Finlands Svenska Socialförbund r.f.

Finlands Svenska Socialförbund r.f. Medlemsbrev 2/2013

ORDFÖRANDENS SPALT Ja visst gör det ont. Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka? Så börjar en dikt av Karin Boye. I skrivandets stund verkar det som om våren verkligen den här gången tvekar Vi har ljusa kvällar, men värmen saknas och våren är ännu inte här på riktigt. Socialförbundets kongress hölls den här våren i Borgå, på Haiko Gård. Den fysiska miljön skulle där också ha varit förtjänt av en varmare vår, men innehållet i kongressen visade prov på synnerligen heta och aktuella frågor. Tyvärr blev deltagarantalet mindre än väntat. Styrelsen sammanträder i maj och då måste vi också diskutera om vi kan göra någonting för att förbättra deltagarantalet nästa år. Det är en utmaning att ordna utbildningsdagar för hela Svenskfinland: sett ur den enskilda individens synvinkel ligger dagarna alltid ganska långt borta för någon Årets kongress behandlade också temata som är stora utmaningar för oss idag. Det är helt omöjligt att låta bli att kommentera de förändringar som planeras inom social- och hälsovården Temat var också aktuellt på kongressen. Det känns som om ingen riktigt har grepp om vart man på riksnivå vill komma. Så gott som varje vecka - och till och med varje dag - görs nya förslag som medierna presenterar. Än ligger kommunstrukturreformen först, än strukturförändringarna inom social- och hälsovården. Vilkendera är kärran och vilkendera hästen? Det känns som om kusken saknas Egentligen startade diskussionen om förändringarna med ett konstaterande, att primärvården inte fungerar. Det var därifrån behovet av nya strukturer utgick. Idag fokuserar diskussionerna kring hur de administrativa gränserna ska ritas upp. Målet var att minska på nivåerna och göra såväl en vertikal som en horisontell integrering, dvs. slå samman primärvården och en del av specialsjukvården och sammanföra social- och hälsovården. Behovet var påkallat. Men det är viktigt att notera att i många kommuner har integreringen av socialvården och hälsovården redan skett. Utvecklingen har ur brukarens perspektiv gått i rätt riktning. Personligen anser jag att man inte vågat (?) öppna hela fältet ordentligt eftersom man inte tagit med Fpa:s roll i diskussionen. Hela finansieringen har nästan helt och hållet lämnats åt sidan. Vi talar om privat hälso-och sjukvård, men vi har ingen sådan. Staten finansierar till stora delar vår s.k. privata

sektor. Hurudan inverkan har detta på användningen av läkartjänster och å andra sidan svårigheten att rekrytera läkare till hälsocentralerna? Ur socialvårdens synvinkel ser jag det som beklagligt att diskussionerna och planerna förs så, att det är sjukvårdens och framför allt specialsjukvårdens organisationsmodeller som styr. Man vill klämma in den sociala sektorn i sjukvårdens modeller. Diskussionen har inte förts ur socialvårdens synvinkel och den sociala sektorns ställning har förbisetts i många diskussioner. Därom vittnar också sammansättningen på de arbetsgrupper som tillsatts. De flesta representerar specialsjukvården. Vi får hoppas att de nya planerna också beaktar den som hela systemet finns till för, nämligen brukaren! Att framtidens social- och hälsovård garanterar vård och omsorg nära hemkommunen vilken den nu sedan än är och vård och omsorg på brukarens modersmål. Och naturligtvis hoppas vi på en kvalitativt god service. Diskussionerna som idag förs måste för den vanliga brukaren kännas som ganska råddiga, eftersom också social- och hälsovårdens experter inte riktigt hänger med i diskussionerna. Vi ska hoppas att den politiska prestigen inte överstiger ett sunt förnuft Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger. Så slutar versen i Karin Boyes dikt. Vi förblir i väntans tider och ser vad som växer och vad som stänger Med önskan om en ljus och varm vår och sommar! Nådendal, 28 april 2013 Märta Marjamäki ordförande VERKSAMHETSLEDARENS HÖRNA En tillbakablick på kongressen och planer inför nästa år Efter en lång vinter är nu våren äntligen på gång och sommaren runt hörnet. Vi har nu kongressen bakom oss och den fick mycket positiv feedback av deltagarna. Vi fick ta del av givande föreläsningar och intressanta diskussioner uppstod. Målet med årets kongress var att lyfta fram aktuella teman och brukarens synvinkel.

