Abborrfångst från provfiske. Foto Fiskeriverket Brännträsket. Foto Lisa Lundstedt. Metaller i insjöabborre. Uppdaterad

Transkript

1 Abborrfångst från provfiske. Foto Fiskeriverket. Foto Lisa Lundstedt Metaller i insjöabborre Uppdaterad

2 Resultatbladet visar en del av den regionala miljöövervakningen i Norrbottens län och innefattar bakgrundsinformation, en sammanfattande tillståndsbedömning och resultat. Resultaten presenteras i diagram med ett urval av variabler, som beskriver eventuella förändringar av miljötillståndet. Län: Norrbottens län Tidsserie: Programområde: Miljögiftssamordning Delprogram: Metaller i insjöabborre Metod: Metaller och organiska miljögifter i fisk sjöar och vattendrag Utförare: Länsstyrelsen Norrbotten / Naturhistoriska Riksmuseet Datalagring: Nationell datavärd Kontakt: Länsstyrelsen Norrbotten Miljöanalysenheten Luleå norrbotten@lansstyrelsen,se Sammanfattning Sedan 24 mäts metallhalter i abborre från några typiska sjöar i Norrbottens län. Resultaten visar att metallhalterna är låga och att skillnaderna mellan de olika sjöarna är liten. Halterna varierar naturligt mellan åren och det finns inga tendenser till ökande eller minskande halter. De undersökta sjöarna är opåverkade från direkta utsläpp. De uppmätta metallhalterna är i nivå med andra norrlandssjöar. I samtliga sjöar är kvicksilverhalterna lägre än livsmedelsgränsvärdet för matfisk och det går alltså bra att äta fisken. Bakgrundsinformation Vissa insjöfiskar och feta ostkustfiskar har förhöjda halter av föroreningar. Föroreningarna kan påverka fiskarnas hälsa och människor och andra djur exponeras för miljögifter då de äter fisk fisk. Syftet med detta delprogram är att undersöka halter av metaller och kvicksilver i abborre från fem representativa sjöar i länet. Vi vill följa den naturliga variationen av metaller i fisk för att få ett mått på den diffusa metallbelastningen, den så kallade bakgrundsbelastningen. Vi har därför valt sjöar som är opåverkade av lokala föroreningskällor. Resultaten kan användas vid jämförelse med data från områden med förhöjd metallbelastning, till exempel gruvområden, och för att bedöma risken för påverkan på fiskarnas hälsa. Vi kan också bedöma om fisken är lämplig som matfisk utifrån kvicksilverhalten i muskel. I varje sjö fångar vi 2 abborrar som är 15-2 cm långa, varav tio väljs ut för analys och övriga sparas i provbank på Naturhistoriska riksmuseet. Lever- och muskelprover från abborrarna homogeniseras och analyseras som ett prov per sjö. Vi gör även analyser på individnivå enligt ett rullande schema för sjöarna sedan 28. Abborren analyseras med avseende på metallerna nickel, bly, krom, koppar, kadmium, zink, arsenik i lever samt kvicksilver i muskel. 2

3 Områdesbeskrivning Abborre fiskas i (Arvidsjaur kommun), (Pajala kommun), (Gällivare kommun) och (Piteå kommun). År 28 startades även provtagning i sjön (Arvidsjaurs kommun) och 29 startades insamling av abborre från (Bodens kommun). Sjöarna ingår även i delprogrammet för sötvatten där vattenkemi, växtplankton, bottenlevande djur och fisksamhället undersöks. Lantmäteriet 21. Ur GSD Översiktskartan ärende 16-24/188BD Figur 1. Sjöar som ingår i miljöövervakningen av metaller i abborre. Sjöarna ingår även i programmet för trendsjöar (vattenkemi, växtplankton, bottenlevande djur och fisk). Sjö Kommun X koordinat Y-koordinat Start Piteå Gällivare Boden Arvidsjaur Pajala * Arvidsjaur *År 27 och 28 kunde vi inte samla in fisk av rätt storlek från. Bedömningar av tillstånd och förändringar Metallhalterna i abborre är generellt sett låga och jämförbara med andra sjöar inom den nationella miljöövervakningen (bakgrundsbelastning), även om det är ont om jämförelsesjöar i norra Sverige. Det finns data från några få sjöar i Västernorrland och Västerbotten att jämföra med. De skillnader som syns mellan olika år speglar troligen 3

