Hälsa och samhälle HUR SJUKSKÖTERSKOR INFORMERAR PATIENTER INFÖR EN GASTROSKOPI EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE EVA HAMNEBECK ULRIKA OLOFSSON C-uppsats/Examensarbete Malmö högskola OV1052 Kurs 9 Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 120 p 205 06 Malmö Januari 2008
HUR SJUKSKÖTERSKOR INFORMERAR PATIENTER INFÖR EN GASTROSKOPI EN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE EVA HAMNEBECK ULRIKA OLOFSSON Hamnebeck, E & Olofsson, U. Hur sjuksköterskor informerar patienter inför en gastroskopi. En empirisk intervjustudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2008. God kommunikation med patienter, anhöriga och medarbetare är essentiell för sjuksköterskans yrkesutövande. Information och undervisning har två huvudmål; att skapa trygghet och att hjälpa patienten att hantera situationen på bästa sätt, både fysiskt och psykiskt. I föreliggande studie var syftet att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på en korttidsvårdavdelning informerar patienter inför en gastroskopi. Frågeställningarna var; Vilken information som ges och på vilket sätt den ges? Hur försäkrar sig sjuksköterskan om att patienten har tagit till sig informationen och vilket språkbruk använder hon sig av? Data inhämtades genom intervjuer med sex sjuksköterskor. Manifest innehållsanalys användes då studien hade en kvalitativ ansats. Resultaten visar på att nästan uteslutande muntlig information ges till patienterna och ett enkelt språkbruk utan medicinska termer används i de flesta fall. Alla informanterna betonade starkt för patienterna att de får ett sederande läkemedel som ger en kortvarig amnesi och därför kommer de inte att komma ihåg någonting efter undersökningen. Detta sades för att lugna patienterna. Sammanfattningsvis gavs en kortfattad procedurell information, innehållande undersökningens huvudmoment. I princip gavs ingen eller sparsamt med sensorisk information, utan undersökningen beskrevs huvudsakligen som obehaglig. Sjuksköterskorna försäkrade sig om att patienterna hade tagit till sig informationen på olika sätt. Nyckelord: Gastroskopi, Kommunikation, Patientinformation, Procedurell information, Sensorisk information, Sjuksköterskor. 2
HOW NURSES INFORM PATIENTS PRIOR TO A GASTROSCOPY AN EMPIRICAL INTERVIEW STUDY EVA HAMNEBECK ULRIKA OLOFSSON Hamnebeck, E & Olofsson, U. How nurses inform patients prior to a gastroscopy. An empirical interview study. Degree project 15 Credit points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2008. God communication with patients, relatives and coworkers is essential in the nursing profession. Information and patient education has two primary goals; to create a feeling of safety and to help patients deal with the situation in the best possible way, mentally as well as physically. The aim of the study was to examine in which way nurses working in a short time ward inform patients prior to a gastroscopy. What kind of information is given and in which way is it given? How do the nurses ensure themselves that the patients understand the given information and which use of language is chosen? Data was collected through interviews with six nurses. Manifest content analysis was later used. The result shows that information was given, almost exclusively orally and explained in layman terms without any medical jargon. All informants strongly pointed out that the patients were going to receive a sedative that would induce a short period of amnesia. As a result they were told that they would not remember anything about the procedure afterwards. This was said to calm the patients. In summary, a brief procedural information was given to the patients containing the main events of the procedure. None or sparse sensory information was given, and the examination was at most described as uncomfortable. The nurses had different strategies in ensuring themselves that the patients understood the given information. Key terms: Communication, Gastroscopy, Nurses, Patient information, Procedural information, Sensory information. 