Institutionen för Hälsovetenskap Examensarbete IV054G

Institutionen för Hälsovetenskap Examensarbete IV054G Idrottsvetenskap GR (C), 15 hp, VT2018 Låga doser av koffeins påverkan på skjutprestation och stillahållningsförmåga hos luftgevärsskyttar Erik Olsson 2018-05-21

Abstract The effects of caffeine on shooting performance have not been properly examined. Aim: To investigate whether low caffeine doses (1-3 mg/kg bodyweight) can affect shooting performance and stability of hold. Methods: Seven air rifle shooters, four males and three females, median age of 19 (18-19) years and median body mass (BM) of 67 (60-72,5) kg, participated in the study. The study was performed in a doubleblinded fashion with four different caffeine dosages: placebo, 1 mg/kg BM, 2 mg/kg BM and 3 mg/kg BM. 60 minutes after ingesting one of the caffeine dosages the participants fired 20 competition shots. Shooting performance was measured by the match score and the stability of hold was measured by barrel movement (distance) and velocity of barrel movement (velocity). Results: There was no main effect for the shooting performance (χ 2 3= 1,79, p>0,05). There was a significant main effect for distance (χ 2 3= 11,0, p = 0,012), the distance was longer for both 2 mg/kg BM and 3 mg/kg BM than placebo (p<0,05) and the distance was longer for 3 mg/kg BM than 1 mg/kg BM. There was a main effect for velocity (χ 2 3= 10,8, p= 0,013), the velocity was higher for both 2 mg/kg BM and 3 mg/kg BM than placebo (p<0,05) and the velocity was higher for 3 mg/kg BM than 1 mg/kg BM. Conclusion: The results from this study showed that caffeine in dosages 1-3 mg/kg BM has no effect on shooting performance but caffeine in dosages 2-3 mg/kg BM can increase distance and velocity. Keywords: Accuracy, air rifle, barrel movement, heart rate, shooting Abstrakt Huruvida koffein kan påverka skjutprestationen är sedan tidigare bristfälligt undersökt. Syfte: Att undersöka huruvida låga koffeindoser (1-3 mg kg/ kroppsvikt) kan påverka skjutprestationen och stillahållningsförmågan hos luftgevärsskyttar. Metod: Sju luftgevärsskyttar, fyra manliga och tre kvinnliga, medianålder på 19 (18-19) år och medianvikt på 67 (60-72,5) kg rekryterades till studien. Studien genomfördes som en dubbel-blindad och placebokontrollerad studie med fyra olika koffeindoseringar: placebo, 1 mg/kg kroppsvikt (KV), 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV. Varje testtillfälle bestod av 20 tävlingsskott 60 minuter efter intag utav en av de fyra koffeindoserna. Skjutprestation mättes via totalpoäng, stillahållningsförmåga mättes via piprörelse (distans) och hastighet på piprörelser (piphastighet). Resultat: Det fanns ingen övergripande statistisk skillnad för skjutprestation (χ 2 3 = 1,79, p > 0,05). Friedman test visade övergripande statistiskskillnad för distans mellan de fyra olika koffeindoserna (χ 2 3 = 11,0, p = 0,012), distansen var signifikant högre vid 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV än vid placebo (p < 0,05) och distansen var signifikant högre vid 3 mg/kg KV än vid 1 mg/kg KV (p < 0,05). Det fanns statistiskt övergripande skillnad för piphastighet (χ 2 3 = 10,8, p = 0,013) där piphastigheten var signifikant högre vid 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV än vid placebo (p < 0,05), och piphastigheten var signifikant högre vid 3 mg/kg KV än vid 1 mg/kg KV (p < 0,05). Konklusion: Resultatet från denna studie visade att koffein i doserna 1-3 mg/kg KV inte har någon påverkan på skjutprestationen men däremot kan koffein i doserna 2-3 mg/kg KV försämra stillahållningsförmågan. Sökord: Hjärtfrekvens, luftgevär, piprörelse, precision, skytte

Innehållsförteckning Abstract... 2 Abstrakt... 2 Introduktion... 1 Metod... 3 Studiedesign... 3 Försökspersoner... 3 Material, apparatur och mätvariabler... 4 Procedur... 4 Statistisk analys... 6 Resultat... 6 Diskussion... 9 Referenser... 13

