Det är den som går i skorna som vet var det klämmer!

Allt är relativt 1

2

Det är den som går i skorna som vet var det klämmer! Min möjlighetsteori Min övertygelse och min drivkraft är, att när vi ser möjligheterna istället för begränsningarna får alla en chans att utvecklas. Att se möjligheterna hos var och en och att tillsammans fundera på möjliga lösningar. Att inte ge upp utan att förstå att det alltid finns en möjlighet. Det som behövs är kreativitet, entusiasm och viljan och modet att förändra. Barbro Lindgren, initiativtawgare till materialet Allt är relativt Allt är relativt 3

4

Anna Ingebrigtsen, 33, telefonist och trafikledare, Taxi Södertälje. Har du nåt jobb ordnat? Det var chefen för Taxi, som jag åkte med till skolan varje dag, som frågade några veckor innan jag skulle ta studenten. Och på den vägen är det. Så jobb har jag aldrig behövt söka. Ett strå vassare än alla andra När man sitter som jag måste man ju överbevisa andra hela tiden. För om inte arbetsgivaren känner till nåt om handikapp och det finns två att välja mellan med exakt samma meriter, då väljer han ju den andra, så som arbetsmarknaden ser ut i dag. Man ser bara problem, inga fördelar. Helt naturligt På min arbetsplats har alla vant sig och ser det som helt naturligt att jag tar mig fram så här. Dom vet att om jag behöver hjälp så ber jag om det. Vi är 15 sammanlagt och jobbar i skift. Det är öppet dygnet runt. Jag jobbar heltid, svarar i telefon och ser till att det kommer bilar till den som beställt. Allt är relativt 5

Sten-Åke Börjeskog, chef för Taxi Södertälje, Annas arbetsgivare Anna fanns här redan när jag började för tre och ett halvt år sedan. Jag aldrig jobbat med någon i rullstol förut, men det var ju inga konstigheter. Nu har jag medverkat till att rekrytera en till och det funkar alldeles utmärkt. Det enda företaget behövt bekosta är en elinstallation för att fjärröppna en garageport så att tjejerna kan åka ut och in den vägen. Det enda stöd vi har är lönebidrag för Anna, men för den andra tjejen har vi inget. Hon sitter helt enkelt i rullstol och det är inget handikapp här. Det är till och med väldigt bra att ha erfarenhet av funktionshinder på en sån här arbetsplats, med tanke på den verksamhet vi bedriver. Kunderna, som beställer taxi och berättar om sina problem att röra sig, blir glada när vi säger att vi vet precis vad det handlar om, för vi har två anställda i rullstol. Anna ger feedback också, hon är ju också kund, det blir som en daglig marknadsundersökning. n 6

En del saker tar lite längre tid Jag har alltid varit långsam med att skriva, har ju lite spretiga fingrar, så jag har lärt mig använda minnet mer. Till exempel telefonnummer och namn och adresser minns jag, behöver inte skriva upp. Det har jag tränat upp som en naturlig grej. Mina kollegor skriver upp men jag minns. Jag har aldrig velat vara annorlunda än kamraterna och ha hjälpmedel, som skrivmaskin till exempel. Men nu har jag ju dator på jobbet, precis som alla de andra. Det som tar längre tid för mig det är sånt som att hämta pärmar, flytta på mig. En riktig actionthriller varje dag Skoltaxi, omsorgstaxi, företagstaxi, färdtjänst jag kan allt numera, har ju fått chansen att utvecklas hela tiden. Nya regler, nya avtal det står aldrig still. Och nu har jag blivit trafikledare. Det är inte som ett vanligt växeljobb. Du måste ha tio bollar i luften. När det är snöstorm då brinner det liksom, kollegorna ropar över rummet, man måste höra med sitt tredje öra som vi säger. Ingen dag är den andra lik och det trivs jag med. Jag pratar med kunder, med chaufförer, det är jag som ser till att saker och ting blir utförda. Vad jag gör betyder nåt. Problem är till för att lösas Folk verkar inte kunna föreställa sig att någon som jag har ett vanligt heltidsjobb och det kommer nog att ta tid att förändra det synsättet. Men jag har ju alltid arbetat. Orolig för att behöva vara arbetslös är jag inte. Jag hittar alltid en lösning. Jag tror man har det hemifrån, det börjar tidigt. Mina syskon har alltid behandlat mig som vanligt. Jag har begränsningar, visst, men om man har stöd hemifrån tycker man ju att problem är till för att lösas. Jag sjunger första sopran i Östertälje kyrkokör. Den som sitter måste ju använda en annan andningsteknik och det är svårt. Men med min nya rullstol kan jag stå upp, så den ska jag ta med mig till körövningarna. Ett hjälpmedel med bonus! Allt är relativt 7

