REMISSVAR 1(15) U2018/01224/S Utbildningsdepartementet 103 33 Stockholm u.registrator@regeringskansliet.se Yttrande över betänkandet Med undervisningsskicklighet i centrum ett ramverk för lärares och rektorers professionella utveckling (SOU 2018:17) Lärarnas Riksförbund har givits möjlighet att yttra sig över rubricerat betänkande. Övergripande kommentarer Idag kännetecknas lärares möjligheter till professionsutveckling av samma olikvärdighet som skolan i stort. Ett av huvudproblemen är att möjligheterna till utveckling i yrket beror på vilken huvudman man är anställd hos. Lärarnas Riksförbund tillstyrker utredningens huvudförslag om att inrätta ett nationellt professionsprogram för lärare. Det är ett av de viktigaste skolförslagen på många år och kan om det förverkligas på ett bra sätt få stor betydelse för svensk skola. Ett professionsprogram kan ge ett tydligt statligt stöd inom ett område där huvudmännen sedan länge kommit till korta. Via professionsprogrammet kan lärare få möjligheter till ett större ansvarstagande för sin egen utveckling och fortbildning samtidigt som många av nackdelarna med dagens karriärsystem kan rättas till. Samtidigt vill förbundet lyfta vikten av att liknande nationellt system för karriärutveckling och fortbildning för studie- och yrkesvägledare skyndsamt utreds. Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet har haft en dialog kring utredningens förslag vad gäller professionsprogrammet. I remissyttrandet återfinns därför stycken där förbunden uttrycker en gemensam uppfattning. I övriga delar är det Lärarnas Riksförbunds uppfattningar om utredningens förslag som uttrycks. De närmare synpunkterna på utredningens förslag och bedömningar följer utredningens kapitelindelning.
2(15) Synpunkter på förslagen 5. Utvecklingsmöjligheter för legitimerade lärare och rektorer professionsprogrammet i praktiken Inrättandet av ett nationellt professionsprogram för legitimerade lärare och förskollärare samt för rektorer och förskolechefer Utredningen föreslås att det inrättas ett nationellt professionsprogram för legitimerade lärare och förskollärare samt för rektorer och förskolechefer. Syftet är att främja professionell utveckling, skolutveckling och att stärka professionernas attraktionskraft. Professionen ska få möjlighet att ta del av kompetensutveckling och få sin kompetens prövad och erkänd på viss nivå. Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är överens om att ett professionsprogram är en välkommen åtgärd för att stärka våra professioner och tillstyrker därmed att ett sådant inrättas. Båda förbunden vill särskilt framhålla vikten av att programmet är nationellt reglerat i syfte att bidra till transparens och likvärdighet så att alla berörda inom professionen ges möjlighet att delta i programmet på lika villkor oavsett var i landet man arbetar. Båda förbunden är överens om att det är viktigt att professionen har ett avgörande inflytande över programmets utformning och innehåll, inte minst vad gäller de kriterier som ska ligga till grund för kompetenserkännanden. Det är också principiellt viktigt att huvudmännens skyldigheter gentemot professionerna när det gäller villkor för deltagande i programmet säkerställs i skollag och andra författningar. Fyra nationellt reglerade utvecklingssteg för lärare och förskollärare Utredningen föreslår att det inrättas fyra nationellt reglerade kompetensnivåer för legitimerade lärare: legitimerade lärare, erfaren lärare, meriterad lärare samt särskilt meriterad lärare. Dessa nivåer föreslås regleras i författning och för vissa särskilt kvalificerade arbetsuppgifter bör krav ställas på den lärare eller förskollärare som utför dem. Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är överens om att tillstyrka de fyra nationellt reglerade stegen och att deras beteckningar är adekvata. Huvudregeln för anställning och undervisning i skolan och förskola som lärare eller förskollärare är att en individ innehar en legitimation. Dock finns undantag för vissa lärargrupper uttryckta i skollagen. Förbunden anser att skollagens behörighetsregler ska styra vem som kan delta och avancera i professionsprogrammet. På sikt ser förbunden också att undantagen avseende kravet på legitimation kommer att avskaffas och att
