Examensarbete Socialsekreterares arbete med barn med funktionsnedsättning. - En kvalitativ studie om socialsekreterares uppfattade förutsättningar att arbeta med barn med en funktionsnedsättning. Författare: Cecilia Olausson & Malin Sverdén Handledare: Anna Piasecka Examinator: Kerstin Arnesson Termin: VT 17 Ämne: Socialt arbete Kurskod: 2SA47E
Abstract Author: Cecilia Olausson & Malin Sverdén Title: A qualitative study about socialworkes perceived requisites of working with disabled children Supervisor: Anna Piasecka Asseccor: Kerstin Arnesson The aim of this study is to examine and deepen the knowledge of how socialworkers within social services unit of children experienced their own requisites to work with disabled children in relation to the organisations requisites. The study emenated from the questions How does the socialworkers experience the organizational possibilities to work with disabled children? and What organizational factors does the socialworkers think affects their work with disabled children?. Method: We have used a hermeneutic perspective and qualitative approach. Semi-structured interviews with socialworkers within social services unit of children twas used to collect data. Theory: Our theoretical point have been Lipskys theory about the street-level bureaucrat. In this theory we used the concepts of the problem of resources, pressure of time and discretion have mainly been used as tools in the analyze. Keywords Disabled, child, socialworker, qualitative method, interview, street-level bureaucrat Sammanfattning Författare: Cecilia Olausson & Malin Sverdén Titel: En kvalitativ studie om socialsekreterares förutsättningar att arbeta med funktionsnedsatta barn. Handledare: Anna Piasecka Examinator: Kerstin Arnesson Syftet med denna studie var att få en förståelse för hur socialsekreterare inom socialtjänsten upplevde sina egna förutsättningar för att arbeta med barn med en funktionsnedsättning i förhållande till organisationens förutsättningar. Studien utgick därmed ifrån frågeställningarna
Hur upplever socialsekreterarna organisationens möjligheter att arbeta med barn med en funktionsnedsättning? Vilka organisatoriska faktorer upplever socialsekreterarna påverkar deras arbete med barn med en funktionsnedsättning?. Metod: Studien genomfördes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv och kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare inom socialtjänstens barn- och ungdomsenhet har gjorts för att samla in data. Teori: Vi har i studien använt oss av Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati. Utifrån Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten har begreppen resursbrist, tidspress och handlingsutrymme huvudsakligen använts som analysverktyg. Nyckelord Funktionsnedsättning, barn, socialsekreterare, kvalitativ metod, intervjustudie, gräsrotsbyråkraten Tack Vi vill börja med att tacka samtliga socialsekreterare som ville medverka i vår studie trots deras pressade tidsschema. Vi vill även tacka vår handledare som stöttat oss genom processen. Slutligen vill vi tacka varandra för att vi hållit humöret uppe och motiverat varandra genom hela uppsatsprocessen.
Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Problemformulering... 2 1.2 Syfte... 3 1.3 Frågeställningar... 3 1.4 Begreppsdefinition... 4 2. Tidigare Forskning... 5 2.1 Funktionsnedsatta barns kontakt med barn-och ungdomsenheten... 5 2.2 Socialsekreterares arbete inom organisationen... 6 2.3 Vikten av professionellas samverkan... 7 2.4 Socialsekreterares behov av ny kunskap... 7 3. Teori... 9 3.1 Vad är en gräsrotsbyråkrat?... 9 3.2 Gräsrotsbyråkratens arbete... 9 3.2.1 Gräsrotsbyråkratens resursbrist... 10 3.2.2 Gräsrotsbyråkratens handlingsfrihet... 11 3.3 Analysverktyg... 12 4. Metod... 13 4.1Vetenskapsteoretisk ansats... 13 4.2 Kvalitativ metod... 13 4.3 Datainsamlingsmetod... 13 4.3.1 Svagheter och styrkor... 14 4.4 Urval... 15 4.5 Tillvägagångsätt och arbetsfördelning... 16 4.6 Analysmetod... 17 4.7 Validitet och reliabilitet... 17 4.8 Etiska överväganden... 18 5. Resultat och Analys... 20 5.1 Erfarenhet... 20 5.2 Arbetsplatsens resurser... 21 5.2.1 Organisatoriska resurser... 21 5.2.2 Personliga resurser... 23 5.2.3 Ekonomiska resurser... 25 5.3 Tidspressen... 26 5.3.1 Tidspressens påverkan på gräsrotsbyråkratens kunskap... 26 5.4 Konstruerandet av brukaren... 28 5.4.1 Organisationens konstruktion av brukaren... 28 5.4.2 Organisationens krav och brukarens önskemål... 29 5.5 Handlingsfrihet... 32 5.5.1 Lagstiftning... 32
5.5.2 Socialsekreterares handlingsfrihet i relation till andra myndigheter... 34
5.6 Resultat och tidigare forskning... 38 6. Diskussion... 39 6.1 Sammanfattning resultat och analys... 39 6.2 Metodologiska konsekvenser... 41 6.3 Avslutande diskussion... 42 7. Referenslista... 43 8. Bilagor... 46 Bilaga 1... 46 Bilaga 2... 47 Bilaga 3... 48
1. Inledning I Sverige finns det idag cirka 1,8 miljoner människor med en funktionsnedsättning (Funka 2017). Arbetet kring människor med funktionsnedsättningar ser olika ut i olika kommuner och myndigheter. Tidigare låg ansvaret för stöd till individer med funktionsnedsättning hos Hälso-och sjukvården, men på 1990-talet genomfördes en förändring gällande huvudmannaskapet till kommunen. Då kommunen inte hade någon tidigare erfarenhet kring målgruppen var behovet av samarbete med Hälso- och sjukvården stor. I kommunen är det idag handläggare som arbetar enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) som huvudsakligen arbetar med stöd till målgruppen individer med en funktionsnedsättning (Riksrevisionen 2011). Trots att det huvudsakliga ansvaret gällande individer med en funktionsnedsättning ligger på handläggare som arbetar utifrån Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387), så finns det även lagstiftning gällande denna målgrupp som riktar sig till andra handläggare och professionella som möter målgruppen. Enligt 5kap7 Socialtjänstlagen (2001:453) har socialnämnden ansvar för att människor med någon fysisk eller psykisk svårighet i sin livsföring ska kunna leva som andra och ha ett anpassat boende samt en meningsfull sysselsättning. I 5kap8 Socialtjänstlagen (2001:453) står det att socialnämnden ska samverka med andra samhällsorgan och organisationer i sin planering av insatser till människor med fysiska och psykiska funktionshinder, samt att de ska ha en kunskap om vilka insatser som kommunen kan erbjuda till dessa individer. Barn med en funktionsnedsättning är en särskilt utsatt grupp och utifrån sin funktionsnedsättning har de ofta kontakt med flera olika myndigheter (Abbott, Townsley & Watson 2005). En av de myndigheter som dessa barn kan möta är socialtjänstens barn- och ungdomsenhet. Denna uppsats kommer fokusera på socialsekreterares arbete med barn med en funktionsnedsättning inom barn- och ungdomsenheten. Fokus kommer därför inte vara på de handläggare som vanligtvis möter målgruppen utifrån Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387). Socialtjänstens barn- och ungdomsenhet arbetar med barn som har beteendeproblematik eller vårdnadshavare som brister i omsorgen. Kontakten uppkommer antingen genom en ansökan eller en orosanmälan (Socialstyrelsen 2015). Enligt 1kap2 Socialtjänstlagen (2001:453) ska särskild hänsyn tas till barnets bästa då insatsen rör ett barn. I 5kap1 1p Socialtjänstlagen (2001:453) kan det ses att socialtjänsten ansvarar för att barn 1
