Utplantering av fisk och kräftdjur i Borås Stad historisk utredning och lokalt program

Utplantering av fisk och kräftdjur i Borås Stad historisk utredning och lokalt program Ingrid Rigstedt REMISSUPPLAGA Miljöskyddskontoret Borås Stad September 2004 Handledare: Torgny Bohlin (Göteborgs universitet) Jenny Pleym (Miljöskyddskontoret Borås Stad) Examensarbete för filosofie magisterexamen, 2004 Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet

Sammanfattning Syftet med arbetet är att nå upp till det etappmål, inom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag, som kommunfullmäktige i Borås Stad har satt upp angående utplantering av fisk, kräftdjur och blötdjur. För att målet skall nås måste utplantering ske på ett sådant sätt att den biologiska och genetiska mångfalden inte påverkas negativt. Spridning och utsättning av arter utgör ett hot mot biologisk mångfald eftersom kunskap angående de ekologiska konsekvenserna är dålig. Ökad predation, genetiska effekter och förändringar i artsammansättning och vattenkvalitet är några exempel på konsekvenser som kan uppstå. En inventering angående gjorda utplanteringar av fisk och kräftdjur i kommunen visar att det nu är främst öring, regnbåge, ål och en del gös som sätts ut. I början och mitten på 1900-talet var antalet betydligt större med cirka 35 arter, däribland ett antal främmande arter och hybrider. För att på sikt nå de miljömål som antagits har mål och åtgärdsförslag satts upp för ett antal arter. De arter som valts ut är antingen främmande eller intressanta ur någon annan aspekt. Medvetenheten om riskerna med att sätta ut såväl främmande som ursprungliga arter har ökat de senaste åren. Fortfarande bedrivs dock omfattande utsättning trots att kunskapen är dålig. För att nå upp till delmål 4, inom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag, får utsättning av vattenlevande djur och växter inte påverka den biologiska och genetiska mångfalden negativt. Detta kan bli verklighet genom utveckling av verktyg som gör det möjligt att förutsäga vilka typer av utsättningar som inte påverkar de ekologiska systemen negativt. I dagsläget finns det inga tillräckliga bedömningsgrunder för säkerställning av biologisk mångfald vilket gör det svårt att nå miljömålet. I väntan på dessa bör man från Länsstyrelsens och kommunens sida verka för att alternativa metoder används istället för utsättning av fisk och kräftdjur. Omslagsbilder: Öresjö vid Skalle, Dag Ekelund Öring, Patrik Andersson (www.fishbase.se) Bäckröding, Johnny Jensen (www.fishbase.se) 2

Innehållsförteckning INLEDNING...5 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 5 BORÅS STAD...6 METOD...6 DEFINITIONER...7 UTSÄTTNING AV FISK OCH KRÄFTA: HISTORIK...7 SYFTE MED UTSÄTTNINGAR...10 LAGSTIFTNING OCH MILJÖMÅL...11 DE EKOLOGISKA RISKERNA VID UTPLANTERING...13 PREDATION... 13 KONKURRENS... 14 MILJÖFÖRÄNDRINGAR... 14 SJUKDOMAR OCH PARASITER... 15 EFFEKTER PÅ ANDRA ORGANISMER... 16 ÖVRIGA EFFEKTER... 16 GENETISKA EFFEKTER... 16 OAVSIKTLIG SPRIDNING... 17 FISKERIVERKETS SAMMANFATTNING AV RISKERNA VID UTSÄTTNING... 17 BESKRIVNING AV ARTER, MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG...18 FLODKRÄFTA, A STACUS ASTACUS... 18 KARTA-FLODKRÄFTA... 20 SIGNALKRÄFTA, PACIFASTACUS LENIUSCULUS... 21 KARTA-SIGNALKRÄFTA... 22 REGNBÅGE, ONCORHYNCHUS MYKISS... 23 KARTA-REGNBÅGE... 24 ÖRING, SALMO TRUTTA... 25 KARTA-ÖRING... 26 ÅL, ANGUILLA ANGUILLA... 27 KARTA-ÅL... 28 AMERIKANSK BÄCKRÖDING, SALVELINUS FONTINALIS... 29 KARTA-AMERIKANSK BÄCKRÖDING... 30 GÖS, STIZOSTEDION LUCIOPERCA... 31 KARTA-GÖS... 32 SIK, COREGONUS (FLERA ARTER)... 33 KARTA-SIK... 34 SIKLÖJA, COREGONUS ALBULA... 35 KARTA-SIKLÖJA... 36 SUTARE, TINCA TINCA... 37 KARTA-SUTARE... 38 KARP, CYPRINUS CARPIO... 39 KARTA-KARP... 40 GRÄSKARP, CTENOPHARYNGODON IDELLA... 41 KARTA-GRÄSKARP... 42 RÖDING, SALVELINUS(FLERA ARTER)... 43 KARTA-RÖDING... 44 KANADARÖDING, SALVELINUS NAMAYCUSH... 45 KARTA-KANADARÖDING... 46 BRÖDING, SALVELINUS FONTINALIS X SALVELINUS ALPINUS... 47 SPLEJK, SALVELINUS NAMAYCUSH X SALVELINUS FONTINALIS... 47 3

KARTA-BRÖDING... 48 KARTA-SPLEJK... 49 DISKUSSION...50 BEDÖMNING AV VATTEN... 50 LÄNSSTYRELSENS ROLL... 51 VAD ÄR EN FRÄMMANDE ART?... 52 ROTENON SOM FISKEVÅRDSÅTGÄRD?... 53 FRAMTIDSUTSIKTER... 53 TACK...54 REFERENSER...55 INTERNETADRESSER... 56 MUNTLIGA REFERENSER... 56 REFERENSER TILL BAKGRUNDSMATERIAL... 56 BILAGOR...57 1. UTPLANTERADE FISK- OCH KRÄFTARTER I BORÅS STAD... 57 2. FÖRTECKNING ÖVER VATTEN MED UTPLANTERADE ARTER I BORÅS STAD... 58 4

