BOMBTEKNIKER. Utbildning. och. Utrustning. Specialarbete i samband med kriminalteknisk grundutbildning. Utfört av

BOMBTEKNIKER 2000 Utbildning och Utrustning Specialarbete i samband med kriminalteknisk grundutbildning Utfört av Dan Göthberg Polismyndigheten i Gävleborg Handledare Mats Hägg Tekniska roteln i Malmö 1

Sammanfattning Idag finns det fyra bombrotlar i landet (Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå). Dessa rotlar har utbildad personal och den utrustning som behövs inom bombverksamheten. Det finns även bombtekniker vid de flesta tekniska rotlar i landet. Ibland utför dessa tekniker själva arbetet med misstänkta bomber och ibland tillkallas personal från en bombrotel. Syftet med min uppsats är att undersöka vilken utrustning och utbildning bombteknikerna som ej tjänstgör vid bombrotlarna har. Om det finns brister i utbildning och utrustning hoppas jag att mitt arbete arbete kan leda till att det blir en enhetlig syn i landet när det gäller bombskyddsverksamheten. För att nå mitt mål intervjuade jag Bengt Aspegren, Stockholm, Anders Stjernfeldt Rikspolisstyrelsen, RPS, Åke Roghe, Gävle och Stefan Casspe, Malmö. Alla de fyra intervjuade personerna anser att bombverksamheten skall begränsas till färre befattningshavare. Dessa skall ingå i speciella bombgrupper som tjänstgör på bombrotlarna. Aspegren, Stjernfeldt och Casspe tycker att det behövs minst fyra bombgrupper i landet medan Roghe anser att det räcker med tre: Malmö, Stockholm och Arlanda. Jag skickade en enkät till bombtekniker som tjänstgör vid tekniska rotlarna i landet samt till de ansvariga för bombskyddsverksamheten i Göteborg och Luleå. Efter sammanställningen av de utskickade enkäterna har följande konstaterats: Det är endast sju av de bombtekniker som inte tjänstgör på bombrotlarna som fått någon fortbildning. Den senaste fortbildningen var 1991. Det är sexton av trettioen som har skyddsutrustning. Åtta anser att de har tillräcklig utbildning för att klara av sitt arbete som bombtekniker medan övriga anser att de inte har tillräcklig utbildning eller är tveksamma. Jag anser att RPS och länspolismästarna måste ta sitt ansvar och komma med klara direktiv när det gäller bombteknikerna som inte tjänstgör i Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå. Antingen skall dessa bombtekniker få kontinuerlig utbildning och fullständig utrustning eller så skall de inte befatta sig med misstänkta bomber. 1

Förord Jag vill tacka min handledare Mats Hägg för hans medverkan och hans trevliga bemötande i samband med mitt besök hos Malmöpolisens bombgrupp. Ett stort tack till: Bombgruppen i Malmö och dess ansvarige Stefan Casspe. Bengt Aspegren som tog emot mig vid mitt besök hos Tekniska roteln i Stockholm och gav mig viktig information och visade bombgruppens utrustning. Samtliga bombtekniker som svarat på enkäten. Mina kollegor på tekniska roteln i Gävle som ställde upp och gav mig den tid jag behövde för att utföra mitt specialarbete. Lisbeth Persson, rektor på komvux i Falköping. Hon har bidragit med råd när det gäller specialarbetets genomförande och uppställning. 2

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Förord... 2 Innehållsförteckning... 3 Bakgrund... 4 Syfte... 5 Metod... 6 Karta över bombrotlarnas upptagningsområden... 7 Resultat... 8 Intervju med Bengt Aspegren, Stockholm... 8 Intervju med Anders Stjernfeldt, Utvecklings och strategienheten (USE) RPS... 8 Intervju med polismästare Åke Roghe, Gävle... 9 Intervju med Stefan Casspe, Malmö 10 Enkätsvar från bombtekniker som ej tjänstgör vid bombrotlarna....11 Enkätsvar från Luleå 15 Enkätsvar från Göteborg... 15 Analys och diskussion... 16 Källförteckning... 17 Bilagor..18 Enkätfrågor till bombtekniker som ej tjänstgör vid bombrotlarna...18 Enkätfrågor till Tekniska rotlarna i Göteborg och Luleå.19 FAP 208-3 20 3

