DForandringarna i det finlandska samhallet har varit stora under 90-talet, men i vilken mån har det påverkat dryckesvanorna? Har finlandarna t.ex. blivit mer "europeiska" i s atlet atl dricka? Forfatlarna går igenom samtliga undersokningar från 90- talet, och drar slutsatsen atl forandringarna varit få. Den enda tydliga tendens man kan se ar atl unga vuxna oftare an tidigare dricker for atl berusa sig, medan de aldsta åldersgrupperna gor det alltmer sallan - och darmed alltså ar de mest "moderna"... LEENA METSO & JUSSI SIMPURA De finlåndska dryckesvanorna under 90-talet Det har i Finland under 1990-talet skett en hel del forandringar som man kunde anta att påverkar också dryckesvanorna. Till de viktigaste hor den ekonomiska depressionen och EU-medlemskapet, samt den revidering av alkohollagstiftningen som medlemskapet foranledde. Då depressionen nådde sin botten kunde man notera en svacka också i totalkonsumtionen, men redan nu har konsumtionsnivån nastan hunnit fatt rekordnoteringarna från tiden fore lågkonjunkturen (se figur 1; se aven Hein 1996; Simpura et al. 1997). Från tidigare alkoholvaneundersokningar vet vi art exempelvis arbets16sheten har motstridiga effekter på drickandet: en del av de arbetslosa minskar sitt drickande i takt med att de också i ovrigt knap par in på sina konsumtionsutgifter, medan andra forefalier att reagera på sin arbetsloshet genom att dricka mera (Mustonen et al. 1994). Till forandringarna under 1990-talet hor också att den allmanna opinionen forhållit sig alltmer tolerant till alkoholen, och allt ljudligare kravt en liberalisering av alkoholpolitiken (Ah1strom & Osterberg 1997). Dessa op i nionssvangningar har inte nodvandigtvis något samband med de forandringar som sker i totalkonsumtionen och dryckesvanorna. Det forekommer emellertid aven relativt bestamda uppfattningar om att också finlandarnas dryckesvanor mycket snabbt kunde forandras. I mångas forhoppningar hagrar de s.k. europeiska dryckesvanorna - var detta Europa nu sedan må vara belaget. Vi skall i den har artikeln presentera en oversikt over de dryckesvaneundersokningar 154 1 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VDL. 14. 1997 (3)
Figur I. Alkoholkonsumtionen, matt i 100 %-ig alkohol percapita liter 10 8 6 4 2 I I. I I I Konsumtion sammaniagtr '" / V" ~ V V-- tf'-"-- - ~ If C -- V ~ Statistikf6rd konsumtion... Icke statistikford konsumtion 1/ f-- ~I""" o 1973 76 79 82 85 88 91 94 96 Kalla: Stakes/rusmedelsstatistik som gjorts bland vuxna i Finland, samtidigt som vi fortsatter bearbetningen av tidigare publicerat material från 1992 års dryckesvaneundersokning (se t.ex. Simpura et al. 1993). Det gjordes for ett par år sedan en liknande oversikt over de nordiska dryckesvanorna (Hanhinen 1995). Man har i Finland också publicerat flera specialstudier kring forandringarna i ungdomarnas dryckesvanor (se t.ex. Ahlstrom et al. 1996a, 1996b), men daremot finns det inte sarskilt mycket publicerat kring forandringar i den vuxna befolkningens dryckesvanor efter den undersokning som gjordes år 1992. Man glommer i den offencliga diskussionen ofta bort att de vuxna i arbetsfor ålder dricker ungefu 90 procent av all alkohol, vilket innebar att de som ar under 20 år står for mindre an 10 procent. Drickandet ar också blygsamt bland manniskor i pensionsåldern (se t.ex. Liimatta et al. 1994). Vår oversikt tacker alltså merparten av de finlandare som dricker alkohol, aven om den inte inkluderar vare sig de yngsta eller de aldsta alkoholkonsumenterna. Det ar dessutom viktigt att komma ihåg att mannen i Finland dricker tre fjardedelar av all alkohol. Då man talar om finlandarnas alkoholvanor ar det alltså, med tanke på det antal liter som druckits, i huvudsak ftåga om man i arbetsfor ålder - utan att for den skuli forringa betydelsen av kvinnors och ungdomars drickande. Då man gor intervju- och enkatundersokningar i syfte att karclagga alkoholvanorna brukar man vanligen utgå från drickandets fyra grundlaggande aspekter: hur allmant alkoholbruket ar (hur många som dricker och hur många som ar nyktra), hur ofta man dricker (eller frekvensen), hur ofta man berusar sig, och mangden konsumerad alkohol. For alia dessa aspekter kartlaggs fordelningen mellan olika befolkningsgrupper. Det allrnanna alkoholbruket ftamstalls vanligen i form av andelen nyktra i olika befolkningsgrupper. Frekvensen mats antingen genom att man frågar intervjupersonerna hur ofta de i normala fall brukar dricka, eller genom att man kartlagger hur många gånger de