Levande skärgårdsnatur 2012 med rapporter från 2011

Levande skärgårdsnatur 2012 med rapporter från 2011 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Naturskyddsföreningen

I skärgårdsnaturens tjänst Projekt Levande skärgårdsnatur har under många år arbetat med att övervaka naturmiljön i Stockholms skärgård - ett område som liksom andra delar av Östersjön utsätts för påfrestningar och förändringar Arbetet med Levande skärgårdsnatur började för Skärgårdsstiftelsens del redan för över 30 år sedan med att delta i försöken att rädda havsörnen som riskerade utrotning på grund av miljögifter, till att några år senare även omfatta inventeringar av kustfågel och gråsäl. Inventering av andra djur- och växtarter har tillkommit under årens lopp. Genom en noggrann och långvarig uppföljning av olika växter och djur har vi fått ökade kunskaper om dessa arters utbredning och utveckling i skärgården. Syftet med projektet är att resultaten ska användas som en indikator på hur skärgårdsmiljön mår. Vi kan förstås i första hand uttala oss om de arter vi faktiskt inventerar men våra medarbetare observerar ofta mycket mer på sina inventeringsrundor. Både våra konkreta resultat och övriga iakttagelser är viktiga redskap i arbetet för att upptäcka förändringar i skärgårdsmiljön. Det gör det möjligt att vidta direkta åtgärder för arter eller miljöer som har förändrats negativt eller är hotade. Arbetet med havsörn är ett lyckat exempel på att insatser verkligen kan göra skillnad, Naturskyddsföreningens projekt Havsörn har lett till att vi idag har en livskraftig havsörnsstam i skärgården. Ett annat betydelsefullt arbete är vår ständigt pågående jakt på mink med syfte att hålla bestånden av strandhäckande fåglar intakta. Det gäller till exempel för den sällsynta skräntärnan, en art som drabbats mycket hårt av minkens framfart. I detta nummer av Levande skärgårdsnatur pryder Skräntärnan, som är utsedd av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) till Årets inventeringsart, framsidan. Läs mer om den inne i rapporten på sid 14. Projekt Levande skärgårdsnatur är en viktig del av Skärgårdsstiftelsens arbete för bevarande av skärgårdsmiljön med dess biologiska mångfald. Som stor markägare, cirka 12 % av skärgårdens yta, är stiftelsen också på många andra sätt engagerad i skärgårdens miljöfrågor, till exempel genom jordbruk, skogsvård och arbete med de marina miljöerna. Detta arbete med att säkerställa naturvärdena i vardagslandskapet är ett viktigt komplement till den mer vetenskapliga inriktningen som präglar Projekt Levande skärgårdsnatur med stort deltagande från forskarvärlden. Flera av stiftelsens tillsynsmän och övrig fältpersonal med lång erfarenhet deltar i projektarbetet med ringmärkning av fågel och inventering av både land- och vattenlevande arter ute i skärgården. Hemma väntar jobb vid datorn med sammanställningar av uppgifterna från arbetet på fältet som ibland sker under besvärliga förhållanden. Resultat av tusentals timmars arbete fördelat på många engagerade personer sammanfattas i denna rapport. Trevlig läsning Foto: Miguel Jaramillo Trevlig läsning! 2012 blir det lite extra fokus på Skräntärnan som är utsedd till årets inventeringsart av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). 2 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Innehållsförteckning Projekt Levande skärgårdsnatur 4 2011 - ett sammandrag av året som gått 5 Korta utdrag från årets resultat 6 Projektrapporter 2011 Kustfågelinventering 8 Ringmärkning av kustfåglar 12 Skräntärnan - årets inventeringsart 2012 14 Ejderinventeringar 16 Ejderbon i Lygne skärgård 18 Sjöfågelskydd 18 Inventering av skarvens boplatser 19 Berguv 20 Havsörn 23 Gråsäl 26 Sjöfågelskydd - mink 26 Blåstång 28 Övriga naturvårdsprojekt i Skärgårdsstiftelsens regi Havstulpansprojektet 29 Östersjön under ytan - intervju med professor Lena Kautsky 30 Levande Skärgårdsnatur 2012 Produktion: Anna Björkman, Gunnar Hjertstrand, Karin Strandfager, och Ulrika Palmblad Omslagsbild: Skräntärnor, foto Miguel Jaramillo Skärgårdsstiftelsen 2012 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Postadress: Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress: Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel: 08-440 56 00, Fax: 08-440 56 19 E-post: kansliet@skargardsstiftelsen.se Hemsida: www.skargardsstiftelsen.se l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 3

Projekt Levande skärgårdsnatur Projekt Levande skärgårdsnatur startade 1985 med inventeringar av kustfåglar som sedan dess har genomförts varje år. Det var upptakten till projektet som kom till efter diskussioner mellan Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län. Tanken med projektet var att få en bättre miljöövervakning och dokumentation av växt- och djurlivet i Stockholms skärgård. Det skulle fungera som en snabb och obyråkratisk väckarklocka för miljöfrågor i skärgården. Skärgårdsstiftelsen hade goda förutsättningar att, genom sina tillsynsmän, samla in material och sköta fältarbetet. Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande Skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare det arbetet kan förändringar snabbt upptäckas, vilket gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar. Genom ett gott samarbete med forskare och sakkunniga bidrar detta långsiktiga arbete till ökade kunskaper om många arter i skärgårdsmiljön. Levande skärgårdsnatur utvecklas och förbättras ständigt men behåller sina väl inarbetade inventeringsmetoder och naturvårdsinsatser. Sedan starten 1985 har projektet vuxit och innehåller nu ett stort antal delprojekt enligt följande: inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter inventering och märkning av alkfågelbestånden inventering av ejderbon i Lygne skärgård var fjärde år märkning och bevakning av havsörnsstammen inventering, märkning och utsättning av berguv inventering av mellanskarvens boplatser samarbete vid forskning på gråsäl uppföljning av minkens utbredning i skärgården samt även skyddsjakt på mink undersökning av havstulpaner inventering av blåstång inventering- och naturvårdsinsatser för några hotade växtarters överlevnad; guckusko, majviva, hartmanstarr och gulyxne Projektet drivs idag av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen och Stockholms Universitet, vilka även svarar för en stor del av sammanställningen och utvärdering av data. Ekonomiskt stöd har under året erhållits från Stockholm Adventures, Waxholmsbolaget, Swedbank Roburs kunder och Breviks båtsällskap. Projektledningen har under året bestått av: Karin Strandfager, Skärgårdsstiftelsen; projektledare Gunnar Hjertstrand, Skärgårdsstiftelsen; samordnare samt inventerare Mats Nordin, Länsstyrelsen i Stockholms län; kustfåglar Roland Staav, ornitolog; ringmärkning kustfåglar, skarvboinventering, skräntärna Alar Broberg, konsult; berguv Björn Helander, Naturhistoriska riksmuseet/naturskyddsföreningen; havsörn Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseet; gråsäl Hans Kautsky, Stockholms Universitet; blåstång 4 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

