremål tillräckligt för att tillfredsställa detta krav. Absolut höjdriktighet är av mindre betydelse på en orienteringskarta. Det är däremot viktigt att kartan så korrekt som möjligt visar den relativa höjdskillnaden mellan närbelägna föremål.
Riktig redovisning av form är av stor betydelse för löparen, därför att en korrekt och detaljerad bild av terrängens form är en grundläggande förutsättning för kartläsningen. En överdriven redovisning av små detaljer får emellertid inte skymma de stora dragen i terrängen. Noggrannheten vid digitalisering är av primär betydelse för varje kartanvändare eftersom den är nära förbunden med tillförlitligheten hos den slutliga kartan. Den generella regeln är att dessa anvisningar ska följas noggrant. När ett föremål digitaliseras måste man emellertid ta hänsyn till dess omedelbara omgivning och för att förbättra läsbarheten kan avvikelser från den anvisade linjebredden tolereras i trånga lägen. Absolut geometrisk noggrannhet är viktigt om en orienteringskarta ska användas med ett positioneringssystem eller användas tillsammans med geografiska data från andra källor. I dessa fall måste också orienteringskartan kunna transformeras till ett känt geografiskt koordinatsystem. 2.4 Generalisering och läsbarhet Bra orienteringsterräng är detaljrik med stor variation i detaljer och formationer. Bland dessa ska de som är till hjälp för löparen i en tävlingssituation väljas ut och redovisas på kartan. För att göra detta, på ett sådant sätt att kartan blir lättläst och lätt att förstå, måste generalisering tillämpas. Generaliseringen kan indelas i de två faserna urvalsgeneralisering och grafisk generalisering. Urvalsgeneralisering innebär att välja ut vilka detaljer och formationer som ska redovisas på kartan. Två viktiga hänsyn måste vägas in i detta beslut: föremålets betydelse ur löparens synvinkel och dess påverkan på kartans läsbarhet. Dessa två hänsyn kommer ibland att vara oförenliga, men kravet på läsbarhet får aldrig frångås för att fylla kartan med en mängd små detaljer. Det blir därför nödvändigt att på rekognoseringsstadiet bestämma sig för minimimått för många slag av detaljer. Minimimåtten kan variera något från karta till karta beroende på förekomsten av detaljen i fråga. Homogenitet är emellertid en av kartans huvudkvaliteter, och därför ska inriktningen vara att samma urvalskriterier användas över hela kartan. Även valet av rekognoseringsskala påverkar den färdiga kartans innehåll. Tidigare gav rekognoseringsskalan 1:10 000 en automatisk begränsning av utrymmet. Skalan 1:7 500 ger dock större möjlighet att forma höjdkurvor men ställer samtidigt större krav på rekognosören att bibehålla läsbarheten. Det är olämpligt att rekognosera i skala 1:5 000 för en karta i skala 1:15 000. Det stora utrymmet gör det mycket svårt att bedöma vad som blir läsbart och risken är stor att man i slutändan står med en överbelastad och svårläst karta. Grafisk generalisering kan också påverka kartans tydlighet i hög grad. Förenklingar, förskjutningar och överdrifter används i denna fas. Läsbarhet kräver att symbolernas storlek, linjebredd och eventuella mellanrum mellan linjer baseras på vad man kan uppfatta med normal syn i dagsljus. Vid utformning av symbolerna har alla faktorer utom avståndet mellan närbelägna symboler övervägts. Storleken på det minsta föremålet som tas med på kartan beror dels på symbolens grafiska egenskaper (form, storlek och färg) och dels på läget av närbelägna symboler. Vid tätt liggande symboler, som tar upp mer utrymme på kartan än i terrängen, är det nödvändigt att rätt relationer mellan dessa och andra närbelägna föremål bibehålls.
3.1 Skala Orienteringskartans skala är 1:15000. Terräng som ej kan rekognoseras i 1:7 500 och tryckas läsbart i skalan 1:15 000 är inte lämplig för viktiga tävlingsarrangemang. Enligt Tävlingsreglerna 5.3.4 ska kartor i skala 1:15 000 användas vid långdistans och ultralång distans vid nationella tävlingar och mästerskap för klasserna DH 16, 18, 20 och 21. Kartor i skala 1:10 000 kan användas för tävlingar med kortare banor, samt för stafetter. Kartor i skalan 1:10 000 ska trycks med linjer, linjeraster och symboler 50 procent större än de som ska användas för kartor i skala 1:15 000. Däremot kan samma punktraster användas eftersom det ger en bättre läsbarhet. För utbildningsändamål används ofta skalor som 1:2 500 och 1:5 000 upp till 1:10 000. Kartor i stor skala såsom 1:2 500 innehåller givetvis extra detaljer, exempelvis lekplatsutrustning. Linjedimensioner för dessa kartor ska också förstoras med 50 procent. Andra kartskalor kan användas för andra typer av orientering. Av praktiska skäl skall inte kartan göras större än vad som är nödvändigt, för orienteringstävlingen. Kartor större än A3 skall undvikas. 3.2 Ekvidistans Ekvidistansen (höjdskillnaden mellan två närliggande höjdkurvor) för en orienteringskarta är 5 m. I flack terräng kan ekvidistansen 2,5 m användas efter tillstånd av OF. Det är ej tillåtet att använda flera olika ekvidistanser på samma karta. 3. Kartnorm 3.3 Kartsymbolernas dimensioner Inga avvikelser från angivna dimensioner är tillåtna. På grund av trycktekniska begränsningar får den tryckta kartans dimensioner dock avvika upp till 5 procent. Dimensionerna i kartnormen ges för tryckskalan 1:15 000. Alla linjebredder och symbolstorlekar måste strikt hålla sig till det angivna värdet. Nedanstående minimidimensioner måste också beaktas. Dessa grundar sig på både trycktekniken och kravet på läsbarhet: Minsta mellanrum mellan två föremål i samma färg måste vara, brun eller svart: 0,15 mm. Minsta mellanrum mellan två föremål i blå färg måste vara: 0,25 mm. Kortaste streckad linje: minst två streck Kortaste punktlinje: två punkter. Minsta yta omgiven av prickad kontur: 1,5 mm (diameter) med 5 punkter. Minsta färgyta - blå, grön, grå eller gul helton, samt svart punktraster: 0,5 mm² (100 m²/10,5x10,5 mm) - blått, grönt, gult punktraster: 1 mm² (225 m²/15x15 mm) - symbol 402, 10 mm² (2 025 m²/45x45 m) - symbol 404, 16 mm² (3 600 m²/60x60 m) Kortaste branttecken och dike: 0,6 mm. Minsta formation på höjdkurva (ås eller sänka): 0,25 mm (från centrum till centrum av linjerna). Minsta sankmark: två streck med en längd av 0,5 mm. Alla föremål mindre än dimensionerna ovan måste antingen överdrivas eller