och unga ska växa upp i en trygg miljö och i 5kap1 2p Socialtjänstlagen (2001:453) står det att de ska samarbeta med barnets hem för att främja en positiv fysisk och social utveckling. Tidigare forskning visar att barn med funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för våld i hemmet, vilket innebär en brist i omsorgen hos vårdnadshavarna (Sullivan & Knutson 2000; Shannon & Agorastou 2006). Detta visar att barn med funktionsnedsättning är en aktuell målgrupp hos socialtjänstens barn- och ungdomsenhet. Barn med funktionsnedsättning får kontakt med Socialtjänstens barn- ungdomsenhet utifrån en oro över att deras vårdnadshavare brister i sin omsorg eller utåtagerande beteende och inte främst utifrån sin funktionsnedsättning. Om ärendet rör våld i hemmet kommer socialsekreterarnas handläggningsprocess gällande de funktionsnedsatta barnen se annorlunda ut, då de ärendena bland annat rör andra paragrafer i socialtjänstlagen (jmf Socialstyrelsen 2015). Vi är medvetna om att handläggningsprocessen skiljer sig åt utifrån ärendets karaktär, men detta är inget som kommer diskuteras vidare i studien. Vi kommer fokusera på socialsekreterarnas arbete med barn med funktionsnedsättning i samtliga ärenden, oavsett ansökan eller anmälan samt oavsett deras karaktär. 1.1. Problemformulering Barn är i sig en utsatt grupp som kräver andra rutiner och arbetssätt än vuxna (Socialstyrelsen 2015). Barn med funktionsnedsättning kräver ytterligare inriktade arbetssätt än andra barn, vilket innebär en utmaning för socialsekreterarna. När barn ska informeras eller samtalas med är det viktigt att socialsekreteraren har ordentligt med tid då barn kan behöva mer förklaring och stöttning för att bearbeta information. Barn med en funktionsnedsättning har större behov av tid då vissa funktionsnedsättningar kan medföra bland annat svårigheter med kommunikation och sociala kontakter. Barn med stor kommunikationssvårighet kan ibland ha behov av sina vårdnadshavares hjälp för att kommunicera, vilket skapar en problematik i barn- och ungdomsenheten där det kan vara föräldrarna som ska utredas utifrån oro om brister i omsorgen. Då behoven ser annorlunda ut för funktionsnedsatta barn krävs stor kompetens och kunskap kring olika funktionsnedsättningar hos socialsekreterarna på barn- och ungdomsenheten (jmf Socialstyrelsen 2014). Trots detta visar forskning att endast 9 % av socialsekreterarna har kunskap om hur en diagnos ska identifieras och 14 % har strategier för hur de ska bemöta barn med funktionsnedsättningar som utsatts för våld (Shannon & Agorastou 2006, ss.352-353). 2
Socialsekreterare upplever idag ett högt arbetstempo med krav uppifrån att genomföra mycket arbete på kort tid, samtidigt som de har ett ansvar att arbeta utifrån barnets bästa och se till varje ärendes unika behov (Dellgran 2011; Socialstyrelsen 2015). I en arbetssituation som redan är mycket krävande kan tid och energi saknas till att utforma rutiner och hantera ärenden utifrån de speciella behov som funktionsnedsatta barn har. Det saknas kunskap hos socialsekreterare om denna målgrupp och det saknas tid inom organisationen att lära sig mer om dem (Dellgran 2011; Shannon & Agorastou 2006). Tidigare forskning visar att barn med en funktionsnedsättning är i behov av hjälp och stöttning från flera myndigheter, men denna forskning riktar sig främst till hjälp inom andra myndigheter än socialtjänsten. Forskning visar även att socialsekreterarna saknar kunskap om dessa barn (jmf Abbott, Townsley & Watson 2005; Lightfoot 2014). Vi kan se en kunskapslucka inom tidigare forskning när det gäller arbetet som barn-och ungdomsenhetens socialsekreterare genomför med barn med funktionsnedsättningar och även organisationens möjligheter för att bemöta denna målgrupp. Med möjligheter menar vi de redskap och de resurser som organisationen kan förse socialsekreterarna med för att de ska kunna utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt. I denna uppsats kommer vi fokusera på organisationens möjligheter gällande att förse socialsekreterarna med utbildning och kunskap, vilken handlingsfrihet socialsekreterarna har i sitt arbete, samt hur denna påverkar samverkan med andra myndigheter, personalens erfarenhet samt kunskap, och slutligen hur de organisatoriska och ekonomiska resurserna ser ut och påverkar socialsekreterarnas arbete. Vi kommer även lyfta socialsekreterarnas personliga resurser i relation till organisationens möjligheter. I denna studie kommer därför socialsekreterare intervjuas för att få en bild av deras arbete med barn med en funktionsnedsättning. 1.2 Syfte Syftet är att utifrån en kvalitativ metod få en förståelse för hur socialsekreterare inom socialtjänstens barn- och ungdomsenhet uppfattar sina egna förutsättningar för att arbeta med barn med en funktionsnedsättning i förhållande till organisationens möjligheter. 1.3 Frågeställningar Hur uppfattar socialsekreterarna organisationens möjligheter att arbeta med barn med en funktionsnedsättning? 3
Vilka organisatoriska faktorer uppfattar socialsekreterarna påverkar deras arbete med barn med en funktionsnedsättning. 1.4 Begreppsdefinition I denna uppsats lyfts barn med en funktionsnedsättning. Med funktionsnedsättning menar vi både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Vi har valt att fokusera på alla olika variationer av funktionsnedsättningar då uppsatsens syfte inte är att se skillnader i arbetet utifrån olika funktionsnedsättningar. I uppsatsen framkommer det vilka funktionsnedsättningar som socialsekreterarna har varit i kontakt med och som därför också nämns i våra exempel. I uppsatsen kommer förkortningen LSS-handläggare att användas. LSS-handläggare är handläggare som arbetar med ärenden som faller inom ramen för lagstiftningen Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387). Vi kommer även använda oss av förkortningen BUP som står för barn- och ungdomspsykiatrin. 4