Kongressen inleddes på måndagen med en hälsning från Borgå stad framförd av social- och hälsovårdsdirektör Pia Nurme. Därefter höll FSSF:s ordförande Märta Marjamäki en välkomsthälsning, följt av utdelning av Årets Ros som detta år tillföll Maria Andersson. Mer om detta kan ni läsa om längre fram i medlemsbrevet. Efter denna inledning följde en fullspäckad dag. Programdirektör Georg Henrik Wrede föreläste om statsrådets barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogram 2012-2015. Doktorand Patrik Söderberg från Åbo Akademi föreläste om familjevåld och våld bland unga. På eftermiddagen hade vi två parallellföreläsningar. Den ena handlade om mental- och missbrukarvård, där utvecklingschef Eini Pihjalamäki föreläste om Magmas rapport om den svenskspråkiga mentalvården, utvecklingsdirektör Kristian Wahlbeck om visioner för en modern mentalvård och socialarbetare Heidi Antti-Lindholm berättade om missbrukarkliniken för unga och vuxna i Borgå. Den andra parallellföreläsningen handlade om barn, unga och familjer. Projektarbetare Britt-Helen Tuomela-Holti berättade om Familje-Kaste-projektet i Österbotten, projektets målsättningar och resultat hittills, tf chef för barnfamiljearbete Annika Immonen berättade om de förändringar man gjort inom barn- och familjearbetet i Borgå, med tyngdpunkt på förebyggande verksamhet, tidigt stöd och öppen vård, och verksamhetsledare Peter Rolin från SVEPS föreläste om ungdomsverkstäder och uppsökande ungdomsarbete i Finland. På kvällen var det dags för en trerättersmiddag i herrgården med underhållning av en teatergrupp och en trubadur. Tisdagen började vi med språkskyddssekreterare Johanna Lindholms föreläsning om hur långt processen kring social- och hälsovårdsstrukturreformen har kommit och journalist Britta Lindblom gav sina kommentarer om reformen. Inläggen om social- och hälsovårdsstrukturen väckte diskussion. En fråga som diskuterades var socialvårdens ställning och att socialvården har glömts bort i processen. Socialråd Viveca Arrhenius föreläste om arbetet kring den nya lagstiftningen gällande klientens självbestämmande inom social- och hälsovården. Utvecklingsplanerare Susanne Tuure från Kårkulla föreläste om social- och hälsovård ur brukarperspektivet och berättade bl.a. om handikappserviceprojektet. Socialpsykolog Anita Andsten föreläste om coaching och fick oss att fundera kring våra målsättningar och hur vi kan uppnå dem. Avslutningsvis berättade författare Monika Fagerholm om hur hon tog sig ur sitt alkoholmissbruk. Tack till alla föreläsare och deltagare! Foton från dagarna i Borgå hittar ni på vår facebook-sida.

När en kongress är avslutad är det redan dags att börja planera nästa. Om ni har några önskemål inför kongressen 2014 har ni nu möjlighet att framföra dem innan programmet börjar utformas i början på hösten. Ha en skön sommar! Emma-Lena Lybäck Vik.verksamhetsledare STYRELSEN Styrelsen höll möte 5.2.2013. På mötet diskuterades medlemsavgiften för år 2013, reseersättningar, arvoden och dagtraktamenten. Bokslutet och årsberättelsen för år 2012 godkändes och avläts för fastställelse i årsmötet. De sista detaljerna inför kongressen diskuterades. Styrelsen beviljade ordinarie verksamhetsledare Maria Helsing-Johansson vårdledigt t.o.m. 31.12.2013 och beslöt att vikarierande verksamhetsledarens arbetsavtal förlängs t.o.m. 31.12.2013. Protokollet i sin helhet kan ni läsa på www.fssf.fi under fliken Arkiv. Nästa möte hålls 16.5 i Helsingfors. 15.4.2013 hölls förbundets årsmöte i Borgå i samband med kongressen. Under årsmötet godkändes årsberättelsen, bokslutet, budgeten, verksamhetsplanen och verksamhetsgranskningsberättelsen. Styrelsen och verksamhetsledaren beviljades ansvarsfrihet för år 2012. Under årsmötet beslöts även att medlemsavgiften fortsätter vara 15 euro för personmedlemmar och 100 euro för organisationsmedlemmar, samt att ett studerandemedlemskap införs vilket innebär att studerande inte betalar deltagaravgift. På årsmötet utsågs styrelsen för år 2013. Årsmötet återvalde Yvonne Holming som ordinarie styrelsemedlem och Jörgen Pind som ersättare för åren 2013-2015, samt Susann Peltonen som ordinarie styrelsemedlem med Keijo Sjöblom som ny ersättare för åren 2013-2015. Årsmötet valde Helena Nissilä som Märta Marjamäkis ersättare för år 2013. Övriga styrelsen består av ordförande Märta Marjamäki (2011-2013), Anna Lena Karlsson-Finne (2011-2013) med ersättare Stefan Mutanen, Ann- Mari Backman (2011-2013) med ersättare Janina Dahla, Rita Lindholm- Wirtanen (2012-2014) med ersättare Theresa Vihlman, samt Britt-Helen Tuomela-Holti (2012-2014) med ersättare Åsa Nyberg-Sundqvist. Årsmötesprotokollet och alla bilagor finns i sin helhet på förbundets hemsida www.fssf.fi.

