Dokumentation Konferensen Riktlinjer och styrdokument i hälso- och vården 28 29 november 2013

Dokumentation Konferensen Riktlinjer och styrdokument i hälso- och vården 28 29 november 2013

Innehållsförteckning 1. Socialstyrelsen och Nka 2. Landstinget Dalarna 3. Landstinget i Jönköpings län 4. Västra Götalandsregionen 5. Norrbotten läns landsting 6. Landstinget i Östergötland 7. Stockholms läns landsting 8. Region Skåne 9. Landstinget Sörmland 10. Beroendecentrum Stockholm 11. Framgångsfaktorer och tips Redaktör: Karoline Ödell

Det är en folkhälsofråga Den 28 29 november hölls konferensen Riktlinjer och andra styrdokument i vården som hade fokus på Barn som anhöriga. Konferensen anordnades av Nka och Socialstyrelsen och deltog gjorde strategisk personal från nio av landets landsting som arbetar med att utveckla anhörigstödet till barn som är anhöriga. Landsting som deltog: Stockholm läns landsting Landstinget i Östergötland Landstinget i Jönköpings län Västra Götalandsregionen Region Skåne Landstinget Dalarna Landstinget Sörmland Norrbottens läns landsting Landstinget Västernorrland Landstingen fick dela med sig av arbetet med riktlinjer och andra styrdokument över landstingsgränserna. Nästa steg är att sprida erfarenheterna vidare till övriga landsting som inspiration och hjälp på vägen med att uppfylla lagen 2g hälso- och sjukvårdslagen, som säger att landstingen har en skyldighet att beakta barns behov av information, råd och stöd, säger Lena Gustavsson, projektledare Nka. Många barn drabbas Syftet med konferensen är att barn och ungdomar i hela landet ska uppmärksammas och få det stöd som de är behov av. Får de inte det stöd som de behöver finns det risk för sämre skolresultat, psykisk och somatisk ohälsa. Vi vet att det är många barn och unga som drabbas, menar Merike Hansson, projektledare Socialstyrelsen: Det är viktigt att se det som en folkhälsofråga. Det pågår mycket intressant och engagerat arbete i landet. Spridning av riktlinjer och styrdokument är ett arbete som Nka och Socialstyrelsen kommer fortsätta att arbeta med under 2014. Fakta Barn som anhöriga 17 % har en förälder med missbruk eller pyskisk ohälsa. 12 28 % har en förälder med allvarlig sjukdom 3,4 % är med om att en förälder avlider. 11 % har våld i familjen. 1

I det nationella utvecklingsarbetet Barn som anhöriga som leds och samordnas av Nka, på uppdrag av Socialstyrelsen, deltar fyra utvecklingsregioner. Dessa är: Landstinget Dalarna, Landstinget i Östergötland, Landstinget i Jönköpings län och Västra Götalandsregionen. Under konferensen Riktlinjer och andra styrdokument i vården berättade de om sitt arbete och sina erfarenheter kring detta. Mycket implementeringsarbete i Dalarna Mycket av det arbete som pågår i Landstinget Dalarna är implementeringsarbete och förbättringsarbete tillsammans med verksamheterna i sjukvården. Det är det vanliga implementeringsarbetet som gäller och det är svårt att få utrymme i allt det övriga utvecklingsarbetet som pågår, menar Gunilla Apell, projektledare. Projektgruppen bygger nätverk och försöker på det sättet få förtroende för att arbeta i och med verksamheterna. Arbetet har idag stöd från ledningen och arbetet är väl förankrat, menar Gunilla Apell och säger att en svårighet också är den stora omsättningen av personal. Dokumentationsmall Landstinget Dalarna har bland annat tagit fram en juridisk godkänd dokumentationsmall som heter Barnperspektivet, som vårdpersonal ska använda när de frågar patienten om minderåriga barn. Sedan den var klar i september 2013 har en del verksamheter börjat arbeta med den. Vi ska följa upp arbetet framöver och på det sättet visa hur många som arbetar med den och hur det gått för dem. Vi tänker att vi börjar underifrån med att få verksamheterna att använda den och ser det sedan växa. Att verksamheterna förstår att de har nytta av den. I landstinget pågår flera parallella projekt, bland annat ett om Stödgruppen Barn i sorg som är ett