4 den naturliga variationen i metallhalt. Variationen beror också mycket av fiskens ålder, en äldre fisk har ofta högre halter av eftersom den samlat på sig miljögifter under en längre tid. Åldersstrukturen för abborre kan skilja mycket mellan olika sjöar. I är en abborre i storleken 15-2 centimeter cirka 8-1 år gammal, medan en lika stor abborre från är 4-6 år gammal. Det kommer därför att krävas en rätt lång tidsserie med data för att säkert kunna dra slutsatser om skillnader i metallhalter mellan sjöar samt om halterna ökar eller minskar. i Piteå kommun visar på högre halter av kvicksilver än övriga sjöar. Det stämmer överens med tidigare studier som visat att förhöjda halter av kvicksilver i sjöar finns i ett stråk i syd-nordlig riktning från södra delen av länet upp till Boden. Detta är troligen en följd av äldre påverkan från smältverket i Rönnskär. De uppmätta kvicksilverhalterna ligger under livsmedelsgränsvärdet för matfisk och det går alltså bra att äta fisken. Nedan finns mer information om kostråd gällande fisk. Abborrar i sjön (Pajala kommun) har vid nästan alla provtagningar de högsta uppmätta halterna av de övriga metallerna. Halterna är i nivå med jämförelsesjöar och är inte höga, men resultaten tyder på att det är en högre bakgrundsbelastning av metaller i området kring än för de andra sjöarna i Norrbotten. Metallhalterna i insjöabborrar är ungefär i nivå med halter som uppmätts i kustabborre (se resultatblad för metaller i insjöabborre), med undantag för kvicksilver och kadmium som är högre i insjöabborrarna. Variabel Tillstånd och trend Detaljerade resultat Abborre Ålder, vikt och längd för abborre i de olika sjöarna. Figur 2. Det skiljer rätt mycket i ålder för abborrar från olika sjöar, trots att de är nästan lika stora till längd och vikt. Kvicksilver Halterna är under livsmedelsgränsvärdet. Halterna Figur 3. varierar mycket mellan sjöarna. Inga trender. har de högsta halterna. Nickel Inga trender kan utläsas. Halterna är jämförbara med Figur 4. andra norrlandssjöar. Bly Blyhalten är generell sett låg, men sticker Figur 5. ut med ett högre värde 26. Halterna är jämförbara med andra norrlandssjöar. Koppar Inga trender kan utläsas i resultaten. Halterna är Figur 6. jämförbara med andra norrlandssjöar. Krom Varierar mellan åren, inga trender. Halterna är Figur 7. jämförbara med andra norrlandssjöar. Kadmium Inga tydliga trender. Halterna är jämförbara med Figur 8. andra norrlandssjöar. Zink Liten variation mellan sjöarna, inga trender. Halterna Figur 9. är jämförbara med andra norrlandssjöar. Arsenik och har högsta halterna. Halterna är jämförbara med andra norrlandssjöar. Figur 1. 4

