HÄSTENS VAL AV POSITION VID TRANSPORTERING

Hippologenheten Fördjupningsarbete nr 313 2006 HÄSTENS VAL AV POSITION VID TRANSPORTERING Elinor Boje Strömsholm HANDLEDARE: Margareta Rundgren, inst. f. husdjurens utfodring och vård, SLU Fördjupningsarbete omfattande 5 poäng ingår som en obligatorisk del i hippologutbildningen och syftar till att under handledning ge de studerande träning i att självständigt och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift. Föreliggande uppsats är således ett elevarbete och dess innehåll, resultat och slutsatser bör bedömas mot denna bakgrund. ISSN 1402-2052

INNEHÅLL Förord 3 Referat 4 Inledning 4 Litteraturöversikt 5 Material och metoder 6 Beskrivning av bil och transport 6 Beskrivning av försöksponnyerna 6 Genomförandet 7 Protokoll 7 Brister vid filmningen 7 Resultat 8 Diskussion 10 Litteraturförteckning 12 Bilaga 1 13 2

Förord Att ensam göra ett fördjupningsarbete på 5 poäng är svårt. För att det skall bli ett bra och välarbetat arbete behöver man en hel del hjälp. Jag vill här visa min stora tacksamhet till Er som har gjort det möjligt för mig att genomföra denna undersökning på ett smidigt sätt. Förutom min handledare Margareta Rundgren så vill jag tacka Ridklubben Hubertus Trosa som lät mig använda deras ridskoleponnyer i undersökningen. En stor hjälp fick jag även av Thomas Åkerblom som la ner tid på att "bygga om" transporten så att den gick att använda så som det var tänkt. 3

Referat Syftet med undersökningen var att ta reda på hur hästar väljer att stå i en transport om de får möjlighet att välja själva. För att på ett enkelt sätt ta reda på detta har det i undersökningen gjorts försök på fyra ponnyer som kördes lösa i en transport vid tre olika tillfällen. Mellanväggen i transporten var borttagen och en kamera var uppmonterad längst fram i transporten som gjorde det möjligt att se hur ponnyerna beteende sig under försöken. En playwoodskiva var uppsatt under frambommen för att förhindra ponnyerna att krypa under och komma åt kameran. Min hypotes innan undersökningen påbörjades var att ponnyerna skulle ställa sig diagonalt med huvudet från färdriktningen. Denna tro grundar jag på de observationer som har gjorts tidigare där det visar sig att hästar som transporteras med huvudet från färdriktningen har lättare att hålla balansen, är mindre stressade, har lägre hjärtfrekvens än de hästar som står med huvudet i färdriktningen. Resultatet visar att hästar står om de får möjlighet att välja med huvudet från färdriktningen (58,8 % av total körtid). Av denna tid så står de 39 % diagonalt och resterande 22 % rakt med kroppen från färdriktningen. En av försöksponnyerna visade sig vara en tävlingsponny som tidigare åkt en hel del transport, han stod under försöken i hela 65,5 % med huvudet i färdriktningen. Är detta ett bevis på att det går att lära hästarna att stå åt ett visst håll? I dagens läge finns inga undersökningar eller försök gjorde på just detta. Frågan är därför obesvarad i detta arbete. Under tiden undersökningen pågick upptäcktes andra viktiga iakttagelser, bla. att hästarna undvek att ta stöd av någon vägg, de sänkte huvud och hals när vägen var alltför ojämn för att lättare hålla balansen, de rörde sig mer i transporten när körning skedde på asfalt. Kontentan av detta är att de har en bättre balans än många tror och att nya funderingar uppstod under försökens gång som är viktiga att fortsätta studera kring, bl.a. hur vägunderlaget påverkar hästarnas val av placering i transporten, mellanväggens betydelse, hur skall vi transportera våra hästar när det gäller placering ur säkerhetssypunkt och kan man lära sin häst åka åt ett vist håll. Försöksmaterialet i undersökningen var lite tunt. Om ytterligare försök skall göras så bör man öka antalet försöksponnyer för att vara säker på att resultaten blir så riktigt som möjligt. Dvs. en ponny (i detta fall tävlingsponnyn) skall inte ge så stort utslag på det totala resultatet som det lätt blir när endast fyra ponnyer ingår i försöket. Inledning Inom dagens hästsport transporteras hästar ofta. Det vanligaste transportmedlet åtminstone för de hästägare som har ett fåtal hästar, är ett hästtransportsläp för personbil. I princip så är alla dessa konstruerade för att hästen skall åka framlänges. Denna undersökning gav ett svar på hur hästar väljer att stå i en transport när de får möjlighet att välja själva. Trots att en ponny föll ur mönstret. För att få en ännu större säkerhet i resultatet bör man om man någon gång skall göra ett nytt försök ha ett större antal 4

