Översättning av strukturella drag i Frankrikes anpassningsplan inför klimatförändringarna

EXAMENSARBETE VT 2012 MAGISTER I ÖVERSÄTTNING DEL 2: ANALYS Språk- och litteraturcentrum Översättarutbildningen Översättning av strukturella drag i Frankrikes anpassningsplan inför klimatförändringarna Utformning av punktuppställningar kartan och verkligheten Författare: Martina Engkvist martinaengkvist@gmail.com Handledare: Mari Mossberg, svenska Annika Mörte Alling, franska

Sammandrag Det här magisterarbetet grundar sig på en översättning av Frankrikes nationella anpassningsplan inför klimatförändringarna. Uppsatsen inleds med en källtextanalys som till stor del bygger på den analysmodell som Lennart Hellspong och Per Ledin använder sig av i boken Vägar genom texten (1997). Källtextanalysen följs av ett avsnitt om överväganden inför översättningen och ett om vilka översättningsstrategier som tillämpats. Dessa avsnitt leder fram till översättningskommentaren som behandlar ett centralt problem för översättningen av källtexten, nämligen utformning av punktuppställningar. I kommentaren undersöks rekommendationer för det franska och det svenska språket samt vilka rekommendationer som ges inom EU. Avsikten har varit att jämföra kartan med verkligheten, dvs. rekommendationerna med det faktiska bruket. Arbetets engelska titel: Translation of structural features in the French National Climate Change Impact Adaptation Plan. Modelling formatted lists prescription vs. description Arbetets franska titel: Traduction des traits structurels dans le Plan national d adaptation de la France aux effets du changement climatique. L élaboration des listes d énumération prescription versus description. Nyckelord: översättning, punktuppställningar, symmetri, skiljetecken, textanalys, perspektiv

Innehållsförteckning Sammandrag... 1. Inledning... 1 2. Textanalys... 1 2.1 Deltagare och verksamhet... 1 2.2 Genre... 2 2.3 Disposition och konnektivbindning... 3 2.4 Det konkreta och specifika lexikonet... 5 2.5 Modalitet... 6 2.6 Språkhandlingar och attityder... 8 2.7 Slutsatser... 10 3. Översättningen... 10 3.1 Överväganden inför översättningen... 10 3.2 Översättningsstrategier... 11 4. Översättningskommentar... 13 4.1 Punktuppställningar... 13 4.1.1 Rekommendationer för det franska språket... 13 4.1.2 Rekommendationer för det svenska språket... 15 4.1.3 EU:s rekommendationer... 17 4.1.4 Analys av exempel... 19 4.1.5 Symmetri vid punktuppställningar... 21 5. Sammanfattande synpunkter... 23 Källförteckning... 24

1. Inledning Detta är en magisteruppsats inom översättarutbildningen vid Lunds universitet. Uppsatsen baseras på en översättning av en fransk källtext till svenska. Översättningen ligger sedan till grund för en analys som är indelad i två delar: en analys av källtexten och en översättningskommentar. Syftet med uppsatsen är att genom analys av den egna översättningen ta reda på vilka problem man som översättare stöter på vid översättning av dokument som är starkt påverkade av den situationskontext de uppträder i. Därtill har ett mer specifikt syfte varit att undersöka hur punktuppställningar utformas i det franska och i det svenska språket, med fokus på skiljetecken, symmetri och meningsbyggnad. Källtexten som jag har valt att översätta delar ur har titeln Plan national d adaptation de la France aux effets du changement climatique 1 och handlar om hur Frankrike ska anpassa sig inför klimatförändringarna. Anpassningsplanen kan delas in i två delar. I den första delen behandlas fyra avsnitt: 1. Varför behövs en anpassningsplan, 2. Klimatscenarierna för Frankrike under 2000-talet, 3. Planens innehåll och 4. Planens styrning. Den andra delen består av 20 faktablad som är tematiskt indelade. Allra sist finns två bilagor. I min översättning har jag översatt avsnitt 1-3 i anpassningsplanens första del. 2. Textanalys För att utföra en god översättning av en text från ett språk till ett annat krävs en god förståelse av själva texten, men även en djupgående förståelse för källtextens kontext, form, innehåll, stil, liksom för relationen mellan deltagare. Detta kan man få genom att ta hjälp av olika modeller för textanalys. I min textanalys utgår jag från den textmodell som Lennart Hellspong och Per Ledin presenterar i sin bok Vägar genom texten Handbok i brukstextanalys (1997). 2.1 Deltagare och verksamhet Anpassningsplanen presenterades den 20 juli 2011 av den franska ministern Nathalie Kosciusko-Morizet från departementet för ekologi, hållbar utveckling, transporter och bostäder. Det är detta departement som står bakom anpassningsplanen och som kan betraktas som dess 1 Frankrikes nationella anpassningsplan inför klimatförändringarna 1

sändare. I och med att textens sändare utgörs av ett franskt politiskt departement kan källtexten tydligt knytas till en verksamhet och en samhällelig institution med klara syften att informera om klimatförändringar och att argumentera för anpassning. Adressen till departementets hemsida är dessutom kopplad till den franska regeringens hemsida. Denna koppling innebär att den franska regeringen står bakom anpassningsplanen, vilket naturligtvis ger den auktoritet. På departementets hemsida kan anpassningsplanen laddas ner i sin helhet, liksom andra dokument som står i förbindelse med den. Det finns alltså en horisontell intertextualitet dokumenten emellan (Hellspong & Ledin 1997:57). Källtexten är förankrad i tiden i och med att anpassningsplanen gäller för åren 2011-2015, vilket framgår av titeln på dokumentets första sida: (1) Plan national d adaptation de la France aux effets du changement climatique 2011 2015 (1:1-3) 2 Källtextens tänkta mottagare är franska medborgare och myndigheter. Den är alltså skriven för den franska allmänheten med syfte att informera om och argumentera för anpassning inför klimatförändringarna. Men det finns säkerligen en avsikt att anpassningsplanen även ska nå ut utanför de franska gränserna. På departementets hemsida betonas det att Frankrike är ett av de första av EU:s medlemsländer att utarbeta en anpassningsplan inför klimatförändringarna. Därför skulle anpassningsplanen kunna komma att fungera som en modell för de medlemsländer som ännu inte har gjort upp en egen anpassningsplan. Alltså riktar källtexten sig även till tänkbara mottagare inom EU:s institutioner samt i de andra medlemsländerna. Man kan säga att den riktar sig till alla som är intresserade av att läsa om klimatanpassning i Frankrike i syfte att informera sig eller att relatera situationen i Frankrike till den egna kontexten. Källtexten behandlar ett känsligt ämne med kopplingar till flera olika områden, vilket breddar den tänkta mottagarskaran. 2.2 Genre Källtexten är alltså knuten till en politisk verksamhet och kan sägas tillhöra den genre som politiska rapporter utgör. Den här genretillhörigheten kan man hitta ytterligare bevis för när man jämför källtexten med texter inom andra politikområden som publicerats på den franska regeringens hemsida, till exempel en rapport om illegal invandring 3 från departementet för 2 Genomgående i uppsatsen hänvisar referenserna efter exemplen till sida och radnummer (för källtexten om inget annat anges) i översättningsdokumentet. 3 Le livret «L essentiel sur l immigration irrégulière» 2