Inledning Borås Stad har som kommun ett ansvar att nå upp till de femton miljökvalitetsmål som riksdagen fastställde 1999. Ett av dessa miljökvalitetsmål är Levande sjöar och vattendrag. Målet innebär att sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och att både natur- och kulturvärden skall bevaras. Målet är uppdelat i 6 delmål som bland annat tar upp skydd av natur- och kulturmiljöer, vattenförsörjningsplaner, åtgärdsprogram för hotade arter och god ytvattenstatus och utsättning av djur och växter. I augusti 2003 fastställde kommunfullmäktige i Borås lokala miljömål. Ett av etappmålen berör utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur. För att etappmålet skall nås krävs dels en utredning om historisk utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur i kommunen och dels ett lokalt anpassat program för hur dessa organismer bör sättas ut i vattenmiljöer för att den biologiska mångfalden inte skall påverkas negativt. Jag har på uppdrag av Jenny Pleym, kommunbiolog vid Miljöskyddskontoret i Borås Stad, genomfört utredningen som ett examensarbete (20 p) under perioden 29 mars till 26 augusti, 2004. Spridning och utsättning av främmande arter och gener anses globalt sett utgöra den näst största risken mot biologisk mångfald, efter förstörelse av arternas livsmiljö (Fiskeriverket 2004). Internationellt finns det ett otal exempel på hur inhemska arter har försvunnit och hela ekosystem förändrats till följd av avsiktliga eller oavsiktliga utplanteringar. Jättebalsminen har på flera platser i Centraleuropa ersatt det inhemska springkornet längs floder och åar och minken har påverkat bestånd av tobisgrissla och skräntärna på skärgårdsöar (Ebenhard 2003). Det mest uppmärksammade fallet i Sverige av negativa effekter i samband med främmande arter är införseln av den amerikanska signalkräftan i mitten av 1900-talet. Arten har spridit kräftpesten till ett stort antal vatten och hotar nu flodkräftans existens på flera platser i landet (Josefsson 2003). I Sverige finns det idag cirka 760 etablerade främmande arter och ytterligare ett 150-tal som observerats i landet (Ebenhard 2003). Det är inte förrän under de senare åren som man uppmärksammat hoten i samband med utplanteringar och lagar och föreskrifter har upprättats för att minska riskerna. Syfte och frågeställningar Inom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag ingår ett delmål som tar upp problematiken med främmande arter och gener. Häri innefattas utredning om var utsättningar har gjorts och vilka arter som har introducerats i kommunen samt ett lokalt anpassat program för hur utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur får ske. Jag har i detta arbete först gjort en utredning angående vilka utsättningar som gjorts och sedan sammanställt lämpliga mål och åtgärdsförslag för de olika arterna. Eftersom kunskapen om blötdjur i allmänhet är dålig i kommunen och man sällan gör utsättningar med arter från denna grupp har jag valt att koncentrera mig på aktuella fiskarter samt kräftdjuren, flodkräfta och signalkräfta. För att uppnå syftet med arbetet har jag koncentrerat mig på följande frågeställningar:? Hur och var har utsättning av fisk och kräftdjur skett historiskt i kommunen?? Hur ser utsättningen ut idag i Borås?? Vilka främmande arter har introducerats?? Hur kan utsättningar påverka de biologiska systemen?? Hur kan målen se ut för de olika arterna i kommunen?? Vilka åtgärder krävs för att målen skall uppnås? 5

Borås Stad Borås historia sträcker sig bakåt i tiden till början av 1600-talet då Gustav II Adolf regerade i landet. På 1500-talet försiggick, i det vi idag kallar Borås stad, en sorts kringvandrande handel bland bönderna som sålde hantverk för att öka sin inkomst. Eftersom det på den tiden var förbjudet att bedriva handel utanför en stads gränser blev de handelsresande bönderna ofta anmälda till myndigheterna av grannstädernas handelsmän. För att kunna fortsätta med sin handel beslutade bönderna därför att bilda den stad som vi idag kallar Borås. Det visade sig bara vara början på den utveckling som Borås skulle genomgå som handelsstad. Under mitten av 1900-talet var Borås en av Sveriges mest expansiva städer. Orsaken till detta var den stora textilindustri som växt fram under de senaste seklen. Än idag är Borås en aktiv handelsstad med intensiv utrikeshandel (www.boras.se). Gränserna för kommunen har ändrats vid flera tillfällen. Den första förändringen ägde rum 1920 då Torpa socken inkorporerades. 1971 slogs kommunen samman med Brämhult och 1974 tillkom även Bollebygd, Dalsjöfors, Fristad, Sandhult och Viskafors. 1995 avskiljdes Bollebygd som återigen blev en egen kommun (www.boras.se). Naturen i Borås är mycket omväxlande. Förutom stora områden med barrskog finns det även värdefull lövskog, stora våtmarker och öppna odlingslandskap. Kommunen är också rik på sjöar och vattendrag (www.boras.se). Näringsfattiga sprickdalssjöar är den vanligaste sjötypen i kommunen men det finns också ett fåtal näringsrika slättsjöar. Vissa av sjöarna och vattendragen anses ha höga naturvärden och är dessutom relativt orörda och har god vattenkvalitet. För att värna om dessa och på sikt öka kommunens naturvärden krävs ett omfattande arbete för att åtgärda och reparera de skador som uppkommit tidigare och förhindra att mer natur förstörs i framtiden (Miljömål för Borås). Metod Faktainsamlingen angående kända utplanteringar i Borås började med att elfiske- och provfiskeundersökningar i kommunen gicks igenom. Därefter följde genomgång av övriga fakta i form av ålplaner, vattendomar, fiskevårdsplaner samt ytterligare material som fanns tillgängligt på kommunen. För att få ta del av alla de tillstånd för utplantering av fisk och kräftdjur som utfärdats i Borås kontaktades och besöktes Länsstyrelsen i Vänersborg. Eftersom det inte är säkert att utplantering skett trots att ett tillstånd har erhållits var nästa steg att ringa runt till de olika fiskevårdsområdesföreningar som finns i kommunen. Dessa kunde också komma med ytterligare värdefull information angående sjöar och vattendrag i respektive område. Alla vatten där utplanteringar gjorts ingår inte i ett fiskevårdsområde varför det också blev aktuellt att ta kontakt med ett tiotal markägare. En sammanfattning av detta material låg sedan till grund för förslag på mål och åtgärder för de olika arterna. För att kunna göra ett lämpligt lokalt anpassat program för hur fisk och kräftdjur bör sättas ut krävdes ytterligare information om vilka ekologiska konsekvenser som kan uppstå samt hur de olika arternas ekologi ser ut. Fakta, i form av lämplig litteratur från bibliotek, information från Fiskeriverket, tidigare gjorda åtgärdsplaner samt ytterligare material, samlades in för att jag skulle få en bra överskådlig bild över utplanteringar i vattenmiljöer. Kartor har använts i stor utsträckning under arbetets gång, dels för att ta reda på vilka vatten som hör till vilka fiskevårdsområdesföreningar och dels för att kunna göra egna kartor med 6