Anna Diskussion kring Annas berättelse Hur kan chefen för Taxi ha tänkt när han frågade den blivande studenten Anna om hon ville börja jobba i hans taxiföretag? Vilka faktorer tror du haft mest betydelse för att Anna tycks trivas så bra på sitt arbete år ut och år in? På vilket sätt verkar arbetsgivaren bidra till att Anna fungerar så väl på sin arbetsplats? Annas arbetsplats Den enda anpassning av arbetsplatsen som behövts är en elektrisk dörröppnare, som företaget bekostat. Hyresvärden hade redan tidigare låtit bygga en handikapptoalett. Höj- och sänkbart bord hör till standardutrustningen. Företaget har försett Anna med ett trådlöst headset, för att öka rörligheten. Själv har Anna sedan gammalt en rullstol som arbetshjälpmedel från Arbetsförmedlingen. Nu har hon precis beviljats en ny kombirullstol, som gör det möjligt att också stå upp och därmed variera arbetsställning. Det är dock ännu inte slutförhandlat mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hur kostnaden för stolen ska fördelas. 8

Situation att samtala kring Att se fördelarna för företaget i rekryteringen av en medarbetare med funktionshinder och låta sig inspireras till att vilja gå vidare Du har som relativt ny chef på ett större livsmedelsföretag hamnat i konflikt med en organisationskonsult. I samband med en förestående omorganisation finns planer på att flytta medarbetare mellan avdelningar och därvid låta de mest kompetenta få mer ansvarsfulla uppgifter. Du skulle vilja se att en av de unga expediterna, som visat engagemang, pålitlighet och intresse för att utvecklas i jobbet får chansen att ingå i ett team som arbetar med produktutveckling och marknadsföring. Den unge mannen lider av flera olika allergiformer. Din företrädare som anställde honom har fått hjälp via Arbetsförmedlingen att sanera lokalerna, och hans nuvarande arbetskamrater har vant sig vid att avstå från parfymerade produkter och inte ta med sig häst- hund- eller katthår till jobbet. Du uppfattar inte några problem kring hans funktionshinder. Men ett byte av arbetsuppgifter och arbetskamrater kräver nya anpassningar, som konsulten tycker företaget borde bespara sig. Hur argumenterar du för din linje i detta läge? Allt är relativt 9

Kristoffer Olofsson, 27, bilskollärare, Umeå-Vännäs Trafikskola Inget liv att komma tillbaka till Efter bara ett halvår på mitt första jobb som nyutbildad bilskollärare kanade jag med motorcykeln av vägen in i ett stenröse och fick den över mig. Det var fyra år sen. Hela skelettet trasades sönder, jag blev förlamad från bröstet nedåt. Ett liv i rullstol, ingen känsel, ständiga smärtor det är inte nåt liv att komma tillbaka till! 10

