UTEGÅNGSDJUR. sommar som vinter

UTEGÅNGSDJUR sommar som vinter

Broschyren är framtagen av Länsstyrelsen i Östergötland med hjälp av medel från KULM (KompetensUtveckling av Lantbrukare inom Miljöområdet), kompetensområde 4 - ökad djurvälfärd. Verksamheten inom detta kompetensområde ska syfta till att ge lantbrukare kunskap om lantbruksdjurens behov enligt målbeskrivningen för svensk djurpolitik. Lantbrukarna ska också ges kompetensutveckling om metoder att tillgodose djurens behov av korrekt utfodring och skötsel. Ansvarig utgivare: Länsstyrelsen i Östergötlands län Text: Veronica Axelsson, Gunvor Bergman, Margareta Dahlberg/ LG Husdjurstjänst, Christina Hjalmarsson och Annika Malmström Layout: Veronica Axelsson Referensgrupp: Pathrik Ahlsén, Lennart Claèsson, Carina Greiff Andersson, Elov Larsson/biträdande länsveterinär och Irja Larsson. Omslagsfoto: Margareta Dahlberg överst t v, Annika Arnesson överst mitten, Christina Lundström överst t h, Annika Malmström stora bilden på framsidan samt baksidan. Foto: Malin Almquist s 3, Annika Arnesson s 11 (mitten t h), s 19 (mitten t v), Veronica Axelsson s 14 (överst t h), s 17 (nederst), Gunvor Bergman s 4-5, 11 (nedre t v), 12, 13 (överst t v), 14 (nederst t h), s 18, s 19 (överst t h), Margareta Dahlberg s 6-7, 15 (överst t h), Kerstin Dahlgren s 13 (mitten), Sara Damsby s 10, 11 (överst t v), 15 (nederst t h), Christina Hjalmarsson s 8 (båda bilderna mitten), 9 (överst t h), Marita Larsson s 16 (nederst), Christina Lundström s 14 (nederst t v), s 16 (mitten t h), Annika Malmström s 2, 8 (stora bilden överst, nedre t h), 9 (mitten t v, nedre t h), Patrik Olsson s 16 (mitten t v), Bengt-Ove Rustas s 15 (nederst t v), s 16 (överst t h), Johanna Wetterlind s 15 (mitten), s 17 (mitten). Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög Upplaga: 4 500 ex ISBN: 91-7488-115-9

Innehåll Inledning...3 Bonnorps Gård: Genomtänkt hantering i den lilla besättningen...4 Landsjö Säteri: Mjölkrasstutar i ranchdrift...6 Vittvik: Landskapsvård i skön miljö...8 KC Ranch: Ranchdrift i stor skala...10 Hanteringsgrindar...11 Kalvmärkning...13 Ligghallar...14 Vatten...15 Markbelastning...16 Utfodring...17 Belastning av växtnäringsämnen...17 Drivning, transport och lastning...18 Hantering och hälsa...19 Läs vidare...20 Inledning För att uppnå samhällets mål med öppna betesmarker och en god djurvälfärd är vi helt beroende av att lantbrukarna fortsätter att utveckla djurhållningen. Att hantera djur på bete kräver speciell kunskap och teknik. Ju längre tid på året de går ute desto viktigare blir det att planera både den egna arbetsmiljön och djurens välfärd. Samtidigt måste man ta hänsyn till den omgivande miljön så att inte marken blir upptrampad och vattendragen förorenade. Olika problem kan uppstå beroende på gårdens förutsättningar, inriktning av djurhållning och årstiden. Vi har gjort den här broschyren för att vi vill visa goda exempel på hur djurhållning och arbete kan fungera på gårdar där djuren vistas ute stora delar av året. Broschyren ger idéer och tips hur djur kan hållas fritt utomhus med enkla byggnader samtidigt som man bibehåller en god djurhållning och strävar efter en bra arbetsmiljö.

Bonnorps Gård Genomtänkt hantering i den lilla besättningen På gården Bonnorp har Marita och P-G Larsson en mindre Highland Cattle-besättning sedan början av 1990-talet. Marita ville starta djurhållning och efter att ha tittat på olika raser fastnade de för Highland Cattle. Rasen passar utmärkt för den som vill hålla djur under enklare former. -Vi ville ha djur som är lättskötta, tåliga, duktiga slyröjare och som inte kräver så mycket ladugårdsarbete med t ex daglig utgödsling. Ladugården använder vi endast om något djur behöver tas hem vid sjukdom eller liknande, berättar Marita. En dräktig ko med kalv köptes in och besättningen har sedan vuxit efterhand. De vill fortsätta att utöka besättningen tills de är i balans med vad gården producerar, vilket innebär ungefär dubbelt så mycket djur som nu. Bakom ligghallen finns träddungar. Marita och P-G funderar på varför djuren utnyttjar ligghallarna så lite. Kanske tycker de bättre om att ligga i backen uppe i skogen för att ha mer uppsikt över eventuella annalkande hot. Träflis ger bättre markförhållanden Djuren är uppdelade i flera grupper; kor, kvigor och tjurar. De olika djurgrupperna får sitt dricksvatten från bäcken som rinner genom markerna. Vintertid utfodras djuren med rundbalsensilage. Foderhäckarna är placerade i skogspartier där marken är lite sluttande. Det är mest lerjordar på Bonnorp vilket gör att marken väldigt snabbt blir upptrampad. Marita och P-G har med gott resultat provat att lägga ut träflis vid utfodringsplatserna. Vid behov fyller de på med mer flis. De enkla hemmabyggda utfodringshäckarna har visat sig fungera bra med litet foderspill. På gården behålls alla kalvar. Tjurarna föds upp som ungtjurar. Slaktåldern kommer att sänkas till två år eftersom tjurarna varit lite för tunga. Då blir slakttidpunkten på året bättre, med högre avräkningspris. På Bonnorp går djuren ute året runt. De har tillgång till halmströdda ligghallar och tät skog att söka skydd i. Ligghallarna är placerade i kanten av hagen med öppningen mot söder. Bonnorps Gård, Vreta Kloster Lantbrukare: Marita och P-G Larsson Åker: 22 ha, endast vallodling Bete: 18 ha Produktionsinriktning: Dikoproduktion Djurbesättning: Renrasig Highland Cattle, totalt ca 30 djur varav 10 kor, 2 avelstjurar samt rekryteringskvigor och ungtjurar till slakt. Tjurarnas slaktålder ca 2,5 år, slaktvikt 350-430 kg. 4 Säkerhetstänkande viktigt Marita säger att säkerhetstänkande är mycket viktigt för henne eftersom hon ofta arbetar ensam med djuren. Med en liten besättning är det inte aktuellt att bygga upp stora hanteringsanläggningar. Det finns många andra enkla lösningar som fungerar bra. De har tre permanenta hanteringsfållor; en vid ladugården och två ute på betet. Hanteringsfållorna är uppbyggda av lösa grindar. Marita har provat olika typer av grindar. -De får inte vara för tunga, säger hon. Jag måste kunna flytta dem själv. De grindar som hon tycker fungerar bäst är flexibla i höjdled så att de går bra att ställa upp även om marken är ojämn. I hanteringsfållorna kan Marita ta in antingen hela djurgruppen eller enstaka djur.