Bakgrund Mitt intresse för området som rör bombteknikers arbetssituation och utrustning startade när jag fick besked om att jag antagits till kriminaltekniska grundutbildningen i Linköping. Idag finns det fyra bombrotlar i landet (Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå). Dessa rotlar har utbildad personal och den utrustning som behövs inom bombverksamheten. Det finns även bombtekniker vid de flesta tekniska rotlar i landet. Under mina fyra år på tekniska roteln i Gävle har det vid flera tillfällen varit diskussioner om vad en bombtekniker eller kriminaltekniker utan bombutbildning skall eller får göra innan bombgruppen från Stockholm tillkallas. Vid vissa ärenden tillkallas personal från Stockholm och vid andra tillfällen utför vår bombtekniker själv arbetet, detta vid liknande uppdrag som vid de tillfällen bombroteln tillkallas. På tekniska roteln i Gävle har en av fem anställda gått bombteknikerkursen. Han fick sin utbildning 1981 och gick samma år instruktörskurs. Därefter har han inte fått någon vidareutbildning trots att mycket nytt kommer på bombmarknaden varje år. Det har även varit diskussioner bland oss övriga anställda på roteln om vi kan utföra vissa bombärenden. Dessa frågor har uppstått då olika tolkningar av FAP 208-3 gjorts. (FAP = föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet.) Se bilaga 3. I början av kriminalteknikerkursen samtalade jag med kursdeltagarna och fick då veta att arbetsmetoder och utrustning för bombtekniker varierar mellan de olika rotlarna i landet. Med detta specialarbete har jag för avsikt att undersöka om bombteknikerna som inte arbetar på en bombrotel, anser att de har tillräcklig utbildning och utrustning. Jag vill även se vilka olika uppdrag de utför och i vilka ärenden de tillkallar personal från bombrotlarna. 4

Syfte Syftet med mitt arbete är att: undersöka om de bombtekniker som tjänstgör vid tekniska rotlarna i landet (ej Malmö, Göteborg, Stockholm eller Luleå) har fått någon vidareutbildning och vilken utrustning de har. undersöka hur ofta bombrotlarna nyttjas av de övriga distrikten. Jag hoppas att mitt specialarbete kan leda till att det blir en enhetlig syn på vad bombtekniker som inte tjänstgör vid bombrotlar skall eller får göra vid ärenden med explosiva ämnen. Min förhoppning är också att arbetet kan leda till att RPS funderar över att revidera FAP 208-3 och skriva klara direktiv så att inte olika tolkningar förekommer bland övriga kriminaltekniker om vad de får göra vid bombärenden. 5

Metod För att komma fram till ett resultat med mitt arbete har jag: intervjuat polismästare Åke Roghe, Gävle. Han är samordnare för den senaste inspektionen som gjordes på bombrotlarna. besökt bombroteln i Stockholm och intervjuat Bengt Aspegren. Bengt är ansvarig för bombteknikerutbildningen. Jag fick även se den utrustning de använder vid bombärenden. intervjuat Anders Stjernfeldt, RPS. Han har deltagit i den tidigare bombskyddsutredningen och ingår i inspektionsgruppen som leds av Åke Roghe. besökt bombroteln i Malmö. Jag intervjuade Stefan Casspe som är ansvarig för bombverksamheten i Malmö. Jag fick under två dagar ta del av hur de arbetar och se vilken utrustning de använder. skickat ut 34 enkäter (se bilaga 1) till bombtekniker ute i landet. Jag skickade även enkäter (se bilaga 2) till ansvariga i Göteborg och Luleå. 6

