Till Energimyndigheten Er referens 2010-5138 Svensk Vindenergis synpunkter på Energimyndighetens remiss gällande områden av riksintresse för vindbruk En fortsatt utbyggnad av vindkraften är central om Sverige ska nå förnybarhetsmålet till 2020. Det är viktigt att vindkraftens intressen synliggörs och lyfts fram i samhällsplaneringen eftersom vindkraften kräver stora markanspråk och många andra intressen konkurrerar om samma markoch vattenanvändning. Här har riksintressena en viktig funktion. Med teknikutvecklingen och branschens mognad blir det allt lättare att prediktera goda vindlägen. Teknikutvecklingen innebär även att vindkraftverkens förutsättningar att utvinna energi ur vinden snabbt ändras. För att kunna ta hänsyn till detta i samhällsplaneringen är det viktigt med en regelbunden översyn av riksintresseområdena. I det avseendet välkomnar vi Energimyndighetens revidering av riksintresse för vindbruk. Allmänna synpunkter Energimyndigheten har identifierat cirka 80 av de idag angivna riksintresseområdena där det pågår planerad etablering av vindkraft och som kommer att falla bort enligt det nya förslaget. Att i samband med revideringen plocka bort befintliga riksintresseområden skulle medföra en stor rättsosäkerhet för branschen. I de fall där det förekommer ett annat utpekat konkurrerande riksintresse har det andra intresset oftast fått företräde om inte samma område även är utpekat som riksintresse för vindbruk. Projektörer riskerar därmed omfattande ekonomisk skada i de fall projektering inom riksintresseområden för vindbruk måste avbrytas på grund av att områdena förlorar status av riksintresse. För en investerare är goda planeringsförutsättningar och en rättsäker process incitament att hellre investera i vindkraft i Sverige än i länder där kostnaderna är lägre eller intäkterna högre. För att ett gynnsamt investeringsklimat ska skapas och upprätthållas måste de rättsliga förutsättningarna vara relativt konstanta under hela utvecklingsfasen. Risken för att förutsättningarna för de rättsliga bedömningarna förändras under projekteringsfasen kan således i förlängningen innebära ett försämrat investeringsklimat för vindkraften i Sverige.
Att ta bort de tidigare utpekade riksintressena skulle även innebära att stora delar av det planeringsstöd som kommunerna har fått från Boverket för att peka ut lämpliga områden i sina översiktsplaner skulle gå förlorade. Så vitt vi känner till har inget annat riksintresse tagits bort därför att nya kriterier har gett nya områden och då vore det märkligt och direkt olämpligt om det ensamt ska gälla för vindkraften. Mot bakgrund av ovanstående är det högst angeläget för den fortsatta vindkraftsutbyggnaden i Sverige att pågående projekt inom områden, som redan identifierats som riksintressen, åtminstone kvarstår som utpekade områden fram till och med nästa revideringstillfälle om 4-5 år. Den Rekommendation som myndigheten anger i remisstexten är fullständigt verkningslös. Energimyndigheten bör beakta de områden som vindkraftsföretag i samband med remissrundan har skickat in för prövning av riksintressestatus, utifrån inkomna synpunkter. Flertalet av dessa är projekt med goda påvisade vindförutsättningar men som inte har nått upp till samtliga av myndigheten uppsatta kriterier och därmed inte pekats ut som riksintresseområden. Det finns även exempel där områden lever upp till kriterierna men ändå inte är utpekade, vilket är synnerligen märkligt. I detta sammanhang är det synnerligen märkligt att den enda instans som har rätt kompetens att bedöma förutsättningarna för vindkraftsutbyggnaden i Sverige har förbisetts i den formella remissrundan. Vid projektering försöker man utnyttja befintliga bergsplatåer eller höjdlägen på bästa möjliga sätt och undvika att bygga i branta sluttningar så långt det överhuvudtaget är möjligt. Många av de utpekade områdena verkar vara fasförskjuta skjutna i ostlig till nordostlig riktning i förhållande till det höjdläge (bergstopp, bergsrygg) som de representerar, vilket är olyckligt ur ett projekterings- och byggnationstekniskt perspektiv. Vi ser därför att Energimyndigheten ser över de utpekade områden och med hjälp av höjdkurvaturen justerar dessa med hänsyn till ovanstående. Risken är annars att de utpekade områdena innehåller ytor där det inte går att bygga på och utesluter de