utelämnas, beroende på om de är av betydelse för orienteraren eller ej. När ett föremål förstoras så måste det relativa lägesförhållandet till närliggande föremål behållas RASTER Vegetation, öppna ytor, sankmarker osv. ritas med punkt- eller linjeraster. Tabellen listar tillåtna kombinationer av raster: 3.4 Kartor i större skala Om en karta förstoras till 1:10 000 eller större skala, måste alla linjer, symboler och raster förstoras till 150 procent. Ytraster som representeras med fina punktraster (ex. 60 linjer/cm) ska ej förstoras när detta är möjligt. 3.4.1 Kartkontroll Alla tävlingsbara kartor bör underkastas en terrängkontroll. Den bör genomföras i två steg så att en avstämning sker när maximalt en km 2 är rekognoserad. Den följs sedan upp minst en gång under rekognoseringstiden. Kontrollen ska genomföras av en kartkunnig och neutral person och syfta till att reglerna i kartnormen följs och att resurserna tillvaratas. Godkänd karta ska ges registreringsnummer och SOFT-märke genom kartkontrollanten 3.5 Tryckning (offset) En orienteringskarta ska tryckas på bra, om möjligt vattenfast, papper (vikt 80-120 g m 2 ). Flerfärgstryck, det vill säga oftast med 5 eller 6 PMS-färger, rekommenderas för IOF arrangemang. Andra tryckmetoder kan användas, om färgåtergivningen och linjebredder har samma kvalité som för flerfärgs-
tryck. Läsbarheten är beroende av ett korrekt val av färger. 3.5.1 Flerfärgstryck Vid flerfärgstryck används tryckfärg i bestämda nyanser. Varje önskad kulör nås genom att blanda ett antal standardfärger i bestämda proportioner. Färgerna som används för att trycka en orienteringskarta definieras i Pantone Matching System (PMS). Följande rekommendationer är avsedda att standardisera kartor så mycket som möjligt. Färgernas utseende beror på tryckordningen. Vid flerfärgstryck skall alltid följande tryckordning och färgblandningar följas: Färg PMS-nummer Svart Process black Brun 471 Gul 136 Blå 299 Grön 361 Grå 428 Violett Purple alt Rhodaminröd 3.5.2 Fyrfärgs offsettryck Fyrfärgstryck är den traditionella tryckmetoden för de flesta tryckarbeten. Fyrfärgstryck använder de tre basfärgerna i den additativa färgmodellen: cyan (blå), magenta (rödviolett) och gult. För att kunna trycka tunna svarta linjer och texter med fullgott resultat, trycks svart som en separat färg. Efter de fyra ingående färgerna kallas färgmodellen oftast för CMYK. Huvudanledningen till att man ibland önskar använda fyrfärgstryck vid tryckning av kartor är möjligheterna att infoga färgfotografier och färgannonser utan extra kostnader. Användningen av digitala tekniker för att framställa färgseparerade tryckfilmer har numera gjort det möjligt att trycka orienteringskartor med fyrfärgstryck. Fyrfärgsmetoden är endast ett acceptabelt alternativ när linjeåtergivningen, läsbarheten och färgåtergivningen är av samma kvalité som med traditionellt flerfärgstryck. Detta ställer givetvis mycket höga krav på passningen. Ett varningens ord: Karttryckaren måste ta hänsyn till begränsningarna och felkällorna med fyrfärgstryck. Återgivningen av mycket tunna linjer, speciellt höjdkurvor, måste kontrolleras extra noga. Om brun 100 % trycks med en femte färg försvinner problemet med rastrerade kurvor och kvalitén blir lika bra som vid flerfärgstryck. Färger Tabellen listar CMYK-kombinationerna för de PMS-färger som rekommenderas för orienteringskartor. Oavsett tryckteknik ska kartans färger utgå från den färgpalett som finns på Kartnormen baksida. C M Y K Svart 0 0 0 100 Brun 0 56 100 18 Gul 0 27 79 0 Blå 87 18 0 0 Grön 76 0 91 0 Grå 0 0 0 23 Violett 0 100 0 0 Raster Färgblandningar kan antingen göras med traditionella tryckraster eller med stokastiska raster. Stokastiska raster innehåller slumpmässigt utplacerade rasterpunkter vilket ger bättre läsbarhet, förbättrar återgivningen av tunna linjer samt förhindrar moiré-effekter. Stokastiska raster bör användas när de är tillgängliga för använd tryckteknik.
Rasterlinjefrekvens Traditionella raster ska ha en frekvens av rasterlinjerna på lägst 60 linjer/cm (motsvarande 150 LPI, linjer per tum). Begreppet gråskalefrekvens används ibland i stället för rasterlinjefrekvens. Rasterlinjefrekvens är ej tillämpbart för stokastiska raster. Vinklar För att undvika moiré-effekter med traditionella raster, ska de individuella färgerna i 4-färgstryck vinklas med standardvärdena. Tryckordning Tryckresultatet beror delvis på i vilken ordning färgerna trycks. I 4-färgstryck ska färgerna tryckas i följande ordning: 1. Gul 2. Cyan 3. Magenta 4. Svart Övertryck Med traditionellt flerfärgstryck så blir de olika färgerna fysiskt tryckta ovanpå varandra. Det är möjligt att simulera detta med fyrfärgstryck vilket optimerar läsbarheten och ger ett resultat så nära flerfärgstrycket som möjligt. För att uppnå detta resultat i fyrfärgstryck, ska vissa färger ej undertryckas fullständigt, utan istället blandas in för att producera en ny tryckfärg. Användning av övertryckseffekter med fyrfärgstryck rekommenderas för följande färger: 100 % Violett, 100 % Svart, 100 % Brun, 100 % Blå och 100 % Grön 3.5.3 Alternativa tryckmetoder Utvecklingen av digitala reproduktionsmetoder sker mycket snabbt men fortfarande är kvalitetsskillnaden stor jämfört med offsettryck. Även mycket avancerade färglaserskrivare kan inte åstadkomma samma linjeskärpa, framför allt gäller detta vid blandade färger, som t.ex brunt. För kartor i skala 1:10 000 kan linjeskärpan oftast bli acceptabel, men vid mycket detaljerade kartor i skala 1:15 000 är det mycket svårt att få ett acceptabelt resultat. Färgåtergivningen är en annan känslig punkt som kräver omfattande tester och stor noggrannhet. Sådana tester måste göras för varje typ av utrustning. Maskinerna är inte gjorda för karttryck och många, även mycket dyra maskiner, lämpar sig därför dåligt för kartutskrifter. Färgkopiatorer är helt olämpliga för karttryck om de används som kopiatorer, då möjligheterna att justera färgåtergivningen är mycket begränsade. Observera att färgutskrifter med en färgkopiator tekniskt sett är samma process som färgutskrifter med färglaserskrivare. För att försöka höja lägsta nivån på utskrifterna, samt ge en anvisning om vad som är en kartutskrift av godtagbar kvalitet, har SOFT sedan 2007 inrättad en frivillig certifiering av färgutskrifter. Ytterligare information om vad certifieringen innebär, samt uppgift om vilka
operatörer som f.n är godkända finns på SOFT:s hemsida.