3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 6 BAKGRUND 6 Gastroskopi 6 Informationsförmedling och kommunikationsformer 7 Lagar och styrdokument för sjusköterskan 8 Tidigare forskning 9 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 10 METOD 11 Urval 11 Inklusionskriterier/Exklusionskriterier 11 Etiska övervägande 12 Datainsamling 12 Dataanalys 13 RESULTAT 13 Officiellt överlämnande av information 13 Språkbruk till patienter 13 Språkbruk till patienter med sjukvårdsutbildning 14 Muntligt 15 Hjälpmedel 15 Typ av information 16 Procedurellinformation 16 Sensorisk information 17 Information om efterförlopp 18 Individuell information 18 Förberedelser 20 Fasta 20 Venflon/Dropp 20 Lugnande av patienten 20 Rus 20 Orolig patient 21 Tid för frågor 22 Förståelse 23 Patientens förståelse 23 Försäkran att patienten förstår informationen 24 Bifynd 24 4
DISKUSSION 25 Metoddiskussion 25 Resultatdiskussion 28 Slutsatser 30 REFERENSER 32 BILAGOR 34 5
INLEDNING Uppsatsen skrevs på förfrågan från en korttidsvårdavdelning knuten till en akutklinik i södra Sverige. På Malmö Högskolas hemsida för sjuksköterskors C-uppsatser fanns en lista på förslag till ämnen som olika kliniker på sjukhuset i frågan var intresserade att få närmare undersökta. Det valda förslaget kom från en korttidsvårdavdelning, och handlade om patientinformation. Det hade tidigare diskuterats på avdelningen om informationen till patienter är bristfällig och sker godtyckligt. Det förslagna ämnet löd; Vilka strategier har sjuksköterskan för att informera patienter? Då information i allmänhet innefattar ett stort område avgränsades ämnesvalet till att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på avdelningen informerar patienter inför en gastroskopi och vilken information som ges. Gastroskopi valdes för att det är en vanlig undersökning bland avdelningens patienter. Ämnet är intressant eftersom patientinformation utgör en stor och viktig del i sjuksköterskans uppdrag. I Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor påtalas det att sjuksköterskan skall informera och undervisa patienter och förvissa sig om att de förstår given information (Socialstyrelsen, 2005). BAKGRUND I bakgrunden beskrivs hur en gastroskopiundersökning går till och olika anledningar till varför undersökningen utförs. Därefter beskrivs informationsförmedling och olika kommunikationsformer, varpå olika lagar och styrdokument relevanta för sjuksköterskan tas upp. Slutligen redovisas tidigare forskning på ämnet information till gastroskopipatienter. Gastroskopi Gastroskopi är en undersökningsmetod för att inspektera slemhinnornas utseende i matstrupen, magsäcken och övre delen av tolvfingertarmen. Vid en gastroskopi förs ett optiskt instrument, bestående av en böjlig slang, in i munnen och vidare ner till magsäcken. Rörliga bilder av slemhinnan kan på så vis ses på en tv-skärm. Slangen är cirka en meter lång och en centimeter i diameter. Vid behov kan vävnadsprover, så kallade biopsier, tas ut för vidare analys (www.sjukvardsradgivningen.se). Vanliga orsaker till att göra en gastroskopi är bland annat smärtor eller obehag i övre delen av magen, reflux, halsbränna, blod i avföring, anemi, järnbrist och vitamin B12 brist. Svampväxt, inflammation, sår, tumörer, åderbråck och polyper kan ses vid undersökningen. Vid misstanke om glutenintolerans, malignitet eller Helicobacter Pylori görs en biopsi av slemhinnan (a a). Inför undersökningen ska patienten vara fastande i minst sex timmar. Precis innan undersökningen sprejas en lokalbedövande spray i halsen. Bedövningsmedlet är beskt och skall sväljas. Det kan kännas som att svalget svullnar men det gör det inte. Om så behövs kan patienten få lugnande läkemedel intravenöst (a a). 6