försöksponnyer. Andra viktiga iakttagelser och resultat som har uppdagas i undersökningen och som bör följas upp med ytterligare undersökningar och försök är: Skall hästarna transporteras utan eller med mellanvägg? Bör man sänka eller ta bort bommen för att ge hästarna total rörelsefrihet med huvudet? Bör man tänka på olika sätt beroende på om man kör på asfalt eller kurvig väg? Kan man lära hästen att stå åt ett visst håll? Hur transporterar man sin häst bäst ur säkerhetssynpunkt när det gäller hästens placering i transporten? Hur stor är skillnaden i skadefrekvensen vid trafikolyckor hos hästar som transporterats med huvud i färdriktning gentemot hästar som färdats med huvudet från färdriktningen? Litteraturöversikt När hästar transporteras i lastbil har de i allra flesta fall en placering som innebär att de står diagonalt med huvudet i eller ifrån färdriktningen. En del hästar bryr sig inte nämnvärt då de transporteras medan andra är betydligt mer stressade. Codazza (1987) fann att hästarnas muskelarbete vid transportering (300 km) kunde jämföras med ett hårt träningspass. Conversely, Beaunoyer och Chapman (1987) delar dock inte den uppfattningen utan påstår att transportering (i detta fall 90 km) inte är ansträngande för hästarnas muskler. I en annan studie (Tellington, 1962) noterades på ett 500-tal hästar att de hästar som transporterades lösa eller uppbundna på tvären valde att vända huvudet från färdriktningen. Han upplevde även att de hästar som stod med huvudet från färdriktningen var mindre nervösa, hjärtfrekvensen var endast något högre än normal och de hade lättare att hitta balansen än de hästar som stod med huvudet i rörelseriktningen som hade en betydligt högre hjärtfrekvens, svettades mer och hade svårare att finna sin balans. Många hästar visar idag en viss ovillighet när den skall lastas. Har detta att göra med dess placering i transporten eller är det av annan orsak? Att hästar skulle färdas säkrare och vara mindre stressade då de stod med huvudet från färdriktningen visar en undersökning gjord av Cregier (1981; 1982). Är det så? Har hästens placering i transporten någon betydelse för dess hälsa? Det finns en underökning som är gjort på vetenskapligt sätt av en trio bestående av Diana K Clark, Ted H. Friend, Gisela Dellmeieren (1983). Deras försök gick ut på att ta redan på om hästens placering i transporten hade någon betydelse för dess hjärtfrekvens, cortisolhalt eller balans. Undersökningen gjordes på 16 st. ettåriga quarterhästar. Där hästarna var vana vid varandra. Undersökningen gjorde i två omgångar med ett års mellanrum. Samma kön åkte tillsammans, för att undvika konflikter. Hästarna åkte i en två hästars transport där den ena stod med huvudet i färdriktningen och den andre med huvudet från färdriktningen. I transporten satt två observatörer som antecknade varje islag respektive häst gjorde i antigen kedjan, framkanten eller sidoväggarna. De antecknade även när hästarna tappade balansen, skrapade med benet eller gav ifrån sig något ljud ex gnäggning. Även blodprov togs för att kunna kontrollera och mäta hormonet cortisol och thyrexine. Testet pågick i 17,8 +-0,52 minuter och omfattade bl.a. höger och vänster sväng, backning, körning över asfalt och snabba stopp. 5