olika arters utplanteringsplatser markerade. Information angående markägare togs fram med hjälp av ekonomiska kartor i datorprogrammet Kartago. Definitioner Ett antal synonymer till utsättning används i litteratur och utredningar. Exempel på sådana är utplantering, inplantering och insättning vilka alla har samma betydelse. Med introduktion menas att arter eller stammar avsiktligt eller oavsiktligt flyttas av människan till ett område utanför det naturliga utbredningsområdet. Däremot återintroduktion eller återetablering är en avsiktlig utsättning av en viss art eller stam i ett vattenområde där samma art eller stam tidigare har förekommit naturligt men dött ut. Som främmande arter betraktas de som introducerats i ett nytt område där de inte är naturligt förekommande. Detta gäller såväl innanför som utanför ett lands gränser. De senare beskrivs som för landet främmande arter. Ursprungliga arter är i motsatts till främmande arter de som på naturlig väg spridit sig till ett visst område (Sparrevik 2001). Utsättning av fisk och kräfta: historik Utsättning och flyttning av fisk mellan olika vatten är ingen ny företeelse, utan har pågått under mycket lång tid. Redan på Romarrikets tid för över 2000 år sedan flyttades t.ex. karp från Kaspiska havet och Svarta havet till odlingar i Italien. I Sverige är utsättningar av fisk kända ända från vikingatiden men de förekom troligen även tidigare (Fiskeriverket 2004). Syftet med utsättningarna var då och en lång tid framåt i första hand att öka produktionen av fisk för konsumtion. Samerna har spridit arter som röding och öring till många fisktomma sjöar i fjällområdena för att tjäna som ett framtida skafferi. Samma situation uppstod då Norrlands inland befolkades och siken spreds till många vatten. Många arter har även spridits som ett resultat av fiske med levande agn. Sannolikt har omfattande utsättningar och förflyttningar gjorts under de år som har gått. Det var dock inte förrän i mitten av 1800-talet som fiskevården i Sverige började organiseras och utvecklingen av olika konstbefruktningstekniker började användas. De nya teknikerna gjorde att man genom kläckning av konstbefruktade fiskrom kunde öka eller skapa nya bestånd genom yngelutsättning. Det rörde sig då i första hand om laxfiskar såsom lax, öring, röding och sik som spreds till ett stort antal sjöar (Sparrevik, 2001). Inte förrän i slutet av 1800-talet inleddes omfattande inventeringar av vatten runt om i Sverige. Vid denna tidpunkt hade dock så många omflyttningar och utsättningar gjorts att den ursprungliga artsammansättningen idag är mycket svår att fastställa (Fiskeriverket 2004). Idag har åtminstone en tredjedel av alla svenska sjöar över 4 ha minst en introducerad art. Denna siffra tyder på att utsättningarna har varit omfattande och vanligt förekommande under lång tid. De första utsättningarna som gjordes var med stor sannolikhet omflyttningar av inhemska arter. Eftersom arter spreds utanför sitt normala utbredningsområde kan man tänka sig att detta hade stor effekt på hur artsammansättningen ser ut idag i våra svenska sjöar (Fiskeriverket 2004). Flera arter har givit goda resultat i form av etablerade bestånd med god avkastning. Detta har dock ofta skett på bekostnad av andra arter. De skadeverkningar som uppstod dröjde ofta åratal med att infinna sig och de kopplades inte heller alltid ihop med utsättningarna (Degerman et al. 1998). Många utsättningar av laxfiskar har skett i tidigare fisktomma sjöar vilket vi idag vet kan ha mycket stor effekt på den övriga faunan. Dessa utsättningar gällde inte bara olika fiskarter utan även kräftdjur. Man misstänker idag att alla 7

populationer av flodkräfta från mellersta Hälsingland och norrut är ett resultat av tidigare utsättningar (Fiskeriverket 2004). Även utsättningar av för Sverige främmande arter har en lång historia. På 1560-talet började man införa karp till Skåne och den första utsättningen av bäckröding och regnbåge gjordes i Sverige på 1890-talet (Fiskeriverket 2004). Dessa arter blev snabbt mycket populära. Bäckrödingen etablerade sig på många ställen medan regnbågen endast i undantagsfall bildat reproducerande bestånd på de platser där den introducerats. Intresset för de nordamerikanska nykomlingarna minskade dock och man började istället inrikta sig på förstärkningsutsättningar av redan existerande inhemska bestånd med arter som gädda, abborre, mört och sik. Även ålutsättningarna ökade kraftigt då man i början av 1900-talet började fånga ålyngel vid ålyngelledare. Under 1930-talet ökade antalet kläckerier i stor omfattning och det var främst yngel av gädda och ål som producerades eftersom dessa ansågs värdefulla för fisket. En kulmen nåddes 1935 då runt 350 miljoner fiskyngel producerades och sattes ut (Sparrevik 2001). 1950 påbörjades en ny epok inom fiskeriverksamheten. De gamla principerna ifrågasattes av en ny generation forskare som menade att förstärkningsutsättningarna inte hade någon positiv effekt och därför enbart var dyra och meningslösa. Istället började man behandla ett stort antal sjöar med fiskgiftet rotenon för att ta död på den befintliga fiskfaunan och istället sätta ut arter som var attraktiva för sportfisket (Sparrevik 2001). Rotenon extraherades förr ur vissa subtropiska ärtväxter, främst derrisrot, men framställningen sker idag uteslutande på konstgjord väg. Vid behandling med rotenon kvävs fiskarna till döds genom blockering av gälarnas syreupptagning. För att varmblodiga djur skall dö krävs en betydligt längre exponering än vad som normalt sker vid behandling av sjöar. Ofta klarar sig också kräftdjur eftersom de kan gräva ner sig i bottensedimentet och undvika exponering. 1955 introducerade Sötvattenslaboratoriet på Drottningholm rotenonet i Sverige. Sedan dess har tusentals småsjöar runt om i landet behandlats för att slå ut bestånd av oönskade fiskarter såsom gädda, abborre och mört (Nilsson 1987). Vid den här tiden hade motivet för utsättningarna dramatiskt förändrats. Det som förr var en åtgärd för att ha mat på bordet var nu ett sätt att öka förutsättningarna för ett omfattande sportfiske. De vanligaste fiskarna som sattes ut i de rotenonbehandlade sjöarna var öring, röding, bäckröding samt regnbåge. På 1960-talet behandlades 2217 sjöar med rotenon i Sverige och begreppet put- and take-sjö introducerades (Sparrevik 2001). I och med införandet av put- and take-sjöar minskade användningen av rotenon eftersom utsättningsstrategin förändrades. Istället för att sätta ut fiskyngel som snabbt åts upp av rovfiskar som gädda satte man ut stora fiskar som var ämnade att dras upp efter en kort tid i vattnet. Ytterligare en orsak till minskningen var att de små sjöar som var lämpliga att behandla med rotenon redan hade utnyttjats (Nilsson 1987). Put- and take-sjöarna ökade i antal under 1970- och 80-talen. Även utbyggnaden av vattenkraften medverkade till ökningen av utsättningar. De skador som uppkom i samband med vattenregleringar och dammbyggen kompenserades genom utsättning av bland annat kanadaröding och olika rödinghybrider som splejk, bröding och kröding men också vissa inhemska arter. Storskaliga utsättningar av ål skedde också till följd av de vattendomar som ålades kraftbolagen. Ålyngel har dock varit föremål för flyttning och utsättning sedan 1700-talet (Sparrevik 2001). Förutom omfattande utsättningar av olika fiskarter har även kräftdjur spridits i betydande mängd. Från det att kräftpesten kom till Sverige 1907 via Finland och fram till 1960-talet har flodkräfta satts ut i försök att återskapa de bestånd som slagits ut. Återintroduktionerna har 8

