HUR BEFOLKAR VI DET FÖRFLUTNA? ELLER OM VÄGAR TILL EN ARKEOLOGISK HISTORIESKRIVNING SOM SÄTTER MÄNNISKAN I FOKUS! Arrangörer: Anne Carlie och Maria Petersson Liv Helga Dommasnes, Universitetet i Bergen: En ganske dagligdags fortelling? Om kvinner, menn, barn og flere til Torun Zachrisson, Stockholms Universitet: Ofria sätt att arkeologiskt identifiera trälar Katarina Botwid, Lunds universitet: Från hand till hand Maria Petersson, Riksantikvarieämbetet, UV Öst: Platsens biografi hus och gård som källa till kunskap om individen Anne Carlie, Riksantikvarieämbetet, UV Syd: Vad döljer sig bakom ritualen? Sofie Laurine Albris, Københavns Universitet: At skabe sted et nyt teoretisk blik på arkæologi og stednavne i jernalderens og vikingetidens landskab Ådel V. Franzén, Jönköpings läns museum: Aktörskap i fokus. Familjen Jönsson formar ett landskap En ganske dagligdags fortelling? Om kvinner, menn, barn og flere til Liv Helga Dommasnes Professor, Bergen Museum Universitetet i Bergen, Norge Dimensjonen kjønn gjorde sitt inntog i nordisk arkeologi for nesten 40 år siden, med fokus primært på kvinner, som til da hadde vært ganske usynlige i fortellinger om fortiden. Ganske snart så man at mennesker i sin alminnelighet manglet arkeologien var langt på vei en vitenskap om teknologier og gjenstander som på merkelig vis vandret gjennom land og over kontinenter. Den gryende kjønnsforskningen var således med på å gjøre oss oppmerksomme på at arkeologi bør handle om mennesker. Andre parametre, som for eksempel alder og etnisitet, kom snart til. Med postmoderne tilnærminger har individet i stigende grad kommet i fokus på bekostning av mennesker som del av grupper. I dette foredraget vil jeg forsøke å følge noen hovedtrekk i utviklingen av kjønnsperspektiver i arkeologisk forskning, og hvordan disse kan bidra til å 1
synliggjøre mennesker i vår fortid. Hovedvekten vil ligge på Norden, men europeiske perspektiver vil i noen grad bli trukket inn. Jeg vil diskutere fokus og endringer i fokus fra kvinner til kjønnsroller til relasjoner mellom kjønnene sett fra ulike synsvinkler. En annen tilnærming er analyser av kjønn som sådant, biologisk, kulturelt, eller? Uansett er kjønnsperspektiver viktige fordi de introduserer nye aktører og motiver på fortidens arenaer. Slik har de potensiale til å forandre våre oppfatninger av fortidige samfunn, deres oppbygning, dynamikk og drivkrefter bak endringer så vel som stabilitet. Hittil har dette potensialet i liten grad blitt utnyttet, men jeg vil gi eksempler på et par vellykkede forsøk. En viktig erkjennelse bak disse forsøkene er at mennesker i samfunn bare i liten grad handler om store saker som felttog, handelsekspedisjoner eller heltegjerninger. Samfunnet var hovedsakelig der vanlige mennesker levde sine liv. Nå er det på tide at vi vier nettopp dagliglivet vår oppmerksomhet. Ofria sätt att arkeologiskt identifiera trälar Torun Zachrisson, Docent, Institutionen för Arkeologi och Antikens kultur, Stockholms Universitet, Sverige Att vara fri eller ofri var avgörande i det nordiska samhället under perioden 550 1200. En träl var en person i social isolering, präglad av utanförskap; en som saknade ära, ansågs vara utan släkt, tillhörande ägaren. Medvetenheten om de ofrias roll i järnålderns och den tidiga medeltidens samhälle har sakta ökat. Arkeologiska spår av trälar har fått uppmärksamhet på senare år i europeisk forskning. I Norden har den diskussionen bara börjat. Genom en förnyad diskussion, tvärvetenskaplig belysning och omtolkning av olika arkeologiska källmaterial vill jag bidra till att synliggöra ofria människor 550 1200 e. Kr i Sverige. De arkeologiska material jag kommer att diskutera är de fysiska resterna av trälars kroppar som synliggörs i skelettgravar där de gravlagda är placerade på mage, med ansiktet ned mot marken, ibland bundna till händer och fötter. Dessutom brandgravar, som innehållit många individer i samma grav, arkeologiskt identifierbara genom det antal kammar graven innehållit. Bland dessa gömmer sig förmodligen ofria som kan ha dödats i samband med begravningen. Vidare