OBS! På kommande sidor är måtten angivna i tryckskalan. Symbolerna är dock ritade i större skala för tydlighetens skull.
I följande avsnitt ges digitaliserings- och rekognoseringsanvisningar samt definitioner för samtliga karttecken. Karttecknen är indelade i fem kategorier: Terrängformer (brun) Stenar och branter (svart+grå) Vatten och sankmark (blå) Vegetation och öppen mark (grön+gul) Människoframställda objekt (svart) 4.1 Terrängformer Terrängens form visas med mycket detaljerade höjdkurvor och speciella symboler för små höjder, gropar och liknande. Detta kompletteras med symboler för sten och branter i 4 Kartteckendefinitioner svart. Orienteringsterräng redovisas normalt bäst med 5 m ekvidistans. Felaktig eller överdriven användning av hjälpkurvor ska undvikas eftersom detta försvårar kartläsningen och ger ett felaktigt intryck av höjdskillnaderna. Om redovisningen kräver mycket hjälpkurvor, är en lägre ekvidistans ett mer läsbart alternativ. Den relativa höjdskillnaden mellan närbelägna objekt måste redovisas på kartan så noggrant som möjligt. Absolut höjdriktighet är av underordnad betydelse. Det är ibland lämpligt att förskjuta höjdkurvenivån uppåt eller nedåt något om detta förbättrar redovisningen. Avvikelsen bör normalt ej överstiga 25 procent av ekvidistansen och hänsyn måste tas till närbelägna föremål. 101 Höjdkurva En linje som sammanbinder punkter på samma höjd. Standardekvidistansen mellan höjdkurvor är 5 m. Höjdkurvorna ska som formlinjer visa topografins detaljer. Ekvidistansen kan frångås med upp till 25 procent för att redovisa formationer nära en 5 m nivå. Sänkor bör vara minst 1 m djupa för att redovisas. Lägsta tillåtna avstånd mellan höjdkurvorna i trånga partier är 0,25 mm. Färg: Brun. 102 Stödkurva Var femte höjdkurva ska ritas med bredare linje. Stödkurvorna hjälper löparen att snabbt uppskatta höjdskillnader och ge en överblick över terrängen i stort. Vilken nivå som ska ritas som stödkurva bör väljas med omsorg, speciellt i flackare terräng. I partier med komplicerad brunbild, kan stödkurvan ritas med normal höjdkurva (101). Färg: Brun. 103 Hjälpkurva Hjälpkurvor används för att komplettera kurvinformationen. De används endast då redovisning med vanliga höjdkurvor inte är möjlig. Endast en hjälpkurva får användas mellan två helkurvor. Rätt använda hjälpkurvor underlättar kartläsningen men var restriktiv med hjälpkurvsantalet då ett alltför flitigt användande försämrar läsbarheten. Färg: Brun. 104 Lutningsstreck Lutningsstreck ritas på den lägre sidan av en kurva där det är nödvändigt att klarlägga markens lutningsförhållande. Färg: Brun.
105 Höjdangivelse på kurva Höjdangivelser kan placeras på stödkurvorna för att underlätta uppskattning av stora höjdskillnader. De infogas på ställen där andra detaljer inte döljs. Siffrorna orienteras så att uppåt är mot den högre sidan av stödkurvan. Färg: Brun. 106 Skärning En skärning är en kraftig förändring i marknivån som lätt kan skiljas från sin omgivning, till exempel grus- och sandtag och skärningar för vägar och järnvägar. Lutningsstreckens längd bör visa sluttningens fulla utsträckning, men kan utelämnas om två skärningar ligger nära varandra. Opasserbara skärningar bör ritas med symbol 201 (opasserbar brant). Linjebredden för mycket höga skärningar kan vara 0,25 mm. Färg: Brun. 107 Jordvall Tydlig jordvall eller liknande smal avlång förhöjning. Minsta höjd 1 m, minsta längd 15 m. Färg: Brun. 108 Liten jordvall Otydlig eller delvis raserad jordvall visas med streckad linje. Minsta höjd 0,5 m, minsta längd 30 m. Färg: Brun. 109 Erosionsfåra En erosionsfåra eller liknande avlång fördjupning som är för smal för att visas med symbol 106 redovisas med en enkel linje. Linjens bredd motsvarar fårans storlek. Minsta djup 1 m, minsta längd 15 m. Linjens slut är spetsigt. Färg: Brun. 110 Liten fåra En liten erosionsfåra eller annan torr fåra. Minsta djup 0,5 m, minsta längd 30 m. Färg: Brun. 111 Höjd Höjder visas med höjdkurvor. En tydlig höjd som ligger mellan höjdkurvenivåerna kan visas med helkurva om avvikelsen från helkurvenivån är mindre än 25 procent. Flackare höjder, minst 1 m högre än den omgivande terrängen, redovisas som hjälpkurvor. Gemensamt för alla höjder (111-113) är att de aldrig får placeras på eller tvärs över en kurva. Färg: Brun.