dock misslyckats i många fall och som en kompensation introducerades den nordamerikanska signalkräftan. Fiskeristyrelsen började 1969 ge tillstånd för introduktion av signalkräfta och arten spreds över stora områden. Flera egenskaper hos den nya kräftarten liknade flodkräftans och var till och med bättre i vissa fall. Tyvärr är signalkräftan dessutom en effektiv smittspridare av kräftpesten. För att minska riskerna för fortsatt spridning av pesten beslöt Fiskeriverket 1994 att öka restriktiviteten för utsättning av signalkräfta (Sparrevik 2001). Då vissa arter använts som utsättningsfisk över stora delar av världen har dessa arters utbredningsområde kraftigt ökat. Speciellt omtyckta har de nordamerikanska laxfiskarna varit då de har värderats högt av sport- och fritidsfiskare. Detta har gjort att t.ex. regnbåge har spridits över praktiskt taget hela världen (Fiskeriverket 2004). För att kartlägga utsättningarnas omfattning i Sverige har enkätinventeringar gjorts. Med stöd av dessa har man kunnat konstatera att i 33 % av alla Sveriges sjöar över 4 ha har minst en art satts ut. I 32 % av alla rödingpopulationer har utsättningar förekommit och motsvarande siffra är för öring och sik 28 %, 49 % för harr, 50 % för gös, och 17 % för sutare (Sparrevik 2001). För att få en utvärdering över utsättningen av fisk tillsatte Fiskeriverket 1985 en arbetsgrupp med uppgift att ge rekommendationer över hur prövning av utsättningar skall handläggas. Huvudprincipen bland de rekommendationer som gavs var att utsättningsmaterialet vid utsättning av en fiskart i ett vattensystem där arten redan förekommer skall härstamma från samma vattensystem eller från en fiskodling som har material från systemet (Sparrevik 2001). I Sverige får man idag inte odla eller plantera ut arter eller stammar som inte är naturligt förekommande i landet eller som inte redan finns i våra vattensystem. Regnbåge, bäckröding, kanadaröding, gräskarp, signalkräfta samt splejk är dock undantagna från denna regel och får nyintroduceras. Ambitionen är dock att även bäckröding, kanadaröding och splejk i fortsättningen inte heller skall kunna godkännas för ytterligare utsättning (Centrum för biologisk mångfald). Borås utsättningshistoria stämmer bra överens med övriga landets historia. Uppgifter finns dokumenterade från utsättningar under sent 1800-tal men det har med stor sannolikhet även skett tidigare. För landet främmande arter som regnbåge och bäckröding har satts ut i kommunen under åtminstone det senaste seklet. Allt eftersom försurning blev ett större problem har man även gjort utsättningar av vanliga arter som mört, abborre och gädda. Under 60- och 70-talen gjorde man försök att sätta ut hybrider av olika slag. Splejk och bröding blev föremål för utplantering i ett fåtal sjöar men har sedan dess försvunnit från kommunen. Flera utsättningar av signalkräfta har ägt rum som en följd av pestsmitta. De en gång flodkräftsrika vattnen i kommunen har idag ersatts med sjöar och vattendrag med bestånd av signalkräftor. Tyvärr har många av dessa introduceringar av signalkräfta skett på olaglig väg vilket har försvårat bevarandet av flodkräfta ytterligare. Idag sker de flesta utsättningarna i kommunen i så kallade put- and take-vatten där utsättningar sker regelbundet. Enligt Jarl Svahn, fiskekonsulent på länsstyrelsen, är det i första hand öring och regnbåge som sätts ut i dagens läge och i viss mån gös. Även stödutsättningar av ål är vanligt förekommande eftersom många vattendrag blivit föremål för regleringar av olika slag. Det har i Sverige gjorts avsiktliga utsättningar med minst 20 inhemska fiskarter och utsättningar av ett 10-tal utländska arter, de senaste 10 åren (Fiskeriverket 2004). I Borås är dessa siffror naturligt något lägre men inte mycket. De inhemska arterna uppgår till cirka 17 och de utländska till 8, medräknat hybriderna splejk och bröding samt signalkräfta (fig.1). I 9

Boråsfallet har samtliga kända utsättningar tagits med. För fullständig förteckning över de arter som satts ut i Borås Stad, se bilaga 1. Regnbåge Amerikansk bäckröding Kanadaröding Splejk Bröding Karp Gräskarp Signalkräfta Tabell 1. För Sverige främmande arter och hybrider utsatta i Borås Stad. Oncorhynchus mykiss Salvelinus fontinalis Salvelinus namaycush Salvelinus namaycush x Salvelinus fontinalis Salvelinus fontinalis x Salvelinus alpinus Cyprinus carpio Ctenopharyngodon idella Pacifastacus leniusculus Syfte med utsättningar En viktig orsak till varför man väljer att sätta ut arter är att verka för den biologiska mångfalden och bibehålla långsiktigt livskraftiga fiskbestånd. Återetablering är en åtgärd som är relativt vanlig över hela landet eftersom man vill restaurera fiskbestånd som slagits ut av försurning eller efter det att flottning upphört. Ofta är det svårt att lyckas på grund av att förutsättningarna i vattenmiljön förändrats. Det kan också vara svårt att finna lämpliga individer till en viss vattenmiljö i de fall som den ursprungliga stammen försvunnit helt. Utsättningar kan också göras som ett stöd för stammar som av någon anledning hotas av utrotning från en plats. Detta kan vara resultatet efter utsläpp av miljögifter som exempelvis påverkat reproduktionsförmågan. För att inte stammen skall dö ut kan man förebygga utrotning genom uppfödning och senare utsättningar av individer från samma stam. Ett fåtal personer har påträffats under arbetets gång som har haft ambitionen att t.ex. bevara flodkräfta. Detta har tyvärr i de flesta fall inte gott bra och man har då istället velat göra inplanteringar av signalkräfta för att få till stånd ett fungerande kräftfiske (Sparrevik 2001). Fig.1. Två huvudsyften vid utsättning av fisk (Sparrevik 2001). I många fall är orsaken till utsättningar att förbättra fiskemöjligheterna i vattnet både genom att öka antalet arter och antalet individer av en viss art. Detta sker främst i put- and takevatten där fisken efter utsättning snabbt dras upp igen (Sparrevik 2001). Utsättningar i andra sjöar bör i möjligaste mån undvikas om beståndet inte är hotat eftersom det har stor ekologisk påverkan. I de fall där det är möjligt är andra åtgärder som till exempel biotopförbättringar att 10

