Andelstal för hästfastigheter

2008:X000 Andelstal för hästfastigheter Åsa Olsson Pernilla Larsson EXAMENSARBETE Lantmäteriingenjörsprogrammet Institutionen för ingenjörsvetenskap

EXAMENSARBETE Andelstal för hästfastigheter Sammanfattning Syftet med detta arbete är att ta fram en användbar metod för att beräkna andelstal för hästfastigheter. Genom att gå igenom tonkilometermetoden i LMV-rapport 1995:11, underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden och Promemoria 1975-08-18, beräkning av andelstal vid vägförrättning enligt anläggningslagen har vi tagit fram uppgifter för hur andelstal skall fördelas för hästfastigheter. Vi har intervjuat lantmätare i Västra Götalands län och via dem fått tillgång till relevant information. Genom att sammanställa hur man tidigare gått tillväga i förrättningar, samt lägga in underlag ifrån LMV-rapport 1995:11 och promemoria 1975-08-18 har vi kommit fram till en schablon för hästfastigheter. Vi har i arbetet ifrågasatt om det är rätt att tilldela en fastighet ett andelstal efter utnyttjandet och inte efter fastigheten. Genom detta resonemang har vi följt en röd tråd i hela arbetet där vi gång på gång återkommer till frågan: Vad är en hästfastighet egentligen? Utifrån schablonen för andelstal för hästfastigheter har vi visat alternativa användningar för beräkningen samt diskuterat hur vi kommit fram till dessa tal. Vi har kommit fram till ett förslag till en schablon på 700 ton per inackorderad häst och år. Vi har också diskuterat om man skall dela in hästarna i olika kategorier som t.ex. inackorderad häst eller privathäst, eller om man skall dela in hästgårdarna efter storlek. Meningen med schablonen är att den skall vara enkel att använda, den skall vara rättvisande i de flesta fall och det skall finnas utrymme för att lägga schablonen i ett intervall för att den skall passa in i olika typer av förrättningar. Författare: Åsa Olsson, Pernilla Larsson Examinator: Peter Brynte Handledare: Leif Norell, Lantmäteriverket Program: Lantmäteriingenjörsprogrammet Ämne: Lantmäteriteknik Utbildningsnivå: Avancerad nivå Datum: 2008-06-03 Rapportnummer: 2008:X000 Nyckelord: Andelstal, tonkilometermetoden, hästfastighet, gemensamhetsanläggning, samfällighetsförening, enskild väg, tonnage, schablon Utgivare: Högskolan Väst, Institutionen för ingenjörsvetenskap 461 86 Trollhättan, SWEDEN Tel:0520-22 30 00 Fax:0520-22 32 99 Web: www.hv.se i

BACHELOR S THESIS Cost sharing for road maintenance regarding horse real estates Abstract This Master of Science Thesis with the title, Cost sharing for road maintenance regarding horse real estates is written by Åsa Olsson and Pernilla Larsson at the Institute of technology (Högskolan Väst) in Trollhättan Sweden, Land survey engineer. The purpose of the Thesis is to establish a method how to divide the maintenance cost for a joint road facility regarding horse real estates. We have established our thesis through analyzing the ton kilometre method shown in LMV-report 1995:11, promemoria 1975-08- 18 and interviewing land survey engineers. The ton kilometre method is based on a report from the National Land Survey and it recommends guide lines for cost sharing regarding real estates. In the most common cases of real estates there are no major issues to solve the problem using the guide lines. In a case when a real estate with special specifications is involved there are much greater issues to solve. When it comes to horse real estates there are no clear guide lines, therefore it demands more research to establish a righties cost sharing. The foundation that we have based our thesis on is how much traffic a horse real estate generates. The main issue is if the horses must be categorized or if it is better to categorize the real estates to maintain a reliable method. This study has been developed through several different calculations and discussions. We will try to explain how we come upon this figures by showing them in forms. Our conclusion is that every horse generates traffic through the daily caring, necessities, veterinarian, smiths and transportations. The suggestion for every horse is 700 ton per year and it will be used as a template. A must for the template is to be easy to use and it must be justice for all kind of horse real estates. It is important that the surveyors use it in a majority of the cases where horse real estates are involved so that justice will prevail. Author: Åsa Olsson, Pernilla Larsson Examiner: Peter Brynte Advisor: Leif Norell, Lantmäteriverket Programme: Land survey Engineer Subject: Land survey Engineering Level: Advanced level Date: june 03, 2008 Report Number: 2008:X000 Keywords Tonne kilometre method, horse real estates, joint facilities, cost sharing, guide lines Publisher: University West, Department of Engineering Science, S-461 86 Trollhättan, SWEDEN Phone: + 46 520 22 30 00 Fax: + 46 520 22 32 99 Web: www.hv.se ii

Förord Det här examensarbetet om 15 högskolepoäng är det avslutande momentet och höjdpunkten på lantmäteriingenjörsprogrammet vid institutionen för ingenjörsvetenskap vid Högskolan Väst i Trollhättan. Examensarbetet har skrivits i samarbete med Lantmäteriverket i Gävle. Initiativtagare till arbetet är Leif Norell vid Lantmäteriverket i Gävle. Vid Högskolan Väst har Peter Brynte ställt upp som handledare. Vi vill tacka Leif Norell och Peter Brynte för initiativtagandet och god handledning. Dessutom vill vi tacka Ulf Rytter vid Lantmäteriet i Göteborg för att du tog dig tid att diskutera ämnet, och dela med dig av dina akter och erfarenheter. Vi vill även tacka Stefan Jansson och Krister Lindgren vid Lantmäteriet i Göteborg för hjälp med material och intressanta diskussioner. Göteborg juni 2008 Pernilla Larsson Åsa Olsson iii

Innehållsförteckning Sammanfattning... i Abstract... ii Förord... iii Innehållsförteckning... iv Begreppsförklaring... vi Ordförklaringar:...vii Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Syfte... 1 1.3 Metod... 1 1.4 Avgränsningar... 1 2 Bakgrundsfakta... 2 2.1 Anläggningslagen (AL)... 2 2.2 Gemensamhetsanläggning... 2 2.3 Villkor... 3 2.4 Andelstal... 3 2.5 Utförande och drift... 4 2.6 Förvaltning av gemensamhetsanläggning... 4 2.6.1 Delägarförvaltning... 5 2.6.2 Föreningsförvaltning... 5 2.7 Schablonvärde... 5 2.7.1 Permanentbostad... 5 2.7.2 Fritidshus... 6 2.7.3 Jordbruksfastighet... 6 2.7.4 Skogsfastighet... 6 2.8 Lantmäteriförrättning... 7 2.8.1 Ändrade förhållanden... 7 2.9 Enskild väg... 8 2.9.1 Väghållning... 8 2.9.2 Sektionsindelning... 8 2.9.3 Slitageersättning... 8 2.9.4 Förbud mot ridning och trav... 9 2.10 Allemansrätten...10 3 Tonkilometermetoden...11 3.1 Utgångspunkter...11 3.2 Andelstal...12 3.2.1 Exempel på andelstal...12 3.3 Sammanfattning av schabloner...13 3.3.1 Permanentbostad...13 3.3.2 Fritidsbostad...13 3.3.3 Jordbruksfastighet...14 3.3.4 Hästfastighet...16 4 Skilleby samfällighetsförening...18 4.1 Förutsättningar...18 iv

