Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde

Medins Biologi Kemi Miljö Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Årsrapport 25 Medins Biologi AB Mölnlycke 26-5-3 Martin Liungman Iréne Sundberg Robert Andersson Jenny Palmkvist Medins Biologi AB Telefon Telefax E-postadress Företagsvägen 2 31-338 35 4 31-88 41 72 mats.medin@medins-biologi.se 435 33 Mölnlycke www.medins-biologi.se

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Nederbörd och temperatur... 5 Kemiska undersökningar... 7 Näringsämnen... 7 Syreförhållanden... 7 Ljusförhållanden... 7 Försurning... 8 Metaller... 8 Transporter... 11 Biologiska undersökningar... 12 Provfiske... 12 Plankton... 12 Bottenfauna... 13 Inledning... 14 Undersökningarnas omfattning och metodik... 15 Provtagningsstationer och frekvens... 15 Undersökningsmoment och metoder... 15 Utvärdering... 2 Resultat och diskussion... 21 Delområde 1, Vättern inom Örebro län... 21 Delområde 2, Aspaån... 23 Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen... 24 Delområde 4, Åmmelången... 27 Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån... 3 Delområde 7, Unden... 36 Referenser... 38 Bilaga 1. Resultat lokal för lokal (i nummerordning) Bilaga 2. Vattenkemiska undersökningar (Medins) Bilaga 3. Vattenkemiska undersökningar (data från SLU) Bilaga 4. Vattenföring och transportberäkningar Bilaga 5. Metaller i vattenmossa Bilaga 6. Bedömning av vattenkemi och metaller Bilaga 7. Bottenfauna i rinnande vatten Bilaga 8. Bottenfauna i sjöars litoralzon Bilaga 9. Bottenfauna i sjöars profundal- och sublitoralzon Bilaga 1. Planktiska alger Bilaga 11. Kalkeffektkontroll i Örebro län Bilaga 12. Provpunkter Bilaga 13. Rapporterade punktutsläpp Bilaga 14. Provfiske

Sammanfattning Bakgrund I Norra Vätterns tillrinningsområde har Medins Biologi AB (tidigare Medins Sjö- och Åbiologi AB) erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering under 25. För de kemiska analyserna anlitas ALcontrol AB. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Naturvårdsverket använts. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett kontrollprogram som antogs hösten 1999 (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Målsättningen är att i regional skala beskriva recipientens kemiska och biologiska tillstånd, samt att beräkna transporten av näringsämnen och metaller från området till Norra Vättern. Denna rapport redovisar resultaten från de undersökningar som genomförts under år 25 och omfattar vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton, metaller i fisk, provfiske och bottenfauna. Dessutom diskuteras resultaten med avseende på trender och andra förändringar över tiden. Det är framför allt miljöproblem knutna till förhöjda halter av näringsämnen och metaller som är aktuella i de undersökta avrinningsområdena. Nederbörd och temperatur År 25 kommer för många människor att förknippas med den svåra stormen Gudrun som inträffade den 8-9 januari. Nederbörden i Askersundsområdet var under 25 normal och ledde till relativt normala flöden. Årsmedeltemperaturen var något över den normala såväl i Askersundsområdet som i landet i övrigt. 5

Fosfortillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km 133 134 Askersund Alsen 132 113 Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 127 Åmmelången 115 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 49 Unden 144 Fagertärn 156 Olshammar 7Vättern 5 kmmot Olshammar Karlsbor St. Trehörningen 49 1569 152 2 5 Mot Motala 157 Viken 1585 159 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter 158 Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur I. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och fosfortillståndet (treårsmedelvärden 23-25). 6

Kemiska undersökningar Näringsämnen Näringstillståndet i sjöar och vattendrag bedöms bland annat utifrån halten av totalfosfor i vattnet. Den klassning av totalfosfor som gjorts utifrån medelvärden under senaste treårsperioden redovisas i figur I. Resultaten visar i huvudsak på näringsfattiga till måttligt näringsrika förhållanden i alla provpunkter utom i Alsenområdet, där näringsrika förhållanden råder (figur I). Alsen, som ligger på gränsen mellan måttligt höga och höga fosforhalter, tar emot vatten från Dohnaforsån och Alsundet. Gemensamt för dessa två vattendrag är att de avvattnar jordbruksmarker, och läckage från åkermarker är sannolikt den främsta orsaken till de relativt höga näringsämneshalter som uppmätts. Alsen tillförs dessutom näringsämnen från Askersunds avloppsreningsverk. Syreförhållanden Låga syrgashalter i sjöars bottenvatten kan vara ett tecken på hög tillförsel av näringsämnen och kan medföra skador på det biologiska livet i sjön. I vissa sjöar är dock syrgashalterna låga på grund av naturgivna förutsättningar som till exempel en liten vattenvolym under språngskiktet eller en hög halt av humus i vattnet. Flertalet sjöar som undersökts hade syrefattiga eller syrefria förhållanden i bottenvattnet åtminstone vissa år. Undantagen är Unden och Stora Trehörningen där ett syrerikt bottenvatten uppmätts vid samtliga tillfällen. Problemen i sjöarna skall dock inte överdrivas eftersom låga syrehalter endast mäts upp i de djupaste delarna av djuphålorna. Detta innebär oftast att endast en liten del av sjöarnas vattenvolym och botten är negativt påverkad och man kan på goda grunder anta att allvarligare problem, till exempel i form av fiskdöd, inte förekommer. I rinnande vatten syresätts vattnet vanligen effektivt från luften. Provtagningarna visade också på förhållandevis höga syrehalter i samtliga vattendrag. Undantaget är 122 Salaån som vissa år uppvisat ett svagt syretillstånd på sensommaren. Eftersom strömlevande djur vanligen kräver förhållandevis höga syrehalter kan känsliga arter skadas. Ljusförhållanden Färgtalen, som i huvudsak mäter vattnets halt av humusämnen, var höga eller mycket höga i de flesta provpunkterna i rinnande vatten. I Forsviksåns vattensystem var dock färgvärdena lägre och i Unden var vattnet obetydligt färgat. Särskilt humöst vatten förekom i Åmmelången och dess tillflöden. Vattendragens färgvärden varierar till stor del med nederbördsmängden så tillvida att vattnets färg ökar under nederbördsrika perioder. 7