samarbetsprojekt mellan landstinget, sjukhuskyrkan, svenska kyrkan och Rädda Barnen. Det pågår också ett om anmälningsplikten tillsammans med en kommuns socialtjänst. Samtidigt anordnars spridningsseminarier i sjukvården för att nå ut till alla och höja kompetensnivån att uppmärksamma barn som anhöriga hos vårdpersonalen i vuxenverksamheterna. Spridning av arbetet För att sprida utvecklingsarbetet som pågår i landstinget har en broschyr till personalen tagits fram som presenterar vad landstinget arbetar med när det gäller barn som är anhöriga. Vi arbetar på flera olika plan, på olika nivåer, till olika målgrupper, säger Gunilla Apell. I vår arrangeras ett större spridningsseminarium då de genomförda utbildningsinsatserna och övrigt utvecklingsarbete presenteras. Det riktar sig främst till personalen i hälso- och sjukvården, socialtjänsten och elevhälsovården och som möter barnet som anhörigt. 2

Barndialogen ett forum för utvecklingsarbetet Landstinget i Jönköpings läns mål är att unga och barn ska känna att de får det råd och stöd de behöver och att det ger stöd på ett systemövergripande sätt. Det ska finnas en god kunskap i landsting och kommuner och fungerade rutiner samt samverkan. Samtidigt försöker de involvera civilsamhället i sitt arbete, berättar Linda Frank, projektledare. Det primära är att stötta föräldrarna i deras situation. Att arbeta utifrån ett familjeperspektiv. Det är hög prioritet att arbeta med det här och det finns med i de viktigaste styrdokumenten. Modellen avgörande Utvecklingsarbetet Barn som anhöriga ligger under Barndialogen, som är ett forum för utvecklingsarbete där Landstinget i Jönköpings län, kommunerna i länet och externa organisationer är med. Arbetet har funnits i 12 år och har sin utgångspunkt i Barnkonventionen. Utvecklingsarbetet har en styrgrupp där bland annat primärvård, specialistvård, kommun och psykiatri finns representerade. Över 100 personer sitter med i en referensgrupp. Vi hade aldrig fått till stånd det här utvecklinsarbetet om vi inte valt den här modellen, att kloka människor träffas och som får tid att arbeta med fråga. Präster, barnmorskar onkologer, patientstödjare och även privatpersoner ger mycket av sin erfarenhet, säger Linda Frank. På varje arbetsplats i landsting och kommuner finns ett barnombud som har kunskap om barn som är anhöriga och som vet hur de ska hjälpa. Totalt är det 250 personer. Det här arbetet har pågått i ett tiotal år och finns med i ett politiskt policydokument från 2004. Inför 2014 har landstinget fått tre nya KVÅkoder gällande barn som anhöriga. De har också fått in det som en journalhandling i Cosmic, med tre alternativ, om man haft ett enskilt samtal med föräldrar, ett enskilt samtal med barnet eller haft ett samtal med båda två tillsammans. Det kommer ha stor betydelse för oss. Det är en framgång eftersom vi då kan se data. Vi kan se hur det används, hur många barn det handlar om och vilka åtgärder behöver göras. Det är en indikator i vårt kvalitetssystem. Familjeformulär och kvalitetssystem De har utarbetet ett familjeformulär som fylls i av föräldrarna tillsammans med personal. Formuläret är ett verktyg för personal inom sjukvården att synliggöra om patienter har minderåriga barn. Att utifrån den kunskapen hjälpa dessa föräldrar att ge sina barn det stöd som behövs. Det kan användas i öppenvård, slutenvård och i somatisk vård. Ett kvalitetssystem har arbetats fram för att säkra barnets rätt till en likvärdig vård. Det finns tio indikatorer så att de kan mäta och följa upp vad som händer i länet. De jobbar också med Regionalt Cancercentrum Sydost tillsammans med Landstinget i Kalmar län och Landstinget i Östergötland. Kompetenshöjning är en viktig del, och de anordnar utbildningar och lärandeseminarium efter de behov som finns. Ute i verksamheten pågår 25 delprojekt som fått medel för att arbeta med frågan. Bland annat arbetar Hälsohögskolan med uppsatser om Barn som anhöriga. Teateri gör en föreställning om en flicka som förlorade sin mamma och befäl på räddningstjänsten har fått utbildning för att hjälpa de barn de möter i arbetet. 3

