YTTRANDE. Socialdepartementet Enheten för hälso- och sjukvård 103 33 Stockholm

Riksförbundet BRIS YTTRANDE Karlavägen 121 2007-04-20 115 26 Stockholm Tel: 08-59 88 88 00 Fax: 08-59 88 88 01 Socialdepartementet Enheten för hälso- och sjukvård 103 33 Stockholm Remissyttrande över SOU 2006:100 avseende Ambition och ansvar Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder Inledning Riksförbundet BRIS (nedan BRIS) har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade betänkande (nedan Psykiatrisamordningen). BRIS yttrande och kommentarer följer rubriksättningen i förslaget och BRIS yttrande har koncentrerats till avsnitten 3, 4, 7 och 8. Sammanfattning BRIS vill inledningsvis framföra att den nationella psykiatrisamordningen (nedan Psykiatrisamordningen) har genomfört ett mycket grundläggande utredningsarbete. BRIS anser att barn och ungdomars särskilda behov (kap 8) har analyserats på ett mycket bra sätt. I övriga delar skulle BRIS vilja se mer av ett barn- och ungdomsperspektiv eftersom många av de frågorna som behandlas i övriga avsnitt även i praktiken berör barn och ungdomar. 1

BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag om en nationell utvecklingsstrategi med mål och inriktning för vård, boende, sysselsättning och delaktighet i samhället för människor med allvarlig psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder ska antas av riksdagen. BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag om att en hög tillgänglighet måste finnas för möjligheten att få en första kontakt och bedömning för både social problem och psykisk ohälsa. BRIS anser att det är en självklarhet att huvudmannen, oavsett om det är fråga om kommun eller landsting, måste bedriva en verksamhet som innebär att det finns en kompetent första linje, d.v.s. att det blir säkerställt att personer som vänder sig till en vårdinrättning till följd av sina psykiska problem alltid får en god och säker första bedömning. BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens tankar om att det i varje kommun bör finnas en tydlig funktion för uppsökande verksamhet med inriktning mot psykisk ohälsa och organisationen ser positivt på förslaget att landstingen bör tillhandahålla mobila insatser så att kvalificerade psykiatriska bedömningar och psykiatrisk vård kan erbjudas i patienternas närmiljö. BRIS anser att Psykiatrisamordningens förslag om att primärvården ska utgöra första linjens sjukvård för barn och ungdomar med psykiska problem är orealistisk. Basverksamheter som mödra- och barnhälsovård och elevhälsa samt den öppna barnpsykiatrin är i praktiken den första linjens hälso- och sjukvård för barn med psykisk och psykosocial problematik. Dessa verksamheter måste istället förstärkas för att på ett adekvat sätt kunna uppfylla sina uppgifter. BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag att patientansvarig läkare (PAL) ska finnas kvar och att det inom kommunerna ska finnas en klientansvarig handläggare med samordningsansvar i de fall insatser krävs från flera aktörer. BRIS delar Psykiatrisamordningens bedömning att tydliga rutiner bör finnas i all hälso- och sjukvård för att tillgodose behovet av information och stöd till barn och syskon till personer med psykisk sjukdom. BRIS tillstyrker förslaget att Hjälpmedelsinstitutet får i uppdrag att stödja utvecklingen av hjälpmedel för personer med psykiskt funktionshinder men önskar understryka att man även tar i beaktande barns och ungas särskilda behov. Att många barn och ungdomar drabbas av psykisk ohälsa avspeglas i BRIS-rapporten 2007, vilken också innehåller ett särskilt avsnitt om psykisk ohälsa. BRIS-rapporten 2