2. Tidigare forskning I detta kapitel kommer tidigare forskning gällande socialsekreterares arbete med barn med en funktionsnedsättning lyftas fram. Vi kommer även redovisa varför dessa barn är en aktuell grupp hos socialtjänsten. Inom avsnittet kommer forskning om barn med funktionsnedsättning samt deras kontakt med professionella och barn-och ungdomsenheten lyftas. Både svensk och internationell forskning finns med i avsnittet och det är därför viktigt med en medvetenhet kring olika länders välfärdssystem och lagar. Följande artiklar har hittats via olika sökningsportaler specifikt inriktade på vetenskaplig forskning. 2.1 Funktionsnedsatta barns kontakt med barn-och ungdomsenheten Socialtjänsten är en myndighet som ansvarar för ett flertal målgrupper och arbetar med att bistå människor i utsatta livssituationer. Den målgrupp som är högst prioriterad inom socialtjänsten är barn och unga (Friis 2005, ss.60). Barn med funktionsnedsättningar får kontakt med socialtjänstens barn och ungdomsenhet utifrån brister i omsorgen så som våld i hemmet samt utåtagerande beteende (Socialstyrelsen 2015, ss.52-53). Barn med funktionsnedsättning löper större risk att bli utsatta för våld i hemmet än barn utan funktionsnedsättning (Shannon & Agorastou 2006, ss.351-352; Sullivan & Knutson 2000, s.1258,1261; Mallén 2011, ss.46-47 ; Lightfoot 2014,ss. 24-25). I Sullivans & Knutsons (2000, s.1261) studie kan det ses att 31 procent av barnen med någon funktionsnedsättning har blivit utsatta för våld i hemmet, medan endast 9 procent av barnen utan funktionsnedsättning har blivit utsatta för våld i hemmet. Enligt Sullivan & Knutson (2000,s.1261) samt Lightfoot (2014, ss.26-27) är den vanligaste formen av våld mot barn vanvård. I Sullivan och Knutsons (2000, s.1262) studie kan det inte ses någon skillnad i typ av våld beroende på vilken typ av funktionsnedsättning barnet har. Däremot menar Lightfoot (2014, s.27) att våldet utövas på olika sätt beroende på barnets funktionsnedsättning. Hon menar att funktionsnedsättning skapar olika förutsättningar för olika våld, till exempel om barnet har rullstol kan varnvård innebära att rullstolen placeras där barnet inte kan nå den. Sullivan & Knutson (2000, ss. 1266-1267) uppmärksammar också att i familjer där våld förekommer är stressnivån högre och skolnärvaron för barnen är mer bristfällig än i andra hushåll. Tidigare forskning visar alltså att barn med en funktionsnedsättning främst kommer i kontakt med socialtjänstens enhet för barn och unga på grund av brister i omsorgen hos vårdnadshavare (jmf Shannon & Agorastou 2006, ss.351-352; Sullivan & Knutson 2000, ss.1258,1261; Mallén 2011, ss.46-47; Lightfoot 2014,ss.25-26). Denna forskning kan hjälpa 5
oss i vår studie då vi får en förförståelse för hur socialsekreterarna får kontakt med målgruppen barn med en funktionsnedsättning. 2.2 Socialsekreterares arbete inom organisationen Under 1990-talet genomfördes en förändring inom den offentliga sektorn. Politiker trodde att resultat inom välfärdsarbetet skulle kunna bli förbättrade utan att utöka resurserna. De ansåg att professionella kunde utföra samma arbete men med mindre resurser än tidigare. Detta tankesätt har bidragit till högre krav för anställda inom välfärdssektorn, då arbetskraven är högre och resurserna bristfälliga i relation till det arbete som ska utföras (Astvik & Melin 2013, ss. 61-62). Astvik & Melins (2013, ss. 61-62) studie visar att socialsekreterare är en extra utsatt grupp inom välfärdssektorn. De socialsekreterare som upplever högre arbetskrav och arbetsbelastning än övriga professionella är socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheten, vilket Friis (2005, ss. 60) menar är den mest prioriterade målgruppen inom socialtjänsten. Enligt Astvik & Melin (2013, ss. 61-62) upplever denna grupp av professionella ständigt en för hög arbetsbelastning i relation till deras ansvarsområde. Denna obalans mellan krav och resurser gör att mycket av socialsekreterarnas arbete inte kan utföras under utsatt arbetstid, vilket ökar arbetsbelastningen. På grund av de ökade kraven i kombination med de åtstramade resurserna inom välfärdssektorn upplever många att kvalitén i deras arbete måste sänkas för att arbetsbelastningen ska bli hanterbar. Detta bidrar till en känsla av att deras arbete inte kan utföras på ett tillfredställande sätt. På grund av känslan av att arbetet inte kan utföras på ett tillfredställande sätt väljer många socialsekreterare att istället lämna sitt arbete. Det innebär en hög personalomsättning, vilket ökar arbetsbelastningen för de socialsekreterare som väljer att stanna kvar då nya oerfarna socialsekreterare anställs. Detta innebär en förlust för organisationen, både vad gäller kompetens och effektivitet. När socialsekreterare väljer att lämna arbetsplatsen går organisationen miste om kompetens. Organisationen går även miste om den enskildas kunskap och erfarenhet av en viss brukare, vilket innebär ökad arbetsbelastning för de nya socialsekreterare som får ta över ärendet. Tidigare forskning visar alltså att barn och ungdoms-enheten är den del av socialtjänsten som är mest prioriterad och har högre arbetsbelastning och krav än övriga delar av socialtjänsten (jmf Friis 2005, ss. 60; Astvik & Melin 2013, ss. 61-62). Denna forskning bidrar till att vi får 6
en förståelse för vilka organisatoriska möjligheter som kan påverka socialsekreterares arbete med funktionsnedsatta barn. 2.3 Vikten av professionellas samverkan Barn med en funktionsnedsättning och deras familjer har behov av olika mycket stöd från samhället och myndigheter. Ofta är flera olika myndigheter involverade i deras vardag. Forskning visar att familjer där barnet har en funktionsnedsättning har kontakt med minst 10 olika professionella, men denna siffra varierar beroende på vilken grad av funktionsnedsättning barnet har (Abbott, Townsley & Watson 2005,s. 155). Mötena med professionella kan se olika ut och Lindblad (2006, ss.18-19) beskriver att föräldrarna upplever att det finns en brist gällande informellt stöd från de professionella, vilket föräldrarna upplever som besvärligt. Ett sätt att underlätta för barn med funktionsnedsättning och deras familjer i möten med olika myndigheter är samarbete mellan myndigheter (Abbott, Townsley & Watson 2005,s. 156). Abbott, Townsley & Watson (2005,s. 156) menar att det finns ett behov av att professionella lär sig röra sig över gränserna för deras profession, detta för att förbättra samverkan