immigration, integration, asyl och solidarisk utveckling. Vid en sådan jämförelse upptäcker man att det finns en tydlig vertikal intertextualitet (Hellspong & Ledin 1997:56 f.). Likheter texterna emellan är till exempel ett frekvent bruk av termer och räkneord. Båda texterna refererar ofta till organisationer av olika slag och man kan konstatera att punktuppställningar förekommer i båda texterna som ett sätt att strukturera texten. Det finns även en tydlig vertikal intertextualitet mellan källtexten och de texter som skrivs inom EU, vilket källtextens utformning och disposition vittnar om. Det är inte förvånansvärt eftersom den franska skrivtraditionen ligger till grund för sättet att skriva inom EU. Det franska språket har en historiskt viktig position inom EU och har fortfarande en speciell status. I skriften Att föra Europas talan - Språken i Europeiska unionen (2008) framhäver EUkommissionens generaldirektorat för kommunikation att alla de officiella språken används inom EU, men för att effektivisera det interna arbetet används engelska, franska och tyska som de tre huvudsakliga arbetsspråken. Franskan är dessutom ett av Europaparlamentets tre reläspråk (se Att föra Europas talan - Språken i Europeiska unionen 2008:18), vilket ger språket en särskild ställning. Med bakgrund av detta kan man alltså konstatera att källtexten även har stora likheter med de offentliga och politiska texter som skrivs inom och för EU. Eftersom källtexten baseras på vetenskap skulle man även kunna argumentera för att den tillhör den vetenskapliga genren. Texten använder en smal vetenskaplig kod som gör den svårtillgänglig. Den smala koden framträder när texten behandlar specifika områden som till exempel miljö, klimat eller energi. Samtidigt kan man konstatera att källtexten växlar i bruket av en bred och smal kod, vilket beror på textens syfte som är att presentera konkreta åtgärder för att förbereda Frankrike inför nya klimatförutsättningar. Hellspong och Ledin menar att [e]n bred kod vädjar till det allmänna och gemensamma för många och mycket [ ]. En smal kod knyter däremot an till det specifika, till det som skiljer ut vissa deltagare eller förehavanden från alla andra och gör dem unika (Hellspong & Ledin 1997:55). Det vetenskapliga i texten måste kanske därför ses mer som ett medel att underbygga den politiska argumentationen för att erhålla legitimitet. Källtexten kan nämligen inte vara för vetenskaplig till karaktären och ha en smal kod om den samtidigt vill nå ut till den stora massan och uppnå sitt syfte att informera om och övertyga till klimatanpassning. 2.3 Disposition och konnektivbindning Källtexten har en tydlig layout tack vare det rubriksystem som används. Viktiga ord och begrepp är ibland understrukna och delar av stycken har på sina ställen markerats i fetstil, vilket 3

gör texten lättare att läsa. Vidare är källtexten uppbyggd av många punktuppställningar. På de 14 sidor som översatts finns det 17 olika uppställningar som alla varierar i omfång. Det finns även bilder och figurer i form av diagram med tillhörande informationsrutor som fördjupar eller kort återger det som står skrivet i den löpande texten. När man analyserar textens textuella struktur, dvs. textens form, kan man se hur texten är sammansatt. En aspekt av textens komposition är hur huvuddelarna i texten sammanfogas, dvs. textens disposition. Denna kan delas in i undergrupperna tids-, rums-, orsaks-, jämförelse- och temadisposition. Källtexten följer huvudsakligen en orsaksdisposition, vilket innebär att textsammanhanget förklaras med modellen orsak-verkningar-följder (Hellspong & Ledin 1997:98). Enligt Hellspong och Ledin signaleras orsaksdisposition ofta av kausala konnektiver (Hellspong & Ledin 1997:100) och typexempel på sådana är därför och eftersom. Denna huvudgrupp av konnektiver uttrycker konsekvens, villkor eller avsikt och kan delas in i följande undergrupper: konsekutiva ( följaktligen, så att ), konditionala ( om ) och finala ( för att ) (Hellspong & Ledin 1997:89). I stort sett på varje sida i källtexten kan man hitta exempel på orsaksdisposition som signaleras explicit med kausala konnektiver. Här är några av dem (mina understrykningar): (2) Il faut donc dès aujourd hui réduire notre vulnérabilité aux variations climatiques, afin d éviter de forts dommages environnementaux, matériels, financiers mais aussi humains. (5:8) MT 4 : Vår sårbarhet inför klimatförändringarna måste alltså redan idag minskas så att allvarliga materiella, ekonomiska, personella och miljörelaterade skador kan undvikas. (3) La distribution régionale du changement du niveau de la mer est quant à elle encore plus difficile à estimer car elle dépend de l évolution locale de nombreux paramètres. (22:15) MT: Det är ännu svårare att uppskatta hur havsytenivån förändras regionalt, eftersom detta beror på den lokala utvecklingen av ett flertal parametrar. Exemplen (2, 3) visar några av de vanligaste kausala konnektiverna som används vid explicit textbindning i källtexten (donc, afin de och car) men det förekommer även andra, till exempel ainsi ( således ) och pour que ( för att ). Kausala konnektiver har en retorisk funktion i texten, eftersom de strukturerar innehållet och för argumentationen framåt. Mellan leden i punktuppställningarna är konnektivbindningen ofta implicit och i huvudsak additiv ( och, dessutom, eller ). Syftet med punktuppställningarna är att rada upp flera påståenden som alla kan relateras till en och samma överordnade huvudmening. (4) Diverses actions permettent de réduire les impacts négatifs ou d améliorer la capacité d adaptation : - anticiper et limiter les dégâts éventuels par intervention ex ante sur les facteurs qui vont déterminer l ampleur des dégâts (par exemple l urbanisation des zones à risques) ; - organiser des moyens de remise en état rapide après avoir subi les impacts liés au 4 MT står för måltexten 4