Bilen står och väntar på dig Då kom min arbetsgivare upp på sjukhuset och sa att hur det än är så har du jobbet kvar, bilen står och väntar på dig. Och arbetskamraterna stöttade. Tänk dig! Jag gillar ju mitt yrke, valde det för att få köra motorcykel och tjäna pengar samtidig. Det är omväxlande, jag träffar folk, får prata om viktiga grejer som jag vet mycket om. Nu är mitt mål att få bli MC-lärare, landets första i rullstol. Värdefulla erfarenheter Nu efter fyra år och 160 stygn är jag tillbaka, en del dyrköpta erfarenheter rikare. Nu har vi lagt om teoriutbildningen helt, tar in ambulansen, tränar första hjälpen och går igenom hur man uppträder på en olycksplats. Vi försöker förändra attityderna till trafiksäkerhet. Så kommer jag in i rullstol och berättar om hur fort allt gick, hur oturen kan slå till och vad som händer sen. Ofta är det nån som gråter det blir så verkligt för dem. Jag är ju i samma ålder ungefär. Trafikskolan har faktiskt blivit tokpopulär Ibland föreläser jag på universitetet, på skolor, för Vägverket eller Folksam om hur det är att leva med rullstol, om vad funktionshinder egentligen är, om skadeförebyggande och säkerhetstänkande, om försäkringar och skydd. Det är kul med variation. Mina kunskaper sitter ju inte i benen utan i huvet När jag sitter så här känner jag mig inte speciellt handikappad. Jag har hjul och du har ben det är den stora skillnaden, och benen är lätt överreklamerade. Men känseln skulle jag vilja ha tillbaka och så slippa smärtan. Allt är relativt 11

Att vara behövd Jobbet betyder hur mycket som helst känna sig behövd. Det vore hemskt att sitta i en lägenhet utan nåt vettigt att göra. Jag känner massor, massor som har det så. Mycket ligger på individen. Det är ju man själv som sätter begränsningarna. Men det räcker ju inte att bara du själv ser dina möjligheter en arbetsgivare måste också se dom och ge dig chansen. En guldgruva Nu är mina kompisar och arbetskamrater mer rädda om varandra, har en varmare relation. Vi har blivit ett verkligt fint gäng genom att gå igenom så mycket tillsammans. En sån sammanhållning är bra för arbetsplatsen. Men alla arbetsgivare förstår nog inte sånt. Dom är ofta äldre och har fördomar eftersom man förr stoppade undan annorlunda människor på något hem. Jag tror att rädsla beror på okunnighet. Det som behövs är levande exempel som kan göra att man lyssnar och lär sig se möjligheter i stället för bara begränsningar. Så finns det ju bidrag man kan få från Arbetsförmedlingen det borde vara en guldgruva för ett företag. 12

Patric Persson, ägare till Umeå-Vännäs Trafikskola, Kristoffers arbetsgivare Jag tänker inte på Kristoffer som funktionshindrad, faktiskt. Han är en vanlig kamrat, aldrig till nåt besvär. Han är med överallt och när vi är ute på motorcykel kör han bäst av alla. Kristoffer och jag har ju känt varandra länge och jag har fullt förtroende för honom, vet hur pålitlig och duktig han är. Därför var det inga problem att låta honom själv ta ansvar för sin arbetstid när han kom tillbaka efter olyckan. Det som hänt honom har ju dessutom visat sig ge extra tyngd åt vår utbildning i trafiksäkerhet. Han är absolut en resurs för skolan. Men utan stödet från Arbetsförmedlingen hade det varit svårt att fixa alla anpassningar som Kristoffer behövde för att kunna börja jobba igen. Tack vare att handläggaren på Arbetsförmedlingen verkligen engagerade sig och beviljade lönebidrag och ombyggnad av bil och lokaler har allt flutit på bra. Det har betytt jättemycket med all uppmuntran från Arbetsförmedlingen, Vägverket och Kristoffers arbetskamrater. Fokus på möjligheter är nödvändigt när man ska gå igenom en förändring som den här. Nu har ju hela bilskolan utvecklats tack vare Kristoffer. n Allt är relativt 13

Kristoffer Diskussion kring Kristoffers berättelse Vilka skäl kan det ha funnits till att arbetsgivaren lät Kristoffer ha kvar sin anställning efter olyckan? Vilket stöd behöver en arbetsgivare när en liknande situation uppstår? Vilka två faktorer bedömer du vara viktigast för att förklara varför Umeå-Vännäs Trafikskola är så framgångsrik? Anpassning av Kristoffers arbetsplats Med Arbetsförmedlingens hjälp anpassades Kristoffers arbetsplats. Bilen utrustades med handreglage för dubbelkommando och elektrisk koppling. I lokalerna byggdes en större toalett med en brits att vila på när smärtorna blir för jobbiga. En tung garagedörr fick dörröppnare och två trappsteg försågs med ramp. Därmed fungerar det dagliga arbetet alldeles utmärkt. 14