Bombrotlarnas upptagningsområden Luleå Stockholm Göteborg Malmö 7

Resultat Intervju med Bengt Aspegren, Stockholm, som är ansvarig för bombverksamheten vid tekniska roteln i Stockholm Bengt Aspegren anser att bombjobben skall begränsas till färre befattningshavare som tjänstgör vid de fyra bombrotlarna. Om ekonomin tillåter kan ytterligare en bombrotel bildas i Sundsvall. Samtliga tekniker som tjänstgör på roteln på Kungsholmen är utbildade bombtekniker. Han anser att det bör bildas en renodlad grupp på ca 15 bombtekniker som har bombärenden som huvuduppgift. De bör ha ca 40 % av arbetstiden avsatt till denna verksamhet. I dagsläget övar de var 11:e vecka inför beredskapen. Bengt tycker att detta är för sällan för att de skall bli säkra på utrustningen samt få tillräcklig erfarenhet. Bombgruppen i Stockholm skulle enligt hans åsikt kunna klara av samtliga jobb i deras upptagningsområde. 1999 hade de totalt 88 bombärenden varav 15 var utanför länet. Han tycker att det är omöjligt att ha bombtekniker på andra platser än på bombrotlarna. Ekonomin tillåter inte att de har fullständig utrustning. Bombteknikerna på dessa platser får inte tillräcklig vana då de har för få bombärenden och de har inte tillräckligt med utbildning för att klara av jobben. De skall endast biträda då bombrotlarna är i deras distrikt. Utbildning av bombtekniker sker numera i Eksjö. Denna utbildning inriktas bl a på handhavande av utrustning och omhändertagande av misstänkta bomber. Aspegren anser att denna utbildning är mer ändamålsenlig än den som fanns tidigare. Den förra utbildningen, som de flesta bombtekniker utanför bombrotlarna har gått, var mer inriktad på sprängteknik. Intervju med Anders Stjernfeldt, Utvecklings- och strategienheten (USE) RPS Enligt Anders är FAP under revidering och personal på USE och FAP-kansliet arbetar med detta. Han tycker att vissa formuleringar i FAP 208-3 är luddiga och kan misstolkas. RPS avvaktar resultatet från den senaste inspektionen som gjorts på de fyra bombrotlarna. Han tror att Åke Roghe, Gävle, som är ansvarig för den inspektionen kommer med ett utlåtande sommaren 2000. Han uppgav vidare att RPS inte kan styra över länspolismästarna. RPS kan endast komma med råd och föreskrifter. 8

Anders personliga uppfattning när det gäller bombskyddsverksamheten är att: det bör finnas fyra bombrotlar i landet. det är bra om varje bombrotel bildar en grupp som specialiseras inom bombområdet. Dessa grupper skulle därigenom få en hög kompetens. de tekniker som har gått den gamla bombteknikerutbildningen inte skall utföra några bombärenden överhuvudtaget. De har inte fått någon vidareutbildning och RPS kommer inte heller att genomföra någon sådan utbildning framöver. Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har huvudansvaret för utbildningarna. De kommer den närmaste framtiden att genomföra en bombteknikerkurs i Eksjö. RPS kommer då att styra upp uttaget av kursdeltagarna så att de endast kommer från de fyra bombrotlarna. RPS kommer att betala kursavgiften för deltagarna. Intervju med polismästare Åke Roghe, Gävle Inspektionen som Åke ansvarade för var inriktad på bombskyddsverksamhet, bombhundar och tillgänglighet av utrustning m m på bombrotlarna i Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå. Inspektionsgruppen granskade dessa enheters utrustning och utbildning samt samarbetet med sökgruppen (bombhundarna). Bombrotlarna har bra utrustning och sköter den exemplariskt. Stockholms utrustning börjar dock bli sliten och behöver bytas ut. Bombteknikernas kompetens på dessa orter är god. Bombrotlarna bör dock organisera utbildningen i fastare former och införa utbildningsdagar varje månad. Det bör tas fram en metod för att kvalitetssäkra utbildningen. Malmö ligger långt framme när det gäller samverkan mellan bombteknikerna och sökgruppen. Bombverksamheten bör centraliseras. Ansvaret bör ligga under Säkerhetspolisens bombdatacenter eller Rikskriminalpolisen. Därigenom skulle en samordning av utbildning, övningar, beredskap och semestrar kunna genomföras. Bombteknikerna skulle få en rikstäckande kompetens. Det bör finnas bombverksamhet endast på tre platser i landet. Förslag är Stockholm, Malmö samt Arlanda. Åke tror att Stockholm och Malmö klarar av samtliga bombärenden i landet om de tillförs resurser. På Arlanda måste det finnas en bombgrupp eftersom det är en stor europeisk flygplats. 9

