Samråd/remissvar om Vattenmyndigheternas förslag till förvaltningsplan (södra Östersjöns vattendistrikt). Detta remissvar rör endast fysisk påverkan genom dammar och kraftverk. Sammanfattning samt vissa synpunkter Sammantaget är bristerna så omfattande att åtgärdsprogrammet måste återförvisas för omfattande omarbetning så att åtgärdsprogrammet får en inriktning som är överkomlig för alla. Det är även avgörande att konsekvensanalyser speglar helheten. Styrningen av omarbetningen måste bli bättre så att fokus ligger på objektivitet och att det måste vara överkomligt för verksamhetsutövare samt att konsekvensanalyser speglar helheten. Som framgår i de detaljerade synpunkterna nedan kan omfattande anmärkningar riktas mot samrådsmaterialet. Så stor omfattning av synpunkter och kritik är naturligtvis inte acceptabelt. Det är även av yttersta vikt att det omarbetade åtgärdsprogrammets objektivitet granskas av en oberoende och kompetent instans. Det kan inte utföras av myndigheten. Särskild fokus måste ligga på att det ska vara överkomligt för verksamhetsutövare. Detta med tanke på de långtgående konsekvenser nuvarande förslag får för verksamhetsutövare samt att det är nära just verksamhetsutövare åtgärderna ska utföras. Det är synnerligen viktigt att verksamhetsutövare medverkar i arbetet med omarbetningen av åtgärdsprogrammet. Branschorganisation kan endast i yttersta nödfall användas för detta. Skulle branschorganisation användas i större omfattning är risken överhängande att verksamhetsutövarna återigen uppfattar sig som exkluderade. Problemet med verksamhetsutövare som inte känner delaktighet i vattenförvaltningsarbetet kvarstår då. Åtgärder avses ske av eller i närheten av verksamhetsutövare. Om man vill få den medverkan och det lokala engagemang av verksamhetsutövare, och som är åtgärdsprogrammets uppdrag att verka för, går det inte att exkludera deras fysiska medverkan vid upprättandet av förslaget till åtgärdsprogrammet. Att det samråd som nu skett och som i sent skede fångar upp avsevärda problem eller synpunkter när förslaget i princip ligger färdigt är inte acceptabelt. Som läget är nu kom innehållet i åtgärdsprogrammet som en överraskning för alla. Myndigheten har företagit förberedande samråd med branschorganisationer i samband med utarbetandet av nuvarande förslag till åtgärdsplan. Myndigheten har i dessa samråd inte förmått förmedla åtgärder och konsekvenser på ett sådant sätt att de problem och frågeställningar som nu framkommit har fångats upp. Myndigheten måste således ta ansvaret för den uppkomna situationen med avsevärd kritik. 1
Inledning, generellt Samrådsunderlaget är behäftat med omfattande brister och ger upphov till många frågeställningar som inte går att få besvarade. I detta remissvar ska vi även försöka belysa detta. Upplägget av samrådsmaterialet Den stora omfattningen på samrådsmaterialet och upplägget med att ofta varva de olika kategorierna av påverkan med varandra gör materialet extremt svåröverskådligt. Det är i praktiken omöjligt att få en säker överblick om man till exempel vill få veta vad som berör dammar och kraftverk i materialet. Denna ständiga hopblandning gör att i princip de flesta sidor i hela materialet måste gås igenom och analyseras. Dessutom är det ofta upprepningar av samma saker i många olika sammanhang eller med olika andemeningar eller med någon mindre ändring. Det finns saker som är upprepade så många gånger att man verkligen kan undra om inte meningen är att alla läsare fullständigt ska indoktrineras att tro att det inte kan finnas någon annan synvinkel på saken. Ett exempel på detta är fria vandringsvägar för fisk, tillsyn och prövning av dammar. Dessutom hänvisas i samrådsmaterialet mycket ofta till mängder av bilagor såsom referenser, vägledningar, studier, bedömningsgrunder, handböcker, utredningar, rapporter, strategier, publikationer, förordningar, lagar, direktiv samt inte minst begreppsförklaringar. Dessa i sin tur hänvisar genomgående till mängder av allehanda material som