Adoptivföräldrar deras syn på vad adoption är och hur adoptivbarnets ursprung ska bejakas

Adoptivföräldrar deras syn på vad adoption är och hur adoptivbarnets ursprung ska bejakas Ida Lee Wollersjö Pedagogiska Institutionen Stockholms Universitet Fortsättningskurs, ht 2002

Abstract Ida Lee Wollersjö Adoptive parents their view on adoption and how the origin of the child should be accepted Stockholm University: The institution for pedagogic studies B-essay, 5 p, autumn 2002 The purpose of this essay has been to study the adoptive parents view on adoption and how the origin of the child should be accepted. The importance of the origin of the child has changed, since the times when adoption of children with foreign origin started. Today, adoptive parents go through training and education in order to be prepared for their coming task. A phenomenographic approach is used in order to determine the variation of the view on adoption and the origin of the child. The study shows that all adoptive parents believe that the origin is important to the child. Though, the way the origin should be accepted in differs. The conclusion is that the adoptive parent is always willing to listen and support the child. The adoptive parent should act with openness and make the origin a natural part of the child s life. Key words: adoptive parent, adoptive child, adoption, origin, socialisation 2

Förord Mitt intresse för att skriva denna uppsats har väckts genom att jag själv är adopterad, och att jag gång på gång ställs inför frågor som jag tidigare aldrig har ställt mig. Genom att fördjupa mig i ämnet får jag möjlighet till att se på adoption ur olika perspektiv, vilka i sig leder vidare till nya frågor. Jag vill tacka de adoptivföräldrar som ställt upp på att bli intervjuade. De har inte bara ställt sin tid till förfogande, utan också delat med sig av sina känslor och berättelser. Det har gett mig material till uppsatsen, men också en större förståelse för hur man som adoptivförälder kan tänka, känna och agera. Jag vill även tacka mina vänner för att de kommit med tips och synpunkter. Särskilt Kristina som outtröttligt har lyssnat och bollat idéer fram och tillbaka. 3

Innehåll Abstract... 2 Förord... 3 Bakgrund... 5 Problemområde... 5 Syfte och frågeställningar... 6 Teoretisk ram... 6 Metod... 7 Resultat/tolkning... 8 Diskussion... 12 Referenser... 14 Bilaga A... 15 Bilaga B... 16 Bilaga C... 17 4

Bakgrund Alltsedan mitten av 1960 talet har det i Sverige funnits möjlighet till att adoptera utlandsfödda barn (Irhammar, 1997). Idag finns det ca 40 000 utlandsfödda adopterade i Sverige. Dessa barn och vuxna kommer från 131 olika länder, varav många från Indien, Sydkorea, Etiopien, Chile och Colombia (von Greiff, 2000). Barnen som adopteras till Sverige blir svenska medborgare i och med adoptionen. Orsaker till att länder adopterar bort barn är bl a krig, rättslöshet, industrialisering, bristande demokrati och sociala orättvisor mellan rika och fattiga. Den största anledningen till att man adopterar barn är en längtan efter barn (von Greiff, 2000). Under 1950-talet talades det om att adoptivföräldrarnas förhållningssätt till adoptivbarnets biologiska ursprung var antingen bejakande eller förnekande. Detta förhållningssätt antogs påverka relationen mellan barnet och föräldrarna. Om föräldrarna förnekade ursprunget påverkade det barnets identitetsuppfattning negativt. Vidare under 1970-talet var man i behov av att övertyga människor om att det var lika bra att adoptera ett barn som att få ett biologiskt. Förväxlade man lika bra som med likadant som, kan konsekvenserna ha blivit att det hos adoptivföräldrarna funnits tendenser att förneka barnets biologiska och etniska ursprung. Denna syn på adoptivbarnens ursprung förändrades med tiden och under 1990-talet ansågs det viktigt att adoptivföräldrarna hade möjlighet att förbereda sig för sin kommande uppgift. Med tillgång till den traditionella föräldrautbildningen som anordnas av barnavårdcentralerna, och studiecirklar, som skulle hjälpa blivande adoptivföräldrar att få en realistisk uppfattning om vad en adoption innebär, kunde adoptivföräldrarna få en generell kunskap om barnets ursprung och möjlighet till att bearbeta frågor gällande barnlöshet och innebörden av att vara adoptivförälder (Irhammar, 1997). Det senaste året har adopterade och deras situation uppmärksammats i media genom att adopterade själva i tv- och radiodokumentärer berättat om sina upplevelser som adopterade. Den pågående debatten kommer förmodligen att ytterligare förändra synen på adopterade och deras biologiska och etniska ursprung. Att vänta adoptivbarn kan vara en krävande process, då det inte endast handlar om en niomånaders graviditet, utan kan handla om flera års väntan och bearbetning av känslor kring barnlöshet, frågor som t ex om man duger som adoptivförälder och omgivningens åsikter. I vissa fall kan adoptivföräldrarna reagera på de svårigheter de ställs inför med att förneka skillnaderna mellan deras familjebildning och familjer med biologiska barn. Feigelman och Silverman (Irhammar, 1997) genomförde en undersökning där de fann att man i gruppen av fertila adoptivföräldrar var mer positiva till adoptivbarnets biologiska ursprung. De fann även att adoptivföräldrarnas attityder till adoptivbarnets etniska ursprung var viktigare än miljön de bodde i. Trots att vissa familjer konfronterades med större fientlighet från samhällets sida visade det sig att majoriteten av adoptivbarnen kände sig stolta över sina ursprung. Problemområde Jag har ända sedan jag varit liten tänkt mig att jag är svensk. Det har inte varit några tvivel om det. Trots att jag är adopterad från Sydkorea har alla sagt till mig att jag är som alla andra, och jag har känt mig stolt över det. Jag var en av dem. Jag har känt mig stolt över att svenskarna har verkat acceptera mig mer än andra invandrare som kommit till Sverige på andra grunder. De andra invandrarna har ju varit just det, invandrare. Men inte jag. Jag har varit svensk. Jag har varit så svensk att jag har blivit förvånad när jag sett mig själv i spegeln. Den mörkare hy, 5