Undersökningen tar tio till tjugo minuter och patienten ligger oftast på sin vänstra sida. Slangen förs in genom ett ihåligt munstycke som patienten biter runt under undersökningen. När gastroskopet ska passera svalget blir patienten ombedd att svälja, så att slangen kan glida ner i matstrupen. Undersökningen gör inte ont, men den kan kännas obehaglig eftersom den kan utlösa kräk- och hostreflexer. Slemhinnan saknar smärtnerver och en eventuell biopsi är smärtfri (www.sjukvardsradgivningen.se). Efter undersökningen ger läkaren besked om resultatet. Eventuella biopsisvar tar några veckor. Patienten får inte äta eller dricka något på ett par timmar efter undersökningen på grund av risken för att svälja fel. Efter undersökningen kan patienten ha en lätt obehagskänsla i svalget. (a a). Informationsförmedling och kommunikationsformer Kommunikation delas in i två huvudgrupper; verbal och icke-verbal kommunikation. God kommunikation med patienter, anhöriga och medarbetare är essentiell för sjuksköterskans yrkesutövande. Det är viktigt att vara medveten om kommunikationens komplexitet, hur verbal och icke-verbal kommunikation vävs ihop till en helhet (Hanssen, 1997). Det sägs att språket, det verbala, endast utgör en tredjedel av mänsklig kommunikation. Genom språket förmedlas tankar, känslor och synen på världen. Även inom samma språk finns många undergrupper med specialiserade kommunikationsformer, exempelvis vårdpersonals arbetsspråk. Ett specialiserat språkbruk leder till att samspelet inom gruppen blir mer effektivt men det begränsar också samarbetet med utomstående. Det är viktigt att sjuksköterskan använder ord och uttryck som patienten förstår, eftersom främmande medicinska uttryck kan hämma patientens kommunikation (a a). Icke-verbal kommunikation uttrycks i ibland annat ansiktsutryck, tonfall, röstvolym, ögonkontakt och gester. Mycket utrycks också i det så kallade paralingvistiska språket som består av småord och ljud. Exempel på detta är hm, A-ha och suckar, vilket bland annat signalerar om den som lyssnar är enig eller oenig (a a). Det finns ingen skarp gräns mellan det verbala och det icke-verbala språket. Det är viktigt att det finns överensstämmelse, kongruens, mellan det som förmedlas verbalt och ickeverbalt, vilket bidrar till att patienten litar på sjuksköterskan. I vårdsammanhang är äkthet och kongruens grundläggande för att man ska kunna utveckla ett förhållande där patienten blir trygg och öppen inför att ta emot hjälp (a a, s 78). Om det förekommer inkongruens mellan det verbala och det icke-verbala budskapet, är det i regel det ickeverbala budskapet som uppfattas som äkta (a a, s 79). Kommunikationsförmåga är avgörande vid patientundervisning och informationsförmedling (Hanssen, 1997). Patientinformation är enligt Nationalencyklopedin; muntlig eller skriftlig information till patienter om sjukdomars uppkomst, symtom och förlopp, om förebyggande av sjukdom, om prover och undersökningar, om läkemedel och om andra behandlingsformer (www.ne.se a). Patientinformation gör det möjligt för patienten att medverka i beslut vilket ökar 7
motivationen för att acceptera åtgärder och följa givna ordinationer (a a). Enligt Nationalencyklopedin är patientundervisning en informativ interaktion mellan vårdare och patient med målet att öka patientens kunskap om sin sjukdom, dess utveckling och läkningsprocess (www.ne.se b). Patientundervisning ska även öka patientens förståelse för hur han/hon själv kan påverka sin hälsa, sjukdom och rehabilitering (a a). Information och undervisning har två huvudmål; att skapa trygghet och att hjälpa patienten att hantera situationen på bästa sätt, både fysiskt och psykiskt. Utförlig information leder till mindre rädsla och stress eftersom patienten har möjlighet att skapa sig en mental bild av vad han kan förvänta sig. Genom dessa bilder känns situationen igen när den uppstår och patienten är bättre förbered på det som sker. Detta ger trygghet och en känsla av kontroll (Hanssen, 1997). Patienter