Introduktion Koffein kan bidra till ökad vakenhet, förbättrad uppmärksamhet, förkortad reaktionstid och ökad tid till utmattning (Nehlig, Daval & Debry, 1992). Koffein ökar mobiliseringen av intracellulärt kalcium, ökar oxideringen av fria fettsyror och fungerar som en antagonist för adenosinreceptorer i centrala nervsystemet (Ganio, Klau, Casa, Armstrong & Maresh, 2009). Genom att blockera adenosinreceptorerna i hjärnan kan koffeinet minska utmattning, minska upplevd ansträngning och öka upplevd energi (O Connor, Motl, Broglio & Ely, 2004; Judelson et al., 2005). Det gör att koffein kan användas som prestationshöjande tillskott inom olika idrotter (Burke, 2008; Spriet, 2014). Flertalet studier har visat att olika koffeindoser kan förbättra prestationen vid konditionsidrotter (Graham & Spreit, 1995; Ganio et al., 2009; Spriet, 2014) och meta-analysen av Warren, Park, Maresca, McKibans, och Millard-Stafford (2010) visade att muskeluthållighet och maximal statisk styrka förbättrades av koffein. Uppmärksamhet är ett samlingsnamn för kognitiva förmågor som är viktig del av hjärnans informationsbearbetning (Styles, 2006, s.1-6). Tidigare studier (Lorist, Snel, Kok och Mulder, 1996; Smith, 2009) har visat att koffein kan förbättra uppmärksamheten. Smith (2009) visade att så låg dos koffein som 40 mg kunde förbättra prestationen vid uppgifter som prövade uppmärksamhet. Även Smit och Rogers (2000) visade att låga doser av koffein kan förbättra kognitiv prestationsförmåga. Enligt artikeln av Einöther och Giesbrecht (2013) så kan koffein förbättra prestationen vid både simpla och komplexa uppgifter som testar uppmärksamhet. Tidigare studie (Lorist et al., 1996) har även visat att koffein kan förbättra selektiv uppmärksamhet, vilket är förmågan att kunna fokusera på relevant information och stänga ute irrelevant information (Styles, 2006, s. 1-6). Lee (2009) visade att pilbågsskyttar på elitnivå hade högre nivåer av uppmärksamhet vid avfyrningstillfället än pilbågsskyttar på medelnivå, vilket tyder på att högre nivåer av uppmärksamhet kan vara viktigt i precisionsidrotter. Brice och Smith (2001) visade att koffein kan förbättra prestationen vid en koncentrationsuppgift som varade över 60 minuter. Utifrån detta skulle koffein kunna bidra till förbättrad prestation vid precisionsidrotter där tävlingstiden överskrider 60 minuter. Däremot 1