de bruna ögon och det mörka hår som mött mig i spegelbilden såg ju inte ut som jag trodde att det skulle göra. Den senaste tiden har jag upptäckt att omgivningen fortfarande med ord säger att jag är svensk men att jag själv inte kan säga att jag är svensk. Det finns en del av mig som inte känns accepterad och det är mitt ursprung, det arv jag hade med mig från Sydkorea när jag kom till Sverige som liten. Vad kan detta bero på? Efter att ha pratat med andra adopterade vet jag att jag inte är ensam om att känna så här. Syfte och frågeställningar Jag tror att adoptivföräldrarnas syn på adoption och adoptivbarnets ursprung, kan påverka adoptivbarnets identitetsuppfattning. Därför vill jag undersöka hur denna syn kan se ut hos olika adoptivföräldrar. Det vill jag göra genom att försöka besvara frågorna - Vad innebär adoption enligt adoptivföräldern? - Hur ska adoptivbarnets ursprung bejakas enligt denna syn? Teoretisk ram Socialisation är en process som sker när en individ utvecklas till en samhällsmedlem. Det finns två sorters socialisation, varav primär socialisation, är den första socialisationen en individ genomgår i barndomen för att bli en samhällsmedlem. Den andra socialisationen, den sekundära, introducerar sedan den redan socialiserade individen till nya områden i den objektiva världen (von Greiff, 2000). Jansson (von Greiff, 2000) säger att socialisation dels handlar om överföring från en redan insocialiserad grupp människor och dels om en samkonstruktion mellan människor. Han påstår att individen befinner sig i dessa två socialiseringssystem samtidigt, och att det pågår ett samspel mellan den socialisationskultur som finns i ett samhälle och individens egen förmåga att socialisera in sig som individ. För att tillhöra en etnisk grupp bör man uppfylla vissa kriterier, t ex att man identifierar sig själv och identifieras av andra som en särskild kategori av människor, man uppvisar vissa kulturella och sociala drag eller att man har ett gemensamt ursprung (Löfberg, 2002). Enligt Lange & Westins teori om etnisk identitet (Thulin, 1983) är det familjen som förmedlar den etniska kulturen. Barnet integrerar under sin uppväxttid familjens normer, värderingar och rollmodeller och gör dem till en del av sig. Kirk (Irhammar, 1997) hävdar att det finns det två strategier som adoptivföräldrar kan välja mellan för att hantera sin situation. Den ena är acknowledgement of differences, där olikheterna mellan föräldraskap till ett biologiskt barn och till ett adopterad barn, accepteras av adoptivföräldrarna genom att man uppmärksammar barnets bakgrund. Den andra är rejection of differences, där skillnaderna förnekas och adoptivbarnets ursprung riskerar att negligeras. Dessa strategier kan ses som motpoler och adoptivföräldrarna befinner sig någonstans mellan dessa. För att adoptivbarnet ska kunna genomgå en harmonisk identitetsutveckling krävs att adoptivbarn och föräldrar kan ha en öppen kommunikation om adoptionsförhållandena 6