gällande barn med en funktionsnedsättning. Genom att samverka med andra myndigheter får de professionella i sin tur en bredare kunskap och blir mer insatta i de andra myndigheternas arbete, vilket i sin tur kan underlätta arbetet med funktionsnedsatta barn och deras familjer. Dessutom kan de utge en större trygghet gentemot brukaren då de kan besvara frågor och stötta brukaren i sina olika kontakter. Forskning visar på vikten för professionella att kunna samverka med andra myndigheter då ärenden som rör barn med en funktionsnedsättning ofta kräver detta. Samverkan med andra myndigheter genererar även till en trygghet för brukaren själv (Abbott, Townsley & Watson 2005, s. 156). Den organisatoriska möjligheten till samverkan mellan myndigheter påverkar socialsekreterarnas förutsättningar att arbeta med funktionsnedsatta barn. Det är därför en viktig aspekt att lyfta inom detta avsnitt då forskningen hjälper oss att förstå hur socialsekreterarna i vår studie påverkas av just deras möjlighet till samverkan. 2.4 Socialsekreterares behov av ny kunskap Tidigare forskning visar att föräldrar som brister i omsorgen är den främsta anledningen till att barn med en funktionsnedsättning kommer i kontakt med socialtjänstens barn och 7
ungdomsenhet (jmf Shannon & Agorastou 2006, ss.351-352; Sullivan & Knutson 2000, ss.1258,1261; Mallén 2011, ss.46-47 ; Lightfoot 2014, ss.25-26). Tidigare forskning visar även att våld mot barn med en funktionsnedsättning är mer vanligt förekommande än våld mot barn utan funktionsnedsättning, vilket visar på att funktionsnedsatta barn är en vanligt förekommande målgrupp inom socialtjänsten (Sullivans & Knutsons 2000, ss.1256,1261). Då våld är mer vanligt förekommande mot barn med en funktionsnedsättning visar detta att det är av vikt för socialsekreterare inom barn-och ungdomsenheten att ha kunskap om funktionsnedsättningar, vilket Lightfoot (2014, ss.34-35) menar är något som saknas och behöver utvecklas hos de professionella. Lightfoot (2014, ss.34-36) menar att socialsekreterare har svårt att identifiera olika funktionsnedsättningar som de möter. Shannon & Agorastou (2006, ss.352-353) skriver att utbildning för socialsekreterare om funktionsnedsatta barn är nödvändigt för att kunna identifiera och hjälpa denna målgrupp. Om ettt barn med en funktionsnedsättning inte identifieras kan detta leda till att specifika insatser som inriktar sig till dessa barns speciella behov inte utvecklas. Om diagnosen inte uppmärksammas kan detta även leda till att föräldrarna inte kan stöttas på rätt sätt och löper på så vis större risk att vara bristfälliga i sin omsorg, vilket är den främsta orsaken till att barn med en funktionsnedsättnning kommer i kontakt med socialtjänstens barn-och ungdomsenhet (jmf Shannon & Agorastou 2006, ss.351-352; Sullivan & Knutson 2000, ss.1258,1261; Mallén 2011, ss.46-47; Lightfoot 2014, ss.24-25). Forskning visar samtidigt att socialsekreterare som arbetar inom socialtjänstens barn och ungdomsenhet är en grupp av professionella som ständigt arbetar under höga krav och arbetsbelastning från organisationen, vilket gör att kvalitén i deras arbete ofta sänks för att arbetsbelastningen ska bli hanterbar (Astvik & Melin 2013, ss. 61-62). Shannon & Agorastou (2006, ss.352-353) menar att socialsekreterare saknar förmågan att identifiera och möta de behoven som funktionsnedsatta barn och deras familjer har. Lightfoot (2014, ss.34-36) lyfter även problematiken som socialsekreterarna har i att identifiera själva funktionsnedsättningen. Hon beskriver att de professionella har en begränsad träning i att bemöta och hjälpa barn med en funktionsnedsättning och de upplever en frustration över de byråkratiska barriärer som förhindrar ytterligare utbildning i detta. 8
Tidigare forskning visar på vikten av att socialsekreterare har kunskap om funktionsnedsättningar för att kunna identifiera dessa och skapa specifika insatser mot dessa barn för att kunna stötta dem och deras familjer på rätt sätt (Shannon & Agorastou, ss.351-353). Om inte specifika insatser skapas löper föräldrarna större risk att vara bristfälliga i sin omsorg, vilket gör att de funktionsnedsatta barnen kommer i kontakt med socialtjänstens barn-och ungdomsenhet (jmf Shannon & Agorastou 2006, ss.351-352; Sullivan & Knutson 2000, ss.1258,1261; Mallén 2011, ss.46-47; Lightfoot 2014, ss.24-25). Detta gör i sin tur att arbetsbelastningen ökar för socialsekreterarna inom barn- och ungdomsenheten, och då de har bristande kunskap om funktionsnedsättningar sänks kvalitén i deras arbete. På grund av detta är det även många socialsekreterare som väljer att lämna sina jobb, vilket innebär en förlust för organisationen gällande kompetens och erfarenhet (Astvik & Melin 2013,ss. 61-62). Den visar också på vikten för socialsekreterare att kunna samverka med andra myndigheter som besitter mer kunskap om barn med en funktionsnedsättning (jmf Abbott, Townsley & Watson 2005,s. 156). Denna forskning är relevant för vår studie då den visar på olika aspekter av socialsekreterarnas arbete som påverkar deras förutsättningar att arbeta med barn med en funktionsnedsättning. Forskning visar även hur dessa aspekter i sin tur påverkar varandra. 8
3. Teori Denna uppsats kommer att utgå ifrån Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkraten. Detta innebär att uppsatsen kommer att skrivas utifrån en mesonivå samt en mikronivå, alltså en organisatorisk nivå där teorin utgår ifrån socialsekreterarnas perspektiv. Teorin om gräsrotsbyråkraten utgår från en organisatorisk nivå, men lyfter även hur den nivån uppfattas utifrån en individnivå. Detta kommer därför hjälpa oss att få en förståelse för socialsekreterarnas uppfattning av sina förutsättningar att arbeta med barn med en funktionsnedsättning i förhållande till organisationens möjligheter. 3.1 Vad är en gräsrotsbyråkrat? Varje myndighet har en hierarkisk ordning där varje del har varierande uppgifter och funktioner. På de lägsta delarna i hierarkin finns gräsrotsbyråkraterna (Johansson 2007). En gräsrotsbyråkrat är en myndighetsperson som tillhandahåller tjänster som utformats av staten och de bestämmer vem som har rätt till dessa tjänster. Gräsrotsbyråkraten möter medborgare i sitt arbete och de tar beslut som kan påverka människors livsöden. Det som tydligt karakteriserar en gräsrotbyråkrat är deras kamp att försöka tillfredsställa både organisationen och brukaren. Professionella som arbetar som gräsrotsbyråkrater söker sig ofta till socialt arbete för att hjälpa människor och göra en skillnad i samhället, vilket organisationens uppbyggnad och arbetssätt ibland begränsar (Lipsky 2010, ss.xi-xiv+3). 3.2 Gräsrotsbyråkratens arbete Organisationen som gräsrotsbyråkraten arbetar i har krav på effektivitet och representativitet, medan brukaren önskar ett individanpassat bemötande och hantering. Då individanpassat bemötande inte är möjligt utifrån organisationens förutsättningar behöver gräsrotsbyråkraten forma brukaren så denne passar in i organisationens förutbestämda kategorier. Detta skapar ett dilemma för gräsrotsbyråkraten då denne inte kan tillfredsställa både brukarnas önskemål om individanpassat bemötande och organisationens krav om att behandla alla brukare lika. Även gräsrotsbyråkraten önskar att ge alla brukare en individuell behandling, men är låst till organisationens resurser och förutsättningar (Lipsky 2010, ss. xii). 9