112 Liten tydlig höjd punkthöjd En liten tydlig kulle eller stenig topp som inte kan ritas skalriktigt med höjdkurva (diameter på mindre än cirka 5 m). För att redovisas bör den från alla håll vara minst 1 m högre än den omgivande terrängen. Symbolen får ej vidröra en höjdkurva. Färg: Brun. Tecknets utbredning: 7,5x7,5 m. 113 Avlång punkthöjd Liten tydlig avlång höjd som inte kan ritas skalriktigt med höjdkurva (kortare än 12 m och smalare än 4 m). För att redovisas bör den från alla håll vara minst 1 m högre än den omgivande terrängen. Större höjder måste redovisas med höjdkurvor (111). Symbolen får ej ritas med annan form, överlappande en annan punkthöjd eller vidrörande en höjdkurva. Färg: Brun. Tecknets utbredning: 12x6 m. 114 Grop Gropar visas med höjdkurvor eller hjälpkurvor och lutningsstreck. Tydliga gropar som ligger mellan två helkurvor kan visas med heldragen kurva om avvikelsen från helkurvenivån är mindre än 25 procent. Flacka gropar bör redovisas med hjälpkurvor. För att redovisas med kurva bör gropen ha en diameter större än 12 m. Färg: Brun. 115 Liten naturlig grop Små naturliga gropar (minsta diameter 2 m) som inte kan visas skalenligt med höjdkurvor, redovisas med en halvcirkel. För att redovisas bör gropen vara minst 1 m djup. Symbolens tyngdpunkt anger gropens läge och symbolen orienteras mot norr. Symbol 116 används till grävda gropar. Färg: Brun. Tecknets utbredning: 10,5x12 m. 116 Liten grävd grop Gropar och hål med tydliga, branta sidor som inte kan visas skalenligt med symbol 106. För att redovisas bör gropen vara minst 1 m djup och med en diameter på minst 2 m. Symbolens tyngdpunkt anger gropens läge och tecknet orienteras mot norr. Färg: Brun. Tecknets utbredning: 10,5x12 m. 117 Småkuperad terräng Ett område med små gropar och höjder som är alltför komplicerat för att visa i detalj. Punkternas täthet kan varieras i förhållande till detaljrikedomen. Färg: Brun. 118 Speciellt terrängföremål Detta tecken kan användas för speciella terrängföremål, exempelvis jordkällare. Tecknets betydelse måste redovisas i teckenförklaring. Färg: Brun. Tecknets utbredning: 12x12 m.
4.2 Stenar och branter Branter är en speciell typ av terrängformation. Redovisningen av branter ger viktig information om fara och löpbarhet, såväl som kartläsningsstöd och kontrollpunkter. Branter redovisas i svart för att lätt kunna skiljas från övrig terrängformsinformation. Symbolens yttre begränsning bör motsvara brantens form och utsträckning projicerad på horisontalplanet. Speciellt bör beaktas att branternas form och lutning stämmer överens med den information som ges av höjdkurvor och hjälpkurvor. 201 Opasserbar brant En opasserbar brant, stenbrott eller skärning (se 106) visas med en 0.35 mm baslinje och nedåtriktade lutningsstreck vars längd motsvarar den fulla utsträckningen från topp till fot. Lutningsstrecken kan utelämnas om utrymmet är litet, till exempel i smala passager mellan stup (passagen bör ritas minst 0,3 mm bred). Lutningsstrecken kan överskrida en ytsymbol omedelbart nedanför branten. När en brant ligger i anslutning till vatten, på ett sådant sätt att passage längs stranden nedanför branten är omöjlig, utelämnas strandkonturen och lutningsstrecken går ut i vattnet. Minimimått: höjd 2,5 m, bredd 4 m. Färg: Svart. Tecknets minsta utbredning: 8x9 m. 202 Stenformationer Vid speciella formationer såsom pelare, massiva klippor eller gigantiska stenblock, kan stenformationen visas skalenligt utan taggar. Färg: Svart. 203 Passerbar brant En liten brant visas utan lutningsstreck. Om fallriktningen inte klart framgår av kurvbilden, bör två lutningsstreck ritas för att markera fallriktningen. För att redovisas skall branten vara minst 1 m hög. För att öka läsbarheten hos branter utan taggar kan dessa förses med rundade linjeslut. I brantrik terräng bör minimimåtten ökas. Färg: Svart. Tecknets minsta längd: 8 m. 204 Stenbrott Stenbrott eller gruvhål som kan vara farliga för löparen. Symbolens tyngdpunkt anger föremålets läge och tecknet orienteras mot norr. Minimimått: Diameter 1.5 m, djup 1 m. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 10,5x12 m. 205 Grotta En grotta redovisas med samma symbol som stenbrott. I detta fall ska symbolen orienteras i lutningsriktningen. Grottans mynning är i symbolens tyngdpunkt. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 10,5x12 m.