3(15) legitimation då kommer att vara en grundförutsättning för att delta och avancera i programmet. De kriterier som på sikt utarbetas måste vara så tydliga och transparenta som möjligt för att säkerställa kvalitet, rättssäkerhet och legitimitet. Det innebär att mycket talar för att så kallade kalla kriterier, till exempel tjänsteår, examina eller högskolepoäng bör utgöra en viktig del av det som ligger till grund för att meritera sig till olika steg. Samtidigt är det högst väsentligt att det också finns kriterier som täcker in kompetensutveckling som sker via utvecklingsprojekt och kollegialt lärande. Förbunden instämmer vidare i att vissa kvalificerade arbetsuppgifter ska knytas till de olika utvecklingsstegen. Det är viktigt att professionen, inom ramen för en nationell funktions arbete, har ett avgörande inflytande över vilka arbetsuppgifter som ska kopplas till utvecklingsstegen. De exempel på arbetsuppgifter som utredaren nämner, till exempel att endast erfarna lärare får handleda VFU-studenter, bedömer båda förbunden vara rimliga men är båda av uppfattningen att fler arbetsuppgifter kan vara relevanta. Båda förbunden är överens om att professionsprogrammet i hög grad ska bygga på frivillighet och progression från ett steg till ett annat, där erfarenhet och andra meriteringsgrunder samspelar. Utvecklingssteget erfaren lärare bör emellertid omfatta samtliga lärare som stannar kvar i yrket och uppfyller vissa kalla kriterier så som tjänsteår exempelvis. Det bör också finnas möjlighet till flexibilitet för forskarutbildade lärare att snabbt kunna avancera inom programmet upp till steget särskilt meriterad lärare och därmed kunna få en lektorstjänst. Närmare kring kompetenserkännanden Lärarnas Riksförbund anser att kompetenserkännanden för de olika stegen inom programmet alltid bör göras av den nationella funktionen (eller motsvarande) utifrån nationella kriterier, utan inblandning av den enskilde lärarens arbetsgivare. Det är avgörande för legitimiteten hos lärarkåren att meriteringen för att kvalificera sig till ett visst utvecklingssteg görs av en extern part. Mycket av missnöjet med dagens karriärstegsreform (och lärarlönelyftet) har handlat om många rektorers och huvudmäns oförmåga att utse personer på ett transparent och sakligt sätt, vilket har bidragit till den splittring många i lärarkåren upplever. Krav på samordning mellan lärosätena om kurser och nivåer Lärarnas Riksförbund vill framföra att professionsprogrammets funktion kräver att lärosätena samordnar sig kring hur man akademiskt värderar lärarexamina. En lärare måste kunna läsa vidare på master- eller forskarnivå oavsett lärosäte. Skolan är ett nationellt intresse, de olika lärarexamina är nationellt fastställda då måste lärares akademiska kompetens även anses vara nationellt gångbar. Det gäller oavsett om kurser inom lärarutbildningen klassas som pedagogik, pedagogiskt arbete, utbildningsvetenskap, eller didaktikoch oavsett om kurser på avancerad nivå
4(15) placerats i ämneskurser eller i den utbildningsvetenskapliga kärnan. Det underlättar inte minst för lärare som vill meritera sig vidare i professionsprogrammet via akademisk fortbildning. Utvecklingsmöjligheter för rektorer Lärarnas Riksförbund instämmer i att det behövs utvecklingsmöjligheter även för skolledare och att det kan utgöra ett spår inom professionsprogrammet. Eftersom det pedagogiska ledarskapet utgör kärnan i skolledaruppdraget anser förbundet att grunden för avancemang inom ett sådant spår måste vara en lärarlegitimation. Man kan också tänka sig att en studie- och yrkesvägledarexamen i kombination med gedigen erfarenhet av arbete inom skolväsendet skulle kunna utgöra en grund. Självklart bör också en befattningsutbildning för rektorer utgöra ett grundläggande krav för vidare avancemang inom ett skolledarspår. Förbundet har inga närmare synpunkter på beteckningarna när det gäller de föreslagna utvecklingsstegen för rektorer (rektor och meriterad rektor). Däremot anser förbundet att det kan vara lämpligt att det finns två utvecklingsvägar för avancemang till meriterad rektor; en akademisk väg via master- och forskarutbildning inom områden centrala för skolledarskapet och en specialistväg med fördjupning om olika specialområden som till exempel skoljuridik eller ledarskap i skolor med stora utmaningar. Dagens yrkesverksamma lärare och rektorer i professionsprogrammet Utredningen lyfter att det är av största vikt att dagens legitimerade lärare som är verksamma inom skolväsendet kan få sin kompetens erkänd på ett sätt som inte kräver en omfattande administration och dokumentation, inte minst för den enskilde. Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet instämmer utredningens resonemang och vill betona att det kan behövas en övergångsperiod som ger praktiska förutsättningar för detta. I en skolverksamhet som redan är överlastad med administrativa arbetsuppgifter för lärarkåren är det centralt för programmets legitimitet och funktion att hitta smidiga lösningar som samtidigt inte gör avkall på transparens och kvalitet. Vidare är båda förbunden av den uppfattningen att de lärare som fått lönepåslag via en karriärtjänst eller lärarlönelyftet måste få behålla dessa även om dagens system kommer att kopplas till professionsprogrammets nya struktur. Mentorsutbildning för en introduktionsperiod med hög kvalitet Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet instämmer i utredningens resonemang kring att det på sikt bör ställas krav på att den nyutexaminerade lärarens mentor ska ha genomgått en mentorsutbildning. Förbunden vill framhålla att man bör överväga motsvarande krav på utbildning för vissa andra kvalificerade arbetsuppgifter som är kopplade till professionsprogrammets utvecklingssteg. Det skulle exempelvis kunna