Det är normalt med relativt höga färgvärden i stora delar av Norra Vätterns vattensystem, men på grund av de ovanligt höga flödena kring sekelskiftet har vattnets färg varit ytterligare förhöjd. Med undantag av Unden, som har ett mycket stort siktdjup, har de undersökta sjöarna i Norra Vätterns tillrinningsområde ett litet till måttligt siktdjup. Noterbart är att siktdjupet i flera sjöar sedan 1995 har visat tendens att minska samtidigt som färgvärdena ökat. Sannolikt följer dessa trender nederbördsmängderna och fluktuerar därför något över längre tidsperioder. De senaste åren har färgtalen och siktdjupen stabiliserats något. Försurning Den tillståndsklassning som gjorts grundar sig på medianvärdet av den uppmätta buffertförmågan. Buffertkapaciteten var god eller mycket god i nästan hela Alsen - Kärrafjärdsområdet och risken för surstötar var liten. Undantaget är 133 Dohnaforsån där låga värden på både ph och alkalinitet uppmättes både 22 och 24. I vissa delar av Forviksåns avrinningsområde uppmättes också tecken på försurning. I Fagertärn var ph-värdena så låga att bottenfaunan sannolikt skadats. Unden och dess utlopp hade en svag buffertkapacitet men värdena har varit stabila. Metaller Metallförekomsten har undersökts i vatten, fisk och vattenmossa. Resultaten av metaller i vatten visade att hela Norra Vätternområdet var metallbelastat, speciellt av zink (figur II). Även bly förekom i höga halter (figur III). Värst drabbat var Kärrafjärdsområdet med höga halter av både zink och bly i Salaån, Ekershyttebäcken och Kärrafjärdens utlopp. Dessutom uppmättes höga zinkhalter i Stora Hammarsundet samt höga blyhalter i Åmmelångens avflöde. I Ekershyttebäcken förekom zink och bly i höga halter samt kadmium i måttligt höga halter. Analyser av metaller i fisk gjordes 25 på abborrmuskel i Dalbysjön och Viksjön samt i västra respektive södra delen av Kärrafjärden. Jämfört med de nationella referenssjöarna Allgjuttern och Fräcksjön var kromhalten förhöjd i samtliga sjöar, medan även blyhalten var förhöjd i Kärrafjärden. Övriga metaller förekom i motsvarande eller lägre halter. År 21 analyserades metaller i fiskmuskel från samma sjöar. Resultaten visade på låga till mycket låga halter av kvicksilver i gädda. Medelhalterna i enkilosgädda från sjöar i olika regioner i södra Sverige varierar mellan,5 och 1, mg Hg/kg. Som en konsekvens av detta rekommenderar Livsmedelsverket att gravida kvinnor och kvinnor som planerar att skaffa barn inte bör äta vissa fiskarter, däribland insjögädda. Övriga befolkningen bör inte äta dessa arter från inlandsvatten mer än en gång i veckan. Samtliga kvicksilverhalter i denna undersökning låg under,5 mg/kg. 8

Zinktillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 5 kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur II. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och zinktillståndet (treårsmedelvärden 23-25). 9

Blytillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 5 kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur III. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och blytillståndet (treårsmedelvärden 23-25). 1

Tabell I. Transporter av näringsämnen och metaller från Alsen och Kärrafjärden 1994-25 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Medelflöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (m 3 /s) 1994 2,64 96,6 15,,413,27 4,3 1995 3,7 127,2 18,9,244,145 6,3 1996 1,4 73,4 7,3,265,72 3,3 1997 2,44 89,9 8,4,241,74 3,9 1998 3,82 15,2 16,9,5,135 6,6 1999 4,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 23 1,58 62,3 4,4,28,32 3, 24 2,81 127,7 12,2,353,74 5,1 25 2,9 72,7 8,,326,5 3,6 Medel 3,3 112,5 13,1,385,15 4,9 Transporter Transportberäkningarna för den norra delen av Vättern framgår av tabell I. Tillförseln från Alsen och Kärrafjärden under 25 uppgick till ca 2,1 ton fosfor, 73 ton kväve, 8, ton zink, 326 kg bly och 5, kg kadmium. Måttliga flöden under år 25 ledde till att transporterna blev förhållandevis låga. Liksom tidigare år transporterades det ut mer zink från Kärrafjärden än vad som tillfördes via Salaån och Åmmelångens avflöde. Detta innebär att Kärrafjärden tillförts zink någonstans inifrån området. Även för kadmium och bly visade undersökningen att det fanns en intern källa som belastade vattnet i Kärrafjärden. En stor andel bly kom liksom tidigare år från Åmmelången. 11

Biologiska undersökningar De biologiska provtagningarna utökades från och med år 2 i framför allt Kärrafjärdsområdet. Elfiske i rinnande vatten, nätprovfiske i Kärrafjärden och fler bottenfaunaprovpunkter tillkom då, men en del av dessa undersökningar utförs endast vissa år. Provfiske På de tre lokaler som elprovfiskades påträffades tre olika fiskarter: öring, gädda och lake. I Ekershyttebäcken (Dalby) fångades inga fiskar. Så var fallet även vid förra provfisketillfället (år 2). Lokalen är till stora delar grund och om detta är en bidragande orsak till att ingen fisk fångas är svårt att säga. Troligen beror frånvaron av fisk på annan påverkan, något som även undersökningar av lokalens bottenfauna pekar på. I Dalbyån (Dalby) hittades en gädda. Vid provfisket år 2 hittades ett fåtal individer av arterna abborre och mört. Att bara en individ av en art hittades gör att lokalens fiskpopulation bedöms avvika betydligt från vad man kan förväntas finna i vattendrag med samma förutsättningar. Det är tänkbart att det ringa vattendjupet gör att lokalen vid låga flöden till stor del blir olämplig för fisk. Försurning är ingen trolig orsak till de ringa fiskbestånden då det fiskas signalkräfta i den uppströms liggande Dalbysjön. I Salaån (Hagalund) påträffades två arter: öring och lake. Individtätheten på lokalen bedömdes avvika stort från jämförvärdena. Att fiskbiomassan ändå bedömdes avvika lite från jämförvärdena berodde främst på att de fångade lakarnas storlek. Antalet fångade öringar avvek inte nämnvärt från provfisket 2. Dock påträffades ett antal ensomriga öringar vid årets fiske. De låga tätheterna gör det svårt att uttala sig om fiskbeståndens framtida utveckling. I provfisket i Kärrafjärden dominerades fångsten av abborre vilket även var fallet vid provfisket år 2. Andelen piscivora abborrar (individer över 15 cm vars huvudsakliga föda utgörs av fisk) bedöms som måttligt högt men ändå inom ramen för vad som kan anses vara normalt. Biomassan per ansträngning var mycket hög och bedöms avvika mycket från jämförvärdena. Provfiskeresultatet visade att den biologiska produktionen i Kärrafjärden är hög och att området utgör är god livsmiljö för ett flertal fiskarter. Plankton De planktiska algerna indikerade ett näringsrikt tillstånd i Alsen, medan de indikerade ett måttligt näringsrikt tillstånd i Kärrafjärden. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan av näringsämnen som stark i Alsen respektive tydlig i Kärrafjärden. I båda sjöarna dominerades biomassan av kiselalger. Risken för långvariga algblomningar av potentiellt toxiska alger bedömdes som liten i både Alsen och Kärrafjärden. 12