jämte sammanställd statistik bifogas yttrandet för att visa den faktiska bilden av problemet som BRIS får via sina dagliga kontakter med barn och ungdomar, se bilaga 1. Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har varit den mest märkbara trenden i BRIS verksamhet under 2000-talet och därför är BRIS angeläget om att Psykiatriutredningens förslag på åtgärder noga beaktas i det framtida arbetet. BRIS har vid flera tillfällen tidigare pekat på den stora betydelsen av en ur elevperspektiv väl fungerande och utbyggd elevhälsa. En förstärkning av elevhälsan i form av tydlig lagstiftning är nödvändig, eftersom allt fler signaler från barn och ungdomar pekar mot att deras psykiska hälsa försämrats och det visar de senaste årens BRIS-rapporter. BRIS anser att när det gäller barn och ungdomar med allvarliga psykosociala problem så måste det finnas tillgång till anpassade verksamheter. I övrigt önskar BRIS hänvisa till de synpunkter på socialtjänsten som BRIS lämnade i början av 2006 i yttrandet över Källan till en chans Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården (SOU 2005:81). Det måste tillföras resurser så att barnpsykiatriska slutenvårdsplatser ökar i antal eftersom behov och efterfrågan av platser finns. Det får inte vara på det sättet att psykiskt sjuka barn och ungdomar måste behandlas på vuxenpsykiatriska avdelningar för att det är platsbrist. Med utgångspunkt från de brister som Psykiatrisamordningen beskriver anser BRIS att det måste till ett tvång på samarbete mellan primärvård, elevhälsa och socialtjänst för att det ska bli en tryggare tillgång på vård för barn och ungdomar. BRIS ser positivt på det nationella centrum för kunskaps- och metodutveckling som påbörjat sitt arbete och att regeringen avsatt stimulansbidrag för att påskynda förändringsarbetet i kommuner och landsting. BRIS delar Psykiatrisamordningens bedömning att det bör ske ett nationellt ställningstagande för en sammanhållen modell för tidiga insatser till barn och ungdomar i syfte att främja ett integrerat och förebyggande arbetssätt. I syfte att förverkliga målet att basverksamheterna tidigt ska kunna identifiera och stödja barn som riskerar psykisk ohälsa ställer sig BRIS bakom de krav som Psykiatrisamordningen räknar upp under punkterna 1 7 i kapitel 8.7. BRIS delar bedömningen att utbudet av vård för barn och ungdomar med psykisk ohälsa behöver förstärkas och att alla landsting bör ta fram lokala program för insatser till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. 3

BRIS ställer sig tveksam till om det över huvud taget kan bli möjligt att stärka primärvården på det sätt som Psykiatrisamordningen gör gällande. BRIS delar Psykiatrisamordningens uppfattning att barn- och ungdomspsykiatrin är en specialistverksamhet som bör koncentrera sina insatser till de mest behövande barnen och familjerna. BRIS anser att barn och ungdomar ska garanteras en tid hos specialistpsykiatrin inom maximalt 10 dagar och att behandling ska påbörjas inom 30 dagar efter beslut om behandling. BRIS understryker sin inställning att den förstärkta vårdgarantin måste regleras i lag för att den ska få praktiskt genomslag i verkligheten. BRIS delar Psykiatrisamordningens identifiering av fem problemområden som kan förklara varför barn och ungdomar inte får den vård och det stöd de har rätt till. BRIS anser att beskrivningen av problemen är riktiga och att åtgärder måste prioriteras inom angivna områden. 3 En nationell vision 3.1 En nationell utvecklingsstrategi BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag om en nationell utvecklingsstrategi med mål och inriktning för vård, boende, sysselsättning och delaktighet i samhället för människor med allvarlig psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder ska antas av riksdagen. BRIS vill dock understryka att det är mycket viktigt att insatserna för barn och ungdomar blir särskilt belysta i utvecklingsstrategin eftersom det är viktigt för det långsiktiga arbetet. 4 Vård, stöd och service 4.2 Organisation 4.2.1 Organisation inom socialtjänst BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag om att en hög tillgänglighet måste finnas för möjligheten att få en första kontakt och bedömning för både social problem och psykisk ohälsa. Om de kommuner och landsting tvingas att utarbeta en gemensam strategi i dessa frågor bedömer BRIS att risken för att de behövande faller mellan stolarna minskar. 4.2.2 Organisation inom hälso- och sjukvård 4