changement climatique (par exemple en rétablissant rapidement la distribution électrique après un événement extrême) ; - faire évoluer les modes de vie pour éviter les risques (par exemple en réduisant et/ou en rationalisant sa consommation d eau). (5:28) MT: Det finns olika åtgärder som gör det möjligt att minska de negativa följderna eller förbättra förmågan till anpassning, till exempel - att förutse och begränsa eventuella skador genom att i förväg ingripa mot faktorer som kommer att avgöra skadeomfattningen (till exempel urbanisering i riskzoner) - att organisera resurser för en snabb återhämtning efter skador som uppstått till följd av klimatförändringarna (till exempel genom att snabbt återupprätta elförsörjningen efter extrema händelser) - att utveckla levnadssätten för att förhindra risker (till exempel genom att minska och/eller rationalisera vattenförbrukningen). Sambandet mellan leden i punktuppställningen (ex 4) markeras alltså inte med explicita konnektiver. Men detta innebär inte att leden verkar osammanhängande eller att sambandet mellan dem är otydligt. Det finns en logik och ett grafiskt samband leden emellan. Det är vidare intressant att notera vilken roll det avslutande franska kolonet har i den första meningen (Diverses actions permettent de réduire les impacts négatifs ou d améliorer la capacité d adaptation :). Kolonet signalerar inte bara att det följer en uppräkning, utan fungerar också som en markör för en specificering och skulle kunna ersättas med par exemple ( till exempel ). 2.4 Det konkreta och specifika lexikonet Något som utmärker källtextens lexikogrammatik är konkretion och specifikation. En text blir konkret om den innehåller många egennamn eller benämningar på föremål (Hellspong & Ledin 1997:110). Källtexten innehåller bland annat många geografiska namn (la France, l Allemagne, Languedoc Roussillon, La Réunion etc.) och namn på organisationer (GIEC, Grenelle Environnement, l UE, Institut Pierre-Simon Laplace etc.). Textens konkreta och specifika lexikon bidrar till textens legitimitet och förankrar den i en överskådlig kontext. Vetenskaplig exakthet tillskrivs en text genom ett frekvent bruk av specifika termer, fackord och räkneord (Ibid.). I källtexten hör många av termerna och fackorden till miljö- och klimatvokabulär. Följaktligen kan källtextens fackord och termer delas in i tre grupper: metereologitermer, till exempel précipitations ( nederbörd ), projections climatiques ( klimatprojektioner ) och modèle hydrologique ( hydrologiska modeller ); miljötermer, till exempel changement climatique ( klimatförändring ), réchauffement ( uppvärmning ) och émissions de gaz à effet de serre ( utsläpp av växthusgaser ); politiska termer, till exempel livre blanc ( vitbok ) och une politique d adaptation ( anpassningspolitik ). Dessa tre typer av termer fyller en viktig funktion i texten eftersom bruket av dem skapar en känsla av trovärdighet och vetenskaplig exakthet. Däremot är de politiska termerna oftast övergripande 5

och abstrakta till karaktären (till exempel åtgärder eller anpassning ) och kan därför inte räknas till textens konkreta lexikon. Det förekommer även en annan typ av termer i texten. Detta är termer som egentligen karakteriseras som vanliga ord, dvs. allmänna ord (Hellspong & Ledin 1997:71), men som i källtexten används på ett speciellt sätt i en specifik kontext. Två av dem är atténuation ( begränsning ) och les extrêmes ( extremerna ). Enligt Norstedts franska ord (nätupplagan) ska atténuation översättas till antingen mildring, mildrande, dämpande, minskning eller lindring. På terminologidatabasen IATE förekommer atténuation i miljösammanhang tillsammans med mesures ( åtgärder ) och översätts då till begränsningsåtgärder. Alltså framstår atténuation som en dold term eftersom ordet får en specifik betydelse i en viss kontext. Enligt Norstedts franska ord ska les extrêmes översättas till ytterlighet eller extrem. I klimatsammanhang syftar extremer på allvarliga vädersituationer (jfr FN:s klimatpanel 2007: Syntesrapport) och kan alltså även fungera som en fackterm. Att använda räkneord i en text ger ett noggrant intryck (Hellspong & Ledin 1997:110). Räkneord förekommer i källtexten som bland annat årtal (2050, 2100 etc.), datum (en septembre 2009 i september 2009 etc.), procentenheter (entre 5% et 20 % mellan 5 och 20% etc.) och temperaturer (d environ 2 à 2,5 C från mellan 2 till 2,5 grader etc.). Effekten av detta ymniga bruk av räkneord i texten blir ökad tillförlitlighet. 2.5 Modalitet En aspekt som aktualiseras vid analysen av textens ideationella struktur, dvs. textens innehåll, är textens modalitet (se Hellspong & Ledin 1997:133). Modalitet är nära knutet till sannolikhet eller antagande och kan fastställas genom att man undersöker hur säkert ett påstående uttrycks. För att lättare analysera texten utifrån denna aspekt kan man placera olika former av modalitet på en skala som går från säkert till mindre säkert. En sådan skala skulle kunna delas upp i följande steg: säkert troligt tänkbart hypotetiskt (jfr Hellspong & Ledin 1997:189). I källtexten finns påståenden med olika grader av modalitet. I exempel 5 uttrycks påståendet som ett faktum och det finns inga tvivel angående sanningsgraden: (5) Une situation de mal-adaptation correspond à l une ou l autre des situations suivantes: (7:4) MT: I händelse av felaktig anpassning överensstämmer omständigheterna med någon av följande situationer: Påståendet i exempel 6 är däremot inte lika säkert: 6