har tidigare studier (Loke, Hinrichs & Ghoneim, 1985; Bovim, Næss, Helle, & Sand, 1995) visat att koffein kan försämra finmotoriska funktioner och i de flesta studier där koffein visats ha positiv effekt på idrottsrelaterad motorisk prestanda, så har den positiva effekten bara funnits i situationer med utmattning (Baker, Nuccio & Jeukendrup, 2014). Mumford et al. (2016) visade att koffein kan förbättra prestationen för golfspelare och en studie av Soares, del Vecchio, Domingues och Vaz (2015) visade att koffein kan förbättra precisionen vid volleybollservar hos unga män. Däremot visade Ahmadi, Mokthari och Mousavi (2012) att koffein inte påverkar prestationen hos dartspelare. Det finns enbart ett fåtal studier som undersökt huruvida koffein kan påverka prestationen inom sportskyttegrenar (Share, Sanders & Kemp, 2009; Ebrahimi, Pordanjani & Ahmadabadi, 2015). Share et al. (2009) visade att koffeindoserna 2 mg/kg kroppsvikt och 5 mg/kg kroppsvikt inte hade någon påverkan på skjutprestationen vid lerduveskytte. Ebrahimi et al. (2015) undersökte huruvida koffeindosen 3 mg/kg kroppsvikt och 5 mg/kg kroppsvikt hade någon påverkan på skjutprestationen hos två luftgevärsskyttar och sex luftpistolsskyttar. De fann då att koffeindosen 3 mg/kg kroppsvikt inte hade någon påverkan på skjutprestationen eller hjärtfrekvensen. Däremot fann de att 5 mg/kg kroppsvikt påverkade skjutprestationen negativt samt att det gav högre hjärtfrekvens. De konkluderade att den förhöjda hjärtfrekvensen var den bidragande faktorn till den försämrade skjutprestationen. Det verkar dock mer rimligt att den försämrade skjutprestationen berodde på försämrad stillahållningsförmåga (Tang, Zhang, Huang, Young & Hwang, 2008; Lakie, 2009; Ihalainen, Kuitunen, Mononen & Linnamo, 2016) då en tidigare studie (Miller, Lombardo & Fowler, 1998) visat att koffein i dosen 3 mg/kg kroppsvikt ökar amplituden av armdarrningar. Miller et al. (1998) visade även att den lägre koffeindosen på 1 mg/kg kroppsvikt inte påverkade amplituden av armdarrningar. Luftgevärsskytte är en gren som ställer stora krav på precision. Tävlingarna skjuts på en tavla ringad mellan 1 10 där tian endast är 0,5 mm (International Shooting Sport Federation, 2017). Ihalainen et al. (2015) visade att förmågan att kunna hålla geväret stilla, förmågan att sikta i mitten, timing av avfyrningen och förmågan att kunna avfyra utan att påverka gevärets läge, förklarar 81 % av variationen i 2

skjutresultat. De visade även att stillahållningsförmågan själv svarar för 54 % av variationen i skjutresultat. Däremot finns det ingen kunskap huruvida koffein i låga doser påverkar skjutprestationen och förmågan att kunna hålla geväret stilla hos luftgevärsskyttar. Därför var syftet med denna studie att undersöka huruvida låga koffeindoser (1-3 mg/kg kroppsvikt) kan påverka skjutprestationen och förmågan att hålla geväret stilla. Hypotesen var att: 1. Koffeindoserna 1 mg/kg kroppsvikt och 2 mg/kg kroppsvikt skulle kunna förbättra skjutprestationen 2. Koffeindoserna 1 mg/kg kroppsvikt och 2 mg/kg kroppsvikt inte skulle försämra stillahållningsförmågan. Metod Studiedesign Likt studien av Ebrahimi et al. (2015) så genomfördes denna studie som en dubbelblindad och placebokontrollerad studie med randomiserad ordning. Försökspersoner Till studien rekryterades sju elitaktiva juniorer inom luftgevärsskytte från ett svenskt skyttegymnasium, fyra killar och tre tjejer. Medianvikten var 19 (18-19), medianvikten var 67 (60-72,5) kg och medianlängden var 168 (164-181) cm. Försökspersonerna (FP) studerade andra och tredje året vid skyttegymnasiet, och rekryterades genom en informationsträff på deras skola. För att deltaga i studien krävdes att man varit aktiv luftgevärsskytt i minst två år. Personer med ett dagligt koffeinintag över 300 mg exkluderades från studien. FP informerades om att testerna skulle genomföras som en tävling där skytten med det högsta resultatet efter de fyra testomgångarna skulle erhålla en pokal. FP informerades skriftligt och muntligt om att deltagande i studien var helt frivilligt och att de fick avbryta sitt deltagande i studien närsomhelst utan att ange anledning. 3