-Det är viktigt att djuren är hanterade och lugna, annars klarar jag inte av att ta in dem på egen hand, säger Marita. Hon menar att Highland Cattlerasen fått ett oförtjänt dåligt rykte om att vara vilda och svårhanterade. Från den större fållan kan djuren fösas vidare in i en drivningsgång. Där kan man vid behov fixera ett enskilt djur. I den här anläggningen tar Marita in djuren för alla typer av åtgärder. Det kan gälla sortering av djurgrupper, frånskiljning av ett enskilt djur eller av kalvar från korna, olika typer av behandlingar, vägning, klövverkning etc. Vid klövverkning placeras verkstolen framför drivgången. Marita tar också in djuren några gånger i hanteringfållan för att vänja djuren vid anläggningen. På Bonnorp vägs djuren vid flera tillfällen eftersom man deltar i KAP, ett kontrollprogram inom köttproduktionen. I den här fållan kan hela djurgruppen samlas ihop. Kalvningstiden Kalvningstiden infaller under våren, från mars till maj. Vid behov av kalvningshjälp försöker man om möjligt att ta in kon i hanteringsfållan. Om kon befinner sig långt från hanteringsfållan används lösa grindar. I dessa fall binds kon fast vid ett träd med hjälp av ett rep runt hornen. Marita poängterar att grindarna fyller två syften, dels att fixera kon, men framförallt att skydda kon från de andra djuren. Enkel bur för säker kalvmärkning. Om kalven ligger, sänks buren ner över den. Sedan kan man ostörd av kon gå in till kalven. Ofta ställer de buren nära ko och kalv och tar sedan in kalven i buren. Kon har hela tiden koll på var kalven finns och brukar inte bli orolig. Korna känner Marita väl och blir sällan stressade av hennes närvaro. I samband med märkningen vägs kalven. Kalven hängs i en gördel och vägs med en saltervåg som är monterad i buren. Kalvarna skiljs från korna vid 7-8 månaders ålder. Då tas kalvarna hem till gården och under den närmsta tiden försöker de ha mycket kontakt med dem för att de ska bli lätta att hantera framöver. -Kalvarna flyttas med hjälp av djurtransport, men vid flyttning av övriga djur tar jag hinken och går, säger Marita. Gammal ko gör nytta I år har man låtit en gammal ko som inte längre ska få kalv gå kvar hos rekryteringskvigorna. -Kvigorna är betydligt lugnare och lättare att komma nära än tidigare, säger Marita som överväger att behålla den här gamla trygga kon enbart för detta syfte. För att göra kalvmärkningen så säker som möjligt har man gjort en enkel bur av tre lösa grindar som fästs ihop till en trekant. Det finns en öppning mellan två av grindarna som är bred nog för människa och kalv att komma igenom. Hela buren lyfts och transporteras med traktorlastare.

Landsjö Säteri Mjölkrasstutar i ranchdrift Mikael Kuylenstierna brukar Landsjö Säteri tillsammans med Roger Österqvist som är anställd. Mikael övertog driften för några år sedan och tyckte då att ranchdrift var den form av djurhållning som passade bäst. Här fanns stora betesarealer och byggnader som kunde användas till ligghallar. På Landsjö finns inga moderdjur, utan varje vår köps ca 90 avvanda kalvar in. Stutarna går på naturbete under sommaren, uppdelade i två olika åldersgrupper. På hösten drivs djuren hem till en av de två vinterplatserna där ligghallar och utfodringsplatser finns. ligghall efter samma modell. Den ligger högt med en berghäll som naturlig hård yta utanför, vilket är en stor fördel. Kalvarna vänjs direkt vid att vistas ute med tillgång till en ligghall. En äldre byggnad har byggts om även till dem. Genom två portar kommer kalvarna ut på en grusad och barkad yta i söderläge. Där finns det foder och vatten. De vänjs vid bete genom att de får gå ut på en av de mindre fållorna som ligger nära den hårdgjorda ytan. Bred öppning och naturligt hård yta är goda förutsättningar för en fungerande ligghall. Byggnader På Landsjö finns flera gamla byggnader. En av dessa har byggts om till en stor, öppen ligghall, delad på mitten med en vägg. Tak och väggar är de ursprungliga, medan bärande stolpar har flyttats så att fria ytor skapats inne i byggnaden. Ligghallens gavel är vänd mot betesmarken. Efter att djuren passerat en hårdgjord yta med vattenkar kan de komma ut till kraftfodertråg, ensilagefoderhäckar och delar av naturbetet. Efterhand som besättningen blivit större, har ytterligare en loge byggts om till Landsjö Säteri, Kimstad Lantbrukare: Mikael Kuylenstierna Åker: 290 ha som odlas konventionellt. Naturbetesmark: 75 ha Produktionsinriktning: Mjölkrasstutar, (spannmål och skog). Djurbesättning: ca 180 mjölkrasstutar i två olika åldersgrupper. Kalvarna köps in på våren och slaktas vid 22-24 månaders ålder. Stutarna är gärna ute, även kalla vinterdagar. Vägning Djuren vägs när de kommer till gården och senare vid kastrering. Därefter sker vägning två till tre gånger per år. Ett tips är att från början gjuta plattor på strategiska ställen där man kan ställa vågen. Nu utnyttjar man ytor utanför ligghallarna och ställer upp grindar för att driva djuren dit. Med hjälp av grindarna klarar två personer av att väga djuren. Staket Staket och fungerande elektricitet är mycket viktigt när djuren går ute i alla väder. Nya staket med tre eller fyra trådar har satts upp runt alla fållor. Det är el i två av dessa trådar. Att kontrollera att det är el i trådarna ingår i det dagliga arbetet. Vinterrutiner Vintertid går djuren i stora grupper på två gårdar. Den dagliga rutinen börjar med att el och vatten kontrolleras. Därefter utfodras djuren med kraftfoder. -Då ser man att alla djur är pigga och kommer fram för att äta. De ställer sig utmed fodertråget 6