Västra Götalandsregionen kartlägger Innan regionen blev en del av det nationella utvecklingsarbetet Barn som anhöriga fanns ingen regionövergripande organisation för att arbeta med frågan. I Västra Götalandsregionen finns 22 sjukhus inklusive fyra sjukhusgrupper, ca 200 vårdcentraler och 49 kommuner. Vi arbetar med att utveckla strukturer och modeller så att variationen gällande vilket stöd barnen får minskar, säger Åsa Porathe, en av tre projektledare. Utvecklingsarbetet började med att man genomförde två hearings med kommuner, hälsooch sjukvården och idéburna organisationer. En enkät skickades ut till verksamhetscheferna. Syftet var att få en bild av vilket stöd som erbjöds. Resultatet från kartläggningarna stämde väl överens. Det visades sig att 2g hälso- och sjukvårdslagen inte var så känd i regionen. Många blandade samman bestämmelsen med Barnkonventionen och anmälningsplikten enligt socialtjänstlagen. Ökad kännedom Det pågick också arbete på olika ställen i regionen, men det saknades modeller och metoder inom hälso- och sjukvården. Ett flertal kommuner hade och har stödgrupper med olika inriktningar men det är svårt att få barn till gruppverksamheterna. Gemensamt önskade hälso- och sjukvåden och kommunerna ökad kännedom om varandras verksamheter och ökad samverkan. Kartläggningarna visade att det fanns ett flertal rutiner och formulär. Som en del av utvecklingsarbetet har nu ett regionalt stödmaterial tagits fram. Det innehåller en Vägledning som bland annat tar upp bestämmelsens innebörd, hur man kan prata med barn och vilka behov de har. Vidare har ett barn- och familjeformulär och rutin tagits fram samt en broschyr som riktar sig till föräldrar. En A4:a med stödord är tänkt att sitta på de olika expeditionerna. En sticka med bestämmelsen på ena sidan och stödord på andra sidan är tänkt att finnas i personalens fickor. Allt material kommer att lanseras i regionen i mars. Stödmaterialet är processat med processtödjarna och deras arbetsgrupper innan det helt nyligen färdigställdes. Styrande och unik Arbetet med att ta fram en regional medicinsk riktlinje pågår. Den är styrande och unik på så sätt att den rör en icke-medicinsk fråga. En medicinsk riktlinje underlättar för verksamheterna att skapa organisatoriska strukturer, säger Åsa Porathe. Fakta Vägledningen är en del av den nationella webbutbildning som Västra Götalandsregionen skriver material till. Webbutbildningen finansieras av Socialstyrelsen och sker i samverkan med Nka som samordnar arbetet. 4

Östergötland arbetar med befintliga processer I Landstinget i Östergötland har det pågått flera arbeten om barn som anhöriga genom åren. Men det gäller att ständigt uppdatera och ta upp trådar igen, menar Ewa Vestin, projektledare. Att uppmärksamma barn som är anhöriga har länge funnits med i kunskapsunderlag, PM, avtal med verksamheter, informationsmaterial och barntraumateam. Det har också funnits utbildningar inom Beardslee familjeintervention och Föra barnen på tal. När utvecklingsarbetet Barn som anhöriga startade började vi med att informera verksamheterna om att det pågår och har därmed kopplats in i verksamheter som berörs. De har bland annat genomfört en kartläggning för att se vad som pågår och även hållit utbildningsdagar för olika yrkesgrupper. En del av arbetet är att få alla medvetna om att det här måste vi arbeta med. Ledning och chefer är med i arbetet, vilket är viktigt. I befintliga processer Landstinget arbetar för att lyfta in barn som anhöriga i befintliga processer som sjukskrivningar och vårdplaner. I framtiden är målet att även få in det i patientsäkerthetsarbetet, genom att det ska bli en avvikelse när det inte sköts. De jobbar också med barn som anhöriga i Regionalt cancercentrum Sydost, tillsammans med Landstinget i Kalmar län och Landstinget i Östergötland. Vi