Situation att samtala kring Att tro på värdet av medarbetares livserfarenheter och behålla en anställd även under förändrade betingelser. Du har ett företag i vitvarubranschen med 15 anställda. En av dem, sedan åtta år ansvarig för ekonomi och personal, drabbades för en månad sedan av en lindrig hjärnblödning. Hon återhämtar sig snabbt, men kommer enligt läkaren att allt framgent lida av vissa koncentrations- och minnesstörningar. Kanske kommer hon inte längre att orka jobba heltid. Du är van att lägga mycket ansvar på henne och lita på hennes kompetens och kapacitet. Nu kan du knappast räkna med att hon klarar sitt jobb lika bra eller orka lika mycket som förr. Hur tänker du i detta läge? Vad gör du? Allt är relativt 15

Siffermänniska, analytiker, detektiv, pedagog, väckarklocka, spanare Det är mycket man ska vara och göra som ekonomichef: sammanställa siffror, rapportera och presentera, leta orsaker, slå larm och bevaka framtiden. Men det är ett kul jobb och jag får uppskattning. 16

Eva Sten, 43, ekonomichef, Tidningstryckarna i Akalla Hörselskada och första yrket Min hörselskada upptäcktes när jag var sju år, men jag fick inte hörapparater förrän tjugo år senare. En ärftlig sjukdom gör att hörselcellerna inte förnyas och därför försämras hörseln med åren. Skolan lämnade jag med dåliga betyg och ännu sämre självförtroende. Utan större övertygelse utbildade jag mig sen till tandsköterska, men insåg snart att det inte var rätt för mig. Jag ville känna mer ansvar, stimulans och motivation i jobbet. När jag så fick en ny arbetsgivare som helt saknade förståelse för min hörselskada och tyckte jag var lat, bestämde jag mig för att hoppa av. Komvux och kontor Hemma var det jag som skötte ekonomin och gillade det. Ekonom kanske kunde vara nåt? Genom Arbetsförmedlingens försorg fick jag börja på Komvux, läste in motsvarande tvåårig ekonomisk linje så härligt, så himla kul! Bra betyg blev det också. 1990 fanns det gott om ekonomiassistentjobb; jag sökte sex och fick komma på intervju på alla, valde två och fick båda. Det blev Tidningstryckarna. Där trivdes jag varenda dag, sjöng när jag åkte till jobbet, så roligt var det. På kontor kan man ordna en bra ljudmiljö, så hörseln var inget problem. Allt är relativt 17

Hörselskadan väntar jag med till intervjun Jag har aldrig nämnt min hörselskada i någon jobbansökan för jag tycker inte att den påverkar mitt jobb. Den syns ju inte på mig, och först mot slutet av intervjun säger jag: Jo, det är en sak till jag bär hörapparater, jag har lite dålig hörsel på mina bägge öron, men det är inte något problem i mitt arbete. Om min hörselskada gör att jag inte får jobbet finns det faktiskt en lag som förbjuder diskriminering, så det skulle jag aldrig få reda på. Men jag vet ju vad jag kan, och jag tänker att den arbetsgivare som väljer bort mig på grund av mitt funktionshinder, han är inte värd mina insatser och vet inte vad han går miste om. Målmedvetenhet och krav Efter hand började en högre utbildning i ekonomi te sig allt mer lockande. Jag ville lära mig mer, men det var också lite för att visa att det går att ta sig fram i yrkeslivet med en hörselskada. Som ekonomistuderande började jag ställa krav på Hörselcentralen. En modern hörapparat tillsammans med universitetets prima teleslinga gjorde att det ofta var jag som hörde föreläsaren bäst av alla. Bita ihop och slutföra Med civilekonomexamen och stärkt självförtroende fick jag varierande och utvecklande ekonomjobb på Aftonbladet, Tekniska högskolan och Ekerö kommun. Jag lärde mig verksamheterna och trivdes bra, men ville hela tiden få större ansvar och utvecklas. Det är precis som när jag är ute och springer. Jag sätter upp mål, bestämmer att i dag ska jag springa så här långt och så gör jag det. Hörseln vållade egentligen inga problem. Utan hjälpmedel uppfattar jag ungefär 15 procent, men hörapparaterna ger mig 70 procent. När man kommer in i ett nytt jobb och träffar nya människor får man tala om precis hur det är så här hör jag och så här kanske jag beter mig. Då förstår folk, och det funkar bra. 18