FP informerades även om de eventuella riskerna med koffeinintag som t.ex. orolig mage, illamående och störd sömn (Spriet, 2014). Material, apparatur och mätvariabler Koffeinet bestod av koffeintabletter av märket ABECE (Sverige) som mortlades sönder och fördelades i gelatinkapslar. Som placebo användes florsocker. Koffeindoserna var 1 mg/kg kroppsvikt (KV), 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV. För att väga upp rätt mängder koffein användes en våg (XT 320M, Precisa Gravimetrics, Schweiz). Kroppsvikten hos FP registrerades via självrapportering. Mätvariablerna under testerna var: Totalpoäng som ett mått på skjutprestation, längd på piprörelse (distans), vilket är hur mycket pipan på geväret rör sig i förhållande till centrum av tavlan, och hastighet på piprörelser (piphastighet) som var mått på stillahållningsförmågan samt hjärtfrekvens (HF). Matcherna sköts på tavelsystemet Megalink 2000 (Norge) och totalpoäng, vilket är summan av alla match skott, registrerades med en decimal (0,0 10,9) helt enligt reglementet för luftgevärsskytte mm (International Shooting Sport Federation, 2017). Distans mättes i millimeter och piphastighet mättes i millimeter/sekund med en Scatt MX- 02 (Scatt electronics, Ryssland). HF mättes i slag/min med pulsklockor (M400, Polar, Finland). Statistisk analys genomfördes i IBM SPSS statistic V24 (International Business Machines Corporation, USA) Procedur Mätningarna genomfördes vid fyra testtillfällen som delades upp på två efterföljande helger där testtillfälle 1 och testtillfälle 2 separerades med exakt 24 h, följande vecka genomfördes testtillfälle 3 och testtillfälle 4 med 24 h emellan. Under alla tester använde FP sin egen tävlingsutrustning (gevär, kläder och ammunition etc.) och alla tester genomfördes på skyttegymnasiets reglementesriktiga skjutanläggning (International Shooting Sport Federation, 2017). 4

Dagen inför första testhelgen genomfördes en familliariseromgång, utan mätningar men med mätutrustningen påkopplad, där FP sköt 15 skott på en tid av 20 minuter. Under familliariaseringen gjordes markeringar på gevären för var mätutrustningen skulle fästas under de fyra testomgångarna. FP uppmanades att avstå från intag av koffeinhaltiga drycker och preparat 12 h inför testerna, avstå från skytteträning och hård fysisk träning 24 h inför testerna. FP uppmanades även att äta och dricka lika under samtliga testdagar och senaste måltid skulle vara intagen senast tre timmar innan teststart. FP testades en och en enligt det exempelschema som illustreras i tabell 1. Tabell 1. Exempelschema över testproceduren. FP Nr Intag av kapslar Välkomnades till banan Provskott Start Stopp 1 00:00 00:30 00:45 01:00 01:25 2 00:40 01:10 01:25 01:40 02:05 3 01:20 01:50 02:05 02:20 02:45 Varje testtillfälle inleddes med att FP intog kapslarna med 200 ml vatten, 60 minuter innan start för att säkerställa maximal koffeinkoncentration i blodet (Harland, 2000, Graham 2001). Under tiden mellan intaget av kapslarna och det att FP välkomnades in på banan genomförde FP sin vanliga tävlingsförberedelse. När FP välkomnats till banan kopplades mätutrustningen på och grovkalibrerades. Under denna tid var det tillåtet att göra blindavfyrningar. Fyra minuter innan provskottstidens start lästes förutsättningarna för matchen upp. Under provskottstiden fick FP skjuta valfritt antal provskott, och tidtagningsfunktionen på Megalinken startades manuellt på monitorn. Mätutrustningen finkalibrerades utifrån provskotten så att det maximalt skiljde 0,2 poäng mellan Scatten och Megalinken. Vid matchstart startades återigen klockan på Megalinkmonitorn manuellt och mätningen av hjärtfrekvens, de skjuttekniska parametrarna samt totalpoängen startades inför första tävlingsskottet. 5

Testet tillika matchen bestod av 20 tävlingsskott till vilka skjuttiden var 25 minuter, vilket ger samma tid per skott som vid en vanlig tävling där tävlingstiden är 75 min och matchen består av 60 skott (International Shooting Sport Federation, 2017). Däremot förekom inte några kommandon för tio minuter kvar, fem minuter kvar eller stopp under matchtiden utan FP fick själva hålla koll på tiden. Direkt efter sista tävlingsskottet så stoppades registreringen av samtliga mätvariabler. Statistisk analys Test av normalfördelning skedde genom Shapiro-Wilk test. Även histogram, boxplots och Q-Q plots studerades visuellt. Då datan inte var normalfördelad presenteras den som medianvärde och kvartilavstånd. För att undersöka om det fanns någon övergripande statistisk skillnad mellan de fyra olika koffeindoserna användes Friedman test. För att undersöka mellan vilka koffeindoseringar eventuella skillnader fanns användes sex stycken Wilcoxon signed rank test och LSD korrektion användes, vilket gav signifikansnivån p < 0,05. Vid analys av totalpoäng och HF användes medianvärde från alla FP (n = 7) och vid analys av piphastighet och distans exkluderades resultatet från en FP på grund av felande mätutrustning. Resultat Procentuell skillnad i totalpoäng mellan placebo och de tre koffeindoserna var: 1 mg/kg KV = -0,1 %; 2 mg/kg KV = -0,2 %; 3 mg/kg KV = -0,1 %. I figur 1 redovisas medianvärden samt kvartilavstånd för totalpoäng. Friedman test visade ingen övergripande statistisk skillnad i totalpoäng mellan de fyra koffeindoserna, (χ 2 3 = 1,79, p > 0,05). 6