De bombtekniker som tjänstgör utanför de idag fyra bombrotlarna skall inte utföra några arbeten där misstänkta bomber finns med i bilden. De har inte full utrustning eller kompetens för detta. Intervju med Stefan Casspe som är en av de ansvariga för bombverksamheten vid tekniska roteln i Malmö. Stefan Casspe anser att bombskyddsverksamheten vid Tekniska roteln i Malmö fungerar mycket bra. Det är nio av de anställda kriminalteknikerna på roteln som har gått bombteknikerutbildningen. Casspe anser att bombteknikerna har stor erfarenhet och bred kompetens. Under år 1999 hade de ca nittio ärenden med misstänkta bomber i Skåne län och ytterligare tre i upptagningsområdet. Casspe tycker att varje bombtekniker får en hög kompetens eftersom de har så många bombärenden varje år. Bombteknikerna på Tekniska roteln i Malmö har under jan mars 2000 övat två dagar med bombdräkt och röntgen. De har i dagsläget ingen schemalagd utbildning men kommer inom en snar framtid att lägga in en övningsdag varje månad i schemat. Stefan Casspe har gått en fem veckors IIED - Terroristutbildning i Danmark. Han tycker att alla bombtekniker skulle gå den utbildningen och enligt honom erbjuder de ansvariga i Danmark en gratis plats till Svenska polisen vid varje utbildningstillfälle. I Skåne län finns ytterligare fem bombtekniker med den gamla utbildningen. De genomför endast sök vid bombhot. I övrigt kallar de på bombtekniker från Malmö. Casspe anser att bombroteln i Malmö skulle klara av att ta samtliga ärenden i deras upptagningsområde. Han tycker att det skall finnas fyra bombrotlar i landet. Det är inte bra som det är i dag med bombtekniker på varje teknisk rotel. Han tror att de bombtekniker som tjänstgör utanför bombrotlarna har god erfarenhet men deras utrustning är för dålig. Utan full utrustning kan de inte utföra bombarbeten på ett säkert sätt. Skyddsutrustningen är en färskvara. En skyddsdräkt som är tio år har inte samma skydd som en ny dräkt eftersom materialet åldras. Casspe tycker att bombskyddsverksamheten skall styras centralt. Detta för att få en enhetlig kompetens och utrustning. Vidare efterlyser han seminarium och mer information för att bombteknikerna ska kunna ta del av varandras erfarenheter. 10

Enkätsvar från bombtekniker som inte tjänstgör vid bombrotlarna (Av 34 utskickade enkäter fick jag 31 svar) Fråga 1. Hur länge har du arbetat vid tekniska roteln? År på teknisk rotel: 7 11 12 16 17 21 22 25 Antal: 10 11 7 3 Fråga 2. Vilket år gick du utbildningen till bombtekniker? Utbildningsår till bombtekniker. 1977-1981 1982-1986 1987-1991 1992-1996 Antal: 5 4 10 12 Fråga 3. Har du fått någon fortbildning som bombtekniker? Tjugotre har inte fått någon fortbildning efter utförd bombteknikerkurs. Sex har gått fortbildningskurs, den senaste 1991. En har gått instruktörskurs 1981. En har gått en privat utbildning i explosivämneslära. Fråga 4. Har du någon ytterligare utbildning/kurs som rör ditt arbete som bombtekniker? Tjugosex har inte någon ytterligare utbildning. Två har militär sprängutbildning. En har gått en sökkurs för farliga föremål. En har gått repetitionskurs för bombtekniker. En har gått instruktörskurs för bombtekniker 11

Fråga 5. Anser du att du har tillräcklig utbildning för att klara av ditt jobb som bombtekniker? Arton anser att de inte har tillräcklig utbildning för att klara av sitt arbete som bombtekniker och fem är tveksamma Åtta anser att de har tillräcklig utbildning. Fråga 6. Om du anser att du inte fått tillräcklig utbildning, vad anser du då att du behöver för vidareutbildning? Tjugotvå anser att de behöver fortbildning. En anser att han är för gammal och att yngre skall ta över. Två anser att deras utbildning är föråldrad och att de behöver en helt ny utbildning. Tre tycker att bombrotlarna skall ta över helt. Tre anser att de har tillräcklig utbildning. Fråga 7. Vilken utrustning och skyddsutrustning har ni vid din rotel? Femton har ingen skyddsutrustning, av dessa har två ingen ytterligare utrustning. Övriga har skjutstol, gevär, spränglåda samt linor och krokar. Två har även bombväska. Sexton har bombdräkt. Dessa tjänstgör i sex län. Av dessa har: nio bombvagn samt tidigare uppräknad utrustning. Dessa tjänstgör i tre län. två har bombväska och skjutstol med gevär. fem har bombvagn och robot samt tidigare uppräknad utrustning. 12