diskuteras fjättrar av järn. Dessa hals och fotjärn kan ses som indikationer på handel med härtagna trälar och påträffas i vikingatida städer, som Birka. Så lyfts miljöer där trälinnornas arbetsredskap, vridkvarnen, förekommer, liksom den vitt spridda östersjökeramiken, en arbetsprodukt som sannolikt framställts av kvinnliga trälar. Slutligen diskuteras de vikingatida runinskrifternas där löysi, fostre och bryte, olika grupper av ofria, främst män, omnämns. Genom att analysera och tvärvetenskapligt belysa miljöer där flera av dessa material uppträder går det att skapa ny kunskap omkring trälar och träldomens materiella kultur. 2
Från hand till hand Katarina Botwid, Doktorand, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, Sverige Frågan om hantverkarens roll i forntiden har diskuterats ur många olika perspektiv. I den här framställningen vill jag lyfta frågan ur ett hantverksperspektiv. Vad kan en metod som belyser den hantverkande människans vardag och sysselsättning bidra med till den arkeologiska diskussionen? Hur kan en tolkning av hantverksskicklighet i en bosättning eller en trakt stimulera till nya frågeställningar? Det kan verka som ett onödigt besvär att lyfta teoretiska frågor gällande praktisk hantverkskunskap men den tystnad som råder mellan den praktiska och den teoretiska sidan av arkeologin är för mig ett problem. Det finns så många självklarheter för mig som professionell keramiker och arkeolog att det skulle vara lätt att fastna i ett ställningstagande som på olika sätt utesluter en teoretisk metodutveckling eller diskussion. Metoden hantverkstolkning kan användas för att fastställa hantverksskicklighet i ett arkeologiskt material men här finns flera frågor att ställa. Vem var hantverkaren? Hur använde hon/han sin omgivning? Hur byggdes verkstäder för ändamålet? Hur avtecknar sig keramikaktiviteter i markytan? Praktisk och språklig erfarenhet har vi gemensamt allihop därför är det viktigt att försöka överbrygga problemen och nå en kombination av teoretisk praktisk förståelse för de förutsättningar och möjligheter som den forntida hantverkaren ställdes inför. Jag vill här dela med mig av erfarenheter och diskussioner gällande tolkningar av aktivitetsytor för att väcka nya tankar. Exemplet som används gäller en nytolkning av en gårdsbildning (från romersk järnålder utanför Helsingborg). Platsen visade intressanta tecken på att kunna ha fungerat som en hantverksgård för keramiktillverkning och nytolkningen kom att påverka en följande utgrävning i området. Det tvärvetenskapliga projekt som här påbörjats kommer att belysas ur olika aspekter. 3
Platsens biografi hus och gård som källa till kunskap om individen Maria Petersson, Arkeolog, Fil. Dr, Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Öst, Linköping, Sverige I slutet av 1990 talet publicerade Fokke Gerritsen en artikel där han föreslog att man genom att studera husets biografi d v s levnadshistoria bättre kan belysa idéer och tabun förbundna med byggnadernas uppförande, användning och övergivande. Gerritsens tes var att bronsålderns bostadshus i Holland användes endast under en generation och sedan övergavs av skäl kopplade till tabu mm. Spår av ritualer kopplade till invigning och övergivande identifierades. Mads Holst menar att t ex gårdarna i Hodde endast använts under en generation av orsaker kopplade till germanska släktskapssystem samt arvs och giftermålsbestämmelser. Den teoretiska ingången i materialet innebär ett mycket detaljerat studium av byggnadslämningar och andra spår på boplatserna. Detaljeringsgraden gör att beslut rörande den fysiska miljön framträder. Spår av handlingar kan tolkas på ett mera konkret och mindre schablonmässigt vis. Besluten speglar det sammanhang vari de fattats, det kan röra sig om rituella föreställningar, ekonomi, social organisation, gender etc. Jag avser att på detta vis diskutera några platser i Östergötland, där detta teoretiska synsätt applicerats redan under utgrävningsfasen. Vad döljer sig bakom ritualen? Anne Carlie Arkeolog, Docent Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd Lund, Sverige