Från: Tolkledarna www.tolkledarna.se 2011-05-15 Till: Tolktjänstutredningen Angående den framtida tolktjänsten Vilka är vi? Föreningen Tolkledarna är en mötesplats för företagsledare i privata verksamheter med teckenspråkstolkning som huvudsyssla. Vi är för närvarande arbetsgivare eller uppdragsgivare åt ungefär 50% av landets teckenspråkstolkar. Tolkledarnas målsättning är en bred och rättvis tolkmarknad som kan uppfylla tolkanvändarnas hela behov av tolktjänst. Med vår samlade kunskap och erfarenhet vill vi bidra till att kompetens och kvalitet värdesätts i organisation, upphandling och utbildning av tolkar. Kvalitet ja men för vem? Kvalitetsbegreppet är ständigt återkommande i upphandlings- och avtalskrav, såväl som i dialogen tolkar emellan och med uppdragsgivare och tolkanvändare. Men sällan definierar man vad som avses med begreppet vad är kvalitet, och för vem? Ofta krockar olika uppfattningar med varandra. I direktiven till tolktjänstutredningen finns däremot begreppet kvalitet endast på ett ställe i anslutning till information om LOV, där det står att i ett sådant system ges den enskilde möjlighet att välja den leverantör som han eller hon uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten alltså en subjektiv upplevelse av begreppet. LOV är en av de möjligheter som ska utredas för att uppnå tolktjänstutredningens övergripande målsättning en brukarorienterad tolktjänst med ändamålsenlig och kostnadseffektiv organisation. Vi privata tolkföretagare har länge haft samma ledord för oss handlar kvalitetsbegreppet helt enkelt om att erbjuda tolkanvändarna en tjänst som är ur deras perspektiv mer ändamålsenlig, samtidigt som den är mer kostnadseffektiv än landstingens. Om LOV eller LOU är den rätta vägen att gå lämnar vi åt andra att utreda men vi vill i denna skrivelse redogöra för vår syn på hur tolktjänsten fungerar idag, och hur den bör fungera i framtiden. Rätt tolk på rätt plats! Grunden för vårt kvalitetsbegrepp är det som lite förenklat brukar uttryckas som rätt tolk på rätt plats. Det är vår övertygelse att bäst kvalitet för den enskilde tolkanvändaren uppnås genom en matchning av tolkuppdrag och tolk. Matchningen kan
ta hänsyn till utbildning och kompetens, tidigare erfarenhet av tolkplatsen eller ämnet, geografisk närhet och, inte minst, brukarens önskemål. De flesta avtal ger liten eller ingen möjlighet för beställaren att ta sådana hänsyn till kompetens, erfarenhet och geografi, eller till tolkanvändarens önskemål om tolk, vid val av leverantör. Vi som ska leverera tolktjänsten får inte heller tillräckligt med information eller framförhållning för att ha möjlighet att göra en bra matchning inom vår tillgängliga arbetsgrupp. För att kunna erbjuda tolkanvändaren rätt tolk på rätt plats, och därmed en tolktjänst som håller hög kvalitet, måste det finnas tillgång till tolkar med en god grundkompetens, samtidigt som det i avtalsvillkor, samordningsförfarande och prissättning måste finnas utrymme för kontinuitet i uppdragsutförandet och för en variation av spetskompetenser. Förutsättningen för en god grundkompetens är en tolkutbildning som håller hög kvalitet. Vi förespråkar att antagningskraven till tolkutbildningarna höjs och att utbildningen förläggs till universitet för att få en forskaranknytning. Att samordningsförfarande och prissättning möjliggör att en tolk kan återkomma i ett pågående ärende ger tolken goda förutsättningar att göra ett bra jobb, och denna kontinuitet efterfrågas ofta av både hörande och döva tolkanvändare. Att det inte görs i så stor utsträckning som det efterfrågas beror helt enkelt på att det inte är det mest kostnadseffektiva sättet att utnyttja tolkresurserna, och alltså är det en kvalitetsaspekt som måste få lov att kosta lite mer. Detsamma gäller för alla de spetskompetenser tolkanvändarna efterfrågar. Det kan handla om utbildningstolkning och ämnesspecifika kunskaper, om olika metoder inom dövblindtolkning och om tolkning från och till en variation av främmande språk, som t ex engelska och American Sign Language. Alla dessa spetskompetenser kostar mycket att utveckla och upprätthålla. Tolkanvändare=patient? Vi upplever att tolktjänsterna runt om i landet