Fråga 8. Anser du att denna utrustning räcker eller behövs ytterligare utrustning för att genomföra de olika jobben säkrare? Tjugotre svarade att de inte har tillräcklig utrustning. Sex svarade ja, för de arbeten vi utför. En svarade ja, med nuvarande frekvens av bomber. En svarade bomber är alltid livsfarliga. Ingen utrustning kan eliminera riskerna. Det viktigaste är god kännedom om utrustningen och ett gott omdöme. Fråga 9. Hur många ärenden med misstänkta bomber har ni haft under 1998 och 1999? Fyra har inte haft några ärenden. Tio har haft 1 4 ärenden. Tretton har haft 5 10 ärenden. Av de som haft 10 tjänstgör tre i samma län. Två har haft 13 ärenden. De tjänstgör i samma län. Fyra har haft 15 ärenden. De tjänstgör i samma län. Två har haft 21 ärenden. De tjänstgör i samma län. Fråga 10. Vid hur många tillfällen av dessa ärenden har närmaste bombrotel (Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå) tillkallats? Sju kallade på bombroteln vid samtliga ärenden. En vid de flesta tillfällena. Fyra har inte kallat på bombroteln pga att de inte hade några bombärenden. Nio vid 1 3 tillfällen. Tio kallade inte vid något tillfälle på bombrotlarna. 13

Fråga 11. Vilka arbeten där sprängämnen finns med i bilden utför ni själva? Tre utför inga arbeten med sprängämnen. Tretton tar hand om sprängämnen och ammunition. Sex tar hand om brevbomber och lättåtkomliga misstänkta bomber. Två tar hand om sprängmedel och brevbomber. En bedömer från fall till fall. Sex som tjänstgör i två län, utför alla arbeten själva. Deras egna kommentarer. Det bör komma direktiv från ansvariga vad vi skall göra och när personal från bombrotlarna skall tillkallas. En specialgrupp bör bildas som är helikopterburen och förlagd till Stockholm eller bör bombverksamheten överföras till försvaret och placeras i Eksjö. Vi är två bombtekniker i vårt län. Vi börjar bli till åren och inga nya bombtekniker utbildas. När vi går i pension måste bombroteln från Stockholm tillkallas. Vi har ca tio bombärenden/ år. Stockholm kan väl knappast åka hit på varje misstänkt fall. 14

Enkätsvar från Luleå (svar har lämnats av ansvarig för bombverksamheten) Det finns fyra bombtekniker på tekniska roteln och tre i polisområde Luleå/Boden. Av dessa har fyra gått bombteknikerkursen i Eksjö. De har lokala övningar var 14:e dag och anser att de har tillräcklig utbildning och kompetens för att klara av de olika uppdragen. För att det skall bli ännu bättre efterlyser de en regelbunden fortbildning samt mer tid för lokal träning. Under 1998-1999 hade de sjutton bombärenden i länet och tre i det egna upptagningsområdet. De tycker att det är bra med fyra bombrotlar i landet och de skulle klara av att ta alla bombärenden i upptagningsområdet. Enkätsvar från Göteborg (svar har lämnats av ansvarig för bombverksamheten) Vid Tekniska enheten i Göteborg finns det tjugofem bombtekniker. Av dem har tio gått utbildningen i Eksjö. De övriga har den gamla utbildningen och har inte fått någon fortbildning. Vidareutbildning anordnas internt varje halvår och övningar hålls var 8:e vecka inför beredskap. De anser att samtliga har tillräcklig utbildning och erfarenhet att utföra sitt jobb som bombtekniker. Det finns inga bombtekniker på andra distrikt i Västra Götaland. De har ca 30 bombuppdrag varje år. I upptagningsområdet har de ytterligare ca 5 ärenden varje år. De anser att de har resurser att klara samtliga bombärenden i sitt upptagningsområde. Det är bra som det är i dag med fyra bombrotlar i landet, men det borde inte vara länsgränsen som är avgörande för vilken som skall utföra jobben. Det borde utgå från en cirkellinje från insatsorten så att väntetiden inte blir för stor. Verksamheten är mycket farlig och kräver hög kompetens och återkommande utbildning. Detta kan inte uppnås om man inte har en viss frekvens på uppdragen. Ansvaret kan därför inte läggas ut på fler enheter. 15