under en begransad tidsperiod faktiskt druckit alkohol. Det berusningsinriktade drickandet mats likaså genom att man frågar intervjupersonerna hur ofta de i genomsnitt dricker sig berusade, varvid bedomningen alltså bygger på svararens subjektiva uppfattning. Man kan också fråga hur ofta intervjupersonen på en gång dricker mer an en viss angiven mangd, eller rentav berakna blodalkoholvardena utgående ftån de alkoholmangder man konsumerat under de faktiska dryckessituationerna, samt deras langd. De konsumerade mangderna kan i sin tur beraknas antingen utgående från de mangder som i genomsnitt konsumeras per gång, eller från den faktiska frekvensen. Samcliga metoder ar forknippade med avsevarda mat- NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 155
Figur 2. Alkoholkonsumtionens struktur i 100 %-ig alkohol åren 1992-1996 % 100 lili.be 60 40 20 o I = mellan61 2 = stark61 3 = lang drink 1992 1993 1994 1995 1996 4 = svaga viner 5 = starkviner 6 = spritdrycker 2 3 4 5 6 oerhort långsam (Hein 1996; se figur 2). Finland har emellertid redan lange varit ett olland, vilket innebar att en okad vinkonsumtion i dagens lage också kunde betyda en overgång från svagare till starkare drycker, genom att vinet skulle borja ersatta olet. Då man dessutom beaktar att spritdryckerna numera oftast konsumeras i synnerligen utblandad form, ar skillnaden mellan de faktiska alkoholmangder man rar i sig inte speciellt stor (Simpura et al. 1996). De resultat vi i det foljande skall presentera ansluter sig alltså till de forandringar av alkoholvanorna som skett under en period då totalkonsumtionen forst minskade, for att darefter igen oka nastan tih den tidigare nivån, och då de svaga vinernas och olets andel av konsumtionen blev en aning storre. De statistiska forandringarna ar små, vilket ger oss anledning att mta att det inte skett några dramatiska forandringar i dryckesvanorna under 1990-talet. Det har ar ett antagande som rar stod i den allmanna observationen, enligt vilken alkoholvanorna i alla lander forandras mycket långsamt, såvitt det inte sker stora och overraskande forandringar i de yttre forhållandena (se t.ex. Simpura 1995). Kalla: Stakes/rusmedelsstatistik problem (se Simpura et al. 1997; for en mera detaljerad diskussion, se Simpura (red.) 1986). I Finland har man allmant antagit att det traditionella sattet att dricka - dvs. sallan, men då desto storre mangder - småningom borjar ersattas av ett drickande praglat av mindre engångsmangder, men eventuellt hogre frekvens. Den har uppfattningen sammanhanger ofta med forhoppningen om att konsumtionen skulle inriktas på svagare drycker, framst vin. På basis av siffrorna over den statistikforda alkoholkonsumtionen har tendensen faktiskt varit den har, men forandringen ar Dryckesvanorna enligt olika undersokningar från 90-talet Stiftelsen for alkoholforskning har sedan 1968 med åtta års mellanrum gjort grundliga undersokningar av finlandarnas alkoholvanor (se Simpura et al. 1993, Simpura (red.) 1986). Det senaste datamaterialet samiades in i september-oktober 1992. Den undersokningen innehåller de mest omfattande uppgifterna angående alkoholvanorna under 1990-talet. Den alkoholpolitiska forskningsinstitutionen (numera Enheten for alkoholpolitisk forskning vid Stakes) har under 1990-talet låtit Finska Gallup gora mindre intervjuundersokningar, narmast for att folja med den oregistrerade konsumtionen. Man har i dessa un- 156 1 NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3 )
dersokningar frågat intervjupersonerna om deras dryckesfrekvens, men inte stillt några andra frågor angående deras alkoholvanor. Under 1990-talet har också Nordiska namnden for alkohol- och drogforskning (NAD) koordinerat två samnordiska forskningsprojekt. Våren 1993 insamlades materialet till en nordisk rusmedelsenkat, dar det utover frågorna om narkotika också fanns några alkoholfrågor. Den finlandska delen av undersokningen gjordes av Pekka Hakkarainen från Turun yliopisto (Abo universitet) (Hakkarainen et al. 1996). En annan undersokning med inriktning på nordiska jamforelser gjordes i Finland i oktober 1996. Samma frågeschema anvandes i de motsvarande undersokningarna i alla nordiska lander åren 1996-97. ]amforande analyser kan forvantas våren 1998. Den finska undersokningen utfordes per telefon av Statistikeentralen, på uppdrag av Stakes' enhet for alkoholpolitisk forskning. Syftet med undersokningen var att samla in ett visst basmaterial for att man snabbt ska1l kunna gora jamforelser av de forandringar