Figur 1. Medianvärde och kvartilavstånd för totalpoäng under de fyra olika koffeindoseringarna (placebo, 1 mg/kg KV, 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV). Friedman test visade övergripande statistisk skillnad för distans mellan de fyra olika koffeindoseringarna (χ 2 3 = 11,0, p = 0,012). Procentuell skillnad i distans mellan placebo och de tre koffeindoserna var: 1 mg/kg KV = +6,0 %; 2 mg/kg KV = +14,9 %; 3 mg/kg KV = +15,5 %. I figur 2 redovisas medianvärden samt kvartilavstånd för distans. Figur 2. Medianvärde och kvartilavstånd för distans under de fyra olika koffeindoseringarna (placebo, 1 mg/kg KV, 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV). 7

Friedman test visade att det fanns en övergripande statistisk skillnad för piphastighet mellan de fyra olika koffeindoserna (χ 2 3 = 10,8, p = 0,013). Den procentuella skillnaden i piphastighet mellan placebo och de tre koffeindoserna var: 1 mg/kg KV = +6,4 %; 2 mg/kg KV = +18,2 %; 3 mg/kg KV = 16,2 %. I figur 3 redovisas medianvärden samt kvartilavstånd för piphastighet. Figur 3. Medianvärde och kvartilavstånd för piphastighet under de fyra olika koffeindoseringarna (placebo, 1 mg/kg KV, 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV). Medianvärde för HF vid de fyra olika koffeindoseringarna var, placebo = 93 (83-99) slag/min; 1 mg/kg KV = 89 (85-91) slag/min; 2 mg/kg KV = 94 (85-99) slag/min; 3 mg/kg KV = 92 (83-99) slag/min. Friedman test visade ingen övergripande statistisk skillnad (χ 2 3 = 3,57, p > 0,05). 8

Diskussion Syftet med studien var att undersöka huruvida låga koffeindoser (1-3 mg kg/ kroppsvikt) kan påverka skjutprestationen och förmågan att hålla geväret stilla. Hypotesen var att: (1) koffeindoserna 1 mg/kg KV och 2 mg/kg KV skulle kunna förbättra skjutprestationen och (2) koffeindoserna 1 mg/kg KV och 2 mg/kg KV inte skulle försämra stillahållningsförmågan. I enlighet med tidigare studier (Share et al., 2009; Ebrahimi et al., 2015) så påverkade inte koffein i doserna 1-3 mg/kg KV skjutprestationen eller HF, vilket falsifierar den första delen av hypotesen. Däremot påverkade inte koffein i dosen 1 mg/kg KV stillahållningsförmågan vilket går i linje med studien av Miller et al. (1998) och delvis styrker andra delen av hypotesen. Fortsatt i linje med studien av Miller et al. (1998) ökade både distans och piphastighet vid doserna 2 mg/kg KV och 3 mg/kg KV vilket falsifierar hypotesen om att koffeindosen 2 mg/kg KV inte skulle påverka stillahållningsförmågan. Till skillnad från prestation inom styrkeidrotter och konditionsidrotter (Warren et al., 2010; Spriet, 2014) så påverkades inte skjutprestationen av låga doser med koffein. Trots att tidigare studier (Smit & Rogers, 2000; Smith, 2009) visat att låga doser med koffein (< 40 mg) kan förbättra prestationen vid kognitiva uppgifter som testar uppmärksamhet, förbättrade inte koffein i doserna 1-3 mg/kg KV skjutprestationen. Detta trots att det inte fanns någon skillnad i stillahållningsförmåga vid 1 mg/kg KV, vilket skulle kunnat förklara en försämrad skjutprestation (Tang et al., 2008; Lakie, 2009; Ihalainen et al., 2016). Det skulle kunna bero på att elitaktiva luftgevärsskyttar likt pilbågsskyttar på elitnivå (Lee, 2009) redan har utvecklad förmåga att styra uppmärksamheten mot relevant information samtidigt som de kan stänga ute irrelevant information. Detta skulle kunna medföra att de inte gynnas av att inta koffein. Huruvida elitaktiva luftgevärsskyttar har bättre utvecklad selektiv uppmärksamhet är dock inte undersökt sen tidigare. De tidigare studier (Soares et al., 2015; Mumford et al., 2016) som funnit att koffein ger förbättrad prestation vid precisionsuppgifter har använt doser mellan 3-6 mg/kg 9