referens. Endast Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:12 har, som exempel, inte mindre än 209 olika rapporter som referensmaterial. Kontentan av allt detta blir att materialet är oöverblickbart. Allt material är genomgående använt och sammanställt med syftet att till varje pris driva igenom åtgärdsprogrammet utan hänsyn till konsekvenserna för innehavarna av mindre vattenkraftverk. Vad som är särskilt slående med alla bilagor och för övrigt med hela samrådsmaterialet, är att det inte går att hitta en enda rapport som beskriver eller tar tillvara, alla de erfarenheter och kunskaper som innehavarna till mindre vattenkraftverk besitter. De har i många fall verkat vid vattendraget i decennier eller generationer och under tiden förskaffat sig egentligen ovärderlig kunskap och erfarenhet. Det är uppenbart att myndigheten inte har erforderlig kompetens att förstå detta eller medvetet har valt att inte vara objektiv. I vilket fall, så är detta både beklagligt och allvarligt. Dokumentet är alltså problematiskt upplagt i och med att olika kategorier som påverkar ett vatten är så blandade med varandra. Detta skulle enkelt kunna lösas genom att samla allt som endast rör till exempel dammar och kraftverk i ett specifikt avsnitt kan man få en, i vart fall något så när, god bild av vad myndigheten egentligen avser. Författare av samrådsmaterialet Samrådsmaterialet är upprättat av Vattenmyndigheten, det är en stor brist att det inte finns information om vilka tjänstemän och vilken bakgrund de har som varit författare av materialet. Det skulle underlätta förståelsen av textmassan. 2
Vattenmyndighetens önskemål om synpunkter Av samrådsmaterialet framgår att samrådet ska samla in synpunkter från olika aktörer så att beslut kan fattas utifrån så brett underlag som möjligt. Inte på något ställe i samrådsmaterialet framgår det hur Vattenmyndigheten har tänkt att hantera synpunkter eller yrkanden på förändringar i själva åtgärdsprogrammet, förvaltningsplanen eller miljökonsekvensbeskrivningen. De frågor om åtgärdsprogrammet myndigheten gärna vill att man svarar på är tämligen enkla och ledande. Frågorna är av karaktären: framgår det vad som ska göras, vem som ska utföra åtgärderna, när åtgärderna ska utföras eller om det saknas någon aktivitet. Inte en enda fråga behandlar synpunkter eller kritik på själva åtgärdsprogrammet, förvaltningsplanen eller miljökonsekvensbeskrivningen. Ovanstående är en mycket allvarlig brist. Sammantaget går det inte att få någon annan uppfattning än att Vattenmyndigheten redan har bestämt sig i denna sak, inte vill eller inte tänker acceptera någon förändring. Konsekvenser av det presenterade åtgärdsprogrammet för innehavare av mindre vattenkraftverk För att beskriva vad konsekvenser av åtgärdsprogrammet blir för verksamhetsutövare kan de åtgärder länsstyrelsen redan vidtagit i åarna Nossan och Lidan tas som exempel. För omkring två år sedan fick innehavare till en mängd kraftverk information från länsstyrelsen om att de avsåg utöva tillsyn. Det får väl ses som naturligt att länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet vill besöka de plaster som omfattas av deras ansvarsområde. Vid tillsynsbesöken diskuterade tjänstemännen och verksamhetsutövaren lite allmänt kring anläggningen. Protokoll fördes och fotografier togs. En kort tid därefter kom protokoll för granskning med information om att länsstyrelsen övervägde att förelägga verksamhetsutövaren om att söka tillstånd. Ytterligare en tid därefter kom beslut om att ansöka om tillstånd. Om ansökan inte inlämnats inom drygt ett år förbjuder länsstyrelsen innehavaren att avleda vatten för elkraftproduktion. Detta överklagades vid mark-och miljödomstolen, varvid verksamhetsutövaren förlorade. Mark- och miljödomstolens beslut överklagades till mark- och miljööverdomstolen, varvid prövningstillstånd inte beviljades. Vad som härefter händer vet egentligen ingen, länsstyrelsen för ingen dialog. Första kraftverk ut där förbud inträder infaller nu till sommaren. Såvitt