Metod Eftersom jag har velat undersöka hur synen på adoption och adoptivbarns ursprung kan se ut hos olika adoptivföräldrar, har jag valt att använda mig av en fenomenografisk ansats. Ansatsen är kvalitativ och utgår från att människor har olika uppfattningar av företeelser och objekt i världen. Olikheter i uppfattningen förklaras av att olika människor gör olika erfarenheter genom att de har olika relationer till världen. Människor gör sedan olika analyser och erhåller olika kunskap om dessa företeelser och objekt (Starrin & Svensson, 1994, s 120). Inom fenomenografin söker man att identifiera kvalitativt olika uppfattningar och att beskriva dessa. Man söker alltså inte att generalisera resultatet till den population som undersökningspersonerna kommer ifrån, utan det handlar snarare om att finna variationer av uppfattningar som kan täcka större delen av möjliga variationer hos populationen. Genom att bortse från den exakta ordalydelsen i intervjusvaren, väljer man att fokuserar sig på att finna innebörden och den underförstådda mening människan tillskriver något i sin omgivning, dvs vilket innehåll människan ger åt relationen mellan sig själv och något i omvärlden (Starrin & Svensson, 1994, s 117). Det objekt som tanken är riktad mot, i det här fallet adoption, är en vad-aspekt (Vad innebär adoption?). Hur innehållet i tanken sedan struktureras är av processkaraktär, dvs en hur-aspekt (Hur ska adoptivbarnets ursprung bejakas enligt denna syn?). Hur-aspekten delas in i kategorier, beskrivningskategorier, i ett så kallat utfallsrum. Dessa beskriver var för sig olika delar av tankestrukturen kring vadaspekten, men de är alla beroende av varandra sinsemellan för att representera helheten (Starrin & Svensson, 1994). Det bör påpekas att min hur-aspekt i sig bara är en del av vadaspekten, då adoption inte endast handlar om barnets ursprung. Till min undersökning valde jag att intervjua adoptivmammor som adopterat utomeuropeiska barn. Jag valde mammor för att det är kvinnor som föder barn, och varför barnen skulle komma från ett utomeuropeiskt land är för att de kulturella skillnaderna är stora, liksom utseendet tenderar skilja sig mer åt än mellan personer inom Europa. Jag fick kontakt med intervjupersonerna via bekanta. Min tanke var från början att intervjua tre personer som adopterat barn vid olika tidpunkter, 70-, 80- och 90-tal, för jag tänkte att det kanske skulle dyka upp tydliga skillnader som berodde på tidsaspekten. Men det visade sig vara svårt att hitta någon som adopterat under 80-talet, så jag valde att intervjua de personer jag lyckades få tag på. När det var så få intervjuer jag skulle genomföra var risken för att inte finna skillnader liten. Intervjufrågorna utformade jag efter att ha läst litteratur om ämnet och efter att ha diskuterat ämnet med andra adopterade. Jag utformade två sorters frågeformulär. En intervjuperson har vuxna barn idag, och i och med det skulle den intervjupersonen kunna svara på frågor om hur hon handlat, tänkt och tänker. Till de två andra intervjupersonerna ville jag ställa mer frågor om hur de handlar och tänker idag och hur de ämnar handla i framtiden. Frågorna testade jag på en vän, som kom med synpunkter. Intervjuerna var till formen semistrukturerade, för jag ville kunna ställa följdfrågor om jag inte fick svar på det jag sökte. Samtliga intervjuer varade mellan en till en och en halv timme, och de spelades in på band. De skrevs sedan ut ordagrant för att analyseras. Jag började med att titta på vad adoption innebär för intervjupersonerna. Sedan efter att ha läst igenom intervjuerna ett antal gånger och fört anteckningar, började utfallsrummet utkristallisera sig. Det finns en risk att mina frågor har lett till svar som inte fullständigt återger intervjupersonernas uppfattningar om adoption. Eftersom det är så få intervjuer jag 7