4.2 Transportmängd genererad av en häst...19 4.3 Persontransporter...19 4.4 Tonkilometertalet för en häst...20 5 Aktbilaga B17...20 5.1 Permanentboende...20 5.2 Andelsuträkningen för en häst...20 5.2.1 Skötsel...20 5.2.2 Uträkning sommar:...20 5.2.3 Uträkning övrig del av året:...21 5.2.4 Hästtransport...21 5.2.5 Ridning...21 5.3 Tonkilometertalet för en häst:...21 6 Diskussion...22 6.1 Förutsättningar:...22 6.1.1 Total frakt...22 6.1.2 Ridning...27 6.1.3 Persontransporter...28 6.1.4 Hästtransporter...30 6.2 Slutlig schablon för inackorderad häst...32 6.3 Omräkning av Skilleby schablonen...33 7 Omräkning av Aktbilaga B17...35 8 Samtal med förrättningslantämtare Ulf Rytter 2008-04-24 på Lantmäteriets kontor i Göteborg...36 8.1 2 kategorier av hästar...37 8.1.1 Inackorderingshäst...37 8.1.2 Privathäst...38 8.1.3 Blandverksamheter...38 9 Vad är en hästfastighet egentligen?...39 9.1 Liten gård, stor gård och blandad verksamhetsgård...39 9.1.1 Liten gård...40 9.1.2 Stor gård...40 9.1.3 Blandad verksamhets gård...40 10 Slutsatser...42 10.1 Hästfastighet...42 10.2 Förslag på slutlig schablon för hästfastighet...43 10.3 Rekommendationer till fortsatt arbete...43 Källförteckning...44 Bilagor A. Indelning i produktionsområden, jordbruk v

Begreppsförklaring Förkortningar Lagar: AL Anläggningslagen (1973:1149) EVL Lagen om enskilda vägar (1939:608) FBL Fastighetsbildningslagen (1970:988) JB Jordabalken (1970:994) LMV Lantmäteriverket Prop. Proposition SFL Lagen om förvaltning av samfälligheter (1973:1150) Produktionsområden: Gss Gmb Gns Gsk Ss Ssk Nn Nö Götalands södra slättbygder Götalands mellanbygder Götalands norra slättbygder Götalands skogsbygder Svealands slättbygder Mellersta Sveriges skogsbygder Nedre Norrland Övre Norrland Övrigt: PM REV Promemoria Riksförbundet för enskilda vägar vi

Ordförklaringar: Aktbilaga Vid ett förrättningsärende samlas alla protokoll, kartor, beskrivningar och andra betydelsefulla handlingar i en förrättningsakt. Dessa handlingar är aktbilagor. Allemansrätt Allemansrätten är en unik rätt som finns i Sverige. Den innebär att alla har rätt att vistas i naturen så länge man inte förstör. Man skall lämna naturen som den var när man kom. Andelstal Andelstalet är ett nyckeltal vid fördelning av kostnader i en gemensamhetsanläggning. Man utgår ifrån vad fastigheten har för behov av anläggningen. Det finns två olika typer av andelstal: ett för utförande och ett för drift. Båtnadsområde De deltagande fastigheterna inom ett visst geografiskt område som har nytta (båtnad) av en gemensamhetsanläggning bildar ett båtnadsområde. Delägarförvaltning En förvaltningstyp för gemensamhetsanläggning som går ut på att delägarna som oftast är få till antalet måste vara överens gällande alla beslut. Vid oenighet finns det möjlighet att låta lantmäteriet avgöra frågan genom ett sammanträde. Driftsandelstal Detta andelstal utgår ifrån vad varje fastighet sliter på gemensamhetsanläggningen. Denna andel skall täcka framtida kostnader som slitage, skötsel och underhåll. Dubbelräkning En fastighet kan ha flera användningsområden som det skall fördelas andelstal på. Dubbelräkning innebär att man räknar med samma trafikslag flera gånger. När specialfastigheter som exempelvis hästfastigheter skall tilldelas andelstal kan det vara lätt att vissa transporter räknas för både bostad och hästverksamhet, vilket kan leda till att man tilldelas ett för högt andelstal. Enskild väg En enskild väg ägs av de fastigheter som utnyttjar den. Dessa är ansvariga för vägen och de betalar själva för kostnaderna som vägen kräver. Enskilda vägar är trots detta öppna för allmänheten att utnyttja. Av alla Sveriges vägar utgör de enskilda 1/3 av hela vägnätet. Fritidsfastighet Dessa fasigheter utnyttjas endast en del av året. De indelas av lantmäteriet i tre kategorier utifrån hur mycket de används. Kategorierna är: lågt utnyttjande, normalt utnyttjande och intensivt utnyttjande. vii