5(15) gälla krav på VFU-handledarutbildning för att handleda lärarstudenter. Det blir en viktig uppgift för den nationella funktionen att ta ställning till vilken typ av kompetens och utbildning som ska krävas för att utföra olika arbetsuppgifter. Förutsättningar för implementering av professionsprogrammet Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är överens om att det är avgörande för professionsprogrammet funktion och legitimitet gentemot lärarkåren att implementeringen genomförs väl. Det innebär att implementeringsprocessen måste präglas av transparens och dialog med de yrkesverksamma ute på skolorna i syfte att förankra programmet. Syftet är också att i så hög utsträckning som möjligt undvika de misstag som tidigare statliga löne- och karriärreformer kännetecknats av. Båda förbunden anser vidare att det är viktigt att de olika stegen i implementeringen tas i rätt ordning. En nationell funktion behöver komma på plats skyndsamt för att påbörja arbetet med att ta fram kompetensbeskrivningar. Parallellt med det behöver en statlig regional infrastruktur byggas upp för att kunna samordna och omhänderta de behov av kompetensutveckling som den nationella funktionen identifierar. Många av de statliga satsningar på kompetensutveckling som redan finns bör också kunna införlivas i professionsprogrammet. Vidare är det avgörande att de författningsregleringar som krävs för att garantera lärares möjligheter att delta i programmet kommer på plats så fort som möjligt. Det måste ställas tydliga krav på att huvudmän ska skapa de tidsmässiga och andra nödvändiga förutsättningar som behövs för att programmet ska fylla sitt syfte. Förbunden är båda angelägna om att professionsprogrammet kommer på plats så fort som möjligt, samtidigt som det måste kombineras med en god implementerings- och förankringsprocess. Det ställer krav på regering, riksdag, berörda myndigheter och professionsföreträdare att kunna arbeta effektivt och målmedvetet med uppdraget. Fortsatt utveckling och organisation av professionsprogrammet Utredaren lämnar inga konkreta förslag när det gäller den fortsatta utvecklingen och organisationen av professionsprogrammet, även om det förs ett resonemang kring detta. Istället återfinns förslag kring den fortsatta organiseringen och ansvarsfördelningen i Skolmyndighetsutredningens betänkande (SOU 2018:41). Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet delar dock utredningens bedömning att en nationell funktion eller motsvarande har en central roll, inte minst när det gäller att ta fram kompetensbeskrivningar och att arbeta med kompetenserkännande kopplat till de olika utvecklingsstegen. För programmets legitimitet och funktion är det helt centralt att professionen får ett avgörande inflytande i detta arbete och att detta formaliseras genom skrivningar i lämpliga författningar. Förbunden ser också att professionsprogrammet behöver hanteras och organiseras på regional nivå, när det
6(15) gäller till exempel den fortbildning och kompetensutveckling som ska kunna erbjudas till lärare utifrån deras behov. Staten har ett viktigt ansvar för att en sådan statlig regional infrastruktur kan etableras. Närmare synpunkter kring organisering och ansvar för professionsprogrammet Lärarnas Riksförbund anser gällande den regionala nivån att det i linje med Skolmyndighetsutredningens förslag bör finnas regionala statliga myndigheter, vilka bör ha en central roll kopplat till professionsprogrammet. Dessa bör, utöver övriga uppgifter, hantera och samordna vilket utbud av fortbildning som ska finnas för lärare inom professionsprogrammet. Myndigheterna bör ha en viktig roll som länk mellan den nationella funktionen, lärosätena och skolhuvudmännen. De bör godkänna kurser (till exempel programmering) som ligger utanför akademin och avgör vad som ska erbjudas via akademin samt vad som ska upphandlas eller erbjudas på annat sätt. Kurser som en regional myndighet har valt att upphandla bör per definition att vara nationellt giltiga, vilket bör leda till mer jämlik möjlighet för lärare att få ta del av kurser oavsett var ett lärosäte ligger i landet. Dagens system, med olika regionala utvecklingscentrum (RUC) som