(6) L Homme et la Nature ont sans doute la capacité de s adapter spontanément dans une certaine mesure aux bouleversements engendrés par le changement climatique [ ]. (4:33) MT: Människan och naturen kan nog i viss mån anpassa sig självmant till konsekvenserna av klimatförändringarna. Här har modaliteten förflyttat sig ett steg till höger på skalan och indikerar något som är troligt. Detta förstärks av adverbet sans doute ( nog ) och frasen dans une certaine mesure ( i viss mån ) som fungerar som garderingar. I exempel 7 är påståendets modalitet ännu lite osäkrare: (7) Selon le dernier rapport du GIEC, le niveau moyen de la mer pourrait s élever d une hauteur comprise entre 23 cm et 51 cm entre la fin du XXe siècle et la fin du XXIe siècle [ ]. (21:26) MT: Enligt IPCC:s senaste rapport förutser A2-scenariot att den genomsnittliga havsytenivån skulle kunna höja sig från 23 till 51 cm från slutet av 1900-talet till slutet av 2000-talet. Här uttrycks ett tänkbart scenario med verbet pouvoir ( kunna ) i konditionalis. Tempusformen konditionalis kan med sin modala funktion ange att det är fråga om något overkligt (Boysen 1996:295). Ett verb i konditionalis kan alltså tolkas som att det finns ett underliggande men att ta hänsyn till. I exempel 8 nedan finns det en kombination av modaliteter: (8) La majorité des indices climatiques vont dans le sens d un assèchement pour la période 2041-2070. L augmentation du nombre maximal annuel moyen de jours secs consécutifs laisse à penser que les périodes de sécheresse seront plus longues dans le climat futur pour l île de La Réunion. Il semble également que, dans le climat futur, les contributions des précipitations extrêmes dans le cumul annuel seront plus importantes. (24:3) MT: Under perioden 2041-2070 pekar majoriteten av klimatindexen i riktning mot uttorkning. En ökning av det årsgenomsnittliga maxantalet torra dagar i rad tyder på att perioder av torka kommer vara längre på Réunion i det framtida klimatet. Det verkar också som att den extrema nederbörden kommer att omfatta en större andel av den årliga ackumulationen av nederbörd. Sammantaget förefaller modaliteten i exemplet vara mer osäker än vad vi sett i de tidigare exemplen. Författarna verkar vilja undvika att uttrycka sin säkerhet i frågan. Påståendena i exemplet skulle alltså kunna tolkas som hypoteser. Det franska uttrycket laisser à penser betyder ungefär få att tro och genom att använda denna konstruktion kan författarna uttrycka något utan att öppet ställa sig bakom det. Uttrycket il semble que betyder det verkar som och uttrycker något troligt eller tänkbart. Här ger konstruktionen ett något vagt intryck. I källtexten blir modaliteten ett sätt för författarna att undvika att behöva göra definitiva uttalanden. Om man ser till den ideationella strukturen är detta ett sätt att markera att man inte har säker kunskap i en fråga. Enligt Hellspong och Ledin är detta vanligt i den vetenskapliga rådgivande diskursen (Hellspong & Ledin 1997:151). Samtidigt kan man även tolka modaliteten utifrån den interpersonella strukturen, dvs. relationen mellan textens deltagare. Då blir dessa garderingar, detta sätt att uttrycka sig med försiktighet i en fråga, ett medel för att mjuka upp relationen mellan textens deltagare. Detta jämnar ut den asymmetriska 7

maktrelationen (Hellspong & Ledin 1997:53) mellan deltagarna och gör den mindre uppenbar. Garderingarna har alltså en retorisk funktion, eftersom de i allra högsta grad påverkar textens framställningssätt och hur mottagarna tar till sig och accepterar texten. 2.6 Språkhandlingar och attityder När man undersöker samspelet mellan text och mottagare behandlar man textens interpersonella struktur (Hellspong & Ledin 1997:158). Inom denna struktur finns det några aspekter som är särskilt aktuella för källtexten, nämligen språkhandlingar och attityder. Språkhandlingar är en författares medel att genom ord påverka eller förändra en viss situation i en text, vilket innebär att de är nära knutna till textens argumentation. Källtexten har framträdande argumenterande drag i och med att dess syfte är att övertyga mottagarna om fördelarna med klimatanpassning. De mest frekventa språkhandlingarna i källtexten är av det allmänna slaget i form av påståenden och uppmaningar (Hellspong & Ledin 1997:161). I exempel 9 kan vi se ett för källtexten typiskt påstående. Därefter (ex 10) ges exempel på en indirekt språkhandling som är utformad som ett påstående men som framstår som en uppmaning: (9) La lutte contre le changement climatique est une priorité nationale (2:3) MT: Kampen mot klimatförändringarna har nationell prioritet. (10) Il faut donc dès aujourd hui réduire notre vulnérabilité aux variations climatiques, afin d éviter de forts dommages environnementaux, matériels, financiers mais aussi humains. (5:8) MT: Vår sårbarhet inför klimatförändringarna måste alltså redan idag minskas så att allvarliga materiella, ekonomiska, personella och miljörelaterade skador kan undvikas. Vi ska nu återgå till textens argumenterande drag. Hellspong och Ledin anser att argument är [e]n närbesläktad eller möjligen underordnad typ av språkhandlingar (Hellspong & Ledin 1997:167). Källtexten är rik på argument. Samspelet mellan dessa för argumentationen framåt, i linje med textens syfte. Det är viktigt att sändaren skapar och underhåller en relation till mottagaren eftersom sociala förhållanden kan komma att spela en avgörande roll för argumentationens framgång (Hellspong & Ledin 1997:168), dvs. att textens syfte uppfylls. I detta avseende är det viktigt att eliminera motsättningar som kan missgynna samstämmigheten mellan sändare och mottagare. I följande utdrag från källtexten (ex 11) inleder författaren argumentationen med ett påstående. Här fäster vi uppmärksamheten vid orden sans doute ( nog ) och dans une certaine mesure ( i viss mån ), vilka kan placeras in under beteckningarna för något som är troligt eller tänkbart på modalitetsskalan (se avsnitt 2.5 ovan). Effekten av dessa ord blir att påståendet framförs på ett ödmjukt sätt. Detta följs sedan av slagkraftiga 8