2011 ett sammandrag av året som gått Januari / Februari Året började med sjösättning av hydrokopter på flera håll. Sjön frös redan i mitten av december men det tjocka snötäcket gör isen förrädisk. Trots detta syns en hel del skridskoåkare. En del älg och rådjur går ner sig runt områdena som ligger inbäddade i snön. Rådjur och hare får viltfodring hela vintern. Skönt ändå att termometern visar minusgrader hela tiden, skaren uteblir och djuren kan krafsa fram en del matnyttigt, utan att skära sönder hasorna. Mars / April Båtturerna är fortfarande begränsade av isläget. Det blir lättare i slutet av mars då isen helt lättar. I slutet av april dyker de första fritidsbåtarna upp. Fågelräkningen sätter igång. En vårstorm fäller en del träd i mellersta skärgården. Normala ejderstreck i april. Fortfarande lite is kvar och full fart på flyttfåglarna. Maj / Juni Ivrigt båtfolk är snabba med sjösättning efter islossning och valborg firas i båt lite här och var bland skären. Den 3 maj snöar det. Snart släpps djuren ut i hagarna. Vädret varierar, midsommarhelgen blir fin och ganska lugn. Juli / Augusti En varm juli. Sommaren kom nu igång på allvar. Torra och varma dagar innebar eldningsförbud på flera håll. Lösa hundar och lägereldar är återkommande problem rapporterar stiftelsens tillsynsmän. Sommartorkan innebär eldningsförbud och en del mindre bränder. Antalet besökare minskar drastiskt i mitten av augusti. Kraftigt åskväder slår ut strömmen här och var. Dagarna blir allt blåsigare. Algblomning är på gång men vindomslag hindrar större ansamlingar. September / Oktober Fint väder, klart och vackert. Djuren på jordbruken tas in för slakt eller vintervila. Blåsigt och höstigt i oktober. Dagarna blir allt kortare. November / December I november väntar vi på kylan, men icke. Höststormarna och mildväder fortsätter in i december. Det plockas kantareller till julbordet Avslutningen på 2011 blir mild och blåsig med många kullblåsta träd som betyder arbete under början av 2012. Annandagsstormen Dagmar och till slut lille Emil kring nyår, leder båda till långa strömavbrott, massor av vindfällen och en hel del akutåtgärder. Vattnet står högt. Foto: Staffan Kyrk l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 5

Korta utdrag från årets resultat Årets fågel 2012 - Skräntärnan Skräntärnan, världens största tärna, är en hotad art och föremål för särskilda åtgärder för att säkra dess fortsatta existens i vårt land. Ett särskilt åtgärdsprogram, s.k ÅGP, finns fastlagt av Naturvårdsverket. Skärgårdsstiftelsen har fått förtroendet från Länsstyrelsen att följa upp utvecklingen för skräntärnan i Stockholms skärgård. Ejder Ejderräkningar visar på fortsatt snabb minskning. Det allmänna intrycket är att ejdern flyttat inåt i skärgården. Särskilt intressant är kanske Gålö där 25 ådor hade ca 200 ungar kvar i början av juli med tyngdpunkt på insidan av Gålö. En del tror att ejderns snabba beståndsminskning skulle bero på ökad förekomst av havsörn. Vår studie ger inget stöd för den teorin, däremot visar den på ett uruselt häckningsresultat där man kan undra om merparten av ejderhonorna ens försökt att kliva upp på land för att lägga ägg. Studien visade att det kläcktes få ungar och att de hade låg överlevnad där cirka 70 % av kläckta ungar dött inom två månader. Svärta I fyra områden sågs i år inga svärtor alls under räkningsperioden. I två av dem, Björnö och Träskö- Storö, har detta gällt under många år. Svärtan tycks alltså helt ha försvunnit från mellanskärgården. Minskningen av svärtan fortsätter och årets resultat är det lägsta under de 26 år som räkningarna pågått. Tordmule Tordmulekolonin i Singö skärgård, Stridsbådan, hade sitt högsta värde under de nio år som tordmular räknats, 115 fler än 2010. Glädjande nog fortsätter Tordmulen öka om än i långsammare takt. Sillgrissla Antalet räknade sillgrisslor varierar kraftigt, men de fem senaste åren har det räknats betydligt fler sillgrisslor än under de sexton åren dessförinnan. Antalet räknade sillgrisslor 2011 minskade något sedan 2010, men är ändå ett av de fem bästa under de 21 år som räkningarna pågått. Foto: Björn Helander Landstigning för kontroll av ett havsörnsbo i Stockholms ytterskärgård 6 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Tobisgrissla Tobisgrisslorna är långlivade med låg årlig reproduktionskapacitet, varför ökningen i huvudsak måste bestå av plötsligt inflyttade fåglar. Efter ett rejält hopp upp för tobisgrisslan under 2010 var den 2011 tillbaka på ungefär samma låga nivå som under 2007-2009. Foto: Staffan Kyrk Skarv Antalet häckande skarvar i vårt område hade en topp 2006-2007 för att därefter ligga kring 5500 häckande par. 2011 års inventering visar att antalet bon fortsätter att ligga på denna nivå med 5544 bon på 23 aktiva kolonier. Denna flitigt debatterade och omtvistade fågel har vi följt under dess utveckling ända sedan de första bona konstaterades på Grän utanför Utö 1994. 2011 års räkning av skarvbon har skett enligt samma metodik som tidigare, dvs. i huvudsak räkning av bon efter häckningens slut. Ett undantag är öarna i Värtan som räknas i maj p.g.a. att det mäktiga lövverket på dessa öar senare försvårar räkning. Vi tar även med antalet bon på lokaler som övergivits efter att inledningsvis på säsongen ha uppvisat aktivitet. Detta för att tydliggöra vår kännedom om dessa öar. Vi kontrollerar även tidigare kända kolonier som övergivits för att säkerställa att ingen häckningsaktivitet återupptagits på dessa. Ringmärkning och häckplatsinventering av Berguv Under 2011 hittades endast 11 ungar i Stockholms län, i jämförelse med normala år då man brukar hitta ca 25 ungar. Vintern 2010/2011 var kall med mycket snö som låg kvar en bra bit in i april. Normalt värper berguv ägg i slutet av mars och början av april, då låg snön fortfarande i de flesta branter. Årets resultat var väntat med den tuffa och långa vintern. Ungarna som ringmärktes var normalstora för årstiden så den sena våren påverkade inte äggläggningsdatum nämnvärt. Att det blir lite färre ungar vissa år är inte speciellt ovanligt och har troligen ingen större betydelse för uvstammen eftersom uvar lever länge, även i det vilda och har många år på sig för att lyckas med häckning. Antalet konstaterade ungar 2011 är en av bottennoteringarna sedan början av 1980-talet. Gråsäl Antalet gråsälar fortsätter att öka i Stockholms skärgård och i slutet av maj räknades nästan 6000 sälar, vilket är rekord. I hela