206 Sten Varje sten markerad på kartan ska omedelbart kunna identifieras i terrängen. Minimihöjd i normalterräng 1,3 m, i stenfattig terräng eventuellt lägre, dock aldrig under 1 m. I stenrik terräng bör minimimåttet höjas. Sten i sluttning mäts mitt på stenen, vinkelrätt mot marken men måste vara väl synlig uppifrån. För att kunna särskilja näraliggande stenar med betydande storleksskillnad är det tillåtet att förstora symbolen med 20 % (diameter 0.5 mm). Färg: Svart. Tecknets utbredning: 6x6 m. 207 Stor sten En särskilt stor och tydlig sten. Stenar som redovisas med detta tecken bör vara minst dubbelt så höga som 206. Gigantiska stenar redovisas med symbol 202. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 9x9 m. 208 Blockterräng Ett område täckt av så många stenblock att de inte kan redovisas individuellt redovisas med fyllda oliksidiga trianglar, sidförhållande 8:6:5. Minst 2 trianglar skall användas. Framkomligheten anges med trianglarnas täthet. För att visa tydliga skillnader mellan blockterräng av olika storlek, är det tillåtet att förstora trianglarna med 20%. Blockens storlek ska vara sådan att man springer runt eller mellan dem. Färg: Svart. 209 Grupp av stenar En liten tydlig grupp av stenar. Var och en av stenarna är tillräcklig stor för att markeras på kartan men stenarna ligger så tätt tillsammans att de inte kan markeras individuellt. Detta tecken är en liksidig triangel orienterad mot norr. Minimihöjd i normalterräng 1,3 m, i stenfattig terräng eventuellt lägre, dock aldrig under 1 m. För att visa tydliga skillnader mellan stensamlingar av olika storlek, är det tillåtet att förstora triangeln med 20% Färg: Svart. Tecknets utbredning: 12x12 m. 210 Stenig mark Stenig mark som påverkar löpbarheten ska visas på kartan. Punkterna ska vara slumpmässigt utplacerade med en täthet motsvarande mängden sten. Öppna klapperstensfält kombineras med tecken 403. Minst tre punkter skall användas. Färg: svart. 211 Öppet sandområde Ett område av mjuk sandig mark, utan vegetation och med nedsatt löpbarhet. Exempelvis sandstrand (med nedsatt löpbarhet) och slänt i större grusgrop. Då ett sandigt område är öppet men har god löpbarhet, visas det som öppen mark (401/402). Färg: Svart (12.5%, 22
linjer/cm) och gul (50 %, se symbol 403). 212 Berg i dagen En löpbar bergsyta utan jord eller vegetation visas som berg i dagen. Om ytan är täckt med gräs, mossa eller annan låg vegetation ska den redovisas som öppen mark (401/402). Färg svart 30 % eller grå 100 %. 4.3 Vatten och sankmark Denna grupp inkluderar både öppet vatten och de särskilda typer av vegetation som orsakas av riklig vattenförekomst (sankmark). Klassificeringen är viktig eftersom den visar graden av framkomlighet för löparen och ger kartläsningsstöd och kontrollpunkter. En svart konturlinje runt ett vattenföremål markerar att det inte kan passeras under normala väderförhållanden. Under torra perioder kan föremålen presenterade i detta avsnitt tidvis vara torrlagda. 301 Sjö Större vattenytor redovisas med 50 procent punktraster. Mindre vattenytor ska redovisas med helton. En svart konturlinje betyder att föremålet inte kan passeras. Färg: Blå 50 % (60 linjer/cm), svart. 302 Göl Då sjön eller gölen är mindre än 15 m i diameter utelämnas konturlinjen. Färg: Blå. 303 Vattenhål Ett vattenfyllt hål, mindre än 5 m, vars vattenyta är för liten att redovisas skalenligt. Symbolens tyngdpunkt anger föremålets läge och tecknet orienteras mot norr. Färg: Blå. Tecknets utbredning: 10,5x12 m 304 Opasserbart vattendrag Opasserbara vattendrag eller kanaler redovisas med svarta strandlinjer. Strandlinjerna bryts vid vadställen. Färg: Blå 50 % (60 linjer/cm), svart. 305 Passerbart vattendrag Passerbara vattendrag, minst 2 m breda. Vattendrag bredare än 5 m redovisas skalriktigt. Färg: Blå. 306 Passerbart litet vattendrag Passerbara bäckar eller diken, smalare än 2 m. Färg: Blå. 307 Mindre dike Mindre dike eller vattendrag som tidvis kan vara torrlagt men som är tydligt urskiljbart i terrängen. Färg: Blå.
308 Smal sankmark (surdrag) Sankmark eller surdrag som är för smala för att visas med symbol 310 (mindre än cirka 5 m breda). Färg: Blå. 309 Opasserbar sankmark Sankmark som är opasserbar eller farlig för löparen. Symbolen ritas med svart kontur. Då sankmarken övergår i sjöyta ska en svart begränsningslinje skilja ytorna. Symbolen kan kombineras med 403 eller 404 men får ej kombineras med något grönt yttecken (406-410). Färg: Blå, svart. 310 Sankmark Passerbar sankmark med tydlig kant. Symbolen kan kombineras med gult för tydligt öppna sankmarker. Yta 403 eller 404 för 5 linjer eller mer, 401 för sankmark med 3-4 linjer. För tätbevuxna sankmarker kan symbol 310 kombineras med 406-410. Den minsta sankmarken ska redovisas med minst två streck på kartan. Färg: Blå 311 Diffus sankmark (sumpskog) Sumpskog, diffus eller tidvis torrlagd sankmark eller smygande övergång mellan sankmark och fastmark, som är passerbar. Kanten är normalt odefinierbar och vegetationen liknar den på den omgivande marken. Symbol 311 kan kombineras med symbol 403 eller 404 för klart öppna men diffusa sankmarker. Det är även tillåtet att kombinera 311 med 401 för helt öppna, sumpiga ytor. För tätbevuxna diffusa sankmarker kan symbol 311 kombineras med 406-410. Färg: Blå 312 Brunn Brunnar och täckta källor som är tydliga i terrängen. Minimihöjd 0,6 m. Färg: Blå. Tecknets utbredning: 12x12 m. 313 Källa När källan inte har något utlopp orienteras symbolen mot norr, annars orienteras symbolen mot utflödet. Färg: Blå. Tecknets utbredning: 12x8 m. 314 Speciellt vattenföremål Ett speciellt, litet vattenföremål. Tecknets betydelse måste alltid anges i teckenförklaringen. Färg: Blå. Tecknets utbredning: 12x12 m. 4.4 Vegetation och öppen mark Redovisningen av vegetation är viktig för orienteraren eftersom den påverkar löpbarheten och sikten samt dessutom erbjuder kartläsningsstöd.
FÄRG Grundprincipen för redovisningen är följande: - vitt representerar öppen lättlöpt skog i den aktuella terrängtypen, fri från hinder. - gult markerar öppna områden uppdelat i flera kategorier. - grönt redovisar skogens och vegetationens täthet baserad på dess löpbarhet uppdelad i flera kategorier. LÖPBARHET Vitt representerar öppen lättlöpt skog, fri från hinder. Om ingen del av skogen är lättlöpt ska inte någon del av kartan vara vit. Löpbarheten beror på skogens karaktär (täthet träd/buskar, förekomst av undervegetation såsom ormbunkar, taggbuskar, nässlor etc.), men hänsyn tas inte till sankmark, stenig mark och liknande eftersom dessa redovisas med egna symboler. Löpbarhet i skog uppdelas i fyra kategorier beroende på löphastighet. Om hastigheten genom ren, löpbar skog är till exempel 5 min/km, kommer följande förhållande gälla: - Ren skog 100-80 % 5-6.15 min/km - Löphindrande 80-60 % 6.15-8.20 min/km - Svårlöpt 60-20 % 8.20-25 min/km - Svårpasserbart 20-0 % >25 min/km Användning av löptester rekommenderas för att korrekt bedöma de olika löpbarhetsklasserna.