3.2.1 Gräsrotsbyråkratens resursbrist Lipsky (2010) lyfter att gräsrotsbyråkraten möter olika resursbrister i sitt dagliga arbete. Gräsrotsbyråkraten upplever att resurserna ständigt är otillräckliga i förhållande till de arbetsuppgifter som de förväntas genomföra. Resurserna är ofta bristfälliga från organisationen, vilket bidrar till att gräsrotsbyråkraten inte kan genomföra sitt arbete tillfredställande. Bristen på resurser bidrar till att gräsrotsbyråkraten blir överbelastad och får därför fler ärenden än vad som kan hanteras. Det bidrar till en personalbrist, vilket gör att löner höjs för att hålla kvar personal. Detta leder till att stor del av resurserna läggs på personalens löner. Arbetsbelastningen kan bland annat innebära att gräsrotsbyråkraten har så mycket pappersarbete att denne inte hinner interagera tillräckligt och skapa relationer med brukare. Lipsky (2010) menar dock att kvalitén i interaktionen inte nödvändigtvis blir bättre då den byråkratiska delen av gräsrotsbyråkratens arbete minskas eller tas bort. Då gräsrotsbyråkraten ofta har en tidsbrist i sitt arbete behöver de fatta snabba beslut. Detta medför att det blir en osäkerhet i deras arbete då de inte hinner grunda sina beslut i tillförlitlig kunskap. Lipsky (2010) menar att kunskap kan vara både dyrbar och otillgänglig. Han menar vidare att gräsrotsbyråkraten möter människor i komplexa situationer, vilket gör att besluten de behöver ta är komplicerade (Lipsky 2010, ss.29-39). Resursbristen kan också innebära en brist på personliga resurser hos gräsrotsbyråkraterna vilket Lipsky (2010) menar bland annat beror på oerfarenhet. Han menar att det finns ett samband mellan erfarenhet och upplevda personliga resurser. Oerfarenheten beror dels på personalomsättning, vilket i sin tur leder till brist på kompetens. Brist på personliga resurser beror bland annat på för lite resurser till utbildning och kunskapsutveckling. Gräsrotsbyråkraterna kan uppleva att organisationens resursbrist beror på den personliga resursbristen. Lipsky (2010) menar dock att många av organisationens problem fortfarande skulle kvarstå om gräsrotsbyråkratens personliga resurser var större eller tillräckliga, då de problem som gräsrotsbyråkraten möter i sitt arbete till stor del beror på organisatoriska brister och inte brister i de personliga resurserna. Lipsky (2010) menar att då gräsrotsbyråkratens personliga resurser inte kan förändra problemen i arbetet då problemen är organisatoriska, upplever gräsrotsbyråkraten att deras arbete inte går att utföra på ett tillfredställande sätt (Lipsky 2010, ss.29-39). Enligt Lipsky (2010) upplever chefer inom gräsrotsbyråkratier att de ekonomiska resurserna ständigt är begränsade. Ju mer ekonomiska resurser dessa myndigheter får desto mer tjänster 10
kan de förse medborgarna med. När tjänsterna ökar, ökar också efterfrågan på tjänster från medborgare, vilket gör att organisationers resurser aldrig kommer att vara tillräckliga. Att de ekonomiska resurserna aldrig är tillräckliga kan skapa en konkurrens mellan myndigheter. Resursbristen gör att diskussioner kring vem som äger ärendet blir viktiga på så sätt att kostnaden för brukaren hamnar hos den som äger ärendet (Lipsky 2010, ss.29-39). 3.2.2 Gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme Ett annat begrepp inom Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkraten är handlingsutrymme. Handlingsutrymme innebär bland annat hur stort tolkningsområde gräsrotsbyråkraten har vid implementering av lagar och rutiner. Det innefattar även en frihet att fatta beslut gällande fördelning av tjänster till brukare från organisationen. I sitt arbete har gräsrotsbyråkraten ett stort handlingsutrymme, men styrs ändå till viss del av regler, rutiner och direktiv från organisationen. Lipsky (2010) menar att alla gräsrotsbyråkrater har stort handlingsutrymme, men alla myndigheter som de möter har inte samma handlingsutrymme vilket kan orsaka konflikter mellan myndigheter. Regler inom myndigheter är ofta strikta och allvetande, men samtidigt förändras de ständigt. Lipsky (2010) menar att ökning av regler och ansvar är problematiskt i relation till den nivå av handlingsutrymme som gräsrotsbyråkraterna har, då reglerna begränsar möjligheterna till att utöva handlingsutrymmet (Lipsky 2010, ss.13-16). Lispky (2010) skriver att i offentlig tjänst sker vissa interaktioner med medborgare som involverar relativt lite byråkratiskt handlingsutrymme. Men gräsrotsbyråkraternas arbete har ett visst karaktärsdrag som gör det svårt att kraftigt minska handlingsutrymmet. Gräsrotsbyråkrater arbetar i situationer som är för komplicerade för att reducera till på förhand utformade regler och rutiner. Dessutom arbetar gräsrotsbyråkrater i en situation som ofta kräver en avvägning gällande de mänskliga dimensionerna av situationen. Samhället söker inte bara opartiskhet från den offentliga sektorns myndigheter, utan också medlidande för särskilda omständigheter och en flexibilitet i att hantera dem. Handlingsutrymmet innebär ett sökande efter den rätta balansen mellan medkänsla och flexibilitet å ena sidan och opartiskhet samt tillämpning av starka regler å andra sidan (Lipsky 2010, ss. 13-16). 11