Östersjöområdet, räknades under försommaren knappt 24 000 gråsälar, vilket är en svag ökning sedan föregående år men antyder ändå att ökningstakten i beståndet avtagit de senaste 5-6 åren. Studier har visat att den i särklass viktigaste födan för Östersjöns gråsälar är strömming, drygt 80 procent av djuren som analyserats har ätit just strömming. Studierna visar också att gråsälarnas diet varierar beroende på var sälarna kommer ifrån, i Bottniska Viken är sik den näst vanligaste födan medan den i Egentliga Östersjön är skarpsill. Havsörnen När situationen var som sämst, från 1960-talet till mitten av 1980-talet, och flertalet häckningsförsök misslyckades helt, var det bara knappt en fjärdedel av de lyckade häckningarna som innehöll mer än en unge. Dagens siffror innebär en stor förbättring, och de skillnader som vi fortfarande ser måste utvärderas både mot möjliga effekter av miljögifter och mot andra faktorer i livsmiljön, som exempelvis ett vikande födounderlag. Havsörnen livnär sig till största delen av fiskar och fåglar under häckningsperioden, och de förändringar som skett och sker hos bestånden av de vanliga bytesarterna borde ha en påverkan. Mink De flesta större kolonier av fåglar är skyddade inom fågelskyddsområden under häckningstiden men de är ändå väldigt störningskänsliga, exempelvis för mink. Här försöker vi med hjälp av fällor och jakt hålla minkstammen tillbaka, framför allt i de yttersta delarna av skärgården där de största alkekolonierna är belägna. Blomster på nedgång På Utö räknade tillsynsman Bengt Söderlund endast sex stycken Majvivor till skillnad från föregående år då 64 stycken inventerades. Den sällsynta orkidén Rödsyssla sågs i fem exemplar vilket är bättre än året innan då den inte syntes till alls. Tillsynsman Björn Sundberg räknade 149 stycken Guckosko i Möjaskärgården, även här ser vi en nedgång från år 2010 då det totalt noterades 438 individer. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 7

Delprojektrapporter 2011 Kustfågelinventering 1985-2011 RESULTAT Ejder (Somateria mollissima) Räkningarna 2011 har visat fortsatt snabb minskning. Jämfört med ett medelvärde för de fem åren kring millennieskiftet (då antalet var relativt stabilt) räknades i år bara en dryg fjärdedel så många gudingar. Samtliga områden i vårt material som tidigare haft stora bestånd av ejder har nu minskat kraftigt. Samtidigt har mellanskärgårdsområdet Träskö ökat så att det nu har ett ganska stort bestånd. De som i sen tid hållit betydande bestånd, Svenska Högarna, Bullerö, Stora Nassa och Storö-Bockö-Lökaö, har minskat kraftigt de senaste tre åren, om än inte fullt så markant i Bullerö och utdraget under en längre period i Stora Nassa. Det extremt låga antalet i Lygne 2010 hade i år hämtat sig och ligger bara något lägre än åren närmast före 2010. I grannskärgården Röder var istället 2011 ett extremt dåligt år med bara 17 räknade gudingar, ca en tiondel av värdet 2010 och en procent av vad som räknades vid räkningsperiodens inledning 1991. De båda mellanskärgårdsområdena Träskö och Björnö hade en svag ökning sedan föregående år. I Träskö innebär det en ökande trend, medan Björnö verkar ha en stabil trend under de senaste 10 åren. Ejder 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1985 1987 Ejder, lång tidsserie 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 Räkningarna 2011 har inneburit fortsatt snabb minskning. Jämfört med ett medelvärde för de fem åren kring millennieskiftet räknades 2011 bara en dryg fjärdedel så många gudingar. Nåttaröfladen Fjärdlång Biskopsö Bullerö Träskö Storö-Bockö Stora Nassa Sv Högarna Foto: Roine Karlsson Svärta (Melanitta fusca) Minskningen fortsätter och årets resultat är det lägsta under de 26 år räkningarna pågått. I de områden som vi räknar finns idag någorlunda substantiella bestånd endast i Svenska Högarna (72) och Stora Nassa (41). I den tidigare viktiga skärgården Lygne räknades bara 2 svärthannar. Även i övrigt rör det sig om enstaka fåglar med undantag för det stora området Bullerö där 12 fåglar räknades. 8 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Foto: Anders Bouvin Tordmule (Alca torda) Tordmulens ökning fortsätter om än i långsammare takt. I de tre stora kolonierna, Svenska Högarna, Grän och Gunnarstenarna tillsammans, räknades i år ungefär samma antal som förra året. De varandra närliggande kolonierna Gunnarstenarna och Grän har dock minskat respektive ökat i storleksordningen 500 fåglar. De mindre kolonierna sammanslagna har legat konstant i 5 år, men 2011 ökade de rejält, även om den totala ökningen för dem är mindre än variationerna mellan Gunnarstenarna och Grän. De områden som ökat betydligt är framförallt Klovskär, Lygne, Hållskären, Abborren och Stridsbådan. Sillgrissla (Uria aalge) Antalet räknade sillgrisslor 2011 minskade något sedan 2010, men är ändå ett av de fem bästa under de 21 år som räkningarna pågått. Utöver de tre gamla väletablerade kolonierna Abborren, Svenska Högarna och Grän finns nu etablerade kolonier på Stridsbådan, Storskär och Gunnarstenarna. Omkring hälften av årets sillgrisslor räknades på Svenska Högarna. Tobisgrissla (Cepphus grylle) Efter ett rejält hopp upp för tobisgrisslan under 2010 var den 2011 tillbaka på ungefär samma låga nivå som under 2007-2009. Hela avvikelsen för 2010 skedde genom att antalet på Svenska Högarna fördubblades för att 2011 vara tillbaka på en nivå jämförbar med åren dess för innan. DISKUSSION Ejder Baserat på återfynd av ringmärkta ejdrar är gudingarnas medellivslängd ca 5 år. Om minskningen främst beror på försämrad reproduktion förefaller det alltså som om något drastiskt hände med reproduktionen kring år 2000. Andra tänkbara förklaringar till minskning av antalet gudingar i våra områden kan vara ökad dödlighet och utflyttning till andra områden. Det senare verkar vara fallet åtminstone i någon mån eftersom antalen hållit sig tämligen konstanta i de två av våra räkningsområden som ligger längst in och Tordmulens ökning fortsätter om än i långsammare takt. observationer tyder på att ejdrarna ännu längre in i skärgården har ökat. Utöver de vanliga räkningarna har Skärgårdsstiftelsen under året också samlat in andra data och mer allmänna intryck om ejderns situation i Stockholms skärgård. Bland annat har siffror presenterats från räkningar i ett innerskärgårdsområde, framför allt i Länna socken, innanför Blidö/ Yxlan under de tre senaste åren. En studie av ungproduktion i tre områden i inner-, mellan- respektive ytterskärgård har gjorts och Skärgårdsstiftelsen har bett alla sina tillsynsmän om allmänna observationer av ejderns situation i deras respektive områden. De senare är beroende av tycke och smak och det kan vara vanskligt att jämföra områden med varandra. Det allmänna intrycket är ändå att de stödjer uppfattningen att ejdern flyttat inåt i skärgården. Särskilt intressant är kanske Gålö där 25 ådor hade ca 200 ungar kvar i början av juli med tyngd- l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 9