Studiet av offerplatser har en lång tradition inom arkeologin och med den har även följt ändrade synsätt och tolkningsperspektiv. Medan man i äldre forskning ofta lade stor vikt vid källkritiska problem att uttolka spår efter offerhandlingar i arkeologiskt material, har de senaste tio till femton åren präglats av det motsatta förhållandet och ett stadigt ökande intresse bland arkeologer för frågor kring fornskandinavisk religion. Med nya teoretiska perspektiv och inspiration från våra grannvetenskaper följer även andra frågor: Hur såg de förkristna offerritualerna ut? I vilka sammanhang utfördes de och för vilka syften? Vad vet vi om hur kulten förrättades? Fanns det olika kultledare och vilka funktioner hade dessa? 4
Ett alltför ensidigt fokus på det religiösa innehållet kan dock leda till tolkningsproblem. De flesta fornskandinaviska offerplatser uppvisar inte en lång och bruten kontinuitet över tiden; utan de karakteriseras istället av diskontinuitet och ändrade bruk där spår efter rituella såväl som vardagliga handlingar ofta samsas sida vid sida. För att förstå vad dessa handlingar representerar bör vi se på ritualer utifrån även andra förståelsehorisonter än enbart religiösa. Ritualer utgör formaliserade handlingar som måste utföras efter på förhand bestämda regler för att erhålla särskilda kvaliteter. Genom dessa kvaliteter blir ritualen ett medel för olika aktörer att skapa och reproducera sociala relationer. Ritualiserade handlingar utgör därmed även strategier för att skapa och upprätthålla maktrelationer. Genom att se på ritualer, inte bara som ett uttryck för religiösa föreställningar, utan som sociala strategier för olika aktörers avsikter och ambitioner, öppnar vi upp för nya tolkningsperspektiv. Varför utfördes ritualerna? Vilka syften tjänade de och för vem? Vilka var aktörerna och vilka intressen sökte de hävda? I mitt inlägg avser jag att diskutera hur man genom att se på ritualer som sociala strategier utifrån ett aktörsperspektiv kan nå en ökad förståelse av platsers ändrade bruk. Detta gör jag med utgångspunkt från nyligen genomförda undersökningar av ett bebyggelse och offerplatskomplex från romersk järnålder och vikingatid vid Lindängelund i södra Malmö. At skabe sted et nyt teoretisk blik på arkæologi og stednavne i jernalderens og vikingetidens landskab Sofie Laurine Albris Stud. Mag. Det humanistiske fakultet, SAXO Instituttet, Københavns Universitet Danmark De ældste stednavne er en lokalt forankret sproglig kilde til fortidens menneskers kommunikation om steder i landskabet. Stednavne har længe været anvendt i forbindelse med arkæologi, men traditionelt har arkæologer, med metodiske vanskeligheder, søgt at bruge stednavne til at rekonstruere historiske processer. En teoretisk diskussion af forholdet mellem stednavne, arkæologisk materiale og fysiske omgivelser har imidlertid ikke været fremtrædende. Her foreslås at et syn på navngivning og navneoverlevering som praksisser, der afspejler menneskets opfattelse og brug af rum og sted i landskabet, kan tilføje nye perspektiver til det arkæologiske studie af bebyggelse og landskab i jernalder og vikingetid. Skønt det kun er et fragmentarisk billede, giver de ældre stednavne et 5
fænomenologisk indblik i fortidens menneskers ordning af rum, uden forankring i forskerens subjektive landskabsoplevelse. Samtidig er det en vigtig pointe, som f.eks. er demonstreret af den britiske arkitekturforsker Bill Hillier, at rummets konkrete kvaliteter har en afgørende, skabende rolle i det sociale liv. I forlængelse heraf og inspireret af den britiske antropolog Tim Ingold, opfattes de praksisser, der producerer stednavne og arkæologi derfor som forankret i omverdenen. Begge kildematerialer er udtryk for, hvordan mennesket skaber steder gennem fortolkning af omgivelserne, og hvordan bestemte valg gør landskabet til et socialt miljø. Gennem disse teoretiske perspektiver og spejlingen af resultaterne af de to discipliner, stednavneforskning og arkæologi, kan etablerede ideer støttes eller udfordres. Dette illustreres og diskuteres i oplægget gennem en