BRIS anser att det är en självklarhet att huvudmannen, oavsett om det är fråga om kommun eller landsting, måste bedriva en verksamhet som innebär att det finns en kompetent första linje, d.v.s. att det blir säkerställt att personer som vänder sig till en vårdinrättning till följd av sina psykiska problem alltid får en god och säker första bedömning. Hela vårdkedjan måste visa förtroende för varandras olika kompetens och de ska vara en självklarhet att exempelvis en begäran om konsultation från primärvården inte avvisas av specialistpsykiatrin. 4.2.3 Organisation inom socialtjänst BRIS delar Psykiatrisamordningens bedömning att varje kommun ska ha både en organisation och lämpliga arbetsrutiner som säkerställer att personer med psykiskt funktionshinder, personer med psykisk sjukdom och missbruksproblematik samt barn och ungdomar som redan är drabbade av, eller visar tecken på att drabbas av, psykisk ohälsa får sina särskilda behov tillgodosedda på ett professionellt, effektivt och samordnat sätt. 4.2.4 Uppsökande verksamhet BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens tankar om att det i varje kommun bör finnas en tydlig funktion för uppsökande verksamhet med inriktning mot psykisk ohälsa och organisationen ser positivt på förslaget att landstingen bör tillhandahålla mobila insatser så att kvalificerade psykiatriska bedömningar och psykiatrisk vård kan erbjudas i patienternas närmiljö. 4.2.5 Samordning av insatser BRIS erfarenhet är att personer med psykiska sjukdomar och psykiska funktionshinder, oavsett om det är fråga om vuxna personer eller barn och ungdomar, är en utsatt grupp som ofta har behov av insatser från flera olika aktörer samtidigt. Många gånger kan det vara fråga om långvariga behov och svårigheter för dem själva att samordna eller få tillgång till den vård och omsorg de har rätt till. Aktörernas olika regelverk, lagstiftning och organisation försvårar många gånger samordningen kring den vårdbehövande personen. Det är därför enligt BRIS nödvändigt med ett differentierat utbud och flexibilitet för individuella lösningar. BRIS tillstyrker därför Psykiatrisamordningens förslag att patientansvarig läkare (PAL) ska finnas kvar och att det inom kommunen ska finnas en klientansvarig handläggare med samordningsansvar i de fall insatser krävs från flera aktörer. 5

4.5 Närstående 4.5.1 Barn och syskon till personer med psykisk sjukdom BRIS delar Psykiatrisamordningen bedömningen att tydliga rutiner bör finnas i all hälso- och sjukvård för att tillgodose behovet av information och stöd till barn och syskon till personer med psykisk sjukdom. BRIS anser att regeringen ska införa ett förtydligande i hälso- och sjukvårdslagen i enlighet med vad Barnpsykiatrikommittén (SOU 1998:31) föreslog i sitt slutbetänkande 1998. Det förslag som då lämnades var ett tillägg i 2 i hälso- och sjukvårdslagen med följande lydelse: När en patient med psykisk sjukdom/psykisk funktionshinder, allvarlig fysisk sjukdom eller skada, missbruk av alkohol eller annat beroendeframkallande medel har ett underårigt barn ska särskilt beaktas barnets behov av information, råd och stöd. Detsamma gäller för barn vars förälder plötsligt dör. Kompletterande skrivningar bör också göras i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) och i socialtjänstlagen (SoL). BRIS anser att det tidigare förslaget om förtydliganden ska ses som ett komplement till anmälningsplikten i 14 kapitlet 1 p. 2 SoL och förstärka samhällets möjligheter att få kännedom om de barn som kan drabbas av svårigheter när föräldrarnas omsorgsförmåga sviktar eller är obefintlig. I övrigt anser BRIS att barn till psykiskt sjuka alltid måste få särskilt stöd eller vård, till exempel olika typer av terapier och praktiskt stöd för att klara av den faktiska situationen i hemmet. Det bör också alltid göras en bedömning om det utifrån principen om barnets bästa är lämpligt att barnet ska bo kvar hemma eller tas om hand på annat sätt. 4.8 Missbruk 4.8.1 Riskkonsumtion och missbruk av alkohol och narkotika BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag att all primärvård och specialistpsykiatri bör ha program för hur man upptäcker och behandlar riskfylld alkoholkonsumtion och missbruk av alkohol och narkotika. Utöver nämnda förslag önskar BRIS understryka vikten av att 6