argument (mais il est certain que si l on ne se prépare pas à ce changement och il faut donc dès aujourd hui ) som syftar till att övertyga mottagarna om fördelarna som klimatanpassning medför. Argumenten understödjs slutligen av statistik som visar hur mycket dyrare det är att inte agera. Målet med argumentationen i detta stycke är alltså att skapa konsensus deltagarna emellan, dvs. att sändarna lyckas övertyga mottagarna om att deras åsikt är den rätta: (11) L Homme et la Nature ont sans doute la capacité de s adapter spontanément dans une certaine mesure aux bouleversements engendrés par le changement climatique mais il est certain que, si l on ne se prépare pas à ce changement, il induira des coûts et des dommages bien supérieurs à l effort d anticipation. Il faut donc dès aujourd hui réduire notre vulnérabilité aux variations climatiques, afin d éviter de forts dommages environnementaux, matériels, financiers mais aussi humains. Il convient de rappeler que le coût de l inaction, évalué par l économiste Nicholas Stern, se situe entre 5 % et 20 % du Produit intérieur brut (PIB) mondial et celui de l action de 1 à 2 %. (4:33) MT: Människan och naturen kan nog i viss mån anpassa sig självmant till konsekvenserna av klimatförändringarna. Men att helt oförberedd gå de här förändringarna till mötes kommer med all säkerhet innebära kostnader och skador som är mycket mer omfattande än ansträngningarna i förebyggande syfte. Vår sårbarhet inför klimatförändringarna måste alltså redan idag minskas så att allvarliga materiella, ekonomiska, personella och miljörelaterade skador kan undvikas. Man bör inte glömma att kostnaden för passivitet ligger på mellan 5 och 20 % av världens bruttonationalinkomst (BNI) och kostnaden för att agera ligger på 1 till 2 %, allt enligt ekonomen Nicholas Sterns beräkningar. Exempel 11 kan även fungera som underlag för att analysera attityder i texten. Attityder påverkar relationen mellan textens deltagare och de blir socialt särskilt verksamma när de yttrar sig i form av värderingar (Hellspong & Ledin 1997:170). Faktum är att värdeord som syftar till att påverka andras tyckande och agerande i allra högsta grad tillhör det interpersonella i texten, samtidigt som de är en del av argumentationen i texten. Värdeord kan delas upp i plusord och minusord (Ibid.). Plusord är ord som uttrycker gillande eller en positiv inställning till något medan minusord är ord som uttrycker ogillande eller avståndstagande. I källtexten förekommer plusord som till exempel opportunités bénéfiques ( gynnsamma möjligheter ), l effet positif ( den positiva effekten ) och des avantages ( fördelar ). Följande ord från källtexten är exempel på minusord, eftersom de ger en negativ klang till de meningar de uppträder i: les impacts négatifs ( de negativa effekterna ), coûts ( kostnader ), difficile ( svårt ), des pertes ( förluster ) och les effets néfastes ( de ödesdigra effekterna ). Källtexten innehåller rikligt med minusord. Genom att presentera situationen ur ett negativt perspektiv visar sändarna att man befinner sig i ett allvarligt och akut läge. Detta ger argumentationen mer tyngd samtidigt som de lösningar som står att finna i texten utmärker sig som goda alternativ. Värdeord har alltså en viktig social funktion på grund av deras inverkan på attityder, men också för att de fungerar som medel för att framhäva värdegemenskap mellan deltagarna (Ibid). I exempel 11 kan man konstatera att textens sändare upprättar en sådan värdegemenskap med 9

mottagarna genom att tilltala dem med det personliga pronomenet on ( man, vi ) och med det personliga possessiva pronomenet notre ( vår ). Detta sätt att tilltala mottagarna förekommer på flera ställen i texten och ibland även med varianten nos ( våra ). På detta sätt blir mottagarna en del av texten. Det indirekta tilltalet resulterar i att mottagarna upplever texten som relevant och meningsfull för dem, vilket är ett krav för att argumentationen ska lyckas (Hellspong & Ledin 1997:168). Dessutom är det viktigt eftersom det i allra högsta grad påverkar samverkan mellan textens deltagare. Det är kanske av hänsyn till just relevans som källtextens författare valt att låta argumenten i exempel 11 följas av statistik. 2.7 Slutsatser Källtexten har som vi sett framträdande argumenterande drag. Detta ligger i linje med anpassningsplanens syfte, dvs. att övertyga och uppmana textens mottagare till anpassning inför klimatförändringarna genom att presentera konkreta anpassningsåtgärder. Vi kan alltså konstatera att textens kommunikationssätt samspelar med dess situationskontext. Den interpersonella strukturen i texten är kopplad till deltagarna i situationskontexten, eftersom källtexten är skriven ur ett franskt perspektiv. Den politiska argumentationen i texten anspelar alltså på de franska medborgarnas känslor. Analysen av källtextens modalitet och återkommande garderingar, som säkerställer den vetenskapliga trovärdigheten, visar dessutom att det finns en koppling mellan den ideationella och den interpersonella strukturen. Slutligen kan vi konstatera att textens detaljrikedom ytterligare förstärker dess trovärdighet. 3. Översättningen 3.1 Överväganden inför översättningen Källtexten handlar om Frankrike och de franska medborgarnas utmaningar inför klimatförändringarna. Detta knyter källtextens situationskontext till textens syfte. Inför översättningen av källtexten var jag tvungen att ta ställning till vad syftet med översättningen skulle vara. Källtextens sändare har tydligt slagit fast att anpassningsplanen ska gälla för Frankrike, men att den samtidigt också ska kunna fungera som en modell för andra länder som ska eller är i full gång med att utarbeta egna anpassningsplaner. Syftet med översättningen måste därför bli att den ska fungera som en informationskälla på svenska för dem som önskar undersöka eller jämföra hur klimatanpassningen hanteras i Frankrike. 10