föredra. Fiskeriverket har som uppgift att se till att förutsättningar för en livskraftig fiskenäring och möjligheter för allmänheten att fiska skapas. Detta innebär att det ibland sker utsättningar som mer syftar till människans behag än för fiskbeståndens bästa. Ofta går fiskeförbättrande och naturvårdsåtgärderna dock hand i hand eftersom man i båda fallen vill ha ett rikt vatten med livskraftiga fiskbestånd. Motiven för utsättningarna kan också variera beroende på om det är inhemska eller utländska arter som ska sättas ut (fig.2.) (Fiskeriverket 2004). Fig.2. Motiven för utsättningar av inhemska och utländska fiskarter i Europa (Fiskeriverket 2004) Lagstiftning och miljömål Ur ett globalt perspektiv minskar den biologiska mångfalden snabbt och man har därför under världstoppmöten och konferenser världen över tagit ställning till detta problem. Hotet mot den biologiska mångfalden berörs i flera av de redan existerande miljökvalitetsmålen (Ett rikt växt- och djurliv). Det är dock endast miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag som har ett formulerat delmål angående problematiken med introducerade arter. Delmål 4 anger att senast år 2005 skall utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt. I samma miljökvalitetsmål anger delmål 6 att senast år 2009 skall det finnas ett åtgärdsprogram enligt EG: s ramdirektiv för vatten som anger hur god ytvattenstatus skall uppnås (Centrum för biologisk mångfald). Ramdirektivet för vatten godkändes och trädde i kraft 2000 och föreskriver att EU-länderna skall vidta åtgärder för att uppnå god ytvattenstatus, god ekologisk potential samt god grundvattenstatus (Hägerhäll och Vidarve 2003). Eftersom delmål 6 syftar på allt vatten berörs även delmål 8 i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. För att uppnå god ytvattenstatus måste man inkludera artsammansättningen av flora och fauna vilket gör att utsättning av främmande arter är högst relevant även där. Bevarandet av den biologiska mångfalden behandlas i flera av de andra miljökvalitetsmål vilket gör att diskussionen angående introducering och utsättning av främmande arter bör tas upp även där. Övriga relevanta miljökvalitetsmål är Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och Storslagen fjällmiljö (Centrum för biologisk mångfald). Introducering av främmande arter är ett område som inte täckts tillfredställande i de existerande 15 miljökvalitetsmålen. Regeringen har därför beslutat att ge Naturvårdsverket i uppdrag att formulera ett sextonde miljökvalitetsmål, Ett rikt växt- och djurliv. Det slutgiltiga målet med det nya miljökvalitetsmålet är att alla arter som naturligt förekommer i Sverige 11

skall kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med bibehållen genetisk variation. Den biologiska mångfalden bevaras genom att arternas livsmiljöer och ekosystemens funktioner och processer värnas. Naturen med dess växter, djur och övriga organismer är en väsentlig del av människans livsmiljö och en grund för vår hälsa och välfärd. Det sextonde miljökvalitetsmålet innehåller sex delmål varav det femte handlar om biologisk mångfald rörande främmande arter (Ett rikt växt- och djurliv). Naturvårdsverket föreslår i miljökvalitetsmålet att främmande arter eller genetiskt genmodifierade organismer inte får introduceras om de kan hota den biologiska mångfalden i ett längre perspektiv. Naturvårdsverket betonar också att utsättning av främmande arter bara bör utföras efter en grundlig riskanalys som visar vilka konsekvenser som utsättningen får för den biologiska mångfalden. De framhåller också att ett av delmålen inom det 16:de miljökvalitetsmålet bör belysa frågor om bekämpning och kontroll av arter som redan finns i landet. Den sista punkten tas inte alls upp i de femton existerande miljökvalitetsmålen (Centrum för biologisk mångfald). Kunskapen om konsekvenserna för biologisk mångfald och huruvida människors hälsa påverkas av introducering av främmande arter är idag mycket knapp. Ytterligare kunskap behövs också för att minimera riskerna bakom och orsakerna till oavsiktlig införsel. Det pågår idag ett fåtal projekt som rör främmande djurarter. Exempel på ett sådant projekt är AquAliens, ett forskningsprogram om främmande arter i akvatisk miljö, som startades av Naturvårdsverket 2002 (Centrum för biologisk mångfald). Bland de etappmål som tagits fram för att Borås Stad ska uppfylla miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag finns en punkt som tar upp utsättning av organismer i vatten. Etappmålet lyder: från 2003 skall vi sätta ut fisk, kräftdjur och blötdjur på ett sådant sätt att den biologiska och genetiska mångfalden inte påverkas negativt. De som har ansvaret för att detta etappmål skall uppnås är kommunen, länsstyrelsen och fiskevårdsområdesföreningarna. Utsättning av arter berörs även indirekt i flera av de övriga etappmålen. (Miljömål för Borås) Etappmål för Borås Stad för att uppnå miljökvalitetsmålet, Levande sjöar och vattendrag: Från 2003 ska vi? skydda sjöar och vattendrag med ansvarsarter för Borås.? ta hänsyn till den biologiska och genetiska mångfalden i alla beslut.? sätta ut fisk, kräftdjur och blötdjur på ett sådant sätt att den biologiska och genetiska mångfalden inte påverkas negativt. För att minska de ekologiska risker som uppstår vid utplantering av fiskarter och kräftdjur, och för att skydda värdefulla vattenmiljöer från förstörelse, krävs det i Sverige idag tillstånd för utsättningar. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret vid införsel av främmande arter men myndigheter som Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket ansvarar för den införsel som sker inom ramen för den egna sektorn (Fiskeriverket 2004). Det är dock Länsstyrelsen som utfärdar de tillstånd som krävs för utsättning av arterna. Bakgrunden till utfärdandet av tillstånd bygger på de lagar som finns angående ämnet och som ingår i Svenska Rikets Lag. I förordningen om fisket, vattenbruket och fiskenäringen tar den 16:de paragrafen upp utplantering av fisk. I paragrafen står skrivet att det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att få sätta ut eller flytta fisk. Tillstånd får inte ges för sådana fiskarter eller fiskstammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart och får inte heller ges om det föreligger risk för överföring av smittsamma sjukdomar. Paragraf 18 säger att ytterligare föreskrifter om utsättning och flyttning av fisk får meddelas av Fiskeriverket. 12