underåriga personer, med missbruksproblematik och samtidig psykisk sjukdom eller ohälsa och som är omhändertagna för samhällsvård, måste få sina behov av såväl behandling för missbruket, den psykiska sjukdomen/störningen såväl som behovet av socialt stöd och omsorg, tillgodosett. Det är särskilt angeläget att de underåriga personerna identifieras så tidigt som möjligt. 4.8.2 Psykisk sjukdom och missbruk I likhet med Psykiatrisamordningen anser BRIS att kommuner och landsting ska erbjuda personer med missbruksproblematik och psykisk sjukdom vård och stöd på ett integrerat sätt så att behandlingen för missbruket och de psykiska problemen sker samtidigt. 7 Psykiskt funktionshinder - åtgärder för delaktighet och tillgänglighet 7.2 Hjälpmedel BRIS tillstyrker förslaget att Hjälpmedelsinstitutet får i uppdrag att stödja utvecklingen av hjälpmedel för personer med psykiskt funktionshinder men önskar understryka att man även tar i beaktande barns och ungas särskilda behov. 7.3 Åtgärder för anpassning av samhället BRIS tillstyreker förslaget att Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) får ett särskilt uppdrag att under två år samla, sprida och informera om exempel på hur samhället kan anpassas på ett bättre sätt för personer med psykiska funktionshinder. BRIS önskar särskilt understryka vikten av att Handisam även arbetar med att sprida kunskap om så kallade bemötandefrågor för att påverka attityder till personer med ett psykiskt funktionshinder i samhället och hos allmänheten. 8 Barn och ungdomar 8.1 Barn och ungdomar i Sverige 8.1.1 Hur mår de unga? 7

Psykiatrisamordningen hänvisar i sitt material till den utredning som utförts av Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 2006a) angående barn och ungdomars tillvaro i familjen, skolan och på fritiden. Man uppskattar att vart tionde barn är i riskzonen för en negativ utveckling, och att två till fem procent har mer allvarliga problem. Psykisk ohälsa är upplevelsen av eller bristen på tillräckligt god egen förmåga att möta utmaningarna i livet. Psykisk ohälsa utgår från barnets egen upplevelse av psykiskt välbefinnande, psykisk ohälsa och mer psykosomatiska besvär som huvudvärk, sömnproblem eller ont i magen. BRIS har som utgångspunkt att uppgifter om psykisk ohälsa handlar om barnets egen upplevelse av sin situation. Det är därför viktigt att alla professionella runt barn ska ha en särskild kompetens när det gäller att samtala med och tolka barn och ungdomars information för att få en korrekt bild av barnets situation i det enskilda fallet. Artikel 12 i Barnkonventionen uttrycker att barn och unga ska ha rätt att göra sin röst hörd och att få sina åsikter beaktade utifrån ålder och mognad. Det är därför viktigt att de ansvariga för vården kring barn och ungdomar ser till att det skapas möjligheter för barn och ungdomar att beskriva sin situation på sitt individuella sätt och att behovet av vård planeras utefter den information som barnet/ungdomen förmedlat. Att många barn och ungdomar drabbas av psykisk ohälsa avspeglas i BRIS-rapporten 2007, vilken också innehåller ett särskilt avsnitt om psykisk ohälsa. BRIS-rapporten jämte sammanställd statistik bifogas yttrandet för att visa den faktiska bilden av problemet som BRIS får via sina dagliga kontakter med barn och ungdomar, se Bilaga 1. Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har varit den mest märkbara trenden i BRIS verksamhet under 2000-talet och därför är BRIS angeläget om att Psykiatriutredningens förslag på åtgärder noga beaktas i det framtida arbetet. 8.2 Barn och ungdomar med komplexa och omfattande behov 8.2.2 Social problematik och psykisk ohälsa 8

Psykiatrisamordningen noterar att trots tidiga insatser med stöd till barn och föräldrar i vardagssituationer, liksom behandlingsinsatser i öppenvård, tycks många insatser och mycket resurser gå till tonåringar och placeringar inom dygnsvården. Insatserna kommer i allmänhet till stånd först när det gått för lång tid och det till slut blir nödvändigt med placeringar i dygnsvård alternativt behandling inom sjukvården. Enligt Psykiatrisamordningen råder det inom Socialtjänsten ofta brist på kunskap om vilka metoder som är verksamma för olika varianter av öppenvårdsstöd och även resurserna för stöd i öppenvård är bristfälliga. Psykiatrisamordningen beskriver vidare att utvecklingen för de barn som hamnar i social dygnsvård under tonåren är bekymmersam. En stor andel av placeringarna i dygnsvård avbryts i förtid och cirka hälften av de ungdomar som återvänder hem efter placeringen återkommer redan inom två år. BRIS anser att de förhållanden som Psykiatriutredningen pekar på är oacceptabla och önskar återigen betona vikten av tidiga och förebyggande insatser inkluderande professionellt stöd till föräldrar och barn/ungdomar. Genom att sätta in resurserna i ett tidigare skede sparar man både mycket mänskligt lidande och stora samhällsresurser och tidigare insatser är enligt BRIS en förutsättning för ett bättre förebyggande arbete mot psykisk ohälsa. 8.4 Vem ansvarar för vad 8.4.1 Mödra- och barnhälsovården BRIS anser att mödra- och barnhälsovården är en mycket viktig aktör när det gäller möjligheten att i ett tidigt skede observera och eventuellt varna för förekomsten av psykisk ohälsa bland framför allt yngre barn. Det är därför viktigt att resurser tillförs dessa aktörer för att möjliggöra nya arbetssätt och metoder. Psykiatriutredningen har noterat den förskjutning som skett från det traditionellt medicinska till den mer psykosociala problematiken vilket är en bild som BRIS kan bekräfta genom sin verksamhet. BRIS önskar därför understryka vikten av att mödra- och barnhälsovården tillförs resurser så att dessa verksamheter får möjlighet att ge mer generella stöd i form av exempelvis föräldrautbildningar som visats sig ha bra påverkans effekter (Folkhälsoinstitutet 2004) men som fortfarande enligt BRIS uppfattning använts i allt för begränsad omfattning. 8.4.2 Elevhälsan 9