ÅRETS ROS Årets Ros delades ut 15 april på Socialförbundets kongress. I år föll valet på Maria Andersson, chef för social- och familjetjänster i Borgå. Ordförande Märta Marjamäkis tal i samband med utdelningen: FSSF delar ut Årets Ros till en person som erkänsla för tjänstfull verksamhet för social- och hälsovården i Svenskfinland. Rosen är inte bunden till någon särskild region eller någon särskild organisation. Inte heller till var inom kommunen eller organisationen man arbetar. På senaste tid har emellertid Årets Ros ofta utdelats på det viset regionalt, att personen som blivit uppmärksammad med förbundets Ros, kommer från den region där årets kongress hålls. Så även i år. Personen som enligt styrelsen för FSSF utsetts att år 2013 motta Årets Ros är MARIA ANDERSSON. Maria som är pol.kand. till sin utbildning började arbeta som socialarbetare inom handikappvården år 1982 i Borgålandskommun. Efter några år avancerade du Maria till ledande socialarbetare du jobbade åren 1989 1996 som ledande socialarbetare. År 1997 sammanslogs Borgå stad och landskommun och då blev du socialsekreterare. År 2001 valdes Maria till chef för socialt arbete. Efter vissa organisations-förändringar år 2011 blev din titel Chef för social- och familjeservice, vilken den alltså är idag. I ditt nuvarande jobb ansvarar du, Maria för 12 enheter inom social- och familjetjänster. Maria har varit aktivt med i styrelsen för Finlands svenska kompetenscenter inom det sociala området. Där lärde jag också känna dej personligen som en lugn, lyssnande och professionell styrelsemedlem. Du visade också att du är intresserad av utvecklingsarbete och har deltagit bl.a. i projektet Praxis-Arena, som är ett projekt vars mål är att förena vetenskap med praktik. I detta projekt är du Borgå stads representant och ansvarsperson. Under den senaste tiden (ca ett år) har du också representerat den sociala sektorn i den arbetsgrupp som Folktinget utsett för att följa med hur de finlandssvenska strukturerna ska realiseras inför de strukturförändringar som är på kommande i vårt land. Vi uppskattar de professionella tankar du framför där och också det att du kan se på den sociala sektorn ur olika synvinklar. För det krävs erfarenhet från olika områden inom det sociala området. Och det har du. Maria du har sedan 1993 varit medlem i FSSF och vi är uppriktigt glada över att kunna överräcka Årets Ros till dej! Kämpa fortsättningsvis för kvalitet och utveckling inom det finlandssvenska sociala området! GRATTIS!

MEDLEMSAVGIFTEN Förfallodagen för medlemsavgiften var 31.3 men än hinner ni betala medlemsavgiften om ni inte har gjort det. Avgiften är 15 /person och 100 /organisation. Förbundets kontonummer är Pedersörenejdens andelsbank 556772-20014046. Genom medlemsavgiften hoppas vi kunna erbjuda medlemmarna förmånlig utbildning och en effektiv intressebevakning. Påminnelser till dem som inte betalt avgiften skickas ut med höstens medlemsbrev. JURIDISKT OMBUDS HÖRNA Sammanjämkningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen Troligtvis före semestrarna drar det igång - sammanslagningen eller snarare sammanjämkningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen (lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda). Det är den största lagstiftningsprocessen på funktionshinderområdet sedan specialomsorgslagen kom på slutet av 1970-talet och handikappservicelagen kom på slutet av 1980-talet. Diskussionen om att sammanslå de här två lagarna har pågått under många år. När vi började med verksamheten Juridiskt ombud 2007 fanns sammanslagningen redan på agendan. Diskussionen har främst handlat om att diagnosbaserade lagar, som specialomsorgslagen, är ett förlegat koncept. Alla personer med funktionsnedsättning, oberoende av vilken den är bör höra till samma lag och därmed skulle alla funktionsnedsättningar behandlas utifrån samma kriterier. En annan diskussion är att lagstiftningen bör stöda individuella stöd och serviceformer och inte standardiserade och gruppbaserade lösningar. Den strikta indelningen i handikappservice och specialomsorg för personer med utvecklingsstörning försvann delvis i och med den senaste revidering av handikappservicelagen. Från och med 1.9.2009 är handikappservicelagen primär i förhållande till specialomsorgslagen. Det här är inte den enda stora lagstiftningsprocessen och reformer som direkt kommer att påverka handikappservicen och specialomsorgen i framtiden. Det som redan är på gång är bland annat revideringen av socialvårdslagen, reformen av strukturerna inom social- och hälsovården (SOTE, ramlagen) och