försöker integrera det här med barn som anhöriga, där det redan pågår ett arbete, så att det inte blir något bredvid utan är en del i vårdverksamheten. Barnpotten Genom Barnpotten har de välkomnat verksamheter att söka pengar för att utveckla och förbättra arbetet med att uppmärksamma barn som är anhöriga. Totalt pågår ett 20-tal projekt inom olika verksamheter i hela länet. Några exempel som pågår i processarbetet är att PBL-grupper ska implementera rutiner och lagen. Det här är rutiner som funnits tidigare, men som ingen riktigt vet hur de ska förhålla sig till eller hur man ska gå tillväga när man får ett sådant ärende. Verksamheter har också tagit fram egna utbildningar efter behov och samverkansstrukturer med kommuner har tagits fram. Ett försök med att starta stödgrupp för barn pågår. I befintliga processer För att få med primärvården i arbetet har projektgruppen arbetat gentemot landstingets 43 vårdcentraler. De har träffat alla primärvårdschefer och besökt många arbetsplatsmöten och berättat om utvecklingsarbetet. Det här är något nytt för många, och man vet inte hur man ska ta sig an det, säger Anna- Karin Schöld. processtödjare. Arbetet har lett till ett initiativ i en länsdel, där barnhälsan tillsammans med vårdcentraler har skapat ett anhörigteam som finns runt föräldrarna för att stötta dem i deras föräldraskap och deras barn. Få alla medvetna En lathund är framtagen som verksamheterna kan ta hjälp av och arbeta med. Det finns också information om hur man kan prata med föräldrar och skola. Vi arbetar med att ge personalen verktyg, menar Ewa Vestin. Gunilla Ringdahl, processtödjare som jobbat med barn som anhöriga i många är menar att det måste till ständig påfyllnad i arbetet för att hjälpa barnen på bästa sätt. Det behövs också en struktur över vem som gör vad och rutiner behöver uppdatera. Det viktiga är att få en det systemiska familjetänket. Lyckas vi med det har vi gjort ett jättearbete. 5

Syskon skrevs in i riktlinje I början av 2011 startade ett utvecklingsarbete i Norrbottens läns landsting för att arbeta utifrån barnens rättigheter och Barnkonventionen. En arbetsgrupp med representanter från primärvård, akutsjukvård, vuxenpsykiatri och barnsjukvård startades upp. I denna ingår främst strategiska personer som i sin tur förankrade arbetet ute på sina verksamheter. Arbetsgruppen tog fram en riktlinje för hur landstinget skulle arbeta med frågan Barnets behov och rättigheter som anhörig och patient i mötet med hälso- och sjukvården Riktlinjer för hälso- och sjukvårdens ansvar för information, råd och stöd till barn Vi valde att hålla kvar vid anhörigbegreppet, men att verksamheternas arbete även skulle beröra syskon. Det skrevs in i riktlinjen, berättar Sara Engström, verksamhetsstrateg. Egna handlingsplaner I riktlinjen står det att berörda verksamheter måste ta fram egna handlingsplaner och rutiner för hur man kommer i kontakt med barnen. Berörda verksamheter ska också utse barnrättsombud. De har också jobbat med att dokumentera i journalsystemet och kommer arbeta med Socialstyrelsens nya KVÅ-koder och egna uppföljningskoder för att kunna ta fram statistik och följa upp. De har också tagit fram en mall/familjeformulär som är ett arbetsmaterial för personalen för att ta reda på om patienten har några barn och vilket stöd barnens kan behöva. Det finns också ett kunskapsunderlag och informationsmaterial till personalen om barnet som anhörig och patient. I materialet besvaras frågor som: Vad behöver barnet? Vad ska man tänka på när man tar fram en handlingsplan? Önskemål om broschyrer Efter önskemål har flera broschyrer tagits fram. En om barns reaktioner när föräldrar eller syskon är allvarligt sjuk och en om råd till förskola/skola. En till föräldrar när de är sjuka och en som gäller när syskonet är sjukt. Materialet har spridits i verksamheten. Vuxenpsykiatrin har varit mest drivande i arbetet och använt sig av materialet. Ingenting implementerar sig självt. Det ser olika ut om man jobbar med det i vårt landsting. Det är idag inte implementerat i hela organisationer, men vi tar ett nytt tag inför 2014. Vi ska titta på hur vi ska nå ut i verksamheterna och få dem att börja fråga om patienterna har barn? säger Sara Engström. Nästa steg i landstingets arbete är ett möte med engagerade och drivna personer för att täcka olika verksamhetsområden och yrkeskategoirer. Sedan görs en plan för det fortsatta arbetet. 6