punkt på insidan av Gålö. En skattning av trenden på utsidan av Gålö är att det minskat med 75% de senaste 10 åren, alltså ganska likt våra räkningar i ytterskärgården. I detta område är alltså ejdrarna mycket starkt koncentrerade till skärgårdens allra innersta del och i år verkar de haft framgångsrik reproduktion i detta område. I flera ytterskärgårdsområden rapporteras att ådorna överhuvudtaget inte försökt häcka. I Stora Nassa resulterade 250 gudingar i april i 3 kullar. Om någon av dessa ungar överlevde är inte känt. Två tillsynsmän har sagt att de i år uppfattat det som att könsfördelningen är jämnare än den varit under senare år. Tidigare har ådorna varit mycket färre än gudingarna. Kanske har ådorna inte haft samma höga dödlighet som gudingarna haft under de senaste åren. I det nya området i Lännaskärgården har det under de tre senaste åren räknats 658, 638 och senast 833 gudingar. År 2011 räknades därmed fler gudingar i Lännaskärgården än i något av våra gamla områden. Eftersom områdena är olika stora, med olika tillgång på häckningsöar och lämpliga bottnar för födosök, är det vanskligt att jämföra dem. Lännaområdet är stort, grovt räknat större än Bullerö men mindre än Storö-Bockö-Lökaö. I de båda områdena räknades 369 respektive 561 gudingar. Tätheten verkar alltså vara betydligt högre än i dessa två stora områden i våra räkningar. Mellanskärgårdens Träskö-Storö är betydligt mindre än Lännaskärgården men där räknades 465 gudingar, vilket kanske innebär mer likartad täthet med Lännaområdet. För att försöka jämföra ungproduktionen i olika delar av skärgården har ornitologen Claes Kyrk och tillsynsman Gunnar Hjertstrand räknat ådor och ungar dels i början av juni dels i slutet av juni i tre områden representerande innerskärgård, mellanskärgård och mellan-ytterskärgård. Antalet överlevande ungar i slutet av juni per räknad åda i början av juni har en tydlig gradient inifrån och ut i de tre områdena. I innerskärgårdsområdet fanns 0,21 unge per hona, i mellanområdet 0,12 och längst ut räknades i slutet av juni inga överlevande ungar. I alla tre områdena är ungproduktionen sannolikt alldeles för låg för att hålla den lokala ejderpopulationen konstant. Troligen beror en ejderpopulations överlevnad dock på enstaka lyckade häckningssäsonger. Undersökningar under ett enstaka år har därför även i stabila populationer liten sannolikhet att pricka in de produktiva åren. Observationen av 200 ungar med 25 ådor i början av juli vid Gålö antyder att det också kan växla mycket i olika områden. I slutet av juni sågs i innerskärgårdsområdet i Kyrk/Hjertstrands undersökning 0,26 ungar per hona. Eftersom honor som misslyckats successivt lämnar häckningsområdet kan denna kvot paradoxalt nog ökat under början av juli, men Gålös närmare 10 ungar per hona i början av juli måste ändå rimligtvis motsvara oerhört mycket bättre häckningsframgång. Också ett utpräglat innerskärgårdsområde som Landfjärden i Häringe-Hammersta naturreservat producerade 60-100 ungar (dock utan tidsangivelse). Svärta Man kan fråga sig om de fåtaliga svärtor som räknats utanför Bullerö, Stora Nassa och Svenska Högarna representerar häckning över huvud taget. I rapportsystemet Svalan finns dock rapporter om lyckade häckningar längs hela länets ytterskärgård från Gunnarstenarna i söder till Understen i norr. I Kustfågelgruppens räkning i hela Stockholms skärgård i början av 2000-talet utmärkte sig tre områden som särskilt viktiga för svärta, Svenska Högarna, Lygne och Kallskär. Av dessa ingår Kallskär inte i våra räkningar så tyvärr vet vi inte hur svärtan utvecklats där. På Svenska Högarna har de hållit ställningarna, medan däremot Lygne helt har förlorat sin betydelse för svärtan. I två branta steg, 2002 2004 och 2009 2011 har beståndet i princip utraderats. I fyra områden sågs i år inga svärtor alls under räkningsperioden. I två av dem, Björnö och Träskö-Storö, har detta gällt under många år. Svärtan tycks alltså helt ha försvunnit från mellanskärgården. Tordmule Omflyttningarna mellan Grän och Gunnarstenarna beror nog bara på omflyttning av icke häckande fåglar. Kanske flyttar de mellan kolonierna från dag till dag. Årets ökning har skett i de mindre kolonierna. Av dem som ökat ligger Klovskär i sydligaste Mysingen, mellan Gunnarstenarna och Grän. Den ökningen skulle alltså också kunna bestå av fåglar ur samma grupp ickehäckare som kollar upp möjligheterna att hitta häckplatser i befintliga kolonier i yttre havsbandet utanför Nynäshamn. Tre av de övriga mindre kolonier som ökat påtagligt i år ligger ganska nära varandra i Ålands hav. Abborren och Hållskären har ganska kraftigt växlande antal mellan åren, men med en stabil trend. Stridsbådan (som numer är den största av de tre) hade sitt högsta värde under de nio år som tordmular räknats där, 115 fler än 2010. Tidigare har antalet varit relativt konstant. Efter att totalt sett varit ett ganska stabilt bestånd under en längre tid i Singöskärgården har alltså alla tre kolonierna i år ökat påtagligt sedan 2010. Sillgrissla Antalet räknade sillgrisslor varierar kraftigt, men de fem senaste åren har det räknats betydligt fler sillgrisslor än under de sexton åren dessförinnan. Helt extremt var 2009, det mellersta av dessa fem år. Det lägsta av dessa är årets resultat, men det är ändå fler än vad som någonsin räknats före 2007. 1 0 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Foton: Anders Bouvin Antalet räknade sillgrisslor varierar kraftigt, men de fem senaste åren har det räknats betydligt fler sillgrisslor än under de sexton åren dessförinnan. Den nyetablerade kolonin i Singö skärgård, Stridsbådan, var i år betydligt större än Abborren som hade ett av sina lägsta år någonsin. Dessa båda kolonier tycks under senare år ha delat upp en population som tidigare alla häckade på Abborren. I Ålands hav verkar sillgrisslan alltså inte beröras av den långsiktigt kraftiga ökningen i Östersjön. Tobisgrissla Bland alkorna är tobisgrisslan den som har rykte om sig att vara svårast att räkna. De ägnar så mycket tid åt fiske långt från kolonin och samlas sällan vid häckningsöarna. Det är alltså extra svårt att pricka in rätt räkningstillfälle. Kanske är det därför endast den generellt minskande trenden som är att lita på. Spekulationerna kring enskilda områden nedan kan mycket väl bero på slump lika gärna som på verkliga förändringar. I det för tobisgrisslan lite bättre havsområdet Ålands hav ökade antalet räknade tobisgrisslor fram till 2006. En betydande del av ökningen bestod av utökade räkningar. Efter ett relativt kraftigt tapp