Paragraf 12 i samma förordning lyder under rubriken Hänsyn till naturvården. Fiskeriverket meddelar föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen. Där står det skrivet att Fiskeriverket kan besluta om att det skall göras en analys av vilken inverkan utsättande av en fiskart har på miljön. När analys har gjorts skall också Naturvårdsverket ta del av denna och få tillfälle att yttra sig. Paragraf 9 tar upp problematiken angående kräftutsättningar och kräftpest. Där står bland annat skrivet att det är förbjudet att förvara eller kasta kräftor eller delar av kräftor i ett annat vatten än det där de fångats. Ytterligare får Länsstyrelsen besluta att ett visst område är pestsmittat och därmed får man i det aktuella vattnet inte fånga kräftor, köpa, sälja eller transportera okokta kräftor. Man får inte heller i ett sådant område använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än där den fångats. De ekologiska riskerna vid utplantering Vid utsättning av fisk, som inte är naturligt förekommande i ett vatten eller som är av annan stam än den ursprungliga fisken, är riskerna för ekologiska förändringar stora. I de flesta fall vet man mycket lite om vilka ekologiska konsekvenser som uppkommer vid en utsättning. Nyttan med utsättning av fisk kan vara mycket stor då det ofta ökar fiskemöjligheterna. Utsättningar kan också kompensera för skador som orsakats av vattenkraftsverk eller helt enkelt vara en åtgärd för att restaurera ett skadat fiskbestånd. Det är dock viktigt att känna till de risker som uppstår i samband med utsättningar, både ekologiska och genetiska, och väga dessa mot nyttan (Sparrevik 2001). Utsättning av främmande arter kan i vissa fall öka artrikedomen. Samtidigt kan dock den funktionella mångfalden påverkas negativt. Funktionell mångfald fås då många arter utför samma funktioner i ekosystemet. Om antalet av en art minskar lokalt, eller försvinner helt, finns det andra arter som kan ta över och se till att den viktiga funktionen upprätthålls. Med andra ord, det är ingen idé att enbart säkerställa antalet arter utan att samtidigt se till att det finns funktionell mångfald (Fiskeriverket 2004). Försiktighetsprincipen, som innebär att man tar det säkra före det osäkra, bör alltid ligga i åtanke när man är i stånd att utföra en utsättning av fisk eller kräftdjur. Introduktioner kan förutom att ge genetiska och ekologiska förändringar även få ekonomiska effekter. Det är inte heller säkert att skadan uppkommer förrän lång tid efter det att introduktionen har skett (Sparrevik 2001). De ekologiska effekterna av utsättningar av fisk kan vara av olika slag. Effekterna kan antingen drabba samma art som utsättningsarten, vid stöd- eller kompensationsutsättningar, andra fiskarter eller påverka andra vattenlevande organismer som ingår i det ekologiska systemet (Fiskeriverket 2004). Predation Ju högre upp i näringskedjan som en introducerad art befinner sig desto större är sannolikheten att de ekologiska effekterna blir stora. Den främmande artens predation kan påverka fisksamhället på flera sätt. Ålder- och storlekssammansättningen kan förändras, de ursprungliga arternas populationsstorlek kan minska och i vissa fall leda till utrotning av arter i systemet. Introduktionen kan också inducera beteendeförändringar som tillsammans med försämrad födotillgång minskar överlevnaden hos den ursprungliga faunan (Fiskeriverket 2004). 13

Konkurrens När en ny art etablerar sig i ett existerande ekologiskt system kommer denna att konkurrera med de befintliga arterna om resurserna. Det är ytterst ovanligt att en introducerad art inte påverkar de andra arternas nischer. Konkurrensen handlar om födoresurser såväl som boendeplatser och lämpliga biotoper för lek. Oavsett om utsättningsfisken är odlad eller tagen från vilda bestånd kommer populationstätheten att öka vilket gör att tillväxten försämras som en följd av en ökad konkurrenssituation. Konkurrenssituationen blir normalt hårdare i en näringsfattig miljö än i en näringsrik miljö (Fiskeriverket 2004). I Sverige har man observerat födokonkurrens mellan sik och siklöja. Siken har i normala fall en väldigt varierande föda men i närvaro av siklöja, som är specialiserad på plankton, förändras sikens diet, som då blir snävare. Detta leder ofta till att tillväxten av sikbeståndet minskar. Siken i sin tur påverkar rödingbestånd mycket kraftigt genom konkurrens. Rödingen tvingas också i närvaro av lax leva på djupare vatten och förlorar på så sätt viktiga områden för lek och födosök. Även den amerikanska bäckrödingen är en stark näringskonkurrent. I Sverige har bäckrödingen på flera håll konkurrerat så hårt med öringen att den på flera platser har försvunnit helt. Bäckrödingen växer snabbare, har en bredare diet och anpassar sig bättre till hårdare miljöförhållanden, såsom kallt vatten och lågt ph (Fiskeriverket 2004). Ytterligare exempel på konkurrens mellan en ursprunglig art och en introducerad är öringens effekter på abborre. Vid utsättning av öring i sjöar med abborre minskar abborrens tillväxt. Liknande situation har observerats vid studier av odlad gös som satts ut i sjöar med naturliga bestånd av gös och nors. Den odlade gösen var större än den vilda vid samma ålder och började därför äta nors tidigare. Detta resulterade i att den odlade gösen genast började äta av det befintliga norsbeståndet som då kraftigt deciminerades (Fiskeriverket 2004). Konkurrens mellan främmande och ursprungliga arter har också observerats vid fördelningen av skydd och utrymme. I de flesta fall där en introducerad art kraftigt påverkat en annan art eller arter negativt styrs konkurrensutslaget av de olika arternas egenskaper. Både medfödda preferenser, storleksskillnader och aggressivitet är egenskaper som styr slutresultatet. I exemplet med amerikansk bäckröding och öring i Sverige har bäckrödingen troligen fördel på grund av dess större aggressivitet (Fiskeriverket 2004). Miljöförändringar Främmande arter kan ha stor påverkan på den nya miljön genom att förändra de fysikaliska förutsättningarna. Vattenkvaliteten påverkas ofta betydligt då bottenlevande arter introduceras. När bottensediment rörs upp förändras vattnets grumlighet vilket kan leda till att andra arter missgynnas genom försämrad reproduktionsförmåga eller beteendeförändringar. Även den rakt mottsatta effekten på vattenkvaliteten kan orsaka skador. I Kanada har man upptäckt förändringar sedan vandrarmusslan, Dreissena polymorpha, invaderat landet. Vandrarmusslan är en filtrerare som effektivt gör vattnet mer genomskinligt vilket gör att arter som är anpassade till grumligt vatten tar skada. Arter som karp och gräskarp är kända för att ha stor påverkan på miljön som de introduceras i. Gräskarp sätts ofta ut i sjöar eller dammar där igenväxning är ett stort problem eftersom de är effektiva betare. Förutom minskningen av växtligheten kan dock arten ha oönskade effekter på vattenkvaliteten vilka kan vara svåra att förutspå (Fiskeriverket 2004). 14