Elevhälsan är, tillsammans med mödra- och barnhälsovården, kanske den viktigaste aktören för att observera psykisk ohälsa hos barn och elever i skolmiljö. BRIS bedömning är däremot att elevhälsan blivit bortprioriterad på grund av besparingskrav och det krävs att elevhälsan upprättas så att den finns mer tillgänglig för de barn och elever som behöver knyta kontakt när de känner behov av stöd eller vård. BRIS erfarenheter är däremot att barn och elever, som befinner sig i en svår situation eller lider av någon form av psykisk ohälsa, ofta förmedlar en bild av att elevhälsan inte finns tillgänglig när de väl behöver få kontakt. Det är en situation som enligt BRIS är oacceptabel och den måste förbättras. BRIS har vid flera tillfällen tidigare pekat på den stora betydelsen av en ur elevperspektiv väl fungerande och utbyggd elevhälsa. En förstärkning av elevhälsan i form av tydlig lagstiftning är nödvändig, eftersom allt fler signaler från barn och ungdomar pekar mot att deras psykiska hälsa försämrats och det visar de senaste årens BRIS-rapporter. I BRIS statistik omfattas psykisk ohälsa av bl.a. självdestruktivitet, självmordsproblematik, ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Med det senare avses exempelvis depressioner, fobier och panikångest. BRIS uppfattning är att det av skollagen måste framgå att alla yrkesgrupper (skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer, skolpsykologer och specialpedagoger) ska finnas vid alla skolenheter. Det måste också tas fram kvalitetskriterier med minikrav på elevhälsans uppgifter och omfattning av desamma för att en skola ska ha rätt att uppge att man erbjuder elevhälsa. Det måste finnas ett minikrav på vad begreppet elevhälsa innebär. 8.4.3 Socialtjänsten Socialtjänstens uppgifter är bland annat att se till att barn och ungdomar, som riskerar att utvecklas ogynnsamt, får det skydd och stöd de behöver. Öppenvårdsinsatserna kan variera allt ifrån råd och stöd, till målinriktade program där ett barn eller en ungdom och familjen är inskriven dagtid. Utbudet av öppenvårdsinsatser varierar mellan olika kommuner. De större kommunerna kan ibland erbjuda många olika alternativ medan mindre kommuner har mer begränsade möjligheter. BRIS vill här understryka Sveriges ansvar enligt artikel 2 i Barnkonventionen som anger att alla barn ska behandlas likvärdigt. FN:s barnrättskommitté har uttalat att stora variationer i serviceutbud mellan olika regioner eller kommuner riktat till barn vad gäller till exempelvis skola, är oförenligt med artikel 2 i Barnkonventionen. 10