till 2007 har grisslorna i Ålandshav haft en svagt vikande trend. Denna bild är dock orättvis eftersom den största kolonin i området, Understen på länsgränsen mot Uppsala, inte ingår i våra räkningar. Denna jättekoloni är i ökande. Där fanns 2011 fler tobisgrisslor än vi räknade totalt i Ålands hav. På den andra stora kolonin i länet, Svenska Högarna, var antalet åter nere på samma nivåer som åren närmast före det goda året 2010. Den plötsliga fördubblingen 2010 ser märklig ut. Tobisgrisslorna är långlivade med låg årlig reproduktionskapacitet, varför ökningen i huvudsak måste bestå av plötsligt inflyttade fåglar. Eftersom tobisgrisslan har en långsiktigt starkt vikande trend finns det till skillnad från de båda andra alkarterna knappast en bulk av icke häckande fåglar som inte får plats i häckningskolonierna. Om siffrorna från 2010 stämmer borde det avse häckande fåglar som tillfälligt flyttat in, troligen från områden utanför länet. Mats Nordin Länsstyrelsen i Stockholms län l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 1

Ringmärkning av kustfåglar 2011 Under året koncentrerades arbetet på ringmärkning av alkfåglarna; sillgrissla och tordmule samt av skräntärna. Eftersom flera olika projekt på sillgrissla pågår i Östersjön är det viktigt att även våra häckfåglar inom Stockholms län undersöks årligen. Foto: Anders Bouvin Med båten Sefyr och Gunnar Hjertstrand kunde vi besöka samtliga kända boplatser för sillgrissla i länet. Grisslorna häckar enbart på de yttersta öarna i fyra områden; Understens skärgård i Ålands hav med 2 boplatser, Svenska Högarna med 3 boplatser samt ögrupperna Grän och Gunnarstenarna i södra skärgården med 4 boplatser. Vi kunde också för första gången besöka den femte boplatsen i södra skärgården, Utö Storskär. Vi visste sedan tidigare att sillgrisslor häckade här, men detta var vårt första besök med ringmärkning på programmet. Sillgrisslor häckade under 2011 på 10 kända öar i Stockholms län. RESULTAT Vi lyckades över förväntan och kunde totalt märka 229 ungar och 222 gamla fåglar. Vi kunde också kontrollera inte mindre än 258 redan märkta grisslor, vilket är den hittills högsta siffran. Dessutom bytte vi ut 10 slitna ringar mot nya fräscha. Sillgrisslan blir äldst bland svenska fåglar och man måste med jämna mellanrum byta ut ringarna för att säkert identifiera olika individer. Många av grisslorna är gamla bekanta som vi så gott som årligen läser av, men på Storskär var som förväntat så gott som alla grisslor omärkta och inte alls vana att behandlas av människohand. Deras beteende skilde sig tydligt mot de flesta märkta grisslor på andra öar. Ett oroande tecken vid landstigningen var tre havsörnar som satt på spaning på och vid raststugan, men vi hittade inga slagna alkor på ön. Sillgrisslorna hade valt ut säkra häckplatser djupt inne under stora klippblock. Vi kunde märka 34 ungar och 81 gamla fåglar. En av de märkta grisslorna häckade på Bodskär, Grän redan 1982 och har senare bytt boplats. Den var säkert drygt 30 år gammal. Programmet kunde som vanligt genomföras med hjälp av ett antal volontärer, som är ovärdeliga för ett sådant arbete. GAMLA GRISSLOR Aldrig förr har vi återfångat så många gamla grisslor. Inte mindre än 17 fåglar var minst 25 år gamla och många var av okänd ålder, då de märkts som gamla häckfåglar. Alla grisslor av hög ålder var födda på Stora Karlsö, där ringmärkning i stor skala bedrivits under många årtionden. Den äldsta, född på Stora Karlsö 1974 var 37 år gammal och inne på sitt 38.e år. Den kontrollerades i en djup springa på Kalken, Svenska Högarna och har Gunnar Hjertstrand, fältsamordnare för projekt Levande Skärgårdsntur, här med en skräntärneunge i famnen. under årens lopp burit tre olika ringar. Den första ringen byttes ut 1986 och den andra 2009. Den andra ringen var så sliten att siffrorna måste tas fram med hjälp av syra på Riksmuseet. Vi fångade två stycken grisslor av 35 års ålder, båda utvandrade fåglar från Stora Karlsö, den ena kontrollerades på Bodskär, Grän och den andra på Kalken, Svenska Högarna. En 34-årig sillgrissla kontrollerades på Österskär, Grän. ÖVRIGA FYND En riktig snabbflygare tycks ha genomskådat våra rutiner och blivit fångad med två dagars mellanrum på två helt skilda platser. Den 7 juli kl 14 fångades en vuxen fågel på Västerskäret, Grän, som två dagar senare, den 9 juli kl 16 kontrollerades som sista fågel i östliga grottan på Kalken, Svenska Högarna. Det kortaste avståndet mellan dessa platser är 101.06 km. Jag trodde inte detta kunde vara sant men samma nummer står på två ställen i anteckningsboken! Ytterligare tre grisslor födda på Stora Karlsö har utvandrat till Stockholms skärgård. Dessutom har tre av våra grisslor kontrollerats på Lilla Karlsö, två av dem yngre fåglar. 1 2 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Från Finland kom fynduppgifter från 2010, den ena, en 6-åring från Kalken kontrollerades i Finlands största sillgrisslekoloni på Aspskär, Pernaja i Nylands län, som vi tidigare haft utbyte med och av den andra, en äldre fågel från Grän hittades rester utanför Lovisa i Finska viken. Vid polska kusten hittades rester av en grissla från Lillö i februari, kanske ett offer för den hårda vintern. UTBLICK Förra sommaren fångade vi en grissla med en polsk ring från projektet Kuling, som märker alkor som fångats i nät utanför polska kusten. I sommar satt en 4-årig grissla med polsk ring i världens största fågelholk nedanför fyren på Stora Karlsö. Syftet med holken, som består av stål, ekträ och kalksten och är 11 meter hög med hyllor av 36 meters längd, på vilka ryms 600 grisslor, är att studera de häckande grisslornas liv med modernaste teknik på nära håll. Forskningsprojektet drivs av Stockholms Universitet (Resilience Center). Sillgrisslor som övervintrar på Västkusten är ofta undernärda och ibland tas vissa individer in för vård på Fågelcentralen på Hisingen i Göteborg. En ung hane, som bara vägde 521 gram (normalvikt ca 650 g.) togs omhand av ornitologen och ringmärkaren Tommy Järås i september 2007, fick mat och släpptes i oktober med en vikt på 670 gram. Vad hände sedan? I juni 2011 kom en rapport från Skottland att grisslan satt i en sillgrisslekoloni på Isle of May, Firth of Forth utanför Edinburgh i Skottland! Det är inte ofta vi får information om att utsvultna fåglar klarar sig en längre tid. Tommy vill gärna ha vikter på sillgrisslor i Östersjön och därför kommer vi, nästa säsong, att väga ett antal vuxna individer under häckningstid. TORDMULE Vi märker och kontrollerar en del tordmular under sillgrisslearbetet, men prioriterar inte tordmulen då den är senare i sina häckningsvanor. Vi kontrollerade dock ett par riktigt gamla tordmular på Lillö, Svenska Högarna, den ena var 23 år gammal och den andra 19 år. Båda fåglarna var ortstrogna och häckade på samma ö de blivit födda. En 8-årig tordmule från Gunnarstenarna hade otur och drunknade i en sikfälla i Närpes, Österbotten, Finland den 6 juni 2011. Vi vet sedan tidigare att Stockholms skärgård och Österbotten har utbyte med varandra vad gäller tordmule. Den 6 juli 2011 hittades en nydöd tordmule på Idskär i Söderarms skärgård. Den var märkt som unge på Gunnarstenarna 2006 och blev bara 5 år gammal. Av Roland Staav Foto: Anders Bouvin Bilden visar en tordmuleunge med kvarvarande äggtand, den vita delen av näbben som den hackat sig ur ägget med. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 3