Bottenfauna Djupbottenfaunan undersöktes i Alsen, Kärrafjärden, Viksjön och Dalbysjön. Både sublitoralen och profundalen provtogs. Bottenfaunans sammansättning indikerade måttligt näringsrika förhållanden i alla sjöar utom Alsen, där tillståndet bedömdes vara näringsrikt. Endast ett fåtal måttligt syrekrävande arter påträffades i sjöarnas djuphålor vilket visade på syrefattiga till måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet. Inga missbildade fjädermygglarver påträffades vid årets undersökning. Larver med mundelsskador har emellertid förekommit tidigare år i Kärrafjärden, Alsen och Viksjön. Skadorna har tolkats som att förhöjda metallhalter i vattnen och/eller sedimenten har påverkat bottenfaunan negativt. I Ekershyttebäcken bedömdes bottenfaunan liksom tidigare år vara skadad. Skadorna kan ha orsakats av metallföroreningar. Samtidigt indikerar ökande artantal och föroreningsindex att förhållandena successivt har förbättrats för bottenfaunan. Även i Salaån, där bottenfaunan tidigare år bedömts som störd, tycks tillståndet ha förbättrats. Bland de strandnära proverna som togs i Kärrafjärden bedömdes bottenfaunan vid lokal 3 (utloppet) som opåverkad av föroreningar medan lokal 2 (golfbanan) klassades som störd. Det kan inte uteslutas att störningen orsakats av höga metallhalter. En försämring av förhållandena för bottenfaunan har kunnat observeras de senaste åren vid lokal 1, Salaåns utflöde, med minskande artantal och föroreningsindex. I och med 24 års undersökning bröts trenden, och bottenfaunan vid lokalen har sedan dess bedömts som opåverkad av föroreningar. I Viksjöbäcken, som undersöks vart femte år, visade bottenfaunan på en betydlig påverkan av näringsämnen/organiskt material. Ingen annan påverkan bedömdes föreligga. Medins Biologi AB Mölnlycke 26-5-3 Martin Liungman (Projektansvarig) 13

Inledning Norra Vätterns tillrinningsområde består främst av skogsmark, men även av relativt stora jordbruksområden. Flera stora sjöar ingår dessutom i området. Bland de verksamheter som påverkar vattenkvaliteten märks förutom jordbruket även gruvindustri, massaindustri och tätorternas reningsverk. Följaktligen är de miljöproblem som finns i sjöar och vattendrag framför allt knutna till metaller och näringsämnen. Den som utövar en verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig har enligt miljöbalken också en skyldighet att undersöka såväl utsläpp från verksamheten som utsläppens inverkan på miljön. När flera kommuner, industrier och andra verksamheter utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Följande företag och organisationer är för närvarande medlemmar i den samordnade recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde: Askersunds kommun AB Galfa Zinkgruvan Mining AB Skyllbergs Bruk AB Askersunds Golfklubb Laxå kommun Landstinget Örebro Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett nytt kontrollprogram (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Målsättningen är att i regional skala beskriva recipientens kemiska och biologiska tillstånd, samt att beräkna transporten av näringsämnen och metaller från området till Norra Vättern. Vilka analyser och provpunkter som idag ingår i recipientkontrollen framgår av tabell 1. Medins Biologi AB (f.d. Medins Sjö- och Åbiologi AB) har erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering sedan år 2. För de kemiska analyserna anlitas ALcontrol AB. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Naturvårdsverket använts. Denna rapport redovisar resultaten från 25 års undersökningar. Dessutom diskuteras resultaten med avseende på trender och andra förändringar. Efter ett inledande metodavsnitt sammanfattas resultaten delområdesvis i en övergripande resultatdel. Här redovisas också transporter av näringsämnen och metaller. I bilaga 1 presenteras resultaten för varje provpunkt var för sig. Där sammanfattas och utvärderas resultaten från alla undersökningstyper vid varje provpunkt. Samtliga primärdata från 25 års undersökningar presenteras i bilagor i slutet av rapporten. 14

Undersökningarnas omfattning och metodik Provtagningsstationer och frekvens Under 25 har det skett provtagning i ett stort antal punkter i rinnande vatten och i sjöar (figur 1, 2 och tabell 1). Provtagningsstationerna med respektive undersökningsmoment i Norra Vätterns tillrinningsområde under 25 framgår av tabell 1. I bilaga 12 redovisas samtliga i programmet ingående provtagningsstationer med respektive undersökningsmoment för perioden 2-25. I rinnande vatten har den vattenkemiska provtagningen skett i mars, maj, augusti och november under 25. I de punkter där transportberäkningar av metaller och närsalter görs har provtagning skett varje månad. Provtagning av metaller i vattenmossa utfördes under september och bottenfaunaprover togs i april. I sjöarna har vattenkemisk provtagning skett i februari och augusti. Prover för klorofyllhaltsbestämning togs tillsammans med växtplanktonprover i augusti. Bottenfaunaprovtagningen genomfördes i maj. Provfiske genomfördes i september. Undersökningsmoment och metoder Den vattenkemiska provtagningen i rinnande vatten (B1) har omfattat vattentemperatur, konduktivitet, ph, alkalinitet, TOC, turbiditet (FNU), färgtal, totalkväve, totalfosfor och syrgas. Vid stationerna kring Alsen analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Metaller i vatten (B3) har analyserats vid flera lokaler. De analyserande metallerna var aluminium, arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Provtagningen har skett i enlighet med BIN SR 11 (NV Rapport 318, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. I sjöarna har den vattenkemiska provtagningen (B2) omfattat vattentemperatur (profil), siktdjup, konduktivitet, ph, alkalinitet, turbiditet (FNU), färgtal, TOC, syrgas (profil), syrgasmättnad (profil), totalkväve och totalfosfor. I Alsen och Bottensjön analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Även här har provtagningen skett i enlighet med BIN SR 11 (NV Rapport 318, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. 15

