Landsbygdsdepartementet 103 33 Stockholm Stockholm 30 juli 2012 KSLA:s yttrande över översynen av Svenska artprojektet Sammanfattning av KSLA:s viktigaste synpunkter: Arbetet i Svenska artprojektet är fundamentalt inom KSLA:s verksamhetsfält och bör bevaras med nuvarande omfattning, inriktning och resurser. Eftersom ingen uppskrivning av anslaget skett sedan år 2005 borde anslagen snarare öka än minska. KSLA delar utredningens förslag att regeringen bör ge ett mer preciserat och formellt uppdrag till Artprojektet. KSLA finner inte några hållbara skäl till att ändra den nuvarande organisationen med ArtDatabanken som huvudman. Projektet bör även i fortsättningen genomföras under ledning av ArtDatabanken och i nära samverkan med Naturhistoriska riksmuseet och övriga intressenter. Museistödet är i sin helhet en förutsättning för museernas medverkan och Artprojektets forskningsdel. Projektets vetenskapliga nytta och värde kan inte uppnås om museistödet utgår eller begränsas. En fortsatt forskningsdel på nuvarande nivå bedöms kunna ge en rimligt heltäckande, om än inte fullständig, bild av mångfalden av flercelliga arter inom en 15 20-årsperiod. Ambitionsnivån kan inte styras från ett nyttoperspektiv. KSLA delar inte uppfattningen att bokutgivningen av Nationalnyckeln ska upphöra. En nedläggning skulle skada Sveriges ledande position i artskyddsarbetet. Arbetet och resultaten bör redovisas såväl i bokform som digitalt, för att målet med kunskapsspridning ska uppnås. Bokutgivningen och en digital upplaga är kompletterande, inte konkurrerande, kommunikationsformer. Båda behövs för en samlad, taxonomiskt baserad, kunskapsspridning med såväl kända som nya arter. Det populärvetenskapliga materialet bör dessutom göras tillgängligt för andra, icke-kommersiella aktörer för att förbättra kunskapsspridningen och tillgängligheten. Samarbete med Artsdatabanken i Norge kan fördjupas om det ger samordningsvinster, men inte som en tvingande verksamhet. 1 (5)
Inledning och bakgrund Svenska artprojektet är av mycket stor betydelse för de areella näringarna och natur- och miljövården, samt för förståelsen av ekosystemen och de ekosystemtjänster som samhället är helt beroende av. KSLA finner det därför värdefullt att Landsbygdsdepartementet låtit utföra en översyn av projektet vad gäller genomförande, mål, resurser och kunskapsspridning. Inledningsvis vill Akademien dock notera de brister som vidlåder utredningen när det gäller information till och samråd med berörda intressenter samt påpeka att betänkandet saknar närmare motivering av förslagen och analys av deras konsekvenser. Det finns många internationella konventioner och överenskommelser om skydd av arter och bevarande av biologisk mångfald. Flertalet av dessa betonar vikten av att anslutna länder förbättrar kunskapen om den biologiska mångfalden inom sitt territorium. Sverige blev tidigt ett internationellt föredöme i detta avseende. Genom samverkan mellan Sveriges Lantbruksuniversitet (nedan SLU) och Naturvårdsverket (nedan NV) togs ett unikt första steg för att leva upp till detta åtagande då ArtDatabanken, efter en försöks- och utvärderingsperiod, inrättades 1990 som en gemensam enhet för SLU och NV. Initialt var verksamheten främst inriktad mot arbetet med rödlistade arter samt utvidgning av kunskapen om biologisk mångfald och spridning av information. Verksamheten har successivt fördjupats och breddats och är nu mycket omfattande genom ArtDatabankens ansvar för Artprojektet i samarbete med ett stort antal intressenter, särskilt de biologiska museerna. Sverige har genom ArtDatabanken och Artprojektet etablerat en verksamhet av stort internationellt intresse och är ett föredöme vad gäller forskning, kunskapsinsamling och kunskapsspridning. Utredningens förslag Mål och uppdrag Utredaren föreslår att det övergripande målet för