Översättningsarbetet problematiseras av den värdegemenskap som finns mellan källtextens aktörer och deltagare. Källtexten är skriven ur ett inifrånperspektiv med ett kollektivt personperspektiv i form av de personliga pronomina on ( man / vi ) eller nous ( vi ). Detta gör att situationen beskrivs från insidan och av upplevarna själva. Det indirekta tilltalet av mottagarna med nous och on stärker värdegemenskapen mellan textens deltagare och bidrar till att de franska medborgarna påverkas av värdeorden i källtexten. Värdeorden riskerar att förlora en del av sin kraft och inverkan när de översätts och uppstår i en ny kontext, där mottagarna inte påverkas lika direkt av de konsekvenser som texten redogör för. Terminologi och fackord är vanligt förekommande i källtexten vilket innebär att översättningen av källtexten kräver en del reflektion kring hanteringen av dessa. Jag har försökt sätta mig in i källtextens terminologi som är hämtad ur olika områden, bland annat klimat, miljö och politik. Särskild uppmärksamhet har riktats mot sådana termer som i vanliga fall inte uppfattas som termer men som i källtexten får en specifik betydelse, dvs. dolda facktermer. Källtexten innehåller många punktuppställningar och hanteringen av dem har påverkat aspekter som symmetri och höjning eller sänkning av meningars satsgrad. Eftersom punktuppställningarna har utgjort ett centralt problem under översättningsarbetet kommer jag att diskutera dem utförligt i översättningskommentaren. 3.2 Översättningsstrategier Val av översättningsstrategier måste ske på basis av en karakterisering av texten som ska översättas. Min källtext kan klassificeras som både en innehållsbetonad och en appellbetonad text enligt Katharina Reiss modell för kategorisering av texter som Lita Lundquist refererar till i sin bok Oversættelse problemer og strategier, set i tekstlingvistisk og pragmatisk perspektiv (se Lundquist 2005:51). Källtextens funktion är nämligen dels informativ, den beskriver olika naturfenomen och klimatscenarier, dels föreskrivande, den presenterar åtgärder som man måste vidta för att möta det hot som klimatförändringar ofta för med sig. Den föreskrivande funktionen är knuten till textens argumentation. Källtextens innehållsbetonade drag innebär att semantisk ekvivalens mellan källtext och måltext ska eftersträvas, till exempel vid översättning av fackterminologi (Lundquist 2005:52). Samtidigt kräver källtextens appellbetonade karaktär en global översättningsstrategi som strävar mot pragmatisk ekvivalens (Ibid.), eftersom den gör det möjligt att överföra källtextens modalitet och dess effekter till måltexten. 11

Lundquist skiljer på översättningsstrategierna imitativ översättning och funktionell översättning (se Lundquist 2005:37) men påpekar samtidigt att gränsen mellan dem inte alltid är tydlig och att båda kan vara aktuella i en och samma översättning (Lundquist 2005:38). Detta är fallet för min översättning som kräver en imitativ översättningsstrategi för de strikt vetenskapliga avsnitten, i syfte att behålla källtextens modalitet och exakthet, men samtidigt en funktionell strategi för att anpassa översättningen till de nya mottagarna i den nya kontexten (Lundquist 2005:37). Min översättning måste alltså avspegla en balans både mellan en imitativ och en funktionell strategi och mellan semantisk och pragmatisk ekvivalens. Detta innebär att sträva efter en så korrekt överföring av källtexten som möjligt samtidigt som den nya kontexten tas i beaktande och det faktum att de nya mottagarna inte naturligt har samma bakgrundskunskap som källtextens mottagare. Det finns ett samspel mellan de globala och de lokala översättningsstrategierna (se Lundquist 2005: 44 ff.). En av de lokala översättningsstrategierna är mycket aktuell vid översättningen av källtexten, nämligen den indirekta strategin modulation (Lundquist 2005:47, som lånar begreppet från Vinay och Darbelnet 1977). Modulation innebär att ändra textens perspektiv och dess sätt att presentera information. Under översättningsarbetet blev jag tvungen att ta ställning till hur källtextens inifrånperspektiv och värdegemenskap mellan deltagarna (se avsnitt 3.1 ovan) skulle hanteras. Som jag såg det fanns det två alternativ: antingen behålla källtextens perspektiv i måltexten, dvs. bevara det indirekta tilltalet som avser de franska medborgarna så att källtextens värdegemenskap överförs, eller skifta perspektiv och använda ett utifrånperspektiv, vilket innebär att modifiera källtextens syftningar och skapa en svensk text med en betraktande karaktär utan de pronomina som ligger till grund för källtextens värdegemenskap. I exempel 12 demonstreras källtextens inifrånperspektiv och den gemenskap som finns mellan textens deltagare genom det personliga possessiva pronomenet notre ( vårt ). I motsvarande mening i måltexten har det skett ett perspektivskifte och notre territoire har översatts till Frankrikes och inte vårt territorium som är den bokstavliga betydelsen: (12) L adaptation de notre territoire au changement climatique est devenue également un enjeu majeur qui appelle une mobilisation nationale. (2:16) MT: Frankrikes anpassning till klimatförändringarna har också blivit en viktig fråga som kräver en nationell insats. Perspektivskiftet innebär alltså att källtextens syftningar (nous) ändras i måltexten ( dem ). Exempel 12 visar hur jag har valt att lösa problemet. Eftersom jag inte tror att måltexten kommer att användas och läsas av franska medborgare blir det inte lika naturligt att föra över värdegemenskapen och det indirekta tilltalet till måltexten. 12

4. Översättningskommentar Översättningskommentaren fokuserar på ett problemområde som har varit centralt under översättningsarbetet: utformningen av punktuppställningar. Kommentaren berör aspekter som kan relateras till detta problemområde, till exempel symmetri och meningsbyggnad. Först undersöks vilka rekommendationer som är aktuella för det franska språket och för det svenska språket samt vilka rekommendationer som gäller inom EU. Detta följs av en jämförelse av de olika rekommendationerna och hur det faktiska bruket ser ut. 4.1 Punktuppställningar Punktuppställningar används för att strukturera en text, eller för att göra den mer överskådlig och lättläst. Reglerna och traditionerna för hur punktuppställningar ska utformas varierar beroende på vilket språk man skriver på, vilket kan orsaka problem vid översättning. Problematiken kring hanteringen av punktuppställningar kan tolkas som ett estetiskt problem eftersom det påverkar textens utformning och bruk av till exempel skiljetecken, versaler och gemener. Men problemen går djupare än så. Översättning av punktuppställningar aktualiserar problem som höjning eller sänkning av satsgrader och symmetri, vilket är problem som berör textens textuella struktur på ett mycket tydligt sätt. 4.1.1 Rekommendationer för det franska språket Regeringen i den kanadensiska provinsen Nova Scotia (Nova Scotia Departement of Education) har utarbetat skriften French Style guide (2001) 5 som innehåller franska skrivregler. I skriften kan man hitta information om interpunktion, bruket av stor och liten bokstav, förkortningar, morfologi etc. I avsnittet om syntax (avsnitt 7) finns rekommendationer som gäller punktuppställningar och deras utformning och följande modeller för utformning av punktuppställningar presenteras (jfr French Style guide 2001:36 ff.): a) I modell A är leden i punktuppställningen korta och en del av den inledande meningen. I denna modell används inga skiljetecken i slutet av varje led, med undantag av det sista ledet som avslutas med punkt om det avslutar meningen. Modell A ska alltså utformas på följande sätt: Xx xxxxxx xxxxxx x xxx xxxxxxxxx xxx xxxx xxx : 5 Inom ramen för Acadian and French- Language Services Branch 13