Som att lägga pussel Våren 2000 blev redovisningschefstjänsten ledig här hos Tidningstryckarna. Jag lyfte telefonen och därmed var jag tillbaka igen. Företagets VD såg min målmedvetenhet, men lät mig stå på tillväxt ett tag. Sen blev jag erbjuden jobbet som ekonomichef med plats i ledningsgruppen. Det var väldigt kul! Den nya tjänsten innebar mer föredragande och kontakter och då räckte mina hörapparater inte riktigt till. Folk pratar inte gärna en och en på möten och det kan bli stimmigt och rörigt, men genom Landstingets försorg fick jag prova en konferensutrustning som jag i dag har stor nytta av. Att inte ha fullgod hörsel är lite grand som att lägga pussel, man hör lite här och lite där och så får man en någorlunda bild. För att få pusslet riktigt klart ställer man motfrågor, är det så här? Har jag uppfattat detta rätt? Mina motfrågor kanske kan vara bra för alla ibland, eftersom inte heller hörande uppfattar allting korrekt genast. Eva Färnstrand, tidigare VD för Tidningstryckarna och Eva Stens arbetsgivare Eva är en fighter, så jäkla duktig och otroligt pålitlig! Jag har aldrig mött någon med så stark motor. Att hon var värd att satsa på insåg jag snabbt. Naturligtvis funderade jag både en och två gånger på hennes hörselskada, men jag såg den nog mest som en praktisk svårighet. Med en mor som har hörapparat visste jag redan att sånt går att lösa med tekniska hjälpmedel. Alla man rekryterar har ju starka och svaga sidor, och Evas hörselskada är man i alla fall klar över från början. Jämfört med hennes starka sidor har den inte vägt särskilt tungt, inte heller när hon blev aktuell för ekonomichefsjobbet. En person som har övervunnit så många hinder och tagit sats flera gånger har ju visat att hon är flexibel och kan växa med uppgiften. Eva har fungerat väldigt bra med kollegor och underställda. Vi lärde oss utan att tänka särskilt på det att tala på ett sätt som underlättar för henne. Och hennes motfrågor på mötena uppfattade vi knappast som någon medveten metod, även om det kanske var det. Det blev också normal rutin med de tekniska hjälpmedlen; mötet började inte förrän Evas låda låg på bordet. Det är viktigt att alla som har ett funktionshinder får möjlighet att kompensera det med bästa möjliga hjälpmedel! n Allt är relativt 19

Eva Diskussion kring Evas berättelse Vad tänker du om Evas strategi att först i slutet av en anställningsintervju berätta om sin funktionsnedsättning? Vilka faktorer verkar vara viktigast för Evas karriärutveckling? Kan man ana någon styrka som Eva utvunnit ur sina strategier för att kompensera hörselskadan? Evas hjälpmedel Eva har två hörapparater, bekostade av Landstinget. För konferenser har Eva en utrustning, som fungerar som ett komplement till den personliga hörapparaten. En digital signalprocessor framhäver tal samtidigt som den reducerar störande ljud. Arbetsgivaren erbjöd sig att betala utrustningen ca 30.000 kronor men Eva ville kunna ta den med sig om hon byter jobb och därför har Försäkringskassan gått in och bekostat den. Telefonen är försedd med en teleslinga, bekostad av arbetsgivaren. 20