Analys och diskussion Enkäten som skickades till de tekniska rotlarna i landet visar att bombteknikerna har tjänstgjort många år som kriminaltekniker och har arbetat som bombtekniker under flera år. De flesta har dock inte fått någon vidareutbildning som bombtekniker och ingen har fått någon vidareutbildning de senaste nio åren. Ungefär hälften av bombteknikerna har ingen skyddsutrustning. I Gävle har vi endast en brevbombsväska, hagelvapen, skjutstol och spränglåda. Med den minimala utrustningen kan inte vår bombtekniker utföra några ärenden med misstänkta bomber på ett säkert sätt. Om vi jämför Gävles utrustning med bombrotlarnas, t ex Malmös där de bl a har moderna bombdräkter, röntgen, robotar, distruptrar, manipulatorarmar och bombvagn så konstaterar jag att bombrotlarna har den utrustning som krävs för att utföra bombjobben på ett säkert sätt. Bombrotlarna har även ett stort antal bombärenden varje år så de får stor vana och erfarenhet av sådana jobb. Jag anser att RPS och länspolismästarna måste ta sitt ansvar när det gäller bombskyddsverksamheten. De bör komma med klara direktiv i frågan om vilka som skall utföra bombärenden. De bombtekniker som inte tjänstgör vid en bombrotel skall få kontinuerlig utbildning och information samt tilldelas skyddsutrustning och övrig utrustning för att kunna utföra jobben på ett säkert sätt. Om detta inte är möjligt p g a den kostnad det innebär bör dessa bombtekniker inte utföra några arbeten där misstänkta bomber finns med i bilden. Bombskyddsverksamheten bör då koncentreras till bombrotlarna. Jag tycker även att FAP 208-3 behöver ses över. Under punkt 1 Allmänt står det bl a Att om det inte med säkerhet kan avgöras om ett föremål är ofarligt får det omhändertas, undersökas eller oskadliggöras endast av den som har särskild utbildning (i regel sprängtekniker). Denna text kan misstolkas. Vissa har tolkat särskild utbildning som att den utbildning man får under den kriminaltekniska grundutbildningen räknas. Jag själv tycker att det vi fick under vår grundutbildning var mer en information så att vi skulle få en kännedom om sprängmedel och riskerna med olika misstänkta bomber. 16

Källförteckning Muntliga källor Aspegren, Bengt, kriminaltekniker vid tekniska roteln i Stockholm (2000-02-29) Stjernfeldt, Anders, kommissarie, USE, RPS (2000-02-29) Roghe, Åke, polismästare, Polismyndigheten Gävleborg (2000-03-10) Casspe, Stefan, kriminaltekniker vid tekniska roteln i Malmö (2000-03-23) Skriftliga källor FAP 208-3 (se bilaga 3) 17

Enkätfrågor till bombtekniker som ej tillhör bombrotlarna: BILAGA 1 1. Hur länge har du arbetat vid tekniska roteln? 2. Vilket år gick du utbildningen till bombtekniker? 3. Har du fått någon fortbildning som bombtekniker? 4. Har du någon ytterligare utbildning/kurs som rör ditt arbete som bombtekniker? 5. Anser du att du har tillräcklig utbildning för att klara av ditt jobb som bombtekniker? 6. Om du anser att du inte fått tillräcklig utbildning, vad anser du då att du behöver för vidareutbildning? 7. Vilken utrustning och skyddsutrustning har ni vid din rotel? 8. Anser du att denna utrustning räcker eller behövs ytterligare utrustning för att genomföra de olika jobben säkrare? 9. Hur många ärenden med misstänkta bomber har ni haft under 1998 och 1999? 10. Vid hur många tillfällen av dessa ärenden har närmaste bombrotel (Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå) tillkallats? 11. Vilka arbeten där sprängämnen finns med i bilden utför ni själva? 18

Enkätfrågor till Tekniska rotlarna i Göteborg och Luleå: BILAGA 2 1. Hur många bombtekniker har ni på er enhet/rotel? 2. Har samtliga den nya bombteknikerutbildningen från Eksjö? 3. Om inte, har de övriga genomgått någon fortbildning? 4. Hur ofta har ni övningar och vidareutbildningar? 5. Anser du att samtliga bombtekniker på er rotel har tillräckligt med utbildning och erfarenhet för att klara av sitt jobb som bombtekniker? 6. Om inte, hur skulle du vilja ändra på detta? 7. Finns det bombtekniker på andra distrikt i ert län? 8. Om så är fallet, har de den nya utbildningen och har ni något samarbete med dem? 9. Hur många bombärenden hade ni under 1998 och 1999 i ert län? 10. Vid hur många tillfällen under 1998 och 1999 fick ni biträda polisdistrikt utanför ert län? 11. Anser du att ni har tillräckliga resurser för att kunna ta alla bombärenden även utanför ert län? 12. Tycker du att det är bra som det är i dag med fyra bombrotlar i landet och bombtekniker på varje teknisk rotel? 13. Om inte. Har du några idéer om hur det skulle bli bättre? 19