Det är viktigt att djuren är tama. Kraftfodret körs på en av Landsjös oumbärliga maskiner, den fyrhjuliga motorcykeln. Det har gjort att stutarna reagerar på motorcykeln och gärna följer efter den. En genomkörbar elgrind underlättar utfodringen. och man ser varje djur - vilket är viktigt att finna en bra rutin för, tycker Roger och Mikael! Kraftfodret utfodras från hinkar som fyllts vid silon och transporterats med flakbilen till vinterfållan. Det fungerar men är för tungarbetat. En vagn med skruv ska utvecklas! Medan djuren äter kraftfoder körs ensilagebalarna in till foderbordet. En genomkörbar elgrind som lastmaskinen kan passera, rationaliserar arbetet så man slipper gå i och ur den vid utfodringen. Ligghallarna strös med halm några gånger per vecka. Fyra till fem balar körs in med lastmaskinen och slängs i backen så de går sönder. Hos de yngre djuren sprids det sista för hand. Hos de stora stutarna vill man slippa att gå ur lastmaskinen. De klarar av att sprida halmen själva. Foderbordet för småkalvarna står på grusad och barkad yta i söderläge. Sommarrutiner Sommartid kontrolleras båda djurgrupperna en gång per dag. När de går på beten där det är tillåtet att utfodra kraftfoder får de en symbolisk giva för att man ska kunna plocka lite med dem. Denna betingade reflex utnyttjas när djuren flyttas mellan betena. Med hjälp av fyrhjulingen, bockar med stängselband, varningstrianglar och två till fyra personer klarar man av att förflytta dem förbi vägar och trädgårdar in till nästa bete. Alternativt kan en liten grupp djur flyttas med hjälp av ett ombyggt lastflak till lastväxlarvagnen. Flaket går även att använda som foderhäck eller vid transport av halm- och ensilagebalar. En lastväxlarvagn går att använda både vid transporter och som foderhäck. Vad är viktigt att tänka på? Arbetsmiljön kan vara kall och blåsig på vintern. Djuren håller sig dock friska och utnyttjar ligghallarna då vädret är dåligt. Med nästan hundra djur i en grupp är det mycket viktigt att ha en fast rutin för att kunna kontrollera varje djur. De måste därför ställa sig på ett bra sätt vid utfodringen så man ser dem! Om enskilda djur ska tas ut från flocken används grindar som ställs upp vid ligghallen. När djuren passerar dessa kan man sortera ut smågrupper och så småningom individer. Redan från början, när ligghallarna byggs, måste man planera för hur djuren ska lastas när de ska transporteras till slakt. Återigen är det bra grindar, inte för veka, som underlättar hanteringen. Ligghallen bör ha rejäla portar där slaktbilen kan backa intill. Det största problemet är lera och gödsel. Trots att foderhäckarna placeras på hårt underlag och att det är hårdgjort en bit utanför ligghallen, blir det kladdigt efter regniga perioder. Underlag i form av flis från salixodlingen är till hjälp och fungerar om det fylls på årligen. 7

Vittvik Landskapsvård i skön miljö Vittviks gård ligger vackert vid Valdemarsviken. Här bedriver Henrik och Maria Ählman landskapsvård med Hereforddjur sedan 1990. Djurens uppgift på Vittvik är främst att producera en kalv och att hålla landskapet öppet - inte att producera kött. Vid val av ras prioriterades att djuren skulle vara lugna och ha horn. De skulle dessutom vara små och lätta för att minska foderbehovet och ge så lite markskador som möjligt. Valet av ras landade därför på Hereford, som Maria och Henrik bedömde skulle passa bra. mycket lättare, säger Maria. Vardagar tas djuren in en stund under förmiddagen och utfodras med ensilage. Djuren ses över och extra tid läggs på de kor som snart förväntas kalva. Därefter släpps de ut igen. Ytorna fram till ladugården blir upptrampade, men de naturliga berghällarna fungerar bra som hårt underlag. En sådan här enkel konstruktion med värmelampa och en frigolitskiva kan rädda en nedkyld kalv. Ombyggd ladugård fungerar bra Under vinterhalvåret går korna i betes- och skogsområden som ansluter till ladugården. -Det är av största vikt att korna vänjer sig vid oss, stallet och hanteringen - det gör vårt arbete Vittviks gård, Valdemarsvik Lantbrukare: Henrik och Maria Ählman Åker: 108 ha Betesmark: 38 ha betesmark samt 250 ha produktiv skogsmark som till vissa delar fungerar som bete. Produktionsinriktning: Ekologisk dikoproduktion Djurbesättning: 150 Herefordkor. Kalvningen är koncentrerad till våren och alla kalvar, förutom rekryteringsdjuren, går till avsalu under hösten. 8 När djuren tas in och ut för den dagliga tillsynen, fungerar berghällarna som hårdgjord yta. Den gamla ladugården har byggts om till lösdriftsavdelningar med ett foderbord i mitten. I ladugården finns utrymme att ta djur avsides om det behövs. Även en enkel box med värmelampa finns, om en kalv behöver lite extra omsorg under några timmar. Under helgerna utfodras djuren i hagen. De får Avkapad fodersilo där kanterna har rundats av med en fil.