KV men de har inte studerat idrotter som ställer lika stora krav på stillahållningsförmåga. Då prestationen i luftgevärsskytte är beroende av förmågan att kunna hålla vapnet stilla (Ihalainen et al., 2016) skulle den uteblivna förbättringen av skjutprestationen kunna bero på att koffeindoserna som krävs för förbättrad precision även försämrar stillahållningsförmågan. De tidigare studier som visat positiva effekter på precision och idrottsrelaterad motorisk prestanda inom andra idrotter än sportskytte (Baker et al., 2014; Soares et al., 2015; Mumford et al., 2016) har även testat över längre tid och i situationer med utmattning. Denna studie testade enbart 20 tävlingsskott och riskerna för utmattning var väldigt små. Däremot i studien av Share et al. (2009) testade de koffeinets effekt på skjutprestation hos lerduveskyttar under fyra efterföljande tävlingsomgångar med 50 lerduvor i varje omgång. Deras studie visade inte heller någon skillnad i skjutprestation mellan placebo, 2 mg/kg KV eller 4 mg/kg KV. Så trots en längre total tävlingstid med fler tävlingsskott så verkar inte koffein påverka skjutprestationen. Trots den försämrade stillahållningsförmågan med koffeindoserna 2-3 mg/kg KV så försämrades inte skjutprestationen, vilket går emot tidigare studier (Tang et al., 2008; Lakie, 2009; Ihalainen et al., 2016). Det skulle kunna tyda på att vid försämrad stillahållningsförmåga så blir timing av avfyrningen mer avgörande för skjutresultatet. Studien av Ihalainen et al. (2016) visade att timing av avfyrningen svarar för 9 % av variationen i skjutresultat under normala förhållanden. Men då distansen och piphastigheten ökar så ökar även kraven på timing av avfyrningen för att skjutprestationen inte skall försämras. Samtidigt som koffein kan försämra stillahållningsförmågan så kan det förkorta reaktionstiden (Nehlig et al., 1992) och förbättra uppmärksamheten (Einöther & Giesbrecht, 2013) vilket skulle kunna vara gynnsamt för timingen av avfyrningen. Detta skulle kunna vara en bidragande faktor till att det inte var någon skillnad i skjutprestation mellan de fyra koffeindoserna. Att skillnad i skjutprestation uteblev kan även bero på att urvalet till studien var för litet, då det utifrån en tidigare uträknad statistisk power från en tidigare studie (Ebrahimi et al., 2015) skulle ha krävts 16 FP. Då urvalet blev litet ändrades den 10