Resultatet av denna undersökning visade att hästarna hela tiden försökte hålla balansen för att inte slå i någon sidovägg eller framkanten. De hästar som färdades med huvudet i färdriktningen hade totalt mer islag och tappade balansen oftare än de som färdades med baken i färdriktningen. I denna vetenskapliga studie var hästarna uppbundna vilket fråntog dem möjligheten att stå åt de håll de trivs bäst åt. Detta väckte min tanke att göra denna undersökning, där jag vill se hur hästarna själva väljer att stå för att trivas bäst. Vill hästen stå framåt, bakåt eller rent av ligga ner för att lättast hålla balansen? Min hypotes är att om hästarna får välja själva kommer de att ställa sig med huvudet ifrån färdriktningen antingen rakt eller diagonalt för att lättast hålla balansen. Målet med undersökningen är att få ett svar på hur hästen själv väljer att stå när de får möjlighet att välja själva. Material och metoder Transportfordon och dragbil I undersökningen användes ett enaxlat hästtransport av märke med måtten. Mellanväggen var borttagen och en playwoodskiva var uppsatt under frambommen. Detta för att undvika att ponnyerna skulle kunna krypa under bommen under försöken. En videokamera var monterad x meter över golvet längst fram i hästtransporten. Kameran var uppsatt så att den filmade ponnyerna uppifrån, det vill säga man såg ej benen på ponnyerna. För att inte påverka ponnyerna under försöken fanns inget strö eller foder i transporten. Ponnyerna stod endast på en gummimatta och hade en yta av en kvadratmeter att röra sig fritt på. Som dragbil användes en vanlig personbil av märke Opel Omega som jag själv körde under försökstillfällena. I bilen fanns förutom föraren en assistent som förde protokoll. Försöksponnyerna I försöket så är den enda skillnaden mellan ponnyer och stora hästar att en stor häst blir ponny när mankhöjden understiger 148 cm. Försöket genomfördes med ponnyer för att det skulle finnas tillräckligt med utrymme för djuren att vända sig. I försöket ingick fyra ridskoleponnyer som inte var vana att åka transport. De fyra ponnyerna har alla en mankhöjd under 135 cm och en ålder mellan 6-10 år. Alla fyra är av olika ras. Ridskoleponnyer valdes istället för resvana tävlingsponnyer för att undvika att ponnyerna var vana att åka transport och därmed minska risken att de var vana att bli transporterade på ett visst sätt. 6

För att resultatet skall bli så korrekt som möjligt så har jag använt mig av samma bil, transport, ponnyer och förare vid de olika försökstillfällena. Genomförande Var och en av de fyra ponnyerna kördes vid tre olika tillfällen lösa i transporten. Varje ponny kördes 20 min (+/- 1 min) på en sträcka av 12 km, men filmandes mellan 11,15 och 21,17 minuter/försök. Att tiden blev så varierande beror på att kameran vid ett par tillfällen slutade att fungera under försöket. Den genomsnittliga tiden blev 18 minuter/ponny/försök. Vid de tre försökstillfällena kördes samma sträcka. Sträckan var planerad så att den bestod av både asfalt och mer kurviga grusvägar. Detta för att se om vägunderlaget hade någon betydelse vid ponnyernas val av placering/position. Ponnyerna lastades in i transporten och släpptes lösa så att de fick möjlighet att innan försöket startade upptäcka att de inte satt fastbundna utan hade möjlighet att röra sig fritt. Tiden de fick på sig var ca två minuter (den tid det tog att sätta på kamera och sätta sig i bilen). Kameran som var uppsatt i transporten startades när körningen/undersökningen började. Den sammanlagda tiden av ponnyernas placering i transporten registrerades med hjälp av ett tidtagarur. De fyra positionerna som fanns med på protokollet klockades var för sig för varje ponny och tillfälle. Protokoll På protokollet antecknades när vi körde på asfalt resp. grusväg, om vi blev omkörda eller om något annat av intresse för undersökningen uppstod så skrevs det ner. Ett annat protokoll fanns även med i undersökningen (bilaga 1). Detta protokoll användes först när filmen studerades och då antecknades det hur lång tid ponnyerna stod framåt, bakåt resp. diagonalt framåt eller bakåt. För att skilja på när ponnyerna står rakt eller diagonalt har gränsen dragits att ponnyn står rakt så länge den får plats med en tänkt mellanvägg, dvs den får inte stå på en större yta en halva transporten. Detta fungerar bra på tre av försöksponnyerna. Den fjärde ponnyn var så pass liten så att den skulle kunna stå diagonalt även på halva ytan. Här har jag själv bedömt när den står rakt respektive diagonalt. Brister vid filmningen Metoden jag har använt mig av är en enkel metod och tyvärr så medför det en del brister. Som jag nämnt tidigare så har kamerans batterier tagit slut under körning och att en del ponnyer då blivit filmade under en kortare sträcka än de övriga. Detta medför dock ej några felaktigheter i det totala resultatet eftersom uträkningarna av ponnyernas val att stå är baserade på den tid som de filmats. På protokollet som användes vid sammanställningen (bilaga 1) har ponny nr två inga siffror ifyllda vid första försöket. Detta beror på att det var för mörkt i transporten så att inga beräkningar kunde göras. Hans resultat är endast uträknat på försök nr två och tre. 7