fri tilldelning av grovfoder i hemmagjorda foderhäckar. De är gjorda av en gammal fodersilo som är kapad. Fri tilldelning ökar spillet, vilket kräver god tillgång på foder. Om grovfodret måste begränsas, utfodras det inne i ladugården där alla kan äta samtidigt. Henrik är positivt förvånad över hur bra hans vinterbeten har hållit under de 15 år som han och Maria varit verksamma. Mycket beror på rasvalet tror Henrik. Även valet av vinterutfodringsplatser har varit betydelsefullt med stora ytor, berghällar och bra avstånd mellan foderhäckarna. -Lassot är en ovärderlig hjälp för oss när vi hanterar djuren, säger Henrik och Maria. På hösten när kalvarna avvants och tagits in i ladugården, får de vatten ur ett stort vattenkar. Tidigare var kalvarna hänvisade till vattenkoppar i lösdriften och det var flera kalvar som inte kom igång att äta ordentligt. Maria upptäckte att orsaken kanske var att kalvarna inte hade lärt sig att använda vattenkoppar under betesässongen. Med de här gamla upp- och nervända foderhäckarna, fyllda med spån, erbjuds kavlarna regn- och vindskydd på betet. Lasso - Vittviks melodi Henrik och Maria försöker styra kalvningarna till mars månad då de tycker att väderleken är stabil och ljuset kommer åter. Familjen är ute mycket bland korna under kalvningsperioden och det har ökat överlevnadsprocenten betydligt. -Lasso är det bästa vi har investerat i, säger Henrik. I och med att vi rör oss i flocken kontinuerligt under kalvningsperioden är korna vana vid oss. Vi lägger försiktigt lassot över halsen på kalven och jag håller, medan Maria märker och sprutar den med selen. Vi håller oss vid kalvhuvudet och kon är vid kalvens bakdel och det fungerar väldigt bra. Små investeringar Henrik och Maria tycker att de har landat! De har ett fungerande djurmaterial och är nöjda med produktionen. Investeringarna har varit små. Det de har köpt in är en upprullare för ensilagebalar samt en betesputs. De har dessutom lagt mycket tid på att ersätta gammalt taggtrådsstängsel med nytt elstängsel. Avslutningsvis säger Maria och Henrik att ranchdrift inte är en dans på rosor. Periodvis är det väldigt mycket jobb. Vill man vara ute mycket, gillar djur, har marker som är lämpliga och hittar en trevlig ras att arbeta med - ja då ska man satsa tycker de. Maria sammanfattar deras djurhållning med följande ord; Ekologiskt inte bara giftfritt, utan även lugn miljö och uppväxt utan stress. Naturliga vattendrag Valdemarsviken med sitt bräckta vatten fungerar som vattenkälla när djuren går ute på bete. På de beten som inte ligger vid viken, finns vattentillgång från en bäck. Dessutom finns vattenkoppar i anslutning till ladugården.

KC Ranch Ranchdrift i stor skala I hjärtat av Skåne ligger det stora militära övningsfältet Revingehed. Här bedriver Kerstin och Carl-Axel Dahlgren ranchdrift i stor skala tillsammans med två anställda. På de vidsträckta betesmarkerna strövar drygt 2000 djur. Djuren lever på heden hela sitt liv. Under vintern stödutfodras de med hö och ensilage, men kraftfoder ges ytterst sällan. Övningsfältet kom till under slutet av 1960-talet, då marken köptes upp för att ge plats till stora militära övningar. Arrendet är en specialöverenskommelse, som innebär att markägaren har rätt att använda marken vid militärövningar. Vid övningar drivs djuren till mindre fållor i övningsfältets ytterkanter. Anpassa djurmaterialet efter gårdens förutsättningar Kerstin och Carl-Axel är ivriga förespråkare av betesbaserad boskapsuppfödning. De betonar flera gånger att det är viktigt att anpassa djuren till gården och inte tvärtom. -Det vi eftersträvar, säger Kerstin, är kor som inte är så tunga. De ska ha lätta kalvningar och vara friska och sunda. Djuren ska vara lugna och lätthanterliga. Bra klövar är också mycket viktigt vid den här typen av djurhållning. De tillfällen då man tvingas skilja ut enskilda djur från flocken för behandling måste minimeras. Djuren måste vara bra grovfoderomvandlare och kunna leva och växa på det som heden ger. Carl-Axel har en gedigen erfarenhet av boskapsskötsel från Kanada och Australien. Han är en äkta cowboy, som gärna använder häst i djurhanteringen. Kerstin, som är veterinär, är med sitt yrkeskunnande en stor tillgång i företaget. En så här stor djurhållning i ranchdrift ställer stora krav på rationell och genomtänkt hantering, men också på val av djurmaterial och ett väl fungerande system för att ha kontroll på sin produktion. KC Ranch, Revingehed, Skåne Lantbrukare: Kerstin och Carl-Axel Dahlgren Gård: Arrenderar övningsfältet Revingehed i Skåne, på 2500 ha, av Fortifikationsverket. Åker: 1400 ha, varav 200 ha är undantagna från militärövningar och där tas 2-3 vallskördar år. På ca 200 ha av övningsområdet tas en höskörd, resten av åkerarealen betas enbart. Naturbetesmark: 900 ha Produktionsinriktning: KRAV-ansluten dikoproduktion Djurbesättning: Mellan 1500 och 2000 djur; ca 500 kor samt kalvar och ungdjur. Alla tjurkalvar kastreras och går till slakt vid ca 2 års ålder. De kvigor som inte behövs för rekrytering föds upp till slakt. 10 För att kunna göra ett bra urval av djur krävs noggranna registreringar. Kerstin har skapat ett eget dataprogram, där uppgifter om varje enskilt djur förs in. Till exempel registreras de djur som behövt verkas eller som krävt hjälp vid kalvning. Med detta som grund görs en hård utgallring bland djuren. Utgångsmaterialet har övervägande varit tung köttras; Charolais och Simmental. Mycket tid har lagts ned på utgallring av kor, noggrant urval av både eget rekryteringsmaterial och inköpta avelstjurar samt genomtänkta raskombinationer med inkorsning av bl a Angus och Hereford. Idag

Kor som ännu inte kalvat, flyttas till nya betesfållor, medan kor med kalvar stannar kvar i den gamla fållan. Då kalvarna är 1-2 veckor gamla samlas flocken ihop och drivs hem för idmärkning, avhorning och kastrering. är de på god väg att uppnå sina mål med djurbesättningen. Sommarkalvning - en lyckad satsning På ranchen började man för några år sedan lägga om kalvningstiden från vår- till sensommarkalvning. Från och med 2005 kommer alla kor att kalva från juli till början av september. -Den omlagda kalvningstiden har flera fördelar, säger Carl-Axel. Vid vårkalvning blir trycket på kalvningsfållorna stort och det blir trampskador och risk för växtnäringsläckage. Vid sommarkalvning går korna ute i betesmarkerna. Arbetet under kalvningssäsongen blir betydligt trevligare under den varma årstiden. Ytterligare en fördel är att tidpunkten för djurens slaktmognad flyttas. Under kalvningssäsongen sker tillsyn av djuren minst var 3:e timma, dygnet runt. När kon slickat kalven och den har diat märks kalven med moderns nummer. Man antecknar om kalven behövt hjälp att dia, kons lynne samt juver-, benoch klövstatus. Vid märkningen används ofta den s k hajburen som Carl-Axel själv konstruerat efter kanadensisk förebild. Tack vare buren, som kopplas efter pickupen, kan kalven märkas och undersökas ostört. Om kalven ligger ner kan man köra över den med buren och behöver därmed inte konfronteras med kon. Om ko och kalv behöver tas hem, kan kalven ligga kvar i buren och kon följa med vid sidan om. Carl-Axel och hans anställda har själva klurat ihop en flyttbar behandlingsavdelning. Där kan kon tas in vid kalvningskomplikationer eller för annan behandling. När koflocken flyttas vidare till en ny fålla plockas behandlingsavdelningen ihop, kopplas efter traktorn och flyttas med. Tack vare hajburen kan man märka kalven ostört. Hanteringsgrindar En bra hanteringsgrind bör uppfylla flera krav. Den ska vara stadig och stabil samt vara lätt att koppla samman, även när terrängen är ojämn. Den behöver ha en viss höjd för att inte locka djuren att göra utbrytningsförsök. Runda rör är att föredra, då de ger mindre skaderisk. Rören ska alltid vara horisontella för att man lätt ska kunna ta sig ut vid fara. När man kopplar samman grindar bör överlinjen vara jämn, annars kan djuren lockas att hoppa över dem. Glipor mellan sammankopplade grindar kan vid upphopp leda till att djuren fastnar med klövar/ben och skadar sig allvarligt. Grindarna bör vara minst 1,8 meter höga för köttdjur och 1,5 meter för mjölkrasdjur. Flyttbar behandlingsavdelning på hjul. 11