Skräntärnan - årets inventeringsart 2012 Skräntärna (Sterna caspia) Skräntärnan är världens största tärna med gamla anor i Östersjön. Den beskrevs som svensk fågel redan 1782 av prästen Samuel Ödmann i en skrift utgiven av Kungliga Vetenskapsakademin från Wärmdö Skärgårds yttersta kanter, där den än idag häckar och ingår i vårt undersökningsprogram. Ringmärkningshistorik Redan den 13 juli 1926 ringmärktes den första kullen på tre ungar av amanuensen Ragnar Vesterberg på Viggharan (Viksharan) i Rödlöga skärgård. Tack vare intensiv ringmärkning under flera decennier under senare delen av 1900-talet har vi säkra dokument om artens förekomst i Stockholms skärgård under en lång tidsperiod. Skräntärnan häckar hos oss på små öar i stora kolonier på upp till hundra par eller i enstaka par i ytter- och mellanskärgården. Kolonierna finns bara i anslutning till fiskrika vatten i inre skärgårdens flader och vikar och det har bara funnits två stycken samtidigt i Stockholms län; den ena på Svartlögafjärden under 1960-talet fram till 1984 och den andra på Gunnarstenarna i sydligaste skärgården från 1950-talet fram till 1995. Det var en överraskning för oss när en koloni etablerades på ett skär vid Svartlöga 2009. Fram till i dag har 7200 skräntärneungar ringmärkts i Stockholms län, nästan en fjärdedel av landets ringmärkta skräntärnor! Originaldokument förvaras på Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseet. SVERIGES ORNITOLOGISKA FÖRENING 2012 SKRÄNTÄRNA Hydroprogne caspia Åtgärdsprogram Eftersom skräntärnan alltid varit en ovanlig fågel med ojämn förekomst längs våra kuster och skärgårdar finansierade Naturvårdsverket ett landsomfattande åtgärdsprogram för att skydda arten under perioden 2007-2011. Programmet har givit oss utökade kunskaper om vilka hot som den stora tärnan ställs inför. Utplacerade webbkameror på boplatserna har givit oss helt nya kunskaper om aktuella hot mot ungproduktionen, som i vissa områden varit extremt dålig under flera år. Livsförhållandena har under senare årtionden i hög grad förändrats för många fåglar i Östersjön och vi vet att stora förändringar skett på kort tid. Ökad kunskap ställer högre krav på övervakning och är en anledning till att skräntärnan utsetts till Årets inventeringsart 2012 av Sveriges Ornitologiska Förening. Foto: Anders Bouvin Roland Staav och Mats Gothnier från Länsstyrelsen i Stockholms län letar efter skräntärnor att ringmärka. 1 4 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Foto: Roine Karlsson Den färgstarka skräntärnan, som i norra Europa är begränsad till Östersjön är påfallande okänd för allmänheten och vi inom tärngruppen har en ambition att utöka kunskaperna om den stora tärnans biologi. Detta innebär också att ett samarbetsprojekt startas med Lunds universitet med radiosändarmärkning. Inventering och ringmärkning 2011 Sedan flera år ingår ringmärkning och övervakning av skräntärna i projektet Levande Skärgårdsnatur. Gunnar Hjertstrand och undertecknad besöker årligen alla kända häckplatser i Stockholms län för inventering och ringmärkning av årets ungar. 2011 gjordes tre turer, till norra skärgården den 18 juni, till södra skärgården den 27 juni och till Understens skärgård i Ålands hav den 6 juli. Kompletterande information om vissa par har erhållits från artportalen Svalan, som samlar in fågelobservationer från hela Sverige och drivs av Sveriges lantbruksuniversitet. Hela det svenska skräntärnebeståndet uppgår till mindre än 600 par 2011 och av dessa häckar bara ett 30-tal i Stockholms län. 2011 var ett ganska dåligt häckningsår och många par misslyckades och lade en ny äggkull, vilket innebär sämre häckningsframgång och ofta helt misslyckad häckning. Vi besökte 39 möjliga häckplatser och kunde konstatera häckningsförsök på 26 lokaler. Tyvärr upplöstes av okända skäl kolonin vid Svartlöga som nämnts ovan och fåglarna började åter häcka solitärt på sina gamla boplatser. Detta innebar att antalet ringmärkta ungar blev lågt. Totalt ringmärktes 17 ungar. Bara på två ställen, det ena vid Harö och det andra utanför Väddö kunde kullar med 3 ungar märkas. På en annan häckningsplats utanför Väddö observerades hur en stor unge dödades och åts upp av en gråtrut den 18 juli. Det är av största vikt att skräntärneprojektet kan fortsätta och utvecklas då vi ser flera oroande tendenser. Kontroller i Tyskland Liksom förra året fick vi även i år ett brev från Carsten Rodhe, som rapporterat årets resultat från Nordeuropas bästa rastplats för skräntärnor, en betongbrygga i Kummerower See norr om Berlin. Jag ska ge några exempel. Den väl dokumenterade skräntärnan som föddes 2002 på den yttersta häckplatsen i Stockholms skärgård på Skrakfjärden och filmades av Britten Hjertstrand var åter på plats och rastade i sjön under perioden 15 augusti till 9 september. Båda ungarna från kullen i Nämdöfjärden, märkta den 18 juni rastade i Kummerower See. De visade sig båda den 20 augusti och var kvar där någon vecka. För övrigt rapporterades ett flertal skräntärnor märkta i norra Uppland, Södermanland och Norrbotten samt enstaka från Blekinge, Småland och Östergötland. Av Roland Staav l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 5