Resultat Resultatet av varje försökstillfälle redovisas på bilaga 1. Där ser man hur varje ponny i procent har stått under varje försökstillfälle. Utgår man från den så blir det totala resultatet av undersökningen att samtliga ponnyerna tillsammans väljer att stå med huvudet i från färdriktningen i 58,8 % av totala körtiden (se figur 1). I hela 39 % väljer de att stå diagonalt med huvudet från färdriktningen. Huvud från färdr rakt 21% Övrigt 4% Huvud i färdr rakt 20% Huvud i färdr diagonalt 17% Huvud från färdr diagonalt 38% Figur 1. Alla fyra ponniers sammanlagda placering i % av den totala körtiden Om man räknar samman tiden för varje försökstillfälle då ponnyerna stod antingen med huvudet i färdriktningen eller ifrån färdriktningen visar det sig att tiden för att stå med huvudet från färdriktningen ökar (se figur 6) från första till sista försöket. 70 60 % av total körtid 50 40 30 20 Huvudet i färdriktningen Huvudet från färdriktningen Övrigt 10 0 Tillfälle 1 Tillfälle 2 Tillfälle 3 Figur 6. Ponniernas sammanlagda placering vid varje försökstillfälle 8

Varje ponnys enskilda resultat (se figur 2-5) visar att två av ponnyerna står en större procent av tiden med huvud från färdriktningen. Ponny nr 1 har en ganska jämn spridning på sin placering när försöken räknas ihop. Han ökar dock tiden att stå med huvud från färdriktningen från tillfälle till tillfälle (se bilaga 1) Ponny nr tre är den ponny som avviker från de övriga. Han står med huvudet i färdriktningen i totalt 65,5% av körtiden. Övrigt i figurerna är resultatet av den tid ponnyerna använde sig av för att vända sig. 30 Huvud i färdriktning rakt % av total köritd 25 20 15 10 5 0 Huvud i färdriktning diagonalt Huvud från färdrikning rakt Huvud från färdriktning diagonalt Övrigt Ponny nr 1 Figur 2. Val av ställning i % av total körtid % av total körtid 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Ponny nr 2 Figur 3. Val av ställning i % av total körtid Huvudet i färdriktning rakt Huvudet i färdriktning diagonalt Huvudet från färdriktning rakt Huvudet från färdriktning diagonalt Övrigt % av total körtid 50 40 30 20 10 0 Ponny nr 3 Huvudet i färdriktning rakt Huvudet i färdriktning diagonalt Huvud från färdriktning rakt Huvud från färdriktning diagonalt Övirgt Figur 4. Val av ställning i % av total körtid 9