ursprungliga planeringen som var att dela in FP i två grupper, vana koffeinanvändare och icke-vana koffeinanvändare, för att undersöka om det fanns någon interaktionseffekt mellan grupperna. En styrka med studien var att den genomfördes så tävlingslikt som var praktiskt möjligt. Hade det dock varit praktiskt genomförbart skulle alla tester bestått av 60 tävlingsskott och dessutom skulle alla FP testats samtidigt för att testerna skulle bli mer lik en tävlingssituation. Att denna studie likt tidigare studier (Share et al., 2009; Ebrahimi et al., 2015) genomfördes som en dubbel-blindad och placebokontrollerad studie med randomiserad ordning ökade reliabiliteten mot om studien genomförts oblindad eller enkel-blindad (Olsson & Sörensen, 2011, s. 123). En svaghet med metoden var att KV hos FP registrerades via självrapportering och att den inte kontrollerades på testdagarna. Att KV registrerades via självrapportering var av praktiska skäl. Ytterligare en svaghet med studien var den databehandling som genomfördes. Vid upprepade Wilcoxon signed rank test justerar man normalt ner alfanivån utifrån manuellt uträknad Bonferroni post-hoc korrektion (O Donoghue, 2013, s. 281-282). Bonferroni korrektionen hade givit signifikansnivån p < 0,0085 vilket hade varit för hårt med tanke på det lilla urvalet. Med Bonferroni korrektionen så var det ingen skillnad mellan de fyra olika koffeindoserna trots att Friedman testerna visade övergripande statistisk skillnad. Därför användes istället en LSD korrektion, vilket ökar risken för typ 1 fel men skillnaden mellan koffeindoserna kvarstod. Framtida forskning bör inrikta sig på studier med större urval, då de studier som är gjorda på koffein och skjutprestation i sportskyttegrenar endast innehållit 7-8 FP. Det vore intressant att undersöka hur koffein kan påverka skjutprestationen under fullånga matcher då de flesta tidigare studier visat att koffein enbart har positiv effekt på idrottsrelaterad motorisk prestanda i situationer med utmattning (Baker et al. 2014), så skulle koffein eventuellt kunna ha positiv effekt på skjutprestation vid fullånga matcher. Kommande studier bör även studera hur mycket timing av avfyrningen svarar för variationen i skjutresultat under förhållanden med försämrad stillahållningsförmåga. Det vore även intressant att undersöka effekterna av låga 11

doser med koffein på sportskyttegrenar som inte har samma krav på stillahållningsförmåga t.ex. snabbpistol (International Shooting Sport Federation, 2017). Konklusionen från denna studie var att koffein i doserna 1-3 mg/kg KV inte har någon påverkan på skjutprestationen men däremot kan koffein i doserna 2-3 mg/kg KV försämra stillahållningsförmågan. Praktisk implementering vore för luftgevärsskyttar att avstå från koffein i doser över 2 mg/kg KV då det kan försämra stillahållningsförmågan. 12

Referenser Ahmadi, P., Mokhtari, P., & Mousavi, M. K. V. (2012). The Effect of Caffeine Consumption on Arousal, Activation, and Dart-Throwing Performance in Different Times of Day. Annals of Biological Research. Res, 3(1), 249-258. Baker, L. B., Nuccio, R. P., & Jeukendrup, A. E. (2014). Acute effects of dietary constituents on motor skill and cognitive performance in athletes. Nutrition reviews, 72(12), 790-802. Bovim, G., Næss, P., Helle, J., & Sand, T. (1995). Caffeine influence on the motor steadiness battery in neuropsychological tests. Journal of Clinical and Experimental Neuropsychology, 17(3), 472-476. Brice, C., & Smith, A. (2001). The effects of caffeine on simulated driving, subjective alertness and sustained attention. Human Psychopharmacology: Clinical and Experimental, 16(7), 523-531. Burke, L. M. (2008). Caffeine and sports performance. Applied physiology, nutrition, and metabolism, 33(6), 1319-1334. Ebrahimi, M., Pordanjani, A. F., & Ahmadabadi, F. (2015). The effect of different doses of caffeine on cardiovascular variables and shooting performance. Biomedical Human Kinetics, 7(1), 41-45. Einöther, S. J., & Giesbrecht, T. (2013). Caffeine as an attention enhancer: reviewing existing assumptions. Psychopharmacology, 225(2), 251-274. Ganio, M. S., Klau, J. F., Casa, D. J., Armstrong, L. E., & Maresh, C. M. (2009). Effect of caffeine on sport-specific endurance performance: a systematic review. The Journal of Strength & Conditioning Research, 23(1), 315-324. Graham, T. E. (2001). Caffeine and exercise. Sports medicine, 31(11), 785-807. Graham, T. E., & Spriet, L. L. (1995). Metabolic, catecholamine, and exercise performance responses to various doses of caffeine. Journal of applied physiology, 78(3), 867-874. Harland, B. F. (2000). Caffeine and nutrition. Nutrition, 16(7), 522-526. Ihalainen, S., Kuitunen, S., Mononen, K., & Linnamo, V. (2016). Determinants of elite level air rifle shooting performance. Scandinavian journal of medicine & science in sports, 26(3), 266-274. 13