det framkommit och kan utrönas förelägger därefter länsstyrelsen vid vite att stoppa turbindrift. Detta kommer då säkerligen verksamhetsutövaren att överklaga. Till sist blir dock innehavaren tvungen att stoppa turbindrift. Därefter kommer länsstyrelsen att förelägga innehavaren att upprätta och lämna in ansökan om att riva sitt kraftverk. Görs inte det kommer föreläggande vid vite. Därefter tvingas innehavaren att bekosta och utföra rivning av sitt kraftverk samt betala skadestånd till de grannar som lider skada på grund av att dammen uppströms töms. Skulle han då vägra riva sitt kraftverk är åtal att vänta för 3
miljöbrott, alternativt ytterligare vite. Har innehavaren inte råd med detta får han lämna sitt hem och sin bostad. Ovanstående beskrivning är naturligtvis fullständigt omänskligt och det kan aldrig ha varit meningen när miljöbalken stiftades att det var tänkt att miljöbalken skulle användas på detta sätt. Frågan som då kan uppkomma är: Varför söker innehavaren inte tillstånd? Att ansöka om tillstånd är en omfattande och kostsam process. Att upprätta ansökan tar ett år och därefter kommer två till tre år i domstol, men det kan ta längre tid. Budgeten som måste anslås för att ansöka om tillstånd måste sättas till 650 000 kronor, har man tur kan det bli mindre men det kan även bli mer. Kostnaden framgår i åtgärdsprogrammet. Utöver detta kommer kostnader för åtgärder som kan förväntas bli från 500 000 kronor och uppåt flera miljoner. Storleken på kraftverk kan naturligtvis variera men betänker man att omsättningen i kraftverket är till exempel 100 000 kronor så motsvarar kostnaden för enbart tillståndsprocessen motsvarande 6,5 års omsättning i kraftverket. Därtill kommer kostnader för åtgärder. Det naturligtvis kraftverk med både lägre och högre omsättning. Kostnaderna för åtgärder vid anläggningen förväntas även stiga ju större anläggningen är. Hur man än räknar är det svårt att få kostnaderna för åtgärder och tillstånd i ett kraftverk av den storlek det här är frågan om, att uppgå till mindre än motsvarande 10 års omsättning. Kostnaderna för tillstånd och åtgärder är alltså fullständigt orimliga i förhållande till produktionen. Det måste även framhållas att någon typ av bidrag till ovanstående inte finns. Att ansöka om tillstånd för att riva sitt kraftverk, damm eller hur nu åtgärden blir, medför också en ansenlig kostnad för innehavaren. Kostnaden för att ansöka om tillstånd och de utredningar som fordras för rivningen samt för att betala de skadestånd som kan uppkomma blir även betydande. Skadestånden kan bestå i många olika saker, till exempel att en grannes brunn sinar, att en grannes fastighet får lägre värde på grund av att sjöutsikten försvinner, förstörd badplats och så vidare. Allt sådant ska utredas av innehavaren till kraftverket vid tillståndsprocessen inför rivningen och betalas av denne. Situationen ovan visar alltså att läget är hopplöst för innehavaren i alla lägen. Innehavaren är chanslös genom att han systematiskt lastas på oöverstigliga kostnader. Det finns även tre (3) särskilda aspekter på ovanstående: 1. Den typ av kraftverk det här är fråga om ägs väldigt ofta privat och verksamhetsutövaren driver verksamheten som enskild firma. Så har det gjorts i alla tider. Innehavaren bor ofta på fastigheten. Ovanstående tillsynsverksamhet från länsstyrelsen resulterar alltså i att innehavarens hem och bostad kränks något oerhört och sätts i okontrollerbar fara. Vad detta innebär psykiskt för den enskilde borde var och en lätt kunna räkna ut. Det är uppenbart att det blir vissa som kommer 4