SLL har tagit fram viktigt material Hösten 2011 togs initiativet att se över vilket stöd hälso- och sjukvårdsverksamheter inom Stockholms läns landsting kan behöva i sitt arbete med barns som anhöriga. En arbetsgrupp med representanter från neurologen, cancerrehabilitering, psykologklinik, psykiatri, palliativ vård, hälso- och sjukvårdsförvaltningen och Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, CES bildades. Man undersökte vilket material som fanns ute i landet och kom fram till att landstinget själva skulle göra en vägledning till verksamhetschefer för hur de ska arbeta med frågan. En checklista för personal och ett kunskapsunderlag för hur man kan samtala med barn. Arbetet förankrades genom diskussioner med personal och en remissrunda gällande dokumentationen gick ut till verksamhetsledare, sakkunniga och annan personal. Arbetet förankrades hos politikerna i hälsooch sjukvårdsnämnden. Vägledningen utgår ifrån barns rättigheter och hälso- och sjukvårdens skyldighet att beakta barns behov av information, råd och stöd. Den innehåller bland annat information om lagar, styrdokument, barnkonventionen och hur man kan jobba med andra verksamheter som lekterapi, sjukhuskyrka och bibliotek. När jag träffar verksamhetschefer brukar jag utgå från Hälso- och sjukvårdslagen och barnkonventionen och fråga om vilka patienter är berörda hos er? Få det till att bli deras ansvar, säger Ludmilla von Zweigbergk, Folkhälsovetare, MPH Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. Checklista kan anpassas Det kom också fram att personalen använder flera olika sökord vid journaldokumentation och vägledningen påpekar vikten av att bli konsekvent för hur man dokumenterar i journalen, så att det går att mäta. Checklistan är utformad som ett förslag och kan verksamhetsanpassas. Ett gott exempel är länsakuten inom psykiatrin som idag har tre checklistor; en när patienter med barn kommer till akuten, en när det kommer patienter utan barn samt en om de lägger in patienten. Representanter i arbetsgruppen eftersökte ett kunskapsunderlag. Ska vi få dem att göra det vi vill behöver de kunskap och tips om hur de kan göra. I kunskapsunderlaget finns information om planering inför samtal med barnet, deras reaktioner, familjeperspektivet, anmälningsskyldighet och sekretess. Det finns även med goda exempel från landstinget och tips på litteratur, material, metoder och forskning. I spridningen av materialet har det också tagits fram en Powerpoint med talmanus, som personal kan använda när man pratar om materialet. Presentationen lyfter att det är viktigt för både patienten, barnen och vårdpersonalens skull att arbeta med frågan. En webbenkät Ett mejl skickades ut till alla verksamhetschefer med ett följebrev från en politiker som lyfte varför det är viktigt att arbeta med detta. Något som gav tyngd till materialet och gav mycket respons. Verksamhetscheferna har också blivit erbjudna att få hjälp och stöd i det praktiska arbetet eller att genomföra workshops och presentationer. För att följa upp hur många som sett materialet gjordes en webbenkät. Då såg vi vilka som inte tyckte det var något för dem att arbeta med och vilka som arbetade med dem. Det kom också kommentarer som att det här var bra, det borde vi arbeta med. Det pågår också ett arbete med barnombud som får hjälp med stödjande strukturer och som pushas att lyfta sin roll på varje arbetsplatsmöte. Sedan våren 2013 har man i några verksamheter börjat mäta registrering av anhöriga barn i journalen och bestämt vilka sökord som till exempel minderåriga barn och information till minderåriga barn. Något som gör att man får upp ögonen för arbetet, menar Ludmilla von Zweigbergk. 7