De miljöförändringar som uppstår till följd av introduktion av nya arter varierar mycket. Ofta får en förändring i fisksamhället stor påverkan längs hela näringskedjan (Fiskeriverket 2004). Balansen mellan olika fiskarter i en sjö påverkas vid förändringar. Andelen röding ökar då sjön blir mer näringsrik och får ett övertag gentemot öringen. Karpfiskar som mört gör ofta att vattnet blir mer näringsrikt och förändrar på så vis förutsättningarna i miljön. Braxen är ett exempel på en art som effektivt ökar näringshalten i vattnet. För att få tag på de smådjur som lever på botten suger den upp bottenslam och silar sedan ut det igen och frisätter då näringsämnen som varit bundna till bottensedimentet. Detta leder till förutom den ökade näringshalten i vattnet också till ökad grumlighet (Degerman 1998). Många av förändringarna i miljön vid utplanteringar är en indirekt följd av utsättning och kanske inte alltid härleds till just den främmande arten. Förändringar i växt- och djurplanktonsammansättningen eller mängden kan orsaka skador på reproduktionen hos andra organismer likaväl som det kan orsaka eutrofiering av vattnet. Man bör räkna med att de ekonomiska förlusterna kan bli betydande då man inte med säkerhet vet vilka förändringar som kommer att orsakas av den främmande arten. Fiskfångsterna av de ursprungliga arterna kan minska drastiskt som följd av habitatförändringar. Introducerade arters påverkan på vattenmiljön kan också få andra främmande arter att sprida sig till habitat där de inte trivts förut vilket ökar påverkan ytterligare (Fiskeriverket 2004). Sjukdomar och parasiter Vid utsättning av fisk- eller kräftdjur kan andra organismer än den tänkta spridas i vattensystemet. Det handlar då främst om parasiter och sjukdomsalstrande organismer men kan också vara fiskar som oavsiktligt har hamnat i utsättningsmaterialet (Sparrevik 2001). Ett exempel på en parasit som ställt till med mycket besvär är laxparasiten, Gyrodactylus salaris. Denna parasit spred sig från Sverige till Norge i samband med utsättning av Östersjölax. De norska laxbestånden saknar den motståndskraft mot parasiten som östersjölaxen däremot besitter. För att återställa laxbestånden och förhindra ytterligare spridning försökte man utrota parasiten med hjälp av rotenonbehandling och efterföljande återinplantering av frisk lax. Projekt av detta slag är både svåra att genomföra och mycket kostsamma men bedömdes i detta fall vara det enda sättet att minska antalet angripna vatten (Fiskeriverket 2004). Ål är en effektiv spridningsvektor för sjukdomsalstrande organismer då den kan föra vidare både för ål typiska parasiter men också olika laxsjukdomar. Ålens vandringsbeteende gör även att risken för spridning ökar ytterligare. Anguillicola crassus är en parasitisk nematod som är naturligt förekommande i Asien och Australien. På 1970-talet importerades sjuka ålar till Europa varvid sjukdomen fick fäste även här. Kräftpest, Aphanomyces astacii, är ett annat exempel på en sjukdom som spridits på grund av oavsiktliga introduktioner. Svampsjukdomen härstammar från Nordamerika men spreds genom import av kräftor till Europa på 1860-talet. 1907 påträffades det första fallet av kräftpest i Sverige. Sedan 1960-talet då det blev tillåtet att plantera ut signalkräfta i svenska vatten har kräftpesten spridit sig över stora delar av landet eftersom arten är en effektiv smittbärare av sjukdomen (Fiskeriverket 2004). Även fiskodlingar kan vara en allvarlig smittokälla och flera parasiter är starkt knutna till dessa. Ett exempel är laxlusen, Lepeophtherius salmonis, som tillsammans med många andra parasiter har lyckats sprida sig från odlingar till vilda bestånd genom att odlade fiskar har rymt (Fiskeriverket 2004). 15

Effekter på andra organismer Utsättningar av fisk kan förutom att påverka det befintliga fiskbeståndet också leda till stora förändringar inom andra organismgrupper. Effekterna har varit mycket stora i de fisktomma sjöar som varit föremål för fiskutsättning. Arter av kräftdjur kan helt betas ner av den introducerade fisken men också växtplanktonsamhället kan förändras påtagligt. Utsättningar kan orsaka grundläggande förändringar i näringscykeln genom att till exempel primärproduktionen ökar vid friläggning av bentiska fosforlager. Friläggningen kan orsaka kraftiga algblomningar som tidigare inte existerat i vattnet. Samtidigt är det mycket svårt att restaurera sjöar som tidigare varit fisktomma. Det är ytterst kostsamt och tidskrävande att fiska bort all fisk och yngel av den introducerade arten. Dessutom vet man aldrig säkert om den ursprungliga artsammansättningen återskapas (Fiskeriverket 2004). Även beteendeförändringar har observerats hos bland annat kräftdjur och insekter i vatten där introduceringar av fisk har ägt rum. Kräftarten Paranephrops zealandicus kan upptäcka de kemiska signaler som, dess största fiende, ålpredatorn Anguilla dieffenbachii avger och på så sätt undvika att bli uppäten. Vid introduktion av öring är det stor risk att kräftbeståndet kraftigt reduceras eftersom de inte har lärt sig att undvika den nya predatorn. Även groddjur kan påverkas negativt av introducerade fiskarter. Groddjur lever främst i vatten som saknar fiskbestånd och vid utsättning av fisk i naturligt fisktomma vatten kan predationen på grodynglen bli så stor att hela populationer av grodor utrotas (Fiskeriverket 2004). Övriga effekter Introducerade arter kan sprida sig utanför det tänkta vattensystemet och orsaka skador. Mellan åren 1991 och 1993 spred sig siklöjan 70 km från utsättningsplatsen i Finska Lappland. Det finns många exempel på liknande förlopp vilket visar hur lite man visste om arters ekologi och spridningsförmåga innan man tog besluten att göra utsättningarna (Fiskeriverket 2004). Man har även observerat effekter på vilda fiskbestånd som genom stödutsättningar kommit i kontakt med odlade individer. Hos vissa laxfiskar har utsättning av odlade stammar negativ effekt på den vilda stammens reproduktionsframgång. Under år med lite födotillgång har man sett en minskning av antalet avkommor från de vilda laxarna proportionellt med ökat antal utsatta fiskar (Fiskeriverket 2004). Genetiska effekter Vid utsättning av främmande arter och stammar kan den ursprungliga genpolen förändras. Till följd av detta kan lokala anpassningar gå förlorade och stammens fortlevnad försämras. Lokala anpassningar utvecklas som en följd av genetiska skillnader och reproduktiv isolering. Dessa gör att individerna är väl anpassade till ett visst områdes miljöförhållanden med avseende på beteende, morfologi och fysiologi vilket gör att de har ett bevarandebiologiskt värde. Vid uppblandning med individer från andra områden kan den ursprungliga populationens särdrag gå förlorade och det är stor risk för utavelsdepression (Fiskeriverket 2004). De genetiska effekterna som kan uppstå i samband med en utsättning kan antingen vara direkta eller indirekta. Direkta genom parning mellan den främmande stammen och den ursprungliga, varpå hybrider uppstår. Hybridisering kan försämra egenskaper hos stammen som till exempel konkurrensförmåga vilket kan leda till att arten blir utkonkurrerad i ett visst vatten. Indirekta effekter kan ges i uttryck av förändrat selektionstryck, minskad effektiv 16

populationsstorlek, genetisk drift och inavel. De genetiska effekterna är ofta mycket svåra att skilja från de ekologiska då de ofta är en produkt av varandra. Långsiktiga ekologiska och genetiska konsekvenser kan vara svåra att förutsäga och den odlade fiskens härstamning och odlingshistoria kan vara dåligt dokumenterad (Fiskeriverket 2004). Oavsiktlig spridning De flesta introduktioner av nya arter sker avsiktligt och med ett speciellt syfte. Tyvärr är det inte heller ovanligt att främmande arter eller stammar sprids på ett eller annat sätt till nya områden oavsiktligt. Detta kan ske på flera olika sätt:? Då en art av misstag följer med i utsättningsmaterialet för en avsiktlig utsättning.? Vid transporter där främmande organismer följer med i ballastvatten eller sitter som påväxt på fartyg.? Genom rymning från odlingar eller akvarieverksamheter till naturliga miljöer.? Då man inom sportfiske använder levande beten. Fiskeriverkets sammanfattning av riskerna vid utsättning? Att sättfisken härstammar från ett helt annat geografiskt område än det i vilket utsättningen görs.? Att risk för spridning av sjukdomar och parasiter föreligger.? Att det är sällsynt att de långsiktiga ekologiska och genetiska konsekvenserna av utsättningarna beaktas i förväg eller utvärderas i efterhand.? Att odling av fisk för utsättning kan leda till minskad genetisk variation och inavel.? Att den odlade fiskens härstamning och odlingshistoria är dåligt dokumenterad. 17