genomfört, vet jag inte om det finns perspektiv som jag förbigått. Vad gäller analysen av intervjuerna, så är det omöjligt att vara helt objektiv. Jag är själv är en individ med en egen uppfattning om adoption, vilket påverkar analysarbetet. Detta innebär att min tolkning kan skilja sig från en annan persons tolkning. Resultat/tolkning Bilaga A A har fyra barn som är adopterade från Sydkorea. Barnen kom till Sverige under början av 70-talet vid en ålder av tre (två barn), fyra respektive fem år. Vad innebär adoption? För A är adoption ett sätt att få barn. Hur ska adoptivbarnens ursprung bejakas? Val av land Efter att ha fått syn på en bild med ett koreanskt barn i en tidning, var det ingen tvekan om vilket land barnen skulle adopteras ifrån. Det var ett naturligt val och det kändes helt rätt. Förberedelse När A adopterade sina barn var det ovanligt med adoptioner. Man fick lära sig vad det innebar att ha ett adopterat barn med tiden. A läste allt hon kom över som handlade om adoptioner. Hon skulle gärna ha gått på någon kurs eller liknande om det hade funnits någon, men menar att man aldrig kan förbereda sig helt för att få ett barn i praktiken. Namn Samtliga barn har svenska/internationella förnamn. Vid adoptionen tänkte A och hennes man att det kanske skulle vara lättare för barnen i skolan om de hade svenska namn. Om de skulle vilja flytta utomlands skulle de kunna behålla namnen, för de fungerar i alla länder. De har även sina koreanska namn kvar, vilket A tyckte var jätteviktigt. Detta för att barnen skulle kunna välja mellan sina svenska och koreanska namn, t ex om de skulle vilja flytta tillbaka till Sydkorea. Samma land A och hennes man hade tyckt att det skulle vara bäst att alla barnen adopterades från samma land, för att de skulle ha stöd av varandra som syskonskara. Barnen skulle inte känna sig ensamma om de kom från samma land, då det inte fanns så många adopterade barn här. Bilden som A sett i en tidning påverkade också valet av land. Intresse A hade inte varit intresserad av Sydkorea tidigare, men sedan de börjat fundera på att adoptera barn väcktes intresset. Det ökade intresset hade två orsaker. Bilden A sett i en tidning och för att A ville svara på de frågor barnen ställde. Att bistå A s roll uppfattas vara att bistå barnen. Hon har sedan barnen kunnat prata svenska varit öppen och berättat för dem att de är adopterade. Redan innan barnen kommit, hade A köpt barnböcker om adoptioner och adopterade barn. De hade även böcker om Sydkorea hemma och de spelade in program från landet. A anser att det varit jätteviktigt att barnen fått kännedom om att de är adopterade och vilket deras ursprung är, och hon vill göra vad hon kan för att hjälpa barnen att ge dem den information de behöver om sina ursprung. Även att få 8