som eventuelit kommer att ske på alkoholområdet i Norden. Bland ovriga storre undersokningar dar man samlat in uppgifter också om folks alkoholvanor kan man namna Statistikcentralens undersokning om manniskors levnadsforhållanden från år 1994 (Elinolot numeroina 1994; alkoholuppgifterna redovisas också i Keskinen 1995), samt det finlandska Folkhalsoinstitutets årliga undersokning om den vuxna befolkningens halsobeteende. Dess senaste material ar insamlat våren 1996 (Helakorpi et al. 1996). TabellI ar en sammanstallning av vissa basuppgifter från ovannamnda undersokningar. Vi skall har koncentrera oss på att jamfora 1992 års dryckesvaneundersokning med resultaten från det finlandska materialet i de nordiska undersokningarna från 1993 och 1996. Från samtliga undersokningar har vi haft tillgång till ursprungsmaterialet. De har inriktat sig på delvis olika åldersgrupper, och vi har darfor har granskat enbart kategorin 18-69 åringar, dvs. den grupp som ar representerad i samtliga undersokningar. Att jamfora olika typer av data Då man jamfor resultat från olika undersokningar ar det alltid skal att vara forsiktig, eftersom redan det urval man gor och den datainsamlingsmetod man anvander kan inverka på resultatet. Vi kan t.ex. i tabell2 jamfora andelen nyktra i olika undersokningar. Det att man kommit tillolika resultat beror uppenbarligen for det forsta på vilken åldersgrupp som ingår i urvalet. Ifa1l man inkluderar de aldsta ålderskategorierna okar andelen nyktra. Men aven sattet att samla in uppgifterna påverkar resultatet: ifall man gor personliga intervjuer rar man flera nyktra an om man gor undersokningen som telefon- eller postenkater. For det tredje inverkar urvalsmetoden. Finska Gallup anvander en metod som i viss mån skiljer sig från den sedvanliga, vilket eventuelit, forutom åldern, medverkar till att Gallup kommer till en hogre andel nyktra an man gor i andra undersokningar. Anvander man sig av telefonintervjuer når man uppenbarligen farre storkonsumenter, vilket framgår t.ex. av den låga tackningsgraden i den nordiska dryckesvaneundersokningen från 1996 (tabell 1). Med tackningsgrad menas har den uppskattade årskonsumtionen på basis av urvalet, jamford med den statistikforda årskonsumtionen. Ett problem i samband med undersokningar av det har slaget ar namligen att t1ickningsgraden vanligen ar låg (se Simpura et al. 1997). I 1996 års dryckesvaneundersokning kan det faktum att både de aldsta och de yngsta åldersgrupperna var en aning overrepresenterade i viss mån bidra ti11 den låga tackningsgraden, eftersom specieilt aldre personer dricker mindre. Svarsprocenten ar vanligen lagre i postenkater an i intervjuer, och så aven i den nordiska NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 157
Tabel! I. Dryckesvaneundersokningar i Finland under 1990-talet Dryckesvaneundersokning Nordisk rusmedelsen kat Nordisk Levnads- Halsodryckesvane- forhållanden beteende undersokning År 1992 1993 Utford av Alkoholpolitiska Turun yliopisto forskningsinstitutionen Åldersgranser 15-69 18-69 Insamlingsmetod i ntervj u posten kat Urvalets storlek 3446 I 275 Svarsprocent 87 65 Tackningsgrad (%) 41 37 (QF-estimat) Nykterhet 12 mån aldrig druckit Dryckesfrekvens ja en bart dryckesvis Berusningsfrekvens - "ordentligt berusad" ja - minst 6 portioner/gång ja - "berusad" (humalassa) - "berusad" (paihtynyt) ja - "smått berusad" ja 1996 1994 1996 Alkoholpolitiska Statistik- Folkhalsoforskningsi nstitu- centralen institutet tionen (Statistikcentralen) 18-70 15-15-64 telefonintervju i ntervj u postenkat I 509 8650 3597 76 73 72 32 12 mån 12 mån 12 mån ja ja endast spritdrycker ja ja ja ja Årskonsumtion - periodestimat ja - veckoestimat ja - QF-estimat ja ja ja ja går att berakna rusmedelsenkaten år 1993. Å andra sidan di::iljer man kanske inte lika mycket då man får en mi::ijlighet att svara i enrum, jamfi::irt med en situation dar man blir intervjuad, något som antyds av det faktum att tackningsgraden i den nordiska rusmedelsenkaten 1993 iindå var ratt hi::ig jiirnfi::irt med i::ivriga alkoholvaneundersi::ikningar. Det att tackningsgraden varierar gi::ir det svårare att jamfi::ira resultaten i olika undersi::ikningar, framfi::ir allt ifråga om de konsumerade mangderna. Problemet blir inte mindre av att man i de olika undersi::ikningarna staller frågorna på lite olika satt. Ett exempel på det har ar sattet att fråga om berusningsfrekvensen, vilket framgår av tabeli 1. Forandringar i dryckeskulturens grundlaggande drag Nykterheten Det ar på basis av tabe1l2 nastan omi::ijligt att i::iverhuvudtaget saga någonting om hur nyk- 158 1 NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VDl. 14. 1997 (3 )