Ny modell för avvänjning Kor och kalvar skiljs åt på senvåren då kalvarna är 8-10 månader gamla. Efter avvänjningen går kor och kalvar i fållor intill varandra eftersom de blir mycket tystare och lugnare. Kor och kalvar verkar nöjda med att ha ögon- och noskontakt. Hästen, en ovärderlig hjälp För att skilja ut ett enskilt djur från flocken använder Carl-Axel helst häst och lasso. Det är enkelt och effektivt och djuren blir inte stressade av hästen. Förflyttning av djur sker nästan alltid med hjälp av en eller två hästar plus eventuellt en pickup. Det är endast vid förflyttning av mindre grupper som kreatursvagnen används. Vid besöket på ranchen drevs drygt 600 ungdjur ihop för vägning och sortering. Den här dagen hade man hjälp av ytterligare en erfaren cowboy, Leif Norberg. anläggningen finns ett litet hus för personalen. Djuren slussas vidare in i en drivningsgång fram till vågburen. Behöver något djur undersökas eller behandlas kan det fixeras i vågburen, så att undersökningen kan göras på ett säkert sätt. Utmed hela karusellen och drivningsgången finns en catwalk - en upphöjd avsats, varifrån man har bra överblick och på ett smidigt sätt kan driva på djuren. Arbetet går lugnt tillväga men ändå klarar man av ca 80 djur/timme. Att skrika och stressa djuren är absolut förbjudet. -I Kanada säger man att skriker du åt en ko, visar du att kon är den smartaste, säger Carl-Axel. För att driva på djuren används bl a en speciell påfösarkäpp. -Trycker du med käppen framför bogen så backar djuret, trycker du bakom bogen så går djuret framåt, berättar Leif. En plastruska används också flitigt. Det är en uppklippt plastkasse, som knyts fast på en dressyrpiska. Genom att skaka ruskan framför eller bakom djuret åstadkommer man förflyttning i önskad riktning. Väldigt enkelt och mycket effektivt. Detta är också något man tagit med Lägg märke till plastruskan som är ett bra hjälpmedel vid drivning av djur. Med hjälp av svänggrinden i karusellen föser man fram djuren till drivgången. Nödvändig hanteringsanläggning Djuren drivs in i en stor hanteringsanläggning med flera mindre fållor. I centrum finns en s k karusell. En mindre grupp djur tas in i karusellen, och drivs framåt med en svänggrind. Intill 12

Kalvmärkning Ett av de arbetsmoment som lantbrukare med dikoproduktion upplever som farligast är märkning och vägning av de nyfödda kalvarna. När kalvningen sker utomhus blir detta problem än tydligare. Kalven måste fångas in och märkas mycket snart efter födseln. Väntar man bara någon dag hinner kalven bli mycket snabb och svår att fånga. Kerstin dräktighetsundersöker en kviga som fixerats i vågburen. sig hem från Kanada. När djuren lämnat vågen slussas de till olika fållor via grindar som styrs av den som står vid vågen. Intressant modell för vinterutfodringen I början av november börjar man tillskottsutfodra med hö och ensilage. Djuren utfodras en gång per dag och fodret läggs direkt på marken. Fodret körs ut med traktor och vagn och läggs av med minst två koavstånds mellanrum. Genom att djuren ställer sig i en ring runt fodret blir det inte förorenat av gödsel. Genom att fodret läggs på många platser minskar Modersinstinkten hos en nykalvad ko kan leda till att hon blir aggressiv och försvarar sin kalv. Om man har bra kontakt med sina kor, så att de känner sig trygga, minskar risken att de blir aggressiva. Även om korna är vana att hanteras, måste arbetet med kalvmärkning ske med respekt och stort säkerhetstänkande. Man kan aldrig vara säker på hur kon reagerar. I samband med märkning är det vanligt att kalven vägs och injiceras med selen och E-vitamin. Den som arbetar ensam med kalvmärkning måste tänka extra noga på säkerheten och försöka hitta en metod där arbetet kan ske skilt från kon. Råd för säker kalvmärkning Arbeta förebyggande med djurmaterialet. Avla på bra lynne; välj avelstjur med omsorg, för noggranna anteckningar över kornas beteende och slå ut ilskna kor. Etablera tidigt en bra kontakt med djuren. Vistas ofta bland djuren och vänj dem vid hantering. Detta underlättar alla hanteringssituationer. Märk kalven så snart som möjligt efter kalvningen. Var om möjligt två personer vid märkningen. Kon blir lugnare om hon kan se kalven när man märker den. Vinterutfodring sker direkt på åkermarken. risken för att lågrankade djur inte ska få tillräckligt med mat. Platsen för utfodringen flyttas varje dag. Utfodringen sker på områden där vallfoder ska skördas året därpå. På detta sätt blir marken inte upptrampad och förstörd, gödseln sprids automatiskt och risken för näringsläckage minskar. Vid perioder med dåligt väder flyttas utfodringsplatserna till områden där djuren kan finna skydd och lä. I de flesta fållor finns tillgång till rinnande vatten. Vid ligghallarna finns frostsäkra vattenkopppar. Försök hitta en lösning som passar gården och som gör att kalven kan hanteras skild från kon. Idéer från gårdar; Hjulförsedd bur som kopplas efter en pickup. I buren kan man ostört märka kalven och vid behov även transportera den. Bild - se KC Ranch. Minifålla; tre hanteringsgrindar kopplas ihop till en trekant. Mellan två grindar lämnas en öppning där man kan ta sig in. Transporteras med traktorlastare. Bild - se Bonnorps Gård. Två personer hjälps åt. Man använder en tvåsitsig fyrhjuling. Kalven fångas in med lasso från fordonet och hålls sedan i famnen medan man kör in i en uppställd fålla. Märkningen kan sedan ske i lugn och ro. Se alltid till att ha någon form av reträttväg, skydd av bil, traktor eller annat. 13