information om sina biologiska föräldrar tror A är viktigt. Hon hade gärna hjälpt barnen att söka upp de biologiska föräldrarna om det varit möjligt och om barnen velat söka upp dem. När man inte har de biologiska föräldrarna att kunna identifiera sig med, tror A att det är av vikt att man har syskon eller kompisar som man kan identifiera sig med och prata med. Barnen kom till Sverige med eskortvärdinnor, men A skulle gärna ha åkt till Sydkorea för att hämta barnen. Hon tror att det säkert hade varit jättebra för barnen om hon varit dit, för att då hade hon kanske fått en bild av Sydkorea som hon inte har idag. För att barnen skulle få en blick av Sydkorea och för att A och hennes man skulle få lite kontakter, gick de med i en koreansk förening. A visade även engagemang genom att ta med barnen på koreanska utställningar och museer. De hade kontakt med andra familjer som också hade adopterat barn. Till en början träffades de för att dela erfarenheter med varandra, men kontakten övergick sedan till vänskap. Barnens villkor A anser att det är viktigt att engagemanget i barnens ursprung sker på barnens villkor. Hon tror inte att man ska tvinga på dem något de inte är intresserade av, men hon har inte heller tagit avstånd från ursprunget om barnen inte visat sig vara intresserade. Mest har hon pratat om barnens ursprung med ett av barnen. De andra har inte varit intresserade även om A tagit upp ämnet. Skulle de vilja prata om det skulle hon försöka att svara på det de vill veta. Ett av barnen har gjort en återresa till Sydkorea. A tror att det är bra för identitetsuppfattningen att åka till ursprungslandet och hon tror att de andra barnen kanske också skulle behöva åka dit. Det barn som visat sig vara intresserat av sitt ursprung läste hemspråk i skolan och även koreanska på fritiden när det var yngre. Bilaga B B har ett barn som är adopterat från Colombia. Barnet kom till Sverige år 1999 vid en ålder av tre och en halv månad. Vad innebär adoption? Först och främst innebär adoption att man vill ha barn. A tycker att adoption är en lycka för de som inte kan få barn, samtidigt som det också handlar om mammor som lämnar ifrån sig sina barn. Hur ska adoptivbarnets ursprung bejakas? Val av land B och hennes man ville adoptera ett barn från Sydamerika för att de var intresserade av länderna där, kulturen, språket och människorna. Att Colombia valdes berodde på att de i Colombia är mest erfarna när det gäller adoptioner, och att B s mamma har två väninnor som kommer därifrån. Förberedelse B anser att hon varit oerhört förberedd inför adoptionen. Hon har bl a gått på en mammakurs och varit med i en studiecirkel där de tagit upp många saker som hon inte tänkt på tidigare. Namn Barnet har sitt Colombianska namn kvar som förnamn. B tror att man på barnhemmet ger barnen internationella namn. De vill gärna att man låter barnet behålla namnet som förnamn eller mellannamn, för att inte radera bort identiteten. B och hennes man tyckte om namnet, så de behöll det. 9

Fler barn B och hennes man vill adoptera fler barn från Colombia. Dels för att de vill ha fler barn, och dels för att deras barn ska få syskon. Kommer barnen från samma land och barnhem har de bakgrunden gemensamt. B tror att det är ganska viktigt att barnen känner samhörighet i och med att de är annorlunda från början. Intresse Intresset för Colombia har blivit starkare hos B i och med adoptionen. Så fort hon läser något om Colombia snappar hon det åt sig. Hon berörs av landet eftersom hon har en samhörighet med Colombia, då det är hennes barns biologiska hemland. Förening B är med i en förening för adopterade. Hittills har det mest varit för att sponsra och för att B tycker att det är kul att ha lite kontakter, samt vara lite engagerad. Kontakter Genom att vara med i en studiecirkel före adoptionen, har B skapat kontakter med andra som adopterat barn. De träffas lite sporadiskt någon gång om året. Även om de har adopterat barn från olika länder så har de gått igenom samma sak. B och barnet har gått på en förskola för adoptivfamiljer, där de träffat barn från alla hörn och kanter. De har också bekanta som kommer från Colombia. B anser att barnet är för litet för det ska ge barnet något att träffa personerna som kommer från Colombia, men tror att när det blir större kanske personerna kan berätta någonting. Familjen har lärt känna en familj i Colombia som de kommer hälsa på om de åker tillbaka. Öppenhet B anser att det bästa är att vara öppen från början med att hon har ett adopterat barn, så att det blir helt naturligt för både omgivning och barn. Hon berättade om adoptionen för närmaste omgivningen redan innan barnet kommit. B tror att barnet ännu är för litet för att förstå innebörden med att vara adopterad. Men hon har ändå redan börjat prata med barnet om att det kommer från Colombia och att det är adopterat, och de har tittat på bilder från Colombia när B och hennes man var dit för att hämtade barnet. På så sätt tror hon att det kommer att vara helt naturligt för barnet att vara adopterat när det väl klickar till hos det. Trygghet Genom att B och hennes man är öppna och pratar om barnets ursprung och är stolta över att det kommer från Colombia, tror B att barnet kanske blir så tryggt i sig själv att det inte behöver någon att identifiera sig med. Men om det får ett syskon kanske det identifierar sig med syskonet. Hon vill senare berätta för barnet om varför de adopterat och just adopterat det barnet, för att hon tror att det är viktigt att det får känna sig speciellt. B har en fotostatkopia på ett kort av den biologiska mamman för att kunna visa barnet. Hon känner även till den biologiska mammans namn och anledningen till varför hon lämnade bort sitt barn, som B kan berätta om när barnet blir större. Framtiden Eftersom barnet är så pass litet nu, är det svårt att säga någonting om hur framtiden kommer att se ut. Men om barnet själv tycker att det är naturligt att vara adopterad och är öppen med det, tror B att det också kommer att vara naturligt för barnets kompisar och människorna runt omkring barnet. Skulle barnet vilja resa tillbaka till Colombia skulle B stötta barnet, men inte försöka pracka på det någonting. Om det skulle vilja söka upp den biologiska mamman har B inte alla uppgifter, men alla papper finns i Colombia. B tycker att det är helt ok om barnet vill söka sina rötter. 10