har behov av information som konkret beskriver hur behandlingars eller undersökningars händelseförlopp ser ut. Även information om behandlingens eller undersökningens kroppsliga inverkan är viktig. Sjuksköterskan bör vara ärlig och tala om ifall behandlingen eller undersökningen kan vara smärtsam. Detta är något patienten kommer att upptäcka och känna, oavsett om han är förberedd på det eller inte. Då kan det vara till stor hjälp att vara psykiskt förberedd, och till exempel veta hur länge ett obehag troligvits kommer att vara (a a, s 82). Att vara en aktiv lyssnar är en viktig del i kommunikationsprocessen. Detta betyder att visa empati och koncentrera sig på vad personen förmedlar. Det är också viktigt att kontrollera att ens uppfattning av patientens önskningar och budskap är rätt. Ofta är det nödvändigt att upprepa informationen flera gånger och att använda en kombination av muntlig och skriftlig information. Det är också av vikt att försäkra sig om att patienten förstått informationen rätt. Ett bra sätt kan vara att be patienterna att upprepa informationen (a a). Lagar och styrdokument för sjuksköterskan Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) innehåller grundläggande regler för all hälsooch sjukvård. Den anger vad landstinget, kommunen eller andra vårdgivare är skyldiga att erbjuda patienten. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen skall patienten ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns (a a, 2 b ). Hälso- och sjukvårdslagen behandlar även att patienten ska vara delaktig i sin vård. När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar (a a, 3 a ). 8
Enligt Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) ska en sjuksköterska: Ha förmåga att informera och undervisa patienter och/eller närstående, såväl individuellt som i grupp med hänsyn tagen till tidpunkt, form och innehåll (s 11). Ha förmåga att uppmärksamma patienter som ej själva uttrycker informationsbehov eller som har speciellt uttalade informationsbehov (s 11). Ha förmåga att med omdöme, kunskap och noggrannhet informera och tillgodose patientens trygghet och välbefinnande vid undersökningar och behandlingar (s 11). Ha förmåga att förvissa sig om att patienten och/eller närstående förstår given information (s 11). Tidigare forskning I en studie ifrån norra Irland av Thompson et al (2003) var syftet att utforska vilken information som lämnas till patienter inför en gastroskopi. Patientenkäten innehöll bland annat frågor angående vilken procedur- och sensationsinformation de hade fått. Resultat av studien visade att patienterna mottog det mesta av standard informationen rörande den gastroskopiska proceduren. Generellt sett mottog patienterna mindre sensorisk information. Till exempel fick bara 35 % reda på att de kommer att höra ett brummande ljud ifrån utrustningen och bara något över hälften var informerade om att de kunde ha ont i halsen resten av dagen. Patienter 45 år och äldre fick konsekvent mer information om proceduren än yngre patienter. Det var ingen skillnad mellan könen på hur mycket information som lämnades. Informationsbladet som patienterna fick, visade sig vara den mest användbara källan av information. Majoriteten av patienterna var nöjda med den allmänna informationen som gavs innan proceduren. van Vliet et al (2004) ville i den holländska kvantitativa studien Preparing patients for gastrointestinal endoscopy: the influence of information in medical situations undersöka effekten av olika mängd information till patienter med olika copingstilar. De 260 deltagarna som skulle genomgå en gastroskopi för första gången, delades i två grupper efter sin copingstil: High monitors, som söker information för att förbereda sig inför ingreppet och Low monitors, som undviker information. Resultaten visade, tvärtemot forskarnas hypotes, att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollgrupperna i vare sig High monitor eller Low monitor