Tabel! 2. Andelen nyktra i olika undersokningar under 1990-talet Aldersgrupper Andelen nyktra, % Intervjuundersokningar Dryckesvaneundersokningen 1992 15-69 14 LevnadsfO rhållanden/statisti kcentralen 1994 15-16 Gallups intervjuer 1990-1993 15-17-21 Gallups intervjuer 1994-1996 15-16-IB Telefonintervjuer Nordiska dryckesvanor 1996 18-70 IO Gallup/tel.intervju 1996 15-13 Postenkater Nordiska rusmedelsenkåten 1993 IB-69 7* HalsobeteendetlFolkhalsoinst. 1996 15-64 12 * I den nordiska rusmedelsenkåten har man som nyktra definierat personer som aldrig druekit alkohol, eller på sin hojd nångång smakat. I de 6vriga unders6kningama ar nyktra sådana som dricker mer sallan an en gång per år, eller inte druekit under de senaste 12 månadema. terheten har utvecklats, eftersom eventuella forandringar helt dranks av differenser som beror på olika datainsamlingsmetoder och åldersgruppering. I den figur som illustrerar dryckesfrekvens (figur 3) ser vi också andelen nyktra enligt kon och ålder. I den nordiska enkaten år 1993 definierar man som nyktra de som aldrig druckit alkohol, eller på sin hojd enbart smakat på alkohol, medan man i dryckesvaneundersokningarna åren 1992 och 1996 definierat dem som personer, vilka dricker alkohol mindre an en gång per år, eller som aldrig gor det. Det har gor att andelen nyktra i rusmedelsenkaten 1993 ar lagre an i ovriga undersokningar. I de telefonintervjuer som gjordes 1996 nådde man antagligen farre nyktra an i 1992 års dryckesvaneundersokning, men de aldsta åldersklasserna var år 1996 i sin tur något overrepresenterade. I samcliga undersokningar finns det mest nyktra i den aldsta ålderskategorin, och fler bland kvinnorna an bland mannen. Det forefaller som om andelen nyktra skulle ha minskat bland personer over 50 år, vilket kan forklaras av att en del av de stora årsklassernas "våta generation" redan borjar uppnå 50-årsåldern. Man kan forvanta sig att nykterheten minskar i framtiden, i takt med att den aldsta och nyktraste generationen viker undan medan de yngre generationerna, som vant sig att umgås med alkoholen, blir aldre. I en undersokning som gjordes våren 1995 bland 15-åriga pojkar och flickor på grundskolans nionde (och sista) klass fann man att 89 % någon gång hade druckit, och att 85 % gjort det under det senaste året (Ahlstrom et al. 1997). I den har ungdomskategorin ar nykterheten alltså endast något vanligare an bland unga vuxna (18-29 år), speciellt bland pojkarna, och då har en del av dem annu alkoholdebuten framfor sig. NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. 14. 1997 ( 3) 1 159
Figur 3. Dryckesfrekvensen 1992, 1993 och 1996 % man kvinnor % o -92-93 -96-92 -93-96 -92-93 -96-92 -93-96 -92-93 -96-92 -93-96 o 18-29 år 30-49 år 50-69 år 18-29 år 30-49 år 50-69 år nastan minst en gång minst en gång minst en gång D D nykter dagligen i veckan i månaden per år Frekvensen I den nordiska rusmedelsenkaten 1993 kartlade man frekvensen for konsumtionen av kategorierna ol, vin och spritdrycker skilt for sig. Den allmanna dryckesfrekvensen definierades som frekvensen for den onast konsumerade typen av alkoholdryck. Det innebar att den beraknade dryckesfrekvensen blir lagre an den faktiska, enersom man ona vid olika tillfallen dricker olika alkoholdrycker. I datamaterialet från 1996 korrigerade man den har variabeln, så att den generella dryckesfrekvensen inte kan vara lagre an frekvensen for ol, viner eller spritdrycker. Korrigeringen ledde till forandringar framfor allt for olets vidkommande; somliga svarare tycks fortfarande anse att ol inte ar någon alkoholdryck. Motsvarande korrigering har inte gjorts i materialet från 1992. Åven då uppgav 7 % av svararna att de drack ol onare an de uppgav sig dricka alkohol i allmanhet. Det har inte skett namnvarda forandringar i dryckesfrekvensen, dvs. hur ona man dricker (figur 3). Det finns fortfarande ratt få som dricker nastan dagligen, eller minst 4 gånger i veckan, speciellt i den yngsta kategorin. Med beaktande av ovannamnda datainsamlingsproblem kan man saga att det dagliga drickandet inte har okat. Det har stods också av det faktum att varken vin eller ol har blivit vanligare som måltidsdryck. År 1996 uppgav 5 % av svararna att de på sondagar dricker vin eller ol till maten, dys, lika många som år 1992. Berusningen Frågan om hur ona man dricker sig berusad har stalits på lite olika satt i de olika undersokningarna (tabelli). Frågan om "ordentlig fylla" var i dryckesvaneundersokningarna 1992 och 1996 formulerad "Hur ona dricker ni alkohol så att ni kanner er ordentligt berusad?". I bagge undersokningarna har man ock- 160 I NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14, 1997 (3 )