fungerar generellt sett mindre bra och kan inte garantera likvärdig tillgång till fortbildning för lärare över hela landet. En regional myndighet är enligt förbundets bedömning bättre lämpad att hantera detta än lärosäten och skolhuvudmän, vilkas samarbeten ofta vilar på lösligare grund och ibland till och med är personbundna. Lärarnas Riksförbund anser vidare att lärosätena har en central roll i professionsprogrammet. De ska tillhandahålla kvalitetssäkrad akademisk fortbildning utifrån de behov som professionen identifierar i arbetet inom den nationella funktionen. De lärosäten som de regionala myndigheterna samarbetar med kring fortbildning inom professionsprogrammet bör ha ett tydligt uppdrag att tillhanda sådan utifrån skolans och lärarnas behov. De skulle kunna ha status av så kallade excellenta centra med huvudansvar för olika ämnesområden, till exempel naturvetenskap. De bör ha starka forskningsmiljöer inom ämnesområdet, erbjuda framgångsrika utbildningsprogram på grund- och avancerad nivå samt forskarskolor för lärare. Genom att sådana excellenta centra ges en nyckelroll i att utgöra nav för akademisk fortbildning inom professionsprogrammet, bör en hög kvalitet kunna garanteras. Av detta följer att en stor del av de kurser som upphandlas måste kunna erbjudas på distans för att möjliggöra för lärare att kunna delta oavsett var i landet man befinner. Det bör genomföras kontinuerliga samråd mellan de regionala myndigheterna och professionsföreträdare via den nationella funktionen inför upphandlingar av fortbildning, för att säkerställa att professionens behov kan mötas av lärosätena. Förbundet vill i övrigt framföra att de yrkesverksamma lärarna kan ha mycket att bidra med till de kurser som erbjuds av lärosätena inom professionsprogrammet. Det
7(15) gäller inte minst ämnesmetodik och andra praktiknära delar av relevans för undervisningen. Att yrkesverksamma lärare i högre utsträckning än i dag ges möjlighet och förutsättningar att bidra med kunskap och erfarenhet i fortbildning och lärarutbildning ser förbundet som en viktig framgångsfaktor för professionsprogrammet Förbundet avser att återkomma med ytterligare synpunkter på myndighetsstruktur m.m. i samband med ett yttrande över Skolmyndighetsutredningens förslag. Lärarnas Riksförbund vill kraftfullt understryka vikten av att Skolmyndighetsutredningen remitteras skyndsamt. Den innehåller förslag som är avgörande för inte bara professionsprogrammets funktion utan också för att staten generellt ska kunna ta ett utökat ansvar för en mer likvärdig skola, även om huvudmannaskapet förblir kommunalt. Stärkt arbete med praktiknära forskning och utveckling Lärarnas Riksförbund tillstyrker utredningens förslag och bedömning. Ytterligare synpunkter Lön som incitament för avancemang i professionsprogrammet Lärarnas Riksförbund anser att det är centralt att lärare som avancerar i professionsprogrammet premieras lönemässigt på ett transparent och förutsägbart sätt, kopplat till de olika utvecklingsstegen och de tjänster med kvalificerade arbetsuppgifter som dessa meriterar för. Det innebär att både parterna och staten har ett ansvar för att säkra detta. Någon form av nationella riktlinjer bör finnas kring vad till exempel en meriterad lärare eller lektor kan förvänta sig för typ av lönemässig premiering kopplat till ett utvecklingssteg och en tjänst som inbegriper kvalificerade arbetsuppgifter. Staten måste tydligt uttrycka de ambitioner som finns för att systemet ska vara just transparent och förutsägbart i lönehänseende. Detta kan ske i ett trepartssamtal mellan staten, de fackliga organisationerna samt de arbetsgivarorganisationer som finns för skolan. Efter sådana samtal är det parternas ansvar att i centrala avtal reglera nivåer för de olika karriärstegen. På så sätt blir den lönemässiga premieringen likartad oavsett huvudman och arbetsgivarorganisationstillhörighet. Utifrån detta fastställs ny lön för den enskilde läraren hos den lokala arbetsgivaren. Utan någon form av nationella riktlinjer finns en risk att lönepåslag uteblir eller varierar kraftigt beroende på hos vilken huvudman en lärare är anställd. Det kan i sin tur generera missnöje hos lärarkåren och minska viljan att genomgå fortbildning. Det får negativa effekter för hela professionsprogrammets kraft och legitimitet. Nationella riktlinjer kombinerat med ett tydligt ansvar för parterna kan tillgodose både kraven på ett transparent och förutsägbart system och parternas ansvar för