Föreningsförvaltning En förvaltningstyp för gemensamhetsanläggning där deltagarantalet är stort eller att man har svårt att komma överens. En samfällighetsförening bildas och registreras hos lantmäteriet. Föreningen är en juridisk person. Denna typ av förvaltning har en styrelse som ansvarar för att besluten som fattats vid föreningsstämman verkställs. Förrättning För alla åtgärder som sker med fastigheter, t.ex. avstyckning eller bildande av servitut krävs det att en förrättning utförs. I en förrättning tas nya beslut för olika åtgärder av fastigheterna. Dessa beslut fattas av en förrättningslantmätare som är utsedd av lantmäterimyndigheten. Gemensamhetsanläggning En gemensamhetsanläggning är en anläggning som bildas för flera fastigheter gemensamt. Det krävs att det finns ett långsiktigt behov av anläggningen och att det är minst två fastigheter som skall dela på anläggningen. Det kan vara t.ex. en väg, lekplats eller parkeringsplats. Man kan välja att förvalta gemensamhetsanläggningen genom delägarförvaltning eller föreningsförvaltning. Hästfastighet Detta är en fastighet som kan vara knuten till en permanentbostad. Det kan vara en mindre jordbruksfastighet på exempelvis 5 ha mark som används för hobbyverksamhet, eller en större jordbruksfastighet som används till uppfödning, avel, inackordering och träningsverksamhet för hästar. Inackorderad häst En sådan häst ägs av någon som inte är fastighetsägare. Man kan likna det vid en hyresrätt där hästen hyrs in i ett stall. Ägaren betalar för stallplatsens kostnad och för hästens uppehälle men får oftast själv stå för all daglig skötsel. Jordbruksfastighet Detta är en fastighet som kan vara knuten till en permanentbostad, men kan också vara en egen fastighet. Här brukas marken som åker eller bete. Alltså en fastighet där man kan bedriva jordbruk eller ha boskap. Permanentbostad Detta är en fastighet för boende som används året om. Hit räknas alla fastigheter som kan inrymma en till två familjer. Samfällighetsförening Så snart en gemensamhetsanläggning bildats ska de deltagande fastigheternas ägare ansvara för förvaltningen av anläggningen. Om det är få fastigheter som deltar är det möjligt att ha delägarförvaltning. Det som krävs är att alla kan komma överens när beslut ska fattas. Ett alternativ till delägarfövaltning är föreningsförvaltning som kan bildas om en fastighetsägare begär det. En anledning till att bilda en samfällighetsförening brukar vara att man inte är överens om de beslut som skall fattas. När det är många fastigheter inblandade är det svårare att komma överens och då bildar man en föreningsförvaltning med styrelse som ansvarar för verkställandet av beslut. Medlemmarna i samfällighetsföreningen kan lägga fram åsikter på den årliga föreningsstämman. viii

Schablon Ett genomsnittsvärde som gäller för samma typer av fastigheter. Detta är utjämnat och gäller oavsett vad ägaren till fastigheten har för behov av att utnyttja den. Schablonen är grundläggande när andelstal skall fördelas enligt tonkilometermetoden. Sektion När en vägsträcka förgrenar sig i småvägar så kan dessa småvägar delas in i olika sektioner där de berörda fastigheterna får dela på kostnaderna längs den aktuella vägsträckan. En fastighet kan därför vara med i flera sektioner. Det är vanligt att sektionerna förvaltas av samma samfällighetsförening. Skogsfastighet En skogsfastighet består av skog. Här används marken för skogsbruk och med vissa intervall skall skogen gallras eller avverkas. Denna typ av fastighet kan vara knuten till en permanentbostad, men den är en egen fastighet. Slitageersättning Om en fastighet har tillfälligt behov av en gemensamhetsanläggning kan fastighetsägaren betala en årlig summa för det slitage som fastigheten ger upphov till. Denna betalning skall ske årligen i förskott. Specialfastighet Detta är en fastighet som används på ett specifikt sätt. Det är därför svårt att bedöma andelstal för dessa fastigheter eftersom de bara benämns efter verksamheten som bedrivs där. Exempel på en specialfastighet är hästfastighet, skola och småbåtshamn. Tonkilometermetoden Denna metod använder man sig av för att fördela andelstal för fastigheter i gemensamhetsanläggningar. Den går ut på att man för varje deltagande fastighet tar reda på hur mycket trafikmängd fastigheten genererar per år, hur lång vägsträcka fastigheten använder och hur stor utnyttjandegrad fastigheten har på vägen. Beräkningen ser ut så här: Vikt i ton * väglängd i km * utnyttjandegrad = tonkilometertalet. Tonnage Tonnage innebär den mängd i ton som en fastighet transporterar på en väg under ett år. Trafikmängd För att beräkna trafikmängd för en fastighet uppskattar man vad en fastighet av samma typ normalt genererar i trafik på en väg varje år. Detta tal använder man sig sedan av i tonkilometermetoden som ett schablonvärde för alla fastigheter av samma sort. ix

Vägförening Innan AL (anläggningslagen) kom till var det EVL (lagen om enskilda vägar) som gällde. Enligt denna lag bildade man vägföreningar för de fastigheterna som låg inom det geografiska område där vägen gick. Alla fastigheter inom detta område ingick i föreningen och man betalade sin andel efter taxeringsvärdet på sin fastighet. När AL (anläggningslagen) infördes fortsatte EVL (lagen om enskilda vägar) att gälla parallellt fram till slutet av 1997, då EVL upphävdes. Idag benämner man istället denna typ av förening enligt anläggningslagen för samfällighetsförening och då gäller det alla typer av gemensamhetsanläggningar och inte bara vägar. Föreningen består av de fastigheter som har del i samfälligheten. Vägsamfällighet Denna form av samfällighet gällde enligt 2 och 4 kap EVL (lagen om enskilda vägar). Vägsamfälligheter bildades vanligtvis på landsbygden och vägen anlades på de fastigheter där utrymme uppläts, och de deltagande fastigheterna betalade sin andel i väghållningskostnaderna. Utförandeandelstal Utförandeandelstalet skall fördelas mellan fastigheterna i gemensamhetsanläggningen. Det skall täcka kostnaden för själva byggandet av anläggningen. x

Inledning 1.1 Bakgrund Alla fastigheter måste ha tillgång till en väg för att kunna bildas enligt fastighetsbildningslagen (FBL 3:1) 1. Dessa vägar kan vara statligt, kommunalt eller enskilt ägda. När det gäller enskilda vägar bör kostnader mellan de deltagande fastigheterna fördelas och detta görs genom andelstal enligt anläggningslagen (AL). Den vanligaste metoden som används idag för att fördela dessa är den s.k. tonkilometermetoden. Utgångspunkten för denna metod är att man utgår från vilken beräknad användning en viss fastighet förväntas ha. Dessa andelstal är schablonmässiga för olika fastighetstyper. När det gäller större bostadsfastigheter med några hektar mark är dessa populära att utnyttja som hästfastigheter och det kan vara krångligt att fördela ett rättvist andelstal för dessa typer av fastigheter. Ska man exempelvis ta hänsyn till det slitage som blir när hästarna motioneras på vägen och hur ska man i så fall gå till väga? Hästfastigheterna blir fler och fler och det medför problem för hur man skall behandla andelstalen för dessa fastigheter eftersom det är en nyare typ av specialfastighet som inte har någon tydlig schablon. 1.2 Syfte Syftet med arbetet är att ta reda på vad en hästfastighet är, för att sedan kunna utarbeta en schablon för sådana. Meningen är att man enkelt ska kunna använda schablonen i det dagliga arbetet när en sådan fastighet ingår. 1.3 Metod Att utgå ifrån tonkilometermetoden och arbeta fram en genomtänkt schablon. Till vår hjälp har vi även använt förättningsakter och intervjuat förrättningslantmätare med erfarenhet av denna typ av fördelning av driftandelstal. 1.4 Avgränsningar Vi har valt att begränsa vårt arbete till driftsandelstal eftersom det är där svårigheten ligger i fördelningen. För att underlätta arbetet har vi valt att undersöka akter och intervjua förrättningslantmätare i Västra Götalands län. 1 Fastighetsbildningslagen 3:1 1