3.3 Analysverktyg Som nämnt ovan kommer resultatet i denna studie att analyseras utifrån Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrati. Vi har valt att lyfta hans begrepp handlingsutrymme för att analysera resultatet utifrån socialsekreterarnas perspektiv. I analysen kommer faktorer i socialsekreterares arbete att lyftas och hur dessa påverkar storleken på socialsekreterarnas handlingsutrymme. Detta begrepp kommer kunna hjälpa oss att förstå varför socialsekreterarna kan ha svårt att samarbeta med vissa myndigheter. Vi kommer ytterligare att fokusera på de olika resursbrister som Lipsky (2010) lyfter i form av personliga resurser, ekonomiska resurser samt organisatoriska resurser Resursbristerna kommer utgöra grunden i analysen av de organisatoriska möjligheter som socialtjänsten har. Genom dessa begrepp gällande olika resursbrister kan vi kartlägga vilka resurser som finns samt saknas inom organisationen och hur detta kan påverka socialsekreterarnas arbete. Detta kan i sin tur hjälpa oss att förstå varför socialsekreterarna upplever sig sakna vissa organisatoriska möjligheter i sitt arbete med barn med en funktionsnedsättning. Resultatet kommer även tolkas utifrån tidspressen och tidsbristen som Lipsky (2010) lyfter i teorin om gräsrotsbyråkraten. Genom Lipskys tankar om tidsbristen kan en ytterligare förståelse fås om hur tidsbristen och tidspressen kan påverka socialsekreterarnas arbete med funktionsnedsatta barn. I analysen lyfts även andra relevanta delar av Lipskys (2010) teori, men vår huvudfokus är handlingsutrymme, tidspress och resursbrist. 12
4. Metod I följande avsnitt kommer studiens metod att lyftas. En diskussion av metoden görs där föroch nackdelar diskuteras. Studiens vetenskapsteoretiska ansats kommer även lyftas och förklaras. I avsnittet finns det även en diskussion kring våra urval och analysmetoder. Slutligen förs en etisk diskussion kring de problem som kan uppstå i genomförandet av studien. 4.1 Vetenskapsteoretisk ansats Denna studie har genomförts utifrån en hermeneutisk ansats. Hermeneutik är en vetenskapsteoretisk ansats som grundar sig i att få en förståelse för olika fenomen och representerar humanvetenskaperna. Förståelse innebär enligt hermeneutiken att leva sig in i en individs själsliv och dess undersökningsområde är mänskligheten (Thomassen 2007, ss. 180-181). Då vårt syfte är att få en förståelse för hur socialsekreterare inom socialtjänsten uppfattar sina egna förutsättningar för att arbeta med barn med en funktionsnedsättning i förhållande till organisationens möjligheter, krävs en hermeneutisk ansats i denna studie. 4.2 Kvalitativ metod I denna studie användes en kvalitativ metod, då vi ville göra en djupdykning i ett enskilt fenomen. Vi fokuserade på mjuka data vilket innebär data som samlats in och analyserats utifrån intervjuer. I denna studie fick vi mjuka data genom intervjuer med socialsekreterare, vilket sedan utgjorde resultatet i studien. Genom möten med våra intervjupersoner kunde en djupdykning i just dennes upplevelse fås. Då kvalitativ metod innebär att data samlas in på fältet så skapas ett mindre avstånd mellan våra intervjuer och analysen av datamaterialet (jmf Ahrne & Svensson 2015, ss. 11-12). 4.3 Datainsamlingsmetod I studien har kvalitativa semi-strukturerade intervjuer använts för att samla in data, vilket innebar att en del öppna och bredare frågor var formulerade på förhand och en del frågor formulerades under intervjun som följdfrågor (Se bilaga 2). En kvalitativ intervju kan se ut på olika sätt, antal fasta och öppna frågeställningar kan variera. En positiv aspekt av semistrukturerad intervju var att våra frågor anpassades efter intervjusituationen. Detta ledde till 13
att vi fick svar på andra frågor än de som formulerats i förväg. Genom kvalitativa intervjuer hade vi en större frihet då vi kunde formulera följdfrågor och nya frågor under samtalets gång. Genom semi-strukturerade intervjuer uppnåddes en större förståelse kring de delar som kan vara svåra att formulera frågor om på förhand (jmf Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015, ss.40). Miller & Glassner (2016) menar att intervjuer kan ge en inblick i olika sociala världar och kan ge en bild av vad som händer inom intervjupersonen samt hur denne skapar mening i sig själv och sina upplevelser. De menar att när en intervjuperson berättar om en situation eller händelse så skapar denne en social värld. Vi beaktade hur intervjupersonen kommer att reagera på att bli intervjuad och hur vi som intervjuare påverkade intervjupersonen. Detta gjorde vi genom att vara medvetna om vår roll som intervjuare, samt att vi lyssnade in intervjupersonen och undvek att avbryta deras svar för följdfrågor. Detta ledde till att samtalet ibland kom in på andra aspekter än uppsatsen ämne, men så fort tillfället gavs så styrde vi samtalet till vårt ämne igen. Intervjun kan se olika ut beroende på vilka sociala kategorier som personerna ingår i, såsom ålder. Exempelvis så kan tilliten till oss som intervjuare vara mindre och missförstånd gällande frågorna kan förekomma om vi inte ingår i samma sociala kategorier som intervjupersonen. Detta upplevde vi bland annat gällande ålder mellan oss och intervjupersonen. Desto äldre intervjupersonen var, desto mer tenderade denna att vilja leda intervjun vilket gav oss en större utmaning som intervjuare att behålla kontrollen över intervjun (jmf Miller & Glassner 2016, ss. 52-56). 4.3.1 Svagheter och styrkor Genom att använda intervju som metod kunde vi få information om ett samhällsperspektiv på kort tid och utifrån flera perspektiv. Intervjupersonen delade med sig av erfarenheter och även visade praktiskt i verkligheten hur deras arbete är uppbyggt. Genom intervju kunde vi också fånga intervjupersonens känslor, språk och andra saker som kan vara svåra att se enbart utifrån en text. En svaghet med att vi genomfört intervjuer är att intervjupersonen kunde välja att inte dela med sig av all information. Intervjun gav endast en avgränsad bild av det fenomen som studeras och detta beaktades i vår analys. Ytterligare en svaghet med att vi genomförde intervjuer är den komplikation som kan uppstå i att människor inte alltid gör som de säger. Det innebär att den information som vi utvann av intervjun inte nödvändigtvis stämmer överens med verkligheten. Något som vi beaktade i vår intervju är att intervjupersonerna kunde missförstå våra frågor om barn med en funktionsnedsättning, då de 14