8(15) löneutvecklingen. Det bidrar också till en viss kontinuitet i förhållande till dagens system med statliga lärarlönesatsningar, inte minst då de medel som redan avsatts för dessa behöver säkras även till professionsprogrammet. 6. Kontinuerlig och relevant kompetensutveckling och fortbildning för lärare och rektorer Statsbidrag bör läggas samman och förenklas Lärarnas Riksförbund delar utredningens bedömning att man behöver se över floran av specialdestinerade statsbidrag på skolans område och hitta en enklare och mer ändamålsenlig modell. Att som ett första steg slå samman de statsbidrag som rör fortbildning kan vara bra, men förbundet vill på sikt se att staten tar över hela ansvaret för finansieringen av förskoleklassen, grund- och gymnasieskola samt kommunal vuxenutbildning. I detta ingår självfallet finansieringen av lärares fortbildning. En lösning som innebär en sammanslagning och förenkling av statsbidragen inom skolområdet behöver säkra att de statliga medel som fördelas till karriärtjänster och och lärarlönelyft inte försvinner. Det behöver fortsatt vara möjligt för staten att följa att huvudmännen använder medlen till det som de är avsedda för. Struktur för systematisk kompetensutveckling inrättas i professionsprogrammet Lärarnas Riksförbund tillstyrker förslaget. Som tidigare framhållits är det helt centralt för programmets funktion och legitimitet att det finns tydliga författningsmässiga regleringar kring programmet och inte minst huvudmännens skyldighet att ge lärare möjlighet att delta. Behörighetsgivande fortbildning inom ramen för professionsprogrammet Lärarnas Riksförbund avstyrker förslaget att behörighetsgivande fortbildning ska utgöra en del av professionsprogrammet. Ett centralt syfte med professionsprogrammet är att ge legitimerade lärare möjlighet att kontinuerligt fördjupa de kunskaper som grundläggs i lärarutbildningen och som är av hög relevans för kärnuppdraget: undervisning. Dessutom är tanken att läraren avancerar i programmet genom meritering till utvecklingssteg som också ger rätt att åta sig vissa kvalificerade arbetsuppgifter. Om någon läser in ytterligare ämnesbehörighet så kan ju personen ifråga visserligen undervisa i fler ämnen men får egentligen inte någon fördjupad kompetens för att kunna ta på sig särskilt ansvar, till exempel att kunna driva utvecklingsprojekt eller vara arbetslagsledare. Goda möjligheter till behörighetsgivande fortbildning för legitimerade lärare inom till exempel Lärarlyftet är dock mycket viktigt med tanke på lärarbristen. Därför vill
9(15) förbundet att Lärarlyftet permanentas och ges en tydlig struktur med långsiktig framförhållning för att skapa planeringsförutsättningar för den enskilde läraren. Vi tillstyrker därför också utredningens förslag om bättre ekonomiska studievillkor och att även lärare som vill komplettera sin behörighet i ämnen som de inte ännu undervisar i ska kunna delta i kurser inom Lärarlyftet. 7. Hur kan karriärstegsreformen och lärarlönesatsningen utvecklas? Karriärstegsreformen kopplas till professionsprogrammets kompetensnivåer Lärarnas Riksförbund instämmer i huvudsak i utredningen förslag och bedömningar. Det gäller inte minst att en lärare minst måste ha nått nivån erfaren lärare för att kunna utses till förstelärare och nivån särskilt meriterad lärare för att utses till lektor. Vi vill dock understryka att det måste finnas en viss flexibilitet i systemet som möjliggör för forskarutbildade lärare att snabbt kunna avancera inom programmet upp till steget särskilt meriterad lärare och därmed kunna få en lektorstjänst. Förbundet vill framföra att det i framtiden bör övervägas en översyn av hur dagens karriär- och utvecklingstjänster fasas in i professionsprogrammets olika steg. Vissa titlar kanske bör fasas ut för att skapa en större enhetlighet i systemet och därmed undvika förvirring kring olika titlar och nivåer. De lärare som i dag är förstelärare bör med automatik hamna på nivån erfaren lärare men med bibehållna lönepåslag samtidigt som de under en övergångsperiod via ett enklare förfarande ska kunna meritera sig till meriterad eller särskilt meriterad lärare. Förbundet vill också påpeka att om grupper som i dag inte omfattas av karriärstegsreformen ska inkluderas, måste staten ovillkorligen skjuta till extra medel för att finansiera en sådan utökning. Det vore oacceptabelt om en inkludering av nya grupper sker på bekostnad av lärarkårens möjligheter att få del av karriärsteg. Lärarlönelyftet bibehålls i dess nuvarande utformning Lärarnas Riksförbund instämmer i utredningens bedömning. Särskilt positivt är att utredaren lyfter att lärare inom Komvux bör få del av lärarlönelyftet. Det var ett stort misstag att dessa uteslöts ur reformen och det har skapat ett stort missnöje hos många lärare inom vuxenutbildningen. Förbundet vill framhålla att ett inkluderande av dessa lärare kräver att staten skjuter till resurser då de 3 miljarder årligen som avsatts för lärarlönelyftet i princip redan är intecknade.