Psykiatri arbetar förebygggande Psykiatrin i Region Skåne har arbetat med Barn som anhöriga länge och nu ska arbetet utvecklas i alla andra verksamheter. I Region Skåne jobbar 33 000 människor, 22 000 av dem inom sjukvården. Regionens psykiatri har arbetat med barnfrågan sedan slutet av 1980-talet med olika typer av projekt. Efter många års arbete finns det idag barnombud i alla psykiatri-verksamheter. Det är fortfarande slitigt att driva på det arbetet, så barnombuden är aktiva i sitt arbete, säger Kerstin Bergmark, utvecklare och barnsjuksköterska. Barn som far illa Inom Psykiatri Skåne skrevs 2007 en handlingsplan för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Samtidigt togs Barn som far illa ett handlingsprogram fram för hela vården i Skåne. Handlingsprogrammet Barn som far illa reviderades 2011, och fr o m 2013 har permanenta tjänster tillsatts som ska stödja vården att implementera arbete enligt anmälningsplikten och hur de ska uppmärksamma barn och deras behov. Barn som far illa-arbetet har en förebyg- gande dimension och därför har det varit självklart att sammanföra utvecklingsarbetet kring 2 med uppdraget Barn som far illa. Vi kommer att ta fram ett handlingsprogram för 2 gemensamt för kommuner och region i Skåne. Initiativet kommer från kommunförbundet Skåne och Psykiatri Skåne, berättar Kerstin Bergmark. Stöd för implementering Regionen har också hållit i flera dialogseminarier för personalen kring barn som anhöriga. Tillsammans med Hovedstadspsykiatrin i Själland har regionens psykiatri gjort en kartläggning för att få svar på vad personal och ledning känner till kring arbetet med barn som anhöriga i psykiatrin på båda sidor av sundet. I det fortsatta arbetet ser Kerstin Bergmark att de bland annat måste arbeta med utveckling gällande stöd för implementering, tydliggörande för ansvar, se till att det blir användbart i verksamheterna, hur dokumentationen ser ut och vägledning och handfasta tips om hur man hjälper barnen. En styrgrupp för det fortsatta utvecklingsarbetet i regionen har bildats, med representanter från alla verksamheter. Arbetsgruppen kommer att dra igång arbetet i februari 2014. 8

Alla har en handlingsplan Vid slutet av 2010 kom förfrågningar från både personal och tjänstemän om arbetet med barn som anhöriga, 2g hälso- och sjukvårdslagen och hur landstinget arbetade med denna fråga. Då hade ett gediget arbete kring barnrättsarbetet pågått i flera år, men i och med förändringen i hälso-och sjukvårdslagen fick Folkhälsocentrum uppdraget att ta fram en styrande skrift/riktlinje för hur landstinget skulle hantera lagen. Det kom tydligt från politikerna att vi skulle fokusera på landstinget och landstingets verksamhet och uppdrag, Monica Gustafsson- Wallin, strateg för barnrättsfrågor, Landstinget Sörmland En arbetsgrupp tillsattes som jobbade nära verksamheten, eftersom utgångspunkten var att få med verksamheterna i utvecklingsarbetet och att få dem att se barnen bakom patienten. Utgångspunkterna för framtagandet av riktlinjen blev hälso- och sjukvårdslagen, Barnkonventionen, den nationella strategin för barns rättigheter och resterande skrivningar i hälsooch sjukvårdslagen. Det första vi hittade i arbetet var en diskriminering. Lagen ser inte till syskon och andra närstående till barnen, vilket betyder att vår personal ställs inför etiska dilemman. De bestämde sig för att lagen skulle vara basen, men att verksamheterna kunde göra mer om de ville. Därför antog de ett bredare perspektiv för vilka som räknas som närstående/ anhöriga. Landstinget Sörmlands definition är att verksamheternas ansvar gäller varje gång som ett barn lever nära någon som drabbas av sjukdom. Barnet och dess vårdnadshavare bestämmer själva vem som av dem räknas som närstående. Alla ska ha handlingsplan