komparativ analyse af arkæologi, stednavne og landskab omkring den arkæologiske centralplads fra germansk jernalder og vikingetid i Boeslunde Neble på Sydvestsjælland i Danmark. Aktörskap i fokus. Familjen Jönsson formar ett landskap. Ådel V. Franzén, Antikvarie, Fil Dr, Jönköpings läns museum Jönköping, Sverige Under tidigmedeltid var Bollarp en gård i Vireda socken. Under senmedeltid kom gården att läggas öde till följd av den senmedeltida agrarkrisen. Den demografiska uppgången under tidigt 1500 tal tillsammans med Gustav I s positiva inställning till nybyggen ledde till att en ny gård etablerades i Bollarp ca 1550. Denna gård kom att bestå till ca 1620, då dåvarande brukare Lars Jönsson med familj, flyttade till en annan socken. Efter detta kom Bollarp att ligga som ängs och hagmark till grannbyarna Kieryd och Släthult i Vireda socken, tills ett soldattorp etablerades strax intill resterna efter 1500 talsgården kring 1810. Soldattorpet, Lövhult, var bebott fram till ca 1960 och det mest framträdande spåret efter denna bebyggelseperiod är en kallmurad källare och välröjda torpåkrar. I Bollarp kan vi avläsa de demografiska ökningarna under tidigmedeltid, under 1500 tal och efter 1750 i form av bebyggelseetablering. Vi finner även att bebyggelsen överges under den senmedeltida agrarkrisen och att torpet Lövhult frånflyttas på 1960 talet i samband med småbruksdöden. 1500 talsgården i Bollarp står i fokus på detta seminarium. Gården utgör ett exempel på hur vi kan triangulera mellan olika källor för att få öga på aktörerna och se hur de har format ett landskapsrum. Rättshistoriska källor och andra kamerala källor, äldre kartor och arkeologiskt material ger oss fragment att pussla ihop. Vi kommer aldrig att kunna skriva den sanna historien om Lars Jönsson och hans släkt, men vi kan slå fast en del, med sannolikhet hävda annat och slutligen gissa i form av hypoteser som kan prövas mot de källor som står till buds. 6
Det är fyra punkter som framför allt skall lyftas fram i detta sammanhang: Hur tar man upp ett nybygge? Hur formar man ett landskap? Bollarps bostadshus är försvarligt byggd med bland annat en kraftig spismurskonstruktion, men troligen byggdes gården under en ganska kort tid. Vi har antydan till en initialfas där det gäller att bara få tak över huvudet och en utbyggnadsfas som bör ha gjorts mycket kort tid därefter. Vilken tanke fanns bakom placerandet av huset? Hur snabbt röjde man de nya åkrarna? Hade man nytta av de röjningar som gjorts redan under medeltid? Hushållets sysslor. Det arkeologiska materialet från Bollarp är rikt och det speglar hela hushållets sfär från brödbak och slakt till åkerbruk och smide. Vi kan konstatera att tre generationer bebor Bollarp. Det föds barn här. Det har medvetet lagts fokus på att hitta barnens föremålsvärld i materialet och med rätt inställda ögon kan man hitta detta. Bisysslan, en huvudsyssla? 1500 talets nybyggen i Norra Småland präglades av ensädesåkrar av ringa areal medan den etablerade bygden praktiserade tresäde. I Bollarp slår smidesverksamhet igenom i materialet och frågan är om smidet varit den ekonomiskt mest lönande sysslan, medan jordbruket närmast var en bisyssla? Bisysslorna syns sällan i källmaterialet som främst koncentrerar sig kring åkermark och boskap. Materialet i övrigt tyder dock inte på att Bollarp var en fattig gård. Familjen Jönsson flyttar kring 1620 från Bollarp till byn Sättra i Linderås socken. Sett med dagens ögon på 1600 talets ekonomi skulle vi säga att de byter upp sig. Sättra är Bollarps motsats. Medan Bollarp låg höglänt i en utmarkskontext på höglandet ligger Sättra i slättbygd. Här bedrevs ett tresädesbruk och här fanns vidsträckta ängsmarker. Ekonomin byggde här på andra förutsättningar än i Bollarp. Var fanns de ekonomiska förutsättningarna för detta byte? I Bollarps fall kan vi befolka det förflutna med aktörer, men utan att dikta upp dem, de finns redan där i de olika källmaterial som står till buds när man studerar efterreformatorisk tid. Vi kan med stor sannolikhet säga något om hur dessa aktörer gör val och påverkar landskapet. 7