Tabell 1. Provtagningsstationer och undersökningsmoment 25. B1 = vattenkemi i rinnande vatten, B2 = vattenkemi i sjö, B3 = utökad vattenkemi (metaller), T1 = tillägg försurningsparametar, T2 = tillägg näringsparametrar, Mv = metaller i vattenmossa, Mf = metaller i fisk, Vp = växtplankton, Bf = bottenfauna i rinnande vatten, Pf = profundalfuna, Sl = sublitoralfauna, Li = bottenfauna i litoralen, M = synliga missbildningar på bottenfaunan, Pfi = provfiske. Nr Lokal Område Provtyp Ansvarig org. 1 Vättern, Jungfrun NV 1 Fys-kem, Vp Vätternvårdsförbundet 144 Fagertärn 2 Fys-kem Naturvårdsverket 132 Alsundet 3 B1, T2 Recipientföreningen 133 Dohnaforsån 3 B1, T2 Recipientföreningen 134 Alsen 3 B2, T2, Vp, Pf, Sl Recipientföreningen 1349 Alsen, Edö 3 B1, B3, T2 Recipientföreningen 113 Skyllbergsån 4 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 1145 Orkaren 4 B1, B3 Recipientföreningen 1149 Venaån 4 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 115 Åmmelången 4 B2, Pf, Sl, M Recipientföreningen 117 Åmmelångens avfl 4 B1, B3 Recipientföreningen 121 Ekershyttebäcken 5 Mv Recipientföreningen 122 Salaån 5 B1, B3, Mv, Bf, M, Ef Recipientföreningen 123 Dalbyån 5 B1, B3, Mv, Bf, M, Ef Recipientföreningen 1235 Dalbysjön 5 Pf, Sl, M Recipientföreningen 125 Viksjön 5 Fys-kem Zinkgruvan Pf, Sl, M, Mf Recipientföreningen 1251 Viksjöns utlopp 5 M Recipientföreningen 1255 Ekershyttebäcken 5 B1, B3, Mv, Bf, M, Ef Recipientföreningen 127 Kärrafjärden 5 B2, Vp, Pf, Sl, Bf, Li, M, Pfi Recipientföreningen 1271 Utfl Kärrafjärden 5 B1, B3 Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet 5 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 152 Stora Trehörningen 7 B2, T1 Länsstyrelsen i Örebro 156 Unden 7 B2, T1 Länsstyrelsen i Örebro 1569 Undens utlopp 7 B1, T1 Töreboda, Karlsborg 157 Viken 7 B2 Töreboda kommun 158 Örlen 7 B2 Tibro kommun 1585 Forsviksån 7 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 159 Bottensjön 7 B2, T2 Karlsborgs kommun Provtagning av vattenmossa för metallhaltsbestämning genomfördes i enlighet med BIN VR21 (SNV Rapport 318, 1986). Analyserna av kvicksilver (Hg), arsenik (As), koppar (Cu), krom (Cr), kadmium (Cd), nickel (Ni), bly (Pb), kobolt (Co) och zink (Zn) gjordes i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. Bottenfaunaundersökningar har genomförts i rinnande vatten enligt SS - EN 27 828 och enligt Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. Vid provtagningen har 5 separata prov tagits på varje lokal. Som ett komplement samlades även ett kvalitativt sökprov in. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). 16

TECKENFÖRKLARING Mot Hallsberg OMRÅDESGRÄNS 3 OMRÅDESNUMMER LÄNSGRÄNS 5 Mot Laxå 25 3 Askersund 4 Unden 2 5 Zinkgruvan 156 St. Trehörningen 1569 152 7 Olshammar 49 1 6 157 Viken 1585 159 Vättern 5 Mot Linköping Örlen 158 Bottensjön Mot Skövde Karlsborg 1 Mot Mjölby Motala Provtagningsstationer 1 Vättern 152 Stora Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 5km Figur 1. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med indelning i delområden. För delavrinningsområde 7 fi nns även provtagningsstationerna utsatta. 17

Provtagningsstationer 1 Vättern* 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 121 Ekershyttebäcken 122 Salaån 123 Dalbyån 1235 Dalbysjön 125 Viksjön 1251 Viksjöns utlopp 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsen utlopp 152 St Trehörningen* 156 Unden* 1569 Undens utlopp* 157 Viken* 158 Örlen* 1585 Forsviksån* 159 Bottensjön* Mot Laxå 25 133 134 Askersund Alsen 2km 132 Åmmeberg 1349 1271 113 Mot Hallsberg 5 Åmmelången 115 1149 117 127 1145 Kärrafjärden 122 129 Hammar 1255 123 Zinkgruvan 121 125 1235 1251 49 5 Mot Karlsborg Olshammar Vättern Mot Motala Figur 2. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med provpunkternas läge. * markerar att provpunkten ligger utanför denna karta. Provpunkten visas istället i fi gur 1. 18