områden där man verkligen borde placera vindkraftverk. Vi vill betona att det för vindkraftbranschen är bättre om Energimyndighetens slutliga riksintresseanspråk kommer senare än att de nya områdena hastas fram och inte är riktigt genomtänkta. Något som saknas i revideringsförslaget är en konsekvensanalys som beskriver vilka konsekvenser revideringen kan få för olika aktörer och vindkraftsutbyggnaden som sådan. Specifika synpunkter Den generella processen vid utpekande av riksintressen Vi delar Energimyndighetens uppfattning att utpekandet av riksintresse för vindbruk i första hand bör göras utifrån en uppsättning kriterier, främst med hänsyn till vindresursen. Däremot bör det genom ansökningsförfarande vara möjligt att ta in områden som har uppmätta vindresurser i klass med de uppsatta kriterierna. Detta i synnerhet då en modell, oavsett upplösning, inte kan jämföras med uppmätt platsspecifik vinddata. Processen skulle därmed kunna likna den för när SGU utser riksintresseområden för värdefulla ämnen. Med motiveringen att det blåser bra överallt och att bottenförhållanden generellt är goda har Energimyndigheten valt att frångå sin egen revideringsmetod när det gäller utpekande av områden till havs.
Att godtyckligt peka ut områden utan att följa sina egna riktlinjer innebär att processen blir meningslös. Ett stort projekt i Hanöbukten är exempelvis inte medtagen, trots att det uppfyller angivna kriterier. Samtliga områden som uppfyller kriterierna ska självklart pekas ut som riksintressen. Om kraven är för generella så bör de istället ses över och utvecklas. Viktigt är att områdena inte reduceras till antal eller storlek för att passa in i planeringsramen. Eftersom det finns olika typer av havsbaserad vindkraft, vore det lämpligt att differentiera kriterierna. Se mer under 3.1.1 och 3.1.4 nedan. I remissunderlaget beskriver Energimyndigheten hur processen går till och att en prövning ska ske i varje aktuellt fall. Detta är förvisso korrekt men i den planeringsprocess som HaV nu inleder för att lägga fast hur svenska vattenområden ska användas i framtiden kommer inte vindkraft att kunna prövas på lika villkor eftersom det inte finns utpekat som ett intresse (utöver vissa idag redan anspråkstagna områden). Sammantaget gör detta att vindkraft till havs kan få svårt att hävda sig i kommande tillståndsprövningar. Riksintressen ska enligt 3 kap. plan- och bygglagen (2010:900) redovisas och behandlas i den kommunala översiktsplaneringen, se figur 1. Länsstyrelsen har sedan som tillsynsmyndighet ansvar att bevaka hur utpekade riksintressen hanteras av kommunerna i den fysiska planeringen, vilket framgår av bestämmelser i PBL. Ofta pekas områden i kommunernas översiktsplaner ut som är fria från konkurrerande intressen men som är mindre lämpliga ur vindsynpunkt. Därför är det viktigt att det förs en god dialog med kommunerna innan riksintresseområdena fastställs men även att länsstyrelserna verkligen säkerställer att områdena tas med i de kommunala översiktsplanerna i enlighet med PBL. Många kommuner kommer att få revidera sina översiktsplaner om det fattas ett nytt beslut om riksintresse för vindbruk. Här är det väldigt viktigt att den gamla vindbruksplanen ska gälla fram till att den nya är klar. I annat fall riskerar många vindkraftsprojekt att försenas till följd av revideringen. Utpekade områden utgör inte någon garanti för att kommunen i ett senare skede inte använder sitt veto mot vindkraftsplaner inom dessa områden, vilket har skapat en stor rättsosäkerhet för branschen. Områden utpekade som riksintresse för vindbruk ska betraktas som just områden värdefulla för rikets intresse. Därmed bör de också vara skyddade från det kommunala vetot (16 kap, 4 i miljöbalken). Energimyndigheten bör därför tydligt uttrycka att tillämpningen ska ske så att vindkraftprojektör ska kunna räkna med kommunens tillstyrkan inom områden angivna som av riksintresse för vindbruk och övriga områden som av kommun i ÖP anges som lämpliga för vindbruk. 1.1 Omfattning av anspråk för riksintresse vindbruk Den metodik som har använts vid utpekande av områden av riksintresse för vindbruk kan starkt ifrågasättas. Enligt Energimyndighetens regleringsbrev ska myndigheten skapa planmässiga förutsättningar för vindkraften om 30 TWh till 2020 varav 20 TWh på land och till 10 TWh till havs.