utarbetandet av ett nationellt program för närståendevården. I detta inlägg koncentrerar jag mig på sammanslagningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen. I stort sett kommer denna lagberedning att gå till på samma sätt som när en del av bestämmelserna i handikappservicelagen senast ändrades. Då inleddes den formella beredningen år 2008 och lagändringarna trädde i kraft 1.9.2009. Före det hade handikapporganisationerna arbetat för en lagändring ca 20 år. Denna sammanslagning kommer troligtvis att pågå under en längre tidsperiod. Det kan bli så att förberedelserna för en lagändring utarbetas under nuvarande regeringsperiod och att förslaget till ny lag godkänns först under nästa regeringsperiod. Det som kommer att vara det samma som förra gången är att social- och hälsovårdsministeriet tillsätter en arbetsgrupp med olika representanter. Underlaget till lagförslaget utarbetas inte bara i denna grupp utan en stor del av arbetet kommer att ske i antingen permanenta eller varierande undergrupper. En sådan är den THL-juristgrupp som arbetar med utvecklandet av THL:s elektroniska handbok om handikappservicen. Eftersom jag sitter i den vet jag redan nu att jag kommer att arbeta en hel del med lagändringen. Vid behov kommer också olika sakkunniga att kallas in och höras av social- och hälsovårdsministeriet och i sista skedet kallas de av riksdagens utskott. På organisationsnivå kommer de finländska handikapporganisationerna att arbeta gemensamt via Handikappforum och på svenskt håll kommer vi igen att sammankalla till gemensamma diskussioner via det svenskspråkiga intressentnätverket som finns inom verksamheten Juridiskt ombud och numera också inom SAMS. Vilka olika frågeställningar kommer då att behandlas under lagberedningen? - Det som borde vara säkert är att: o Den diagnosbaserade lagstiftningen frångås. Det betyder att i så fall kommer förutsättningen för att omfattas av specialomsorgslagen utvecklingsstörning, fördröjd utveckling under utvecklingsåren eller liknande diagnoser att försvinna, istället kommer det att finns bara en lag som säkerställer stöd och service för personer med funktionsnedsättning. Vår grundlag och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stöder en sådan ändring. Av båda framgår det att alla personer med funktionsnedsättning har lika värde och alla ska behandlas lika oberoende av funktionsnedsättning. Det betyder att de också ska ha samma rättigheter och skyldigheter. I så fall kommer den enda kvarvarande diagnosbaserade lagen i vårt land att vara mentalvårdslagen.

o Det behövs en speciallag för att säkerställa service och stöd för personer med funktionsnedsättning. Det räcker inte endast med en allmän lag. Tyvärr har jag många gånger märkt att de finns de som faller utanför systemet, även om de omfattas av lagarna så bollas de antingen av och an mellan olika enheter inom social- och hälsovården eller så används inte de möjligheter till flexibla lösningar som nuvarande lagstiftning ger. I praktiken betyder det att en service- eller stödform som inte finns direkt uppräknad i lagen kan användas. De flesta lagar har en sådan bestämmelse. I en del fall är det så att stödet finns uppräknad i en annan lag eller att det är ett inarbetat koncept inom en annan sektor. o Terminologin uppdateras, exempelvis kommer handikappad att bytas ut till person med funktionsnedsättning eller funktionshindrad. - Frågeställningar som högst troligt kommer att behandlas o Rätten till handikappservicelagens subjektiva rättigheter förutsätter att personen är svårt funktionsnedsatt (gravt handikappad) i förhållande till just den serviceform som personen ansöker om. Däremot ställs det inte något krav på grav funktionsnedsättning gällande de anslagsbundna rättigheterna. Denna skillnad finns inte i specialomsorgslagen. Omfattas en person av definitionen i 1 specialomsorgslagen och finns servicen och stödet med i specialomsorgsprogrammet är det en form av subjektiv rättighet för personen i fråga oberoende av om denna är lindrigt, medel eller gravt utvecklingsstörd. Hur kommer dessa två olika utgångspunkter att sammanföras? o Kommer det att vara en uppräkning av olika stöd och serviceformer eller väljer lagstiftaren att utgå från större helheter som i förslaget till ny socialvårdslag? o Kommer alla nuvarande service och stödformer att finnas kvar eller byts en del ut mot mera moderna alternativ? o Specialomsorgsdistriktens framtid avgörs i SOTE och denna process. Vad som händer med svenskspråkiga specialomsorgsdistriktet Kårkulla får vi se. Vi följer med spänning med hur utvecklingen och hur processerna framskrider.