Undersökningar av profundal- och sublitoralfauna i sjöar genomfördes i enlighet med SS 2 81 9. Vid provtagningen följdes även de rekommendationer som Naturvårdsverket ger i Handboken för Miljöövervakning. 1 prover togs i sjöns djuphåla och 5 prover togs i sublitoralen (5-7 m djup). Ekmanhuggen togs slumpvis inom en kvadrat med 1 meters sida i respektive provområde. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). Fåborstmaskar bestämdes till art när det var möjligt. Litoralfaunaundersökningar i sjöar genomfördes i enlighet med SS - EN 27 828. Vid provtagningen följdes även de rekommendationer som Naturvårdsverket ger i Handboken för Miljöövervakning. 5 separata prover togs inom en 1-meters sträcka på en vindexponerad och vegetationsfattig lokal. Som ett komplement samlades även ett kvalitativt sökprov in. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). På laboratoriet noterades eventuella missbildningar på bottenfaunan. I profundalen och i sublitoralen undersöktes särskilt mundelsskador hos fjädermyggor ur den taxonomiska gruppen Chironomini. Växtplanktonundersökningen genomfördes enligt BIN PR 6 (Naturvårdsverket rapport 318, 1986). Artsammansättningen har bestämts (PR 61) liksom total biomassa samt biomassa av olika arter (PR 66). Artsammansättning, individantal och biomassa bestämdes från ett samlingsprov från fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i tvåmetersskikt ner till språngskiktet. Analysen av klorofyll a genomfördes på ett samlingsprov som tagits upp med rörhämtare på fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i 6-metersskikt med hjälp av ett två meter långt rör. Analysen har utförts av ALcontrol AB enligt gällande SIS-norm (se bilaga 6). Undersökningen av metaller i fisk gjordes enligt Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. Analysen avsåg metaller i abborrlever och utfördes av ALcontrol AB enligt gällande SIS-normer (se bilaga 6). Elfiskena gjordes med så kallad successiv utfiskning i enlighet med Handboken för Miljöövervakning, Provfiske i rinnande vatten - kvantitativa undersökningar. Vid utvärderingen har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använts. Vid fisketillfället fylldes också ett elfiskeprotokoll i med lokalbeskrivningar, metodangivelser och primärdata. Beräkningarna av fisktätheter har gjorts enligt Bohlin (1984). Vid provfisket i Kärrafjärden användes bottensatta översiktsnät av typen Norden. Provfisket utfördes i enlighet med Fiskeriverkets standardiserade metodik för provfiske i sjöar (Kinnerbäck, 21). 19

Utvärdering Rapportering och utvärdering har i huvudsak följt råd och riktlinjer från naturvårdsverket (Naturvårdsverket 4913, 492, 3627, 3628, 86:3, 4147). Vid klassning av tillstånd och bedömning av avvikelse för vattenkemiska parametrar och metaller har medel-, median- och minvärden från de tre senaste åren använts. Alla kemiska grunddata finns redovisade i bilagorna. En mer detaljerad beskrivning av vilka gränsvärden som använts för tillståndsklassningarna finns i bilaga 6. För metaller i fisklever saknas bedömningsgrunder för sötvatten. I stället har bedömningsgrunder för kust och hav använts (Johansson, 1999). Dessa är egentligen avsedda för abborre i Östersjön, men bör ändå kunna användas som ett jämförelsevärde. Undantaget är kadmium där halterna verkar vara naturligt högre i insjöfisk. Transporter av näringsämnen och metaller har beräknats i några provpunkter genom att multiplicera halten vid provtillfället med månadens medelvattenföring. Den totala årstransporten har sedan beräknats genom att summera månadstransporterna. Data finns redovisade i bilaga 4. Budgetberäkningar har gjorts för transporterna in och ut ur Alsen och Kärrafjärden. Kunskaper om och storleken av tillförseln från ett antal viktiga källor för de ingående parametrarna saknas varför beräkningarna inte har kunnat göras helt fullständiga. Den uttransporterade mängden minus den kända tillförseln blir en rest som innefattar tillförsel från okända källor och den retention (betyder ungefär fastläggning) som sker i sjön. Alla vattenföringsdata kommer från SMHI och är beräknade enligt PULS-modellen. Analysförfarande för bottenfaunan i sjöar och rinnande vatten redovisas tillsammans med lokalbeskrivningar och artlistor i bilaga 7, 8 och 9. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet samt Medins bedömningsgrunder för bottenfaunaundersökningar (Medin m.fl. 2) har använts vid utvärderingen av analysresultaten. Analysförfarande och bedömningsgrunder för växtplankton redovisas tillsammans med artlistor i bilaga 1. Provfisket redovisas separat i bilaga 13. 2

Resultat och diskussion Delområde 1, Vättern inom Örebro län Allmänt Delområde 1 utgörs av Vättern inom Örebro län. Hela delområdet ligger i Askersunds kommun. Data från provpunkt 1 Jungfrun NV används vid utvärderingen. Till den norra delen av Vättern mynnar de vattendrag som ingår i övriga delområden. De största tillflödena är Forsviksån, Aspaån samt Alsens och Kärrafjärdens utlopp genom Stora och Lilla Hammarsundet. Vattenkvaliteten i den norra delen av Vättern påverkas också av nederbörd samt av vatten som strömmar från sydligare delar av Vättern. Tabell 2. Undersökta provpunkter och moment i delområde 1 under 25 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 1 Vättern, Jungfrun NV Kemi, Växtpl. Vätternvårdsförbundet Unden 2 5 7 St. Trehörningen Olshammar 49 1 6 Zinkgruvan 5 Mot Linköping Vättern Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Motala Figur 3. Delområde 1, Vättern inom Örebro län. 21

1 Vättern, Jungfrun NV Provplats Provpunkten är belägen nordväst om Jungfrun, mitt i Vättern i höjd med Karlsborg. De undersökningar som genomförs omfattar vattenkemi samt växt- och djurplankton. Samtliga provtagningar och analyser genomförs i Vätternvårdsförbundets regi. Vattenkemi De vattenkemiska analyserna visade att vattenkvaliteten var mycket god vid provpunkten (se bilaga 1 och 3). Fosforhalterna har visat en tendens att minska medan halterna av nitratkväve ökar. Belastning I tabell 3 redovisas hur mycket näringsämnen och metaller som årligen tillförts Vättern genom Lilla och Stora Hammarsundet. Transporterna varierar i huvudsak med vattenföringen, och låga flöden under år 25 ledde till att transporterna blev förhållandevis låga. Tabell 3. Beräknad transport av näringsämnen och metaller samt vattenföring till Norra Vättern från Lilla och Stora Hammarsundet under perioden 1994-25 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Medelflöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (m 3 /s) 1994 2,64 96,6 15,,413,27 4,3 1995 3,7 127,2 18,9,244,145 6,3 1996 1,4 73,4 7,3,265,72 3,3 1997 2,44 89,9 8,4,241,74 3,9 1998 3,82 15,2 16,9,5,135 6,6 1999 4,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 23 1,58 62,3 4,4,28,32 3, 24 2,81 127,7 12,2,353,74 5,1 25 2,9 72,7 8,,326,5 3,6 Medel 3,3 112,5 13,1,385,15 4,9 22