5 Kostråd från Livsmedelsverket Livsmedelsverket har tagit fram kostråd gällande fiskkonsumtion. Anledningen är att vissa fiskar kan innehålla höga halter av miljöföroreningar som dioxin, PCB och kvicksilver. Ingen av sjöarna i denna studie överskrider gränsvärdet för kvicksilver i fisk. Hur mycket kvicksilver får vi i oss? Vilka fiskar kan ha höga halter? Varför är det farligt? Vilka gränsvärden gäller för livsmedel? Kostrekommendationer för fisk Fisk är den viktigaste källan till exponering för kvicksilver via livsmedel. Hur mycket kvicksilver man får i sig beror främst på hur mycket fisk man äter. Personer som äter egenfångad abborre, gädda, gös eller lake oftare än en gång per vecka, kan få i sig kvicksilvermängder som på sikt kan skada hälsan. Kvicksilverhalten i fisk varierar beroende på fiskart och fiskens ålder. Större rovfiskar innehåller ofta mer kvicksilver än mindre rovfiskar och växtätande fiskar. Halten varierar mycket beroende på var fisken är fångad. Kvicksilver kan finnas i abborre, gädda, gös och lake och i stora rovfiskar som färsk tonfisk (gäller ej tonfisk på burk som är en annan art), svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Kvicksilver kan skada hjärnan. Fosterstadiet är den mest känsliga perioden då hjärnan och nervsystemet utvecklas. Det finns gemensamma gränsvärden inom EU för högsta tillåtna kvicksilverhalter i vissa livsmedel som säljs. För fiskprodukter är gränsvärdet,5 milligram per kilo. För vissa fiskarter, som gädda och ål, är gränsvärdet 1, milligram per kilo. För både barn och vuxna är det bra att äta fisk 2-3 gånger i veckan, och att välja olika sorter. Däremot rekommenderas barn, både flickor och pojkar, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Det gäller strömming, vildfångad (inte odlad) lax och öring från Östersjön (inklusive Bottenhavet och Bottenviken), Vänern och Vättern och röding från Vättern. Dioxin och PCB lagras i fettväven under flera år. Därför är det bra att utsättas för så lite dioxin och PCB som möjligt under uppväxten. När man är gravid eller ammar förs ämnena över till barnet via moderkakan och bröstmjölken, vilket kan påverka barnets utveckling. Kvinnor som är eller försöker bli gravida eller som ammar bör även vara försiktiga med fisk som kan innehålla kvicksilver. Kvicksilver lagras i kroppen under några månaders tid och förs över till barnet via moderkakan och bröstmjölken. Därför bör man inte äta fisk som kan innehålla kvicksilver oftare 2-3 gånger per år under tiden man försöker bli gravid, liksom under graviditet och amning. Det gäller abborre, gädda, gös och lake och stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Tonfisk på burk tillhör en annan art än den tonfisk som säljs färsk och innehåller inte höga halter kvicksilver. Källa: Livsmedelsverket ( 5

6 Genomsnittsålder 1 8 Ålder (år) Genomsnittslängd Genomsnittsvikt Längd (cm) 15 1 Vikt (g) Figur 2. Genomsnittlig ålder, längd och vikt för abborrar. Det skiljer rätt mycket i ålder för abborrar från olika sjöar, trots att de är nästan lika stora till längd och vikt. Abborrarna i är mellan 4-5 år vid samtliga provtagningar, medan åldern på abborrar från varierar mer, mellan 4-9 år. Abborrarna i verkar ha en mycket stark tillväxt då de är de längsta och tyngsta individerna, trots att de inte är bland de äldsta fiskarna. Diagrammen representerar medelvärde för 1 individer per lokal och år. Skillnaden i ålder, vikt och längd har betydelse vid tolkningen av metallhalter i abborre från de olika sjöarna. Många metaller bioackumuleras, vilket betyder att de ansamlas i kroppen under hela livet. Det innebär att en äldre individ förväntas ha högre halter än en yngre individ från samma sjö. Det är en stor variation i till vilket organ metallen fastläggs, men bioackumuleringen är ofta väl korrelerad till metallhalten i vattnet. 6