har utvecklats mot en syn på kvalitet i tolktjänsten, och på den enskilde tolkens professionalitet, som är alltför präglad av den organisatoriska närheten till sjukvården för att vara ändamålsenlig för tolkanvändare och tolkar. Här kommer några exempel på hur sjukvårdstänket ger tolken sämre förutsättningar att göra ett bra jobb och därmed tolkanvändaren sämre kvalitet. I vissa delar av landet får tolkarna inte lov att äta tillsammans med tolkanvändarna i samband med uppdrag. Finns det då ingen tolk alls att tillgå missar tolkanvändaren allt som sägs under måltiden och ersätts de tolkar som tolkar den övriga aktiviteten med andra rast- tolkar påverkas gruppdynamiken negativt samtidigt som information faller bort. Dessutom leder det faktum att tolkarna inte deltar i måltiden ofta till oönskade diskussioner, obekväma deltagare och praktiska problem. Även tidsrestriktioner i samband med konferenser och utbildningar drabbar tolkanvändarna varför ska den som behöver tolk inte få lov att delta i eftersnacket och nätverkandet? Genom att begränsa den tillgängliga tolktiden begränsas tolkanvändarnas möjligheter att delta i den sociala kommunikationen.
Att tolkar inte får umgås med tolkanvändare på fritiden, som vissa avtal stipulerar, är inte bara omöjligt att efterfölja t ex så har många tolkar döva i den närmsta familjen och vänkretsen men det är också orimligt utifrån tolkanvändarnas behov av tolkar som är både språkligt och kulturellt kompetenta. För blivande teckenspråkstolkar är umgänget med teckenspråkiga en förutsättning för att utveckla tillräcklig språkkompetens för att kunna utvecklas i yrket, och för alla tolkar innebär umgänge och deltagande i aktiviteter tillsammans med döva, hörselskadade och personer med dövblindhet ett mervärde för båda parter genom ökad kultur- och språkgemenskap. Det borde därför uppmuntras snarare än förbjudas. Med hänvisning till sekretessregler som varken är nödvändiga eller ändamålsenliga efterfrågar tolkcentralen ofta minimalt med information om uppdraget från beställaren, och man förmedlar ännu mindre till den tillfrågade leverantören som därmed inte har möjlighet att ta hänsyn till matchning när man svarar på om man är tillgänglig eller inte. När man väl har tilldelats uppdraget kan detta innebära ett stort merarbete med ombokningar och uppdragsbyte, eller i de fall detta inte är möjligt, en sämre kvalitet för tolkanvändaren. Så svaret är nej. Tolkanvändare är inte vårdtagare och det är hög tid att tolktjänsten slutar betrakta dem som sådana! Bildtelefoniförmedling dubbelt så svårt men hälften så jobbigt? Förmedling av bildtelefonisamtal och användandet av bildtelefon för distanstolkning öppnar otvivelaktigt upp för nya möjligheter för tolkanvändarna. Men att förmedla samtal via bildtelefon är något av det svåraste man som tolk kan göra. Rent språkligt innebär frånvaron av en dimension och luckor som uppstår på grund av tekniken minimalt med språklig redundans. Stämningar/icke- verbal kommunikation faller bort. Tolkning på distans kräver därför kräver mycket goda språkkunskaper hos tolken. Övriga förutsättningar för god tolkning är också sämre vid distanstolkning. Tolken har i många fall sämre förhandsinformation, svårare att uppfatta det sammanhang samtalet sker i, och utan förhandsbokning i god tid finns det liten möjlighet att matcha rätt tolk till uppdraget/tolkanvändaren och tolkanvändaren har då inte heller någon möjlighet att välja tolk. Trots att den här typen av tolkning alltså är något av det svåraste man som tolk kan göra värderas den idag lägre än annan tolkning. Då flera landsting gått in i upphandling av bildtelefoniförmedling med sina stora organisatoriska resurser och mycket knapp kostnadstäckning har priserna pressats ännu mer än på annan tolkning. Detta har fått som konsekvens att arbetsgivare värderar utförd tolktid vid bildtelefonen till hälften samtidigt som tolkarnas arbetsbelastning vid bildtelefoniförmedling är högre jämfört med annan tolkning. Tolkarna tolkar alltså dubbelt så många timmar med högre anspänning/belastning vilket i förlängningen kommer att leda till förslitningar och yrkesskador och detta är något vi ser mycket allvarligt på.