% av körtid 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Ponny nr 4 Figur 5. Val av ställning i % av total körtid Huvudet i färdriktning rakt Huvudet i färdriktning diagonalt Huvudet från färdriktning rakt Huvudet från färdriktning diagonalt Övrigt Ytterligare iakttagelser som gjordes i undersökningen är följande: Ponnyerna valde att stå i mitten av transporten och undvika att slå i någon vägg. När vägen var som mest krokig och ojämn sänkte de huvudet för att lättare hålla balansen. Det uppfattades som att de stod still under längre tidsintervaller när det stod med huvudet från färdriktningen.(finns inga siffror på detta) När körning skedde på asfalt hade ponnyerna en tendens till att vända sig resp. stå med huvudet i färdriktningen mer än vad de hade på mer ojämn väg, dvs då stod de mer still och hade huvudet från färdriktningen. Diskussion Efter avslutat undersökning kan man konstatera att hästar i störst utsträckning väljer att stå diagonalt med huvudet från färdriktningen. Det visade sig under försökens gång att tiden för att stå med huvudet från färdriktningen ökade för ¾ av ponnyerna för varje tillfälle. Skulle detta innebära att om man körde ponnyerna vid fler tillfällen skulle tiden för att stå med huvudet från färdriktningen till slut vara runt 100%? Det ger trots allt en fingervisning att det lutar åt det hållet. Och inte att förglömma i denna stund är Tellingtons iakttagelser på de drygt 500 hästarna som upplevdes mer sansade och mindre nervösa då de hade huvudet från färdriktningen. Genom att studera videon uppfattades det som om ponnyerna stod still under längre tidsperioder då det stod från färdriktningen, med undantag från ponny nr 3. En iakttagelse som bör uppmärksammas är att ponny nr fyra som var den mest oroliga ponnyn under försöken snurrade runt en del under försök nr ett men redan till försökstillfälle två hittade han snabbt den position han trivdes bäst i vilken var diagonalt med huvudet från färdriktningen Den tid ponnyerna stod med huvudet i färdriktningen var i de allra flesta fall när körningen skedde på asfalt. Ponnyerna som stod med huvudet i färdriktningen under dessa sträckor vände sig så fort transporten kördes på den mer kurviga och ojämna vägen. Detta är viktigt att påpeka då det skulle kunna ge olika resultat vid olika undersökningar om man inte är uppmärksam på hur lång tid man kör på asfalt resp. grus. I denna undersökning som nämns i beskrivning av metod så kördes drygt hälften på asfalt och den resterande hälften på grus. 10

Ett sätt att förbättra undersökningen hade varit att exakt veta hur lång tid som var på grus resp. asfalt. Iakttagelsen väcker dock en tanke på att man bör vid de tillfällen man transporterar sin häst på sämre väg vara extra noga med hur man placerar den i transporten. Att hästarna ställer sig på detta sätt bör gissningsvis vara för att de då har lättare för att hålla balansen. Ytterligare iakttagelser som tyder på att de har en bra balans är att alla ponnyerna valde att i de flesta fall stå i mitten av transporten, dvs. utan att ta stöd av någon vägg trots att det på den mer kurviga grusvägen var rejält guppigt. De som tog stöd av något slag valde att kila in baken i ett hörn. Är detta ett tecken på att vi många gånger är för snabba med att döma om vår häst skall åka med eller utan mellanvägg. Eller är det okunskap som gör att många väljer att ha mellanvägg till sin häst? Är mellanväggen nödvändig? Bör vi istället låta hästarna få hitta sin balans själv, som undersökningen antyder till att de gör på ett bra sätt. Ett annan sätt de höll balansen på var att de sänkte huvud och hals när vägen var som sämst. Detta bör också diskuteras med tanke på att vi binder upp våra hästar ovanför bommen i transporten och hindrar dem då att sänka huvudet obegränsat. Bör vi kanske sänka bommen eller ta bort den helt och hållet? En av försöksponnyerna (nr tre) avviker från de övrigas resultat. Han står i hela 65,5% av totala körtiden med huvudet i färdriktningen. Denna ponny var den mest rutinerade av de fyra som ingick i försöket när det gäller att bli transporterad. Han har under ett par år verkat som tävlingsponny innan han kom till ridskolan där han verkar i dag. Till skillnad från de övriga visar han ett lugn när han står rättvänd. De tre andra har ett mer oroligt rörelsemönster åt detta håll. Tyder detta på att hästar kan lära sig åka med huvudet i färdriktningen med en bra balans eller är det olika från häst till häst? I denna undersökning får denna fråga bli obesvarad, med tanke på att inga studier finns på detta. Med tanke på hur våra transporter oftast ser ut i dag så kanske det är bättre att lära hästar från början att åka med huvudet i färdriktningen eller bör man istället bygga om transporterna och låta hästarna åka med huvudet från färdriktningen som undersökningen tyder på att de helst gör?! En fråga till som är intressant är vad som är säkrare för hästen, att åka med huvudet från färdriktningen eller i färdriktningen. Jag tänker framförallt på om en olycka inträffar. Rent logiskt tänkt så bör det vara bättre för hästen att fara in med baken i frambommen än att det är huvud, hals och bog som får ta den största smällen vid en eventuell krock. Ponny nr etts övriga tid (se figur 2) uppnår till ca 10% av den totala körtiden. Det är en hög procent och beror på att den vid vissa tillfällen ställde sig med ena sidan av kroppen i färdriktningen. Att de övriga ponnyerna inte ställde sig så kan beror på att de trots att de är ponnyer tyckte att det blev för trångt på den ledden. Denna placering borde kanske varit med på protokollet som en egen kolumn, men det var en så pass liten procent att det passade bättre in under övrigt. Följande slutsatser kan framföras: Hästar väljer att stå diagonalt med huvud från färdriktningen. Hästar undviker att ta stöd av någon vägg under transportering. För att hålla balansen lättare sänker hästarna huvud och hals. Hästens beteende skiljer sig beroende på vägunderlag. 11