Inför riksdagsvalet 2011 föreslogs de svenskspråkiga handikapporganisationerna att serviceformen stödperson uttryckligen ska tas med i socialvårdslagen och den fortsatta revideringen av handikappservicelagen. Stödperson är en stödform med låg tröskel. Dessutom är den en av de billigaste service- och stödformerna. Det är en stödform som många personer med funktionsnedsättning behöver och som de önskar. Men ibland vet de inte ens om att det finns. I dagens läge används stödpersoner främst inom specialomsorgen och barnskyddet. Jag har många gånger förundrats över att den inte används flitigare också för andra funktionsnedsättningar. Samma sak har konstaterats inom verksamheten 4BTstödpersonsverksamheten (numera under SAMS). Dessa personer kan beviljas stödperson enligt handikappservicelagen och exempelvis äldre personer utan funktionsnedsättning enligt socialvårdslagen. Stödperson kan beviljas på basis av 8 1 mom. handikappservicelagen - annan service som behövs för att syftet med denna lag skall nås och 17 socialvårdslagen. Nonni Mäkikärki som studerar vid Soc & Kom håller som bäst på med en kartläggning av behovet av stödpersoner för personer med funktionsnedsättning (alla) i Österbotten och Åboland. Från och med 2.5.2012 vikarierar hon också samordnare Sonja Karnell. Finns det behov av en liknande samordnande och stödande stödpersonsverksamhet som 4BT också i de regionerna? Har ni tankar om det eller har ni märkt att en dylik verksamhet behövs i er region är ni välkomna att kontakta henne på nonni.makikarki@helsinki.fi, övriga kontaktuppgifter kommer ni inom kort att hitta på SAMS webbplats www.samsnet.fi. Vad kommer då den svenskspråkiga handikappsektorn specifikt att kunna bidra med? Här tänker jag främst på verksamheten Juridiskt ombud och SAMS? Inom verksamhetens Juridiskt ombud har vi ett helt annat helhetsperspektiv än någon av de andra juristerna inom de finskspråkiga handikapporganisationerna. Något som också social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän flera gånger lyft fram. Orsaken är att alla svenskspråkiga handikapporganisationer (SAMS medlemmar och Finlands Svenska Handikappförbund) är parter i verksamheten och att vi arbetar för alla svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning och deras närstående oberoende av diagnos och föreningstillhörighet. Dessutom har vi det mervärdet att Finlands Svenska Socialförbund har varit med i verksamheten som samarbetspart från allra första början. Vi finns med andra ord också till för de som arbetar med svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning och deras närstående både inom den offentliga sektorn och tredje sektorn. Tack vare detta kan vi bidra med ett annat och bredare perspektiv. Det som vi ytterligare kommer att kunna bidra med är problematiken med de som tenderar att falla mellan lagarna. Senast på hösten kommer vi att fortsätta med de regionala socialarbetarträffarna. Verksamhetsledare Emma-Lena Lybäck kommer att sända ut information om det. På det sättet har ni FSSF:s medlemmar en möjlighet att berätta för oss vad

som fungerar och vad som ni tycker behöver ändras och beaktas i den kommande sammanjämkningen av lagarna. Socialarbetarträffarna har visat sig vara ett av de bästa arbetsredskapen och ett fungerande koncept inom verksamheten. Med hopp om ett givande och gott samarbete med den kommande lagändringen! Vårhälsningar Ulrika Krook Verksamheten juridiskt ombud Juridiskt ombud, VH AKTUELLT Pressmeddelanden från Social- och hälsovårdsministeriet: Heltäckande social- och hälsovårdstjänster på lika villkor Statsminister Jyrki Katainen tillsatte den 20 april 2013 en samordningsgrupp för kommunreformen och omstruktureringen av social- och hälsovården. Samordningsgruppen föreslår enhälligt riktlinjer för utformningen av servicestrukturen för social- och hälsovården för det nya kommunfältet. Samordningsgruppen föreslår att kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen ska grunda sig på starka primärkommuner som består av naturliga pendlings- och upptagningsområden. En kommunbaserad modell är genomskinlig, demokratisk och effektiv. Makten och ansvaret finns i händerna på samma kommunala beslutsfattare. I den kommunbaserade modellen är kommuninvånarnas egna demokratiska påverkningsmöjligheter naturliga, samtidigt som serviceanvändarna kan göra sin röst hörd när det fattas beslut om servicen. Tillgången till den närservice som behövs i kommuninvånarnas vardag säkerställs i en lag som gäller ordnande av social- och hälsovården. Samordningsgruppen fastställde att ansvaret för att ordna social- och hälsovård bestäms enligt kommunens invånarantal utifrån enhetliga principer i hela landet. I enskilda fall kan man avvika från kriterierna gällande befolkningsunderlag, om det finns särskilda skäl till det, t.ex. för att säkerställa språkliga rättigheter. Genom reformen kan social- och hälsovårdstjänster ordnas (ansvar för att ordna tjänster) av kommuner och social- och hälsovårdsområden. Kommunen kan svara för tjänster på basnivå eller på omfattande bas- och specialnivå när den är ansvarskommun för ett social- och hälsovårdsområde. Alla kommuner deltar i finansieringen av social- och hälsovårdstjänsterna. Service kan tillhandahållas av kommunala och privata aktörer, precis som för närvarande.