2 Bakgrundsfakta 2.1 Anläggningslagen (AL) AL används i huvudsak som lagstiftning när det gäller samverkan mellan olika fastigheter vid anläggningsärenden. Denna lagstiftning kom till 1973 för att förnya den gamla Lagen om enskilda vägar (EVL), samt för att modernisera och skapa en modernare lagstiftning. I AL benämner man gemensamhetsanläggning för alla anläggningar oavsett om det var vägar eller andra anläggningar som skall förvaltas. Syftet med lagen är att lättare kunna samordna de deltagande fastigheterna och specificera utförande och driften för anläggningarna. 2 Enligt 1 AL kan gemensamhetsanläggningar inrättas för flera fastigheter gemensamt, men då måste anläggningen vara av stadigvarande betydelse. 3 2.2 Gemensamhetsanläggning Alla fastigheter har vissa behov som måste uppfyllas för att de skall få lov att bildas. Bland annat måste man lösa vatten - och avloppsfrågor samt vägar. Detta kan inte alltid lösas inom fastighetsgränsen och därför måste man ibland använda anläggningar som tillhör andra fastigheter eller inrätta helt nya. När flera fastigheter har samma behov måste man på något sätt få anläggningen att fungera gemensamt för dessa. Man bildar då en gemensamhetsanläggning. För att bilda en sådan krävs det att anläggningen behövs för flera fastigheter samtidigt. Den skall också inrättas så att den tillgodoser ett stadigvarande behov hos de berörda fastigheterna. Detta görs genom en förrättning enlig anläggningslagen. Det finns alla möjliga exempel på gemensamhetsanläggningar så som vägar, lekplatser, bryggor och parkeringsplatser som alla måste vara av stadigvarande betydelse. När en fastighet har del i gemensamhetsanläggningen så tillhör deltagandet själva fastigheten och inte den som äger den. Det innebär att om man säljer sin fastighet så får den nya ägaren ta över andelen i gemensamhetsanläggningen automatiskt. 4 2 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 140 3 1 Anläggningslagen 4 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 141 2

2.3 Villkor När en gemensamhetsanläggning ska inrättas måste den uppfylla en del villkor. Det är viktigt att tänka på att syftet med anläggningen inte får störa enskilda eller allmänna intressen. När det gäller enskilda intressen så får man inte använda mer tvång än nödvändigt för att utnyttja en tjänande fastighet. De allmänna intressena kan vara att man genom en anläggning inte får försvåra för framtida planer. Det är inte fastighetsägarnas egna intressen som ska tillgodoses utan själva fastighetens. Behovet av att delta i en gemensamhetsanläggning skall vara av väsentlig betydelse för den deltagande fastigheten (väsentlighetsvillkoret) 5. En fastighet som inte har intresse av att delta måste inte delta om man kan bevisa att anläggningen är onödig. Ett annat krav är att anläggningen måste gå med vinst. Den får alltså inte vara av sådan beskaffenhet att den är onödigt dyr för deltagarna, i så fall bör man se över om man kan inrätta den på annat sätt. Man får endast inrätta en gemensamhetsanläggning om de ekonomiska fördelarna överväger de kostnader eller olägenheter som tillkommer vid anläggandet. 6 Detta villkor kallas för båtnadsvillkoret och det är indispositivt. Båtnadsvillkoret kan inte avtalas bort med överenskommelser, eftersom det finns ekonomiska intressen i att skydda panträttshavarna i de olika fastigheterna. 7 Om det är så att ett större antal människor motsätter sig gemensamhetsanläggningen och istället anser att det kan finnas andra alternativ för genomförandet måste man ta hänsyn till det. 8 Detta kallas för opinionsvillkoret och för att det skall gälla måste det vara ett befogat motstånd bland fastighetsägarna. 9 Om man kan bevisa att en gemensamhetsanläggning bör lokaliseras på annan plats där den kan utföras ändamålsenligt och med mindre intrång i marken så bör man ta hänsyn till den s.k. lokaliseringsprincipen. 10 Denna princip är vanligast tillämpad på vägar då vägsträckningen kan lokaliseras med flera alternativ. 11 2.4 Andelstal När en gemensamhetsanläggning skall inrättas måste man veta vad varje fastighet har för andel av ägande i den. Man tilldelar fastigheterna andelstal för att fördela kostnaderna för utförande och drift. Dessa andelstal kan vara olika stora för olika fastigheter. För att kunna fördela andelarna för anläggningen så ser man till vad fastigheterna har för behov och hur mycket man kommer att utnyttja den. 12 Man ger fastigheterna andelstal för både utförande och drift och man skiljer dessa poster åt. När man delar in dessa poster så brukar man kalla det för verksamhetsgren. Man kan även ha särskilda andelstal för exempelvis vinterväghållning och eller administrativa kostnader. Andelstalet för drift motiveras med hur mycket fastigheten 5 5 Anläggningslagen 6 6 Anläggningslagen 7 Thomas Kalbro, tredje upplagan, Markexploatering s.77 8 7 Anläggningslagen 9 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 144 10 8 Anläggningslagen 11 Thomas Kalbro, tredje upplagan, Markexploatering s.77 12 15 Anläggningslagen 3