a) xxx xxxx b) xxx xxxxxx xxxx c) xxxx xxxxxxxxx. b) I modell B utgörs leden i punktuppställningen av fullständiga meningar. I denna modell ska man använda samma interpunktion som för en vanlig mening, dvs. varje led ska inledas med stor bokstav och avslutas med punkt. Modell B ska alltså utformas på följande sätt: Xxxxxx xx xxx xxxxxxxx : a) Xxxx xxxx xxxxxx xxxx xxxxx xx xxx xxxxxxxx. b) Xx xxx xxxxxxxx xx xxxxx xxx xxxxxx. c) Xxxx xxxxxxx xx xxxxx xxx xxxxxxx. c) I modell C utgörs leden i punktuppställningen endast av fraser och inte fullständiga meningar. I denna modell används interpunktion i enlighet med de regler som gäller för hela meningar, som om leden i punktuppställningarna vore skrivna i löpande text istället för i en uppräknande lista. Detta innebär att den inledande meningen inte ska avslutas med kolon och att varje led ska inledas med liten bokstav. Man kan skilja varje led åt med semikolon. Modell C ska alltså utformas på följande sätt: Xxxxx xxxx xxxxx xxxxxx xxxxxx xxx xxxxxxx a) xxxxx xxxxx xxxxx xxxxxx xxx; b) xxxxxxx xxx xxxxxx xxxxxx xxxxxxxx; c) xxx xx xxxx xxx xx xxxxxxx. Enligt French Style guide ska man undvika att i ett och samma led i en punktuppställning markera slutet av den inledande meningen genom att sätta punkt, och sedan inleda en ny mening direkt efter. Detta bör undvikas eftersom uppdelningen av ledet i flera meningar gör så att den andra meningen i ledet inte blir en del av den inledande huvudmeningen. Det är bättre att istället omformulera punktuppställningen till modell B, där varje led utgörs av en fullständig mening med egen interpunktion, eller till modell C, där varje led är en fras som tillhör den inledande meningen (French Style guide 2001:38). Det franska språket kräver ofta att man upprepar prepositioner (till exempel de och à till ) eller konjunktioner (till exempel que att, dont vars ) i början av varje led (Ibid.). Förutom att det skapar symmetri mellan leden så underlättar det också läsningen av långa 14

punktuppställningar eftersom det logiska sambandet mellan leden då framstår tydligare (French Style guide 2001:39). Konventionerna för skiljetecken i det franska språket visar att semikolon är ett svagare skiljetecken än punkten, men starkare än kommatecknet. Semikolonets funktion är att åtskilja uttryck som är olika eller angränsande, liknande eller närbesläktade. Kolon används för att signalera citat, förklaringar, uppräkningar, exempel etc. (Fragnière 2001:86). I French Style guide finns det många råd angående interpunktionen i punktuppställningar. En intressant ståndpunkt som utvecklas i skriften är att semikolon inte ska användas systematiskt i slutet av varje uppräknat led, med undantag för om det är en formell text. Författarna till skriften uttrycker till och med att semikolonet often adds nothing to the understanding of the text, and is even sometimes inappropriate from a purely grammatical point of view (French Style guide 2001:36). Det är skribentens uppgift att avgöra om det är lämpligt att använda semikolon eller inte. Lämpligheten beror ofta på hur formell texten är och vilka de tänkta mottagarna är. 4.1.2 Rekommendationer för det svenska språket Vid jämförelse mellan en text skriven på franska och en text skriven på svenska kan man konstatera både likheter och avvikande drag gällande punktuppställningars utformning. Avvikelserna rör främst bruket av stor och liten bokstav samt bruket av skiljetecken. Det finns även en liten skillnad gällande vad de två språkens rekommendationer baseras på. Rekommendationerna för det franska språket och punktuppställningars utformning grundar sig på ledens grad av fullständighet medan rekommendationerna för det svenska språket och punktuppställningars utformning i mångt och mycket grundar sig på ledens längd och självständighet i förhållande till den inledande satsen (Svenska skrivregler 2008:30). I handboken Svenska skrivregler redogör Språkrådet för hanteringen av skrivtekniska svårigheter, till exempel hur punktuppställningar ska användas och utformas. Punktuppställningar karakteriseras som en typ av specialtext med funktionen att göra text strukturerad, luftig och mer informativ (Svenska skrivregler 2008:28). Språkrådet presenterar olika modeller för punktuppställningars utformning och nedan följer några av dem (jfr Svenska skrivregler 2008:30 f.): a) I modell A är leden i punktuppställningen en direkt fortsättning på den överordnade inledande satsen och denna följs därför inte av något skiljetecken. Det första ordet i varje led skrivs med liten bokstav. Mellan leden ska det inte sättas ut kommatecken 15

eller något annat skiljetecken. Det sista ledet avslutas med punkt. Modell A ska alltså utformas på följande sätt: Xxxx xxx xx - xxxxx xxx xxx - xxx xxxxx xx - xxx xxx xxxxxxxx. b) I modell B är satsen som föregår punktuppställningen en självständig mening som syftar framåt på leden och denna följs därför av kolon. Leden är vanligen uppräkningar eller exempel och om de är korta inleds varje led med liten bokstav. I likhet med modell A ska man sätta punkt endast efter det sista ledet. Modell B ska alltså utformas så här: B1: Xxxxx xxx xxxxxx xxx: - xxxxx xxx xxxx - xxx xxxx xxxx xx xxxxx - xxx xxx xxx. Om leden i punktuppställningen däremot är fullständiga meningar ska de inledas med stor bokstav och avslutas med punkt. B2: Xxxx xx xxxxxxx: - Xx xxx xxxxxxx xxxxxxx xxxxx. - Xxxxxx xxx xxxxx xxxxx xxxx xxx xxxx. - Xxxx xxxxxx xxxxxxxxx xxx xxxxxx. c) Modell C används för punktuppställningar där leden och den inledande satsen är mer självständiga i förhållande till varandra. I denna modell sätter man punkt efter den inledande satsen och sedan inleds varje led med stor bokstav och avslutas med punkt. Leden kan utgöras av flera meningar. Modell C ska alltså utformas så här: Xxxx xxxxx xxxx xxxx xxxxxxxxxxx xxxx. - Xxxxx xxx xxxxxxxx xxx xx xxxxxxx. - Xxxxx xxxx xxxx. Xxxxxx xx xxxx xxxxxx. - Xxxx xxx xxx xxxxxxxx xxx xx. d) Modell D gäller för punktuppställningar som inleds av siffror eller bokstäver. Siffror ska följas av en punkt och bokstäver av en högerparentes. Ledens inledande bokstäver ska vara gemena. 1. xxxxxx a) xxxx 2. xxx b) xxxxxx 3. xxxx c) xxxx 16