Situation att samtala kring Rekrytering av medarbetare med funktionshinder. Du är rekryterare på ett mindre bemanningsföretag. Ni annonserar just nu ert behov av växeltelefonister och personal till call-centerverksamhet. En välutbildad och erfaren telefonist anger i sin ansökan att han på grund av en ögonsjukdom har nedsatt syn, som dock fullt ut kan kompenseras med förstorande program i växeldatorn. Spontant gillar du hans ansökan, som ger ett klokt och sympatiskt intryck och skulle gärna vilja kalla den här personen till intervju. Men du saknar all erfarenhet av anställda med funktionshinder och känner dig mycket osäker på vad det skulle kunna innebära för verksamheten och arbetskamraterna. Vart kan du vända dig för att diskutera frågan och få underlag för att fatta beslut? Hur tror du att du kommer att agera? Allt är relativt 21

22

Dan Andersson, 49, ljudtekniker, Kristinehamns kommun Jag anställde mig näst intill själv Det var 1975. Företaget Telefabrikation i Kristinehamn fick arbetsmarknadsstöd för att låta mig prova på att jobba, för en närmast symbolisk månatlig ersättning. Jag demonterade telefonlurar och kom snart upp i 920 om dagen mycket mer än de anställda, som gick på ackord. När det stod klart för mig krävde jag att bli anställd som de andra för att fortsätta jobba. Överrumplad erbjöd personalchefen mig en anställning med begynnelselönen 15,30 i timmen. Aldrig i livet, sa jag, jag ska ha 19,70 för det motsvarar det jag gör. Annars gör jag bara det som jag får betalt för och snackar skit för resten. Jag vann. Än i dag händer det att min gamle chef minns och skrattar när vi träffas på stan. Målmedvetenhet och kraft Musiken har alltid varit viktig för mig och redan när jag var15 visste jag att det var ljudtekniker jag ville bli. Så när jag demonterat telefoner i ett par år fixade jag jobb på Synskadades Riksförbunds talboksproduktion. Där fick jag vara med och bygga upp min första ljudstudio. 1985 handplockades jag av ABF i Kristinehamn för att bygga upp en inspelningsstudio på deras fritidsgård, leda cirklar i inspelningsteknik och göra demos med rockband. Kommunen var med och stöttade den här drogfria satsningen på musik och videoproduktion för att locka ungdomar som drev runt i centrum. Studio Zalt Fem år senare flyttades fritidsgård och studio till Zaltmästaren, ett Ungdomens Hus i en före detta charkuterifabrik som kommunen tillhandahöll. Tyvärr har bistrare tider lett till att ungdomsgården stängdes för två år sedan, men Studio Zalt och jag finns kvar i lokalerna, Det är helt min chef Reiduns förtjänst. Hon tror på det jag gör och stöttar mig. Allt är relativt 23

Ungdom och livserfarenhet Numera är jag anställd direkt av kommunens Kultur- och Turistförvaltning och studion servar både Musikskolans elever och olika band och musiker. Ibland glömmer dom att jag är i ålder med deras föräldrar. Det händer att jag får vara kurator och hjälpa den som ligger risigt till att se nya möjligheter. Att umgås och jobba med ungdomar är fantastiskt i kombination med den erfarenhet som åren ger. Lära tillsammans Det finns alltid bilder kvar att ta. Så tänker jag. Ljudteknikerjobbet är precis som att måla tavlor eller fotografera alltid skapande och nytt. Under de 20 åren i branschen har jag fått vara med om en otrolig teknisk utveckling. Hela tiden gäller det att få det nya att fungera för den som inte ser. Där har jag haft hjälp av dom unga som kan teknik och är intresserade. Tänk om vi fick resurser för att jobba fram nya lösningar! Gemensamt kan vi ju massor om ljudteknik och hjälpmedel. Men om det är något jag verkligen har att lära de unga är det nog insikten om att det inte handlar om svart eller vitt, rätt eller fel. Jag har hållit på så länge så jag inser hur lite jag kan. Det är först när man kommit dit som man kan börja ett bra jobb. 24