Vi menar att de krav som ställs på tolken vid bildtelefoniförmedling och tolkning på distans måste undersökas vidare och definieras tydligare, och att detta ska sättas i relation till övrig verksamhet och total arbetsbelastning för tolkarna, då detta ska organiseras och upphandlas. Olika avtal ojämlik tolktjänst? Våra medlemmar tillhandahåller tolktjänster via flertalet av befintliga tolktjänstavtal runt om i landet. Det ger oss sammantaget en tydlig bild av hur olika upphandlingar har fallit ut på olika platser och inom olika avtalsområden. Sammanfattningsvis kan man säga att avtalsvillkor och krav på leverantörerna, såväl som grunderna för kvalitetsbedömning, har formulerats väldigt olika och med väldigt varierande resultat. Även rent praktiska detaljer som samordningsrutiner och ramar för tolkarnas arbete varierar, som vi redan har pekat på, orimligt mycket. Konsekvensen blir att det för tolkanvändarna varierar oerhört vilka krav som ställts på tolkarna, vilka förutsättningar tolkarna har att göra ett bra jobb och hur tillgängliga tolkarna är beroende på var i landet man bor, eller vilken tolksituation man befinner sig i. I Stockholm har privatiseringen av utförandedelen av tolktjänsten utan tvekan lett till en högre kostnadseffektivitet och till mindre brister för tolkanvändarna. Baksidan av myntet är att priskonkurrensen lett till att kompetensen inom tolkkåren har urholkats genom att många erfarna tolkar slagits ut, att förhållandet mellan rangordning och volymer ibland upplevs som godtyckligt, och att sättet som man som leverantör får förfrågan/tilldelas uppdrag är otympligt och skapar mycket merarbete för både beställar- och utförarorganisation. Det finns vissa landsting som uttrycker tydligt att bolagen används i sista hand, efter anställda och frilanstolkar/timanställda. Det synsättet ger inget utrymme för matchning utanför den egna arbetsgruppen (och det är vår uppfattning att det på många tolkcentraler inte finns någon ambition om matchning inom den egna arbetsgruppen heller), och vi upplever att konsekvensen ofta blir att vi tilldelas de svåraste uppdragen med kortast möjliga varsel, eller de uppdrag som är minst ekonomiskt attraktiva. I många avtal har man nämligen skrivit in att diverse kostnader för utförandet av uppdragen ska ingå. Detta kan få till konsekvens att tillgängligheten för uppdrag som innebär höga kostnader för utföraren blir dåligt, eftersom man på grund av priskonkurrensen lagt sig på en nivå som inte alltid täcker dessa kostnader. Konsekvensen kan också bli att den leverantör som ligger på ett högre pris, och därmed längre ner i rangordningen, undantagslöst tilldelas den här typen av ekonomiskt oattraktiva uppdrag eftersom det är dessa som faller igenom. I t ex Arbetsförmedlingens avtal är leverantören skyldig att tillhandahålla tolk om beställningen gjorts i en viss tid, utan att man har reglerat vad som händer ifall man av någon anledning ändå inte har möjlighet till det konsekvensen, eller frånvaron av konsekvens, av ett sådant avtalsbrott är alltså godtycklig och varierar enligt vår erfarenhet på olika platser i landet, trots att vi arbetar under samma avtal. I detta, såväl som i andra avtal, är man som leverantör också förbunden att utföra de uppdrag som man åtagit sig även när de löper över en längre tid flera dagar eller veckor, medan beställarorganisationen ofta bara åtar sig att betala för en mindre mängd