Servicen ordnas företrädesvis enligt principen om ansvarskommun. I ansvarskommunen ska det finnas ett gemensamt organ med företrädare för kommunerna. I undantagsfall kan förvaltningen av ett social- och hälsovårdsområde skötas av en samkommun. I en samkommun bestäms rösträtten enligt kommunens invånarantal. Principen om ansvarskommun innebär att social- och hälsovården inte har någon separat förvaltning så som i samkommunerna. Principen om ansvarskommun innebär att social- och hälsovårdstjänsterna är en del av kommunens övriga servicehelhet. Detta är viktigt med tanke på främjandet av människors hälsa och välfärd samt med tanke på samhällsekonomin. Ansvarskommunen ska ordna service på lika villkor i alla kommuner som hör till områden på basnivå eller till social- och hälsovårdsområden med utnyttjande av det befintliga social- och hälsovårdsnätverket. Så tryggas också tillgången till närservice. Områdena på basnivå och social- och hälsovårdsområdena ska utarbeta en plan för hur närservicen ska ordnas. Område på basnivå Kommuner med 20 000-50 000 invånare har i regel rätt att ordna social- och hälsovårdstjänster på basnivå. En kommun med minst ca 20 000 invånare kan vara ansvarskommun för social- och hälsovårdstjänsterna på basnivå. Socialoch hälsovårdstjänsterna på basnivå består närmast av de nuvarande tjänsterna vid hälsovårdscentralerna och socialväsendet. Dessutom kan ansvarskommunen få rätt att ordna vissa tjänster inom den specialiserade sjukvården på basnivå som den ordnar för närvarande. För att kunna ansvara för ordnandet av tjänster på omfattande basnivå ska kommunen höra till ett social- och hälsovårdsområde. Omfattande basnivå och specialnivå (social- och hälsovårdsområde) Med omfattande basnivå och specialnivå avses alla lagstadgade social- och hälsovårdstjänster, den specialiserade sjukvården medräknad. Landskapens huvudstäder och kommuner med minst ca 50 000 invånare kan ordna social- och hälsovårdstjänster på omfattande basnivå. För de sistnämnda är en ytterligare förutsättning att kommunen har en i lagen fastställd tillräcklig bärkraft (ekonomi, kompetens, infrastruktur och övriga förutsättningar att tillhandahålla tjänsterna). Landskapets huvudstad ska vara ansvarskommun för social- och hälsovårdsområdet. Centralkommuner inom ett pendlingsområde som har minst ca 50 000 invånare kan vara ansvarskommuner för ett social- och hälsovårdsområde, om de har tillräcklig bärkraft. På basis av de kriterier som man beslutat om kunde det inrättas 20-30 socialoch hälsovårdsområden. Enligt uppskattning kunde antalet med nuvarande strukturer vara 25. De social- och hälsovårdsområden som bildas ska vara tillräckligt starka och deras antal sådant, att den specialiserade sjukvården inte

blir för splittrad. När social- och hälsovårdsområdena fastställs ska man se till att de ovan nämnda målen uppfylls. Utgångspunkten för reformen är att socialoch hälsovårdsområdena ska ansvara för de uppgifter som för närvarande hör till sjukvårdsdistrikten. Sjukvårdsdistrikten slopas vid utgången av 2016 och ansvaret för att ordna service övergår till social- och hälsovårdsområdena. Kommuner med färre än 20 000 invånare Kommuner med färre än 20 000 invånare har på samma sätt som enligt nuvarande lag inte rätt att själva ordna social- och hälsovårdstjänster. En sådan kommun tryggar sina invånares social- och hälsovård på basnivå genom att vända sig till närmaste pendlingsområde eller till centralkommunen i någon annan funktionell enhet med över 20 000 invånare. Områdets centralkommun ordnar servicen enligt principen om ansvarskommun. Om en kommun inte hör till ett pendlingsområde och det inte går att skapa en funktionell enhet, hör kommunen direkt till ett social- och hälsovårdsområde, som ordnar de socialoch hälsovårdstjänster som kommunen behöver. Specialupptagningsområdena och universitetssjukhusen Varje social- och hälsovårdsområde hör till ett av de fem specialupptagningsområdena. På grund av sina uppgifter kommer specialupptagningsområdena att administreras som en samkommun med socialoch hälsovårdsområdena som medlemmar. Den viktigaste uppgiften för de nya specialupptagningsområdena är att säkerställa jämlikheten inom ramen för de centraliserade tjänsterna och att styra resurserna på ett ändamålsenligt sätt så att man undviker överlappande tjänster och kapprustning. Universitetssjukhusen ska också i fortsättningen vara de sjukhus som erbjuder invånarna specialiserad sjukvård inom sina områden. Sjukhusen övergår i socialoch hälsovårdsområdets ägo. I praktiken kunde specialupptagningsområdet verka i anslutning till det social- och hälsovårdsområde som driver universitetssjukhuset. Specialupptagningsområdet och universitetssjukhuset är juridiskt sett separata enheter. Tidsplan Områdena på basnivå och social- och hälsovårdsområdena fastställs genom förordning av statsrådet. Man kommer att höra kommunerna om kriterierna för bildandet av områden redan i november 2013, i samband med det meddelande som avses i kommunstrukturlagen. Den egentliga förordningen utfärdas under 2015. Kommunernas förslag till social- och hälsovårdsområden ska inlämnas så att de står till statsrådets förfogande före utgången av 2014. Social- och hälsovårdsområdena inleder sin verksamhet senast den 1 januari 2017.