beräknas använda anläggningen. I och med detta är fastighetens användningsområde av stor betydelse för att kunna beräkna andelstalet. En bostadsfastighet har större användningsgrad än en fritidsfastighet exempelvis, och det är viktigt att fördela andelarna rättvist. När det gäller andelstalet för utförande styr de deltagande fastigheternas nytta av gemensamhetsanläggningen fördelningen. Det är lantmäterimyndigheten som bestämmer andelstalen i en gemensamhetsanläggning. Detta görs vid en förrättning av en förrättningslantmätare. Alla beslut om andelstal skrivs in i ett protokoll vilket gör att rättigheterna och ägandet blir tydligt och man kan lätt se kostnadsfördelningarna. Andelstal är ett användbart nyckeltal för hur kostnaderna skall fördelas mellan de deltagande fastigheterna. 13 2.5 Utförande och drift En gemensamhetsanläggning innebär kostnader i samband med att man bygger den. Dessa kostnader betalas av de deltagande fastigheterna. Kostnaderna för byggnationen kallas för utförandekostnader. 14 Man tar hänsyn till vad fastigheten har för nytta av anläggningen och man menar då fastighetens värdeökning genom att den får tillgång till anläggningen. I regel gör man ingen noggrannare fastighetsvärdering utan man jämför skillnaderna för om fastigheten har tillgång till en anläggning eller inte. Oftast får alla fastigheter samma andelstal för utförande pga. att det oftast är samma typ av fastigheter och alla har samma nytta av att vägen byggs. 15 Den andra delen man tar hänsyn till är kostnaden för anläggningens drift. Med det menas att man skall betala för kostnader som slitage, skötsel och underhåll. Det är då viktigt att fördela kostnaderna rättvist efter användandet. 16 En del fastigheter används som permanentboende och andra som fritidsboende en viss del av året och därför kan andelstalet för drift skilja sig åt beroende på vad fastigheten använd som. 17 2.6 Förvaltning av gemensamhetsanläggning Så snart en gemensamhetsanläggning har skapats skall en förvaltning bildas med de deltagande fastigheterna. Det är obligatoriskt att bilda en förvaltning och det görs i samband med att anläggningsförrättningen avslutas. Man bildar då en samfällighetsförening som är ansvarig för anläggningen. Det finns två typer av förvaltningar och det är delägarförvaltning och föreningsförvaltning. 18 Om förvaltning av gemensamhetsanläggningar kan man läsa i Lag om förvaltning av samfälligheter(sfl). 13 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 143 14 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 143 15 Thomas Kalbro, tredje upplagan, Markexploatering s.78 16 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 143 17 Thomas Kalbro, tredje upplagan, Markexploatering s.79 18 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 151 4

2.6.1 Delägarförvaltning 19 Delägarförvaltning bildas när det inte fattas något särskilt beslut om hur gemensamhetsanläggningen skall förvaltas. Detta är en enkel form av förvaltning som bör ha få deltagande fastigheter som dessutom är överens. Anledningen till detta är att alla beslut som tas måste vara enhälliga för att beslut skall gå igenom. 20 2.6.2 Föreningsförvaltning 21 Föreningsförvaltning blir det vid större och mer krävande gemensamhetsanläggningar. I samband med att man bildar föreningsförvaltning bildas en samfällighetsförening. När det finns många deltagande fastigheter är föreningsförvaltning att föredra eftersom det är svårt att få alla att bli överens. I och med bildandet av samfällighetsföreningen måste man sätta samman en styrelse som sköter den löpande förvaltningen samt beslutar och verkställer. Förvaltningen skall tillgodose delägarnas intressen och styrelseledamöterna har visst skadeansvar. Det krävs att föreningen har tydliga stadgar och att de följs. En gång om året har man en stämma för alla medlemmarna och där fattas alla grundläggande beslut. Det är då upp till medlemmarna att vara med för att föra fram sin röst. Man använder sig av lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) och där finns bestämmelser om hur en förvaltning skall gå till. 22 2.7 Schablonvärde Vid anläggningsförrättningar kan de berörda fastigheterna vara mer eller mindre enhetliga och beskaffade på ett liknande sätt. Då kan man lätt med ett genomsnitt och uppskattat värde för dessa fastigheter sätta ett andelstal efter schablonvärde. Alla fastigheter av samma sort som exempelvis permanentbostäder och fritidsbostäder har ett schablonvärden för hur mycket trafik de genererar. Dessa uppskattade värden är framtagna av lantmäteriverket (LMV)och kallas för schablonvärde. Ett schablonvärde gäller alla fastigheter av samma sort oavsett hur personen som äger fastigheten utnyttjar vägen. Det finns schabloner för exempelvis permanentbostad, fritidsbostad, jordbruk och skogsbruk. 23 2.7.1 Permanentbostad Som permanentbostad räknas bostäder som är s.k. helårsbostäder och används året runt. Här beräknas det att det går tre personer/personbil. Man räknar med att en person i bostaden förvärvsarbetar och har 220 arbetsresor/år. Ett tillägg erlägges med 20 % på detta för besök mm. Övrig trafik som sophämtning och post mm tillkommer med 300 ton. Man har tilldelat permanentbostäder en schablon på 1800 ton/år. 24 19 6-16 Lag om förvaltning av samfälligheter 20 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 151 21 17-19 Lag om förvaltning av samfälligheter 22 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s. 151 23 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 24 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 5

2.7.2 Fritidshus Ett fritidshus har en lägre utnyttjandegrad än vad permanentbostäder har pga. att de bara används en viss del av året. Därför har lantmäteriet delat in fritidsbostäder i tre klasser. 1. Lågt utnyttjande (4-5 veckor på sommaren): 300 ton/år 2. Normalt utnyttjande (4-5 veckor på sommaren samt övriga veckoslut under april-september): 600 ton/år. 3. Intensivt utnyttjande (minst 4-5 veckor på sommaren samt varje veckoslut under hela året): 1000-1400 ton/år. Man rekommenderar att sätta samma schablon för alla fritidshus som ingår i samma förrättning. 25 2.7.3 Jordbruksfastighet En jordbruksfastighet är ofta bunden till en permanentbostad. När det gäller andelstalen fördelas dessa utifrån schablonvärden för åker eller betesmark. Dessa värden är medeltal oavsett om man har kreatur eller inte. Man har alltså jämkat transporterna för skörden mot transporterna för kreatur och schablonmässigt gett dessa fastigheter samma andelstal i ton/ha oavsett om det finns kreatur eller inte. För att det skall vara rättvist oberoende av produktionskapacitet har man delat in Sverige i tre geografiska produktionsområden som i sin tur ger tre olika schablonvärden för jordbruksfastigheter. För att göra rättvisa för betesmark som inte genererar så många ton/år har man satt bestående betesmark till 1/3 av åkervärdet. (se bilaga A) Man har bestämt att inte ta hänsyn till arrenden utan delar ut det andelstal som fastigheten skulle haft oavsett om marken var utarrenderad. Sedan får arrendatorn och fastighetsägaren själva göra upp kostnader för detta. 26 2.7.4 Skogsfastighet För skogsfastigheter har schablontalet lagts utifrån bonitet, dvs. skogens ekonomiska tillväxt/år. Eftersom skogstillväxten varierar i Sverige så har man delat in landet i olika tillväxtområden. Man tilldelar schablonbelopp efter tillväxtområde och de anges i ton/ha produktiv skogsmark. 27 25 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 26 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 27 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 6