Att Energimyndigheten ska verka för att skapa dessa planmässiga förutsättningar får däremot inte tolkas som att 30 TWh även ska betraktas som en definitiv övre gräns och inte heller förväxlas med ett utbyggnadsmål. Planeringsramen antogs av riksdagen i juni 2009, då det fanns en befintlig utbyggnad av 2,5 TWh vindkraft. Sedan dess har vindkraften trefaldigats och med dagens utbyggnadstakt som har överträffat allas förväntningar är det fullt möjligt att planeringsramen kommer att höjas framöver. Att sätta ett tak vid 30 TWh skulle begränsa denna möjlighet. Så vitt Svensk Vindenergi kan finna existerar inte den koppling mellan riksintresse vindbruk och planeringsram som Energimyndigheten tillämpar här. En direkt koppling mellan planeringsramen 30 TWh vindel och ytanspråk för riksintresse vindbruk bedömer vi inte heller är förenlig med Miljöbalkens syfte med riksintresseområden som ska återspegla att ett område uppfyller vissa, för området specifika kriterier. Vidare innebär den baklängesmetodik som myndigheten tillämpar att kriterierna anpassas efter ett fixt värde snarare än efter vad som är bäst för vindkraften och dess förutsättningar att byggas ut i de mest lämpliga områdena. Detta strider helt mot Energimyndighetens uppdrag att främja vindkraftsutbyggnaden, och att vindkraft ska byggas där det är mest samhällsekonomiskt lämpligt. Relationen medelvind 7,2 m/s, 2 MW-verk och 2 000 fullasttimmar på land är en märklig kriteriekombination så hög medelvind borde resultera i fullasttimmar närmare 3000 för denna storlek på vindkraftverk. En annan trend är att även generatorstorleken blir allt större. De flesta ansökningar idag avser turbiner i storlek 3-5 MW. Samtidigt saknar detta helt betydelse för storleken på ytanspråket, eftersom större rotorer också innebär att avstånden mellan vindkraftverken behöver vara större för att undvika energiförluster mellan vindkraftverken. En korrigering för ovanstående får därför inte tolkas som att områdena kan vara mindre. 3. Kriterier och undantag vid utpekande av riksintresse vindbruk år 2012 3.1.1 Vindförutsättningar Då MIUU-modellen är osäker, utesluter den områden där det i verkligheten kommer att blåsa mycket mer än i de utpekade områdena. Metoden har visserligen sina fördelar, men den är gammal och innehåller meteorologiska och klimatologiska genvägar för att kunna göra snabbare beräkningar. Nackdelen är att man tappar i träffsäkerhet. Som nämnts på sidan 2, bör det därför vara möjligt att peka ut områden som har utgått ifrån faktiskt uppmätta vinddata. Kriteriet 7,2 m/s på 100 m höjd för landbaserad vindkraft är högt satt då teknikutvecklingen gör att det är möjligt att nå minst lika bra vindar på högre höjder även om vindhastigheten är lägre vid 100 meter. Svensk Vindenergi bedömer att 7 m/s vid 120 meter höjd är tillräckligt högt och motsvarar kriteriet vid den förra revideringen. Det finns till exempel många kustnära vindkraftsanläggningar till havs som har ekonomiska förutsättningar att byggas kostnadseffektivt inom ramen för dagens befintliga stödsystem men som inte uppfyller de krav på vindresurser som satts upp för vindkraft till havs, och som också krävs för att ge ekonomi åt anläggningar långt ute till havs. Myndigheten bör därför införa en ny kategori för riksintresseområden, kustnära vindkraft, och sätta kriterierna för detta till förslagsvis en medelvind på 7.5 m/s.