10(15) 8. Statliga insatser för lärare som bedriver undervisning i verksamhet som bedrivs på entreprenad Entreprenadlärare inom Komvux ska få ta del av satsningen karriärstegsreformen Lärarnas Riksförbunds principiella uppfattning är att utbildning och undervisning inte ska kunna läggas ut på entreprenad till privata utbildningsanordnare. De aktörer som bedriver skolverksamhet, huvudmännen, bör vara de som fullt ut utför den utbildning de har ansvar för. Enligt förbundets erfarenhet leder entreprenadsystemet till försämrad kvalitet i utbildningen och sämre arbets- och anställningsvillkor för lärarna. Samtidigt finns det legitimerade och behöriga lärare som i dag arbetar inom de privata utbildningsföretagen och som, trots ofta dåliga villkor, utför ett viktigt arbete inom vuxenutbildningen. Så länge entreprenadsystemet finns kvar bör därför de legitimerade och behöriga lärare som arbetar hos privata utbildningsföretag i stort ha lika rättigheter och möjligheter till statlig fortbildning och karriärmöjligheter som andra lärare. Mot den bakgrunden tillstyrker Lärarnas Riksförbund förslaget om att legitimerade och behöriga entreprenadlärare inom Komvux ska kunna få ta del av karriärstegsreformen genom att en separat statsbidragsförordning för karriärsteg inom Komvux inrättas. Förbundet vill dock understryka att detta måste vara en tillfällig lösning fram till dess att professionsprogrammet är på plats, att en samlad och förenklad hantering av statsbidrag i linje med Skolkommissionens förslag kan etableras samt att systemet med entreprenadlösningar inom Komvux avskaffas. Skolverket måste under alla villkor noggrant följa upp att medlen för dessa karriärtjänster används rätt och att inga medel försvinner iväg till annan verksamhet eller vinst hos de privata utbildningsföretagen. Lärarnas Riksförbund tillstyrker förslaget att Skolverket bör arbeta för att se till att entreprenadlärare tar del av statliga satsningar (exempelvis Matematiklyftet) för lärare i större utsträckning. Det bör dock vara tydligt att detta endast gäller legitimerade och behöriga lärare, med undantag för de statliga insatser som riktar sig till obehöriga lärare (till exempel VAL). Obehöriga lärare hos kommunala och fristående huvudmän bör dock alltid prioriteras före dem som är anställda hos privata utbildningsanordnare i de fall platserna inte räcker till. I övrigt instämmer förbundet i utredningens bedömning att Skolverkets statistik bör omfatta uppgifter om legitimerade och behöriga lärare som är anställda av utbildningsanordnare som bedriver undervisning på entreprenad. Det är oacceptabelt att det i dag saknas tillförlitliga och lättillgängliga uppgifter om detta, vilket
11(15) försvårar möjligheten att få en samlad bild av hur situationen och kvaliteten i entreprenadverksamheten ser ut. 9. Hur kan lärares, rektorers och förskolechefers administrativa arbete minska? Lärarnas Riksförbund anser att utredningens förslag och bedömningar i grunden är otillräckliga för att komma åt problemet med dålig arbetsmiljö och hög arbetsbelastning. Den bristande arbetsmiljön och stora arbetsbördan för lärare är kanske den största utmaningen för professionen i dag, och därmed för läraryrkets attraktivitet. Såväl förbundets egna undersökningar som nu senast IFAU:s rapport (2018) visar att lärare fortfarande gör ett omfattande arbete med att dokumentera och administrera trots att bland annat kravet på individuella skriftliga utvecklingsplaner i årskurser med betyg tagits bort. Förbundet anser att alla administrativa uppgifter utan koppling till kärnuppdraget, som i dag åläggs lärare av stat och arbetsgivare, behöver rensas bort. Det är beklagligt att utredningens direktiv inte gav utrymme för att göra en ordentlig översyn av de nationella målen för skolan för att på så sätt kunna identifiera skrivningar som kunnat tas bort eller formuleras om, till exempel när det gäller krav på lärarnas kontakt med hemmet och vårdnadshavare. Lärarnas Riksförbund tillstyrker dock förslaget att Skolverket återkommande ska göra uppföljningar av lärares tidsanvändning. Det är viktigt att staten följer trender och förändringar när det gäller lärares tidsanvändning och anser att huvudsyftet bör vara att bidra till att lärarnas tid värnas för undervisning och uppgifter som är direkt knutna till undervisningen.såsom för- och efterarbete. Förbundet anser att tidsstudierna inte bör genomföras alltför frekvent då till exempel årliga studier skulle kunna innebära en alltför krävande arbetsinsats för deltagande lärare. Rimligare är då att tidstudierna genomförs vart fjärde eller femte år. För övrigt instämmer förbundet i att tidsstudierna på sikt bör omfatta fler skolformer än grundskolan, givet att bristen på arbetstid är ett problem för hela skolväsendet. Det är centralt att resultaten av Skolverkets tidsstudier också leder till konkreta förändringar och förbättringar från huvudmännens sida och att detta följs upp noga av Skolinspektionen. Sammanfattningsvis anser förbundet att den generella bristen på förslag som skulle kunna göra verklig skillnad endast visar på det problematiska med dagens ansvarsfördelning när det gäller skolan. Förslagen om statligt stöd till skolhuvudmän och rektorer är till exempel en tydlig illustration av att huvudmännen inte kan leva