Delområde 2, Aspaån Allmänt Delområde 2 Aspaån omfattar området närmast väster om Vättern inom Örebro län och ligger inom Askersunds kommun. I västra delen av Aspaåns avrinningsområde dominerar skogsmarker, medan den östra delen domineras av jordbruksbygd. Aspaån avvattnar ett flertal sjöar däribland Fagertärn, Sandsjön, S Asplången, N Asplången och Rösjön. I området finns endast en provpunkt, vilken är belägen i sjön Fagertärn (tabell 4 och figur 4). Den tidigare provpunkten i Aspaåns mynning lades ned från och med 1997. I Fagertärn, som är en kalkreferenssjö, ansvarar Naturvårdsverket för provtagning och analys. Tabell 4. Undersökta provpunkter och moment i delområde 2 under 25 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 144 Fagertärn Kemi Naturvårdsverket Unden 2 5 Zinkgruvan 7 144 Olshammar 49 Sörviken 1 6 Vättern Figur 4. Delområde 2, Aspaåns avrinningsområde med Fagertärn. 144 Fagertärn Provplats Fagertärn är en kalkreferenssjö där provtagning och analys sköts av Naturvårdsverket. Proverna, som är tagna mitt i sjön på en halv meters djup, tas fyra gånger per år. Vattenkemi Sjön bedömdes som relativt näringsfattig. Vattnet hade en mycket svag buffertkapacitet och var surt. ph-värdet har upprepade gånger de senaste åren varit så lågt att djurlivet troligen skadats i sjön. Fram till och med år 2 har vattnets färgtal ökat samtidigt som siktdjupet minskat i sjön. Därefter tycks värdena ha stabiliserat sig. 23

Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen Allmänt Denna del omfattar Alsen och dess tillrinningsområde, dvs främst områden väster och nordväst om Askersund. Huvuddelen av arealen utgörs av skogsmark, men i vissa delar närmast Askersund och norrut finns sammanhängande jordbruksmarker. Dominerande sjöar i området är Alsen, Anten, Viken och Kvarnsjön. Askersunds kommuns avloppsreningsverk använder Alsen som recipient. I området finns fyra vattenkemiska recipientkontrollpunkter som provtagits under 25 (tabell 5 och figur 5). Vidare har undersökningar av växtplankton och bottenfauna gjorts i Alsen. Det är framför allt miljöproblem knutna till näringsämnen som är det mest intressanta i området. I punkt 1349 har även metallundersökningar gjorts. Tabell 5. Undersökta provpunkter och moment i delområde 3 under 25 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 132 Bron över Alsundet Kemi, vattenföring Recipientföreningen 133 Dohnaforsåns mynning Kemi, vattenföring Recipientföreningen 134 Alsen Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1349 Alsens avfl öde vid Edö Kemi, vattenföring Recipientföreningen 3 Askersund ARV 4 25 132 133 134 1349 2 5 Figur 5. Delområde 3. Askersundsområdet med Alsen. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 24

Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 6. I hela området var fosforhalterna höga eller måttligt höga. Även kvävehalterna var höga i alla punkter. I Alsens bottenvatten uppmäts regelbundet syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Undersökningarna av bottenfauna och växtplankton i Alsen visar på måttligt näringsrika förhållanden. Jämfört med 197-talet har näringsstatusen i Alsen förbättrats markant, men tycks sedan 2 ha stabiliserat sig. Tabell 6. Område 3. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 132 Alsundet,31 Hög halt,87 Hög halt 133 Dohnaforsån,33 Hög halt,88 Hög halt 134 Alsen,22 Måttligt hög halt,76 Hög halt 1349 Alsen vid Edö,23 Måttligt hög halt,7 Hög halt Metaller Provtagningar av zink, bly och kadmium i vatten har gjorts vid provpunkt 1349 sedan hösten 1994. Medelhalterna under den senaste treårsperioden var måttligt höga med avseende på zink och bly medan övriga metaller (kadmium, koppar, krom, nickel och arsenik) förekom i låga halter. Halterna av framför allt zink och bly var betydligt lägre än i Kärrafjärdens utlopp (se bilaga 1). Biologiska undersökningar Växtplankton har undersökts i Alsen sedan slutet av 198-talet. I augusti 25 var den totala växtplanktonbiomassan måttligt stor och dominerades stort av kisellager, främst ur släktena Aulacoseira och Fragilaria. Biomassan av blågrönalger var mycket liten. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen förekommer i Alsen. Algen kan i höga tätheter orsaka klåda hos badande. Den uppmätta biomassan var dock så liten att den inte borde ha givit några besvär. Trofiindex var högt och antalet taxa som indikerar näringsrika förhållanden var betydligt större än antalet som indikerar näringsfattiga förhållanden. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på ett näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan som stark. Vidare bedömdes risken för långvariga algblomningar av potentiellt toxiska blågrönalger vara tydlig. Alsen ligger på gränsen mellan måttligt näringsrik och näringsrik, och bedömningarna har varierat över åren. Jämfört med åren 2-23 har näringstillståndet försämrats något. 25