3.1.2 Områdenas storlek Det är positivt att Energimyndigheten generellt utökar storleken på riksintresseområdena. Däremot anser vi att det vore lämpligt att differentiera kriteriet med ett lägre minsta-ytanspråk för områden i elområde 3 och 4 till förslagsvis 3 kvadratkilometer. I södra Sverige med relativt tät bebyggelse samt annan infrastruktur begränsas nämligen områdesnyttjandet, samtidigt som elbehovet här är större än i norra Sverige. Enligt det nya förslaget skulle många lämpliga områden i södra Sverige annars strykas vilket vore väldigt olyckligt då det hämmar möjligheten att närproducera vindkraftsel i goda vindlägen. 3.1.3 Avstånd till bebyggelse Att ha ett avstånd till samlad bebyggelse på 800 meter kan anses vara befogat, men att utelämna områden på grund av att en enstaka stuga med okänd status ligger inom 800 meter är orimligt. Vi anser att det är av mycket stor vikt att avståndet 800 meter till bebyggelse endast tillämpas i förhållande till samlad bebyggelse med varaktigt bostadsändamål. Kriteriet slår annars ut stora områden som är lämpliga för vindkraft. Kriteriet bör alltså ersättas med ett avstånd om 800 meter till samlad bebyggelse. Samtidigt är detta inte ett ställningstagande för att vindkraft alltid är olämpligt när det ligger närmare bebyggelse än 800 meter, utan det är de specifika förutsättningarna som gäller för aktuellt projekt som i praktiken avgör avståndet till bostäder. 3.1.4 Vattendjup Energimyndighetens förslag på områden av riksintresse för vindbruk begränsar inkluderade havsområden till ett vattendjup ned till 35 meter. Havsdjupet är en av flera faktorer som påverkar kostnaden att bygga vindkraft till havs. Detta gäller dock inte flytande vindkraftverk i samma utsträckning. Dessa vindkraftverk som idag är under utveckling möjliggör kraftproduktion vid ett mycket större djup och tillvaratagande av jämnare och kraftigare vindare längre ut till havs. De flesta flytande vindkraftstekniker kräver - och möjliggör ett djup större än 35 meter. Om Sverige inte ska halka efter i utvecklingen av teknik för havsbaserad vindkraft är det viktigt att även områden för tekniker som kommer att vara mogna inom 2-3 år har möjlighet till riksintressestatus. För att ändå begränsa riksintresseområdena till havs skulle ett nytt kriterium kunna införas för vattendjup större än 35 meter, där årsmedelvinden istället höjs till förslagsvis 9 m/s på 100 meters höjd. 3.1.6 Betydelsen av avstånd till elnät Kriteriet avstånd till elnät säger inget om förutsättningarna att ansluta till elnätet med avseende på ledig kapacitet eller kostnaden för nätanslutningen. Elnätet är även en ständigt föränderlig parameter vilket gör det extra problematiskt att knyta kriterier till. Kriteriet avstånd till elnät tillför inget värde till områden. Det kan tvärtom exkludera i övrigt lämpliga områden. Därför är det viktigt för branschen att kriteriet avstånd till elnät stryks helt och hållet. Istället bör nätbolagen anpassa sina investeringar i elnätet efter där vindkraften byggs och då beakta de utpekade riksintresseområdena. Den största flaskhalsen för anslutning mot elnätet är de såkallade tröskeleffekterna och tillståndsprocessen för stamnätet, något som regeringen skyndsamt bör finna lösningar på.
3.2 Undantagna områden Konkurrerande intressen ska vägas mot varandra i tillståndsprövningen. I de fall de överlappar varandra ska de prövas på lika villkor. Riksintresse för vindbruk kan däremot förlora i betydelse om det omfattar direkt olämpliga områden. Naturreservat och kulturreservat bör inte vara med i urvalsprocessen. Stockholm 2013-02-25 Svensk Vindenergi Mattias Wondollek Telefon: 08-677 28 98 mw@svenskvindenergi.org