Figur 4. Berusning/drickande 1992, 1993 och 1996 man kvinnor -92-93 -96-92 -93-96 -92-93 -96-92 -93-96 -92-93 -96-92 -93-96 18-29 år 30-49 år 50-69 år 18-29 år 30-49 år 50-69 år Har minst en gång i månaden varit ordentligt berusad. druekit minst 6 portioner på en gång varit berusad D druekit alkohol så frågat hur ofta man på en gång dricker sex portioner eller mer. Formuleringen av frågan skiljer sig något, likaså svarsalternativen, men de ger andå ett helt jamforbart mått. For de flesta innebar sex portioner att man blir berusad, men bland mannen finns det också de som inte anser sig ha varit berusade trots att de druckit sex portioner eller mer. Så kan forvisso vara fallet, eftersom graden av berusning beror på faktorer sådana som under hur lång tid man konsumerat dryckerna ifråga, rent personliga egenskaper etc. I de nordiska undersokningarna åren 1993 och 1996 var frågan formulerad på samma satt: "Ungefar hur ofta under de senaste 12 månaderna har du druckit så mycket ol, vin eller sprit att du kant dig berusad?". (Med den enda skilinaden att man på finska 1993 talade om 'paihtynyt', medan man 1996 talade om 'humalassa', två i stort sett synonyma begrepp (jfr svenskans full och berusad); o.a.). I dryckesvaneundersokningen år 1992 frågades "Hur ofta dricker ni alkohol så att ni kanner er smått berusad?". Eftersom det inte finns någon motsvarighet till den frågan i de ovriga undersokningarna har den inte tagits med i jamforelsen. Figur 4 sammanfattar bilden av berusningsfrekvensen, sådan den framstår med hjalp av de olika indikatorerna. Vi ser att mannen ar mer berusningsinriktade an kvinnorna, och att berusningsfrekvensen avtar ju aldre man blir. De kons- och åldersbetingade skillnaderna ar mycket stora, också oberoende av sattet att stalla frågorna. Av mannen under 30 år har over halften varit berusade minst en gång i månaden. Andelen unga man som dricker sig berusad varje månad ser t.o.m. ut NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 161
TabelI 3. Andelen som dricker måttfullt respektive dricker sig berusad, enligt kan och ålder i % av ifrågavarande grupp man dricker måttfullt berusar sig 1992 1996 1992 1996-18-29 3 4 48 54-30-49 5 13 39 35-50-69 12 30 20 15 kvinnor - 18-29 6 5 17 16-30-49 18 20 8 5-50-69 13 20 4 2 Dricker måttfullt: dricker minst en gång i veckan, men aldrig sex portioner eller mer på en gång. Berusar sig: dricker minst en gång i månaden, sex portioner eller mer per gång. granskar, medan måttfullheten i stallet okar. Vi ser av tabe1l3 art det har ar ert drag som blivit annu tydligare under 1990-talet. Fler unga man an tidigare dricker sig berusade varje månad, medan det i gruppen over 50 år forekommer mera måtcligt drickande på bekostnad av berusningsdrickande och nykterhet. Den har "uppsnyggningen" av drickandet ar nodvandigtvis inte faktisk, eftersom den befolkning vi når med hjalp av telefonintervjuer antagligen skiljer sig en aning från den vi når med andra metoder. Men visst forefalier det fortfarande som om måttfullhet skulle vara något som foljer med tilltagande ålder och erfarenhet. A andra sidan dor de haftigast drickande storkonsumenterna redan som unga, vilket gor att de aldrig kommer upp i de aldre åldersklasserna. Konsumerade alkoholmiingder att ha okat, medan motsvarande andel i de aldre årsklasserna ser ut art ha minskat. Men inte heller den minskningen ar med nodvandighet faktisk, ifall man beaktar att intervjuerna år 1996 hade en lagre tackningsgrad, och art man då inte lyckades nå lika många sannolika storkonsumenter. I den enkat som år 1995 gjordes om ungdomars rusmedelsvanor hade 51 % varit berusade och 58 % druckit alkohol under den månad som foregått enkaten (Ahlsttom et al. 1997). Det farms inga signifikanta skillnader mellan Rickor och pojkar. Bland pojkarna forefaller det som om berusningsdrickandet, liksom också annat rusmedelsbruk (Partanen 1995), skulle okai ålderskategorin 15-20, och vara som vanligast i åldern 20-30. Unga kvinnor ar betydligt mer sallan berusade an Rickor i puberteten, men andå klart oftare an aldre kvinnor. Nar tonåringar och unga man dricker blir de oftast berusade. Den har berusningsinriktningen minskar ju aldre