12(15) upp till det ansvar man länge haft. Det är därför förbundets bestämda uppfattning att det krävs ett kraftigt ökat nationellt ansvar för skolan när det gäller styrning och finansiering samt en översyn av de nationella målen i läroplanen. Det skulle på allvar, tillsammans med övriga nationella regelverk kring arbetsmiljö samt fungerande kollektivavtal, kunna bidra till att på sikt bidra till att göra lärares arbetsbörda rimlig. Förbundet vill också framhålla att studie- och yrkesvägledares administrativa börda behöver hanteras och förbättras på liknande sätt. 10. Hur kan fler erfarna lärare och rektorer stimuleras att söka sig till skolor med svåra förutsättningar? Lärarnas Riksförbund har inget att erinra mot utredningens bedömningar och förslag. Vi ser positivt på förslaget om att statsbidraget extra karriärtjänster till grundskolor med svåra förutsättningar ska utgå från ett socio-ekonomiskt index i stället för specificerade områden. Förbundet ser även positivt på förslaget att om att regeringen bör överväga att förtydliga förordningen om statsbidrag för lärarlönelyftet för att få en bättre kompensatorisk effekt. Man kan dock ifrågasätta vilken effekt detta i praktiken skulle få då ju medlen redan är fördelade till största del. Det finns redan i dag ett visst utrymme att fördela kompensatoriskt och det är viktigt att eventuella förändringar inte förminskar de kriterier som premierar lärarskicklighet. Avslutningsvis är förbundets uppfattning är att utredningens övriga bedömningar angående rekryteringsstrategier, samverkan m.m. visserligen är vällovliga men otillräckliga. De inte kommer åt det centrala problemet som handlar om en dålig arbetsmiljö och bristande ledning och ansvarstagande hos huvudmännen. Staten måste kliva in och ta ett mycket tydligare ansvar för resursfördelning dit behoven är som störst och ge ändamålsenligt stöd närmare den enskilda skolan via regionala skolmyndigheter. I övrigt måste krafttag tas för komma tillrätta med disciplinproblem och oordning genom bl.a. mindre klasstorlekar och ordningsregler med tydliga konsekvenser om reglerna inte följs. Vidare behöver mer ekonomiska resurser satsas på viktiga stödfunktioner (elevhälsa m.m.) i skolor i utsatta områden. Det krävs också fler speciallärare och en renodling av läraryrket genom anställning av kompletterande personal som kan avlasta lärarna.
13(15) 11. Behörighetsgivande utbildning för personer som är nära en lärarexamen Förlängning och utvidgning av försöksverksamheten med anställning under viss kompletterande utbildning Lärarnas Riksförbund anser att utvecklingen av fler alternativa varianter av lärarutbildning, till exempel de som innebär en kombination av arbete med studier, är nödvändig givet den stora lärarbristen. Samtidigt bör man vara vaksam på risken för att det kan undergräva viljan att genomgå en ordinarie lärarutbildning och att sådana lösningar kan uppfattas som orättvisa av de som tar omfattande studielån för att gå en vanlig lärarutbildning. Risken finns att presumtiva studenter styrs om till alternativa varianter samtidigt som ordinarie utbildningar förlorar sökande. Det kan innebära att vi i praktiken inte utbildar fler lärare. Utveckling av alternativa lärarutbildningar måste därför noga följas och utvärderas av ansvariga myndigheter och av regeringen. Lärarnas Riksförbund tillstyrker förslaget om en förlängning av försökverksamheten med anställning under viss kompletterande utbildning. men under vissa förutsättningar. De förutsättningar som ges studenterna vid sådana alternativa vägar måste alltid vara tydliga och transparenta. Ett grundläggande krav är att upplägget måste utgöra en del i en förväg planerad utbildning mellan en skolhuvudman och ett lärosäte samt att det finns tydliga behörighetskrav uppsatta för utbildningen. Det måste också vara tydligt uppsatt hur en studerande rent praktiskt ska kunna kombinera arbete med studier. Förbundet ställer sig däremot tveksamt till att försöksverksamheten ska omfatta samtliga utbildningar som leder till en behörighetsgivande examen, inkluderat de som leder till behörighet för F-6. Klasslärare behöver breda ämneskunskaper inom flera ämnesområden för att kunna bedriva undervisning i låg- och mellanstadiet Det framgår dock inte av