inte huvudsakligen arbetar med målgruppen. Vi var därför extra tydliga i hur vi formulerade våra frågor så att det tydligt framkom att det är socialsekreterarnas arbete med barn med en funktionsnedsättning som vi undersöker (jmf Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015, ss.56-57). 4.4 Urval Becker (2008, s.78) menar att det är nödvändigt att välja ut delar att studera, då det är omöjligt att studera alla aspekter av ett fenomen. Enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, ss.42-43) så finns det inga begränsningar eller riktlinjer när intervjupersoner ska väljas ut, utan detta kan göras fritt. Becker (2008, s.78) menar dock att urvalet bör vara representativt för helheten, alltså att resultatet som utvinns av studien ska spegla hela populationen. Det kan dock uppstå vissa problem då urvalet ska bestämmas. För att en trovärdighet ska uppnås krävs det att en redogörelse görs av hur urvalet genomförts. Första steget i urvalsprocessen är att begränsa vilka myndigheter som ska intervjuas (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s.42). Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares upplevelse av sina förutsättningar att arbeta med funktionsnedsatta barn i förhållande till organisationens möjligheter, och därför intervjuades endast personer från olika socialtjänsters barn- och ungdomsenhet. Enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s.42) är nästa steg i urvalsprocessen att avgöra vilka individer som ska intervjuas, vilket kräver en kontakt med någon inom socialtjänsten. Vilka personer som ska intervjuas ska helst bestämmas via slumpmässigt urval från listor över de anställda, vilket ger ett så objektivt resultat som möjligt. Detta var dock inte möjligt i vårt fall, utan vi fick kontakt med intervjupersonerna genom socialsekreterarnas chefer. Detta kan leda till att en intervjuperson medvetet väljs för att ge en viss bild av myndigheten, som i sin tur kan påverka studiens resultat (jmf Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s.42). En av intervjupersonerna ställde upp på att intervjuas i syfte att framföra en brist på samverkan i deras verksamhet. Detta gjorde att den intervjun fokuserade mycket på samverkan. I övriga intervjuer kunde det inte ses att intervjupersonerna ville förmedla en viss bild av myndigheten. Antalet intervjuer som behöver genomföras kan variera, men ett sätt att se om antalet intervjuer är tillräckligt är att använda sig av intervjuernas mättnad. Att materialet har en mättnad innebär att svaren från intervjupersonerna börjar likna varandra och ett mönster i svaren kan ses. Kvalitativa intervjuer bör bestå av en varvning av analys och intervju och avstämningar bör ske under arbetets gång för att stämma av om det insamlade datamaterialet 15
är tillräckligt. Därför krävs det inte att antalet intervjuer är bestämt på förhand i en kvalitativ studie (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s.44). I denna studie intervjuades socialsekreterare och deras arbetsbelastning är för tillfället hög. Detta krävde en god framförhållning i planeringen av intervjuerna och detta innebar att en kontakt var tvungen att ske tidigt med de aktuella personerna. Dessutom är tiden för uppsatsen begränsad vilket gör att antalet intervjuer som är möjligt att genomföra begränsas av tiden. Vi bestämde därför på förhand att vi skulle genomföra åtta olika intervjuer och de genomfördes med en socialsekreterare åt gången. Med endast åtta intervjuer är det svårt att uppnå en mättnad på det vis som nämns ovan. Materialinsamlingen bör inte bli för omfattande då detta kan innebära att vår insamlade data kan bli för överväldigande att gå igenom. Detta beaktades innan intervjuerna genomfördes, vilket hjälpte till att få ett lättare material att överblicka. Varje intervju spelades in och materialet transkriberades sedan (jmf Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s.44). 4.5 Tillvägagångssätt och arbetsfördelning Vårt insamlade datamaterial består av intervjuer med socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten inom socialtjänsten. För att hitta intervjupersoner, började vi först med att avgränsa oss till Blekinge län och endast kontakta avdelningschefer i Blekinges fem kommuner. Vi har tillsammans kontaktat samtliga chefer och intervjupersoner. Kontaktuppgifter till avdelningscheferna hittade vi på respektive kommuns hemsida. Vi började med att skicka ut mail, men då svarsfrekvensen var låg valde vi att ringa upp samtliga avdelningschefer. Även då blev svarsfrekvensen låg, så vi började kontakta kommuner utanför Blekinge län. Dessa kommuner valde vi att endast kontakta via telefon, då vi hade tidsbrist. Genom avdelningscheferna fick vi kontaktuppgifter till intresserade socialsekreterare och kontaktade sedan dem via mail och telefon. Då det var svårt att få kontakt med socialsekreterare kunde vi endast utföra sex stycken intervjuer och detta beaktas i diskussionen av resultatet och analysen. Till samtliga socialsekreterare som valt att medverka, skickade vi ut ett informationsbrev via mail (Se bilaga 1). Intervjuerna har genomförts i respektive socialsekreterares kommun och i deras lokaler. Vi har båda lett tre intervjuer vardera samt transkriberat tre intervjuer vardera. Under hela uppsatsprocessen har vi samarbetat och skrivit alla delar tillsammans. Läsningen av tidigare forskning och teori har vi fördelat jämnt mellan oss och sedan sammanfattat för 16
varandra. All text i samtliga avsnitt i uppsatsen är skriven gemensamt. Transkriberingen och kodningen av intervjuerna har vi fördelat jämnt och gjort tre stycken var. 4.6 Analysmetod Det första steget vi gjorde efter att intervjuerna hade genomförts var att transkribera inspelningarna. Transkribering kan leda till många sidor text, vilket innebär att materialet bör sorteras efteråt. Genom att vi sorterade vår insamlade data kunde en överblick och mer kontroll över materialet fås. Detta krävde att vi såg på materialet med analytiska glasögon som tillät oss att se på materialet som om vi inte tidigare läst det. Första steget i detta var att läsa igenom vårt material flera gånger för att vi skulle bli väl insatta i det. Därefter kunde likheter och olikheter belysas, vilket i sin tur kunde leda till uppdelning i olika teman. Att arbeta på detta sätt kan även kallas för kodning, alltså att delar av texten sammanfattas eller översätts till samhällsvetenskapliga begrepp och perspektiv. När sorteringen började bilda ett mönster hade denne blivit mer selektiv och fokuserad (jmf Rennstam & Wästerfors 2015, ss.195-202). Nästa steg i analysen var att vi skulle reducera materialet, vilket innebar att avgränsa de delar i vårt material som var aktuella för analysen. I reduceringen är det viktigt att vårt material inte förlorar den betydelse som det har i det ursprungliga datamaterialet. Allt vårt material kunde inte ingå i vår analys, och det var viktigt att materialet som valdes ut var objektivt. Syftet med reduceringen är alltså att framställa materialet rättvist och selektivt (jmf Rennstam & Wästerfors 2015, ss.202-205). Det sista steget i vår analysprocess var att argumentera. Detta har syftet att göra texten självständig i förhållande till den tidigare forskning och/eller teorier som refereras till i studien. Vår studie bör bidra med ny kunskap inom ämnesområdet och inte enbart redovisa material. Vår argumentation innebar att en mer allmän bild av vår insamlade data gavs och att den tolkades i formella termer med stöd av teoretiska begrepp (jmf Rennstam & Wästerfors 2015, ss. 205-206). 4.7 Validitet och reliabilitet Validitet innebär en studies giltighet, alltså hur bra intervjufrågorna speglar vårt syfte med undersökningen samt ger svar på de frågeställningar som vår studie innefattar. För att en 17