Svenska artprojektet ska vara en långsiktig kartläggning och kunskapsuppbyggnad av dåligt kända arter, samt att projektets vetenskapliga fokus bör ligga på vetenskapligt grundad uppbyggnad av kunskap och kunskapsspridning. KSLA delar denna uppfattning. Noggrann artkunskap, dvs. taxonomisk kunskap, är en förutsättning för att kunna förstå ekosystemens uppbyggnad och funktion och därmed ekosystemtjänster. Akademien vill dock betona att mål och ambitionsnivå omöjligt kan styras från ett nyttoperspektiv, vilket utredningen föreslår. Utan kunskap om organismerna går det inte att avgöra vilka som är nyttigast. Därmed kan inga grupper uteslutas i taxonomisk forskning och inventering. Målgrupper Utredaren betonar att den kunskap som Artprojektet genererar ska vara till nytta för samhället, en uppfattning som KSLA stödjer. Det svenska och internationella forskarsamhället är en huvudmålgrupp, som via vetenskaplig publicering får kontinuerligt tillgång till den nya kunskap som genereras. Utredaren hävdar också att det är angeläget att det från uppdragsgivarens sida ställs ett tydligt krav på att kunskap och information från projektet ska göras tillgänglig för bredare målgrupper eftersom gemensamt finansierade aktiviteter bör komma alla till del. KSLA ställer sig bakom detta krav. Akademien anser att det populärvetenskapliga material i form av texter och illustrationer som projektet genererar bör göras fritt tillgängligt även för andra ickekommersiella aktörer, vilket vore ett kostnadseffektivt sätt att sprida de nya kunskaperna till fler målgrupper. 2 (5)
Inriktning av verksamheten Enligt utredaren visar den vetenskapliga utredningen att betydande resultat uppnåtts med nuvarande nivå på forskningsmedel, vilket i sin tur visar att nivån är väl avvägd. KSLA delar uppfattningen att Artprojektets forskningsdel bör ligga på oförändrad nivå framöver, vilket bedöms kunna ge en rimligt heltäckande, om än inte fullständig, bild av mångfalden av flercelliga arter inom en 15 20-årsperiod. En effektivisering och kostnadsminskning bör kunna påräknas genom ett fördjupat samarbete med Norge, där så är lämpligt. ArtDatabanken har långvarig erfarenhet av artarbete, och på deras initiativ och med deras arbetssätt och metoder som modell startade den norska Artsdatabanken. En samverkan på liknande grunder inom hela Norden skulle vara en styrka. Med modell från svenska ArtDatabanken och med deras rådgivning skulle liknande verksamheter kunna startas inte bara i Norge utan också i övriga nordiska länder. Utredningen föreslår att museistödet ska minskas till hälften och successivt fasas ut. Detta stöd är i sin helhet en förutsättning för museernas medverkan liksom för Artprojektets forskningsdel och genomförande. Det ingår inte i museernas grunduppdrag att med egna resurser ansvara för sin del i Artprojektet. Utredningen har inte gjort någon utvärdering av museistödets omfattning och resursanvändning. Trots brist på sådant underlag föreslår utredningen en kraftig minskning av museistödet. I utgångspunkten för den gjorda översynen av Artprojektet anges att projektets vetenskapliga nytta och värde ska säkerställas. Enligt KSLA:s uppfattning kan inte målen för Artprojektet nås om museistödet utgår eller begränsas. Kunskapsspridning Utredningen har en rad invändningar mot den del av Artprojektet som Nationalnyckeln utgör. Det hävdas bl.a. att Nationalnyckeln har höga kostnader, en begränsad spridning och en eftersläpning i produktionen. Utredningen anser vidare att Nationalnyckeln främst bör tillhandahålla bestämningsnycklar och beskrivningar för arter som saknar tillgänglig dokumentation. Det bedöms inte vara möjligt att slutföra bokutgivningen inom en 15 20-årsperiod. Slutligen anser utredningen att arbetet bedrivs alltför separat från det övriga Artprojektet och att bokverket bör läggas ner. KSLA delar