utredningens resonemang vilken omfattning och bredd på ämneskunskaper en sökande rimligen måste ha med sig för att kunna antas samt hur detta i praktiken ska bedömas. Man kan också ifrågasätta i vilken utsträckning det är realistiskt att en student ska kunna bedriva ytterligare ämnesstudier för behörighet i fler ämnen under anställningstiden så att det i praktiken motsvarar en grundlärarutbildning. Bättre ekonomiska förutsättningar att kombinera en lärar- eller förskollärarutbildning med arbete i skolväsendet Lärarnas Riksförbund ställer sig tveksamt till förslaget. Redan i dag finns satsningen VAL (Vidareutbildning av obehöriga lärare) och en alternativ lösning kan vara att huvudmännen kan få statsbidrag för en del av lönen så att en lärare ska kunna gå ner
14(15) i tid och genomgå VAL. Dessutom kan det ifrågasättas om det, givet syftet, behövs ytterligare möjligheter då utredningen samtidigt föreslår att försöksverksamheten med anställning under viss kompletterande utbildning ska vidgas och förlängas. 12. Vissa frågor om modersmål, svenska som andraspråk och språkutveckling Förslag om en mer flexibel grundlärarexamen Lärarnas Riksförbund tillstyrker förslaget i den del som avser grundlärarutbildningen årskurs 4-6. Förbundet bedömer att det är rimligt att öppna en väg för att kunna bli behörig i modersmål och svenska som andraspråk för de som utbildar sig till mellanstadielärare. Den föreslagna förändringen medför inte heller att kravet på ämnesdjup minskas i förhållande till vad som gäller i dag, även om förbundet är av uppfattningen att det egentligen borde krävas ett större ämnesdjup i grundlärarutbildningen generellt. Förbundet avstyrker däremot förslaget som avser F-3. Eftersom poängantalet inte är reglerat i utrymmet för SO, NO och teknik ser vi en risk att lärosätena på olika sätt kommer minska poängutrymmet i kurser inom dessa ämnen för att få plats med modersmål och svenska som andraspråk. Det innebär att lärare som utbildas för F-3 kan bli väldigt grunda i sina ämneskunskaper. Dessutom skulle det försvåra möjligheterna att skriva ett examensarbete i dessa ämnen. Förändrat krav för behörighet att undervisa i ämnet modersmål Lärarnas Riksförbund har inga invändningar mot förslaget att justera behörighetskravet. Det är samtidigt positivt att utredningen markerar att individen verkligen ska behärska det aktuella språket. 13. Konsekvenser av förslagen Lärarnas Riksförbund anser att det saknas en tillräcklig ekonomisk konsekvensanalys vad gäller utredningens huvudförslag. Det finns ingen skattad beräkning av vad professionsprogrammet, fullt utbyggt, skulle kosta totalt för staten och parterna. En beräkning av totalkostnaderna hade kunnat göras utifrån en uppskattning av hur många lärare och skolledare som beräknas omfattas i ett färdigt system, uppskattade kostnader för fortbildning för inblandade aktörer, förändrade lönenivåer m.m. Förbundet har förståelse för att vissa delar kan vara svåra att beräkna, bland annat mot bakgrund av att beräkningar kring kostnader för nationell funktion och skolmyndigheter lämnas i Skolmyndighetsutredningens betänkande. Men för att
15(15) staten, huvudmännen och andra berörda parter ska kunna göra en rimlig samlad bedömning av vilka effekter ett professionsprogram kommer få ur olika aspekter, hade ändå en mer omfattande ekonomisk konsekvensanalys varit nödvändig. I övrigt kan förbundet inte heller se att vissa uppskattningar som gjorts gällande till exempel statsbidrag för bättre ekonomiska studievillkor, beräknats med hänsyn sociala avgifter, dvs. lön uppräknat med 1,42. Övriga synpunkter Ett nationellt system för studie- och yrkesvägledare Lärarnas Riksförbund anser att regeringen skyndsamt bör låta utreda förutsättningar för ett nationellt system för karriärutveckling och fortbildning för studie- och yrkesvägledare. I en medlemsundersökning med yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare som Lärarnas Riksförbund genomfört våren 2018 framgår att nästan 70 procent anser det bör införas ett nationellt system som reglerar och garanterar förutsättningar för karriärutveckling och fortbildning för studie- och yrkesvägledare inom skolväsendet. Endast ett fåtal studie- och yrkesvägledare innehar i dag någon form av särskild tjänst med utpekat särskilt ansvar (motsvarande karriärtjänst) hos sin arbetsgivare. Nästan hälften har också övervägt att sluta arbeta i skolan på grund av bristande karriär- och utvecklingsmöjligheter. Mot bakgrund av bristen på utbildade studie- och yrkesvägledare som råder i dag är det enligt förbundet hög tid att staten går in och skapar bättre förutsättningar för professionsutveckling även för studie- och yrkesvägledare. Stockholm 12 juni 2018 LÄRARNAS RIKSFÖRBUND Åsa Fahlén Förbundsordförande Johan Linder Utredare