Litteraturförteckning Cregier, S. 1981. Alleviating road transit stess on horses. Anim. Regul. Stud., 3: 223-227. Cregier. S. 1982. Reducing equine hauling stress. A review. J. Equine Vet. Sci., 2: 186-198. Clark, D. K., Frien, T. H. & Dellmeier,G. 1993. The effect of orientation during trailer transport on heart rate, cortisol and balance in horses. Appl Anim. Behav Sci,,38: 179-189. Conversely, Beaunoyer, Chapman. 1987. Cordazza. 1987. Tellington. 1962. 12

Tabell 1. Varje ponnys placering i % vid de tre olika försökstillfällerna. Bilaga 1 Ponny Medeltal per 1 2 3 4 försök Försök 1 Total tid, min 19 14,82 19 17,6 HIFR 1) % 40,3-6,9 2,1 16,4 HIFD 2) % 17,1-50,1 8,4 25,2 HFFR3) % 16,8-42 16,4 25,1 HFFD 4) % 17,6-0 69,5 29 ÖVRIGT % 8,2-1 3,6 4,3 Försök 2 Total tid, min 19,11 18,57 20,18 11,15 17,25 HIFR % 18,6 6,8 45,1 0 17,6 HIFD % 27,4 23,7 1,7 0 13,2 HFFR % 21 33,7 6,2 36,3 24,3 HFFD % 22,6 33,6 44,8 63,7 41,2 ÖVRIGT % 10,4 2,2 2,2 0 3,7 Försök 3 Total tid, min 17,36 20,42 21,17 17,11 19 HIFR % 0 5,4 72,9 1,1 19,9 HIFD % 32,2 11,8 15,4 0 14,9 HFFR % 32 25,7 0 18,7 19,1 HFFD % 25 55,1 9,8 77,8 41,9 ÖVRIGT % 10,8 2 1,9 2,4 4,3 1) HIFR = Huvud i färdriktningen rakt 2) HIFD = Huvud i färdriktningen diagonalt 3) HFFR = Huvud från färdriktningen rakt 4) HFFD = Huvud från färdriktningen diagonalt 13

DISTRIBUTION: Sveriges Lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences Department of Equine Studies Box 7046 750 07 UPPSALA Hippologenheten Box 7046 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 21 43 Tel: +46-18 67 21 43 Fax: 018-67 21 99 Fax: +46-18 67 21 99 14