I betänkandet SOU 2000:77 Omhändertagen lämnades förslag på att socialtjänsten ska kunna besluta att barn ska vistas i förskola, förskoleklass eller fritidshem, vilket BRIS stöder. Förskolor, skolor, fritidshem har idag inte alltid de resurser som krävs för att på ett bra sätt ta hand om barn med psykosociala problem. BRIS anser att när det gäller barn och ungdomar med grova psykosociala störningar så måste det finnas tillgång till anpassade verksamheter. I övrigt önskar BRIS hänvisa till de synpunkter på socialtjänsten som BRIS lämnade i början av 2006 i yttrandet över Källan till en chans Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården (SOU 2005:81). 8.4.7 Barn- och ungdomspsykiatrin Psykiatrisamordningen beskriver (sidorna 367-369) att barn- och ungdomspsykiatrin har genomgått stora förändringar under 1990-talet. Antalet slutenvårdsplatser har minskat från 534 år 1990 till 236 år 2005. Ytterligare vårdplatser har lagts ner under senare tid. Det finns en liten grupp barn och ungdomar som är svårt sjuka i psykos, drogrelaterade tillstånd, självskadebeteenden och utagerande tillstånd som barnpsykiatrin i vissa lägen har svårt att möta. Anledningen är i vissa fall platsbrist men i andra fall att det inte finns slutna vårdenheter som klarar av att hantera en stökiga och utagerande tonåringar. Det innebär att dessa ungdomar i stället hänvisas till behandling i HVB-hem eller SiS-institutioner. I vissa fall får dessa barn och ungdomars familjer bära ett allt för stort ansvar vilket inte är acceptabelt ur ett barn- och ungdomsperspektiv. BRIS anser att den beskrivning som lämnats av Psykiatrisamordningen är ett förhållande som inte får accepteras i framtiden. Det måste tillföras resurser så att barnpsykiatriska slutenvårdsplatser ökar i antal eftersom behov och efterfrågan av platser finns. Det får inte vara på det sättet att psykiskt sjuka barn och ungdomar måste behandlas på vuxenpsykiatriska avdelningar för att det är platsbrist. 8.5 Tidigare utredningar och ställningstaganden avseende tidiga insatser till barn och ungdomar BRIS delar Psykiatrisamordningens konstaterande att det tidigare genomförts flera utredningar kring barn och ungdomars psykiska hälsa (sidorna 369-372). Ett särskilt viktigt material där många goda förslag lagts fram är Barnpsykiatrins betänkande SOU 1998:31. Den 11

utredningen pekade på de viktigaste verksamhetsområdena när det gäller att tidigt identifiera och påbörja åtgärder för barn som kan befinna sig i riskzonen för en negativ utveckling. Men samtidigt konstaterade utredningen att det psykosociala inom mödra- och barnhälsovården är oklart definierat och att fler strukturerade metoder behövs. BRIS delar den bedömningen. Likaså delar BRIS den bedömningen att en väl fungerande elevhälsa/elevvård skulle innebära mer tillgänglighet för de barn och ungdomar som är i behov av vård och stöd. BRIS delar den beskrivning som Psykiatrisamordningen förmedlar utifrån sina kontakter med Ansvarskommittén (Fi 2003:02) innebärande att hälso- och sjukvården har svårt att möta de hälsoproblem som finns hos barn och ungdomar i skolåldern. BRIS ser också en stor brist i tillgängligheten till vård för barn och ungdomar i de kommuner och landsting som inte erbjuder ungdomsmottagning. Det är också viktigt att ungdomsmottagningen görs mer tillgänglig. BRIS bedömer att kommuner och landsting som endast erbjuder mottagning en dag i veckan eller under vissa timmar i veckan får till följd att många tonåringar gallras bort. Med utgångspunkt från de brister som Psykiatrisamordningen beskriver anser BRIS att det måste till ett tvång på samarbete mellan primärvård, elevhälsa och socialtjänst för att det ska bli en tryggare tillgång på vård för barn och ungdomar. 8.5.1 Förslag som tidigare lämnats av Nationell psykiatrisamordning BRIS ser positivt på det nationella centrum för kunskaps- och metodutveckling som påbörjat sitt arbete och att regeringen avsatt stimulansbidrag för att påskynda förändringsarbetet i kommuner och landsting. 8.6 Tidiga insatser BRIS delar Psykiatrisamordningens bedömning att det bör ske ett nationellt ställningstagande för en sammanhållen modell för tidiga insatser till barn och ungdomar i syfte att främja ett integrerat och förebyggande arbetssätt. 8.7 Förstärkningar, samordning och gemensamma arenor BRIS delar, som tidigare framförts, Psykiatrisamordningens bedömning att basverksamheterna (mödra- och barnhälsovård, förskola, skola och elevhälsa) bör förstärkas för att tidigt identifiera och hjälpa barn och ungdomar som riskerar en negativ utveckling av den psykiska hälsan. BRIS anser vidare att det i lag ska regleras att basverksamheterna 12