FAP-artikel 208-3 3 BILAGA 208-3 RPS AR om polisens befattning med misstänkt farliga föremål. Gäller fr.o.m. 1987-01-26 Efter samråd med Sprängämnesinspektionen meddelar Rikspolisstyrelsen följande allmänna råd. 1 Allmänt Till polisens uppgifter hör enligt 2 polislagen (1984:387) bl.a. att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådan har inträffat. Härav följer att polisen har skyldighet att omhänderta, undersöka och oskadliggöra anträffade föremål som misstänks innehålla explosivt eller annat livsfarligt ämne. Undantagen är militär explosiv vara som - om inte fara i dröjsmål föreligger - normalt skall omhändertas av militär personal. De angivna åtgärderna är riskfyllda. Det är därför viktigt inte minst från arbetarskyddssynpunkt - att skydds- och säkerhetsaspekterna ägnas stor uppmärksamhet vid planläggning och genomförande av dessa åtgärder. Kan det inte med säkerhet avgöras, att anträffat föremål är ofarligt att hantera får det omhändertas, undersökas och oskadliggöras endast av den som har särskild utbildning för sådana arbetsuppgifter (i regel sprängtekniker, se nedan punkt 2). (min understrykning) 2 Definitioner Farligt föremål: Föremål som misstänks innehålla explosivämne eller annat livsfarligt ämne. Explosiv vara: Konventionellt sprängämne (t.ex. sprängdeg och dynamex), krut, ammunition, tändmedel och pyroteknisk vara samt okonventionellt sprängämne, t.ex. olika kemiska blandningar med konventionella sprängämnens egenskaper. 20

Tändmedel: Anordning för initiering av sprängämnen t.ex. sprängkapsel (sprängpatron) och detonerande stubin. Sprängladdning: Explosiv vara som är apterad för sprängning. Militär explosiv vara: Föremål för militärt bruk som innehåller explosivt ämne och som är avsett för skadeverkan, sprängning, markering, signalering, nödutlösning eller övning. Annat livsfarligt ämne: Ämne som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliska egenskaper kan befaras vålla omedelbar svår kroppsskada om det plötsligt kommer löst. Sprängtekniker: a) Polisman som har erhållit utbildning om åtgärder vid sabotage och bombhot (kurs 3490/3491 i Rikspolisstyrelsens utbildningskatalog) och som har erforderlig kompetens. (min understrykning) b) Militär eller civil facksakkunnig person, såsom ammunitionsröjare och sprängämnestekniker. Riskområde: Det område inom vilket risk för personskada föreligger. 3 Civila explosiva varor och misstänkt farliga föremål 3.1 Allmänna riktlinjer 3.1.1 Explosiv vara I handeln förekommande explosiva varor är hanterings- och transportsäkra men skall handhas med försiktighet. Sprängämnen och tändmedel skall förvaras och transport- 21

eras i skilda transportutrymmen så att de inte kan komma i beröring med varandra. Godkända explosiva varor finns förtecknade i SÄI FS 1985:3. Närmare bestämmelser om hantering av explosiva varor finns i förordningen (1949:341) om explosiva varor jämte tillämpningsföreskrifter och vad avser transport i lagen (1982:823) och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods jämte Sjöfartsverkets kungörelse SJÖ FS 1985:8-LFG 2/1985 (ADR) och SJÖ FS 1985:12-LFG 3/1985 (ADR-S) samt Statens Räddningsverks föreskrifter (SRV 1986:9) om ändringar i kungörelsen. 3.1.2 Sprängladdningar och andra farliga föremål Sprängladdningar och andra föremål som misstänks innehålla hanteringsfarligt explosivt eller annat livsfarligt ämne får omhändertas och oskadliggöras endast av sprängtekniker. (min understrykning) 3.2 Hantering av fynd 3.2.1 Riskbedömning Anträffas i 3.1.1 eller 3.1.2 angivna föremål skall en bedömning göras beträffande bl.a de risker som är förenade med fyndet. Bedömningen bör göras av lägst vakthavande eller yttre befäl. Är det tveksamt vilka åtgärder som med hänsyn till säkerheten kan vidtas bör samråd ske med sprängtekniker. 3.2.2 Förstahandsåtgärder Meddelanden från allmänheten om fynd är ofta ofullständiga och det kan vara svårt att omedelbart bestämma fyndets art. Iakttagelser på platsen kan ge underlag för en säkrare bedömning och beslut om hur föremålet i fortsättningen skall hanteras. Som en förstahandsåtgärd kan det därför bli nödvändigt att annan polisman än sprängtekniker beordras till fyndplatsen för att inhämta kompletterande uppgifter. Sådan personal skall därvid klart och entydigt instrueras att inte ta närmare befattning med (vidröra) föremålet såvida inte detta konstateras vara helt riskfritt. Åtgärderna skall intill dess inskränkas till okulärbesiktning av föremålet, rekognosering av riskområdet samt åtgärder för att skydda fyndplatsen genom eventuella avspärrnings- och utrymningsåtgärder. 22