2.8 Lantmäteriförrättning När det gäller alla åtgärder som sker med fastigheter måste en förrättning göras av Lantmäterimyndigheten. Dessa ärenden handläggs av en förrättningslantmätare som är utsedd av Lantmäterimyndigheten i det aktuella länet. När en fastighetsägare vill göra en ändring i sin fastighet måste han/hon ansöka om förrättning hos det statliga lantmäteriet (LM) eller det kommunala lantmäteriet (KLM). Då går förrättningslantmätaren igenom ansökan och ser vad som skall göras i fallet och undersöker vilka förutsättningar som gäller samt vilka lagar som måste följas. Vid större förrättningar där flera sakägare är inblandade så kan det bli frågan om att samla dessa på ett sammanträde för att reda upp förhållanden och meddela vad som skall göras i förrättningen. På dessa sammanträden förs alltid protokoll över vad som blir överenskommet. Kan inte sakägarna komma överens beslutar förrättningslantmätaren efter vad lagen säger. Man redovisar allt som bestäms med fastigheterna i kartor och i förrättningshandlingar för att man lätt skall kunna se vad som har hänt i förrättningen. När sedan förrättningslantmätaren har gjort klart ärendet lämnar han/hon ett särskilt anläggningsbeslut där resultatet framgår. Dessutom är det viktigt att meddela ett beslut där alla andelstal är beskrivna och speciellt uppspaltade för att man lätt skall kunna se fördelningen. Eventuellt kan det även bli tal om ersättningar till vissa fastighetsägare som upplåter delar av sina fastigheter till förmån för andra. Dessa redovisas i särskilda ersättningsbeslut. För att alla berörda skall veta när beslutet börjar gälla och de får beträda den reglerade fastigheten så redovisar förrättningslantmätaren även ett tillträdesbeslut. Förrättningen betalas oftast av de berörda fastigheterna om inget annat är bestämt. Hur det skall betalas redovisas i kostnadsfördelningsbeslutet. När alla beslut är fattade och allt är klart avslutas ärendet och det vinner därefter laga kraft. 28 2.8.1 Ändrade förhållanden Om en fastighets förhållanden ändras och andelstal inte längre stämmer kan man göra en justering av andelstal. Detta kan göras vid inträde, utträde eller när andelstal skall justeras. En samfällighetsförening kan på sin stämma komma överens om nya andelstal med samma verkan som en förrättning, men för att de skall gälla måste Lantmäterimyndigheten godkänna detta. Om överensstämmelser kan upprättas kan ägarna av berörd fastighet och samfällighetsföreningen ändra andelstal. På samma sätt kan delägare in delägarförvaltningar också gå till väga, men då måste alla delägare vara överens. Så länge man inte strider mot lagstiftningen kan man göra ändringar. Att vara överens i den här typen av ärenden medför att man sparar in kostnaderna för ny förrättning. 29 28 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s.133 29 43 Anläggningslagen 7

2.9 Enskild väg Sverige har ett stort och utbyggt vägnät. Av alla dessa vägar utgör 1/3 enskilda vägar som förvaltas som gemensamhetsanläggningar av fastighetsägare. Dessa vägar är öppna för allmänheten enligt allemansrätten och därför kan en del av dem bli hårt belastade. Eftersom de drivs i privat regi så är det viktigt att de sköts och att alla deltagande fastigheter betalar sin andel. Den andelen som fastigheten blir tilldelad måste var relevant mot användandet. Därför är det viktigt att andelstalen blir utredda och att alla deltagande fastigheter har rätt andelstal efter typ av fastighet. 30 2.9.1 Väghållning För enskilda vägar som hålls öppna för allmän trafik krävs det en viss mån av standard. Detta är viktigt för att det inte skall inträffa olyckor på vägen i onödan. Standarden beror på hur mycket trafik det går på vägen men också beroende på hastighet. Om vägen inte håller rätt standard och väghållningen inte sköts kan väghållaren bli skadeståndsskyldig om det inträffar en olycka till följd av dåligt skött väghållning. Dessutom är väghållaren skyldig att återställa skador i väg oavsett om det är en utomstående som orsakat dem. Därför är det angeläget att sköta om sin väg och se till att väghållningen efterföljs på ett tillfredsställande sätt. Det är viktigt för föreningen att se till att andelstalen för drift ligger rätt fördelade och att alla betalar in sina andelar så att väghållningen kan utföras på ett tillfredsställande sätt. 31 2.9.2 Sektionsindelning Om en vägsträcka som är huvudled i ett område förgrenar ut sig i småvägar kan dessa småvägar delas in i egna sektioner med egna andelstal. Beroende på väglängd och hur många som bor längs stickvägarna kan detta vara mer rättvist. Sedan kan huvudvägen bli en egen gemensamhetsanläggning med andra andelstal. Varje fastighet tilldelas då andelstal i flera sektioner men de deltar bara i en samfällighetsförening som sköter om de olika sektionerna. 32 2.9.3 Slitageersättning Enligt 50 AL kan fastigheter som inte har andelar i gemensamhetsanläggning för enskild väg använda vägen mot att de istället betalar slitageersättning. Denna ersättning grundar sig i att fastighetens behov endast är tillfälligt och därmed inte behöver anslutas till samfällighetsföreningen. Man försöker ta hänsyn till att inte tjänande fastighet lider allt för stor skada pga. att en utomstående använder vägen. Den här ersättningen bygger på hur stort slitage man väntas göra och betalning sker årligen med förskottsbetalning. Dessutom finns det en bestämmelse i 48a AL som säger att ifall en fastighet tillfälligt utnyttjar vägen i större grad än vad andelstalet är beräknat efter, kan fastighetsägaren bli skyldig att betala ersättning för den utökade användningen. Man räknar då ut vilket slitage det resulterat i, genom att multiplicera antalet ton som fraktas på vägen med den vägsträcka som används för att få fram en skälig ersättning. 30 Vägverket REV, Enskild väghållning några vanliga frågeställningar, 2003-3 utgåva 3 31 Vägverket REV, Enskild väghållning några vanliga frågeställningar, 2003-3 utgåva 3 32 Barbro Julstad, tredje upplagan, Fastighetsindelning och markanvändning s144 8

