jonas karlsson det andra målet

jonas karlsson det andra målet noveller wahlström & widstrand 064802Det andra målet.orig.indd 3 12/21/06 3:03:00 PM

Wahlström & Widstrand www.wwd.se Jonas Karlsson 2007 Tryck: GGP Media GmbH, Tyskland 2007 isbn: 978-91-46-21589-9 064802Det andra målet.orig.indd 4 12/21/06 3:03:00 PM

i Det andra målet Min kompis på Gondolen 1 Liten röd prydnadssak Min kompis på Gondolen 2 Követt När jag vaknar är hon borta Du vet inte om du ska säga Familjemeny, som det heter Brevet Han är hungrig Vecka 42 Civilkurage ii Skummisar Lotten Sju möten med Coletho Pär Hansson Samtalet Mötet Daley Thompson-tracktop Mr Koshiros korgstol 1 3 Gör det själv Det första målet 064802Det andra målet.orig.indd 7 12/21/06 3:03:00 PM

Det andra målet När du har berättat om det första målet som du gjorde i korpmatchen mellan BK Högarna och Viking-Söder, hur du fångade upp en boll slagen i djupet, blev ensam med målvakten och iskallt placerade den längst nere i hörnet på insidan av stolproten. När du har visat på köksgolvet hur du passerade dina lagkamrater med sträckta händer i en målgest som du snott från en mycket känd brasilianare och väntat länge på att få använda. Då frågar någon om det andra målet. Och det är då, när alla tittar på dig, väntar på fortsättningen, ler och ser så där uppskattande ut, vill höra alla detaljer. Det är då du kommer på det att du inte gjorde något andra mål att du bara tänkte det. Tänkte hur skönt det skulle vara. Såg det framför dig. Så när dom frågade hur många mål du hade gjort, sa du: Två. Nu minns du att du bara gjorde ett. Och det har du redan förskönat. Grovt. Du tvekar ett par sekunder och hinner se att dom har genomskådat dig, att dom har förstått hur det egentligen ligger till. Men dom är snälla och låter dig hållas. Dom bryr sig inte om resultatet. Dom vill bara höra dig berätta. Så ni gör en ordlös överenskommelse, och du berättar 11 064802Det andra målet.orig.indd 11

om ett mål du aldrig gjorde med samma entusiasm som det första. Sen går du och funderar på det där målet som aldrig fanns men som ändå var så verkligt för dig att du till sist nästan trodde att du hade gjort det. Och dom där sekunderna av uppriktig förvåning som du släppte iväg, när dom frågade dig om det. Och du tänker att du har bra kamrater som inte avslöjar dig och gör situationen pinsam för er alla. Men nog är det synd att dom aldrig kommer att få reda på sanningen? För sanningen är att din målande berättelse om dom där två mycket avancerade konstnumren du påstår att du genomförde på fotbollsplanen ändå inte på långa vägar kan återge känslan av det enda, relativt enkla mål du verkligen gjorde. 064802Det andra målet.orig.indd 12

Min kompis på Gondolen 1 Min kompis och jag skulle äta lunch på Gondolen. Klockan halv ett. Tjugo över tolv var jag där. Hovmästaren mötte mig i entrén. Hur många blir ni? Jag och en till. Då är du välkommen att slå dig ner i baren så länge. Garderobiären tog min kavaj och hängde in den i garderoben. Jag gick och satte mig i baren och beställde en Ramlösa. Kvart i ett ringde min kompis och sa att han inte kunde komma. Han hade glömt. Och var det inte i morgon förresten? Nej, det var idag. Jag hade alldeles precis för mig att det var i morgon. Mm, men det var idag. Vi bestämde att vi skulle ses på samma plats i morgon istället. Vi la på och jag tyckte det var konstigt att han hade ringt mig idag om han nu verkligen trodde att det var i morgon vi skulle ses. Jag drack upp Ramlösan och betalade. När jag skulle hämta ut kavajen i garderoben sa garderobiären att jag inte behövde betala. Det blev ju inget. 13 064802Det andra målet.orig.indd 13

Vadå, vad skulle det ha blivit? Det kom ju ingen. Nästa dag kom jag dit prick halv ett. Min kompis var inte där. Jag väntade en stund utanför men sen gick jag in. Hur många blir ni idag? frågade hovmästaren. Idag? Blir vi två, sa jag. Jag hängde in kavajen i garderoben och gick och satte mig i baren. Bartendern var upptagen med en grupp utländska gäster som talade mycket dålig engelska. Då och då tittade han på mig som för att be om ursäkt för att det tog sådan tid. Gästerna var asiater och blev upprörda över någonting som varken jag eller bartendern såg ut att förstå. När han var klar med dom frågade han vad jag ville ha. Jag beställde en Ramlösa. Tio i ett hade min kompis ännu inte kommit så jag skickade ett sms till hans mobil: Sitter i baren. Var är du? Idag är idag. Klockan ett hade jag fortfarande inte hört något så jag betalade för Ramlösan och gick därifrån. Garderobiären log mot mig när jag hämtade ut kavajen. Kom det ingen idag heller? undrade han. Nej, skrattade jag, det blev ändrat. Måste rusa. 14 064802Det andra målet.orig.indd 14