åldersgrupper vi Alkoholkonsumtionen har i de olika dryckesvaneundersokningarna estimerats med olika typer av årsbaserade konsumtionsmått (se Simpura et al. 1997). I de tre undersokningar som har har varit forernål for analys ingår ert s.k. QF-estimat (Quantity Frequency), som konstruerats med utgångspunkt i det typiska drickandet. I datamaterialet från 1992 och 1996 ingår också en skattning som grundar sig på en karclaggning av drickandet per vecka. Ett s.k. periodestirnat ingår daremot endast i materialet från år 1992 (om olika matmetoder, se Simpura (red) 1985). En jamforelse av konsumtionen på årsnivå forsvåras avsevart av art t1ickningsgraden i de olika undersokningarna kraftigt varierar, dvs. art man "tacker" olika delar av den statistikforda alkoholkonsumtionen. Eftersom t1ickningsgraden i de telefonintervjuer som gjordes 1996 blev lagre an i de ovriga undersokningarna under 1990-talet, ar det inte sakert att de lagre konsumtionsmangder man kom till år 1996 betyder art också den faktiska konsumtionen hade minskat i motsvarande mån. 162 1 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 ( 3 )
Som bekant ar alkoholkonsumtionen mycket ojamnt fordelad, på så satt att en stor del av befolkningen dricker lite eller måttligt, och endast en liten del dricker stora mangder. Också detta gor jamforelser svårare, t.ex. med hjalp av aritmetiska medelvarden, eftersom dessa ar oerhort kansliga for hoga varden. Figur 5 beskriver decilerna i en årskonsumtionsfordelning uppgjord på basis av en QFestimering enligt kan och åldersgrupp, dvs. fordelningen med tio procents intervall. Procentpunkten 50 ar detsamma som medianen: hos halften av ifrågavarande grupp ar årsko n sumtionen mindre an det varde kurvan uppger, medan den hos den andra halften ar storre. På motsvarande satt bor vardet vid punkten 90 utlasas så, att 10 % av ifrågavarande grupp årligen dricker mer an detta. Aven om matandet av årskonsumtionen ar forknippat med många problem, och konsumtionsnivåerna i de olika undersokningarna inte ar sinsemellan jamforbara, forefalier skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper att vara relativt konstanta under alia tre åren: unga man (18-29) och medelålders man (30-49) dricker de storsta kvantiteterna, medan aldre kvinnor dricker minst. Vi konstaterade redan tidigare att det berusningsinriktade drickandet bland unga vuxna (18-29) ar betydligt vanligare an bland medelålders (30-49). Daremot finns det mellan de två åldersgrupperna inte några namnvarda skillnader ifråga om de mangder man dricker. I figur 6 granskar vi slutligen ifall det under 1990-talet skett någon forandring i sambandet mellan de genomsnittliga konsumtionsmangderna i de olika befolkningsgrupperna och antalet storkonsumenter i varje enskild befolkningsgrupp. Med storkonsument avses i det har sammanhanget personer som dricker mer an 10 liter hundraprocentig alkohol per år. Har ar det inte storkonsumtionens nivå som i sig ar det viktiga utan det satt på vilket konsumtionsfordelningen andrat form. Det ar Figur 5. Konsumtionsfordelningens deciler d.. dl 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O 1992 O 2 4 6 8 ID ~ M ~ lli Q F-estimat over årskonsumtion i liter I OO%-ig alkohol d.. dl 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O 1993 O 2 4 6 8 ID ~ M ~ lli Q F-estimat over årskonsumtion i liter I OO%-ig alkohol d.. cil 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O 1996 O 2 4 6 8 ID ~ M ~ lli QF-estimat over årskonsumtion i liter IOO%-ig alkohol ~ man 18-29 M-M-M- man 30-49 Ei---G- man 50-69 *-** kvinnor 18-29 '(--"f-t kvinnor 30-49 r-r-r kvin nor 50-69 NORDISK AlKOHDl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VDl. 14. 1997 (3) 1 163
Figur 6. Medelkonsumtionen och andelen storkonsumenter enligt befolkningsgrupp åren 1992, 1993 och 1996 % storkonsumenter UM'92 tju92 står fast (se Edwards et al. 1994): dryckenskapen minskar inte ifau vi dricker mera. Om forandringar eller bristen på forandringar i dryckesvanorna berattar figuren att formen på fordelningen av totalkonsumtionen inom hela befolkningen knappast alls har forandrats under 1990-talet....e9B_ t.iu9b t.iu915 () 2 3 lj 7 gruppens medelkonsumtion, liter I OO%-ig alkohol storkonsument: årskonsumtion > IO liter MU = man, 18-29 år MM = man, 30--49 år MG = man, 50-69. KU = kvinnor. 18-29 KM = kvinnor. 