Språkrådet ger rekommendationer om att ett led i en punktuppställning kan vara en del av en mening, en hel mening eller flera meningar (Svenska skrivregler 2008:30), men råder till att inte blanda dessa tre sätt i en och samma punktuppställning. En viktig aspekt vid utformning av punktuppställningar är att leden i en punktuppställning måste vara parallella både innehållsmässigt och språkmässigt för att undvika störning i läsningen (Språkriktighetsboken 2005:326). I Språkriktighetsboken redogör Svenska språknämnden för hur symmetri ska hanteras i enlighet med symmetriregeln. Regeln är särskilt tillämplig på samordnade led och kräver då att leden helst ska vara av samma slag och uppbyggda på samma sätt (Språkriktighetsboken 2005:325). I Myndigheternas skrivregler (2009) kan man informera sig om bruket av skiljetecken som semikolon och kolon. Enligt denna skrift ska semikolon användas mellan två meningar där man önskar ett tecken som är svagare än punkt men starkare än komma (Myndigheternas skrivregler 2009:68). Därtill kan det användas för att skilja grupper åt i en uppräkning eller i uppräkningar som innehåller decimaltal. Kolon kan användas vid upprepningar, exempel, förklaringar, specificeringar och sammanfattningar. När kolonet kan utläsas som nämligen, till exempel etc. ska det åtföljas av liten bokstav. Om kolonet däremot följs av flera meningar som kan relateras till den inledande meningen före kolonet ska meningarna efter kolonet inledas med stor bokstav (Ibid.). 4.1.3 EU:s rekommendationer Den Interinstitutionella publikationshandboken tillhandahåller enhetliga skrivregler som gäller för alla EU:s institutioner, organ och byråer. Den utkom första gången 1997 och finns idag på 23 språk. Tanken med publikationshandboken är att den ska fungera som referens vid all skriftlig kommunikation inom EU (EU:s publikationsbyrå 2012). Nedan följer de svenska och de franska anvisningarna i den Interinstitutionella publikationshandboken angående skiljetecken i punktuppställningar: 1. Om de olika leden i en punktuppställning föregås av en inledningsfras som innehåller ett ord eller uttryck som pekar framåt mot uppräkningen, ska denna avslutas med kolon, även om inledningsfrasen följs av en annan inledningsfras. 2. Leden i en uppställning kan inledas med siffror, bokstäver eller långa tankstreck. Om de olika leden knyter an direkt till inledningssatsen skiljs de åt med ett kommatecken. Det sista ledet avslutas med punkt. 3. I tabeller, förteckningar och bilagor förekommer i allmänhet inga skiljetecken mellan leden i en uppräkning. 1. Si les différents éléments de l énumération sont précédés d une partie introductive (chapeau), celle-ci se termine par un deux-points, même si cette partie introductive introduit une autre partie introductive. 2. Si les éléments de l énumération sont précédés d un chiffre ou d une lettre, la ponctuation séparant ces éléments est le point-virgule. 3. Si les éléments de l énumération sont précédés d un tiret, la ponctuation séparant ces éléments est la 17

virgule. 4. Dans les tableaux, dans les listes ou dans les annexes, les éléments d une énumération ne sont généralement suivis d aucun signe de ponctuation. När man jämför de svenska anvisningarna med de franska kan man konstatera att det tillkommit en punkt i de franska anvisningarna och att punkterna inte är helt överensstämmande. Punkt 2 i de svenska anvisningarna har blivit punkt 2 och 3 i de franska anvisningarna och de kan översättas så här: (2) Om leden i uppräkningen föregås av en siffra eller en bokstav ska man använda semikolon som skiljetecken för att separera leden åt. (3) Om leden i uppräkningen föregås av ett tankestreck ska man använda kommatecken som skiljetecken för att separera leden åt. Det är således tydligt att rekommendationerna för bruket av skiljetecken skiljer sig åt mellan det franska och det svenska språket, vilket i hög grad påverkar översättningsarbetet. Men för att underlätta detta har Rådets svenska språkenhet, Kommissionens generaldirektorat för översättning och Europaparlamentets översättningsenhet tillsammans utarbetat skriften Att översätta EU-rättsakter. Syftet med detta dokument är att fungera som referensunderlag vid översättning av EU-rättsakter. Anvisningarna i Att översätta EU-rättsakter gäller främst för formella och juridiska texter, men en del kan även appliceras på andra typer av EU-texter. Ett generellt utmärkande drag i rättsakter är att de innehåller många uppräkningar. I Att översätta EU-rättsakter fastställs det som man kan konstatera genom att jämföra de svenska och de franska anvisningarna i Interinstitutionella publikationshandboken, nämligen att [i]nterpunktionen i de franska och engelska texterna avviker starkt från bruket i svenskan (Att översätta EU-rättsakter 2009:49). Tendensen i franskan och i engelskan är att använda kolon efter det inledande påståendet och att skilja de olika leden åt med semikolon. Rekommendationerna för det svenska språket är att använda kolon efter det inledande påståendet endast om det i påståendet finns ett ord som syftar framåt mot leden i punktuppställningen (till exempel ordet följande ). Varje led ska då ses som en egen mening och inledas med stor bokstav och avslutas med punkt. Det inledande påståendet ska inte följas av något skiljetecken om det knyter an direkt till leden i punktuppställningen. I detta fall ska varje led inledas med liten bokstav och avslutas med kommatecken (med undantag av det sista ledet som avslutas med punkt). Om ett led utgörs av flera meningar kan semikolon användas som skiljetecken mellan meningarna i ett och samma led, eller punkt om det är det sista ledet i punktuppställningen. Leden ska fortfarande avslutas med kommatecken (jfr Att översätta EUrättsakter 2009:49 f.). 18