att få lämna sina hem som de innehaft i generationer. Övriga kommer att drabbas av diverse tragiska konsekvenser. Vad som händer med dessa människor behandlar inte den av myndigheten upprättade miljökonsekvensbeskrivningen. 2. Det är inte innehavaren som får de intäkter som kraftverket genererar. Det är samhälle som får intäkterna. Innehavaren brukar för reparation, underhåll, förnyelse och kanske lite lön varvid pengarna sätts i omlopp vid köp av varor och tjänster. Andra människor får arbete och s vidare. På detta sätt har det varit i alla tider sedan anläggningarna tillkom och det är detta som har varit med och byggt upp landet. Det är därför fullständigt orimligt att samhället, som har skördat frukterna av produktionen, inte ska betala de åtgärder som samma samhälle nu kräver. 3. Att ansöka om tillstånd är ingen garanti för att verkligen få tillstånd. Det finns de som inte kommer att erhålla tillstånd vilka miljöåtgärder de än åtar sig att utföra. Detta är naturligtvis en tragedi i sig. Vid detta förhållande har innehavaren lagt ut 650 000 kronor på tillståndsprocessen där han inte har erhållit tillstånd. Därefter åläggs innehavaren att bekosta en tillståndsprocess inför utrivningen på kanske 500 000 kronor, plus eventuella skadestånd samt därefter bekosta rivningen av sitt kraftverk. Sammantaget är det i detta läge att konstatera att innehavaren efter länsstyrelsens tillsyn och prövning står utan kraftverk men med avsevärda ekonomiska problem. Sammanfattning Det praktiska resultatet av länsstyrelsens upplägg med tillsyn och prövning blir alltså att på ett juridiskt elegant sätt effektivt försöka beröva innehavaren kraftverket och samtidigt ruinera och fördriva honom från sitt hem. Detta kommer att lyckas på många ställen. De verksamhetsutövare som lyckas orka igenom tillståndsprocessen kommer att få avsevärda problem under lång tid med bristande likviditet. Polluter pays principle, PPP Principen förorenaren betalar (PPP), är något som inte är acceptabelt i fråga om kraftverk. För det första, kraftverk förorenar inte. Att kraftverken kommit in i föroreningsbegreppet upplevs enbart vara en partisk juridisk tolkning som upprepats tillräckligt många gånger för att möjligtvis blivit juridisk korrekt. Skulle det ursprungligen ha varit tänkt att kraftverk skulle omfattas av förorenarbegreppet skulle man naturligtvis uttryckt sig på annat sätt i lagtexten. Att en innehavare ständigt och jämt ska både höra och läsa att han är en förorenare är inget som underlättar vare sig samverkan eller dialog med myndigheter. Tvärt om är det mycket provocerande. Synpunkter Att en enklare prövningsprocess måste införas. Att en annan finansieringsform för tillsyn, prövning och åtgärder måste utvecklas. Anledningen till detta är att nuvarande prövningsprocess och finansieringsmodell är fullständigt orimlig och omänsklig. 5
Myndighetens förankring av samrådsmaterialet bland verksamhetsutövare, lokalpolitiker och riksdagsledamöter Myndigheten har gjort ett gediget arbete med att upprätta åtgärdsplanen och vidtagit omfattande ansträngningar för att nå ut med materialet genom samråd, kungörelser med mera. Det är uppenbart för alla att de åtgärder, som i slutändan föreslås utföras av verksamhetsutövare, kommer att få långtgående konsekvenser. Det är då anmärkningsvärt att myndigheten inte berör dessa konsekvenser. I samrådmaterialet går det över huvud taget inte att hitta något som tyder på att myndigheten självkritiskt granskat sitt material objektivt ur alla synvinklar. Till exempel kan resultatet av föreslagna åtgärder på något sätt få orimliga konsekvenser som inte är i överensstämmelse med vad som är både lokalpolitikers och riksdagsledamöters uppfattning av rimligt. En lag, i det här fallet miljöbalken, är en sak. Slutresultatet för människor av en myndighets praktiska tillämpning av lagen är en annan sak. Att resultatet blir som ovan beskrivs är naturligtvis fullständigt orimligt. Det kan inte ha varit meningen vid miljöbalkens tillkomst eller än mindre, ha framgått av någon konsekvensanalys vid miljöbalkens tillkomst. Snart nog kan man i var och varannan tidning läsa om förtvivlade människor som drabbas på det ena mer uppseendeväckande sätt än det andra. Mängder av politiker från alla möjliga partier framför det orimliga i myndighetens åtgärdsprogram. Det är uppenbart att myndigheten misslyckats med sitt förberedande samrådsarbete i samband med upprättandet av åtgärdsplanen. Detta torde