kvalitativ studie ska ha hög reliabilitet krävs det att studien ska kunna genomföras igen med samma verktyg och att resultatet då blir lika (jmf Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010). I denna studie har vi strävat efter att ha hög validitet, genom att försöka ställa så objektiva frågor som möjligt genom att försöka hålla vår påverkan på intervjusituationen samt frågorna så låg som möjligt. Dock är det svårt att uppnå hög reliabilitet i vår studie då vi kommer utgå från socialsekreterares egen upplevelse av en situation. Detta innebär att resultatet kan variera beroende på vilken socialsekreterare som intervjuas. Då studien utgått från socialsekreterarnas egna upplevelser gör detta att svaren som utvinns kan skilja sig från varje enskild person, vilket gör att det kan vara svårt att uppnå en tillförlitlighet i det empiriska materialet. 4.8 Etiska överväganden De medverkande i studien har rätt att få ta del av studiens syfte och vilken roll de kommer fylla i undersökningen. Det finns även ett samtyckeskrav som innebär att den medverkande själv bestämmer om de önskar medverka i studien. Detta samtycke ska ha lämnats innan datainsamling sker och detta bör finnas i skriftlig form (jmf Vetenskapsrådet 2011 ss.49-50). Vi gjorde en skriftlig samtyckesblankett som samtliga intervjupersoner skrev på innan intervjun genomfördes (Se bilaga 3). Den medverkande har rätt att avbryta intervjun när de vill, oavsett anledning (jmf Vetenskapsrådet 2011 ss.49-50). I studien anonymiserades de medverkande intervjupersonerna för att deras identitet inte ska kunna röjas, då deras identitet inte är intressant för studien. Om de medverkandes identitet är öppen kan de riskera att bli utsatta för stigmatisering, hot och diskriminering och därför bör inte obehöriga kunna se vem som deltagit i studien. En nackdel med anonymisering är att resultatet på studien inte kan kontrolleras i efterhand av andra forskare, vilket kan minska studiens trovärdighet. Vi som forskare har en skyldighet att skydda de medverkandes identitet, vilket kallas för konfidentialitet. Därför får uppgifter om de medverkande inte röjas till någon annan, såsom intresserade forskare. Det finns ett nyttjandekrav inom forskning, som innebär att data som samlas in endast får användas i den aktuella studien som de medverkande har informerats om. Intervjuerna kommer att spelas in för att sedan transkriberas. Efter genomförd studie makuleras inspelningarna för att de medverkandes identitet inte ska kunna röjas i efterhand (jmf Vetenskapsrådet 2011, ss.68-69). Studien utgick från socialsekreterare och deras yrke innebär att de har sekretess gällande vissa uppgifter. När sekretess förekommer kan en del kunskap missas, då denne inte får röjas till 18
obehöriga. Det är inte etiskt rätt att i denna studie, som studenter, ta del av dessa sekretessbelagda uppgifter enbart i syfte att analysera i studien. Dessa uppgifter är ofta känsliga och det kan upplevas som kränkande för brukare om andra tar del av dessa uppgifter. Om en uppgift är sekretessbelagd innebär det att uppgiften även faller under tystnadsplikt och socialsekreterare får därför inte muntligen röja dessa uppgifter (jmf Vetenskapsrådet 2011, ss.67-68). Innan intervjuerna genomfördes gjordes en övervägning kring vart intervjun ska äga rum, då miljön runt omkring kan påverka intervjusituationen. Våra intervjuer genomfördes på intervjupersonernas arbetsplats och det fanns en medvetenhet kring att arbetsplatsens miljö kan leda till att intervjupersonens svar reflekterar arbetsplatsens kultur mer än individens enskilda åsikter (jmf Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, ss.45-46). 5. Resultat och Analys 19
I följande avsnitt kommer en redovisning av resultatet från genomförda intervjuer att ske. Dessa resultat kommer sedan tolkas utifrån Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkraten. Vi har valt att ge intervjupersonerna fiktiva namn för att underlätta läsningen samt bibehålla anonymiteten. Vi har intervjuat sex personer i fyra olika kommuner. Personerna i kommun ett kommer kallas Sara och Lisa, personerna i kommun två kommer kallas Magda och Astrid, personen i kommun tre kommer kallas Fia och personen i kommun fyra kommer kallas Vera. Resultatet kommer att delas in utifrån olika teman som grundar sig i ovanstående frågeställning och syfte. Pauser i citaten markeras med symbolen */*. 5.1 Erfarenhet I följande avsnitt lyfts intervjupersonernas tidigare erfarenhet av barn med en funktionsnedsättning, dock kopplas detta inte till teorin. Vi tycker ändå att detta är relevant att ha med då vi använder informationen i senare avsnitt i analysen. Sara i kommun ett har arbetat på socialtjänstens barn- och ungdomsenhet i över ett och ett halvt år. Hon har ingen tidigare erfarenhet av arbete med barn med en funktionsnedsättning. Under sitt arbete på enheten för barn och unga har hon varit i kontakt med barn som diagnostiserats med ADHD, autism, utvecklingsstörning och ADD. Lisa i kommun ett har arbetat på enheten för barn och unga i tre år och började arbeta där direkt efter studierna. Lisa har därför ingen tidigare erfarenhet av att arbeta med funktionsnedsatta barn. I sitt arbete har hon varit i kontakt med funktionsnedsättningarna autism, ADHD, social fobi, tvångstankar samt olika typer av diagnoser inom autismspektrumtillståndet som till exempel asperger. Magda i kommun två har arbetat på barn- och ungdomsenheten i ett år men arbetade där deltid under studierna. Hon har ingen tidigare erfarenhet av att arbeta med målgruppen barn med en funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningar som hon kommit i kontakt med under sitt arbete är ADHD, asperger samt generaliserande ångestsyndrom. Astrid som också arbetar i kommun två har arbetat på enheten för barn och unga i två år. Hon har tidigare arbetat med familjebehandling i fyra till fem år och kom där i kontakt med målgruppen. Under sitt arbetsliv har hon kommit i kontakt med psykiska funktionsnedsättningar, autism, högfungerande autism, ADHD, psykisk ohälsa samt talsvårigheter. Astrid berättar att hon i sitt privatliv har nära kontakt med personer med en funktionsnedsättning. 20