Är det genom anmälan eller observationer på platsen uppenbart att det föreligger risk för personskada bör - om det behövs för att avvärja faran - fyndet bevakas och riskområdet omedelbart avspärras och utrymmas. Ingen bör tillåtas att i onödan uppehålla sig inom området. 3.2.3 Särskilda åtgärder Riskområdets utsträckning fastställs om möjligt i samråd med sprängtekniker. Sprängtekniker har att bedöma eventuella skadeverkningar och föreslå tekniska anordningar för skydd av den närmaste omgivningen. Han har vidare att bedöma om föremålet kan flyttas till en mera riskfri plats och oskadliggöras. Det åligger sprängtekniker som är polisman att ombesörja transport till sådan plats och att oskadliggöra föremålet. 4 Militär explosiv vara 4.1 Ansvarsförhållanden Anträffade blindgångare och andra militära ammunitionseffekter skall omhändertas, transporteras och oskadliggöras genom militär myndighets försorg, om det inte är uppenbart att föremålen är helt riskfria om de behandlas normalt. Försvarets materielverk har utfärdat instruktion för ammunitionsröjning i fred (AMRÖJI FRED). Denna innehåller föreskrifter för försvarsmakten om åtgärder som skall vidtas vid tillvaratagande och oskadliggörande av militär blindgången ammunition m.m. samt militära sprängämnen och tändmedel. 4.2 Fyndbeskrivning 4.2.1 Explosiva varor Polisen får tillvarata militära sprängämnen och tändmedel. Dessa skall emellertid förvaras och transporteras åtskilda från varandra och handhas med försiktighet (jfr p 3.1.1). 23

4.2.2 Finkalibrig ammunition Svensk ammunition med en kaliber som understiger 20 mm bör polisman alltid kunna omhänderta. Viss ammunition kan innehålla en spräng- eller brandsats men den är helt hanterings- och transportsäker vid normalt handhavande. 4.2.3 Annan farlig materiel Annan ammunition jämte föremål som kan misstänkas innehålla sprängämnen såsom handgranater och tändrör samt annan farlig materiel bevakas på fyndplatsen och får inte vidröras. Föremålen skall omhändertas av militär personal. 4.3 Åtgärder 4.3.1 Underrättelse till militär myndighet Närmaste militära förband eller stab underrättas om anträffad ammunitionseffekt. Underrättelse bör innehålla följande: - Anmälarens/upphittarens namn, adress, telefonnummer och anträffbarhet - Noggrann angivning och beskrivning av fyndplats - Beskrivning av materielen (storlek, form, färg, märkning etc.)observera att fynd enligt p 4.2.3 inte får vidröras - Uppgift om vidtagna åtgärder (avspärrningar, bevakning etc.). 4.3.2 Åtgärd på fyndplats Bedömer ansvarigt polisbefäl att risk för personskada föreligger bör - i avvaktan på att militär personal infinner sig för att omhänderta anträffat föremål riskområde fastställas - om möjligt i samråd med sprängtekniker - samt området avspärras och utrymmas. 24

5 Övrigt 5.1 Risk för oavsiktlig tändning Signal från kommunikationsradio och radioanläggning kan under vissa förhållanden tända elektriska tändmedel. Radio- eller radaranläggning bör därför inte vara påslagen inom 500 meter från sådant föremål. Det bör observeras, att även spänningsfält vid kraftledning kan tända elektriska tändmedel. 5.2 Lokala bestämmelser Polisens befattning med misstänkt farliga föremål bör närmare regleras i lokal tjänsteföreskrift som bl.a. bör innehålla delegation av beslutanderätt och uppgift om skyddsplats för desaptering, förvaring och oskadliggörande. Om behov bedöms föreligga bör en mer detaljerad åtgärdskalender utarbetas. Berörd personal bör fortlöpande erhålla information och utbildning i här aktuella frågor. Överenskommelse bör träffas med chef för militärt förband eller stab om rutiner för tillkallande av militär personal och om förfarande med omhändertagen ammunition. (Polisbyrå I, ordningspolissektionen) 25