Bilaga C C har ett barn som är adopterat från Colombia. Barnet kom till Sverige år 2001 vid en ålder av två och en halv månad. Vad innebär adoption? Adoption innebär att ta en person till sig som sitt barn. Innebörden av adoption kan delas upp i två delar. För C s del är det ett behov, en längtan efter barn, som har tillgodosetts. För barnets del är det en tragedi som har hänt, då det blivit övergivet av sina biologiska föräldrar på grund av olika omständigheter. Hur ska adoptivbarnets ursprung bejakas? Val av land Förutom att C redan hade ett intresse för Latinamerika, har C s man sina rötter i Italien, så de kände att det fanns en koppling mellan det italienska och det spanska. De hade även hört mycket gott om adoptionsverksamheten i Colombia, så därför valde de att adoptera barn därifrån. Förberedelse C anser att hon varit mentalt förberedd inför adoptionen genom att vara med i olika studiecirklar. Det har varit många frågor som hon tvingats ge svar på, vad gäller synen på adoption, annorlundaskap, främlingsfientlighet, separationer och synen på sig själv som förälder, frågor som C tycker att alla som skaffar barn borde ställa sig. Praktiskt kan man aldrig förbereda sig, säger hon. Det C skulle ha velat få mer information om, är den positiva delen i det hela, för hon tycker att det är ett fantastiskt sätt att få barn på. Litet barn Det kändes viktigt för C och hennes man att få ett litet barn, i alla fall ett barn under året. C kände det som att ju kortare tid barnet varit på barnhem, desto större del av barnets liv känner de till. Hon tror att det är bra både för adoptivföräldrarna och barnet. Namn Barnet har sitt Colombianska namn kvar som förnamn. C tror att det har stor betydelse för barnet att ha det kvar, då det är barnets första namn. Namnet tillhör barnet, det är en identitet och det är något barnets biologiska mamma givit det. C anser att det är viktigt att respektera ursprunget och den person barnet var när det kom till C och hennes man. Naturlig del C vill att Colombia blir en naturlig del av barnets liv. Barnet ska få växa upp med ursprunget, bl a genom att prata om Colombia, lyssna på colombiansk musik och leka med colombianska leksaker. När sedan barnet börjar ställa frågor om ursprunget vill C att det ska kunna ske på ett naturligt sätt. C s intresse för Colombia växte i och med adoptionen och menar att de har tagit in ännu ett land i familjen. Hon försöker att läsa mycket om landet och hänga med i vad som händer där, för att kunna beskriva för barnet hur det var på den tiden då det kom till Sverige och förklara varför barnets biologiska mamma fattade beslutet att lämna bort det. Artiklar om Colombia klipps ut och sparas för barnets skull. C anser att det är viktigt att visa respekt gentemot barnets biologiska föräldrar. Hon har sparat ett brev de fått från barnets biologiska mamma, ett foto på de biologiska föräldrarna och hon sparar korrespondens med barnhemmet, för att kunna visa barnet senare. Hon har även skrivit kort till den biologiska mamman (anonymt via barnhemmet, då direktkontakt inte är tillåtet) samt skickat bilder på barnet. En av den biologiska mammans önskningar hade varit att få information om barnet. Genom att C sparar allt hon kan, vill hon visa att hon bryr sig och att det finns flera stycken i Colombia som har brytt sig och bryr sig om barnet. Att C och hennes 11