I riktlinjen står det att alla verksamheter ska ta fram handlingsplan för hur man vill arbeta med barn som anhöriga. Till det arbetet finns det en checklista till hjälp, med frågor som ska problematiseras av verksamheten. Definitionen gör att inga barn diskrimineras och vi hjälper vår personal att inte hamna i etiska dilemman. De behöver inte fundera, utan alltid fråga. Riktlinjen är antagen av landstingsstyrelsen och är styrande för allt. Vad betyder beakta, som står i 2g hälsooch sjukvårdslagen? Den frågan har kommit från personalen och därför står det definierat i riktlinjen vad som menas. Deras tolkning är beredskap för ett aktivt handlande. Samtidigt som ansvaret lades på verksamheter att ta fram en handlingsplan så skapades ett råd med representanter från berörda förvaltningar och verksamheter. Uppdraget är att följa hur man jobbar med riktlinjen, revidera den och genomföra kompetens och informativa insatser. Första steget i det rådets arbete var att öka kunskapen om att lagen finns. Barnens röst Det genomfördes också fokusgrupper med barn som närstående för att få reda på deras syn på hur mötet med vårdspersonalen upplevdes. Barnen svarade bland annat att de inte såg dem i ögonen och inte hade tid att stanna och prata. Det här har vi haft väldigt nytta av då vi förstod att vi ska backa i våra ambitioner och börja arbeta med både informationsmaterial om lagen samt stöttande verktyg för mötet med patient och barn. Ett informationskoncept togs fram. I detta ingår en power point-presentation med tillhörande manus, affischer, foldrar, ett komi-håg-kort med information om vad man ska tänka på i mötet med patienten och råd i mötet med barnen. I materialet finns bland annat information om lagen, vad det innebär att arbeta med frågan, vilka vinster som görs och vilka krav som ställs på verksamheten. Det har också tagits fram broschyrer till föräldrar och som föräldrar kan lämna till skolan. Samt checklistor för hur man kan jobba rutinmässigt och ett häfte med fallbeskrivningar. 9

Beroendecentrum tog krafttag Utvecklingsarbetet handlar om att få 700 personer att gå i samma riktning, säger Christina Scheffel-Birath, Med. Dr., leg psykolog, Stockholms läns landsting. Beroendecentrum Stockholm, BCS, har 700 anställda och är en egen klinik inom den specialiserade psykiatrin. Varje år besöker drygt 20 000 patienter BCS. Innan utvecklingsarbetet drog igång fanns det flera olika sätt att dokumentera barn som anhöriga. När det gällde orosanmälan uppstod ofta frågor som: vem ska anmäla? Hur anmäler jag? Lagens betydelse har blivit tydlig för de anställda, men nu behöver vi rutiner för att alla 700 personer ska veta vad och hur de ska göra när de möter patienten och dess anhöriga. Enligt Scheffel Birath ska rutinerna vara tydliga, enkla och uppföljningsbara. Det behövs utbildning i hur man ska ta upp frågan om barn med den vuxne patienten. Vidare dokumentation och samverkan med andra aktörer som Socialtjänsten, skola, idéburna organisationer är viktiga frågor att arbeta med. Genomförde en kartläggning För att få svar på frågor som: Hur många patienter är föräldrar? Vad är inställningen hos ledning, personal och patienter kring den här frågan? Vilken kunskap har personalen kring frågan? så genomförde BCS och Sveriges kommuner och landsting, SKL, en kartläggning. Som ett resultat av kartläggningen fann vi att personalen hade kunskap om att socialtjänstlagen finns, men man jobbar olika med den på olika sektioner och även inom sektionerna. När det gäller hälso- och sjukvårdslagen, HSL 2g, var kännedomen inte lika god. Kartläggningen visade också att personalen var uppdelad i två grupper, en som ansåg att det här är jätteviktigt att jobba med, och en grupp som sa att det är inte vår sak, vi har vuxna patienter. Hur många är barn som anhöriga? I kartläggningen gjordes även en uppskattning av hur många barn och patienter det handlar om. Genom att läsa patientjournaler från samtliga patienter som besökt någon av BCS mottagningar en specifik vecka, totalt ca 3000 patienter. I journalerna fanns registrerat att 765 patienter hade minderåriga barnen, totalt 1 276 barn var dokumenterade, 50 procent av de här barnen bodde hos patienten helt eller delvis. 