Viktiga områden Ligghallar Djuren ska enligt djurskyddsföreskrifterna (DFS 2004:17) ha tillgång till ligghall eller annan byggnad, som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. För utegångsdjur som behöver särskild vård ska det även finnas ett närbeläget utrymme där minst en tredjedel kan värmas upp. Det kan låta enkelt skaffa en byggnad där djuren kan hålla till när det är snålväder ute! Så enkelt är det dock inte. För att djuren ska söka skydd i ligghallen, krävs att den är utformad och placerad så att den uppfyller de krav som djuren ställer på en trygg och säker liggplats. Här följer några råd. Ligghallens öppning bör vändas mot söder med tanke på värme och upptorkning. Ta även hänsyn till den förhärskande vindriktningen, så att det inte blåser rakt in i liggutrymmet. Placera ligghallen en bit upp i en sluttning, gärna med skog bakom och på sidorna. Öppningen bör vara vänd mot nedanliggande öppna områden, så att djuren kan ha god uppsikt över omgivningarna. Djuren kan då upptäcka faror tidigt och känner sig trygga. Breda öppningar - gärna mer än 3 meter eller en hel långsida utan vägg, gör att även lågrankade djur får tillgång till det torra, vindskyddade utrymmet. Djur som står lågt i rang blir lätt undanknuffade eller viker undan om öppningen är liten och det står ett annat djur i öppningen. För att liggplatsen ska vara torr och ren krävs mycket strö. Djuren föredrar vanligtvis halm före andra strömedel. Ströåtgången är bland annat beroende av väderleken och djurbeläggningen. En enkel lösning är att nyttja befintliga byggnader som liggutrymme. Nötkreatur är flockdjur som trivs bäst då de har kontakt med varandra. Om man använder flera mobila ligghallar till en djurgrupp, bör öppningarna placeras så att djuren kan se varandra, annars finns risk att de tränger ihop sig i en hall. Avdela gärna ett utrymme i ligghallen till kalvgömma. Kalvarna söker sig ofta till en egen vrå. Ur säkerhetssynpunkt är det viktigt att personer som vistas i ligghallen har möjlighet att undkomma vid hotfulla situationer. En enkel lösning utgörs av klätterbara väggar i form av liggande reglar på insidan av ytterväggarna. Ligghallen bör placeras på lämplig mark. Lerjordar bör undvikas, medan grovkorniga sand-, morän- och grusjordar rekommenderas. Dessa marker har bra bärighet och blir inte så upptrampade och leriga även om väderförhållanden är dåliga. Tyvärr finns det en baksida med dessa marker. Den goda genomsläppligheten leder till ökad risk för växtnäringsläckage. Tänk på att för samtliga typer av ligghallar gäller krav på förprövning. Bra exempel på utformning och placering av ligghall. Hel öppen långsida, högt placerad i södersluttning med skogsridå bakom. Mark med bra bärighet. Denna typ av flyttbar ligghall är ett billigt alternativ. Det är viktigt att förankra dem väl.

Vatten Enligt djurskyddsbestämmelserna ska djur ha vatten av god kvalitet två gånger per dag. Fri tillgång rekommenderas och är det som förekommer på de gårdar vi besökt. Det ska finnas minst en vattenkopp per 25 djur. Vattenanläggningarna måste producera ca 10-12 liter per minut för att djuren ska dricka tillräckligt. Hur mycket vatten de behöver per dag påverkas av hur kallt det är ute. Om vattnet är för kallt, under 6 C, dricker djuren mindre samtidigt som det går åt mer energi för att omsätta fodret i våmmen. Vattenkoppar placerade över den gamla gödselplattan. Uppvärmt vatten som pumpas runt med en cirkulationspump och värms av elpatron. Isolerade vattenbehållare där vatten fylls på underifrån via ett isolerat rör. En flytkropp, som djuren pressar ner när de dricker, tillsluter drickshålet så att det inte fryser. Isolerad vattenbehållare med flytbollar. Det kan vara bra att placera vattenkoppar nära ligghall och foder. Djur som har låg rang blir då inte stressade av att de måste lämna flocken för att dricka. Ett alternativ är att placera fler vattenkoppar med ganska stort avstånd emellan, så att flera djur kan dricka samtidigt. Rena vattenkoppar med tillräckligt högt genomflöde är väsentligt för att hålla en bra hygien på vattnet. Ofta är kvaliteten bra vid vattenkällan, men sämre i vattenkoppen. Är man tveksam till vattnets kvalitet, vilken bör vara lika bra som till människor, går det att skicka in vattenprov för analys. Placeringen av vattenkopparna är viktig då det blir spillvatten runt dem och marken trampas upp. Ytan bör därför vara hårdgjord och gärna dränerad. Placera om möjligt vattenkopparna på höglänt mark. Undvik att placera dem nära ströbädden. I mindre besättningar kan man använda vattenkar. De fryser fort och måste passas noga! Naturliga vattendrag kan vara ett alternativ, men risken är stor att vattnet inte håller den kvalitet som krävs. För att de ska fungera bör flödet vara tillräckligt stort, så att vattnets kvalitet inte påverkas av djurens föroreningar. Även rinnande vattendrag måste kontrolleras regelbundet så att de inte fryser till. Vid utedrift krävs frostfria system. Det finns tre olika typer: Eluppvärmda vattenkoppar som förses med el via en transformator. Kopparna placeras i värmeisolerade betongrör som är nedgrävda till frostfritt djup. Det går även att ha en värmekabel i vattenledningen. Bäckens vatten kan vara bra, men kontrollera kvaliteten. 15