0,7(avstånd centrum hål) Ø 0,55 (36%) 401 Öppen lättlöpt mark Odlad mark, fält, ängsmark, naturligt gräsbevuxna områden m.m., som är lättlöpta, även hällmark med mossa eller låg vegetation. Om öppna ytor dominerar kartbilden, kan ett 75 procent raster användas istället för gul helton. Färg: Gul. 402 Öppen lättlöpt mark med spridd vegetation Lättlöpt hag- eller ängsmark med spridd vegetation, parkmark med spridda träd / buskar. Samma löpbarhet som 401. Enskilda träd kan läggas till (418,419,420) Små ytor (< 10 2 mm i tryckskala) redovisas som 401. Om öppna ytor dominerar kartbilden, kan ett 75 procent raster användas istället för gul helton. Färg: Gul, 20 linjer/cm. 403 Öppen mark med normal löpbarhet Ljung och hedmark, avverkade områden, nyligen planterade områden (träd eller buskar lägre än 1,0m) eller andra generella öppna områden med normal löpbarhet, ljung eller högt gräs. Färg: Gul 50 % (60 linjer/cm). 404 Öppen mark med normal löpbarhet och spridd vegetation Där det finns spridda träd eller buskar på öppen mark med normal löpbarhet (403) skall vita (eller gröna) områden redovisas. Dessa kan bli generaliserade genom användning av ett regelbundet mönster av vita prickar i den gula ytan. Enskilda träd kan läggas till (418,419,420). Små ytor (< 16 mm 2 i tryckskala) redovisas som 403. Färg: Gul 70% (60 linjer/cm), vit 48.5 % (14,3 linjer/cm). 405 Skog: lättlöpt Öppen lättlöpt skog. Om ingen del av skogen är lättlöpt ska inte någon del av kartan vara vit. 100-80 % löphastighet. Färg: vit. 406 Skog: löphindrande Ett område av tät skog (dålig sikt) som reducerar löpbarheten till 80-60procent av normal löphastighet. Färg: Grön 30 % (60 linjer/cm). 407 Undervegetation: löphindrande Ett område av tät undervegetation, (ljung, låga buskar, avsågat ris) men med i övrigt god sikt, som reducerar löpbarheten till 80-60 procent. Denna symbol kan inte kombineras med 406 eller 408. Färg: Grön 14,3 % (11,9 linjer/cm). Tänk på att avsågat ris snabbt förmultnar. 408 Skog: svårlöpt Ett område av tät skog(dålig sikt) som reducerar löpbarheten till
60-20 procent. Färg: Grön 60 % (60 linjer/cm). 409 Undervegetation: svårlöpt Ett område av tät undervegetation, (ljung, låga buskar, avsågat ris) men med i övrigt god sikt som reducerar löpbarheten till 60-20 procent. Denna symbol kan inte kombineras med 406 eller 408. Färg: Grön 28.6 % (23.8 linjer/cm). Svårlöpta större områden med vindfällen redovisas med detta tecken. 410 Skog: svårframkomlig, opasserbar Ett område av tät vegetation (träd eller undervegetation) som är knappt passerbart, löpbarheten är reducerad till 20-0 procent. Färg: Grön 100 %. Opasserbara eller svårframkomliga större områden med vindfällen redovisas med detta tecken 411 Skog löpbar i en riktning När ett område erbjuder god löpbarhet i en riktning och mindre god i andra, lämnas vita korridorer i ytmarkeringen för att visa den riktning som har god löpbarhet. Färg: Grön, vit. 412 Fruktodling Område planterat med fruktträd eller buskar. Punktlinjerna kan vinklas för att visa planteringsriktningen. Färg: Gul 100 % och grön 25 % (12,5 linjer/cm). 413 Vingård Linjerna kan orienteras i odlingsriktningen. Färg: Gul 100% och grön. 414 Exakt begränsningslinje Konturen av odlad mark (401, 402, 412, 413, 415) då den inte framgår av andra symboler (stängsel, stenmur, stig etc.) visas med en svart linje. En tydlig tomtgräns och gränsen mellan olika typer av öppen mark visas också med denna symbol. Färg: Svart. 415 Odlad mark Odlad mark som under vissa år och årstider är förbjudet område på grund av växande gröda. Detta tecken skall kompletteras med violetta linjer i samband med banpåtrycket för tävling om behov finns. Färg: gul 100 %, svart 5 % (12,5 linjer/cm). 416 Tydlig begränsningslinje - beståndsgräns En tydlig skogskant eller mycket tydliga beståndsgränser i skogen. Den ska kunna uppfattas av en löpare i tävlingsfart. Färg: Svart.