Jag skyndade mig att slänga upp en tjugolapp på disken. Det är jämnt, sa jag. Senare på eftermiddagen ringde min kompis och lät stressad. Fan, Johan. Jag är skitledsen. Det hände en så jobbig grej idag. Jaha, vadå? Det är en lång historia. Om du vill så ska jag berätta allt i morgon. Jag frågade varför han inte hade svarat på mitt sms men han sa att han inte hade fått något. Sorry. Kan vi säga lunch samma tid i morgon? Jag bjuder. Jag sa att det var okej. Dagen därpå ringde jag min kompis på vägen till Gondolen. Hej, det är Johan. Tjenare. Tänkte bara kolla så att du kommer. Självklart. Idag är idag, eller hur? Jaha? Vi ses snart då? Visst. Det var samma personal i garderoben. En kille i min ålder som hälsade som om vi kände varandra. Halvt skymd bakom raderna av jackor därinne stod en person till. Alldeles stilla som om också han var bara kläder. Vi fick ögon- 15 064802Det andra målet.orig.indd 15

kontakt en kort stund och jag undrade om han arbetade här eller bara hälsade på sin kompis i garderoben. Av någon anledning kände jag mig tvingad att säga hej nu när jag hade sett honom. Han log och hälsade tillbaka. När jag kom bort till baren stod bartendern och pratade i telefon. Han tittade på mig och mimade någonting med munnen. Han pekade mot mineralvattnet. Jag nickade. Jag fick min Ramlösa och ringde upp min kompis igen. Det var upptaget. Bartendern pratade på i sin telefon. Han skrattade högt några gånger. Tittade på mig och log. Jag provade att ringa min kompis igen men det var fortfarande upptaget. Fem minuter senare kom bartendern fram till mig och sa att mitt sällskap skulle bli lite försenat. Jag tittade på honom och han hade det där lilla underdåniga leendet som bara riktigt professionella betjänter bär. För ett ögonblick lurades jag att tro att det var jag som var herre över situationen. Hur vet du det? sa jag. Han ringde. Vart ringde han? På telefonen. Kan jag hjälpa till? Jag skulle vilja se på menyn, sa jag. Naturligtvis. Han försvann iväg och jag ringde upp min kompis ytterligare en gång men nu var telefonen avstängd. Hans svarsmeddelande gick igång direkt. Jag la på utan att säga något. 16 064802Det andra målet.orig.indd 16

Killen från garderoben kom fram till baren. Han sa någonting till bartendern som skrattade. Jag undrade om han kände till den andra killen i garderoben. Efter en stund såg jag min kompis komma gående längre bort i lokalen. Han hade kostym på sig och i bröstfickan stack det upp en stor röd näsduk. Han for med blicken över lokalen och jag skulle precis vinka till honom när han plötsligt fick syn på någon annan och satte sig ner vid ett bord längre bort. Han skakade hand med en man i kostym och hans sällskap, en kvinna i dräkt. En servitör kom fram till bordet och dom fick menyer och beställde något att dricka alla tre. Sen fortsatte han mot baren. Han hade en meny med sig till mig. Jag har ett bord ledigt nu. Vill ni sitta ner? Det vill vi. Servitören visade mig till bordet alldeles bredvid min kompis som samtalade intensivt med mannen mittemot. Efter en stund tittade han upp och fick syn på mig. Där är du ju. Johan, har du träffat Douglas? Han ska flytta till Kina nästa vecka. Douglas, Johan. Johan, Douglas. Douglas sträckte ut sin hand och jag fick resa på mig och gå fram till honom. Du får sitta med oss, sa Douglas. Jag drog ut den fjärde stolen och satte mig på den. Vi beställde och maten kom in. Douglas berättade om sitt nya arbete i Shanghai. Ett spelbolag som lanserade ett nytt spel på nätet där man gick in parvis via mobilen och slog ut varandra. 17 064802Det andra målet.orig.indd 17

Lika mycket spel som socialt experiment, sa han. Kvinnan i dräkt och jag satt mittemot varandra men vi sa ingenting. Efter maten drack vi kaffe och tog varsin liten petit-four på en pytteliten papperslapp. Kvinnan i dräkt åt bara halva sin. Sen sa min kompis att han måste gå på toaletten. Jag sa att jag också behövde det. Inne på toaletten stod vi en lång stund bredvid varandra utan att någon av oss kunde kissa. Jag frågade min kompis om han hade någonting emot mig. Varför undrar du det? Jag bara tänkte. Varför har du stängt av telefonen? Jag har inte stängt av den. Det är slut på batteriet. Vi var tysta ett tag. Sen kissade vi lite båda två. När vi kom tillbaka till bordet sa min kompis att han måste gå. Vi fick höras senare. Det är mycket på jobbet nu, sa han. Douglas nickade instämmande som om han verkligen förstod hur han menade. Jag märkte att jag också nickade. Han kramade om både Douglas och kvinnan i dräkt. Vi hörs, sa han till mig. Douglas och jag satt kvar vid bordet medan kvinnan i dräkt också gick på toaletten. Ska inte du gå? frågade jag. Vi ska väl betala först, svarade han. Jag menade på toaletten? Behövs inte. 18 064802Det andra målet.orig.indd 18

Efter en stund ringde det på Douglas mobil. Han satte hörsnäckan i örat och svarade. Servitören kom fram med notan men Douglas viftade avvärjande med handen när jag sträckte mig efter plånboken. Han slängde fram ett American Express och pekade mot telefonen som om den i andra änden bjöd på hela kalaset. När kvinnan i dräkt kom tillbaka reste vi på oss båda två och Douglas skakade hand med mig samtidigt som han fortsatte prata i mobilen. Jag vinkade lite till henne och hon log mot mig innan dom gick mot utgången. Jag satt kvar ett par minuter och såg ut genom fönstret. Drog med fingret längs duken och petade på den lilla pappersbiten från efterrätten. Sen reste jag på mig och gick ut till garderoben. Garderobiären la upp kavajen på disken och hängde tillbaka plastbrickan på galgen. Tjugofem kronor, sa han. Jaha? sa jag. Okej. 064802Det andra målet.orig.indd 19