Kommunernas avgiftspraxis för närståendevård och serviceboende förenhetligas Man har i Finland börjat vidta åtgärder för att förenhetliga kommunernas praxis både vad gäller beviljandet av stöd för närståendevård och fastställandet av avgifter för serviceboende. Europeiska kommittén för sociala rättigheter anser att Finland i dessa frågor bryter mot Europeiska sociala stadgans bestämmelser om äldre människors rätt till socialt skydd. Ett utvecklingsprogram och äldreservicelagen förstärker ordnande av närståendevård Stödet för närståendevård ska förenhetligas och utvecklas i kommunerna under de närmaste åren med hjälp av ett utvecklingsprogram, ökade statsandelar och äldreservicelagen. Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) tillsatte i februari 2012 en arbetsgrupp med uppdraget att utarbeta ett nationellt utvecklingsprogram för närståendevården före utgången av 2013. Utvecklingsprogrammet riktas till de statliga och kommunala beslutsfattarna och det omfattar åtgärder som ska genomföras under denna och nästa regeringsperiod. Därtill har för kommunerna anvisats ett permanent statsandelstillägg på 10 miljoner euro till stödtjänsterna för närståendevården. SHM rekommenderar att kommunerna använder statsandelstillägget för tjänster till de nuvarande närståendevårdarna och vårdbehövande och särskilt för service som ges i hemmet och tjänster som hjälper närståendevårdarna att orka. Syftet är att kommunerna ökar stödet till tjänsterna för närståendevård med cirka 32 miljoner euro, varav statsandelen är 10 miljoner och kommunernas andel cirka 22 miljoner euro. Den s.k. äldreservicelagen som träder i kraft i början av juli ökar kommunernas skyldighet att sörja för att vården av äldre personer kan ordnas inom ramen för stödet för närståendevård. Långvarig vård och omsorg för äldre ska främst genomföras i personens hem eller i hemliknande boendeförhållandena. Kommunen ska även göra upp en plan över sina åtgärder till stöd för den äldre befolkningens välfärd samt för ordnande av tjänster och närståendevård för äldre personer. Tillräckliga resurser ska anvisas för genomförandet av planen. Nationellt enhetliga bestämningsgrunder fastställs för serviceboendets klientavgifter Enhetliga grunder för fastställande av klientavgifter införs för boendeservice som kommunen ansvarar för. Avgifterna för effektiverat stödboende förenhetligas och ett så kallat minsta belopp av medel för personligt bruk införs.

Arbetsgruppen bereder reformförslagen som gäller klientavgifterna i kommunalt serviceboende före utgången av 2013. Under arbetet överväger man om stödtjänsterna eventuellt kan inbegripas i klientavgiften och om man i avgiftens inkomstrelaterade del ska beakta till exempel måltidstjänster, transporttjänster samt trygghetstelefon och tjänster som hänför sig till denna. UTBILDNING PA- och handikappolitiska dagen ordnas 14.11.2013 på Kommunförbundet i Helsingfors. Arr: bl.a. SAMS, VANE, Assistentti.info, FDUV, Handikappförbundet och Kommunförbundet. Under hösten kommer vi att ordna regionala socialarbetarträffar i samarbete med de juridiska ombuden. På träffarna kommer vi att diskutera den aktuella utvecklingen inom handikappservicen, bl.a. sammanslagningen av handikappservicelagen och specialomsorgslagen som ni kan läsa mer om i Ulrika Krooks text i medlemsbrevet. Datumen för träffarna är i skrivande stund inte fastspikade. Höstens utbildningar och tillfällen håller som bäst på att planeras. Under planering är ett socialpolitiskt diskussionstillfälle i slutet på september i Raseborg (preliminärt 26.9), och en seminariedag om barnskyddsfrågor i Mariehamn. Håll utkik på hemsidan för mer information! Är det något speciellt ämne eller tema du önskar att vi tar upp under en föreläsning eller utbildningsdag? Jag tar gärna emot tips och önskemål om utbildningar. Hör av er på e-post kansli@fssf.fi eller telefon 050 55 33 685. REKLAM Mångprofessionell social- och hälsovård II vid Yrkeshögskolan Novia, Nunnegatan 4 i Åbo 1-2.10 2013. Temat för dagarna är: 1.10Resursförstärkande barndom 2.10 Resursförstärkande möten i arbetslivet Konferensen riktar sig till yrkesverksamma inom social- och hälsovården, studerande, pedagoger, fortbildningsplanerare samt andra intresserade. Mera