även bero på myndighetens avsaknad av kontakter med verksamhetsutövare. I stället har man vänt sig till branschorganisationer men då inte lyckats förmedla konsekvenserna av sitt tänkta åtgärdsprogram. Ingen har alltså förrän nu förstått åtminstone en del av konsekvenserna. Det är alltså myndigheten själv som bär ansvaret för att så många nu reagerar, såväl verksamhetsutövare, lokalpolitiker som riksdagsledamöter. Samtidigt måste man komma ihåg att det finns en hel del äldre människor som är verksamhetsutövare och som inte kan hantera en dator. Dessa har över huvud taget inte nåtts av någon särskild information från myndigheten utöver en diffus kungörelse i tidningar. Att de över huvud taget skulle ha reflekterat över denna kungörelse är inte troligt. Det finns även de som inte är medlemmar i någon branschorganisation. Det framgår inte av samrådsmaterialet att myndigheten skulle ha fångat upp detta problem. Storskalig vattenkraft och småskalig vattenkraft Myndigheten redovisar inte på ett acceptabelt sätt, eller egentligen inte alls, i samrådsmaterialet vad skillnaden är i att driva storskalig och småskalig vattenkraft. Tvärtom försöker myndigheten jämställa storskalig och småskalig vattenkraft i fråga om drift och flödesförändringar. Däremot lägger myndigheten stor vikt vid att informera om hur mycket storskalig vattenkraft producerar och hur lite småskalig vattenkraft producerar. 6
Tillägg 95% av små och medelstora vattendrag i södra och mellersta Sverige klassas som kraftigt modifierat vatten. Vattenmyndigheten och sportfisket ansvarar för kostnader för anläggandet av fiskväg vid dammarna. Andra kostnader vid tillstånd med mera bekostas av svenska myndigheter. Urminneshävd och gamla privilegiebrev ska gälla som tillstånd för vattenkraftverk och dammar. Se även bilaga 1 och 2. Solängens kraftverk KB Drev Solängen 360 42 Braås Roland Albinsson Anders Albinsson Patrik Norrman Ulla-Britt Albinsson 7
Bilaga 1 Länsstyrelsen kräver att gamla dammar med elproduktion ska ha tillstånd. Kraftverksägare riskerar att behöva gå från gård och grund eftersom länsstyrelsen kräver att kraftverksägare stoppar elproduktionen då han inte anser sig ha råd med processen som krävs för nytt tillstånd. Uppdraget till vattenmyndigheterna som egentligen är ett antal länsstyrelser, som fått det här extra ansvarsområdet, att implementera EU:s vattendirektiv har fått länsstyrelserna att agera på ett bekymmersamt sätt. Vattendirektivet handlar om att vi skall vara rädda om vattnet för att säkerställa en god vattenkvalitet bland annat för dricksvatten. Det handlar inte om att se till att alla fiskarter som för hundra år sedan fanns i åarna ska komma tillbaka. Det handlar inte om att sportfiskarna ska få möjligheten att i allt större utsträckning fiska öring. Mycket talas för att det är just sportfiskarnas organisationer som genom effektivt lobbyarbete via riksdagen och via Naturvårdsverket fått igenom inriktningen att implementeringen av vattendirektivet skall innebära att vandringsvägarna för öringen ska säkras. Får vi bättre vatten av det? Knappast! Och som man tidigare sagt, kanske till och med sämre eftersom dammarna vid kvarnarna och kraftverken faktiskt stoppar upp flöden och låter kväve och fosfor avgå till luft och bottnen när vattnet står stilla. Källa: Västsverige-västerbygden, 10 april 2015, Göran Nyberg Roland Albinsson Drev Solängen 360 42 Braås 8
Bilaga 2 Mörrumsån Övrasjön Örken SE 632769-144962 Vattenförekomsten klassas som kraftigt modifierat vatten. Gamla utsläpp från Böksholms sulfitfabrik finns kvar i området med fiberbankar med mera. Rivning av vandringshinder medför att gamla utsläpp går vidare i Mörrumsån. Bortspolat dämme/tröskel vid Drevsjöns utlopp medför att fiberutsläpp pågår. Dämme/tröskel måste återställas. Sättningar i kanalbanken i ån mellan Drevsjön och Vartorpsdammen medför översvämningar vid höga vattenflöden. Förbud av nybyggnad av vattenkraft i Övre Mörrumsån med biflöde slopas. Solängens Kraftverk KB Drev Solängen 360 42 Braås 9