Beskrivning av arter, mål och åtgärdsförslag Flodkräfta, Astacus astacus Flodkräftan är det enda tiofotade kräftdjuret som förekommer naturligt i svenska sötvatten. Arten förekommer i flera olika typer av vatten, allt från små bäckar till större sjöar. Viktiga parametrar som påverkar flodkräftans etablering i vattnet är temperatur, vattenkemi och bottenstruktur (Westman et al. 1992). Flodkräftans utbredning begränsas norrut eftersom äggkläckningen kommer igång för sent om vattnet är för kallt. Flodkräftan är också mycket känslig för låga ph-värden och lågt kalciuminnehåll i vattnet. Lämpliga bottenmiljöer är främst relativt strandnära, grunda områden med stort inslag av större stenar och rötter som kan ge goda skyddsmöjligheter för kräftorna. Förekomsten är mycket sparsam i eutrofierade vatten då kraftig sedimentation gör att botten täcks med en matta av organiskt material och fyller igen hålrummen (Järvi och Thorell 1999). Flodkräftan är en omnivor som livnär sig på både djur, växter och nedbrutet organiskt material. Detta gör att de mycket effektivt begränsar bottenvegetationen genom betning och kan anses som en nyckelart då dess förekomst ger en speciell bottenstruktur och därmed också en viss flora och fauna. Flodkräftan kan dock ha en negativ effekt på bytesdjur som snäckor (Järvi och Thorell 1999). Förekomsten av flodkräfta har under det senaste århundradet visat en dramatisk nedgång såväl i Sverige som i övriga Europa. Idag återstår endast 5 % av de kräftbestånd som fanns i Sverige vid 1900-talets början. Bara i Västra Götalands län har mer än 220 flodkräftbestånd dött ut och det finns idag inte mer än cirka 470 bestånd av flodkräfta kvar. De största orsakerna till artens minskning är kräftpest och ökad försurning av vattnen. Andra stora orsaker till tillbakagången är vattenregleringar, utdikningar och miljögifter (Järvi och Thorell 1999). Flodkräftan är en viktig födoresurs för många fiskar t.ex. gädda, abborre, ål och lake. Förutom rovfiskar är mink den viktigaste predatorn på flodkräfta i Sverige. Minken kan äta stora mängder kräftor per dag och är samtidigt en potentiell spridningsvektor för kräftpesten eftersom de förflyttar sig mellan olika vatten (Järvi och Thorell 1999). När minken finner ett vatten med god tillgång på kräftor, väljer den oftast ut de största kräftorna med mycket kött. Eftersom de kan åstadkomma mycket stora skador på kräftbestånd bör de hållas efter i så stor utsträckning som möjligt (Filipsson 1994). I många fall har även ett för hårt fisketryck lett till en rejäl reducering av flodkräftbeståndet. Allt eftersom populationerna minskar ökar trycket på dem som finns kvar. Återhämtningen hos kräftpopulationer är dessutom mycket långsam och ofta omöjliggörs denna på grund av utplantering av signalkräfta (Järvi och Thorell 1999). Borås Utredningen visar att flodkräfta tidigare har förekommit i rikliga bestånd i ett stort antal sjöar och vattendrag i Borås kommun. De senaste decennierna har dock förekomsten av flodkräfta minskat dramatiskt på de flesta håll. Detta tros vara följden av att kräftpesten spridit sig allt mer och genom de många utsättningar av signalkräfta som gjorts i kommunen. I ett fåtal vatten har försök gjorts att återintroducera eller stödinplantera flodkräfta. Resultatet har dock varit så dåligt i de flesta fall att många utsättare gett upp och istället satsat på utplantering av 18

signalkräfta. De misslyckade utplanteringarna bero antagligen på okänd pestförekomst i vattnen eller andra miljöfaktorer som till exempel försurning. I många av de fall där flodkräfta har funnits förut står det inte helt klart att arten har försvunnit helt utan kan finnas kvar med enstaka exemplar. Eftersom enstaka individer är för lite för att arten ska överleva på sikt bör det ske stödutsättningar i aktuella vatten för att ett livskraftigt bestånd ska kunna återetablera sig. Detta kräver att en ordentlig utredning görs om var i kommunen som det finns individer av flodkräfta kvar och vilka vatten som kan tänkas vara lämpliga att göra utsättningar i. I flera av de vatten där signalkräfta idag förekommer finns misstanke om illegal utsättning av signalkräfta. Detta har förmodligen skett där flodkräftan redan dött ut och man vill rädda kräftfisket i vattnet men det har också skett i vatten med fungerande flodkräftbestånd som därmed slagits ut. Dessa utsättningar är ett stort hot mot artens fortlevnad och måste bekämpas på ett sätt så att allmänheten blir varse det stora allvaret i frågan. Det är viktigt att efter det att åtgärderna har vidtagits fortsätta med inventering och övervakning för att öka kunskapen om arten och dess utbredning. Det kan också vara idé att se över den lagstiftning som reglerar kräftfiske och utplantering av kräftor för att ytterligare skydda flodkräftan i Sverige. Detta är dock mycket svårt att få igenom på kommunnivå (Järvi och Thorell 1999). Mål Målet är att säkra flodkräftans fortsatta överlevnad i Borås kommun. Förslag till åtgärder? Kalkning av försurningsskadade kräftvatten.? Återintroduktion av flodkräfta där den har försvunnit.? Inventering av befintliga kräftbestånd och möjliga kräftbiotoper.? Skapa skyddsområden för flodkräfta genom att utse områden som i framtiden ska förbehållas för flodkräfta.? Informera allmänheten om vikten av att skydda flodkräftan och på så sätt förhoppningsvis minska den illegala utplanteringen av signalkräfta och otillåtet fiske.? Viss odling av flodkräfta kan vara nödvändig för att dels säkerställa en fortlevnad för arten men också för att ha bestånd för utsättning. Fig. 3. Se skillnad på flodkräfta och signalkräfta! (www.crescendo.se) 19

Karta-flodkräfta? = känd utplantering av flodkräfta = känd utplantering och förekomst av flodkräfta OBS! Endast säkra utplanteringar och förekomster är medtagna. Ytterligare utplanteringar har med stor sannolikhet skett. Dammar är ej medtagna. 20