417 Odefinierbar begränsningslinje Odefinierbara vegetationsgränser visas endast med förändring i färg eller raster. 418, 419, 420 Speciella vegetationsföremål Symbolerna 418 (kryss), 419(ring) och 420(prick) kan användas för speciella små vegetationsföremål. Tecknets betydelse måste anges i teckenförklaringen. 419 (ringen) skall inte användas för annat än särpräglat träd. Färg: Grön. 4.5 Människoframställda föremål Stig- och vägnätet ger löparen viktig information och klassificeringen måste klart framgå på kartan. Speciellt viktig för löparen är klassificeringen av de mindre stigarna. Hänsyn måste tas inte bara till bredden utan även till hur tydlig stigen är för löparen. Andra människoframställda objekt är också viktiga både för kartläsningen och som kontrollpunkter. 501 Motorväg Väg med två körbanor avsedd endast för motortrafik. Symbolen ritas skalriktigt men ej smalare än angivna mått. Den yttre kantlinjen kan ersättas med symbol 519, 521, 522 eller 524 om ett stängsel eller en mur ligger så nära kanten att det är kartografiskt nödvändigt. Ytan mellan de svarta linjerna fylls med brunt (50 procent). En motorväg under byggnad kan visas med streckade linjer. Färg: Svart och brun (50 %, 60 linjer/cm). Tecknets bredd: 17 m. 502 Större väg Väg med körbana bredare än 5 m. Symbolen ritas skalriktigt men ej smalare än angivna mått. Den yttre kantlinjen kan ersättas med symbol 519, 521, 522 eller 524 om ett stängsel eller en mur ligger så nära kanten att det är kartografiskt nödvändigt. Ytan mellan de svarta linjerna fylls med brunt (50 procent). Väg under byggnad kan ritas med streckade linjer. Färg: svart och brun (50 % 60 linjer/cm). Tecknets bredd: 12 m 503 Mindre väg Väg med körbana 3-5 m bred. Väg under byggnad kan visas med streckade linjer. Skogsbilväg redovisas inte med detta tecken även om den är 3 meter bred. Ytan mellan de svarta linjerna fylls med brunt (50 procent). Färg: Svart och brun (50 % 60 linjer/cm). Tecknets bredd: 10 m. 504 Smal väg Underhållen väg med körbana mindre än 3 m bred, farbar med
motorfordon i alla väder. Färg: Svart. Tecknets bredd: 5,3 m 505 Körväg Ett spår eller dåligt underhållen väg, endast långsamt farbar med motorfordon. Färg: Svart. Tecknets bredd: 5,3 m 506 Stor stig Större stig eller gammalt fordonsspår som är tydligt i terrängen. Stigen ska alltid uppmärksammas när den korsas. Färg: Svart. Tecknets bredd: 3,8 m 507 Liten stig Liten stig eller (temporär) drivningsväg som kan följas i tävlingsfart på dagen. Den ska lätt kunna upptäckas vid uppmärksam löpning mot den från sidan. Färg: Svart. Tecknets bredd: 2,7 m 508 Liten otydlig stig En mindre tydlig liten stig eller (temporär) drivningsväg, som är svår att följa i tävlingsfart. Färg: Svart. Tecknets bredd: 2,7 m 509 Rågång Tydlig rågång, smalare än fem meter. En rågång är en tydlig gata i skog (oftast i plantering) utan stig på marken. Då en stig finns i rågången skall symbolerna 507 eller 508 användas i stället för 509.. Färg: Svart. Tecknets bredd: 2,1 m 510 Tydlig stigförgrening Då en stigförgrening eller stigkorsning är tydlig ritas strecken ihop. Färg: Svart. 511 Otydlig stigförgrening Då en förgrening av stigar inte är tydlig ritas strecken inte ihop. Färg: Svart. 512 Spång Spång eller övergång utan stig. Färg: Svart. 513 Övergång med bro Stig eller väg som korsar vattendrag med bro. Färg: Svart. 514 Övergång utan bro Stig eller väg som korsar vattendrag utan bro; vadställe. Färg: Svart. 515 Järnväg Järnväg eller järnvägsliknande spår (spårvagnsspår, kranspår etc.). Banvall för trafikerad järnväg kombineras med tecken 527.
Färg: Svart 516 Kraftledning Kraftledning, linbana eller skidlift. Tvärstrecken markerar stolparnas exakta lägen. För kraftledning gäller att enbart blanktrådsledning med röda eller gula varningsband runt stolpen skall redovisas. Färg: Svart. 517 Större kraftledning Större kraftledningar skall ritas med dubbel linje. Linjerna bör ritas skalriktigt, det vill säga vid de yttre trådarna. Färg: Svart. 518 Tunnel Passage under väg, järnväg etc. som löparen kan använda. Tecknet används även om ingen stig eller väg leder till undergången. Färg: Svart. 519 Stenmur Stenmur eller stenmursliknande vägg. Minimimått höjd 0,6 m. längd 15 m. Färg: Svart. 520 Raserad stenmur Låg eller raserad men fortfarande fullt synlig stenmur. Minimilängd 30 m. Färg: Svart. 521 Hög stenmur Stenmur högre än cirka 1,5 m, opasserbar för genomsnittsorienteraren. Minimilängd 15 m. Färg: Svart. 522 Stängsel Tydligt trä- stål- eller taggtrådsstängsel mindre än cirka 1,5 m högt. Minimilängd 15 m. Färg: Svart. Skall kunna passeras utan åverkan på stängslet. (fårstängsel får man ej klättra på). 523 Raserat stängsel Ett raserat stängsel kan visas med streckad linje. Minimilängd 30 m. Färg: Svart. 524 Högt stängsel Plank eller trådstängsel högre än cirka 1,5 m, opasserbart för genomsnittsorienteraren (t.ex. viltstängsel). Minimilängd 15 m. Färg: Svart.
525 Genomgång Alla passager genom eller över höga stängsel (524) och höga stenmurar (521) måste markeras. Tecknet kan också användas för en grind genom, eller en stege över stenmur (519), passerbart stängsel (522) eller rörledning (534). Färg: Svart. 526 Byggnad Byggnader större än minimimåttet redovisas skalenligt och med rätt form. Färg: Svart. 527 Tomtmark Hus trädgårdar och andra bebyggda områden (t.ex industriområde, kyrkogård, golfgreen, banvall för trafikerad järnväg (ej industrispår), vissa skjutbanor samt kolonilott). Vägar, byggnader och andra väsentliga föremål inom tätbebyggelsen ska redovisas. Tomter med tydliga begränsningslinjer ritas med svart konturlinje. Tomter med odefinierbar begränsning ritas utan konturer. Tomtmark ska också redovisas omkring ekonomibyggnader. Stigar och vägar genom tomtmark ska endast redovisas om passage är tillåten. Om inte alla hus kan redovisas kan det alternativa tecknet 528 användas. Färg: Grön (50 %) och gul (100 %). 528 Ständigt förbjudet område Områden som är ständigt förbjudna för löparen, exempelvis soptippar, flygplatser, vilthägn och hemliga områden. I de fall det är tillåtet, ska den normala kartbilden redovisas under det svarta linjerastret. En konturlinje kan ritas om en naturlig begränsning saknas. Färg: Svart eller violett 33,3 % (13,3 linjer/cm). 529 Asfalt eller grusyta Asfalt eller grusyta avsedd för parkering, eller andra ändamål t.ex. grusad fotbollsplan eller idrottsplats, trav- och löparbana, grus- eller sandgropsbotten, golfbunker, sten eller kalkbrott. Färg: Svart och brun (50 %, 60 linjer/cm). 530 Ruin Ruiner redovisas skalenligt ned till minimimåttet. Mycket små ruiner kan redovisas med heldragen linje. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 12x12 m. 531 Skjutbana Skjutbana redovisas med ett speciellt tecken för att indikera behovet av försiktighet. Om skjutbanan används så mycket att det finns anledning att varna speciellt för denna kompletteras ytan med tecken 527. Byggnader i anslutning till skjutbanan redovisas individuellt. Färg: Svart
532 Grav Tydlig grav med sten eller helgedom. Tecknets tyngdpunkt anger föremålets läge och tecknet orienteras mot norr. För kyrkogård används ett flertal gravtecken i mån av plats samt kombineras med tecken 527. Färg: Svart Tecknets utbredning: 15x11 m. 533 Passerbar rörledning Rörledning (olja, vatten, gas etc.) över markytan som kan passeras över eller under. Färg: Svart. 534 Opasserbar rörledning Rörledning som inte kan passeras. Färg: Svart. 535 Högt torn Torn som höjer sig över den omgivande skogen. Tecknets tyngdpunkt anger tornets läge. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 17x17 m. 536 Litet torn Tydligt jakttorn, jaktpall eller mindre torn. Tecknets tyngdpunkt anger tornets läge. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 15x15 m. 537 Röse Rösen, minnesstenar eller gränsstenar (trigonometriska punkter i vissa länder) mer än 0,5 m höga. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 12x12 m. 538 Foderhäck (Får ej användas i Sverige) En fristående foderhäck eller foderhäck byggd mot ett träd. Tecknets tyngdpunkt anger foderhäckens läge. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 15x15 m. 539, 540 Speciella människoframställda föremål. Speciella människoframställda föremål visas med dessa tecken, exempelvis mindre kojor och kolbottnar. Om kolbottnar ritas skall 539 (cirkeln) användas. Den kan vid behov kompletteras med gult eller grönt. En kolbotten måste normalt kunna upptäckas på cirka 20-25 meters avstånd för att markeras. Tecknens betydelse måste redovisas i teckenförklaringen. Färg: Svart. Tecknets utbredning: 12x12 m. 4.6 Tekniska symboler Tekniska symboler är de slags symboler som är nödvändiga på alla slags topografiska kartor och ej enbart på orienteringskartor.