man har varit till Colombia för att hämta barnet, tror C kommer hjälpa när hon ska beskriva landet. Hon kommer att kunna berätta vad hon upplevt, musiken, dofterna, maten och hur det såg ut på barnhemmet, med en känsla hon kanske inte kunnat göra annars. Hon tror också att hon fått en förståelse för samhället där. C och hennes man har kontakt med flera adoptivfamiljer med barn från Colombia. Föräldrarna har erfarenheter som de kan dela med varandra, och längre fram kanske barnen kan ha nytta av att ha samma bakgrund om de fortsätter att hålla kontakten. Framtid I och med att barnet är så litet vet man inte vad som kommer att hända i framtiden. Men C och hennes man kan tänka sig att adoptera fler barn. C tycker att det skulle vara bra för barnet att få ett syskon, samtidigt som det skulle vara skojigt för C. Helst ska det barnet också adopteras från Colombia. C har en tanke om att det kan vara skoj för barnet att ha ett syskon som kommer från samma barnhem och land, och hon tror att barnet skulle få någon att kunna identifiera sig med mer än vad det kan göra med C och hennes man. C hoppas att hon lyckas hjälpa barnet att få en stark självkänsla och starkt självförtroende, och att barnet blir stolt över sitt ursprung. Det skulle hjälpa barnet att hantera eventuella svårigheter i framtiden. För C är barnets ursprung en viktig del av barnet och hon hoppas att det vill göra en återresa till Colombia en dag. Men skulle barnet inte vilja resa tillbaka anser hon att man får respektera det valet. Skulle det inte visa sig vara intresserat av Colombia, kommer landet ändå att finnas kvar i familjen, men till vilken grad bestämmer barnet. C kommer att visa att det är ok att prata om Colombia och att landet fortfarande är intressant för henne. Enligt C är det jätteviktigt att barnet får information om sina biologiska föräldrar. De är roten till barnets ursprung och vill barnet söka upp dem senare så kommer C att stödja det. Diskussion Adoption är för A ett sätt att få barn på. För B innebär adoption att man vill ha barn och för C innebär det att ta en person till sig som sitt barn. B och C delar upp betydelsen av adoption i två delar där ena delen syftar på deras egna önskningar och den andra på det faktum att barnet blivit bortlämnat. Samtliga anser att barnets ursprung är en viktig del av barnen, men sättet ursprunget ska bejakas på skiljer sig åt. A bistår barnen med det hon anser är viktigt när det gäller ursprunget. Hon vill inte tvinga på barnen något, utan finns där som en resurs som barnen kan använda om de vill. B lägger fokus på öppenhet. Genom att vara öppen om att barnet är adopterat, kommer det att bli en naturlig del för barnet och omgivningen. C vill att ursprunget ska vara en naturlig del av barnets liv. Barnets ursprungsland kommer att finnas kvar i familjen oavsett barnets intresse av det. Men till vilken grad, det bestämmer barnet. För samtliga adoptivmammor är det viktigt att adoptivbarnen får ta del av sitt ursprung. Mammorna är individer som redan genomgått den primära socialisationen och som nu lever i ett samspel med omgivningen. Utifrån den person adoptivmamman är, sker en överföring från henne, den redan insocialiserade gruppen, till barnet. Detta borde innebära att adoptivbarnen också anser att det är viktigt att de tar del av sina ursprung. I och med att två av de intervjuades barn är små och att jag inte har intervjuat A om hur hennes barn ser på sina ursprung, kan jag inte svara på om detta stämmer. Men om det skulle vara så, då borde jag enligt mitt fall, om mina föräldrar haft liknande tankar, ha känt att mitt ursprung var viktigt. Eftersom jag har en upplevelse av att mitt ursprung inte känns accepterat, finns det många frågor man kan ställa. Ville inte mina föräldrar bejaka mitt ursprung? Eller är det så att trots att de försökt att bejaka ursprunget, har budskapet inte nått fram till mig? Har jag brustit i min 12