grupperna vad gällde upplevelsen av undersökningen. Den enda signifikanta skillnaden var att experimentgruppen bland High monitors, upplevde att de fick en klarare bild av ingreppet jämfört med sin kontrollgrupp. Det konkluderas att en återhållsam hållning vad gäller att ge allt för omfattande information till gastroskopipatienter är att rekommendera. I en studie ifrån Belgien av van Zuuren et al (2006) var syftet att testa den potentiellt välgörande effekten av en nyligen utvecklad informationsbroschyr. Studien utfördes på en gastroenterologiavdelning på ett allmänt sjukhus i Belgien. Patienterna delades in slumpmässigt i en experimentgrupp som tog emot broschyren och en kontrollgrupp som 9
inte fick broschyren. Broschyren innehöll sensations- och procedurinformation, men även copinginstruktioner och praktisk information. Patienterna kunde välja att läsa hela broschyren eller för de som inte ville ha så mycket information, bara läsa sammanfattningen i slutet. Experimentgruppen visade mindre oro innan undersökningen och större tillfredställelse med förberedelserna inför den. Inga svenska studier har hittats som belyser sjuksköterskors information till patienter inför en gastroskopi. Däremot finns svenska studier som belyser sjuksköterskors information i samband med andra undersökningar. Till exempel undersöker den svenska studien av Hjelm-Karlsson (1989) effekten av information till patienter inför en intravenös pyelografi. Informationen som gavs till experimentgruppen innehöll bland annat procedurell och sensorisk information om undersökningen. Resultatet visade tydliga skillnader mellan experiment- och kontrollgruppen. Patienterna i experimentgruppen upplevde mindre smärta och obehag vid undersökningen och var bättre på att skapa sig mentala bilder av den stundande undersökningen. Patienterna i experimentgruppen kände sig lugnare, mer avslappnade och kände större kontroll över situationen. Skillnaderna var signifikanta. 2004 utfördes drygt 23 000 gastroskopiska ingrepp inom den slutna vården i Sverige. I begreppet gastroskopiska ingrepp inkluderas både gastroskopier och gastroskopier med biopsi. Något fler män än kvinnor gjorde ingreppet (www.socialstyrelsen.se). Detta betyder att över 20 000 patienter ska få information om en gastroskopiundersökning varje år vilket visar på uppsatsens relevans. Varje år utexamineras hundratals nya sjuksköterskestudenter i Sverige. Studien kan vara en hjälp till såväl nya som erfarna sjuksköterskor om hur de skall gå tillväga för att ge patienter så bra information som möjligt inför en gastroskopi. Förhoppningsvis leder denna studie i framtiden till att omvårdnaden kring patienterna inför gastroskopiska undersökningar förbättras. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt sjuksköterskor på en korttidsvårdavdelning informerar patienter inför en gastroskopi. Vilken information ges och på vilket sätt ges den? Hur försäkrar sig sjuksköterskan att patienten har tagit till sig informationen? Vilket språkbruk använder sjuksköterskan sig av när hon informerar? 10
METOD För att få svar på frågeställningarna och fånga informanternas beskrivning utfördes studien som en semistrukturerad intervjuundersökning. Enligt Polit och Beck (2006) utförs semistrukturerade intervjuer då svar på breda frågor sökes. Under intervjuerna ställdes öppna frågor som enligt Polit och Beck (2006) innebär att respondenterna kan svara med egna ord och ge rikare och fullare beskrivningar. De behöver inte känna sig bundna till fasta svarsalternativ som begränsar deras möjligheter. Hartman (2004) menar att en semistrukturerad intervju innebär att ett antal frågor skall ställas i ordning men att intervjuaren har möjlighet att formulera sig fritt. Innehållsanalys med manifest inriktning valdes, då studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingsmetoden är intervju. Innehållsanalys är en empirisk vetenskaplig metod som används för att dra