Ingenting är omöjligt Jag tillhör dom där som vägrar tänka att nånting inte går. Det får du aldrig höra mig säga inte förrän jag har provat i alla fall. Då kan jag ju gå med på att det inte funkade, men jag säger inte att det inte går. Det mesta handlar ju faktiskt om pengar. Det vore bra om man rent pedagogiskt kunde visa för en arbetsgivare att en person med funktionshinder kan vara lika bra på att jobba som andra. Får arbetsgivaren sen någon slags ekonomisk uppmuntran tror jag att man kan nå långt. Reidun Westman, chef för Kristinehamns Turist- och Kulturförvaltning, Dans arbetsgivare: Till vardags tänker jag aldrig på Dan som synskadad. Han är för mig någon som har en väldig betydelse för ungdomar. Vi har flera grabbar som vuxit upp i Dans studio och som är proffs i dag. Min vision är att Dan med sin studio och sin kompetens skulle flytta över till Musikskolan. Nu är han ju rätt isolerad där borta i Saltmästarn. Han skulle komma mycket mer till sin rätt direkt under Musikskolan. Jag har ju som Dans chef sett hur viktigt hans jobb är och argumenterat för att ha studion kvar också i besparingstider, trots att den inte bär sina kostnader fullt ut. Där har lönebidraget förstås varit en förutsättning liksom samarbetet med Arbetsförmedling och Försäkringskassa kring hjälpmedel och anpassningar under årens lopp. n Allt är relativt 25

Dan Diskussion kring Dans berättelse Hur kan Dans förste personalchef ha tänkt när han gick med på den unge mannens överraskande krav? Hur tror du att du själv skulle ha reagerat i motsvarande situation? Vilka faktorer har troligen haft betydelse för det faktum att Dan aldrig varit arbetslös? Dans hjälpmedel Skärmläsare Svensk talsyntes Två punktdisplayer, 80 punkter Digitalt fickminne Daisy-spelare Scanner Punktskrivare Avkodare till ett antal olika displayer Nivåinstrument för mätning av ljudnivåer Mickpreamp med inbyggt nivåinstrument Arbetsförmedlingen har bidragit med utrustning och anpassningar för sammanlagt 3-4 miljoner i samband med Dans byten av jobb och arbetsuppgifter. Samarbetet har fungerat utmärkt med engagerade och kompetenta handläggare. Försäkringskassan har varit mer restriktiv och Dan har haft nytta av sin envishet och kunskap för att argumentera sig till det stöd han ansett sig behöva och ha rätt till efter ett års anställning. 26

Situation att samtala kring Att tack vare kompenserande hjälpmedel kunna se till kompetens och kapacitet snarare än till hinder Det medelstora elektronikföretaget där du är personalchef söker en ny medarbetare till sin utvecklingsavdelning. Eftersom nästan alla anställda är män och företaget har en uttalad jämställdhets- och mångfaldspolicy, anges i annonsen att man gärna ser kvinnliga sökande. Flera kompetenta människor har sökt jobbet. En av de mest meriterade med precis rätt kompetens och erfarenheter råkar vara kvinna. Av hennes ansökan framgår dock att hon på grund av en svår muskelsjukdom sitter i rullstol och är beroende av sina portabla hjälpmedel, som hon helt behärskar så att de fullt ut kompenserar för hennes funktionsnedsättning. Företaget håller till i gamla lokaler, knappast tillgängliga för rullstolsburna. Hur tänker du i detta läge? Vad gör du? Allt är relativt 27

Hur går vi vidare? Vi har satt en boll i rullning. Vad gör vi nu? Är du intresserad av att arbeta vidare med de frågor som väckts genom filmen och dagens diskussioner? och om du är intresserad: Hur tycker du att det här mötet ska följas upp? Vad skulle du vilja veta mera om? Kan vi enas om tid och plats för att träffas och gå vidare? Handikappförbundens samarbetsorgan Sturegatan 4 Box 1386 172 27 Sundbyberg. Tel: 08-546 404 00, fax: 08-546 404 44, texttelefon: 08-546 404 50, e-post hso@hso.se www.hso.se 28