förmåga att socialisera in mig som individ? Eller beror det hela på något annat? Den undersökning jag har genomfört besvarar inte dessa frågor. Lange & Westins teori om etnisk identitet (Thulin, 1983) framhäver familjens vikt som förmedlare av den etniska kulturen. Feigelman och Silvermans undersökning (Irhammar, 1997) stärker den här teorin, då de kom fram till att adoptivföräldrarnas attityder till adoptivbarnets etniska ursprung var viktigare än miljön de bodde i, när det gällde barnets stolthet över sitt ursprung. Enligt den här synen kanske det kan vara så att, även om adoptivföräldrarna är positiva till att bejaka barnets ursprung, så är de så insocialiserade i det svenska samhället att de omedvetet handlar på ett annat sätt än de har ämnat. Vilket kan förklaras av att de flesta individerna i Sverige är vita, liksom majoriteten av rollmodeller som finns i samhället är vita och att normerna och värderingarna som dominerar i Sverige är svenska/västerländska. Min uppfattning av samhällets syn på integration idag, är att invandrare ska anpassa sig till det svenska samhället och inte samhället till invandrarna. Det är en ensidig anpassning som tycks gälla. De åtgärder som genomförs, är för att invandrarna ska kunna bli svenskar enligt svenska normer. När det gäller adoptivbarn så räknas de statistiskt sett som invandrare (N I A, 2002). Om då adoptivföräldrarna är insocialiserade i det svenska tänkandet, kan det kanske vara så att även om viljan att bejaka barnets ursprung finns där, så gör man vad som behövs för att barnet ska anpassa sig till familjen. Man tänker i de gängse banorna och ser inte att det kan finnas något annat sätt att tänka på. Enligt resultatet befinner sig samtliga adoptivmammor mer åt acknowledgement of differences än åt rejection of differences. Detta skulle då betyda att de har/ kommer att ha en öppen kommunikation med adoptivbarnen och att barnen har genomgått/kommer att genomgå en harmonisk identitetsutveckling. Hur det ser ut, eller kommer att se ut, kan jag bara spekulera i. Under 1970-talet ville man övertyga människor om att det var lika bra att adoptera ett barn som att få ett biologiskt. A som adopterade barn under den tiden, fick inte så mycket hjälp med att förbereda sig för att få ett adopterat barn. Det var visserligen ovanligt att adoptera, men kanske hade man i samhället förväxlat lika bra som med likadant som, och tyckte att det inte behövdes några speciella förberedelser för att adoptera. Jag har förstått att adoption är ett komplext ämne och att det inte finns några enkla svar. Det handlar inte bara om ett barn som får en familj, eller föräldrar som får ett barn, utan det handlar om människor, kulturer och samhällsstrukturer som vävs samman och är beroende av varandra. För att förstå detta ämne måste man också förstå hur världen vi lever i ser ut. 13

Referenser von Greiff, K. (2000) Adopterade från Latinamerika deras uppfattningar om sina uppväxtvillkor, sin livssituation och Sverige som socialisationskultur. Doktorsavhandling. Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen Irhammar, M. (1997) Att utforska sitt ursprung. Identitetsformande under adolescensen hos utlandsfödda adopterade. Betydelsen av biologiskt och etniskt ursprung. Doktorsavhandling. Lunds universitet: Psykologiska institutionen Löfberg, C. (2002) Föreläsning vid pedagogiska institutionen i kursen Pedagogik i ett internationellt sammanhang. Stockholms universitet N I A, Statens Nämnd för Internationella Adoptionsfrågor (2002) Muntlig uppgift Starrin, B. & Svensson, P-G (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur Thulin, A. (1983) Utländska adoptivbarns etniska identitetsupplevelse. Psykologavhandlingsuppsats. Lunds universitet: Institutionen för tillämpad psykologi 14

Bilaga A ETT SÄTT ATT FÅ BARN VAL AV LAND FÖRBEREDELSE NAMN INTRESSE SAMMA LAND BILDEN BARNEN ATT BISTÅ ÖPPENHET ENGAGEMANG BARNENS VILLKOR PRATA ÅTERRESA KOREANSKA 15

Bilaga B MAN VILL HA BARN VAL AV LAND FÖRBEREDELSE NAMN FLER BARN INTRESSE FÖRENING ÖPPENHET KONTAKTER OMGIVNING BARN TRYGGHET URSPRUNG BIOLOGISKA MAMMAN FRAMTIDEN ÖPPENHET ÅTERRESA RÖTTER 16

Bilaga C TA EN PERSON TILL SIG SOM SITT BARN VAL AV LAND FÖRBEREDELSE LITET BARN NAMN NATURLIG DEL FRAMTID INTRESSE FLER BARN RESPEKT SJÄLVKÄNSLA COLOMBIA ÅTERRESA ADOPTIVFAMILJER BIOLOGISKA FÖRÄLDRAR 17