slutsatser om innehållet i olika slags kommunikation, i detta fall intervjuer. Manifest inriktning innebär en analys av det som uttrycks i texten, det som är synligt och tydligt. Med innehållsanalys som kvalitativ ansats går det att synliggöra det centrala i texten, beskriva texten avseende ord, fraser och centrala termer för det som skall studeras, vilket överensstämmer med studiens syfte (Graneheim och Lundman, 2004). Urval På avdelning arbetar totalt 18 sjuksköterskor. En lista med totalt 12 sjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna tillhandahölls av gatekeepern, som är föreståndare på den aktuella avdelningen. Sjuksköterskorna grupperades i grupper efter erfarenhet inom sjuksköterskeyrket och alla namn skrevs på en lista efter antal arbetade år som sjuksköterska. Därefter valdes sex sjuksköterskor ut genom att ta vartannat namn som stod på listan. Detta gjordes för att få med sjusköterskor med olika antal års erfarenhet inom sjuksköterskeyrket. Två av sjuksköterskorna har arbetat 0-5 år, två har arbetat 5-10 år och två har arbetat >15 år. Kvale (1997) menar att antalet deltagare i en intervjustudie ska vara proportionerligt till den tid och de resurser som studien disponerar över. Dock rekommenderas fem till 25 informanter. Efter urvalet tillfrågade gatekeepern sjuksköterskorna om deltagande i studien och tidpunkt för intervjun bokades in. En av de sex tillfrågade sjuksköterskorna valde att inte delta i studien och en ersättare valdes ut ur samma erfarenhetsgrupp. Ersättaren valde att delta i studien. Det slutliga urvalet inkluderade fem kvinnliga och en manlig sjuksköterska. Inklusionskriterier/exklusionskriterier Inklusionskriteriet för att delta i studien var; legitimerade sjuksköterskor anställda på den avdelningen, från vilket beställningsuppdraget kom. Endast dagpersonalen tillfrågades att delta i studien. Nattpersonalen exkluderades på grund av att gastroskopier utförs under dagtid och att majoriteten av informationen därmed förmedlas under dagen. Även sjukskrivna och tjänstlediga sjuksköterskor exkluderades. 11
Etiska överväganden I enlighet med Helsingforsdeklarationen ansöktes det om tillstånd för att genomföra studien av berörd avdelningschef och den lokala etikprövningsnämnden på Malmö Högskola. Ansökan beviljades av Malmö Högskolas etikprövningsnämnd den 25 oktober 2007, diarienummer HS60-07/770/24. Vid ett avdelningsmöte presenterade sig författarna och gav en kortfattad information om studien. Det betonades att intervjuerna kommer att bandas samt att deltagandet var frilligt och att informanterna när som helst kunde avbryta sin medverkan utan att ge någon förklaring till detta beslut. De deltagande sjuksköterskorna garanterades strikt konfidentialitet, i det att ingen förutom författarna kommer att ta del av det inspelade materialet och att innehållet bara kommer att diskuteras mellan författarna och handledaren. Efter presentationen delades informations- och samtyckesblanketterna ut till de utvalda (Bilaga 1 & 2). De påskrivna samtyckesblanketterna inhämtades personligen av författarna inför varje intervju. Även avdelningsföreståndaren gav sitt samtycke (Bilaga 3). I enlighet med Helsingforsdeklarationen (2002) avidentifierades materialet vid transkriberingen och informanterna kommer i uppsatsen att refereras till som informant 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Numret på informanterna avspeglar inte ordningen av intervjuerna. När studien är avslutad och examensarbetet inlämnat, publicerat och godkänt kommer allt material om och av informanterna att förstöras av författarna. Fram till att allt skriftligt materialet strimlats och alla intervjuband avmagnetiserats kommer de att förvaras hemma hos en av författarna. Inget kommer att återanvändas eller sparas, vilket deltagarna är införstådda med. Datainsamling Intervjuerna dokumenterades genom bandning och utfördes i ett avskilt rum på avdelningen (Helsingforsdeklarationen, 