Som hjälp för att uppskatta hur mycket olika verksamheter normalt använder en viss väg på ett år kan man använda sig av Lantmäteriets schabloner som presenteras i LMV-rapport 1995:11. Villkoren för att utomstående fastighet skall få utnyttja enskild väg mot slitageersättning är att det är av väsentlig betydelse för fastigheten och att synnerliga men inte får uppstå för annan fastighet. Dessutom kan den ersättningsskyldige aldrig kräva att vägen underhålls. Slitageersättning betalas så länge vägen används av fastigheten. 33 2.9.4 Förbud mot ridning och trav Det är i princip förbjudet att förhindra någon att rida eller travträna på en enskild väg. Det finns däremot en möjlighet att begränsa eller förhindra detta om det förekommer lokala föreskrifter emot trafik med hästfordon eller ridning. Det är i så fall kommunen och länsstyrelsen som kan framställa dessa förbud som kan gälla inom tätbebyggt område eller i utkanten av tätbebyggt område. När det är tillåtet att rida eller travträna på en väg gäller samma trafikregler som för andra fordon. Man får alltså inte använda vägen vårdslöst eller bryta mot fortkörningsregler. Om det uppkommer skador på väg efter vårdslös ridning har väghållaren rätt att kräva skadestånd enligt skadeståndslagen (1972:207). Ridning skall alltid ske med försiktighet enligt allemansrätten. 34 33 Vägverket REV, Enskild väghållning några vanliga frågeställningar, 2003-3 utgåva 3 34 Vägverket REV, Enskild väghållning några vanliga frågeställningar, 2003-3 utgåva 3 9

2.10 Allemansrätten Allemansrätten är en unik rätt som vi har i Sverige. Alla har rätt att vistas i naturen och det enda som krävs som gengäld är att man lämnar den som den var innan man kom. Detta är ingen uttalad lag utan bara en lång tradition som människorna i alla tider har värnat om. Man kan däremot läsa i Miljöbalken (MB) 7:1 Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. 35 När det gäller fastigheter står det i Regeringsformen 2:18 att ingen skall behöva lida för att mark och byggnader på fastigheter begagnas av allmänheten. Det sägs vidare att ingen pågående markanvändning får försvåras avsevärt, eller att det får uppkomma synnerliga men för fastigheten. Alla har rätt till naturen enligt allemansrätten så länge man inte ger upphov till bestående men. 36 En fastighetsägare har rätt att sätta upp förbudsskyltar för motortrafik om den enskilda vägen är i dåligt skick och mycket känslig. Däremot kan man inte hindra någon att rida, cykla eller gå på vägen. 37 Intresset för hästar ökar och när allt fler rider så ökar också mötet med allmänheten vilket också kan ge upphov till konflikter. Man räknar med att det idag finns 140 000 ryttare i Sverige. När det gäller ridning och allemansrätten är det viktigt att tänka på att inte hästen förstör mark eller vägar. Ridning i naturen kräver att man måste ta hänsyn till markens beskaffenhet. Viss mark är mer känslig och upprepad ridning kan ge stora skador speciellt under höst och vår då marken är extra blöt. Ridning på enskilda vägar är tillåtet så länge man inte förstör vägen för fastighetsägaren. Vissa vägar är extra känsliga och då kan fastighetsägaren söka tillstånd för att sätta upp skyltar med ridningsförbud eftersom fastighetsägaren har skyldighet att hålla vägen i ett trafikdugligt skick. Naturvårdsverket rekommenderar att man kontaktar berörda fastighetsägare innan man rider på enskild väg eller över annans fastighet för att slippa konflikter i efterhand. 38 35 Miljöbalken (MB) 7:1 36 Regeringsformen 2:18 37. http://www.naturvardsverket.se/sv/att-vara-ute-i-naturen/allemansratten--en-unikmojlighet/vad-galler-enligt-allemansratten/allemansratten-enskild-vag/(2008-05-01 kl13.56) 38 http://www.naturvardsverket.se/sv/att-vara-ute-i-naturen/allemansratten--en-unikmojlighet/vad-galler-enligt-allemansratten/allemansratten-ridning/ (2008-04-25 kl14:13) 10

3 Tonkilometermetoden När en gemensamhetsanläggning har bildats för en väg måste den förvaltas och underhållas t.ex. av en samfällighetsförening, där de deltagande fastigheterna betalar kostnaderna enligt sina tilldelade andelstal. Detta styrs genom Anläggningslagens (AL) regler. Andelstalen är sedan indelade i utförande och drift, och det är tonkilometermetoden man normalt använder för att fördela andelstal för drift. Grunden till tonkilometermetoden finns i Lantmäteriets Promemoria 1975-08-18 och reviderades i och med LMV-rapporten 1995:11. Tonkilometermetoden bygger på att man tar hänsyn till trafikmängd, vägsträcka och vilken grad av utnyttjande fastigheten har av anläggningen. För att fördela kostnaderna rättvist för fastigheterna använder man sig av schabloner som är uppskattade värden som gäller för alla fastigheter som är av samma sort. I LMV-rapporen 1995:11 finns rekommendationer som innehåller nya värden för samma trafikslag som tidigare, och en hjälp då man ska bestämma trafikmängder för vissa andra typer av fastigheter. Dessutom har man delat in landet i flera geografiska områden än tidigare när det gäller jord- och skogsbrukstransporter. Idag ser fordonen lite annorlunda ut med ändrad transportteknik osv. och därför har en justering av värdena gjorts. Fritidshusbebyggelse har delats in i tre klasser och då har hänsyn tagits till utnyttjandegrad. De nya schablonerna som kom till i LMV-rapporten 1995:11, har tagits fram med hjälp av ett 40-tal förrättningslantmätare. 3.1 Utgångspunkter Kortfattat går metoden ut på att man multiplicerar trafikmängden (ton) med utnyttjad väglängd (km) för att få fram ton/km. Man går tillväga på följande sätt: Sammanlagd vikt i ton som årligen kan hänföras till fastigheten. Detta transporttal kan beräknas eller antas ur schabloner. Transporttalet skall visa hur många ton en fastighet genererar i normalfallet Väglängden är den sträcka i kilometer där vikten ska färdas. När väglängden endast skiljer sig lite åt och det finns flera alternativa vägar till fastigheterna kan man sätta längdtalet till 1 för alla fastigheter. Om flera områden där homogen bebyggelse finns, kan man dela in dem i sektioner där alla fastigheterna inom sektionen får samma andelstal. Utnyttjandegraden styrs av hur stor nytta fastigheten har av enskild väg för att komma ut till allmän väg. Man brukar även använda utnyttjandegraden då det finns alternativa utfarter till allmän väg åt olika håll. Det vanligaste är att de deltagande fastigheterna får full utnyttjandegrad, dvs. 100 %. I vissa fall kan en reducering av utnyttjandegraden vara motiverad, exempelvis då fastigheten har utfart direkt till allmän väg eller då flera alternativa vägar finns. På ett överskådligt sätt kan metoden skrivas enligt följande funktion. vikt (ton) x väglängd (km) x utnyttjandegrad = Tonkilometertalet 11