kontinuerligt ska ha tillgång till sådana kompetenser och resurser att de ges möjlighet att tidigt identifiera och stödja barn som annars skulle utvecklas negativt. I syfte att förverkliga målet att basverksamheterna tidigt ska kunna identifiera och stödja barn som riskerar psykisk ohälsa ställer sig BRIS bakom de krav som Psykiatrisamordningen räknar upp under punkterna 1 7 i kapitel 8.7. 8.8 Samarbete, samorganisering och samlokalisering BRIS delar Psykiatrisamordningens bedömning att basverksamheterna och primärvården för barn och ungdomar behöver samorganiseras, samlokaliseras och samarbeta bättre. För att förebyggande arbete och tidigt stöd ska bli effektivt behövs en lättillgänglig, samlad, social och medicinsk verksamhet. BRIS ser familjecentralerna som ett bra exempel på samlokalisering och samverkan. En modell för sammanhållna verksamhetsformer Psykiatrisamordningen föreslår dels en Barn- och familjehälsa och dels en ungdomshälsa. BRIS delar denna bedömning men önskar lämna följande kommentar. När det gäller barnoch familjehälsan så får det inte vara fråga om någon fast åldersgräns mellan 0-16 år utan det måste finnas en flytande åldersgräns utifrån det enskilda barnets situation. När det gäller förslaget om ungdomshälsa så ser det också positivt ut men det är viktigt att barn och ungdomar ges möjlighet att söka vård även utan föräldrarnas vetskap. Det bör kanske övervägas om ett system med en särskild hälso- och sjukvårdslag för barn och ungdomar utreds. Sådana finns i andra länder och fungerar väl. 8.9 Vård och stöd 8.9.1 Gemensamma målsättningar 13

BRIS stöder förslaget att Barnombudsmannen, i samverkan med Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt övriga aktörer, ska få i uppdrag att formulera konkreta och uppföljningsbara mål för de delar av barnpolitiken som rör barn och ungdomars psykiska hälsa. 8.9.2 Särskilda insatser för att förhindra självmord bland barn och ungdomar BRIS tillstyrker förslaget att Barnombudsmannen i uppdrag att utreda möjligheten att tillskapa en nationell kommission för händelseanalyser och gemensamma utredningar när en ung människa tagit sitt liv. 8.9.3 Överenskommelse inom landstinget BRIS delar bedömningen att utbudet av vård för barn och ungdomar med psykisk ohälsa behöver förstärkas och att alla landsting bör ta fram lokala program för insatser till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Det är också mycket angeläget att det i programmen klargörs vem som gör vad och en fungerande och tydlig vårdkedja för barn och ungdomar med psykiska problem introduceras. Det är vidare angeläget att den personal som arbetar med barn besitter gedigen barn- och ungdomskompetens. Det är utmärkt om program upprättas inom landstingen men BRIS anser att en tydligare central reglering av vilka insatser barn och unga med psykiska besvär har rätt till på olika nivåer måste genomföras. BRIS anser därför att det i berörd lagstiftning måste tydliggöras vilka insatser och vilken vård barn och unga med psykisk ohälsa ska ha rätt till och vem som har ansvaret för respektive insats. BRIS önskar i denna del hänvisa till den studie som Barnombudsmannen genomförde under hösten 2006 och där det framgick att många såg det som angeläget att det tydliggjordes hur vårdkedjan för barn med psykiska eller sociala problem är uppbyggd, eftersom detta ofta var oklart för personalen inom barnhälsovården. 8.9.4 Förstärkt primärvård 14