information om konferensen hittar du via http://www.novia.fi/konferens-social-och-halsovard/ Anmälningar görs via webblankett. Konferensen arrangeras av Avdelningen för vård och det sociala området vid YH Novia i Åbo. Mera information om konferensen fås av Eva Juslin eva.juslin@novia.fi 044-7623370 14-15.8.2013 ordnas Sosiaali- ja terveysturvan päivät i Seinäjoki. Programmet finns på www.soste.fi. 9.-10.10.2013 hålls Valtakunnalliset Päihde- ja mielenterveyspäivät 2013 i Helsingfors. Programmet finns på www.soste.fi. Arbetsträningens utvecklingsdag 30.5. (på finska) VATES-stiftelsen ordnar en temadag om arbetsträning med inriktning på verksamhetsformerna och den allmänna utvecklingen, ny lagstiftning och examensformer. Samtidigt startas en riksomfattande utvecklingsgrupp för arbete med stöd och arbetsträning. Gruppen blir en del av VATES nätverk Kyvyt käyttöön, som avgiftsfritt är öppet för alla intresserade och som även Aktivera resurser är en del av. Svenskspråkiga är särskilt välkomna i utvecklingsgruppen! Professionella aktörer har under dagen möjlighet att diskutera arbetsträning med en mångfald aktörer (arbetstränare, producenter, forskare, arrangörer av EATutbildning och representanter för arbets- och näringsförvaltningen). Utvecklingsdagen är riktad till arbetstränare, arrangörer av specialyrkesexamen för arbetstränare, studerande, organisationer som producerar arbetsträningstjänster samt alla intresserade. Anmälning senast 24.5. 2013. Anmälning senast 10.5 kostar 115 euro (inkluderar all servering). Anmälning 11.5 24.5 kostar 130 euro. På http://www.vates.fi/koulutus hittar du programmet och elektronisk anmälningsblankett. Mer information ger utvecklingskoordinator Anne Korhonen, mobil 045 6765 473, e-post: anne.korhonen(at)vates.fi Arbete och utbildning självklart! Aktivera resurser i Svenskfinland är ett utbildningstillfälle på svenska som tar fasta på utmaningar och möjligheter för personer med funktionshinder att finna och behålla jobb på den öppna arbetsmarknaden. Seminariet består av föredrag och workshops, där sakkännare mångsidigt behandlar temat. Utbildningsdagarna är ett viktigt informellt mötesforum för aktörerna på fältet, som är splittrat både verksamhetsmässigt och geografiskt. Välkommen till Tammerfors 28 29 oktober. Du anmäler dig genom att gå till VATES hemsida http://www.vates.fi, välja koulutus och klicka på länken Arbete och utbildning självkart samt där på länken anmälningsblankett.

Den sjunde Nordiska familjerådslagskonferensen hålls i Helsingfors, 29-30.8.2013. Konferensens tema är: Demokrati, delaktighet och dialog. Plats: Hotell Arthur, Berggatan 19, Helsingfors. På den Nordiska familjerådslagskonferensen träffas praktiker, utvecklare och forskare kring temat familjerådslag och diskuterar nya forskningsrön och erfarenheter av hur familjerådslag förverkligats och implementerats i de olika Nordiska länderna. Idén är att vi skall mötas, reflektera och lära oss tillsammans. Konferensen tema "Demokrati, delaktighet och dialog" tar fasta på den demokratiska beslutfattningsprocessen som stöder medborgaraktivitet och emancipation, brukarens rätt till delaktighet och dialogens betydelse, i familjerådslag inom olika sociala sektorer och verksamhetsområden. Vi önskar alla som i sitt arbete kan befrämja barns, ungdomars och familjers välbefinnande genom att söka resurser och stöd i barnets sociala närmiljö hjärtligt välkomna till konferensen. Konferensen riktar sig till såväl professionella inom socialväsendet, skolan, ungdomsverksamheten, hälsovården, polisväsendet och rättsinstanser som till brukare och övriga medborgare. Konferensen är också ämnad för forskare, utvecklare, ledare och politiker. Konferensspråk: de nordiska språken, finska och engelska. Delvis tolkning. Information: Bettina von Kraemer, bettina.von.kraemer@hel.fi tfn +358 503427874 Information om konferensen, program och anmälningslänkar hittar du här: http://www.hel.fi/hki/oiva/fi/family+group+conference/pa+svenska ÖVRIGT På förbundet tar vi gärna emot era tankar och tips gällande verksamheten. Vi hoppas att ni alla ska bli nöjda med det som förbundet har att erbjuda och att ni aktivt deltar i förbundets utveckling. Ni får gärna sända verksamhetsledaren förslag på verksamhet under hela året eller höra av er om ni har frågor. Vi finns till för er! Verksamhetsledaren nås på e-postadressen kansli@fssf.fi eller på telefon 050-553 3685. Jag sänder regelbundet ut info, utlåtanden och reklam om utbildningar via e- posten och ni som vill vara med på mina e-postlistor får gärna meddela er adress till mig. Hemsidan och Facebook-sidan uppdateras också regelbundet, så håll utkik där med jämna mellanrum. Emma-Lena Lybäck Vik. verksamhetsledare