Markbelastning Upptrampning av mark på områden där djur vistas mycket, upplevs som ett problem hos många djurhållare. Belastningen är störst vid utfodringsplatser, vattenkoppar och ingångar till ligghallar. Problem med söndertrampning förekommer vår och höst samt vid milda vintrar då marken inte är tjälad. Ett visst kladd får man räkna med, men nedsmutsning bör endast undantagsvis nå upp till nedersta kotan på djuren. Blöta och upptrampade områden kan även vara en smittkälla för t ex klövspaltsinflammation. Hårdgjorda ytor vid utfodringsplatser och vattenställen som skrapas regelbundet minskar belastningen. Genom att nyttja naturliga förutsättningar i landskapet som till exempel en berghäll eller höjd minskas upptrampningsskadorna. Platsvalet blir begränsat eftersom marken skall hålla för maskintrafik vid transport av exempelvis foder. Här går djuren på mark som förstärkts med gräsarmering. För att förhindra lervälling runt foderplatser och vattenställen har försök med att förstärka marken gjorts. Ett sätt är så kallad gräsarmering som innebär att ett plastnät trycks fast direkt på marken eller med markväv under. Ett annat alternativ är bark- eller flisbäddar som också ökar bärigheten. I drivningsgator kan en gummimatta läggas ovanpå ett välvt bärlager, vilket medför en bra vattenavrinning. Marken närmast foderhäcken är gräsarmerad. Åker där utfodring skett direkt på marken. Bilden tagen i mars. För att minska markskadorna kan följande åtgärder vara till hjälp; Välj vinterareal med stor omsorg. Genomsläppliga jordar med god bärighet är att föredra. Undvik naturbetesmarker med höga natur- och/eller kulturvärden. Led bort tak- och ytvatten från rastfållan. Variera utfodringsplatsen! Nyttja i möjligaste mån områdets naturliga förutsättningar; bergknallar eller andra väldränerade, högt belägna områden. Flyttning av utfodringsplatsen medför även att gödseln sprids jämnare. Utfodringsplats på betongplatta under tak. Placera inte foderhäckarna för tätt. Markbelastningen och risken för upptrampning är störst inom en radie av cirka sex meter. Under perioder då marken inte är bärig och genomtrampningen är som störst, kan man låta djuren vara på hårdgjorda ytor eller begränsa deras vistelseyta. Förstärk marken genom till exempel gräsarmering, uppgrusning, flis- eller barkbädd. Hårdgör de platser som är mest utsatta - i synnerhet om vinterarealen består av lerjord. Med hårdgjord yta krävs dock vanligtvis någon form av gödselvårdsanlägggning. Vid halkrisk kan ytorna sandas eller kalkas.

Utfodring Utfodring kan ske enligt flera olika principer; permanent utfodringsplats på hårdgjord yta flyttbar utfodringshäck utfodring direkt på marken utfodring i byggnad Flera utfodringsplatser rekommenderas så att lågrankade djur kommer åt tillräcklig mängd foder oavsett gruppstorlek. Ett dominant djur kan annars blockera en foderhäck trots att det inte äter själv längre. Små grupper, på mindre än fem djur, kan klara sig med en foderhäck. Belastning av växtnäringsämnen Vid djurhållning utomhus året runt, är gödselbelastningen ofta hög där djuren vistas mycket, vilket medför en förhöjd risk för växtnäringsläckage. Risken för urlakning är störst på lätta, genomsläppliga jordar. Om djurens vinterutfodringsplats ligger på åkermark finns möjlighet att odla någon gröda på denna areal under den kommande växtsäsongen. Nedan ges exempel på modeller som praktiseras på gårdar för att minska växtnäringsbelastningen. Foderrester, halm och gödsel samlas upp och komposteras. Marken plöjs och sås med Westervoldiskt rajgräs. Grödan skördas två gånger under sommaren samt betas en gång på hösten. Utfodring sker direkt på åkermark och flyttas runt över hela fältet. På våren sår man i gräsfrö på de områden där belastningen på marken varit stor. Under sommaren tas sedan vallskörd. Flyttbara ligghallar och utfodringshäckar. Byte av plats från år till år. Marken för vintervistelsen ingår på så vis i växtföljden. Flyttbara utfodringshäckar är en vanlig metod. Ofta är det upptrampning runt foderplatserna som föranleder flyttandet, men ger samtidigt effekten att gödsel och urin sprids över en större yta. Flyttbar utfodringshäck på yta som hårdgjorts med bergkross och grus. Vid utedrift bör man räkna med en större grovfoderåtgång. Djuren behöver fri tillgång på grovfoder för att hålla värmen och foderspillet är stort. Om avståndet mellan vatten, foder och ligghall är stort, finns en risk att liggplatsen inte utnyttjas så mycket. Ur den aspekten bör sträckan inte överstiga 100 meter. Korta avstånd gör att även ranglåga djur vågar äta och söka skydd, men ändå inte upplever det som om de lämnar flocken. Stora mängder foderrester bör inte bli liggande ute på grund av risken för smittspridning genom fåglar och andra vilda djur. Även när vintervistet ligger på betesmark finns möjlighet att kompletteringsså betesgräs då djuren har flyttats därifrån. Observera att detta inte är tillåtet om marken är med i miljöstödet för bevarande av betesmarker och slåtterängar. Marker som trampas upp skall ej heller ingå i miljöstödet. Andra alternativ för att minska växtnäringsbelastningen är att hårdgöra de ytor där belastningen är som störst. En gjuten platta i anslutning till ligghallen där utfodringen sker, begränsar växtnäringsbelastningen. Plattan skrapas regelbundet. För gödseln behövs en gödselvårdsanläggning. Utanför den gjutna plattan kan det ändå bli mycket gödsel och upptrampat. Asfalt kan vara ett alternativ, men tål inte skrapning lika bra som betong. En hårdgjord yta måste inte nödvändigtvis vara gjuten. Det finns exempel på bra resultat genom att man schaktat bort ytskiktet, till ca 30 cm djup. Därefter fyller man upp med grovt dräneringsgrus/bergkross. Ovanpå detta läggs ett bärlager av finare material. Dessa ytor kan skrapas rena från gödsel, halm- och foderrester. På en del gårdar har man även anlagt bark- eller flisbäddar utanför de hårdgjorda ytorna eller som alternativ till hårdgjorda ytor. Osäkerhet råder om hur växtnäringen binds i dessa bäddar. På någon gård har man bytt ut barkbädden helt efter ett antal år och därefter använt den som gödselmedel. För ligghallar som placeras i sluttningar finns risk att ytvatten rinner in. Genom att anlägga ett kantdike ovanför kan man förhindra detta. Nedanför bör det finnas mark med någon form av vegetation, skog eller jordbruksmark, som kan ta upp avrinnande växtnäring. 17