utredningens uppfattning att bokproduktionen kräver stora resurser, att det finns en eftersläpning och att arbetet kan integreras bättre med övrig verksamhet inom projektet, men dessa problem går att övervinna. Enligt KSLA:s bestämda mening är det av många skäl angeläget att fortsätta arbetet med Nationalnyckeln och därvid hålla fast vid nuvarande målsättning. Nationalnyckeln är ett konkret och synligt resultat av Artprojektet. Den är nationellt och internationellt erkänd och beundrad. Den har stor betydelse och kommer framöver att få allt större sådan för spridning av kunskap om biologisk mångfald och för praktisk användning inom en rad sektorer. Det gäller de areella näringarna, forskning, utbildning, folkbildning, statlig och kommunal miljövård, ideellt miljövårdsarbete osv. Böckerna används inte minst av de tusentals ideellt arbetande amatörbiologer som utan kostnad för samhället inventerar och rapporterar sina fynd i t.ex. Artportalen. En nedläggning av bokproduktionen skulle skada Sveriges internationella anseende och dess ledande position i arbetet med att bevara biologisk mångfald och slå vakt om ekosystemtjänster. Vidare skulle intresset och förståelsen för bevarandet av biologisk mångfald minska. En avveckling skulle vidare utgöra ett svek mot många intressenter, inte minst amatörbiologerna. Nationalnyckelns stora och ökande betydelse för den svenska folkbildningen kan inte nog understrykas. Den spridning som böckerna har i dag genom 8500 prenumeranter och i 3 (5)
genomsnitt 1500 sålda ytterligare exemplar är enligt KSLA ett framgångsrikt resultat för ett bokverk av detta slag. Några volymer har sålts i 20 000 40 000 exemplar. En fortsatt utgivning är en oerhörd styrka, och sätter Sverige i spetsen för arbete med biologisk mångfald, såväl nationellt som globalt. Tidigare samlade bokverk på svenska om djur är gamla; Brehms Djurens värld från början av förra seklet, samt Djurens värld från 1960-talet. Nationalnyckeln, som innefattar både djur och växter, kommer att bli ett samlat standardverk för hundra år framåt för Sverige, och en inspiration för många andra länder i arbetet för biologisk mångfald. Styrkan med Nationalnyckeln är flerfaldig och alla delar lyfts inte fram i utredningen. Beskrivningen av nya arter är oerhört viktig ur forskningssynpunkt, men minst lika viktig är den samlade, illustrerade och systematiska beskrivningen av både kända och tidigare okända arter för kunskapsspridning och för praktiskt arbete med arter, ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Utredningen berör inte det stora arbete som man lagt ner på att finna adekvat och systematiskt utvecklad nomenklatur med svenska namn på arter som tidigare varit kända, men som saknat svenska namn. Utredningen berör heller inte det betydande och nydanande utvecklingsarbetet med artillustrationer. Genom en kombination av digital fotografi och akvareller av de bästa svenska illustratörerna skapas förstklassiga artavbildningar med hög detaljrikedom och rätt färgsättning, som många gånger gör bestämning möjlig enbart med hjälp av bilden. Att bokutgivning och digital version inte är varandra uteslutande kommunikationsformer kan illustreras av ett annat nationellt bokverk, Sveriges Nationalatlas, som påbörjades under slutet av 1980-talet och nyligen avslutats. Här finns förutom de tryckta böckerna också en digital version, en s.k. PC-atlas, utformad för att nyttja det digitala formatets fördelar. En liknande lösning bör också sökas för Nationalnyckeln. I stället för en fortsatt utgivning av bokverket Nationalnyckeln föreslår utredningen att man för Artprojektet och ArtDatabanken ska välja digitala metoder för kunskapsspridning, kommunikation och information om arter. KSLA har den bestämda uppfattningen att Artprojektet har en sådan omfattning och betydelse att dess resultat, inklusive