1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY YTTRANDE 2014-02-27 Ärendenr: NV-04361-13 Kammarrätten i Stockholm Box 2302 103 17 Stockholm Yttrande i mål nr 3273-13 angående selektiv och riktad jakt efter varg 2013 Naturvårdsverket har beretts tillfälle att yttra sig över ab 52-58 samt 65-68 i ovanstående mål. Utöver vad som framgår av det överklagade beslutet (NV-01007-13) och vad som anförts tidigare framför Naturvårdverket följande synpunkter. Naturvårdsverket har även förelagts att yttra sig när det gäller behovet av att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen beträffande artikel 16.1 e) i artoch habitatdirektivet. Naturvårdsverket framför härmed följande synpunkter. Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverket vidhåller att yrkandet om att förvaltningsrättens dom ska upphävas och att Naturvårdsverkets beslut ska fastställas. Naturvårdsverket ser inte att det finns något behov av att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen angående om artikel 16.1 e) art- och habitatdirektivet kan tillämpas för att medge jakt i syfte att döda en strikt skyddad art. Vidare finns det inte av någon annan anledning skäl att inhämta förhandsavgörande i detta fall. För det fall kammarrätten ändå anser det nödvändigt att inhämta förhandsavgörande för att kunna avgöra målet hemställer Naturvårdsverket om att få tillfälle att lämna synpunkter på de preciserade frågeställningar som avses att skickas till EU-domstolen. Utveckling av grunderna för Naturvårdsverkets ställningstagande Prövningens omfattning Naturvårdsverket vill inledningsvis framhålla att det är förhållandena vid tidpunkten för beslutet om den selektiva och riktade jakten 2013 som enligt vår BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 Ö STERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE
NATURVÅRDSVERKET 2(5) uppfattning är föremål för prövning i detta mål. Uttalanden vad gäller genetiska förstärkningsåtgärder i den nu beslutade propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) och andra, nyare beslut om rovdjursförvaltningens inriktning avseende detta kan därför enligt Naturvårdsverkets mening inte tillmätas betydelse på sätt som föreningarna anför i denna prövning, som avser en jakt i början av år 2013. Det vetenskapliga underlaget Inför beslutet om den selektiva och riktade jakten efter varg 2013 gav Naturvårdsverket i uppdrag till Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Grimsö Forskningsstation att utreda de biologiska förutsättningarna för att rikta licensjakt efter varg mot revir med särskilt låg genetiskt status samt att undersöka effekterna på populationens inavelsnivå av en sådan jakt. Utredningen skulle också inkludera en analys av huruvida licensjakten kunde utformas så att den genetiska förstärkningen av vargstammen kunde påskyndas och ytterligare förstärkas genom att populationen hålls på en lägre nivå under tiden för de inledande åtgärderna för genetisk förstärkning. Om detta ansågs möjligt skulle uppdragsredovisningen innehålla konkreta förslag på hur en populationsreglerande jakt ska utformas för att uppnå sådana effekter, inklusive kriterier för hur mest lämpliga vargrevir för en selektiv jakt ska identifieras. I uppdraget ingick att den bästa dokumenterade vetenskapliga kunskapen skulle användas vid analyser och förslag. Den rapport som uppdraget resulterade i kritiseras nu, utifrån vetenskapligt perspektiv, i de handlingar som Naturvårdsverket fått tillfälle att yttra sig över. Naturvårdsverket vidhåller att det underlag som ligger till grund för beslutet om den selektiva och riktade jakten efter varg 2013 var, och alltjämt är, hållbart och att Naturvårdsverket har uppfyllt sin bevisbörda för att de nödvändiga förutsättningarna för jakten var uppfyllda. Annan lämplig lösning Naturvårdsverket har i överklagandet till kammarrätten utförligt redogjort för varför de alternativ till jakt som omnämns i förvaltningsrättens dom inte utgör någon annan lämplig lösning. Föreningarna anför i sitt yttrande att en flytt av svenska vargar till den finskryska populationen skulle kunna vara en lämplig lösning, inte begränsat till Ryssland. Naturvårdsverket uppfattar förslaget som att det avser flytt av vargar till Finland. Enligt Naturvårdsverkets mening utgör detta inte något alternativ till jakt, av samma skäl som anförts gällande flytt av vargar till Ryssland. Vidare anför föreningarna att Naturvårdsverket inte har invänt mot att flytt av vuxna vargar från Finland till Sverige skulle kunna vara en annan lämplig lösning. Naturvårdsverket betonar att inte heller detta är ett möjligt alternativ till jakt. Som framgår av den tidigare ingivna skrivelsen från Jordbruksverket (se bilaga 1 till Naturvårdsverkets tidigare ingivna överklagande) vore det med tanke på smittskyddet nödvändigt att de finska vargarna avmaskas, vaccineras mot rabies och därefter går kvar i Finland under observation under minst sex