Ejderinventeringar 2011 - Ejderbeståndet minskar 3/6, 30/6 och 28/7 räknades honor samt ungkullar Studien har utförts som en linjetaxering med utgångspunkt från Stavsnäs söderut till Maderö samt i de vatten som ligger österut. Det har gett oss en möjlighet att kika på tillståndet hos de häckande ejdrarna i inner-, mellan och ytterskärgård Ejderbeståndet minskar Att ejdern minskat i antal under häckningstid i Stockholms skärgård under 2000-talet står klart. Riktade sjöfågelinventeringar gjorda på 1970-talet och i början på 2000-talet visade på en ökning av ejderbeståndet från nästan 90.000 par till ca 100.000 par. Går man längre bakåt i tiden så har vårt nuvarande ejderbestånd närmat sig det antal som fanns i slutet av 1930-talet, d.v.s. 25.000-30.000 par. I rapporter som inkommit från senare år talas det om en snabb minskning på femtio procent eller ännu mer! Ingen har dock tidigare gjort riktade inventeringar som visar hur ungproduktionen ser ut eller hur många honor vi har med eller utan ungar i skärgården. Den inventering som här presenteras ger oss en inblick i just dessa frågor inom ett begränsat skärgårdsområde. Fram till 1940-talet var ejdern en utpräglad ytterskärgårdsart. Därefter spred sig ejdern till hela mellanskärgården och yttre delen av innerskärgården fram till 1970-talet. Efter kustfågelinventeringen i början på 2000-talet konstaterade man att ejdrarna åter ökat i ytterskärgården. Ett skäl antogs vara att ejdrarna försökte undkomma minkens härjningar. Nu har vi signaler från olika håll som talar om kraftig minskning av ejder i ytterskärgården och även svaga häckningsresultat i mellanskärgården. Vår inventering visar att vi i det undersökta området har flest häckande ejdrar i den innersta skärgårdsdelen. En del tror att ejderns snabba beståndsminskning skulle bero på ökad förekomst av havsörn. Vår studie ger inget stöd för den teorin däremot visar den på ett uruselt häckningsresultat där man kan undra om Foto: Roine Karlsson Ingen har tidigare gjort riktade inventeringar som visar hur ungproduktionen ser ut eller hur många honor vi har med eller utan ungar i skärgården. 1 6 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Foto: Roine Karlsson Räkningen 30.6 klargjorde att det inte tillkommit något större antal sent kläckta ungar. Endast fyra nykläckta kullar (14 ex) kunde bokföras samtidigt som de 456 ungarna minskat till färre än 200 ungar efter att 27 dagar passerat mellan de bägge räkningarna. Att de flesta hanarna, av 187 räknade i början på juni, flyttat ut från skärgården för att inleda ruggning på öppet hav är helt normalt. Räkningen visar även att drygt 350 av de 1265 vuxna honorna valt att förflytta sig ut från det undersökta området under tiden fram till slutet av juni. Studien visar ett uruselt häckningsresultat där man kan undra om merparten av de ejderhonorna ens försökt att kliva upp på land för att lägga ägg merparten av de ejderhonor som räknats ens försökt att kliva upp på land för att lägga ägg. Studien visade även att det kläcktes få ungar som hade låg överlevnad där cirka 70% av kläckta ungar dött inom två månader. Resultat Under räkningen 3.6 noterades 1265 honor och 456 ungar. Data över antalet honor med ungar pekar mot att de honor som kläckt fram sina ungkullar har haft mycket lågt antal framkläckta ungar, oftast 1-3 ex. Om det beror på ett litet antal lagda ägg eller svag livskraft hos fostren är oklart. Samma data ger även en bild av att det är ca 300 honor som kläckt fram de 456 ungar som räknades in. Det innebär sålunda att mer än niohundra honor i undersökningsområdet antingen helt avstått från att inleda häckning eller har avbrutit en påbörjad ruvning av ägg. Räkningen 28/7 kompletterade bilden av få sent kläckta ungar. En kull med 2 honor och fem nykläckta ungar sågs vid Tärnsörarna samt en hona med två små ungar sågs på Gråskärsfjärden. De ungar som kläckts i maj var nu flygga och en utflyttning från den innersta skärgården hade påbörjats. Kvar i inner- och mellersta skärgården fanns nu 84 av de kvarvarande 131 ungar som överlevt tillsammans med sina mödrar. De honor som saknat ungar tycks ha delvis flyttat ut mot öppet hav där några större grupper noterades i Biskopsöfjärden samt vid Tärnsörarna. I dessa grupper kan det även ha förekommit flygga ungfåglar. Inventeringsarbetet utfördes av Claes Kyrk och Gunnar Hjertstrand med båten Sefyr. Medverkande vid inventeringarna var även Staffan Kyrk, Annelie Svanold och Roland Staav. Claes Kyrk, Stockholms Ornitologiska Förening claes.kyrk@gmail.com Sträcka 1 Innerskärg. Sträcka 2 Mellanskärg. Sträcka 3 Mell- Ytterskäg. Tärnsörarna Gråskärsfjärden- Stavsnäs Totalsumma Datum 03 Juni 30 Juni 28 Juli 03 Juni 30 Juni 28 Juli 03 Juni 30 Juni 28 Juli 03 Juni 30 Juni 28 Juli 03 Juni 30 Juni 28 Juli 03 Juni 30 Juni 28 Juli Hane 17 0 0 37 2 0 82 ) 1 6 0 2 *) 0 1 187 7 * Hona 586 475 67 406 257 *) 69 97 72 14 20 2 190 60 31 1265 909 230 Pulli 312 123 43 90 48 41 * 0 24 0 26 ) 50 6 25 456 203 138 *Hontecknad - - 19 - - 3 - - 160 - - 380 - - - - - 562 *Hontecknad står för vuxen hona eller flygg årsunge vilka är svåra att skilja på håll. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 7

Ejderbon i Lygne skärgård - negativ trend håller i sig Antal bon 1600 Antal ejderbon i Lygne skärgård 1887-2010 var tredje år. Det är ett hårt och tidskrävande arbete som tar hela sommaren i anspråk. 1400 1200 1000 8 0 0 6 0 0 4 0 0 2 0 0 0 1910 1936 1945 1955 1961 I slutet av 1800-talet började Olof August Nordström en inventering av ejderbon i Lygne skärgård. Han samlade, liksom många andra skärgårdsbor, ejderdun och var mån om att hålla ejderstammens utveckling under uppsikt. Inventeringen togs så småningom över av yngre generationer Nordström och på 1930-talet även av Sten Rinaldo. Arvet har gått vidare och idag utför Magdalena Rinaldo arbetet med hjälp av Sten Söderlund m.fl. Hela 42 namngivna öar inventeras 1967 1973 1979 1986 1992 1998 2004 2007 2010 År Unik inventeringsserie Inventeringsserien är unik eftersom den är bland de längsta som finns i sitt slag. Materialet från slutet av 1800-talet är inte lika fullständigt som under 1900-talet, varför dessa siffror inte redovisas i diagrammet. Den senaste räkningen ägde rum år 2010. Nedslående resultat Den negativa trenden håller i sig och 2010 räknades endast 27 bon. Magadalena Rinaldo menar att det med all säkerhet minskat ytterligare och att finna 27 bon innebär inte 27 lyckade häckningar utan färre än så. Under sommaren 2012 kommer Magadalena göra en extra räkning just med tanke på att ejdern minskar så kraftigt i Lygne skärgård. Sommaren 2011 noterades dock något glädjande nämligen ett par häckande gravänder vilket är sällsynt i Stockholms skärgård och ett Storspovpar, kul, då Storspoven är rödlistad. Sjöfågelskydd - minken, en ovälkommen gäst i skärgården Minken (Mustela vison) Anledningarna till att minken klarat sig så bra i Stockholms skärgård är flera. Den är mångsidig i sitt födoval och äter det som är lättast tillgängligt allt ifrån små däggdjur till fågel, fisk, kräftor, musslor och allt däremellan. Tamminkar som suttit i bur dör dock nästan alltid svältdöden eftersom de drivs upp med gröt, de vet inte hur man dödar vilda djur. Hur stor del som överlever finns det inga siffror på. Minken är en mycket god simmare och når öar dit andra landlevande rovdjur inte kan ta sig. Den saknar i princip naturliga fiender i Östersjöns ekosystem. De vildminkar som finns idag i skärgården härstammar troligen från stora utsläpp av mink som gjordes under andra världskriget. I minkfällorna går nästan aldrig honor, därför måste fångst av mink även ske med hund och bössa vilket är kostsamt för projektet. Viktigt att hålla nere beståndet Minken må