15 patienter djupintervjuades, nio kvinnor och sex män. Det visade sig att personalen vet lite om vad lagstiftningen handlar om, men patienterna har ingen koll överhuvudtaget. Tre fjärdedelar av de patienter som intervjuades uppgav oro för hur deras missbruk påverkar barnen. Utvecklingsarbetet och överenskommelsen med SKL om kartläggningen var starten på ett förändringsarbete. Idag har man dubbelt så många barnombud, 30 stycken, som alla ska gå eller har gått fördjupningsutbildningen genom SKL. De arbetar med barnombudsmöten och förbättrade journalmallar, och tydliga sökord. Nu finns det mycket bättre dokumenterad kunskap om antal barn, deras situation och insatser för dem. Jobbar för ett familjeperspektiv För det fortsatta arbetet har man utarbetat en handlingsplan för utbildningsinsatser för personalen. Det finns också ett förslag på rutiner som ska godkännas hos ledningen. Samverkan med SKL:s processtödjare pågår på regional nivå, och man arbetar tillsammans med socialtjänsten med en gemensam hållning när det gäller orosanmälan och utbildningssatsning när det gäller att utveckla familjeperspektivet. Målet är att skapa en hållbar struktur i arbetet med orosanmälan, socialtjänstlagen och hälso och sjukvårdslagen, och att hela verksamheten ska arbeta utifrån ett familjeperspektiv. Ett familjeperspektiv ger en ökad livskvalitet för såväl patienter som närstående, genom att stärka faktorer som stödjer patienternas förändring till ett mer nyktert och drogfritt liv och för att förebygga ohälsa hos barn som anhöriga. Mer information på www.slso.sll.se/slpotemplates/slpopage1 20683.aspx 10

Under flera workshops fick deltagarna diskutera framgångsfaktorer i arbetet med att utveckla styrdokument och riktlinjer i vården för barn som anhöriga. De sammanfattas nedan tillsammans med tips på vad man ska tänka på. Framgångsfaktorer: Tid, resurser, personal Pengar Vikt av kompetens kring barns utveckling, nära verksamheterna Kompetens En rejäl dos engagemang och intresse Ledningsstöd Uthållighet Incitament (pinnar) Erfarenhetsutbyte, nätverkande med andra landsting Delaktighet, bredd, många enheter, yrkesgrupper Ha in det i befintliga processer Jobba rättighetsbaserat, inte bara utifrån lagen Barnombud, en lokal person som måste få näring från någon struktur En funktion på central förvaltning, som driver frågorna med mandat En central arbetsgrupp på övergripande nivå/råd/styrgrupp Kunskap om implementering Förstå vårdorganisationens logik Samordning/samordnare Verksamhetsfokus, nytta för personalen Tips till andra landsting: Någon behöver få tid och mandat (den personen behöver ha kompetens och implementeringskunskap Tänk på: Sammansättningen av styrgruppen är viktig. Det behöver vara personer med mandat, goda kommunikatörer, representanter från olika professioner, möjliggörare. Lyfta de som redan jobbar med detta, ge credit, ta vara på den kunskap som finns. Personer med kunskap om organisationen, förtroende, mandat, någon högre upp i organisationen. Förankring (hos ledningen, första linjens chefer, beställnings-funktionen, politiker) En arbetsgrupp med bred representation (bra sätt att jobba med förankring) Remissrunda Nyckelpersoner (barns rättigheter, folkhälsofrågor, etc) Förankring = frågan ska vara känd och alla ska känna sig delaktiga. Strategiska personer, centralt placerade Tid och mandat Bra kommunikationskanaler Uthållighet! En bra projektplan Effektivisera systemen (dokumentation, identifiera hinder och möjligheter mm) Försök få med det i budgetprocessen Undvik detta: Tro inte att det sköter sig själv Kör inte över verksamheterna Se det inte som ett projekt, utan ett arbete som ständigt pågår 11

www.anhoriga.se/konferens-riktlinjer