2002). Varje intervju tog mellan 15-25 minuter och genomfördes inom loppet av två veckor. En av de inledande intervjufrågorna löd: Berätta om förloppet vid din senaste information till en patient inför en gastroskopisk undersökning. Därefter fortsatte intervjun med vägledning av en intervjuguide utformad av författarparet (Bilaga 4). Intervjuguiden utformades med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Enligt Hartman (2004) används en intervjuguide som hjälp för att diskussionen inte ska lämna området av intresse. Då semistrukturerad intervju valdes, innehöll guiden en översikt av de ämnen som skulle täckas och förslag till frågor (Kvale, 1997). Författarna turades om att göra intervjuerna. Medan den ene intervjuade, satt den andre och lyssnade. När alla frågor hade besvarats i intervjuguiden och intervjuaren var nöjd, tog den andre upp frågor som uppkommit under tiden eller svar som skulle förtydligas och utvecklas ytterliggare. 12
Dataanalys Insamlade data har analyserats i olika steg inspirerat av Graneheim och Lundman (2004) och Burnards (1991) metodbeskrivningar avseende innehållsanalys. I anslutning till varje intervjutillfälle transkriberades ordagrant de bandade intervjuerna av intervjuaren. Banden byttes och den andre författaren lyssnade igenom banden med transkriptet framför sig för att rätta till sådant som för den förste varit ohörbart, eller missuppfattats. När samstämmighet uppnåtts lästes texterna sedan igenom upprepade gånger för att fånga helheten och bli familjär med materialet. Samtidigt som texterna lästes igenom hittades centrala begrepp. Genom att utgå ifrån studiens syfte och frågeställningar kunde tillsammans slutligen fem huvudkategorier klassificeras utifrån begreppen. Efteråt klipptes och klistrades det i intervjuerna för att få rätt material under rätt huvudkategori. När all text var på sin plats under huvudkategorierna kodades datan, det vill säga texten reducerades för att göra det väsentliga synligt i texten och sålla bort det som inte var av intresse. De kodade urklippen organiserades efter likheter och återkommande subkategorier. Detta gjordes oberoende av varandra. Efter diskussioner mellan författarna och jämförelse av varandras subkategorier utfördes mindre revideringar till samstämmighet uppnåtts. Intervjutexterna lästes sedan ytterligare en gång för att säkerställa att subkategorierna verkligen speglade innehållet i materialet. Slutligen utökades de kodade urklippen till text och citat ifrån intervjuerna plockades ut som speglade subkategorierna. RESULTAT Resultatet redovisas utifrån de fem huvudkategorier som utkristalliserade sig under analysfasen; Officiellt överlämnande av information, Typ av information, Förberedelser, Lugnande av patient och Förståelse. Under respektive huvudkategorierna redovisas subkategorier vilka belyses av några citat hämtade ur intervjuerna. Sist redovisas bifynd. Överlämnande av information Under denna huvudkategori behandlas subkategorierna; Språkbruk till patienter, Språkbruk till patienter med sjukvårdsutbildning, Muntligt och Hjälpmedel. Språkbruk till patienter Samtliga sjuksköterskor uppger att de försöker använda ett så folkligt och vardagligt språk som möjligt, enkelt och utan konstigheter. Därmed är det inte sagt att det är lätt. För att patienterna skall förstå måste ord som duodenum, endoskop, ventrikel och andra latinska ord samt fackuttryck översättas. Det är ord som sjuksköterskorna använder dagligen på ronder och bland arbetskollegor. Många upplever att de måste tänka på vilket språkbruk de använder varje dag när de pratar med patienterna. Någon menar att de ibland inte hör vad de själva säger, utan att terminologin används utan att de hinner reflektera över det. 13