30-49 KG = kvinnor, 50-69 många som hoppas att den okande konsumtionsnivån kunde fordela sig så att de som dricker lite skulle kunna dricka lite mer - bara nu storkonsumenterna åtrninstone skulle hålla sig på sin tidigare nivå. Det skulle med andra ord innebara att storkonsumtionens andel inte skulle oka, aven om genomsnittskonsumtionen gjorde det. Figur 6 illustrerar situationen. Att toika figuren ar inte helt latt, emedan den kan utlasas på två olika satt: antingen så att ju storre konsumtionen ar, desto fler blir storkonsumenterna - eller tv1i.rtom. Daremot sager resultatet annu ingenting om hur sambandet mellan konsumtionsnivå och storkonsumtion egentligen ser ut. Enligt anhangarna av den traditionellt restriktiva alkoholpolitiken visar figuren att den jarnhårda grundbulten fortfarande Sammanfattning Vi har for klarhetens skuli i tabellerna och figurerna ovan inte inkluderat jamforelser med vare sig 1994 års undersokning om levnadsforhållanden (Keskinen 1995) eller de uppgifter som insamlats i samband med de årliga undersokningarna om den vuxna befolkningens halsobeteende (Helakorpi et al. 1996). Den generella bild vi rar på basis av de levnadsforhållandeundersokningar som gjorts mellan 1986 och 1994 motsvarar den bild som framtrader i dryckesvaneundersokningarna. De farskaste resultaten från undersokningarna av halsobeteendet har tolkats som en antydan om att drickandet skulle ha minskat under de aura senaste åren. Det har ar en observation som emellertid inte rar stod av de resultat vi har presenterat (om probiernen med att toika de olika datamaterialen, se Simpura et al. 1997; Simpura 1996, samt den diskussion som fordes i samband darmed). Sammanfattningsvis torde man om dryckesvanorna i Finland under det innevarande decenniet kunna saga åtrninstone foljande: 1. Forandringarna i våra dryckesvanor har under 1990-talet varit små. Det har overensstammer såval med tidigare observationer, enligt vilka dryckesvanorna till sin natur forandras långsamt, som med de trender som kan utlasas ur konsumtionsstatistiken. Varken depressionen eller forandringarna i alkoholforhållandena forefauer att på något iakttagbart satt ha påverkat dryckesvanorna. 2. Andelen nyktra har varit konstant. Mindre an en tiondedel av de vuxna mannen och ungefar en sjattedel av kvinnorna uppger att 164 1 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 ( l )
de inte druckit alkohol under de 12 senaste månaderna. 3. Det har inte heller skett några forandringar i hur ofta man dricker. Av mannen ar det fortfarande bara drygt 10 procent, och av kvinnorna ungefar fem procent, som dricker dagligen eller nastan dagligen. Klart mer an halften av mannen, och lika klart mindre an halften av kvinnorna, dricker alkohol minst en gång i veckan. 4. Aven den status det berusningsinriktade drickandet har tycks vara oforandrad, och det syns heller inga tecken på att den skulle få ge vika. Resultaten pekar snarare i motsatt riktning: unga vuxna dricker sig antagligen oftare berusade an tidigare, medan (som en motvikt till detta) de aldsta svararna berusar sig något mer sallan an forut. lfall det att man undviker att bli berusad anses vara kannetecknande for det moderna sattet att dricka, skulle de aldsta åldersgrupperna vara de modernaste. De stora åldersbetingade skillnaderna i berusningsfrekvens gor att det inte går att karaktarisera berusningsdrickandet enligt kon lika enkelt som det gick att karaktarisera nykterheten och dryckesfrekvensen i punkterna 2 och 3 ovan. 5. Differenserna i alkoholkonsumtionsnivå mellan olika befolkningsgrupper har också varit mycket konstanta. Fluktuationerna i totalkonsumtionen under 1990-talet har med andra ord fordelat sig oerhort jarnnt mellan samtliga befolkningsgrupper. Likaså har sambandet mellan andelen storkonsumenter och den allrnanna konsumtionsnivån varit oforandrat. Oversiittning: Thomas Rosenberg REFERENSER Ahlstrom, Salme & Haavisto, Kari & Metso, Leena & Tuovinen, Eeva Liisa (1996): Paihteiden kaytto ja saatavuus 15-vuotiaiden keskuudessa (Anvandningen av rusmedel och deras tillganglighet bland 15-åringar). Alkoholipolitiikka 61 (I): 18-30 Ahlstrom, Salme & Metso, Leena & Haavisto, Kari & Tuovinen, Eeva Liisa (1996): Nuorten paihteidenkayttajien muotokuvia. Paihdenuonetko yhtenainen ryhma? (Portratt av unga rusmedelsbrukare. Ar de en enhetlig grupp?). Alkoholipolitiikka 61 (6): 431-445 Ahlstrom, Salme & Haavisto, Kari & Tuovinen, Eeva Liisa & Metso, Leena (1997): Finnish country neport for the European school survey project on alcohol and drugs (Espad). Themes 1/1997, Helsinki:,Stakes Ahlstrom, Salme & Osterberg, Esa (1997): Vaeston suhtautuminen alkoholipoliittisiin