Bottenfaunan undersöktes i sublitoralen (7 m djup) och i profundalen (15 m djup). Artantalet var lågt i båda provytorna. Bottenfaunans sammansättning indikerade måttligt näringsrika förhållanden i sublitoralen samt måttligt näringsrika förhållanden i profundalen. Bottenvattnet bedömdes vara måttligt syrerikt i båda provytorna. Inga fjädermygglarver med missbildningar noterades i proverna. Totalt påträffades och undersöktes 243 individer. Både 2 och 24 förekom skadade individer vilket indikerade en svag föroreningspåverkan, sannolikt orsakad av metaller. Djupbottenfaunan har varit relativt stabil under senare år. Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve, nitratkväve och metaller har gjorts i tre provpunkter (metaller endast provpunkt 1349, Alsens avflöde vid Edö). Årstransportberäkningarna framgår av tabell 7. Uppgifter om tillförsel av fosfor från övriga källor har tagits från Medin & Ericsson (1997) (värden från perioden 9631-97228), där Askersunds reningsverk bidrar med 26 kg, närområdet till Alsen med 9 kg och luftdeposition med 8 kg. När det gäller fosfor beräknades 25 års tillförsel till Alsen vara,56 ton från Alsundet,,64 ton från Dohnaforsån och ca 1,2 ton från övriga källor. Tillförseln till Alsen blev därmed 2,4 ton fosfor medan 1,2 ton rann ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention i sjön på 1,3 ton fosfor (51 %), vilket är ett rimligt värde. För kväve kan man göra samma beräkning som ovan. Askersunds reningsverk bidrog med ca 15 ton, närområdet till Alsen med ca 15,5 ton och luftdeposition med ca 4,4 ton. Vidare bidrog Alsundet med 17,2 ton och medan Dohnaforsån tillförde 16,5 ton (tabell 7). Årstillförseln till Alsen blev alltså 69 ton kväve medan 38 ton rann ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention i sjön på 3 ton kväve (44 %), vilket också är ett rimligt värde. Sannolikt strömmar ibland näringsfattigt vatten från Vättern in i Alsen, vilket ökar osäkerheten i beräkningen av retentionsgraden. För nitratkväve visade de beräknade värdena att ungefär samma mängd som tillfördes Alsen transporterades ut igen. Tabell 7. Årstransport samt budgetberäkningar i Alsenområdet 25 P N NO 2/3 Zn Pb Cd (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 132 Alsundet,56 17,21 6,8 Via 133 Dohnaforsån,64 16,51 4,5 Övriga källor 1,24 34,9 6,2 Till Alsen 2,44 68,6 17,5 Från Alsen 1,19 38,22 15,4 1,83,68,1 Retention 1,3 3,4 2,1 Retention i % 51 44 12 26

Delområde 4, Åmmelången Allmänt Delområde 4 domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark, framförallt i områdena kring Åmmelången och Skyllberg. I området finns också flera relativt stora sjöar som till exempel Åmmelången, Östersjön, Multen, Fågelsjön och Skiren. I området finns fem recipientkontrollpunkter som provtagits under 25 (tabell 8 och figur 6). Det är framför allt miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Undersökning av metaller i vattenmossa har gjorts i två provpunkter och biologisk provtagning i form av bottenfauna har utförts i Skyllbergsån samt i Åmmelången. Tabell 8. Undersökta provpunkter och moment i delområde 4 under 25 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 113 Skyllbergsån vid Falla Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 1145 Orkarens utlopp Kemi Recipientföreningen 1149 Venaåns mynning Kemi, vattenmossa Recipientföreningen 115 Åmmelången Kemi, bottenf. Recipientföreningen 117 Åmmelångens utlopp Kemi, vattenföring Recipientföreningen Skyllbergs bruk 5 km 3 113 Askersund 115 1149 4 117 1145 Figur 6. Delområde 4, Åmmelången. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 5 27

Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 9. Generellt var det låga eller måttligt höga fosforhalter samt måttligt höga till höga kvävehalter i områdets provpunkter. I Åmmelångens djuphåla är det syrefritt nästan varje sommar. Tabell 9. Område 4. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 113 Skyllbergsån,22 Måttligt hög halt,85 Hög halt 1145 Orkaren,6 Låg halt,58 Måttligt hög halt 1149 Venaån,9 Låg halt,56 Måttligt hög halt 115 Åmmelången,17 Måttligt hög halt,57 Måttligt hög halt 117 Åmmelångens utl,16 Måttligt hög halt,7 Hög halt Metaller Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 1. Zinkhalten var måttligt hög i Venaån. Blyhalten i Åmmelångens utlopp var liksom tidigare år såpass hög att djurlivet i ån kan ha skadats. Övriga metallhalter var låga eller mycket låga. Tabell 1. Område 4. Treårsmedelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten samt tillstånd Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 113 Skyllbergsån 7 Låg halt,4 Låg halt,18 Låg halt 1145 Orkaren 7 Låg halt,2 Mycket låg halt,17 Låg halt 1149 Venaån 22 Måttligt hög halt,7 Låg halt,5 Låg halt 117 Åmmelångens utl 12 Låg halt 3,1 Hög halt,2 Låg halt Metaller i vattenmossa undersöktes under året i provpunkt 113 och 1149. I Skyllbergsån (pkt 113) visade treårsmedelvärdena på låga eller måttligt höga halter av samtliga undersökta metaller. I Venaån (pkt 1149) var kobolthalten hög, medan övriga metaller förekom i låga till måttligt höga halter (tabell 11). 28

Tabell 11. Område 4. Treårsmedelvärden av metaller i vattenmossa. Ramar markerar höga halter enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 113 5,1 8,6 11 18 6,3,92 7,3 111 1149 4,7 13 1, 54 39 2,5,123 4,7 177 Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i 113 Skyllbergsån samt i två djupbottenytor i 115 Åmmelången. Artsammansättningen i 113 Skyllbergsån motiverade bedömningen att bottenfaunan bedömdes som opåverkad av föroreningar och försurning. Under 1998, 1999, 21 och 22 var vattenståndet vid provtillfällena högt, vilket i kombination med ett förhållandevis stort provdjup kan förklara de årens relativt låga artantal. Vid årets provtagning förekom stora mängder knottlarver i proverna vilket medförde ett mycket lågt diversitetsindex. I profundal- och sublitoralytan i 115 Åmmelången visade bottenfaunan på näringsrika förhållanden respektive ett svagt syretillstånd. Inga missbildningar observerades hos bottenfaunan. Transportberäkning Transportberäkningar har i området endast gjorts för Åmmelångens utlopp. Årstransporterna sedan 1994 framgår av tabell 12. Liksom tidigare år var transporterna av fosfor, kväve och zink något lägre jämfört med transporterna ut från Alsen. Transporterna av bly och kadmium var däremot högre i Åmmelångens utlopp. Transporterna låg på förhållandevis låga nivåer i och med årets måttliga flöden. Tabell 12. Beräknad årstransport av näringsämnen och metaller vid Åmmelångens utlopp (117) under perioden 1994-25 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Flöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Q (m3/s) 1994 1,2 31, 1,,5,6 1,9 1995 1,7 68, 1,4,27,26 2,7 1996,8 29,,5,145,17 1,5 1997,7 25,,8,117,34 1,7 1998 1,3 54, 1,3,377,48 2,8 1999 1,3 51,,9,288,24 1,9 2 2,12 81,2 2,3,56,36 3,5 21 1,18 46,3 1,,256,2 2, 22,98 43,1 1,1,29,2 1,8 23,6 29,5,9,176,11 1,4 24 1,7 45,9 1,,232,2 2,1 25,8 33,8,8,216,12 1,5 Medel 1,14 44,8 1,1,241,23 2,1 29

Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån Allmänt Delområde 5, som omfattar områdena kring Zinkgruvan och Kärrafjärden, domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark. Större sjöar i området är Viksjön, Vikasjön och Dalbysjön. Tidigare har det bedrivits gruvverksamhet i flera delar av avrinningsområdet, men idag endast vid Zinkgruvan. I området finns 1 recipientpunkter av vilka 7 provtagits under år 25 (tabell 13 och figur 7). Det är främst miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Tabell 13. Undersökta provpunkter och moment i delområde 5 under 25 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 121 Ekershyttebäcken Vattenmossa Recipientföreningen 122 Salaån Kemi, vattenmossa, bottenf., Recipientföreningen elfi ske 123 Dalbyån Kemi, vattenmossa, bottenf., Recipientföreningen elfi ske 1235 Dalbysjön Bottenf. Recipientföreningen 125 Viksjön Kemi Zinkgruvan 1251 Viksjöns utlopp Bottenf. Recipientföreningen 1255 Ekershyttebäcken Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 127 Kärrafjärden Kemi, växtpl., bottenf., provfi ske Recipientföreningen 1271 Kärrafjärdens utlopp Kemi Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet Kemi Vätternvårdsförbundet 127 4 5 km 2 1271 5 122 123 1235 129 1255 1251 Zinkgruvan 125 121 Figur 7. Delområde 5. Kärrafjärden - Salaån. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 3

Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 14. Hela området uppvisade låga eller måttligt höga halter av fosfor. De högsta kvävehalterna uppmättes som vanligt i 1255 Ekershyttebäcken, men även övriga provpunkter uppvisade höga eller måttligt höga halter. I Kärrafjärdens bottenvatten uppmäts regelbundet ett syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Bottenfaunan är också negativt påverkad av de återkommande låga syrgashalterna i bottenvattnet (se bilaga 1). Tabell 14. Område 5. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 122 Salaån,25 Måttligt hög halt 1,15 Hög halt 123 Dalbyån,13 Måttligt hög halt,59 Måttligt hög halt 1255 Ekershyttebäcken,1 Låg halt 2,23 Mycket hög halt 127 Kärrafjärden,13 Måttligt hög halt,61 Måttligt hög halt 1271 Kärrafjärdens utl,14 Måttligt hög halt,59 Måttligt hög halt 129 St Hammarsundet,15 Måttligt hög halt,64 Hög halt Metaller De olika metallundersökningarna visade att halterna i stora delar av området är så höga att det finns risk för negativa effekter på djurlivet. Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 15 och metaller i vattenmossa i tabell 16. När det gäller metaller i vatten var zinkhalten hög eller måttligt hög i hela systemet. Högst zinkhalter noterades liksom tidigare år i 1255 Ekershyttebäcken och i 122 Salaån. Alla lokaler uppvisade höga eller måttligt höga blyhalter utom 123 Dalbyån där halten var låg. I 122 Salaån och 1255 Ekershyttebäcken har blyhalten dessutom ökat sedan början på 199-talet. Vad gäller kadmium uppmättes i 1255 Ekershyttebäcken och i 122 Salaån måttligt höga halter. Av övriga metaller som analyserades (koppar, krom, nickel och arsenik) noterades endast låga eller mycket låga halter. Tabell 15. Område 5. Treårsmedelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten samt tillstånd Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 122 Salaån 164 Hög halt 6,6 Hög halt,254 Måttligt hög halt 123 Dalbyån 36 Måttligt hög halt,5 Låg halt,26 Låg halt 1255 Ekershyttebäcken 135 Hög halt 14,1 Hög halt,237 Måttligt hög halt 1271 Kärrafjärdens utl 124 Hög halt 6,9 Hög halt,78 Låg halt 129 St Hammarsundet 63 Hög halt 2,7 Måttligt hög halt,45 Låg halt 31

Tabell 16. Område 5. Treårsmedelvärden av metaller i vattenmossa. Halter i mg/kg TS. Ramar markerar höga halter enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 121,4 2,6 4 16 1,7,13 3,3 86 122,9 21,8 7 14 2,9,18 6, 317 123 2, 13,7 4 15 3,,127 4,9 33 1255 2,7 44 1,4 8 16 3,2,117 6,6 763 Undersökningen av metaller i vattenmossa visade att bly- och zinkhalten var hög i 1255 Ekershyttebäcken. Zink- och blyhalterna var förhöjda även i övriga provpunkter, medan resterande metaller (koppar, kadmium, kvicksilver, krom, nickel, kobolt och arsenik) förekom i mycket låga till måttligt höga halter. Kvicksilverhalten har ökat något i samtliga provpunkter sedan mitten på 9-talet. Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i fyra vattendrag (Salaån, Dalbyån, Viksjöns utlopp och Ekershyttebäcken) samt i tre sjölitoraler i Kärrafjärden. Dessutom undersöktes djupbottenfaunan i sublitoralen respektive profundalen i Kärrafjärden, Dalbysjön och Viksjön. I 1255 Ekershyttebäcken och 127:2 Kärrafjärden (vid golfbanan) bedömdes bottenfaunan liksom tidigare år som skadad. Det kan inte uteslutas att störningen orsakats av höga metallhalter. Situationen för bottenfaunan tycks ha förbättrats vid 1255 Ekershytte- 3 Medelantal taxa/prov EPT-index 25 2 15 1 5 122 123 1251 1255 127:1 127:2 127:3 Figur 8. Område 5. Medelantal taxa per prov samt EPT-index (antalet taxa av dag-, bäck- och nattsländor) i vattendrag och sjölitoraler 25. 32