7 Kvicksilver (Hg) Hg i muskel µg/g våtvikt,6,5,4,3,2,1 Gränsvärde, Figur 3. Kvicksilverhalter i muskelprov från insjöabborrar i Norrbottens län. Kvicksilverkoncentrationerna varierar ganska mycket mellan sjöarna, men spridningen är stor även för jämförelsesjöar, och värdena ligger inte högre än för dessa. Den kustnära sjön har genomgående högre halter av kvicksilver jämfört med de andra sjöarna. Tidigare undersökningar har visat att förhöjda halter av kvicksilver i sjöar finns i ett stråk i syd-nordlig riktning från södra delen av länet upp till Boden. Detta är troligen en följd av äldre påverkan från Rönnskär. Gränsvärden för livsmedel: För fiskprodukter är EU:s gränsvärde,5 mikrogram per gram (µg/g). För vissa fiskarter, som gädda och ål, är gränsvärdet 1, mikrogram per gram. Ingen av sjöarna i denna studie överskrider gränsvärdet för matfisk. Gränsvärden för ekologi, fiskhälsa: I EG:s ramdirektiv för vatten (28/15/EG) anges gränsvärdet, det vill säga den tillåtna halten, för kvicksilver i fisk till,2 mikrogram per gram (ug/g). I Sverige idag överstiger kvicksilver det ekologiska gränsvärdet i alla ytvatten; sjöar, vattendrag och kustvatten. Det går oftast bra att äta fisk som kommer från ett vatten där kvicksilverhalten överskrider EG:s gränsvärde på,2 mikrogram per gram. Under lång tid har utsläpp av kvicksilver skett i både Sverige och utomlands. Trots Sveriges insatser för att minska utsläppen av kvicksilver kan vi inte förvänta oss några förändringar inom en snar framtid. Det sker fortfarande en global spridning av kvicksilver via luften och kvicksilver finns fortfarande kvar i marken och fortsätter att spridas ut i vattendrag och sjöar. 7

8 Nickel (Ni) Ni i lever µg/g torrvikt,16,14,12,1,8,6,4,2, Figur 4. Nickelhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län. Nickelhalterna ligger i nivå med jämförelsesjöar i Västerbotten och Västernorrland. I, och har nickelhalten varierat mycket mellan åren, medan den varit mer stabil för övriga sjöar. Inga tydliga trender går att utläsa.,6 Bly (Pb) Pb i lever µg/g torrvikt,5,4,3,2,1, Figur 5. Blyhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län. Halterna av bly är låga jämfört med sjöar i Västerbotten och Västernorrland. sticker ut med en hög blyhalt 26, men det är fortfarande i nivå med andra sjöar i norra Sverige. De senare åren är blyhalten i abborrar från i samma nivå som för övriga sjöar. Belastningen av bly på miljön har minskat sedan bensinen blev blyfri. Det syns tydligt vid analyser av bly i mossa som undersöks inom den nationella miljöövervakningen. 8

9 Koppar (Cu) Cu i lever µg/g torrvikt Figur 6. Kopparhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län. är den sjö där kopparhalterna varierar mest av de undersökta sjöarna i Norrbotten. Kopparhalterna är i samma nivå som för sjöar i Västerbotten och Västernorrland. Inga trender går att utläsa i resultaten. Krom (Cr),25 Cr i lever µg/g torrvikt,2,15,1,5, Figur 7. Kromhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län Kromhalterna uppvisar stor spridning mellan de olika åren. Inga tydliga trender kan utläsas, men en viss tendens till minskande halter under de senare åren. Fisken från visar på större variation i kromhalt än de andra sjöarna. Detta speglar troligen den naturliga variationen. Halterna är jämförbara med resultat från sjöar söderut i Norrland. 9

10 Kadmium (Cd) Cd i lever µg/g torrvikt Figur 8. Kadmiumhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län Kadmiumhalterna är av samma storleksordning som abborrar i andra norrlandssjöar visar. Halten varierar mest i och. och visar på minskande halter. har det högsta uppmätta värdet, men år 21 var halterna lägre. I och är kadmiumhalten mer stabil. En längre tidsserie krävs för att säkerställa eventuella trender. 14 Zink (Zn) Zn i lever µg/g torrvikt Figur 9. Zinkhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län De uppmätta zinkhalterna är i nivå med eller lägre än jämförelsesjöar i Västerbotten och Västernorrland. Zinkhalten varierar mellan ca 8 och 12 microgram per gram för alla sjöar. har det högsta uppmätta värdet. Inga tydliga trender går att ser i resultaten. 1

11 Arsenik (As) As i lever µg/g torrvikt 1,6 1,4 1,2 1,,8,6,4,2, Figur 1. Arsenikhalter i leverprov från insjöabborrar i Norrbottens län Arsenikhalter har analyserats sedan 28. De uppmätta arsenikhalterna är i samma nivå som andra Norrlandssjöar. och har de högsta halterna av arsenik, det kan bero på naturligt bidrag från berggrund och jordarter i sjöarnas omgivning. Det blir intressant att följa utvecklingen för dessa sjöar. 11