3.2 Andelstal Om fastigheterna har erhållit olika stora tonkilometertal måste samtliga fastigheters tonkilometertal adderas för att kunna bestämma andelstalen. När den totala tonkilometersumman adderats divideras den enskilda fastighetens tonkilometertal med den totala tonkilometersumman. Vid den här uträkningen blir det ofta stora och krångliga tal. För att underlätta processen kan man istället välja den vanligaste typen av fastighet i området och sedan beräkna de övriga fastigheterna genom att sätta dem i relation till de vanliga. De inom området vanliga fastigheterna får andelstalet 1. För att sedan erhålla de övriga fastigheternas andelstal dividerar man deras tonkilometertal med de vanligaste fastigheternas tonkilometertal vilket ger att en fastighet med lägre tonkilometertal får ett värde < 1 och för fastigheter med högre tonkilometertal > 1. 39 3.2.1 Exempel på andelstal För att ytterligare förklara hur fördelning av andelstal kan gå till har vi gjort följande exempel: I ett område med största delen permanentbostäder få dessa andelstalet 1 (1800/1800=1). I området ligger det ett fritidshus med normalt utnyttjande vilket är 600 ton per år (600/1800=0,33). Detta ger att fritidsfastigheten skall betala 1/3 av vad permanentbostaden skall betala I samma område ligger det en jord- och skogsbruksfastighet som har tonkilometertalet 3090 ton per år (3090/1800=1.72). Detta ger att jord- och skogsbruksfastigheten skall betala 72 % mer än en permanentbostad. 39 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 12

3.3 Sammanfattning av schabloner Nedan kan man ta del av de vanligaste schablonerna hämtade ur LMV-rapport 1995:11. Vad de bör vara och huruvida avsteg från dessa bör göras eller inte. Viktigt att komma ihåg är att dessa förslag till schabloner endast är rekommendationer och situationen i sig bör avgöra vilket andelstal man som förrättningslantmätare väljer. 3.3.1 Permanentbostad Schablonvärde:1800 ton per fastighet och år. Avsteg: endast om det föreligger särskilda skäl. Följande förutsättningar har man tagit hänsyn till för att räkna ut schablonvärdet för permanentbostad. Antal arbetsresor per år för en person som är förvärvsarbetande per bostad, tillägg görs för besöksresor och övrig trafik (sophämtning, post och transport av eldningsolja). 40 3.3.2 Fritidsbostad Schablonvärde: tre klasser avser utnyttjandegrad 1. Lågt utnyttjande 300 ton (1/6 av permanentbostad) 2. Normalt utnyttjande 600 ton (1/3 av permanentbostad) 3. Intensivt utnyttjande 1000-1400 ton (ca 60-75% av permanentbostad) Avsteg: i en del fall kan det finnas anledning att frångå klassindelningen. Brukligt är att tilldela fritidshus samma belopp då det gäller andelstal i en och samma förrättning. I Promemoria 1975-08-18 utgick man ifrån samma schablon för alla fritidsfastigheter som i sin tur var hälften av en permanentbostads schablon. Detta ansågs för högt för landsbygden och för lågt för stadsnära fritidshus. För att göra det mer rättvisande delade man in fritidshusen efter utnyttjande. Med lågt utnyttjande räknas att man utnyttjar fastigheten 4-5 veckor på sommaren. Normalt utnyttjande är 4-5 veckor på sommaren och veckoslut april-september. Intensivt utnyttjande är minst 4-5 veckor på sommaren och varje veckoslut under året. 41 40 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 41 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 13

3.3.3 Jordbruksfastighet Utfart från bostaden schablonvärde: 1800 ton per fastighet och år (samma som permanentbostad). Andelstal för byggande och drift är knutet till registerfastigheten och inte till jordbruksenheten. Oavsett om marken är utarrenderad eller ej så åsätts den ett andelstal. Kostnaderna för detta andelstal får fastighetsägare och arrendator själva göra upp. 3.3.3.1 Interna jordbrukstransporter schablonvärde: beräknas utifrån ton/ha som belastar den aktuella vägen: Produktionsområden Förkortning Åker Bete Götalands södra slättbygder Gss 140 50 Götalands mellanbygder Gmb 140 50 Götalands norra slättbygder Gns 110 40 Götalands skogsbygder Gsk 110 40 Svealands slättbygder Ss 110 40 Mellersta Sveriges skogsbygder Ssk 90 30 Nedre Norrland Nn 90 30 Övre Norrland Nö 90 30 När det gäller värdena för åker avser detta normal spannmålsodling eller mjölkproduktion. För varaktig betesmark har man satt värdena till 1/3 av åkervärdet. 3.3.3.2 Företagsutfart ifrån jordbruk Följande schablonvärde rekommenderas för fastigheter upp till 20-30 ha åker. Anledningen till att man separerar transporterna är för att ibland är inte djurbesättningen proportionell emot åkerarealen på fastigheten. Som schablonvärde rekommenderas 2500 ton per år för enkelresa och 5000 ton per år för tur och retur. Produktionsområden 20-30 ha Förkortning exkl. mjölk inkl. mjölkkörning Götalands södra slättbygder Gss 90 140 Götalands mellanbygder Gmb 90 140 Götalands norra slättbygder Gns 75 125 Götalands skogsbygder Gsk 75 125 Svealands slättbygder Ss 75 125 Mellersta Sveriges skogsbygder Ssk 60 110 Nedre Norrland Nn 60 110 Övre Norrland Nö 60 110 14

Följande schablonvärde rekommenderas för fastigheter > 30 ha i Gss-området och ca 20 för övriga Sverige eller om stora och små fastigheter blandas: Konstantbelopp 600 ton/fastighet Arealberoende belopp (ton/ha åker): Götalands södra slättbygder Gss 60 Götalands mellanbygder Gmb 40 Götalands norra slättbygder Gns 25 Götalands skogsbygder Gsk 25 Svealands slättbygder Ss 25 Mellersta Sveriges skogsbygder Ssk 15 Nedre Norrland Nn 15 Övre Norrland Nö 15 Om driften är extensiv bör reduktion ske liknande den som görs vid interna jordbrukstransporter. 42 42 LMV-rapport 1995:11-Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden 15