NATURVÅRDSVERKET 3(5) månader innan en flytt genomförs. En sådan överenskommelse har inte varit möjlig att nå med de finska myndigheterna. Naturvårdsverket vidhåller att det inte har funnits någon annan lämplig lösning än en selektiv och riktad jakt för att på kort sikt minska inavelsgraden i den svenska vargstammen. Försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus Som förvaltningsrätten har konstaterat omfattas Naturvårdsverkets beslut om selektiv och riktad jakt 2013 av den nationella förvaltningsplanen och artikel 2.2 i art- och habitatdirektivet, det vill säga det är en åtgärd som syftar till att återställa en gynnsam bevarandestatus hos bland annat arter av vilda djur av gemenskapsintresse. Vad gäller frågan om gynnsam bevarandestatus så publicerade Naturvårdsverket den 16 december 2013 sitt ställningstagande om att vargens bevarandestatus i Sverige är gynnsam. Naturvårdsverket vill framhålla att vi tidigare inte har tagit ställning till den svenska vargstammens bevarandestatus. Bevarandestatus bedöms vart sjätte år i en rapportering till EU. I rapporteringen år 2007 bedömdes inte de stora rovdjurens status. Inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen Naturvårdsverket har samtidigt fått frågan från såväl Förvaltningsrätten i Stockholm som Kammarrätten i Stockholm om det finns ett behov av att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen beträffande tolkningen av artikel 16.1 e) i art- och habitatdirektivet. Kammarrätten har specificerat sin frågeställning till att Naturvårdsverkets yttrande särskilt ska avse behovet av ett förhandsavgörande som rör frågan huruvida artikel 16.1 e), med tanke på att bestämmelsen avser insamling och förvaring, är tillämplig på jakt efter och dödande av vissa exemplar av djurarter. Om Naturvårdsverket anser att ett förhandsavgörande behövs av någon annan anledning ska även det anges. Naturvårdsverket anser att det står klart att artikel 16.1 e) kan tillämpas för att medge jakt efter och dödande av vissa djurarter och ser därför inte att det finns något behov av att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen avseende denna fråga. Detta utvecklas nedan. Ordalydelsen av artikel 16.1 e) I den svenska versionen av art- och habitatdirektivet har i artikel 16.1 e) rekvisiten insamling och förvaring använts medan det i den engelska versionen har använts rekvisiten taking or keeping. När man läser den svenska versionen av artikeln kan möjligen utrymmet för jakt i syfte att döda framstå som begränsat. Av den engelska versionen framgår dock enligt Naturvårdsverkets mening att artikelns tillämpningsområde är relativt brett och inrymmer jakt i syfte att döda.
NATURVÅRDSVERKET 4(5) Vägledning från EU-kommissionen Kommissionen har i sin vägledning om tillämpningen av artiklarna 12 och 16 i art- och habitatdirektivet uttalat att undantag under vissa förutsättningar kan medges med stöd av artikel 16.1 e) (se sid. 55-56 i den till kammarrätten redan ingivna vägledningen). Kommissionen har vidare med anledning av en förfrågan från den lettiska regeringen uttalat sig över det antal lodjur som skulle kunna jagas i Lettland med stöd av artikel 16.1 e) under en jaktsäsong (se bilaga 4 till det ingivna överklagandet). Av en population om 600-650 individer ansåg kommissionen att ett uttag om 50 individer utgör en tillräckligt begränsad mängd och därmed är i överensstämmelse med artikel 16.1 e). Detta under förutsättning att staten har antagit en förvaltningsplan för arten som har beaktats inför jakten samt att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten. Naturvårdsverket menar att det tydligt framgår av den vägledning som utarbetats för tillämpningen av art-och habitatdirektivet och det resonemang som kommissionen förde i korrespondensen med Lettland ger stöd för att jakt i syfte att döda är förenligt med artikel 16.1 e). Large Carnivore Institute of Europe Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har på EU-kommissionens uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå. 1 Riktlinjerna antogs av EU-kommissionen sommaren 2008 och de kan enligt EU-kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen inom EU. I riktlinjerna anges bl.a. följande om jakt med stöd av artikel 16. From a conservation point of view there is no principle reason why large carnivore populations cannot tolerate some levels of lethal control or be managed under the same type of harvest system as wild ungulates or game birds, provided that the harvest is well managed. Proper management in this case requires effective monitoring of the population size, the setting of appropriate quotas and hunting seasons, and careful enforcement of these regulations. In other words, if properly organised, well managed harvest can potentially be sustainable. In summary, Article 16 provides a scope for permitting the use of lethal control, and even the maintenance of traditional hunting activities for annex IV species as long as the three conditions can be met. (s. 28) Avseende möjligheten till jakt med stöd av artikel 16.1 e) anges följande. justification (e) could be used to justify a carefully regulated harvest of some animals. Justification (c) and (e) could cover cases where a de facto hunter harvest is needed to obtain local acceptance for large carnivores among the rural population. This situation is clearly present in many Nordic and Eastern 1 Linell J., Salvatori V. & Boitani L. (2008), Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe. A Large Carnivore Initiative for Europe report prepared for the European Commission (contract 070501/2005/424162/MAR/B2).
NATURVÅRDSVERKET 5(5) European countries, and has been well documented in social science research. In fact, Latvia has justified its continued hunter harvest of lynx under justification (e) (Ozolins 2001), and the example has been held up as a successful demonstration of a well justified use of derogation point (e) by the Article 12 working group. (s. 30) Naturvårdsverket menar att det framgår tydligt i riktlinjerna från LCIE att en viss jakt i syfte att döda är förenlig med artikel 16.1 e). Slutsats Med hänvisning till ovanstående saknas behov av förhandsavgörande från EUdomstolen vad gäller utrymmet för jakt i syfte att döda med stöd av artikel 16.1 e). Beslut om detta yttrande har fattats av ställföreträdande generaldirektören Kerstin Cederlöf. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit juristerna Hanna Ek och Malin Hollberg Malm samt sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Kerstin Cederlöf Gunilla Ewing Skotnicka