601 Magnetisk nordlinje Magnetiska nordlinjer placeras på kartan pekande mot magnetiska nordpolen. Avståndet mellan dem skall på kartan vara 33,33mm, vilket representerar ett markavstånd på 500m i skala 1:15000 För kartor med annan skala, skall linjerna placeras ut med ett jämt antal meter mellan linjerna (t.ex. 50m, 100m, 250m, 500m) och avståndet mellan linjerna på kartan skall vara mellan 20-40mm. Uppehåll i linjerna bör göras så att de ej döljer små föremål såsom stenar, små höjder, branter, bäckförgreningar, stigslut m.m. Färg: Svart (blå). Blå bör enbart användas där andra blå tecken förekommer i liten omfattning. 602 Passmärke Minst tre passmärken ska placeras asymmetriskt på kartan, så att färgpassningen kan kontrolleras. Färg: Alla tryckfärger 603 Höjdangivelse Höjdangivelser används för att grovt kunna visa relativa höjdskillnader. Siffrorna är orienterade mot norr. Höjdangivelser för vattenytor anges utan prick. 5 Layout 5.1 Geografiska namn Kartan bör innehålla geografiska namn av betydelse, exempelvis namn på samhällen, byar och sjöar. Namnen ska placeras så att de inte döljer några viktiga detaljer samt orienteras i öst-väst. 5.2 Kartram inklusive Rikets Nät Kartramen orienteras alltid efter Rikets Nät, vilket innebär att meridianerna kommer att placeras snett mot kartans orientering. Kartramen bör ritas som en tjock gul linje. Markeringar för varje kilometer i Rikets Nät ska läggas in i kartramen som tunna linjer i brun färg. Dessutom ska minst en siffermarkering (exempelvis 1345 och 6205) i brun färg ges i vardera horisontal- och vertikalled. 5.3 Kartfakta På kartan bör det finnas en faktaruta som beskriver kartans bakgrund. Viktiga fakta om upphovsrätt, vem som gjort fältarbetet och när och hur detta skett bör alltid finnas med. På SOFT:s hemsida www.orientering.se finns ett förslag till innehåll.
6 Symboler för banpåtryck Information om symboler för banpåtryck är flyttat. Ligger nu under; För arrangörer Tävling Symboler för banpåtryck.
7 Kompletterande symboler Gräns för naturreservat mm Gräns för naturreservat bör redovisas på kartan med en streckad grön linje. Beroende på hur viktigt det är att gränsen redovisas kan symboldimentionerna justeras uppåt eller neråt. Som standard kan samma dimensioner som för snitsel (705) användas. Gräns för skjutfält mm Gräns för skjutfält bör redovisas på kartan med en streckad grön linje. Beroende på hur viktigt det är att gränsen redovisas kan symboldimestionerna justeras uppåt eller neråt. Som standard kan samma dimensioner som för snitsel (705) användas. För att underlätta export av kartdata mellan olika program finns det ett behov av att strukturera kartdatabasen så långt detta är rimligt. Genom att ta fram ett antal officiella specialtecken och låsa ett antal symbolnummer för dessa, underlättas kommunikationen med andra kartprogram. Nr Symbol Förklaring 103.1 Hjälpkurva Helkurva som kan skrapas på exakt rätt ställe 106.1 Skärning Utan lutningsstreck 106.2 Skärning Lutningsstreck 201.1 Opasserbar brant Utan lutningsstreck 201.2 Opasserbar brant Lutningsstreckens längd är halverade 201.3 Opasserbar brant Lutningsstreck 203.1 Passerbar brant Utan lutningsstreck 203.2 Passerbar brant Lutningsstreckens längd är halverade 206.1 Mellansten Förstorad sten enligt norm 208.1 Blockterräng Alternativ symbol 210.1 Stenig mark Ytsymbol 301.1 Konturlinje sjö och opasserbar sankmark 305.1 Mask för passerbart vattendrag Mask för 305. Måste kompletteras med nya färger. 305.1 ritas med en färg som maskar bort den normala blå färgen. 305 ritas med en färg som läggs över urmaskningen. Mask för 306. Se ovan. 306.1 Mask för passerbart litet vattendrag 310.1 Liten sankmark Tvåstreckssankmark 310.3 Smal sankmark Smal sankmark som riskerar att kraftigt deformeras om databasen flyttas eller läggs samman med annan karta. 410.1 Häck Mycket svårforcerad häck eller smal vegetationsbarriär. 410.2 Vit öppning i grönt 503.1 Sidolinje väg För parkeringsplatser mm. 518.1 Liten tunnel 525.0 Genomgång Genomgång i stängsel 526.1 Liten byggnad