Psykiatrisamordningen gör bedömningen att primärvården behöver förstärkas för att kunna utgöra första linjens sjukvård, även för psykisk ohälsa, och kunna tillgodose barns och ungdomars behov av vård för psykiska problem. BRIS ställer sig tveksam till om det över huvud taget kan bli möjligt att stärka primärvården på det sätt som Psykiatrisamordningen gör gällande. De fyra punkter som psykiatrisamordningen pekar på som nödvändiga för att primärvården ska kunna ta hand om barn och unga med psykisk ohälsa skulle enligt BRIS kunna fungera som minimikrav. BRIS anser däremot att de angivna åtgärdspunkterna är långt ifrån tillräckliga för att primärvården skulle bli ett realistiskt alternativ till vård för denna viktiga patientgrupp. 8.9.5 Barn och ungdomspsykiatrin ska vara en specialistverksamhet BRIS delar Psykiatrisamordningens uppfattning att barn- och ungdomspsykiatrin är en specialistverksamhet som bör koncentrera sina insatser till de mest behövande barnen och familjerna. Verksamheten ska särskilt prioritera barn och ungdomar med risk att utveckla svåra psykiska problem samt ungdomar som lider av eller är i inledningsfasen till att utveckla psykisk sjukdom. För att fullgöra sin specialistroll behöver barn- och ungdomspsykiatrin utvecklas och förstärkas. Det är vidare viktigt att kompetensen för diagnoser och behandling av till exempel neuropsykiatriska funktionshinder utvecklas och stärks inom barnpsykiatrin. Av Barnombudsmannens rapport från 2005 (BR 2005:04) under namnet Satsa tidigt framgår att mer än 40 procent av de svarande BUP-enheterna hade önskemål om en ny lagstiftning som tydliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsan. Mot bakgrund av den otydlighet som även de professionella aktörerna känner anser BRIS att det av lag måste framgå hur ansvarsfördelningen mellan olika verksamheter ska se ut i framtiden. Det är inte rimligt att det ska råda osäkerhet i ansvarsfördelningen eftersom varje enskild individ som inte får nödvändig vård eller behandling riskerar att utvecklas negativt. 8.9.6 Förstärkt vårdgaranti BRIS tillstyrker förslaget att den nationella vårdgarantin blir utökad på så sätt att det klart framgår att utredning ingår samt att tidsgränserna för barn och ungdomar kortas väsentligt. BRIS anser att barn och ungdomar ska garanteras en tid hos specialistpsykiatrin inom maximalt 10 dagar och att behandling ska påbörjas inom 30 dagar efter beslut om behandling. 15

BRIS understryker sin inställning att den förstärkta vårdgarantin måste regleras i lag för att den ska få praktiskt genomslag i verkligheten. 8.10 Komplexa och omfattande behov BRIS delar Psykiatrisamordningens identifiering av fem problemområden som kan förklara varför barn och ungdomar inte får den vård och det stöd de har rätt till. BRIS anser att beskrivningen av problemen är riktiga och att åtgärder måste prioriteras inom angivna områden. 8.10.1 Överenskommelser om konkreta samarbetsformer och tydliggörande av ansvar krävs mellan huvudmännen Psykiatrisamordningen anser att det av de gemensamma överenskommelserna mellan kommun och landsting måste framgå hur de konkreta samarbetsformerna ska utformas för att kommun och landsting gemensamt ska möta behoven hos barn och ungdomar med sammansatt problematik. BRIS delar denna bedömning. 8.10.2 Översyn av riksavtalet BRIS delar Psykiatrisamordningens bedömning att det behövs förtydliganden i riksavtalet om hur villkoren i avtalet ska tillämpas för de barn och ungdomar som är placerade på institutioner hos SiS eller HVB-hem utanför det egna landstinget. Psykiatrisamordningen anser att sjukvårdshuvudmannens ansvar för att tillgodose behovet av psykiatrisk vård för de personer som är placerade på någon SiS-institution bör konkretiseras i lokala riktlinjer. BRIS anser därutöver att det behövs en tydlig regel om att alla barn och ungdomar, som är placerade i samhällsvård och är i behov av psykiatrisk vård, ska få den vård de är i behov av och att detta ställningstagande från riksdag och regering bör framgå av lag. 8.10.3 Individuella planer BRIS tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag om en lagstadgad skyldighet för kommuner och landsting att upprätta en gemensam individuell plan när det behövs för att den enskilde individen ska få sina behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst tillgodosedda. BRIS delar 16

bedömningen och menar att det framlagda förslaget i kapitel 14.2 självklart ska omfatta både barn och ungdomar. 8.11 Kunskaps- och metodutveckling BRIS delar bedömningen att forskning och utveckling inom barnområdet bör få starkt stöd. Det kan delvis åstadkommas med hjälp av den forskningssatsning som föreslås i kapitel 11 och med det kunskapscentrum som föreslagits. Men även huvudmännen bör se till att det lokala utvecklingsarbetet får tillräckligt med stöd och resurser. Stockholm den 20 april 2007 Göran Harnesk Generalsekreterare Föredragande arbetsgrupp: Karin Johansson Ewa Waltré Martin Höög Olof Hülphers Bilagor: 1. BRIS-rapporten 2007 med tillhörande statistik 17