timmar vid avbokning, t ex de timmar som ryms inom avbokningstider så korta som 24 eller i värsta fall 12 timmar. Detta ger oss inte rimliga förutsättningar att planera vår verksamhet. På liknande sätt kräver många avtal att leverantören har tillgång till definierade volymer, men garanterar inga volymer i gengäld. Kompetens i tolkning mellan svenskt teckenspråk och ett främmande talat språk efterfrågas i många sammanhang men i de flesta avtal finns detta antingen inte med alls ( det är inte vardagstolkning ) eller så är påslaget orimligt lågt i förhållande till vad en sådan kompetens kostar att utveckla och upprätthålla. Hur tycker vi att en framtida tolktjänst ska se ut? Regelverket måste precis som direktiven uttrycker - vara tydligt, förutsägbart och lättöverskådligt. All tolkverksamhet skall vara samlad under ett tak, förslagsvis en statlig myndighet. Tolkverksamheten skall frigöras från landstingen och sjukvårdsorganisationen. Tolkanvändare skall ha möjlighet att beställa tolk till alla situationer, utan restriktioner. De ska dessutom ha möjlighet att välja utförare, tolkmetod och uppdragsomfattning beroende på situation. För att tolktjänsten ska kunna möta både omfattningen och bredden av tolkanvändarnas framtida tolkbehov måste tolkkårens kompetens bevakas i organisation, prissättning och upphandling. Nya tolkar skall från utbildningen ha en god grund att stå på och sedan ha möjlighet att komma in i och utvecklas i yrket genom anställning hos en utförarorganisation. Tolkars olika erfarenhet och spetskompetenser skall värdesättas i upphandling av tolktjänst på ett sätt som säkrar rimliga inkomstnivåer och sysselsättning även för erfarna tolkar. Utbildning på universitetsnivå är en förutsättning för forskning och fortsatt utveckling inom tolkyrket. Sverige som alltid legat i framkant har nu hamnat efter flera andra EU- länder där det sedan länge finns tolkutbildning på universitet. Att tolkanvändare agerar i alltfler akademiska sammanhang ställer krav på tolkarna som den nuvarande tolkutbildningen inte kan leva upp till. Universitetsutbildning av tolkar kommer att leda till en statushöjning av yrket. Även tolkanvändarnas status höjs genom att tolkarnas status höjs, och genom att de inte längre betraktas som vårdtagare. Upphandlingen av tolktjänst ska centraliseras och utformas i aktiv dialog med marknadsparterna (brukarorganisationer och arbetsgivare för tolkar) på ett sådant sätt att tolkanvändarnas krav på kvalitet och tolkkårens kompetens säkras. Leverantörer av tolktjänst måste betraktas som fullvärdiga samarbets- och förhandlingsparter, och inte bara föreläggas att godkänna färdiga ramavtal utan möjlighet till förhandling. Med all tolktjänst samlad under ett tak och en centraliserad upphandling skapar man bättre möjligheter för en samordnad administration och uppföljning av avtalsvillkor, som också skulle innebära lägre administrativa kostnader för utförarorganisationerna,
som inte måste anpassa sin administration till en uppsjö av regler och olika bokningsprogram. Konkurrenssituationen måste ses över det är inte acceptabelt att stats- och landstingsfinansierade verksamheter konkurrerar med privata företag utifrån sina helt annorlunda förutsättningar. Kostnaden för tolktjänsten, och de prisnivåer som sätts, måste sättas i relation till tolkanvändarnas önskemål om kvalitet och de kostnader det innebär för utförarorganisationen att utveckla och upprätthålla efterfrågade kompetenser samt erbjuda kontinuitet i utförandet. Det är Tolkledarnas övertygelse att vi genom aktiv dialog kan utforma en tolktjänst och ett upphandlingsförfarande som säkrar att den framtida tolktjänsten är BÅDE mer ändamålsenlig och mer kostnadseffektiv än idag! Vi ser framemot en fortsatt dialog med tolktjänstutredningen och andra deltagare i utredningsarbetet. Jannice Rådahl Ordförande E- post: jannice@tolkbyran.se Tel: 0707-891202