Ja varje dag eftersom ibland är det svårt och översätta det ibland för sig själv. Att vad är det jag menar? (Informant 1)... folk som inte jobbar inom sjukvården, förstår ju oftast inte vad ett endoskop är, eller vad ventrikeln är, duodenum så att då får man ju prata så att dom förstår. (Informant 2) Nej undersökningen heter ju gastroskopi, så det säger man...eeh sen när man ska förklara och beskriva då använder man vanligt språk. Magsäcken och (Informant 4) Så ibland är det så aha vad heter nu det på svenska vissa saker som man tänker på. (Informant 5) Språkbruk till patienter med sjukvårdsutbildning På avdelningen händer det att patienter som själva arbetar inom sjukvården ligger inne. Det framkom i studien att sjuksköterskorna hade dubbla känslor vid möten med annan sjukvårdspersonal. Dels menar de att informationen blir annorlunda, för att de vet ungefär vad man pratar om. Dels använder patienterna som själv jobbar inom sjukvården fackuttryck och medicinska termer och det blir då lätt att göra detsamma själv. De flesta menar att de vet om att de pratar på ett annat sätt till sjukvårdspersonal. Men många menar å andra sidan att är man sjuk så är man sjuk. Då är det inte i egenskap av sitt yrke utan som privatperson man ligger inne och behöver information. Informationen blir då minst lika viktig till dem och det går inte att ta för givet att de vet vad det innebär. Någon betonar att hon tänker aktivt på att använda samma språkbruk som till andra patienter. får man reda på att någon jobbar inom vården så per automatik använder man ett annat språkbruk, men jag tänker på att jag inte ska göra det (Informant 2) det kan nog bli lite annorlunda, för man vet ändå att de vet ungefär vad man pratar om. (Informant 5) när man är patient själv och har en vårdutbildning bakom sig så är det minst lika viktigt att man blir informerad att man inte tar för givet att de vet vad det innebär. (Informant 5) För ibland kan de ju va det att även om de är ehh sjuksköterskor eller så men är man sjuk så e det inte sagt att man kan riktigt eh klara ut fackspråket ändå (Informant 6) 14
Muntligt Som en följd av detta blev nästa fråga hur informationen lämnas och uteslutande svarades det; muntlig information. Det var bara en av deltagarna som förutom muntlig information förklarade med hjälp av en schematisk bild på matspjälkningsorganen. Ja, det är muntligt. (Informant 3) Det är muntlig information (Informant 4) Hjälpmedel Enligt sjuksköterskorna finns det inte någon skriftlig patientinformation om gastroskopi på avdelningen. Någon svarade att det finns skriftlig information för röntgen, men den riktade inte sig till patienterna. En sjuksköterska sa uttryckligen att hon inte såg någon funktion med skriftligt material för att det är mindre talande än muntligt. Hon såg mer att ett skriftligt material skulle skrämma upp patienterna. En annan sjuksköterska trodde att hon skulle använda sig av skriftlig information i vissa fall, då patienterna uttryckte fler frågor. En sjuksköterska menade på att det fanns mycket papper som det var redan. Det var bara en av sjuksköterskorna som använde sig av en bild på matspjälkningsorganen. Utifrån bilden beskrevs hur instrumentet leddes ner i magen, var organen sitter och vad det tittas efter. Efteråt fick patienten behålla bilden. Tittar man i vår rutinpärm så står det liksom bara det här med fasta 6 timmar innan, och det är ju mer information till oss än vad det är till patienten. (Informant 1) Och oftast är ju dom papperna någon annanstans än där man själv är. Många expeditioner och mycket papper som det är. (Informant 1) om man märker att det är en sådan patient som har väldigt mycket frågor och varje gång man kommer in där så frågar dom igen, då är det jättebra att lämna en skriftlig information (Informant 2)..oftast är den skriftliga informationen mindre talande än den muntliga, för att en muntlig information som ställer dom direkta frågor får direkta svar (Informant 4) Det finns säkert någonting på röntgens hemsida. (Informant 5) Oftast bilden säger så mycket så att det fastnar lite lättare när man berättar och pekar själv va (Informant 6) 15