Nationalnyckeln, bör redovisas såväl digitalt som genom bokverket. En närmare integration av de två redovisningssätten är dock en självklarhet och ett led att i viss mån hålla nere kostnaderna för bokverket. Akademien delar utredarens bedömning att kostnaden för själva bokutgivningen, när materialet väl är framtaget, är mycket begränsad. Framställningskostnaderna för böckerna täcks nämligen i stort sett av prenumeranterna/köparna. Bokpriset skulle också kunna höjas något, varvid själva bokutgivningen inte skulle kosta något extra alls. KSLA finner det synnerligen väl motiverat och angeläget att arbetet med Nationalnyckeln fortsätter. En närmare översyn av böckernas utformning och innehåll bör dock kunna göras inom ramen för projektet, liksom en långsiktig plan för i vilken ordning de olika artgrupperna ska publiceras. Det är angeläget att viktiga organismgrupper inte lyfts ur publiceringsplanen av besparingsskäl. Uppdrag och styrning Det finns inte något formellt uppdrag för det Svenska Artprojektet. Regeringens styrning har skett och sker genom regleringsbreven. Riksdagens ursprungliga beställning var ett taxonomiskt referensverk över alla i Sverige förekommande arter. Genomförande, mål och inriktning beslutas f.n. inom projektet. KSLA delar utredningens uppfattning att regeringen bör ge ett mer preciserat och formellt uppdrag. Projektet bör ta fram en långsiktig projektplan som underlag för regeringens uppdragsbeslut. 4 (5)
Huvudmannaskap och organisatoriska alternativ ArtDatabanken har hög och bred kompetens, lång erfarenhet och ett stort kontaktnät såväl nationellt som internationellt. Det omfattar bl.a. universitet, museer, myndigheter, länsstyrelser, kommuner, skolor och föreningar. Därtill kommer allmänhet, bl.a. landets många amatörbiologer med olika intresseinriktningar, och våra grannländer. KSLA finner inte några hållbara skäl till att ändra den nuvarande organisationen med ArtDatabanken som huvudman. Budget samt Konsekvenser av förslagen KSLA kan inte fullt ut bedöma rimligheten i och konsekvenserna av utredarens förslag vad gäller projektets budget och ekonomi eftersom underlag inte presenterats. Detaljerade ekonomiska analyser av olika alternativ på såväl kort (3-5 år) som lång sikt (15-20 år) saknas, såväl för museistödet som för Nationalnyckeln. KSLA återkommer gärna med vidare synpunkter när dessa ekonomiska analyser, samt konsekvensanalyser av de olika alternativen, föreligger. Avslutning Svenska artprojektet är ett av vårt lands största forskningsprojekt någonsin, liksom Nationalnyckeln är ett av våra största bokprojekt någonsin. De volymer av Nationalnyckeln som hittills utkommit är med sina utsökta illustrationer och nydanande texter början till en svensk nationalskatt. Akademien förordar att Artprojektet, inklusive Nationalnyckeln, får fortsätta med sin verksamhet med nuvarande resurser och omfattning. Eftersom ingen uppskrivning av anslaget skett sedan år 2005 borde anslagen snarare öka än minska. Projektet bör även i fortsättningen genomföras under ledning av ArtDatabanken och i nära samverkan med Naturhistoriska riksmuseet och övriga intressenter. Avslutningsvis vill KSLA starkt framhålla betydelsen av Artprojektets successiva resultat i landets arbete med de nationella miljökvalitetsmålen och landets åtaganden i flera konventioner liksom i miljöarbetet inom EU. Sveriges internationellt ledande position beträffande artkunskap, artforskning och artinformation skulle förloras eller starkt skadas om utredningens förslag genomfördes. Den inhemska kunskapen och intresset för arter och deras betydelse för miljöövervakning skulle begränsas. Härtill skulle ett genomförande av utredningens förslag innebära en stor personal- och kompetensförlust. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien Kerstin Niblaeus Kerstin Niblaeus Preses 5 (5)