rajoituksiin 1990-luvulla (Befolkningens attityder till alkoholpolitiska restriktioner under I 990-talet). Alkoholipolitiikka 62 (I): 3-12 Edwards, Griffith et al. (1994): Alcohol Policy and the Public Good. Oxford: Oxford University Pness Elinolot numeroina 1994 (Levnadsfårhållanden i siffror 1994). Elinolot 1996: I. Tilastokeskus, Helsinki 1996 Hakkarainen, Pekka & Laursen, Lau & Tigerstedt, Christoffer (1996): Discussing Drug and Control Policy. Comparative studies on four Nordic countries. NAD Publications 3 I. Helsinki: Nordiska namnden får alkohol och drogforskning Hanhinen, Sari (1995): Nordic, ltalian and German drinking habits. A comparison between surveys made since the I 980s. Nordisk Alkoholtidskrift 12, English Supplement: 14-30 Hein, Ritva (1996): Alkoholi ja huumeet 1995 - kulutus, kaytto ja haitat (Alkohol och droger 1995 - konsumtion, bruk och skador). Tilastotiedote 4/1996. Helsinki: Stakes Helakorpi, Satu & Uutela, Antti & Prattala, Ritva & Puska, Pekka (1996): Suomalaisen aikuisvaeston terveyskayttaytyminen, kevat 1996 (Den finska vuxenbefolkningens halsobeteende, vånen 1996). Folkhalsoinstitutets publikationer B 12/ 1996. Helsinki Keskinen, Vesa (1995): Seitseman elettya vuotta. Elinolotutkimus 1994 paakaupunkiseudulla (Sju levda år. Studie om levnadsfårhållanden 1994 i huvudstadsnegionen). YN och Helsingin kaupungin tietokeskus, Helsinki 1995 Liimatta, Minna & Helakorpi, Satu & Berg, Mari-Anna & Puska, Pekka (1994): Elakeikaisen vaeston terveyskayttaytyminen, kevat 1993 (Befolkningen i pensionsåldern och dess halsobeteende, vånen 1993). Kansanterveyslaitoksen julkaisuja B I / 1994, Helsinki Mustonen, Heli & Paakkanen, Pi~o & Simpura, jussi (1994): Alkoholvanor bland sysselsatta och arbetslosa. Nordisk Alkoholtidskrift I I (I): 3-17 Partanen, juha (1995): Våta tripper. Bruket av narkotika och lugnande medel i Finland. Nordisk Alkoholtidskrift 12 (I): 21-33 Pehkonen, juhani & Osterberg, Esa (1996): Inforseln av turistalkohol till Finland fåre och efter EU-intradet. Nordisk Alkoholtidskrift 13 (4): 194-204 Simpura, jussi (1986): Forandras de finska dryckesvanorna? En jamforeise mellan dryckesvaneundersokning- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. 14. 1997 (3) 1 165
arna 1968, 1976 och 1984. Alkoholpolitik. Tidskrift for nordisk alkoholforskning 3 (2): 75-82 Simpura, Jussi (1995): Trends in alcohol consumption and drinking patterns: Lessons from worldwide development, pp. 7-37. In: HoldeG H. & Edwards, G. (Eds.): Alcohol and Public Policy. Evidence and Issues. Oxford: Oxford University Press Simpura, Jussi (1996): Suomalaisten juomatavat - muuttumaton muuttumassa? (Finlan'darnas dryckesvanor. Håller det oforanderliga på att forandras?). Kansanterveys IO: 3-4 Simpura, Jussi & Leppanen, Kalervo & Metso, Leena & Mustonen, Heli & Osterberg, Esa (1997): Paljonko Suomi juo? (Hur mycket dricks det i Finland?). Alkoholipolitiikka 62 (2): 101-112 Simpura, Jussi & Mustonen, Heli & Paakkanen, Pirjo (1993): Nya drycker - nya dryckesmonster? Nordisk Alkoholtidskrift IO (5): 265-276 Simpura, Jussi & Paakkanen, Pirjo & Kiianmaa, Kalervo & Mustonen, Heli & Metso, Leena (1996): The beverage alcohol concentration at intake and estimated blood alcohol concentration. Nordisk Alkoholtidskrift 13, English Supplement: 43-50 Sulkunen, Pekka (1981): Den våta generationen. Alkoholkonsumtionen och alkoholpolitiken under I 980-talet. Alkoholpolitik 44 (3): 82-88. Summary Leena Metso & Jussi Simpura: The Finnish drinking habits during the 1990s Three nationwide surveys from the years 1992, 1993, and 1996 were used to study whether basic features of Finnish drinking habits changed in the 1990s. Two factors that might have produced changes are the deep economic depression since 1991 and Finland's EU membership since 1995. The effects of the depression were visible in a decline in overall alcohol consumption atter 1991, which recovered to the earlier level by 1996. The effects of EU membership involved, among many other things, certain administrative structures of the Finnish alcohol monopoly system. However, basic features of drinking patterns, like abstinence, drinking frequency, frequency ofbinge drinking, and the distribution of alcohol consumption, have remained untouched by those external changes. This ean be taken as further evidence that drinking patterns typically change very slowly. Key words: Drinking patterns, Finland, the 1990s, economic depression 166 1 NORD[SK ALKOHOL & NARKOT[KAT[DSKR[fT VOL. [4. [997 (3 )