International Shooting Sport Federation. (2017). Official Statutes Rules And Regulations. Hämtad 2018-05-11, från http://www.issfsports.org/documents/rules/2017/issfrulebook2017-2ndprintv1.1-eng.pdf Lakie, M. (2010). The influence of muscle tremor on shooting performance. Experimental physiology, 95(3), 441-450. Judelson, D. A., Armstrong, L. E., Sökmen, B., Roti, M. W., Casa, D. J., & Kellogg, M. D. (2005). Effect of chronic caffeine intake on choice reaction time, mood, and visual vigilance. Physiology & behavior, 85(5), 629-634. Lee, K. (2009). Evaluation of attention and relaxation levels of archers in shooting process using brain wave signal analysis algorithms. Sci Sensitivity, 12(3), 341350. Loke, W. H., Hinrichs, J. V., & Ghoneim, M. M. (1985). Caffeine and diazepam: separate and combined effects on mood, memory, and psychomotor performance. Psychopharmacology, 87(3), 344-350. Lorist, M. M., Snel, J., Kok, A., & Mulder, G. (1996). Acute effects of caffeine on selective attention and visual search processes. Psychophysiology, 33(4), 354-361. Miller, L. S., Lombardo, T. W., & Fowler, S. C. (1998). Caffeine, but not time of day, increases whole arm physiological tremor in non smoking moderate users. Clinical and experimental pharmacology and physiology, 25(2), 131-133. Mumford, P. W., Tribby, A. C., Poole, C. N., Dalbo, V. J., Scanlan, A. T., Moon, J. R.,... & Young, K. C. (2016). Effect of caffeine on golf performance and fatigue during a competitive tournament. Med Science Sports Exercise, 48, 132138. Nehlig, A., Daval, J. L., & Debry, G. (1992). Caffeine and the central nervous system: mechanisms of action, biochemical, metabolic and psychostimulant effects. Brain Research Reviews, 17(2), 139-170. O'connor, P. J., Motl, R. W., Broglio, S. P., & Ely, M. R. (2004). Dose-dependent effect of caffeine on reducing leg muscle pain during cycling exercise is unrelated to systolic blood pressure. Pain, 109(3), 291-298. O'Donoghue, P. (2013). Statistics for sport and exercise studies: An introduction. New York: Routledge. Olsson, H., & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber. Share, B., Sanders, N., & Kemp, J. (2009). Caffeine and performance in clay target shooting. Journal of sports sciences, 27(6), 661-666. 14

Smit, H. J., & Rogers, P. J. (2000). Effects of low doses of caffeine on cognitive performance, mood and thirst in low and higher caffeine consumers. Psychopharmacology, 152(2), 167-173 Smith, A. (2009). Effects of caffeine in chewing gum on mood and attention. Human Psychopharmacology: Clinical and Experimental, 24(3), 239247. Soares, R. B., del Vecchio, F. B., Domingues, M. R., & Vaz, M. S. (2015). Caffeine improves volleyball serves precision among college male players. RCPD, 15(3), 76-88. Spriet, L. L. (2014). Exercise and sport performance with low doses of caffeine. Sports medicine, 44(2), 175-184. Styles, E. (2006). The psychology of attention. Buckinghamshire: Psychology Press. Tang, W. T., Zhang, W. Y., Huang, C. C., Young, M. S., & Hwang, I. S. (2008). Postural tremor and control of the upper limb in air pistol shooters. Journal of sports sciences, 26(14), 1579-1587. Warren, G. L., Park, N. D., Maresca, R. D., McKibans, K. I., & Millard-Stafford, M. L. (2010). Effect of caffeine ingestion on muscular strength and endurance: a meta-analysis. Medicine & Science in Sports & Exercise, 42(7), 1375-1387. 15