vara en främmande art för Sverige men Sverige har inte på länge varit en främmande plats för minken. Djuret överraskade i Stockholms skärgård i början på 1980-talet när man fann en hel Tordmulekoloni utplånad. Det var då debatten kom i gång i skärgården och det var också då man bestämde sig för att i största möjliga mån hålla nere beståndet av mink åtminstone på fågelskyddsområdena. En total utrotning är inte möjlig, däremot är det viktigt att hålla ner beståndet. Glädjande nog visar många exempel på att öar vars fågelpopulationer som blivit helt utslagna av mink har kunnat återkoloniseras efter att man målmedvetet satt in fällor och jakt på mink. av Karin Strandfager Foto: Anders Bouvin 1 8 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Inventering av skarvens boplatser 2011 Skarv 2011 års räkning av skarvbon har skett enligt samma metodik som tidigare, dvs i huvudsak räkning av bon efter häckningens slut. Ett undantag är öarna i Värtan som räknas i maj pga att det mäktiga lövverket på dessa öar senare försvårar räkning. Vi tar även med antalet bon på lokaler som övergivits efter att inledningsvis på säsongen ha uppvisat aktivitet. Detta för att tydliggöra vår kännedom om dessa öar. Vi kontrollerar även tidigare kända kolonier som övergivits för att säkerställa att ingen häckningsaktivitet återupptagits på dessa. Alla räkningar görs från land. Resultatet i paritet med fjolårets Årets resultat 5544 bon är i paritet med föregående år och totalantalet räknade skarvbon förändras endast lite. Benägenheten till förändringar inom och mellan kolonier under häckningsperioden har även i år kunnat iakttas. Efter en till synes normal inledning med bobyggnad, äggläggning och påbörjad ruvning, så har vi på ett antal lokaler kunnat iaktta alltifrån ett förändrat, ofta minskat antal häckande till plötsligt helt övergivna kolonier. De lokaler som vi på detta sätt kunnat konstatera bli helt utan häckningsframgång i år var: Skäret väst Mörkö, Grän Västerskär, Grän Bodskär, Södra Skräplen och Marskärskobben. Därmed minskade antalet kolonier med genomförda häckningar från 23 till 18 öar. I analogi med detta bör även summan 5544 reduceras med dessa lokalers bon, dvs 5544 217 = 5327, och denna summa är den som bör utgöra bas för fortsatta analyser och funderingar kring skarvens totalantal och miljöbelastning mm. Eftersom våra resurser och därmed möjligheter att följa upp alla skeenden under säsongen är begränsade kan vi inte med säkerhet ge en klar orsaksbild av det som sker. Inverkan av havsörn, skyddsjakten i form av äggprick- ning och eventuellt andra störningseffekter är faktorer att beakta. Alla typer av aktiviteter som företas i eller alltför nära kolonier utgör en störning som kan bidra till en ökad rörlighet under häckningen i samma områden. Då ingen av dessa störningstyper, oss veterligt, förekom under de första åren med skarvhäckning i Stockholms skärgård är detta ett förhållande att ha i åtanke vid vidare analys av utvecklingen. Havsörnen påverkar Att havsörnen, som är mera regel än undantag i eller invid varje koloni, har en avgörande påverkan får anses helt klart. Ett tydligt exempel på detta är utvecklingen inom den isolerade ögruppen Grän utanför Utö som 2011 stördes ut helt av havsörn. Inledningsvis skedde etablering och bobyggnad av skarvarna för att sedan avbrytas. Vid alla våra besök befanns flera örnar i området. På en av årets kontrollerade lokaler, Själgrundsskallen vid Singö, fann vi, förutom ett stort antal döda skarvar, även ett stort antal fjädrar av havsörn. Skarvkolonier i Stockholms läns skärgård 2011 Plats Antal bon Käringholmen 293 Skäret, väst Mörkö 10 Grän, Västerskär 13 Grän, Bodskär 8 Skorvan 442 Fälöv 57 Västra Pjukan 285 Äggskären 196 Skraken 736 Södra Skräplen 61 Delö 32 Bolvik 27 Rödkobb 538 St Värtan Råholmen 9 St Värtan Västerskär 334 Småholmarna S 184 Småholmarna N 411 Ryssmasterna N 266 Ryssmasterna S 144 Korsgrundet 2 Bergskäret 637 Marskärskobben 125 Själgrundsskallen 734 Summa Den markanta ökningen i antal bon på just denna ö, från 454 förra året till 734 i år, ger givetvis upphov till frågor, i synnerhet som boende intill kolonin säger sig upplevt en tydlig minskning gentemot året innan! Har örnarna här stört ut ett antal häckande par som övergivit kolonin? Tänkvärt är även det faktum att fåglarna i denna nordligaste del 5544 bon av vårt län huvudsakligen inte belastar det vi i dagligt tal benämner Stockholms skärgård, utan fortfarande till stor del fiskar i Uppsala län, varifrån de inflyttat. Med detta i åtanke så blir minskningen av antalet bon i området Arholma Landsort än tydligare. Gunnar Hjertstrand, Fältsamordnare Projekt Levande Skärgårdsnatur l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 9

Berguv - väntat lågt resultat efter tuff vinter Berguv (Bubo bubo) Resultat av uv inventeringen i skärgården 2011, ej Nynäshamns kommun. Som skärgård räknas: öar från Gräsö till Landsort. Öar ska vara utan fast landförbindelse, t.ex. ingen bro från fastlandet. Exempelvis är Värmdölandet exkluderat eftersom det finns en bro som leder dit. Inventeringsmetodik Lyssna efter uv: genomförs genom att lyssna i skymningen. Vi besöker speciellt utvalda områden som ser ut att kunna härbärgera berguv. Lyssningen genomförs ca 3 gånger i skymningen (ca 1 tim) per lokal. Inventeringsmetodiken är väldigt väderberoende och uvarnas välvilja att ropa. Huvud syftet är att söka efter nya revir. Berguvar ropar mest frekvent under de första åren i reviret och aktivast i månadsskiftet februari/mars. Upprop: Genomförs genom vädjan om att människor rapporterar berguvsobservationer. Vi vill gärna ha information om äldre häckningsplatser. Vi har sett flera fall där öar har blivit återbesatta efter årtionden. Häckplatsinventering: Eftersök av häckning och spår av berguv på kända häcknings lokaler. Vi försöker söka igenom hela området som är aktuellt för häckning och det medför ofta att vi måste klättra i branterna. Det är tidskrävande och en brant tar mellan halv timme till flera timmar att söka igenom. Vi letar även på nya lokaler, speciellt när vi har fått information om observationer av berguv. Vi gör även några besök på öar och platser som ser bra ut. Om ungar påträffas, då ringmärks ungarna. För att minska störningen så försöker vi lägga besöket till att ungarnas ålder har nått minst 3 veckor (i skärgården från 10 juni och framåt). Ingen av metoderna garanterar att vi hittar alla uvar. Kombinationen av inventeringssätt ökar chanserna men, vi får acceptera att det alltid kommer att finnas uvrevir som är okända för oss. Resultat 2011 Lyssna efter uv Inga större insatser gjordes under våren, enstaka tillfällen som inte resulterade i någon ny information. Foto: Alar Broberg 2 0 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r