Drivning, transport och lastning På- och avlastning kan vara stressande för djuren och är samtidigt en riskfylld arbetssituation. Hanteringen i samband med transport bör därför, så långt det är möjligt, efterlikna den dagliga hanteringen. Med en bra och väl fungerande lastning ökar möjligheterna till en säker arbetsmiljö. Tänk på följande... Nötkreatur är känsliga för förändringar i underlagets struktur och utseende. Undvik om möjligt nivåskillnader och se till att golvet är halkfritt. Strö gärna med halm eller spån hela drivningsvägen ut till transporten. Tänk på att djur är känsliga för ljus, skuggor, lukter och störande ljud. Undvik bländande strålkastare eller solljus direkt i djurens ögon. Djur från olika grupper bör inte blandas eftersom det kan leda till rangstrider. Vid drivning av djur är det bäst att stå snett bakom djuret. Ha alltid en reträttväg för att undvika olyckstillbud. Istället för att släppa ut djuren direkt i den stora fållan, kan det vara bra att först släppa dem i en mindre fålla med stabila grindar. Där kan de rusa av sig lite, vänja sig vid solljuset, varandra och sin nya omgivning. Efter några timmar har djuren lugnat ner sig och kan släppas ut i hagen. Likaså underlättar en mobil samlingsfålla när djuren ska samlas ihop för att flyttas. Ställ gärna upp fållan och eventuellt även djurvagnen i hagen några dagar innan djuren ska flyttas. Genom att lägga ut foder i fållan vänjer sig djuren vid att gå in i den. Vid förflyttning av djur till och från bete kan en vallhund vara till stor hjälp. En välutbildad hund hanterar djuren lugnt utan stressmoment. Förflyttning till och från bete När djuren ska släppas på bete kan man på olika sätt vänja dem vid nya förhållanden. Man kan till exempel vinna mycket på att vänja dem vid elstängsel hemma vid gården. Allra bäst är om de kan gå ut och in under några dagar, vilket ger en mjukare övergång till bete. Djurvagn med nedsänkt golv underlättar vid lastning. Hemmabyggd djurtransport med grindar utmed långsidorna som fälls ut då djuren ska lastas. Grindarna är dimensionerade för mjölkrasdjur som är vana vid hantering. 18

Hantering och hälsa Djur som vistas ute året om har i allmänhet god hälsa och kondition. Som exempel kan nämnas att det förekommer färre luftvägsinfektioner hos djur i utedrift jämfört med installade djur. Ibland händer det dock att olyckan är framme eller att ett djur blir sjukt och måste behandlas. Hur gör man då för att skapa bra förutsättningar för att på ett enkelt sätt skilja ut ett enskilt djur från flocken? Det finns en risk att utegångsdjur blir mer förvildade än installade djur. Det är därför A och O att redan från kalvstadiet vistas mycket bland djuren så att de blir lugna och vana vid människor. Undvik att alltid åka traktor, utan ägna tid åt att gå bland djuren. Med ett vältränat djuröga kan man snabbt se om ett djur är mobbat eller hängigt och på väg att bli sjukt. Därmed kan man sätta in de åtgärder som krävs på ett tidigt stadium. Vägning av ungdjur på bete. Djuren har drivits samman i en mobil samlingsfålla. Ett viktigt hjälpmedel vid utedrift är en bra hanteringsfålla där djuren kan samlas ihop. Fållan bör vara så stor att hela flocken ryms samtidigt. Hanteringsanläggningen kan antingen vara en permanent anordning eller bestå av ett system med flyttbara grindar. Det är viktigt att den utgörs av en stabil konstruktion då det är stora krafter i rörelse när det handlar om nötkreatur. Hanteringsfållan utgörs vanligen av en samlingsfålla i kombination med en drivgång. I större besättningar underlättas arbetet ytterligare med en karusell. Fållan bör placeras i anslutning till en körväg för att underlätta transporter. Låt djurens behov styra dess utformning. Placera gärna fållan i anslutning till stängslet eftersom djurens gångstråk ofta följer staketet. Undvik skarpa hörn och tvära svängar eftersom det kan göra djuren oroliga och skapa oreda i flocken om några djur försöker vända. Utgången från samlingsfållan är ofta en drivgång. Det är bra om den har täta sidoväggar så att djuren inte tvekar att gå framåt, utan följer framförvarande djur. Täta sidoväggar är också bra ur säkerhetssynpunkt eftersom det hindrar djur från att klämmas fast. Drivgången ska vara smal så att djuren inte kan vända. I slutet på drivgången är det bra att ha en kombinerad vägnings- och behandlingsbox eller två separata boxar. Huvudgrinden bör ha låsande skänklar som är öppningsbara ända ner. Då kan man få loss djuret om det lägger sig ner eller faller omkull. Behandlingsboxen ska vara lättåtkomlig från alla sidor, så att det tryggt och säkert går att komma nära inpå djuret. Om man inte har tillgång till en större hanteringsfålla, kan en utfodringshäck med fånggrindar vara ett alternativ för att kunna låsa fast ett eller flera djur. Ett bra hanteringssystem är inte bara viktigt för att hantera djuren på ett djurvänligt sätt, det är även viktigt för den egna säkerheten. Vid hantering av nötkreatur är förflyttning, uppbindning och lastning kritiska moment som står för drygt en tredjedel av de arbetsolyckor som inträffar. 19

Läs vidare... Dikor i ekologisk produktion, utgiven av Länsstyrelsen i Dalarna och Gävleborg, 2003 Djurskyddsbestämmelser, Mjölkkor & köttdjur, Djurskyddsinformation 03-2004, Djurskyddsmyndigheten Djurskyddsbestämmelser, Transport av lantbrukets djur, Jordbruksinformation 4-2003, Jordbruksverket Djurvänlig hantering av nötkreatur, Jordbruksinformation 2-2004, Jordbruksverket Drivningsgator för kor - planering, material, kostnad, JTI informerar nr 104, K. Lindgren och C. Benefalk Ekonomiskt och miljömässigt hållbar nötköttsproduktion - en litteraturstudie, K-I Kumm, SLU, Institutionen för ekonomi, 2003 Flyttbara ligghallar - Nytt system vid utedrift, Jordbruksinformation 15-2000, Jordbruksverket Lastning av nötkreatur. Djuromsorg, arbetsmiljö och enkel hantering, Swedish Meats Nötkreatur utomhus på vintern - fältstudier av produktionssystem, djurhälsa och miljöpåverkan, rapport 4, 2004, C. Lundström, B-O Rustas, J. Wetterlind, B. Lindén och S. Johansson, SLU, Institution för husdjurens miljö och hälsa, avdelningen för produktionssystem, Skara. Säker hantering av lösgående nötkreatur, Examensarbete inom Lantmästarprogrammet P02/04;8, M.Wistrand, SLU, Institutionen för jordbrukets biosystem, Skara. Utedrift med nötkreatur, Jordbruksinformation 12-1997, Jordbruksverket Vatten till husdjur, Jordbruksinformation 13-1999, Jordbruksverket Internet www.sjv.se www.djurskyddsmyndigheten.se www.slu.se